Senaste kommentarerna i forumet

Har även skrivit en bok som jag tror heter Hyacint, men kan minnas fel, den är mycket tunnare men också bra.
Kram!

Stigsdotters analys är ju som Maria skriver; solklar! Missbrukaren i mig tog inte tag i sin skit...valde att titta bort. Men nu ser jag och då känns det som jag vadar i skit...och mera väller in. Tankarna på att som PP uttrycker det; Kanske berodde inte allt på alkoholen? Så vad berodde det på? Mig? Stora tankar i en feberhet hjärna. Jag känner att jag inte orkar...tänker att Trollis/trollkvinnan kanske har rätt. Kroppen säger ifrån när själen inte längre orkar. Snorar vidare...ska tydligen inte arbeta idag heller...bara sova vidare. Idag är det fredag...försök att bara handla i de butiker som gör er gott. Jag tror att människan behöver mat/dryck och kärlek...en och annan apelsin ;-). Men inte etanol.../R ...snyter mig.

har pratat med en man som känt han länge... ja höll på att tappa hakan... mannen ja träffat är en renodlad mytoman och alkholist!!!!

det va situationer han berättat om som va helt sjuka.. det stämmer också med va jag erfarat när det gäller han...

jag vill ALDRIG bli ihop med den där mannen...
han kan hålla på med andra o finnas i gänget som han gör... mig får han aldrig, fy fan va sjuk kille

låter hemskt att acceptera så mycket att alla känslor dött....
tror ändå att nollkontakt är det bästa

kram kämpa på

styrkekramar så du får kraft att ta dig lite egen tid mitt i livet.

Kram !!

Låg där döende i går kväll. Hör hur resten av cirkusen stökar omkring. Sen kommer dottern in...med en iskall apelsin. (älskar min citrusfrukt kylskåpskall). Hon skalar apelsinen och småpratar...matar mig klyfta för klyfta. Det är gott att leva...tills hon plötsligt trycker in halv apelsin i munnen på mig. Vill hon kväva mig? Nej, så var inte fallet...men hon orkade inte mer...det gick för sakta. Så tillsammans konstaterar vi att min Strawberry inte är ett framtida sjuksköterskeämne :-). Det glädjer pappahjärtat...inte för att jag föraktar sjuksköterskeyrket men för att det är underbetalt och underskattat. Stark är hon...min rävjänta, /R

spana efter En halv gul sol... att njuta av i julhelgen. Tack för tipset - det är härligt att se fram emot en läsupplevelse. / mt

en lugnare ton i dina inlägg nu Andreas. Hoppas du känner dig lugn och harmonisk också, du har ju mycket omkring dig. Morgonkram / mt

Jag skrev nyss till Sorgsen och flygcert...

Kan man glömma? För mig var det så här: när jag såg att mannen gjort valet att bli nykter och jag kände att det var "på riktigt" fylldes livet långsamt av annat innehåll, både konkret och tankemässigt. Just nu har han kommit upp och vi talar tillsammans om vad jag skriver. Det var en situation: när han också skrev här och var olycklig över att jag drog upp gammalt - då gav Lelas gav rådet att jag ska sluta älta, alkoholisten vet alltför väl själv vad illa hen gjort. Jag tog det till mig som en kunskap och det var i det läget inte särskilt svårt. Det som sedan hänt är att jag har läkt inifrån - de orden kom till mig just nu när jag pratar med Mullegubben samtidigt som jag skriver. Ja, det har jag gjort. Dock har han inte kallat mig fula saker och så - det svåraste var hans hot riktade mot sig själv. Förstås också smygandet och det pågick länge. Alldeles nyligen berättade jag för honom att när jag var till svalförrådet och hämtade något blev jag lite kall och tänkte "Herregud om jag kommer på nån gömma" - de gömmor jag snokade efter förr. Han skrattade och sa "Aldrig mer".

På nyårsdagen ska jag baka en tårta som jag lägger ihop som halvor - den ska mannen ta med till AA och fira ½ år som nykter, enligt han sätta att räkna:)

Just nu föreslår han att vi ska göra saker med de större barnbarnen - det gör mig så glad. Jag ser hur hans intentionalitet (oj vad jag fick söka ordet och jag vet varifrån jag "fått" det) ändrat riktning. / mt

Jag skrev nyss till Sorgsen och flygcert...

