Senaste kommentarerna i forumet

Lillablå

Den här läsvärda länken hjälpte mig mycket, hjälper mig fortfarande. Läs, läs, läs och skriv av dig när tvivlet kommer. Ett tips är också att skriva ner allt som händer dig tilllsammans med T och som du känner så du kan gå tillbaka till dina ord och erfarenheter. Du kommer att upptäcka mönstret så småningom. Jag vet hur du brottas och det kommer du att få göra bra länge än. Som sagt, jag brottas med tystnaden som "straff" nu när jag åter bollat tillbaka allt.

Kram Märta

http://www.tuvaforum.se/psykisk-misshandel.asp

Ska du verkligen gå och oroa dig resten av livet, lillablå ? Och fundera på om du gör rätt för att behaga andra ?

åhh...
vet varken in eller ut.
Har varit hos T sedan i onsdags och jag tror att han hållt löftet att inte dricka. Och då kommer tvivlen. Har jag verkligen räknat rätt? Har han rätt och jag fel, är jag tokig? Jag ifrågasätter mig själv konstant... men ibland kommer en kommentar eller nåt som får mig att studsa till..

Han bad mig köpa en ny dragkedja på Clas O igår. Fick varunumret. När jag kom dit blev jag ändå osäker och köpte tre olika varianter, för att vara säker på att han skulle ha en jacka som fungerar när han igår kväll skulle till mamma... När det sedan visade sig att det minsann var den som han skrivit upp som var rätt, var han mycket noga med att tala om att han hade haft rätt. Kommer det vara så nu, att när han "bevisat" att jag haft fel angående ölen, så har han automatiskt rätt i alla andra frågor också?

Har underbara arbetskamrater som både är för ett försök till och extremt tydliga med att jag måste gå. Magen vet nog. Men sjukt nog önskar jag nästan att han tar ett gäng öl nu bara för att det ska bli lättare att gå, att jag får ett giltigt skäl, och inte bara en magkänsla av att det kanske inte blir bättre än så här....

Mitt i allt så träffade jag S för första gången igår, på hans nionde dag i livet! Sötare unge får man leta efter!!! En dag vill jag nog gärna ha en liten själv, men jag tror inte att jag vill ha T som pappa...

Ha en underbar dag på vår dag!
Kram till er alla!
/Kristin

I dag är det internationella kvinnodagen och jag ska föreläsa om det på vårt kvinnohus i kväll. Jag läste på text-tv i morse att Amnesty International har kommit med en rapport där de underkänner de nordiska ländernas arbete med kvinnofrid. " Även om de nordiska länderna kommit mycket längre än andra länder när det gäller jämställdhet tycks arbetet stanna utanför hemmets dörr". Det psykiska och fysiska våldet mot kvinnor och barn i våra hem tycks inte vara något att uppmärksamma eller arbeta mot.

Jag har läst din historia Strawberry, och jag känner igen mig så mycket på samma sätt som du känner igen dig i mig. Samma sak gäller en massa andra berättelser här på sidorna. Mies senaste inlägg om den ohyggliga tystnaden som uppstår när man lägger tillbaka ansvaret, där är även jag nu efter helgens idiotmail från exet. Jag kommer aldrig att försöka samarbeta med honom eller bemöta honom så länge det ska ske på hans villkor. Varje gång han reagerar så här när jag sätter en gräns, så får jag styrkan att gå vidare utan honom. Aldrig mer ska han få krympa mitt utrymme.

Njut av solen, takdroppet, koltrasten, ljuset. Säg något vänligt till dig själv varje dag.... Det funkar för mig/

Kram Märta

Hej Strawberry, lillablå och alla andra underbara med människor där ute...

Så kom det tredje försoningsmailet, nu älskar han mig över allt annat och skickar trevliga semesterbilder på mig för att påminna mig om hur fint det kunde vara, framförallt när vi seglade. Jag visste att något skulle hända. Jag har en helt annan koll nu, kan se undertexterna, läsa in det som "inte står" där men som ändå förmedlas i kraft av en subtil maktkamp. Fan, det är ju så osexigt, eller hur??.... Själv sover jag gott med mina katter, korsord och en och annan deckare.

Just nu känner jag mig extra elak, det går säkert över det också. Tittade på en bra deckare i kväll som handlade om en man som slår kvinnor. blev så jävla arg faktiskt!!!!! På måndag är det internationella kvinnodagen, visste ni att det i år är hundra år sen i år som man firade det för första gången? Jag ska föreläsa om detta på kvinnohuset i min hemstad och jag känner mig så stolt att jag har blivit inbjuden. Petit moi..

