Senaste kommentarerna i forumet

Är jag social?, jag har alltid varit lite blyg och är ingen person som lätt kan prata med vem som helst om ingenting. Har blivit bättre på det med åren men känner mig lätt obekväm bland de jag inte känner.
Däremot så tycker jag om att umgås med de som jag tycker om, de som är mina vänner sedan gammalt och nya som Stigsdotter, familj, vill gärna sitta och surra med arbetskamrater jag tycker om på lunchen.
De vi tillsammans umgås med nu är vänner vi träffat under våran tid ihop så det är bådas vänner.

Det är alltid alkohol inblandat när vi träffas, nu blir det inte värsta fyllan det är inte så, men när man ses så dricker vi vin och sitter och pratar alt bjuder varandra på middagar. Jag trivdes jättebra med det här innan jag slutade, tyckte det var jättetrevligt. Men nu vill jag inte längre, har varit med några gånger sedan jag slutade och det känns verkligen som jag slösar bort min tid, dessa träffar ger mig inget. Tycker inte om att sitta och prata med ngn som är lite småfull. De får gärna vara det men utan mig, jag kan göra annat.

Tackar nej till sammankomster på jobb också där det ska drickas. Är inte intresserad av sånt längre, vill göra saker jag mår bra av med min tid.
Ibland känns det jobbigt att inte kunna dricka som de andra, men oftast inte.

Känns som jag har svaret själv, de som jag drar mig för att träffa är nog sådana jag inte vill umgås med egentligen.
Men hur gör man då?, det är ju vår tur att bjuda igen.

Kram!

Neddäckad i värsta förkylningen. Jag trodde och TROR det är Dompa som på något kusligt sätt, som jag inte förstår, lyckats smitta ner moi!
Skrev även om att tjejer klagar på att föda barn.
Men då har dom aldrig varit riktigt FÖRKYLDA!
Kramar från en snorig stackare!

/A

Vad hände? Allt flow som bortblåst. Irriterad på allt och alla. Känns som om jag drar alla lass själv, både hemma och på jobb. Utmattad. Löpningen som alltid fyllt mej med ro gick inte. Känner mej inte sjuk, bara totalt orkeslös.

Ingen bra känsla inför stundande jul. Sitter och försöker sammanfatta. Hade jag fixat det utan antabusen? Jo, det tror jag nog. Jag har kommit för långt för att bara kasta bort det. Men hur kan man från en dag till en annan bara stiga in i detta svarta hål? Har iof varit jävulsk julstress på jobb men ändå...? Trodde jag var, eller hade blivit, starkare än så här.

Klockan fem på morgonen. Sovit illa. Måste bli bättre idag. Låååång dag på jobb väntar. Julen skaver in. Alltid jobbat som en galning i december. Sista veckan alltid kaos, ända till julafton. Har blivit många nätter av stressbearbetning med flaskan under årens lopp. Massor med afterworköl med arbetskamrater för att sammanfatta och koppla av. Alla dessa, faktiskt roliga och avlastande, restaurangkvällar med ett bra jobbteam. Där en saknad. Nu nykter svårt att bara gå hem. Stressen jagar, kan inte koppla av trots enorm trötthet. Allt oavslutat. Hemma yr det av dammråttor och barnens förväntningar, hur ska jag hinna?

Nåväl, en jul av många. Denna utan skygglappar dock. Hur drar man skiten i land? Jag jobbar för mycket. Nästa år måste det bli vissa förändringar där. Detta går inte.

God Jul!/P

..fick väl en timmes sömn. Nu måste jag fungera igen. Köra ongar, Rivis och barnflickan till flyget. Känner mig fortfarande inte ok. Kaffet -som jag behöver, lever på- byts ut mot te ( en dryck för riktiga män...eller?). Näääe det är synd om människan (Läs; Mannen. Läs; Dompa) när h.n är förkyld...så tänker jag! Lusekatten tittar...vet inte riktigt om hon håller med ;-). Rapport - inte från en skurhink men en vanlig morgon i min värld. /R

aptit är ett gott tecken. Ett hälsotecken! Jag är såld på vårdvetenskap (det kanske inte vännen Maria är - omdebatterat ämne) och därmed mer intresserad av hälsa än av sjukdom. Kram / mt