Kan man glömma? För mig var det så här: när jag såg att mannen gjort valet att bli nykter och jag kände att det var "på riktigt" fylldes livet långsamt av annat innehåll, både konkret och tankemässigt. Just nu har han kommit upp och vi talar tillsammans om vad jag skriver. Det var en situation: när han också skrev här och var olycklig över att jag drog upp gammalt - då gav Lelas gav rådet att jag ska sluta älta, alkoholisten vet alltför väl själv vad illa hen gjort. Jag tog det till mig som en kunskap och det var i det läget inte särskilt svårt. Det som sedan hänt är att jag har läkt inifrån - de orden kom till mig just nu när jag pratar med Mullegubben samtidigt som jag skriver. Ja, det har jag gjort. Dock har han inte kallat mig fula saker och så - det svåraste var hans hot riktade mot sig själv. Förstås också smygandet och det pågick länge. Alldeles nyligen berättade jag för honom att när jag var till svalförrådet och hämtade något blev jag lite kall och tänkte "Herregud om jag kommer på nån gömma" - de gömmor jag snokade efter förr. Han skrattade och sa "Aldrig mer".

På nyårsdagen ska jag baka en tårta som jag lägger ihop som halvor - den ska mannen ta med till AA och fira ½ år som nykter, enligt han sätta att räkna:)

ser ni båda - så känns det för mig när jag läser. Bitar har fallit på plats. Ni "ser" saker som ni levt i och nu blir bilden klarare.

Kan man glömma och gå vidare?

För mig var det så här: när jag såg att mannen gjort valet att bli nykter och jag kände att det var "på riktigt" fylldes livet långsamt av annat innehåll, både konkret och tankemässigt. Just nu har han kommit upp och vi talar tillsammans om vad jag skriver. Det var en situation: när han också skrev här och var olycklig över att jag drog upp gammalt - då gav Lelas gav rådet att jag ska sluta älta, alkoholisten vet alltför väl själv vad illa hen gjort. Jag tog det till mig som en kunskap och det var i det läget inte särskilt svårt. Det som sedan hänt är att jag har läkt inifrån - de orden kom till mig just nu när jag pratar med Mullegubben samtidigt som jag skriver. Ja, det har jag gjort. Dock har han inte kallat mig fula saker och så - det svåraste var hans hot riktade mot sig själv. Förstås också smygandet och det pågick länge. Alldeles nyligen berättade jag för honom att när jag var till svalförrådet och hämtade något blev jag lite kall och tänkte "Herregud om jag kommer på nån gömma" - de gömmor jag snokade efter förr. Han skrattade och sa "Aldrig mer".

Kram till er båda - och andra som läser och känner igen sig! / mt

...i min värld har det sett ut ungefär så som du beskriver...men jag rannsakar och går tillbaka och ser ett annat mönster i vår historia sen maken blivit sämre. Skriver sämre, för nu kan jag se att alkoholisten funnits med under hela vår gemensamma tid. Vi har inte levt tillsammans, jobbat borta mycket och först sista 1,5-2 åren med inställningen att vi önskar leva resten av våra liv tillsammans. Därför har han lyckats leva ett dubbelliv jag inte haft anledning att ifrågasätta.
I min värld har vi fortfarande mycket kvar innan vi känner varandra och jag har tyckt det har varit en del av charmen....varför skriver jag allt detta?
Antagligen för att jag hängde upp mig på det där med respekt för varandra...så som jag ser på relationen, så har inte den respekten funnits där som jag önskat eller trott undrr våra dryga tre år tillsammans. Jag har förträngt och försvarat med att vi inte känner varandra pga våra arbetssituationer, för mig själv. I början var det inte heller så avgörande för mig, jag tänkte att om han vill fortsätta leva singelliv som kvinnokarl så rinner det ut i sanden. Eftersom vi är ifrån varandra mycket så krävs också mycket överseende från båda parter. Just nu ifrågasätter jag hela vår relation, jag vet inte vad som är vad....då blir det snurrigt...

Min tanke går då genast tillbaka till planen, utan den hade jag blivit tokig av att sitta i det där ekorrhjulet som bara snurrar vidare utan stopp. Jag kan inte få några svar på någonting innan han är nykter en längre period...
Sen, om, så får vi börja någonstans i mitten och tänka framåt samtidigt som vi rensar i dåtid efter behov. Så känns det nu...tänker och tror jag måste vara försiktig med för stora doser dåtid för att inte döda vår eventuellt nya framtid...så går tankarna nu...rätt eller fel? Ingen aning!