Sov gott alla hjältar och hjältinnor. Våren är faktiskt på väg, det är sant för jag hörde koltrasten i dag. Stanna och lyssna, det finns inget vackrare än koltrastens sång. Det gör mig så himla lycklig..... Och i morgon lyser solen igen, Håller med dig lillablå, Märta är ett vackert, gediget namn/ Kramar till er alla.......

Jag kan bara skriva under på allt det du Märta har skrivit här. Jag har varit med om detsamma. Kändes jobbigt att läsa det första svaret du skrev på det här inlägget. Jag blev alldeles tårögd när jag inser vilken tur jag har som slipper det helvetet jag varit med om som nästan tog mitt liv.....
Har min historia under rubriken "vad gör jag".
Irritationen/ångesten/ilskan känner jag igen då personen ifråga kämpar för att hålla sig nykter. Det måste vara fruktansvärt med de strider som pågår inom en människa som lider av ett beroende.
Nu mår jag bättre för varje dag som går och värdesätter mig själv och det jag vill. Det finns ett annat liv och ett annat val.
Var rädd om dina känslor och det som är du. Det är tyvärr lätt att tappa bort sig själv i detta kaos.........
Önskar Er allt gott
Kram

Märta,
min mormor heter Märta och hon betyder mest i hela världen för mig, och du är viktig för mig också! Hoppas du får sol och värme och styrka från dina vänner!

Är nu hemma hos T med ett av barnen, medan han skulle åka och handla plantor... och trots att han varit nykter i ett par dagar nu kan jag inte låta bli att tänka att han åker för att handla annat egentligen, att plantorna bara är ett svepskäl... och jag vet att jag kommer gå och leta när han kommer tillbaka...

Irriterad har han varit. Mer än vanligt.
Beslutet mognar mer och mer, det här är inte vad jag vill eller behöver.
Tack för allt stöd!
Det betyder mer än ni kan ana!

Tack Adde/ Kram :-)

Tips till dig Märta ! Om du har en Hotmail, msn eller live adress så kan du blockera mail som inte är önskvärda. Gå in på alternativ/fler alternativ så hittar du skräppost/betrodda och blockerade avsändare. Kan vara skönt att slippa skiten även skriftligt !!

Så kom det andra försoningsmailet i går. Exet skriver att han vill träffa mig och prata, att han försöker få distans till oss men känner sig vilsen. Jag blir så häpen över att han inte undrar över vad jag tänker, känner, önskar, vill. Jag finns tydligen bara för honom, jag sitter bara här och väntar på att han ska komma tillbaka. Jag befarar verkligen vad som kommer att hända när han förstår att jag aldrig aldrig mer kommer tillbaka. Det är bara att försöka andas djupt och ta ett steg i taget nu. Ett steg framåt är ett steg bort från helvetet.

Nu lyser solen och värmer snön som droppar från taket. Jag ska gå en lång promenad och i kväll ska jag på födelsedagskalas. Det är skönt med vänner. Hoppas ni alla får en fridsam helg med lugn och ro. Njut av solen/ Kram Märta

Hej

Vad skönt att höra från dig, har tänkt på dig. Vet du, det kommer inte att bli någon förändring så länge han inte ber om hjälp av egen kraft. Allt detta att lägga tillbaka allt på dig är del av förnekelseprocessen. Jag satt i dag och läste i genom alla min mail till och från mitt ex och såg då ett sånt tydligt mönster. Det är jag som är den onda, det är jag som har problem, passar det inte så är det bara att gå osv. Om och om igen. Om du frågar honom så är jag manodepressiv, hysterisk, sjuk i huvudet, psykiskt labil, skådespelare, manipulativ. Så det är inte så konstigt om han måste få ta sig en avkopplande öl, ett glas vin e.d. för att få lite distans till mig. Redan från början har jag skrivit till honom att "är det inte konstigt att du inte nämns någon gång eller någonstans när vi bråkar? Är det inte konstigt att vi kan prata om allt utom hur jag känner det?". Och självklart fick jag tillsvar att jag skyller på alla andra, saknar självkritik och självinsikt samt att jag är iskall. Det har jag fått veta varenda gång i snart två år när jag försökt få honom att lyssna på och ta hänsyn till vad jag känner.

