Senaste kommentarerna i forumet

kommit så långt nej, det har tagit mej mycket tid och bearbetning. Men jag ser att du har rätt attityd och inställning, jag vet att du kan klara det! Ge inte upp bara fast det blir motigt ibland. Det är upp och ner.

Vad bra Andreas! Nu kommer jag att ta en mening i taget, för jag tror att vi måste ta "en sak i taget" med dig.

Dagens fråga: På vilket sätt tycker du att du skiljer dig från oss? (ang detta med att inte passa in)

Ta tid på dig och koncentrera dig på bara denna fråga för tillfället är du snäll( vi fortsätter att nysta senare;-D )

Trollis

Tack A :) Känns underbart, och lite läskigt, att börja komma till ngn slags insikt. Låååång väg kvar, men att just precis nu inte VILJA dricka känns obeskrivligt skönt, och märkligt oxå (vinet har varit sån otroligt stor det av mig, mitt liv, tagit all min tid och kraft). Hoppas denna känsla håller i sig! Hur går det för dig? Kom igen nu, ge inte upp!

Tack Santorini, svarade i din tråd innan jag såg att du skrivit här :)

Kram Anli

Har inte kommit så långt alls, men börjar så smått tänka i de banorna. Tänkt mkt senaste dagarna på varför alkohol har en sån central plats i, i princip allt, umgänge.

Jag är en sån som har som mål att dricka lagom och ibland. Kunna vara "normal", kunna umgås och ibland kunna belöna mig själv (för belöning är väl vad det är?) med att få slappna av med vin tillsammans med andra.
Men varför egentligen, vad är det som är så himla fantastiskt med att bedöva/fördumma/trubba av sig själv? Vad fruktansvärt sorgligt att vi människor behöver göra det, att vi belönar oss med det!

Tog upp detta m min man igår ef inför kvällen. Han förstod inte alls vad jag menade (eller ville inte förstå?). Det är ju trevligt och helt normalt att umgås med alkohol vid tex middagar tyckte han. Jag sa att egentligen, i ärlighetens namn, så dricker man väl kanske inte BARA för att det är gott, utan för att bli avslappnad (påverkad mao). Men inte heller det höll han riktigt med om. Han dricker gärna, men inte som jag! Kan lätt låta bli och häller aldrig i sig som jag gjorde. Men visst dricker han en hel del då det bjuds, om vi träffar andra på middag etc. Antar att de flesta (även jag!) inte vill inse hur SJUKT det egentligen är, för då måste man ju ta någon slags ställning.

Nya insikter :)

Kram A

vilken fin dikt. Omgjord eller inte. Så kan jag känna lite när det gäller min man men ännu mer när jag försöker nå en annan forumdeltagare. Att bara se på tär på krafter. Dränerar som Victoria kanske hade sagt. Dränera som tycks ha blivit mitt dagens ord idag. Dikten ska jag kopiera, klistra och klippa ut. Tack!

Fia

söndag. Nästan hela fyllehelgen avklarad och inte en droppe har jag tagit. Men jag märker att det tar på mig. Dränerar skrev Victoria om något helt annat. Det dränerar mig att se min kloke vackre man förvandlas till ett lallande dansande fyllo. Jag vet ju att boten är att dricka själv. Men det kan jag inte. Nej jag vägrar just nu. Nu sover han, min prins. Om ett par timmar kommer han att vakna och ta några öl. Trappa ner för att kunna jobba igen imorgon. Jag längtar dit. Till måndag. Nu dricks det ju varje kväll hemma hos oss men i veckorna blir det så mycket mindre. Jag vet att jag inte kan ändra hans livsval. Kan kanske inte ens ändra mig själv men ett ärligt försök ska jag göra.

