Senaste kommentarerna i forumet

Hej

Jag drack "bara" en flaska vin i lördags och fredags, nu har min man åkt iväg och jag öppnar en bag in box. Det är inget liv, jag tycker att du är jätteduktig som erkänner dina problem och uppenbarligen härdar ut o slutar att dricka. På något sätt är det enda negativa jag upplevt att jag fått magkatarr, men det tar jag losec för, jag kan dricka 1-2 flaskor vin och se normal ut och kommer in på alla klubbar osv. Det är jättesvårt. Höll upp en vecka för ett tag sedan och det kändes skönt de två sista dagarna, men sen är det lite som att sluta röka, men måste hitta något annat att göra. Allt jag gör eller mycket iaf handlar om alkohol. Fyller nån år dricker jag, är det midsommar/jul/pingst/bröllop/kalas dricker jag.

Är jätteglad att du kommit så långt och önskar dig all lycka. Kram

Alla behöver nog förändring, ibland lite, ibland mer...
jag håller på, är mitt i, och har en kbt-kontakt till hjälp
för att försöka bli kvitt mitt medberoende som härjar
hej vilt, både i förhållande till vänner och familj, men
också på jobbet... jaja, många steg kvar, men några
har jag tagit!
Kämpa på!
/k

Tack lillablå, det kan jag verkligen behöva! Behöver även du en förändring?

Jag är så glad att ännu en dag är förbi, inte för att dagen är förbi, men att den gick bra. Druckigt har jag gjort oavsett dag, men helgerna har det varit mera "tillåtet" och har alltid blivit ännu mera. Hade idag en fin dag med barnen. Lunch på stan, och det utan öl eller vin. Lite bitter och besviken över vad som skett när man möter folk på gatan med sina lila och blå påsar, krävdes att övervinna den inre rösten.

Har ganska ont i huvudet och lite här och var i kroppen, men inga större skakningar eller så. Det är ju bra. Lycka till ni alla där ute!

Hej,
du skriver på ett sätt som påminner grymt mycket om mitt x...
dock hade han ingen insikt, vilket du har, och jag vill önska dig
ett stort lycka till på den väg du valt!!
/lillablå

Tack så mycket Jannike!

Du kunde kanske ha sagt att matförgiftningen inte var över :-) Ungefär det gjorde ju jag.
Min sambo köper alltid hem ganska sparsamt oftas ett par flaskor bättre vin. De senaste åren har jag - som tidigare hade ett stort vinintresse mer och mer struntat i vad som kommer hem. Bara tillräckligt liksom. Gärna ett par flaskor och både passande matöl blandat med div burköl, och självklart några Bag in Box. Något måste ju finnas till matlagningen. Problemet är ju att om man använder ett par deciliter i maten drar man ju i sig en hel del redan innan middagen. Jag älskar att laga mat och tiden i köket är min tid. Snacka om att ha skapat en anledning och en frison för drickandet! Så trött på att efter några dagar känna på dunkar som lättat enormt.

Läste på nätet att de riktigt svåra tunga symtomen kommer inom 24 - 72 timmar men det är ju säkert individuellt. Förmodligen har jag haft tur. Ikväll är jag fast beslutsam att fortsätta med en nykter dag imorgon med.

Ta vara på dig och gör ett försök, läser ju hos andra att det går!

Kram

Hej!

Jag ringde och pratade med en läkare (helt anonymt) och så mycket som jag drack så var det farligt att sluta tvärt, eller kunde vara det. Fick rådet att söka hjälp eller försöka trappa ner innan man slutar tvärt, men går det bra för dig så är ju det underbart!

Oavsett är det helt säkert inte lätt, men om du känner att du mår jättedåligt är det ju inhumant att plåga sig själv när det finns hjälp att få, utan att lägga in sig osv, t ex antabus i kombination med lugnande el sömntabletter om det behövs. Jag är inte ens där än, berömmer dig!

Lycka till! Kram.

Ännu en dag är över och jag är otrolit glad att den har gått över förväntan. Har varit på annan ort efter att jag bestämmde mig att göra ett riktigt försök. När jag kom hem till familjen väntade en festmåltid, det är ju fredag kväll. Jag trodde att nu kommer jag åka dit. I viket fall jag berättade helt enkelt att jag kännde mig lite dålig och inte tänkte dricka något på grund av min förkylning, och appropå - det var länge sedan jag hade en vit helg. Så vinflaskan vin sambo ställt fram stod oöppnad och hon var nog glad för det.

Det konstiga är att jag inte vill berätta för min sambo att jag erkännt för mig själv att jag har problem. Lite en ängsla av att om jag misslyckas vill jag inte att det ska vara uttalat att jag har ett beroende, som att hålla bakdörren öppen...

Kroppsligt är jag överraskad att abstinensen inte är värre, det som jag oroat mig så för. Kanske för tidigt att säga, men jag vågar att hoppas på en nykter dag även imorgom.

