Senaste kommentarerna i forumet

Kloka ord stigsdotter o dompa. Hoppas konventet blev lycktat!? Hade gärna kommit
men bor tyvärr långt i från sthlm. Säkert intresant möte.
Jag tänker ofta på er o era historier. Idag ska jag fånga mod o ringa AA linjen
så får man se vart det leder.Det går upp o ner för mig. Jag köpte ett gym kort
och börjat träna hårt, de ger mig jätte mkt. Det är ett väldigt gott råd!!
Grejen är när jag tränar så blir jag grymt focuserad o inget kan stoppa mig
men efter en tid blir de kanske för mkt o ofta kommer starkt sug. De känns verkligen
att jag är på rätt håll o jag har kommit väldigt långt. Måste bara få bukt på mina inre demoner.
Jag söker nu ett större mål med min träning. En utmaning! Får se vart de leder:)
Usch vad jag hatar mina demoner!

Känner mig så glad in i själen, fattade ett beslut förra veckan om att vara nykter som känns så där i hela kroppen. Precis som det gjorde i okboer 2011 när jag var nykter i 7-8 månader. Äntligen känns det likadant, och nu har jag ett batteri av åtgärder för att bli kvar i nykterheten. Det är en psykolog, det är en nätbehandling som Karolinska driver, det är AA på hemmaplan, det är forumet. Men framför allt är det viljan och insikten som landat.
I morse när jag vaknade tacksam för ännu en nykter morgon, körde jag den här ramsan som får bli start på dagen i fortsättningen.
Ge mig ett N
Ge mig ett Y
Ge mig ett K
Ge mig ett T
Ge mig ett E
Ge mig ett R
Vad blir det? Vad blir det?
NYKTER!!!!!!

Ha en bra dag där ute!
Fenix

och att allt övrigt jobbigt i ditt liv löser sig på något sätt. Tänker mycket på den sits som du ofrånkomligen har hamnat i med J. Fy fan vad stressande att behöva deala med det spelet, jag känner verkligen med dig!

Jag tror dock att du besitter en nästintill omänsklig förmåga att till sist fixa det på bästa sätt för dina barn, då du otvetydligen hyser en bergfast kärlek och omtanke kring dem.

Föräldrarollen är den svåraste och mest komplicerade vi har att ikläda oss under våra liv och INGEN kan vara den perfekta föräldern som i varje given situation vet precis vad han/hon ska göra. Jag vet att jag gör en jävla massa dumheter i mina försök att uppfostra mina barn, men det enda jag kan göra är att försöka ta lärdom av situationerna och undan för undan lära känna de människor som är mina barn lite bättre. Jag älskar ju dem och min roll är att vara pappa, med allt vad det innebär, men jag äger ju inte dem och de måste få utvecklas enligt sina egna öden. Brutalt svårt ibland att gå på skiljelinjen mellan gränssättning och frihet, brutalt svårt.

Du är en av mina människor och jag önskar dig allt gott i livet. Om du går under i Byhåla och av detta bisarra klimat som ju kan upplevas som envist deprimerande understundom, så har du ju inte många alternativ om du vill vara dina barns viktigaste människa. Jag tror de förstår och tricket är väl hur J ska kunna förstå det. Kan inte säga något klokt om det alls, men jag känner med och för dig, Dompa.

Många är striderna i detta vi kallar för liv. En del vinner vi, andra inte, men det gäller att inte ge upp det vi tror på. Försöker skicka lite kämpakämpa-energi till dig, får se om den når hela vägen till andra sidan klotet.

Ett bluddrigt och rörigt inlägg i din tråd som mest av allt vill förmedla: Jag tänker på dig, kompis!/NM

Du har inget att skämmas över! Men jag känner igen känslan, när man inser att man blivit grundlurad.
Att sedan också få diverse "sanningar" i ansiktet, gör att man mår jättedåligt ett tag.