Är de dina vänner då? Jag menar, trivs du med dem? Tycker du om dem? Är det jobbigt att inte dricka när du är med dem? Blir de jobbiga? Är du en person som faktiskt inte är så social?
Oj så många frågor... men alla de väcktes i mig. Kram / mt i mörka natten

Liger här i sängen klarvaken men totalt igendäbbt i näsan. Är det någon skit italiensk bacill jag fått?
Vet en alkolist här på forumet som varit dålig ett tag.
Vad är det för stil, smitta andra genom forumet!
För faaaan, det är ju jul snart.
Vill inte detta, skall upp och åka 30 mil idag, fira julen i förtid hos svärisarna. Sedan hem 30 mil imorgon.
Fira in julen med bingolotto uppesittarkväll samt V75.

Sedan är det dagen D.
Spännande..........
Men nu är jag helt sänkt......
Ni tjejer snackar om att föda barn.......
Ni har aldrig varit riktigt förkylda........
Tror det är några Italienska baciller jag fått.
Dom verkar vara riktigt tuffa där borta?
Jaja, jag lär väl överleva detta också, bara att gilla läget och bita ihop och sluta gnälla.
Önskar alla vänner en helt underbar jul!

Snart jul!
/A

l

Jag läser vad Maria och mt skriver och jag ser att mina fördomar är "sanna". Hur kan en fördom bli sann...tänker vissa. Så där uttryckte jag mig dumt...förlåt mig...men svenskan är mitt andra språk (idag..."pratar" det bara här) Kan inte alltid säga det jag vill. Men jag tycker att sjuksystrar och biträden ska ha mer betalt! Basta! Läkarna kanske klarar sig lönemässigt...har iaf. aldrig hört några klagomål/åsikter om det.

Inser ju att sömnen är långt borta...och att jag måste upp imorgon. Yrslar ut i köket...här finns en variant på på finsk (!) minestronesoppa som jag kan värma. Tackar de högre makterna igen...helt fel är jag inte alltid. Bra beslut att ta in Rivis ;-). Börjar kanske piggna till...när tankar om mat kommer så finns det hopp om liv? Eller vad säger systrarna? Är det inte så? Kram mitt i natten till de som behöver. /R...och snoret rinner!

Men det blir inte bra.
Det vet ju du.

Jag är också väldigt vaken, själv med "Die hard" på burken.. Tragiskt, har ju sett den 20 gånger..
Kryp ner nu, försök sov..
O dröm om tomten...

;) Pussar o kram

...men svag är människan. Svag är jag...en liten röst pickar i mig och säger; Men sup till R...det blir bra. Ongen inburen till egen säng. Alla sover...utan jag då...som har sovit hela dagen...mer eller mindre. Vanlig flumkram/R

Om mullegubben, då kanske det finns hopp om att jag inte kommer att förbli eremit. Jag är fruktansvärt osocial, vill inte alls umgås med våra vänner. Kan ju bero på att vi bara har vänner som gillar att dricka. (Konstigt va?).
Jag vill bara vara hemma och helst läsa och vara ifred, så kul är jag.
Kram!

En del tankar ska man inte leka med... Inga återfall
..Inga snorrpusstankar.. ;)

Snorrpuss hade jag skrivit...skönt att du läste rätt. Snorpuss tänkte jag ju. Imorgon åker de mina...svedala, Finland...bort. Jag kommer att fixa det...tror jag. Har ju på sista tiden lekt med tanken återfall...att ta mig ett återfall. Sjuk är jag och pragmatisk. Nu skulle det "passa" med ett återfall. Vi får se om jag lyckas stå emot. Nu är allt lugnt....tror jag. Min 12-åriga dotter har somnat i min säng. Snusar med Lusekatten...så söta bägge två. Men jag som har blivit skadad (?) av västvärldens ideal och tankar...tänker att detta är inte ok. Ett 12-årigt flickebarn ska inte sova med sin far. Så jag ska ruska upp henne...alternativt bara bära in i egna sängen. Men en liten stund tillät jag mig själv att njuta. Drog i de långa vitblonda (idag...GUD vet vad hon hittat på i morgon) testarna på hennes huvud och luktade. Nej nu bär jag "hem" flickan. Så rädd att bli klassad som peddo...vad fan gör världen med oss. Det sista jag skulle vilja göra med Strawbwerry är "det".