Det är så lätt att förtränga vad man är med om och har gått igenom. Det sjunker gärna undan när längtan och saknaden gör sig påmind. För jag längtar och saknar så det gör ont, varenda dag. När jag nu läser igenom allt som jag skrivit till honom får jag ett helt nytt perspektiv på vår relation och hela situationen. Det var aldrig hans fel, han vägrade att ta ansvar vilket innebär att han lagt över det på mig. Han har flyttat mina gränser, förminskat mig som person och mitt utrymme i relationen. Han har makten att definiera vad sker, jag befinner mig i vanmakt, det jag säger har ingen giltighet.

Han håller på fortfarande på trots att jag lämnat honom för 1 1/2 månad sen. Jag läste någonstans att det är oerhört svårt att lämna ett beroendeförhållande, för det fungerar inte som när man bryter upp ett vanligt förhållande. Och jag vet, jag är bara i början på brytningsprocessen och vem vet vad som händer när det verkligen går upp förhonom att jag inte tänker komma tillbaka.

Du skriver att "undrar om han är beredd på att jag kanske går... gör slag i saken..". Du ska inte lämna honom för att du vill ha honom tillbaka, du ska lämna honom för att du inte vill ha honom. Det budskapet måste gå fram. I annat fall kommer han att fortsätta så här. Tro mig, jag har försökt. Resultatet blir bara att ni fortsätter utpressa varandra i en ökad negativ spiral och du kommer att fara väldigt illa till slut.

Jag ska ge dig en liten kort historia. En äldre man sitter och täljer på en träkubb. Det kommer fram en annan man och frågar honom vad han gör. Jag täljer en häst svarar den äldre. Ja, men hur vet du vad du ska göra för att få fram en häst av den där träklumpen frågar mannen? Inga problem, svarar den äldre, jag tar bara bort det som inte är hästen. Med detta vill jag säga; Om du har en bild av vad en kärleksrelation är, vad den ska innehålla, vad du önskar dig- behåll den. Men ta bort det som inte är hästen.... Jag tror inte du vill leva med en man som behandlar dig som han gör. Gå aldrig ifrån honom för att han ska vilja ha dig tillbaks, gå för att du inte själv vill bli behandlad så här. Och precis som alkoholbruket/missbruket är hans ansvar, så är du, ditt liv och dina drömmar ditt ansvar.

Lillablå, jag hoppas att du inte uppfattar mig som en moraltant. Jag vet vad du går igenom och jag vet verkligen hur svårt det är att gå. Jag vet att det låter klyschigt men det enda ansvar du har, och kan ta, det är ansvaret för hur du vill leva ditt liv i den bästa av världar/

Kram Märta

Åkte dit igår. Han var som vanligt, precis som vanligt. Kanske lite mer lättirriterad än vanligt, han fick inget stöd i läxläsningen av mig, jag mådde inge vidare, magen värkte, så jag låg på soffan efter att ha fixat undan efter middagen han lagat...

I morse pratade vi om ingenting alls, mer än att jag tänkt baka lite åt min bästa vän i världen som precis blivit mamma åt en underbart vacker liten pojk, och jag sa att ikväll kanske jag orkar, mår ju bättre idag! Han fällde en kommentar om hur mitt psyke var... och tyvärr reagerade barnet inom mig och jag frågade med vänlig röst hur det hade varit att inte dricka... inga problem alls, det ligger bara hos mig, han har inga problem... och jag talade igen om för honom att jag inte har några problem med att han tar sig en öl ibland, utan att han dricker själv och gömmer.

Han blev sur, och sa att om jag inte kan leva med honom efter det här får vi väl göra slut då! Undrar om han är beredd på att jag kanske går... gör slag i saken...

Och allt detta säger han samtidigt som jag vet att sedan vi hade gäster i fredags så har whiskeyn tagit slut, det var kanske 1/4 kvar i flaskan, och helt plötsligt är det MER i ginflaskan... orkade inte smaka eller lukta, men jag antar att det är vatten iden...

Samtidigt får jag inte glömma att allt det är faktiskt har något gott med sig! Fick ett sms av min far idag, där han öppnade sig på ett sätt jag inte är van vid, och jag fick tårar i ögen av ren lycka. TACK PAPPA!!!

Och återigen, tack för alla varma ord och allt stöd!
Ni okända vänner jag aldrig träffat: TACK!

Hej tjejer!