Som du ser så tycker jag inte han betett sig respektfullt mot mig under vår tid...tillbaka till det där svarta och vita...däremot var förälskelsestadiet långt...där förträngning/blindhet är "normal". då ser man ju det man vill se ;)

Däremot kan jag tillägga att min skilsmässa från barnens far för historiskt många år sen aldrig hade kunnat sluta annorlunda, där fanns inga tveksamheter!

Förlåt att jag svamlar, skriften är ibte så genomtänkt utan bara det som kom till mig..kände jag ville ge en reflektion på dina ord.

Var rädd om dig...jag kan känna viss oro när jag läser i din tråd. Jag har vikit mig många gånger i min nuvarande situation men vi har inga gemensamma barn och kommer aldrig få.

Jaha.
Då var granen inne.
Kul. Mysigt.
Nix, men julen kommer, halleluja, vare sej jag vill eller inte.

Vit blir den i alla fall, i dubbel bemärkelse.
Skottar o skottar...

Ta hand om er.

En halv gul sol, fantastisk bok, mycket läsvärd och tänkvärd.

Stigsdotter, känner rätt in i hjärtat hur rätt du har. Jag har flytt in i dimman och det är alkoholdjävulen som tycker att det aldrig blir bättre, även jag brottas med återfallstankar, men ingen fara så länge barnen är hemma, men sen, när de åker till sin pappa efter nyår...

Ok, det är så men hur går jag vidare? Det måste jag ta tag i för min skull, för att må bra.
Kram!

du beskriver så underhållande hur det kan bli. Jag kan också sitta och reta mej på främmande människor, tänka fula saker. I simhallen kan jag störa mej på att nån simmar lodrät som en sjöhäst t.ex! Går ju an när man själv är perfekt:-). Bra att du spelar filmen till slut, det klarar du bra. Men ta hjälp av andra, Maria, sponsor, vad som helst. Du klarar detta!

tillbaks till dig Stigsdotter!
Jag beundrar verkligen ditt mod att titta på dig själv, sätta stopp för alkoholdjävulen och kurraget att berätta det för oss rakt upp och ner!
Det är i vissa fall exakt vad vi behöver ;-D
Stressen gör att det blir det där lilla , lilla tillfället, att t ä n k a sig att ta ett "litet" återfall.. Och har vi väl tänkt tanken, så känns det som om tillfället manifisteras, bara sådär, framför ögonen på oss..

Det är skillnad på dem, (som Proffset och Villervalle) som bara tänkt sig ett "tillfälligt stopp". Men för oss andra, som är lite mer allergiska.. hmm.

Tycker lika bra om alla, och respekterar de olika vägar vi tar!
Huvudsaken är, att vi är ärliga mot oss själv!
kram och nattinatt!/ trollis

...jag skulle vilja hårdra det hela och säga att "tvärtom!" - vi har nog inte haft vår beskärda del av skit fram tills nu. Vi har ju flytt undan, in i dimman, inte tagit vår del av ansvaret för allt skräp som livet serverat oss. Vi har tagit ett glas, stoppat huvudet i sanden och inte velat kännas vid eller ta tag i något. I alla fall har det varit så för mig. Om jag någon gång sett något som borde ställas till rätta så har jag inte gjort det - orka! Vid många tillfällen har jag dessutom tryckt ned mig själv på grund av det allstädes närvarande dåliga samvetet: "just det där eländet, ja det beror nog på mig i alla fall. Stackars mig vilken loser jag är..." osv osv i all oändlighet.

Nu, nu ser vi klarare, nu ser vi eländet som vi inte ville se eller kännas vid förut. Här kommer nu också en liten teori: den där rösten som säger till oss att "är det inte nog nu?" och "räcker det inte med att vi kämpat oss till nykterhet, skall vi straffas med det här nu bara för det?!", "varför blir inte livet bättre?", den rösten tror jag delvis tillhör den lille alkoholdjävulen. Det den menar är i klartext: "titta, det blev inte mycket bättre och inte får du dricka heller...voine, voine, kanske skulle testa ett litet glas i alla fall...?". Nehe du, den gubben går inte.

Och nu, bara för att visa att jag minsann inte längre har något dåligt samvete och nedvärderar mig själv ska jag gå in till chefen och fråga om hon verkligen inte förstod att jag tog illa upp? "det kan bli lite knasigt ibland!". Nej, inte knasigt, en förolämpning, ett slag i ansiktet är vad det är inte ett knas...

Nå, en grinig kram får ni i alla fall!