Jag kör samma linje som du. Säger aldrig ngt elakt om J. Att hon är en smula annorlunda får de upptäcka själva ;-).
Snorar vidare...fattar inte att jag ska behöva köra klockan sex imorgon bitti. Känner mig dummare än när jag söp...men enligt lagen så får jag tydligen köra bil ? Vi får se...kanske blir det taxi? Snorpuss/R

Dom är så stora.. Får full frihet att välja själva av mej.
Vi kommer ses nåt allihop. För det ska ju vara så normaalt.. (tycker svärmor..)

Dom har klart visat vad dom tycker om sin pappa.
Alltså- älskar dom honom, och har svårt att acceptera hans handlingar.. Ungefär som jag

Jag säger aldrig nåt för att påverka..Faktiskt. Stolt över mej själv där..
Jag får mycket cred av mannen för hur jag fixat året, det värmer på nåt konstigt sätt.
Vi är inte osams. Bara en som inte älskar längre. Det är inte olagligt, men tufft.

Spamen, ser dom knappt längre, irriterar mej inte alls.
Får mycket konstigare saker i jobbmailen..ha ha.
Däremot blir jag irri av töntiga galor på TV4. Men man kan ju zappa..

Snoriga pussar i en sån här värld är mysigt,
i verkligheten, kanske inte ;)

Krya du fina R.

Hej Miss K!

Bra jobbat! Vilken styrka jag ser i det du skriver nu! Härligt!

"Bara att vänta ut en vändning och ignorera hans telefonterror, eller? " undrar du. Mitt svar: Ja.

Men, jag tror att det är viktigt att du ser till att få bra hjälp själv också nu - oavsett vad som händer med "din" alkoholist. Du behöver stöd för att din återhämtning skall bli så bra som möjligt. Glöm inte bort dig själv i allt detta!

Kram!
/H.

hem mullegubben som varit på uppdrag, på AA-möte och på personalmiddag - han ändrade sig om den. Tänker på att livet skulle ha varit ganska ensamt många kvällar om... Då kändes det som det skulle vara en lättnad och befrielse att ha en egen lägenhet och eget liv - så var det då. Nu är det gott att vänta på att han ska komma hem. Efter den första sommarens, ja den ett-och-ett-halvt-år långa oviljan att röra sig ute i sociala sammanhang är mannen nu väldigt social och sällskaplig i sin nykterhet. Trevligt! Snart får jag veta om han har uppdrag till juldagens möte:) Om han har nycklar och kaffeansvar.

För övrigt anser jag att sjuksköterskor ska ha högre lön!

Jag har slängt ut honom nu... Efter att snällt be honom flytta, ringt polisen och försökt leta efter hotell till honom kom han/vi på att jag ju kunde skjutsa honom till puben. Gjorde detta igår. Med sig fick han en väska med grejor.

Känner mig hemsk nu, tänk om han irrar omkring på gatorna i jul. Men jag har fått en yta av stål, kan inte gråta längre.
Mitt försvar är: 1. Min dotter måste känna sig lugn när hon är hemma hos mig någon enstaka gång om året. 2. Han måste få en iskall dusch så han reagerar. 3.Det finns faktiskt hotell att ta in på alternativt söka sig till avgiftning.

Han var villig till att sluta och ringde själv socialen. Detta varade några timmar, sen dess har han inte visat några tecken till att vilja sluta. Tyvärr fick vi inte tag på rätt person förrän efter 3-4 dagar... Nu gäller det att han blir uppringd och att han svarar att han vill ha hjälp. Kan tyvärr inte tro honom längre när han vill göra ett sista försök =avgiftning hemma och säger att han ska "uppföra sig". Han har också börjat bli aggressiv när han dricker och har uppfört sig konstigt inför sina barn. Det är inte rätt att jag ska vara rädd i mitt eget hem!

Han är hos en kompis nu. Är rädd att nästa steg är att komma hit och bulta på dörren alt. att fly utomlands igen.

Bara att vänta ut en vändning och ignorera hans telefonterror, eller? Kom gärna med åsikter.