..oj vilka hemska kval ni verkar sitta med...
Jag känner verkligen hur det knyter sig i min mage också...

Man både vill, och inte vill, gummibandet kan inte sträcka sig hur långt som helst...
Kärleken är stark, men klarar inte vilka långvariga hårda törnar hur länge som helst.
Allt har ett pris, och till slut måste man välja...
Ibland måste man låta huvudet ta över besluten ifrån hjärtat...

Jag (tror) att många kvinnor ser till helheten, typ hela familjen, barn, svärföräldrar osv...
Ni gör besluten så mycket besvärligare och mer insyltade,
för att kunna anpassa er till så många som möjligt...

Mitt råd, sluta med det, och se till er själva, vad mår JAG bäst av...
Tänk på er själva, var egoistisk i era tankar, det handlar om erat välmående...

Hur länge orkar man ha ett förhållande som är till 90% bra, de andra 10% med en man med mörka ögonhålor och ett argsinnt lynne som beter sig tvärt om mot annars...

Ska man stå ut med det, är det värt det...?
Vad kostar inte det av de andra 90%, mattas inte det av och urholkas?

Att våga säga NEJ, är att våga säga ja till sig själv, jag tål inte hur mycket som helst...
Att våga ställa krav och stå för dem är bra både för dig och din partner...
Bra för din egen självkänsla, och bra med regler hur man beter sig mot dig..
Alla har ett värde, och ska inte tillåta sig tryckas ner med hot eller tomma löften...

Tystnad och sura miner kanske betyder att du har rätt, men de inte vill erkänna det...
De vill tvinga dig till att byta åsikt med sitt straff...

Deras straff är att du är oundviklig i ditt beslut, aldrig rucka på din självkänsla...
Du kommer att pruta på ditt eget inre, ge bort det helt gratis...
Skulle du vara lika prutbar på en otrohet?

De kan tycka att du är kontrollerande och snokande, men de kan ju inte heller hålla sitt löfte.
Så vem står mest med sin skam, strunta i deras prat om kontrollbehovet..
De ska hålla sig till fakta, och det var att de inte kunde hålla sitt löfte, punkt!

Att hålla sig vit en månad, betyder det att det är fritt fram efter denna månad?
Då har han gjort sin uppoffring, och har en del att ta igen, eller..?
Ställ kravet på helvitt istället, du dricker inte alls när du är med mig, klarar han det?

Jag tror också som ett tips att inte gå på alkoholen som boven,
utan deras beteende som kommer som en följd av deras drickande...
För visst skulle ni väl fortfarande tycka om dem,
om de betedde sig som "vanligt" när de hade druckigt, eller?

Flytta fokuset ifrån flaskan till vad som händer när de dricker istället,
och låt dem själva få upptäcka att det är alkoholen som är navet för deras beteende.

Ställ krav, för din egen värdighet, du är värd att älskas...nykter...

Stå på er!

Berra

Jag känner så otroligt väl med dej, lillablå !

Allt du skrivit i detalj skulle jag också kunnat skriva. Vi har det på exakt samma vis.
Du har gett mej stöd och uppuntran i en annan tråd som jag skrivit i, du kanske är som jag. Duktig på att försöka hjälpa och försöker med alla medel få allt att bli bra, men i verkligheten är åtminsone jag värdelös på att ta hand om mej själv.

Nu får det vara nog för min del, jag tänker på ett eller annat sätt försöka skapa mej ett lyckligt liv.
Vet inte om jag kommer att lyckas men jag hoppas att du gör det.

Kram från en som verkligen förstår.

Åker till honom idag. Har faktiskt en liten klump i magen.
Beslutet mognar inom mig, jag vet vad jag borde göra, snart hoppas jag vara redo.
Undrar om vi kommer att prata om det här över huvudtaget, eller om vi låtsas att
det inte finns... Jag vill prata, men är han beredd att göra det?
Har insett att jag har världens bästa vänner omkring mig och en fantastisk familj
som stöttar mig nåt oerhört!! Jag är lyckligt lottad mitt i allt elende!
kram till alla!!!

Sitter här och kan inte sova. Var en flitig läsare och skribent här för ca ett år sedan. Det var då som jag vågade börja säga i från och erkänna att för mig själv och min omgivning att min man har alkoholproblem. Då trodde jag att allt skulle bli bra.