Fia

Grattis
/A

Hej MT, kramar tillbaka. En fråga: vet att du eller om det var gogubben din en gång nämnde att ni/du har konto på msn (var det så?) Innebär det att man skriver till varandra då, lite som en mailkontakt? Alltså inte öppet för vem som helst att läsa? Eller hur funkar det? Har ingen lust på facebook.

jag ser att du har rätt inställning och känsla, det kommer att gå bra! Det är en stor skillnad på att vara nykter för att man "måste", t.ex vara chauför, eller när man bestämt sej. När det är ett eget val, för det är det ju, trots att vi vet att vi måste ändra våra vanor. Fortsätt så och det kommer bara fler och fler fördelar och man börjar ifrågasätta varför alkoholen skulle vara så viktig. Jag skrev just ett inlägg om det i min egen tråd. Grattis, du har tagit ett stort steg mot friheten!

Inte så farligt faktiskt. Tidigare, om jag tex var chaufför och inte KUNDE dricka, så var jag så rastlös och tyckte jäkligt synd om mig själv när alla andra fick dricka. Ville i ärlighetens namn hem så fort som möjligt så JAG fick dricka vin oxå. Men jag känner i kroppen att denna gång är det annorlunda, har inte känt denna beslutsamhet förut. Aldrig faktiskt!

Tror jag insett att det var just NU ändringen behövde ske för att jag inte skulle råka riktigt riktigt illa ut. Kändes som att denna gång gäller det, sluta själv eller be om mer hjälp (AA?). Och denna ggn känner jag ngt slags lugn (absolut inte första dagarna, då tyckte jag fortfarande synd om mig själv...mitt vin buhu..). Och nu när jag varit nykter snart 13 dgr börjar det kännas SKÖNT, jag sover bra (bara det är värt allt), behöver inte känna stress över att tänka på hur mkt vin som finns i garderoben/tänk om ngn av misstag hittar/tänk om det tar slut (hemska tanke!) och framför allt, och detta är det bästa, så säger jag inte längre "jag kommer snart, ska bara fixa/hämta/etc" medan jag går in och tar en snabb klunk vin. Just den känslan, lugnet över att "slippa" gå in och hålla salongsberusningen vid liv hela tiden är så jäkla befriande! Jag börjar se fördelarna mer än nackdelarna :).

Visst var jag sugen igår. I början. Det såg gott ut, vore ju skönt att bli så där lagom avdomnad. Men fokuserade på hur jag skulle känna sen, när jag låg i sängen och mådde dåligt över att inte ha klarat det. Och vartefter kvällen led så var det lätt som en plätt när jag såg hur påverkad min man och hans kompis blev. Inte jättefulla, säkert var jag likadan, men absolut lite "lagom" berusade. Detta är helt nytt för mig, att vara åskådaren, se hur alkoholen påverkar människor. Jag har ju varit showens huvudperson ;) Dessutom tänkte jag mkt på hur mkt de pratade om vinet t maten (åh vad det passade bra/var gott), sen ngn öl efter maten och prat om olika sorter som var så faaaantastiskt goda. Oxå ny aha upplevelse för mig, hur man ursäktar alkoholintag med själva smaken! Visst, vin är gott...men är det SÅ jäkla gott så man måste dricka en hel flaska! Hur all social samvaro kvällstid på helger (ok mkt då) är uppbyggd kring alkohol och hur man hittar sätt att rättfärdiga intaget av den.

Nä, tror jag kommit till nästa "nivå", börjat fasen bli trött och arg på alkohol!!

Nu ska jag inte vara kaxig, betvivlar inte att jag kommer ha svackor och kanske falla dit, men just precis nu är jag trött på skiten!! Hurra!!