Miss K

.. Är denna historia. Jag ser dem också...de hundratals tiggarbarn och tjuvar som finns här. Fångade en tjuv häromdagen. Hon hade handen i min rockficka... Jag reagerar och vill slå...jag tittar och ser en flicka i kanske 10-års åldern. Inte vill jag slå...inte vill jag hämnas genom att ta ett nacktag på ungen och föra henne till polisen. Jag vill bara tömma mina fickor och säga; "Nej...så här ska du inte ha det". Jag gör inget...bara vandrar vidare och jag skäms...för jag orkar inte. Så fult kan livet te sig.

Sjuksköterska, det är därför jag inte vill att mina barn blir det. För mycket ansvar och ingen lön som kompenserar det. Nu har jag jobbat i privata företag nästan hela tiden och då tjänat bättre och idag jobbar jag inte som syrra inom företaget.
Var ett kort tag på Karolinska men det gick ju inte att leva på den lönen.

Om lönerna justerades rejält så är det ett givande jobb men som det är idag känner man sig bara utnyttjad.

Så tycker jag.

Kände jag idag när jag gick förbi mannen som sitter staty nere på stan. Han sitter där, alleles svart, stilla i ur och skur med en burk framför sig på gatan och människor som försöker få honom att röra en fena.

Idag satt han inte utan hade trillat omkull på marken. Jag som alltid funderat över hur han gjorde, (han kan väl verkligen inte måla sig svart varje dag?!) såg nu att det var en gummidräkt. Dräkten hade fallit i sär och det såg ut som om någon hade sparkat sönder statyn. Runt omkring stod människor. Stod. Ingen satte sig ned och kände på honom. Förmodligen var han både hungrig och genomfrusen. Någon hade i alla fall ringt ambulansen och när jag passerade igen hade han satt sig upp och höll sig om ena benet. Nej, jag vet att inte jag heller gick fram och kollade av honom men jag såg ambulansen komma och på något sätt skämdes jag för alla som stod där och tittade.

Jag kom av mig mitt i julhandeln, sa till mig själv att ungarna minsann får ha gamla klänningar på sig till jul och vände åter till kontoret. Jag har det så himla bra! Jag behöver inte tigga mig till några slantar, jag har ett varmt hem, kläder, dusch och en varm säng att lägga mig i om kvällarna.

Usch vad ledsen jag blev, hoppas han får stanna över natten på sjukhuset och får sig ett varmt mål mat.

Kände jag idag när jag gick förbi mannen som sitter staty nere på stan. Han sitter där, alleles svart, stilla i ur och skur med en burk framför sig på gatan och människor som försöker få honom att röra en fena.

Idag satt han inte utan hade trillat omkull på marken. Jag som alltid funderat över hur han gjorde, (han kan väl verkligen inte måla sig svart varje dag?!) såg nu att det var en gummidräkt. Dräkten hade fallit i sär och det såg ut som om någon hade sparkat sönder statyn. Runt omkring stod människor. Stod. Ingen satte sig ned och kände på honom. Förmodligen var han både hungrig och genomfrusen. Någon hade i alla fall ringt ambulansen och när jag passerade igen hade han satt sig upp och höll sig om ena benet. Nej, jag vet att inte jag heller gick fram och kollade av honom men jag såg ambulansen komma och på något sätt skämdes jag för alla som stod där och tittade.

Jag kom av mig mitt i julhandeln, sa till mig själv att ungarna minsann får ha gamla klänningar på sig till jul och vände åter till kontoret. Jag har det så himla bra! Jag behöver inte tigga mig till några slantar, jag har ett varmt hem, kläder, dusch och en varm säng att lägga mig i om kvällarna.

Usch vad ledsen jag blev, hoppas han får stanna över natten på sjukhuset och får sig ett varmt mål mat.

Kände jag idag när jag gick förbi mannen som sitter staty nere på stan. Han sitter där, alleles svart, stilla i ur och skur med en burk framför sig på gatan och människor som försöker få honom att röra en fena.

Idag satt han inte utan hade trillat omkull på marken. Jag som alltid funderat över hur han gjorde, (han kan väl verkligen inte måla sig svart varje dag?!) såg nu att det var en gummidräkt. Dräkten hade fallit i sär och det såg ut som om någon hade sparkat sönder statyn. Runt omkring stod människor. Stod. Ingen satte sig ned och kände på honom. Förmodligen var han både hungrig och genomfrusen. Någon hade i alla fall ringt ambulansen och när jag passerade igen hade han satt sig upp och höll sig om ena benet. Nej, jag vet att inte jag heller gick fram och kollade av honom men jag såg ambulansen komma och på något sätt skämdes jag för alla som stod där och tittade.