Problemen har inte minskat så som jag hoppades, snarare tvärtom. I dag på eftermiddagen fick jag ringa efter ambulans när han, maken kollapsade. Så i dag har han haft minst tre kramper och för första gången i vårt snart 16 åriga föhållande blev jag rädd för honom. Han har aldrig varit elak eller agressiv, men när han fick sitt andra krampanfall på akuten och fyra sköterskor och två läkare höll fast honom och han var helt galen blev jag rädd.

Jag ställde krav för ca ett år sedan, han flyttade ut och flyttade hem igen till hösten, vi hade ett par underbara nyktra månader, men sen bara bar det i väg värre än någonsin.

Han säger att han tar livet av sig om han måste flytta, han säger att han inte behöver det här nu (att jag vill skiljas) han ger mig blommor, presenter, pengar...

Men jag måste få ett slut på det, jag måste tänka på mig själv och våra söner. Han kan inte förstå att jag önskar honom allt gott, att jag inget hellre vill än att han ska bli frisk. Det kan inte finnas någon annan som vill honom så väl som jag, men jag kan inte lova att jag fortsätter mitt liv med honom.

Lilla blå, dra dig ur så länge du kan, alkohlen är en skrämmande vän/älskarinna/älskare som så många gånger vinner i längden. Och så står vi där med all vår kärlek och all besvikelse.

Styrkekramar/Lise

lillablå

Jag är så ledsen om jag krossar alla förhoppningar för dig, all längtan, allt hopp. Men allvarligt, vem behöver en "vit månad"? Och vad händer när den perioden är slut? Att ta sig vita veckor eller vita månader är ett allvarligt tecken på riktiga alkoholproblem.

Jag lever just nu i tystnaden och vet att helvetet kommer att braka löst snart. Det är ett sätt för honom att hålla mig i schack, i ovisshet, att få mig att tro att jag inte är värd hans tanke eller energi. Men samtidigt ser jag det just nu som en chans för mig att ta reda på vad jag egentligen känner, just att hålla mig därifrån, att slippa bli en slasktratt igen. lillablå, tänk på att varje gång du går tillbaka när du satt en gräns så flyttas den och krymper ditt utrymme. Jag vet att om jag går tillbaka nu så kommer hans förakt för mig att öka ytterligare. Han kommer att tänka att det funkade igen, hur mycket kan jag töja gränserna den här gången. Våldet eskalerar, tillsammans med föraktet och alkoholintaget. Tro mig, jag har varit i detta helvete ett bra tag nu....

Om du åker dit på onsdag ( du skriver skam över att jag ger mig). Bästa lillablå, du vet redan, din magkänsla vet... alla tankar och tummar till dig/ Kram Märta

Fick ett sms idag: "Kommer du hem idag?"
Hade känt mig stark och vid gott mod, men detta lilla sms fick mig att bryta samman igen.
Svarade att jag inte visste: vill du det? fick ett "JA!" tillbaka...

Jobbade över, så jag är hemma hos mig. ensam. Kom inte när han knäppte med fingrarna.
Vid närmare eftertanke tyckte han nog att det var bra att vi pratade lite innan vi sågs, och att jag hade förstorat det här något enormt, och egentligen ville han nog vara ensam med barnen ikväll.

Pratade precis med honom. Han var lugn. Jag var lugn. Han bedyrade att han inte har några problem alls med att vara nykter. Har aldrig haft. Han föreslog en vit månad och han svor på att inte dricka en droppe, bara för att visa mig.

Frågade om det var ok med mig... känner mig lite pressad. Stressad. Tveksam. Tror inte att han klarar det. Men hur ska jag kunna veta det? Han frågade mig vad min nästa grej att hänga upp mig på och kontrollera blir efter detta.

Ska dit på onsdag. Skam över att jag ger med mig. Självdestruktivt. Men jag vill ta reda på vad jag egentligen känner för den här mannen som kan ljuga mig rätt upp i ansiktet utan att blinka. Jag vet egentligen ingenting just nu. Men jag vet att varje lögn har slängt i en tung sten i kärlekskärlet, så att det skvimpat ut lite som försvunnit. Tillräckligt många lögner och allt som kommer finnas kvar är svarta tunga stenar med lite lite kärlek kvar i mellanrummen.

Intalar mig själv att jag egentligen är ganska stark. Trots allt. Att jag kommer gå starkare ur det här, åt vilket håll det än blir. Just nu förstår jag inte kartan.

Tack för alla svar.