Kram

och dess betydelse. Varför är den så viktig i våra liv? Varför kretsar våra tankar så mycket kring ifall vi ska kunna lära oss dricka "normalt"? För såna tankar har de flesta av oss nån gång efter att vi slutat dricka. Åtminstone undermedvetet har den tanken funnits med. Att så småningom kan jag börja dricka lite igen på fester, på helger osv. Det har jag prövat förut men genast tar tankarna på mera alkohol över. Nu undrar jag varför det känns så viktigt att få dricka igen? Antagligen för att alkoholen har en så centralt plats i allt umgänge med andra. Men om jag ser till mej själv nu. Vad saknar jag som alkoholen gav mej? Ingenting men visst minns jag känslan av de första glasen, värmen, avslappningen, då, innan det alltid gick för långt. Det är längesen det var enbart positivt. Den tiden kommer aldrig igen eftersom jag låtit det gå för långt och blivit beroende. Däremot finns det hur mycket som helst som jag INTE saknar av det alkoholen gav mej. Kan göra en lång lista men det behövs inte för jag minns alltför väl ändå all skam och ångest. Nykterheten ger mej otroligt mycket istället, frihet och oberoende.

Vi har också gemensamt att vi funderar väldigt mycket på vad andra ska säga, tycka eller tro om vi tackar nej till alkohol. Jag har tänkt mycket på det men erfarenheten visar att andra inte bryr sej särskilt mycket. När man själv är säker på sitt beslut så är det inga problem alls. Det är medan man själv är sugen och vill ha som man har svårt att stå för ett skäl att inte dricka.

Efter åratal av vetskap om att jag har ett missbruk och flera försök att sluta har jag nu kommit till en inre frid med beslutet. Det känns på ett annat sätt nu. De samlade dåliga erfarenheterna har väl blivit tillräckligt många. Sju månaders nykterhet har gett mej tillräckligt med bevis för att livet är mycket bättre så här. Så för mej är nyckeln till frihet att inse och verkligen acceptera att jag aldrig kan dricka alkohol igen. Jag är allergisk. En dag i taget är nog säkert bra i början, att varje dag ta ett nytt beslut kanske fungerar då. Men för mej gör det skillnad att inse att det är för gott. Och att inse att alkohol inte behövs för ett rikt liv. Man missar ingenting.

Jag brukar citera Kristin Davis, en av de unga, vackra tjejerna som spelade med i Sex & The City. Hon är öppen med att hon är alkoholist och dricker inget. "IT WAS GETTING IN THE WAY OF WHAT I WANTED SO I STOPPED". Så himla enkelt! :)

♥ / A

En härlig vecka med hårt arbete, insikter, vila och sinnesro önskar jag dig! / mt

Hej!
Vilken härlig beslutsamhet jag ser i dina rader!

Jag hoppas nu att du får en riktigt givande vecka, och att du kommer där ifrån med den berömda sinnesron. Kram!
/H.

ljuset brinner, hoppet lever... allt det bästa denna dag till Törnrosa och er alla omkring / mt

stigarna som blir djupare blev så tydlig för mig. Det gör också att man har svårt att se långt och fritt - man förlorar sikten. / mt

Braaaaa!! :) vilken underbar känsla det måste vara! Hur var det med suget?

Härligt! Roligt att höra! :)
Kanske är det så att har man inte så avancerade förklaringar blir det inte så stor sak av det heller. Ska ta lärdom av det själv som ofta blir för komplicerad :)

Go'natt!!

Måste vila...
Lämnar mobilen utanför och,
vilar vid ljusen.

...en mästare på att vända orden så de passar honom och ställer mig ansvarig för smått.
Jag biter ihop och blir tjurig som en gammal oxe.
I butiken lyckades han vända orden på ett sofistikerat sätt så jag skulle må pyton.
Jag blev rasande inuti men tänkte att nu ska han f-n få smaka på sin egen medicin.
När han satte sig på en bänk och tyckte synd om sig satte jag mig intill och väntade ut honom.
Såååå barnsligt men jag orkar inte med hans giftiga tunga.

Men den tungan- den hör ju hemma i det jag skrev om tidigare- tillbaka i den negativa miljön och den har han skapat helt själv !
Jag står för stämningen på jobb och i oasen och här har han bott in sig i eländet alldeles själv. Jag totalrenoverade, målade, bytte dörrar, badrum, möbler och lämnade smått till honom, som dörrvred och montering av lampor.Inget har han fått gjort, tiden har ju gått till annat!!!!