Jag kan bara gå efter mina egna erfarenheter, med min förre man.
Jag insåg, att han sa vissa saker, för att bli av med sin egen skam och för att han visste att det skulle såra mig.
Det var hans sätt att "ge igen", för att jag i princip ertappat honom med fingrarna i syltburken.

På sätt och vis var det bra (tyckte jag efteråt), för det brände ALLA broar! Det fanns ingen väg tillbaks och det gick betydligt snabbare att inrikta sig på ett eget liv.

Som mulletant skriver, svär, gråt, kasta grejer, men bryt inte ihop, bryt UPP!

Många tröst och styrkekramar!/ trollis

Du beskriver en fyllekväll så bra att man nästan sitter där själv:) ja, det är verkligen inte värt den där första timmen av njutning då så många timmar blir förstörda efteråt. Tack för peppande läsning!

Jag går inte in här ofta längre. Men har haft skitdag med dotter. Hon är sex. Jag beter mej som hennes ålder.

Tänkte skriva om ånger tills jag läste lite mer i din tråd.

Nu bara att jag tänker på dej. /p

att leva med en som dricker... När jag läser får jag känslan att din mans drickande ökar nu igen efter att han har hållit sig mer nykter en tid. Nyår utan alkohol men sen verkar han mest umgås med "hans kompis" som du säger.

Du frågar vad som är bra eller dåligt att göra, hur du ska förhålla dig. Mitt förslag är att du frågar dig vad som är bäst för dig? I vilket rum har du det bäst att vara? Eftersom hans sug efter alkohol har vunnit just nu saknar det betydelse för hans drickande var du är och vad du gör. Allt kan vara en orsak till att trösta sig eller fira med alkohol. Tyvärr, men min egen erfarenhet och allt jag läst här (även, eller i synnerhet på missbrukarsidorna) tyder på det.

Du vet säkert själv vad som var orsaken till att du flyttade tillbaka och det verkar inte som du har din egen lilla lägenhet kvar. Hoppas du tar tag i din föresats att skriva mera - det är ett sätt att reda i sina egna tankar och att förstå sig själv. Och det är ju inte det lättaste:)

Styrkekram till dig - jag klistrar hit en av mina bästa stöttepelare. Texten om makt över sitt liv ur Carina Bångs blogg - den rekommenderar jag dig att följa!

Här kommer den om makt: http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html
Och senaste inlägget: http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Och den kommentaren var inte tänkt att hamna här (ovan)

Tag hand. Sköt om. Fattar inte ens.

Kramar/Putte

väckte omedelbart mina associationer till texten Amsterdam av Jacques Brel... och jag kan ju inte låta bli att lägga in den - med Tommy Körberg. Jag redigerar bort den direkt om inte vill ha den här http://www.youtube.com/watch?v=6yrEIieMIUg
Fina dagar önskar jag dig / mt

Välkommen i klubben?

Nu har jag inte trillat dit sedan min fyradagars 11- 14 januari, och känner att det blir glesare mellan mina ofrivilliga avsittningar. Jag gick med här i oktober, och har stretat på, testat ett antal gånger och liksom du konstaterat att - suck - det gick inte att dricka lagom den här gången heller... Men vi lär oss nog något varje gång vi trillar av, får erfarenhetspoäng kanske man kan säga.

För min del känner jag nu att jag uppnått maximalt antal erfarenhetspoäng, känns inte lockande att försöka igen, så det är den enda, smala vägen som ligger utstakad framför oss. Det gäller bara att vara rädd om redan insamlade poäng.

Ha det bäst, Anli!
Kram! /MB

har jag fått förtroendet att distribuera till mej själv, så det började jag med lördag kväll. Ledig söndag och måndag, så för att utforska eventuella biverkningar beslöt jag mej för att göra så. Hittills inga konstigheter. Lite knepigt idag när jag var i kyrkan, nattvard. Sas inget om alkoholfritt, så jag hoppade det. Inte religiös så det stör, men jag älskar att sjunga så jag är med i kören. Allt känns bara bra, pigg som en mört på lediga dagar, i alla fall jämfört med hur det var förut.