I mitt yrke konfronteras jag ofta med alkohol. Därför har jag bestämmt mig för att de flaskor som finns hemma helt enkelt får stå kvar. Jag måste klara av att se en flaska utan att dricka av den. Känner mig osäker om jag ska försöka få tag på antabus, kanske vore bra den närmaste tiden?

Och tack ni alla därute som stöttar. Jag tänker på att det finns fler som jag och det känns bra att inte vara helt ensam. Ta vara på er, jag ska göra mitt bästa!

Har klarat ytterligare nästan en hel dag. Känner att något händer, men har beslutat för att fortsätta kämpa. Kanske en konstig frågeställning från början men jag har så länge tänkt försöka. Har väl använt som ursäkt att jag inte kan eftersom jag intalat mig att omgivningen kommer att lägga märke till symtomen. Länge har man ju försökt dölja problemen och uppenbarligen lyckats ganska väl. Några personer i min omgivning har sagt att jag ser sliten ut. För kanske 10 år sedan när jag redan drack mycket så tänkte jag ibland på personer jag mötte att dom såg ut som alkisar. Pluffsiga och mosiga i nyllet, även om dom var pråpert klädda och hade "ordnade" liv. a det handlar ju inte om att fåfänga är en anledning att försöka bli nykter.

För mig har det blivit så att jag inte klarar av tillvaron längre. Missköter i princip allt, och väljer bort livet, barnen, relationen och mina intressen. Lyckas jag inte är risken stor att det går snabbt utför nu. När man börjar en vardagsmorgon med att blåsa för att se om jag ska våga ta mig till jobbet är det dags att ta sig ikragen och göra något åt det jag för länge sedan innerst inne vet. Det gick åt helvete, du blev alkis!

Välkommen hit!
Jag kan inte heller svara på din fråga , vet bara att jag slutat utan nån avgiftning, vet däremot att blandmissbrukare o tablettmissbrukare brukar avgiftas på sjukhus.

Men alkoholen e ju ett nervgift så ångesten o sömnproblemen hör ihop med den, men släpper succesivt med avhållsamheten, men ring anonymt om du inte vågar säga vem du e till nåt ställe o fråga.
Vi nog många som har fått våndas några dar, innan det lättar.
Men fråga nåt proffs.

Lycka till hur som helst!

Kram, Thea

Vet inte.... men här finns stöd och värme i överflöd!

Tack för det, jag har den sista veckan "smygläst" andras trådar. Oftast tidigt på morgonen när jag i vanlig ordning vaknar med ångesten. Är övertygad att sömnproblemen kommer från drickandet.

Kanske finns det någon som svarar som har gjort detta själv? Har även läst om att man "bör" göra en avgiftning med läkarhjälp, men jag skulle så gärna vilja slippa. Vi får se hur det går, nu är det ett dygn sedan det senaste glaset...

Välkommen in i värmen, jag har inga svar, men du är stark som vågat dig hit!!!

Lysistrate

Hej alla,

Efter många herrans år av missbruk vill jag nu göra ett ärligt försök. Den sista tiden har det blivit dagligen och i stora mängder. Jag undrar om någon har erfarenhet av att, från höga dagliga mängder, sluta tvärt och utan medicinsk hjälp. Hur stor är risken att det blir ohållbart jobbigt eller farligt?

I vilket fall, ikväll har det inte blivit någon alkohol. Det känns i kroppen och tankarna om alkoholen dyker upp nästan varje minut.

En annan sak jag funderar på är om man kommer att märka abstinensen på mig den närmaste tiden, förutsatt att jag lyckas?

Ja, tack!

Vill du/jag inte så e det kört, tror jag...

Kram tbx

Oki jaa det verkar finnas två olika "sluta" ett som man bara säger förtillfället för att man mår skit, Jag slutar varje dag och börjar igen nästa dag ungefär.
Men känner att jag börjar komma till nån sorts vägsjäl där jag måste göra ett val.
Har varit på några behandlingar tidigare men aldrig för att jag själv viljat.
Då har jag ju vart nykter och ren och när jag minns hur bra man mår trotts allt, så vill man ju dit igen.

2,5 mån är ju en bra start, hoppas det håller sig
kram

Hej Tiltad! Välkommen hit, va bra!

Ja vi har nog alla försökt sluta på egen hand o misslyckats gång på gång. Iaf, jag.

Jag sökte hjälp på alkohol/vuxenenheten i min kommun o fick det.
Jag började innan dess att gå på aa-möten, varje dag, tänkte att jag skull ge det en chans, o det funkade för mig.
Fick sen behandling där jag går nu, imorn min nionde vecka av tolv.
Men jag går regelbundet på aa-möten oxå, det ger mig otroligt mycket att lyssna på andra som gått före.
Har skaffat en sponsor oxå o arbetar i stegen, utan det hade jag aldrig fixat det här, helt allvarligt.
Har varit nykter i 2.5 mån nu, det e ingen dans på rosor, men jag VILL aldrig tillbaka i skiten igen.
Jag har gjort mitt val, o det e nog det viktigaste steget för alla.