Kokar inuti men han ska inte få mig på fall fler gånger. Tårarna jag har kvar ska gå till mitt eget helande!
Om han kan hålla våra sista gemensamma veckor(förutomvredesutbrottet) färska i minnet så kommer vi få en trevlig framtid.
Om inte så önskar jag honom lycka till.
Min anhörigvecka börjar på måndag.
Hans behandling när han tar sig till behandlingshemmet.

Kram på er alla där ute. Var rädda om er!

...är så påfrestande att leva med.

Jag lider med dig och kan känna din vånda genom dina ord.
Livet är ju i ständig rörelse, även när det känns som det mal på i samma banor.
Då blir de upptrampade stigarna djupare, det blir svårare och svårare att nå upp till kanten för att kunna hitta nya vägar.

I min skilsmässa fanns ingen dialog alls mellan mig och barnens far. Den tog helt slut när mitt yngsta barn var 4-5år och vi har sen dess aldrig fört ett enda samtal.
Nu är barnet på sitt 25e år och hen har ingen kontakt eller känner samhörighet med sin pappa. Hen rymde till mig på sitt 8e levnadsår och var då det sista barnet att lämna sin fars klor.

Jag har känt mig/lever dagligen med känslan att inte räcka till. Det är plågsamt men jag valde inte situationen familjen hamnade i. Han la all skuld på mig och det visste jag ju inte var sant. Ju längre från relationen jag kom desto ljudligare blev hans skuldbeläggning. Det förde mig ännu längre bort, han träffade en annan kvinna som förde "kloka" samtal med mina barn om att jag handlar fel och att deras far gjort det bästa han kunnat men att han också gjort "fel".

Varför skriver jag detta?
Jo, för oavsett vad som sades, oavsett hur baktalad, hur många anmälningar jag fick, vittnesmål mot mig från tidigare grannar osv, så kände barnen vad som var genuint och sorterade själva. Pappan var en mästare på att manipulera och levde i så många lögner att de blev hans och hans nya familjs sanning.

Jag kunde inte förbereda mig på allt som skulle hända men levde och fick det att fungera. Det går!

Gråt när du behöver, skriv mycket, gör det du känner du måste, allt löser sig men inte samtidigt och kanske inte så som man tror.
Barn är kloka, suveräna varelser!

Var rädd om dig. Ditt liv är värdefullt, för dig och för din dotter.

Hemma igen. Klarade att tacka nej trots att skumpa hälldes upp i mitt glas. Låtsades smaka lite och gick sen över t vatten. Är så glad, nöjd och stolt och detta över att detta första trevande steg som spiknykter i sociala sammanhang, där vin fanns mitt framför näsan, gick bra! Fick frågan flera ggr om jag verkligen inte ville ha drink innan maten men tackade nej och sa att jag hade lite huvudvärk.

Jag tog ju antabus direkt på nyårsdagen då jag kände att jag på egen hand ej klarade att stå emot, men bara de 3 första dagarna för sen har jag velat försöka stå emot "för egen maskin", och jag klarade det...och hade dessutom trevligt :)

Sov gott!
/Anli

Tack Andreas.

Förresten, apropå aftonbön. Här får du en liten psalmtext, som har betytt mycket för mig.

Min själ får vila ut i stillhet hos Gud,
i frid fylls jag av liv.
Endast i Herren finner själen vila,
vilar ut hos Gud.

Det är psalm 771, och den går om och om och om igen med bara den texten. Och den sjungs gärna i stämmor. Jag älskar den. Den är från klostret Taizé i Frankrike. Jag hittar den bara på franska på youtube, så du får tänka dig den svenska texten:

http://www.youtube.com/watch?v=Yl9wSG8jFYQ

Godnatt, vännen.
/H.

jag har bett dig att sluta skriva här vill. sluta. Men inte då. Läste du inte heller det?

Fia