Hej hopp i galopp! Ta hand om er vänner, för det gör jag! ;-)
Kramar!

Hej!

Här sitter jag och kan inte sova, mycket tankar far runt i knoppen och kroppen värker!
Det har varit mycket dricka sen jag skrev sist. Jag tycker det är jobbigt.

När han tar till sin "kompis" så backar jag undan och gör saker i ett annat rum, är det bra eller dåligt att göra så? Jag förstår på honom att han inte tycker om det men vad ska jag annars göra.
Vara som vanligt vill jag inte riktigt heller för då kanske han tror att allt är okej!

Jag fortsätter med det jag har tänkt att göra men undviker att blanda in honom i det.
Jag märker att han blir sur och vill att jag ska säga till honom då men det är ju meningslöst och han blir ju ändå surare i det läget om jag säger nåt som han inte vill höra.
Skriver kanske rörigt men det är så det är nu, hoppas ni förstår vad jag menar.

Lite konstiga funderingar men vill nån ge lite respons angående detta tar jag tacksamt emot det.

Ha det gott alla och kämpa vidare.
Kram från tekla.

Jag håller med dej, nykterheten vinner, för precis så som du beskriver det går det ju till på de flesta "kalas" där alkoholen har VIP- platsen. Nej, jag ångrar inget Non je ne regrete rien eller hur det stavas...

Ha en bra vecka Berra!
/MB

..vill jag mena, och sitter här precis som jag brukar och summerar veckan som gick.
En backspegel som inte sträcker sig längre än 7 dagar åt gången.
Sorteringarna hamnar alla först i korttidsminnet, och de viktigare händelserna i långtidsminnet.

Och man kan fundera på, vad är viktigt att spara på denna gång?
Mitt umgänge tillsammans med de som dricker alkoholen, och hur de reagera på min nykterhet.

Inte mindre än fyra-fem gånger fick jag under gårdagen djupanalysera..
"varför dricker inte du Berra?"
Jag brukar lägga ut lite olika krokar, för att se om de pratar med varandra om min nykterhet.
För skulle jag ha sagt något annat till en som redan kan ha hört varför, så skulle de avslöja sig.
Och då skulle jag genast ifrågasätta varför de frågar en andra gång.
Jag hymlar inte med det, men kan nog tycka att det är min ensak...

Varför?

Orkar inte och vara någon sorts hobbypsykolog åt varken mig och andra i tid och otid.
Jag är oftast rättfram med vad jag tycker, och håller mig oftast till sanningen,
att skämta bort det tycker jag nog att det är lite för allvarligt för att göra det med..

Och sedan...?
Det eviga fyllrabblandet om att "jag gör ju rätt..."
-du..du Be..rra!, fy fan.. jag ...vad heter det?, jo..jag AVUNDAS dig att du inte dricker, hajjar'u?"
Jaha tänker man, varför är det då så svårt att följa mina fotspår då?
Det borde ju vara rätt så enkelt, bara att låta bli att dricka alkoholen då, eller?
Eller så faller de för grupptrycket, eller så vågar de inte ens prova att vara nykter.
Att stå ut som nykterist ställer sina krav på en, att alltid vara beredd på att försvara sig.

Under denna 14 timmars sammankomst så såg jag alkoholens regi, från början till slut.
Tröttheten, blygheten, tystnaden, tillbakadragen, reserverad, försiktigheten, trevligheten,
skötsamheten, hälsa ta i hand, fråga hur det är, en sorts vidsynthet, man ser brett...