Jag kom av mig mitt i julhandeln, sa till mig själv att ungarna minsann får ha gamla klänningar på sig till jul och vände åter till kontoret. Jag har det så himla bra! Jag behöver inte tigga mig till några slantar, jag har ett varmt hem, kläder, dusch och en varm säng att lägga mig i om kvällarna.

Usch vad ledsen jag blev, hoppas han får stanna över natten på sjukhuset och får sig ett varmt mål mat.

vad du menar och det är helt rätt - jag har ägnat många år åt administration och ledarskap. Har egentligen aldrig eftertraktat att bli chef men har varit det på olika nivåer och i olika kontext och gillat jobbet de flesta dagar. Inom vården är det tyvärr vanligt att de bästa läkarna och systrarna blir (i värsta fall dåliga) chefer. Jag tror mig ha varit och ännu vara en rätt bra ledare fast förankrad i mina värden. Mina sista år i arbetslivet ska jag jobba deltid och närmare mina "kunder" - ser fram emot det:)

Tack för goda ord från dig! Värmer...
Tycker om dig också. Och "Nej", du behöver inte vakta dina ord - jag frågar om jag undrar.

Nu ska jag rensa helsill - äckligt, sa Lotta på Bråkmargatan (om gäddhuvet) men det blir gott! Jag älskar fortfarande barnböcker, bland annat Lotta. / mt

Jag får samla känsla som Tilde; Att leva i slentrian tycks vara ok...så gör man bara..."alla" gör det! Men är du "alla" PP? Jag som nyskild ska kanske inte ens uttala mig...men jag tänker...och jag vet att du också gör det. Så grunna vidare...vill du så kan du. Är detta ditt livs stora kärlek så satsa...överraska...gör om. Men så kan man ju inte ha det? Tänker nog många. Att tvinga in kärleken igen? Att hon gör sina justeringar utan att tillfråga/råda med dig är i mina ögon ett tecken. När slutade passionen? När slutade PP vara hennes livskamrat? När slutade du bry dig. Folk säger att man inte kan stanna i förälskefasen för evigt...det kanske är sant? Vad vet jag...(vet dock att jag hade velat bo kvar där). Jag personligen tänker att dina tankar om kärleken är sunda PP. Man är ett Team...vi mot alla andra! Som vanligt inget vettigt...bara en massa frågor/R

In här...ser att de första trådarna är i "Dricker jag för mycket" är spam...som vanligt. Trodde att när Alkoholhjälpen tillfälligtvis stängde så skulle vi slippa detta. Tack vare inloggningen...att man redan skulle vara medlem för att logga in. Men denna person har tydligen försett sig med ett antal alias. Anmäl...tänker nog de flesta. Anmäl om det stör dig....jag kan inte. Av princip (haha...den lät ju högtravande) anmäler jag aldrig. Jag stör mig hellre än "skvallrar". Där kanske många ser spam så ser jag ensamhet och desperation. Men irro blir jag.

Jaha julgranen...du har det inte lätt nu. Granen ska kläs, maten ska fixas, plånboken töjas ut...mitt i sorgen över att ha mist. Ibland tänker jag snett...jag tänker att med facit ihand så hade jag aldrig ynglat av mig...trots att jag älskar mina ongar och är beredd att dö för dem så tänker jag så, den lättnad som måste infinna sig (igen) när man inte behöver tänja på det egna jaget. Samtidigt tittar jag på ongar och tänker; "Det där gjorde du bra din gamle pundare/alkie". Nej lätt är det inte. Men om några dygn till är den över...julen.

Hur tar ungdomarna det? Att fira jul utan sin papppa? Eller ska det pendlas? Ledsna? Arga? Jag blir personlig...det är mitt stora fel...nyfikenheten. Så givetvis svarar du bara om du vill. Mina frågor om ongar har ju bara att göra med min egen osäkerhet i pappaskapet ;-).

Snorrpuss på dig/R