Märta, tack för dina ord som träffat mig rätt i magen.
Malcena, tack för att du inte skräder orden.
Mie, tack för vackra rader med mycket innehåll.
Resten: TACK för att ni bryr er om tillräckligt för att skriva en rad eller fler.

Bra skrivet, Märta!
Stå på dig lillablå <3

lillablå

Jag har varit i exakt samma situation som du. Ett viktigt tecken på att allt inte står rätt till är att du försöker kontrollera hur mycket han dricker. Det skapar en ohygglig stress. Jag trodde att jag kunde påverka min kille genom att prata lugnt och sansat. Till en början var han med mig men ändrade förstås inte sitt alkoholintag. När jag frågade honom rakt ut om han druckit kom den ena lögnen efter den andra. Jag blev besviken, mer och mer kontrollerande, mer och mer irritation från hans sida. En ond spiral som bara ökade. Till slut var stressnivån så hög inom mig, visste aldrig i vilket tillstånd han skulle vara i när vi sågs, visste aldrig vad som väntade mig på andra sidan dörren. Kroppen var ständigt i full beredskap och jag betalade ett högt pris.

Tystnaden känner jag också igen. Det är ett sätt att straffa och kontrollera. Ibland var det tyst i flera dagar, jag grät och var orolig att något hänt. När han så äntligen hörde av sig låtsades han som inget hänt. Det kallas vanmakt och är det värsta man kan utsätta en människa för. Genom att försätta den man älskar i vanmakt vinner man makt och kontroll. Tystnaden skapar oro, skuld och skam.

Jag har som du bedyrat min kärlek så många gånger med sms och mail. Det är precis vad han vill. Jag hoppas att du, liksom jag fått, får stöd på detta forum för att ta ett beslut. Du måste försöka tänka på dig själv, din hälsa, ditt liv. Det är inte lätt men det går att ta sig ur din situation. Så länge din kille förnekar sina problem kan du inget göra. Läs gärna olika länkar på nätet om medberoende, psykisk misshandel, och annat som är relaterat till missbruk. Det kan vara ett stöd. Prata med vänner, anhöriga, be om hjälp om du känner att du behöver det. Och du, gå på din magkänsla, den försöker säga något till dig. Jag håller alla tummar för dig/ Kram Märta

Tack för alla svar och kramar och allt!
Jag var kanske lite otydlig, barnen är hans och det känns extra jobbigt att lämna dem där. Fast de trivs bättre hos pappa än hos hans ex, och de märker, eller låtsas kanske inte om, att pappa dricker.

Tystnaden har varit kompakt. Inte ett ljud från honom.
Tankarna snurrar. Kanske var det fel att gå, kanske borde jag stannat kvar och gett honom mitt stöd genom att bara finnas? Fast å andra sidan...

Nu ska jag till jobbet och tydligen har vi massor att göra, känns rätt skönt. Hinner kanske inte kolla av mobilen var 5:e minut för att se om han hört av sig... Skit. Skit. Skit.

Kramar till er alla!!! TACK!!!

Det du ser, hör & känner är rätt & riktigt.
Du förstorar INTE upp el hittar på.

Stoppa inte undan dina känslor & tankar.
Utan plocka fram dom i ljuset.
Vänd inte & vrid på dom för mkt, gå på din första känsla.
Att du vet... för det gör du.

Glöm nu inte bort dej själv & barnen i det här kaoset.
Ta emot hjälp för eran egna skull.
Så att ni kan få lite lugn ,ro & harmoni i era liv.

Kram från Mie.

Själv tycker jag att det är jobbigt att konfrontera folk, men ibland är man så illa tvungen! Ni är två och inte en! Dessutom har du barn sen tidigare om jag förstår det rätt? Det är lätt att man blir arg när folk "snokar" som han säkert uppfattar det som, och han ser säkert inga problem med att ta "en eller två öl". Själv har jag alltid varit medveten om när det blev ett problem med mitt supande. Men en del ser aldrig något problem! Kan han inte respektera vad du tycker så är det inte bra. Du har rätten på din sida här utan tvekan! Han får skärpa sig annars får du sluta upp med gullandet och sticka! Jag förstår att det är jobbigt för dig. Styrkekramar till dig!

Var stark!! Han skäms över sitt missbruk...och då kan man bli arg. Jag vet själv hur jobbigt det var när mitt ex påpekade mitt drickande. Var stark och ge dig inte, hoppas att han får insikt snart. Jag kan inte ge några råd men jag skickar massor med styrkekramar till dig!!