Se det som en utrensning, en städning av kropp och själ.. OBS inget religiöst menat!
Som "byhäxa"/delvis alternativare (inom komplementärmedicin, för jag tror att båda sorter behövs)
så har jag många gånger konstaterat, att vi "städar ut" saker ur kroppen.. Vare sig det rör sig om baciller, gamla minnen eller beteenden.. ;-D

Du behöver inte tro på det, men ibland tror jag att vi inte ens behöver veta vad det är vi "slänger ut"..
Ungefär som när man hittar gamla kassar, vars innehåll man inte är ett dugg intresserad av.. Man slänger skiten, kort och gott! (kloggar igen soptunnan, men finns fortfarande ingen anledning i att rota extra i "innehållet"..

Ja, varför "drabbas man".. Om man inte lyssnat tillräckligt på kroppen, när den egentligen sagt ifrån, så tar den saken i egna händer.. (var glad att det räcker med en förkylning Dompa.. Hade du varit envisare, hade du kanske brutit benet.. *skratt*)

Kram på er alla! Nu ska jag klä granen! trollis

Får väldigt gärna ringa mig när du känner så, jag ringer dig om det blir kris för mig.
Stor kram!

Det är en tillfällighet, tänker ofta att "När vänder det ", har det inte varit nog med skit nu?.
Men allt elände berodde nog inte på alkoholen, det är kanske det vi "kullisar" börjar inse, med den insikten växer irritationen, ilskan, hopplösheten.
Vad f#n räckte det inte med att sluta, är det ännu mer som ska tas itu med??

Det är väl nykterheten som gör att vi ser det, och det är ju bra. Detta tål att tänkas vidare på.
Kram!

boken (ska antagligen vara lite generad över bristande bildning) - däremot minns jag både Flyga drake och efterföljaren som hette nånting om Tusen solar. Har läst in mig OM den halva gula solen nu och ska läsa. Tack!

Dompa - jag förstår precis vad du menar med "det raka ögat och det slöa ögat"! Jag är också vindögd men så lite att det inte upptäcktes när jag var barn. I så fall hade jag fått svart lapp för högerögat. På den tiden förstod man inte heller att gränsen för korrigering av överbett är 7 mm (har jag lärt mig av nutida föräldrar). Jag tror jag hade tur som fick vara barn utan svart lapp och tandställning:) jag lever hyggligt både med överbettet och mitt uschliga vänsteröga.

Kokar fikon i vin - minns när jag gjorde det för ett år sen. Då korkade och kokade jag upp en flaska dyr Amarone:) I år skulle vi bjuda det åt gäster men så var det då. Idag kokar jag upp några billiga småflaskor som stått på hyllan och blivit "årgångs". Doftar ljuvligt, timjan, nejlikor, saffran och pomerans...

Mannen haft en svår situation på jobbet - talar om det och att det inte triggar lust att dricka varken på trots eller som tröst. Så obeskrivligt härligt att vi kan dela sådant idag!

Lev väl och allt gott till er alla - hoppas rinnandet tjocknar till snart Dompa. Det är asigt, skulle Lilla My säga, att snora. / mt

Ja, någonstans har den smugit sig fram. Insikten att allt elände faktiskt inte berodde på alkoholen. En tuff lärdom, även om den på intet sätt nedvärderar nykterheten i sig. Det är ju den som gör att man ens kan reflektera över detta faktum.

Snyt dig!

Joho du har rätt Stigsdotter. Jag är patetisk. Har sovit hela dagen. I sängen finns förutom mig själv och Lusekatten en toapappersrulle (snacka ungdomsminnen...ofta snuvig då ;-)) och massor med snorpapper som jag inte ens har haft vett att kasta bort. Läser omkring här, du är irro, PP lättretlig, Maria skör, jag minst sagt arg. Och det slår mig...vi är kullsyskon... Varför händer detta nu? Tillfällighet? Jag tror inte det...ett års tragglande och ett års "uppoffring"av inte dricka. Men inget förändras...borde man inte få en belöning? Borde inte ngt gott hända? Borde det inte bli mer? Är detta allt? Vete fan...ska nog sova lite till. /R

Här är det stress på topp, skit tvättmaskin pajade.
Propparna går, vet inte vad! Som är knas, vet att få hit en reparatör inte blir lätt. Idag eller imorgon. Sedan åker vi iväg på lördag 30 mil.
Hem på söndag igen......30 mil.
Sedan julafton, kanske kan laga tvättmaskinen ca tidigast 7 januari, om vi har tur.
Men men, mitt nya ledord : TÅLAMOD.......
Allt löser sig, har varit med om värre.
Kram vännen!
/A