Så gör ditt val först e mitt förslag.

Kram/Thea

Har suttit och läst igenom lite trådar i brist på annat att göra på bakfyllan.
Känner igen mig på många ställen och blir lite upplyft av att det finns andra med samma problem. Kan väll säga att jag varit blandmissbrukare i mitt liv men att alkoholen verkar vara det största problemmet just nu iallafall.
Har väll vetat om mina problem länge men har så lätt att "glömma" vad det eg innebär.

Anledningen till att jag skriver är att jag inte vet vad jag skall göra längre, försöker och försöker sluta men vet inte hur? Har många gånger säkert tusentals gånger bestämt mig för att sluta. Men så sitter man här igen som en "idiot". hamnat i slagsmål och verkar skadat handen. Det andra problemet är väll att jag har kraftiga humörsvängninga när jag dricker elr tar droger.
Vet ej om det bara har med mitt missbruk att göra? Har testat aa na men vet inte vad jag gjorde fel för det hjälpte inte tydligen.

Är bara jävligt trött och känner mig som en potemkinkuliss, Har aldrig vistat så mycket känslor på ytan och är rädd för att söka hjälp tror jag. Men har insett att det inte håller längre. Är 27 år men känslomässigt är jag nog en rädd liten pojke som leker med elden.

Hur fan slutar man??
mvh M

Hej Gunnar

Grattis, det är stora steg du tar hela tiden. Det här med att bara räkna till ett är klokt, en dag i taget gäller ju. Jo, jag mår bra och känner mig starkare för varje dag. Nu tänker jag tillbaka på allt med vemod snarare än sorg och jag är tacksam att jag lyckades vara så stark att jag kunde gå från mitt x. Det har varit en lång och smärtsam resa bort från allt. Men det har det varit värt, i dag mår jag riktigt bra.

Kram Märta

Fint att läsa att det verkar går ganska bra nu för dig! Grattis till att vara ute på jobb! det måste ju kännas skönt?

Hej Märta.

Precis som Vana säger så jobbar jag ju nu för tiden, har därför inte möjlighet att skriva här så ofta.

Det går bra för mig. Jag har börjat gå hos en psykolog och det kändes rätt så ok. Får väl se hur det utvecklar sig, om jag tycker det är bra efter nästa besök också. Jag hoppas att jag också blir hel en vacker dag. När jag tänker efter har jag nog inte mått något vidare egentligen på många år.

Jag antar att det är medicinen jag äter (Campral) som gör att jag inte har någon lust att dricka, eller så är det allt annat jobbigt just nu, fast jag tror nog att det skulle få mig att supa till ordentligt i stället så jag tror på medicinen. Jag hade i och för sig lust med ett glas vin i lördags när jag stod vid spisen och lagade helgmysmat. Det blev inget vin utan jag tog en läsk i stället så jag håller mig fortfarande nykter. Jag har slutat räkna dagar utan tar en dag i taget. Ett gott råd från er alla där ute. Det enda jag räknar till är 1, sen börjar jag om :-)

Jag har fortfarande inte fått tag på någon ny bostad men å andra sidan är inte huset sålt ännu. Det tar nog ett tag, har ju faktiskt inte skrivit förmedlingsavtal med mäklaren ännu men ska nog göra det nästa vecka.

Vi, min fru och jag har det trots allt rätt så bra, vi bråkar inte utan är goda vänner och skilsmässan kan inte ta så lång tid att bli klar, vi har ju inga barn, vi är överens om allt så det är nog snart färdigt.

Hur går det själv Märta?

Kram Gunnar

Åh Gunnar kanske jobbar.

Hej Gunnar

Nu ropar jag på dig igen, hur går det?

Kram Märta

God morgon Gunnar

Hoppas att det går bra hos psykologen i dag, håller alla tummar. Det är bra att ta tag i saker, och det spelar ingen roll när i livet man gör det. Vi har alla våra ryggsäckar fyllda med oberabetade saker. Själv har jag gått i terapi sedan 1 1/2 år tillbaka, skulle aldrig varit så hel idag utan det. Men sen är det ju inte enkelt, det är många gånger smärtsamt att ta tag i vissa saker. Men det är så himla skönt att äntligen läka.

Grattis till din nykterhet, du är en kämpe

Kram Märta

Vad skönt att höra Gunnar!
All ordnar sig till det bästa, o helt underbart att du o din fru e vänner, det e guld värt!
Hoppas det klickar mellan dig o psykologen, ja skiten e jobbigt att plocka fram, men i ljuset spricker trollen, du vet.
Byt psykolog om det inte känns bra, för om man ska blotta sig e man väldigt sårbar o det känns inget bra. Du ska känna dig trygg.

Lycka till!/ Thea