Sedan kommer alkoholen, förväntingar, minspelet, machostilen (det här var ju gott, eller?)
Skratten, höjda rösterna, klapp på axeln, rosiga kinderna, knäppa upp kavajen, blicken koncentreras till en eller ett fåtal i ett sällskap, "kommer-du-ihåg-pratet"...osv

Det kommer mera alkohol i dess olika former, champagne, snapsar, starköl...
Värmen stiger i lokalen, det börjar vara svårt att få tyst vid åhörarna, folk byter platser,
och de tror att de viskar, första ölglaset välter ut på golvet, det springs ut till toaletten.

Ännu mera dryckjom vid middagen...
Nu börjar det bli högljutt mellan borden, det sjungs snapsvisor och folk börjar överrösta varandra.
Talarna drar fräckisar och kommer med onödiga kommentarer till servitriserna.
Vad fan, ingick det bara en snaps och en öl till käket, hallå fröken kan ni skicka in en rejäl bricka med starköl till det här bordet, ja ta med en stänkare till alla vid bordet, 6:or!
Sedan klagas det på den höga notan, och dess fördelningen över bordet, vilka har redan gått?

Vid de senare fortsatta umgänget så är kinderna mer än rosa, högröda är väl en bättre benämning.
Ögonen vattniga och flackande, kragen uppknäppt och slipsen lös.
Man har ett tunnelseende som sträcker sig ca 1-2 meter framåt, och nu hänger man på varandras axlar med ett glas i den andra handen. Går man så gör man det lite kutryggigt med böjda knän, blicken fortfarande riktad framåt och ölglaset fungerar som någon form av riktmedel för herrarna.
Några har börjat köra whiskyrejs i baren, och enbart de dyraste är fina nog.
Hos någon kan man fortfarande se delar av förrätten i hans mustasch tillsammans med den andredräkten som lätt kan döda flugor, på avstånd!

Gylfen är uppknäppt och man vet inte om det är öl eller piss som fläckat hans byxor,
en skjortflärp hänger utanför skärpet och slipsen sticker ut ur kavajfickan.
Det skrålas i sällskapet och någon har somnat i soffan med whiskyglaset i handen och fläckar ner sin skjorta, raggningsreplikerna har blivit allt grövre, och blir de nobbade så är det alltid en "fulkärring" i alla fall..
Man kan ju verkligen undra varför de inte lyckas med sina trevande försök,
om man inte är blind och döv så skrämmer de ju de stackars damerna i sin rovdjursflock.
Snart börjar irritationen komma igång, och man retar sig på andras sätt att vara.
Gammalt onödigt groll dras upp, men det stannar vid lite hårdare diskussioner..

Fyllan fortsätter att öka, men den negativa spriralen är redan i full gång, det blir inte bättre.
Jag bryr mig inte i att lägga mig i varken det ena eller det andra, jag är aktiv men mest som betraktare när läget är som det är, se och lär Berra tänker jag, se och lär..

Det här är skillnaden, de hade ett positivt rus i början av våran träff som man kan vara avundsjuk på under någon timme eller två, nu är alla skitfulla i sällskapet och de TROR de har roligt.
Många har redan uppnått den negativa sidan av fyllan och mår nu dåligt, ALLA kommer att må dåligt och det kommer att bli mycket värre i timmar framöver, är det värt det?
Nehejdu tänker jag och sopar bort deras bakfylla likt mjäll på mina axlar...
Deras bakfylla är deras fylla, och deras fylla är...deras problem!
Vem är det som har alkoholproblem NU DÅ, tänker jag.

Tar på mig jackan och kliver ut till bilen, startar den och skrapar rutorna med ett visslande,
jag vet att om en halvtimme ligger jag i MIN säng och kommer att somna skönt.
Rummet kommer inte att snurra runt och jag behöver inte fundera på om jag hinner till muggen innan jag spyr inatt...

Jag sover hela natten utvilad och klar, då jag väcks på morgonen av att hela familjen kryper upp i min säng, och barnen tjatar på mig.."Pappa, du måste gå upp och göra fattiga riddare åt oss"
Solen skiner in genom ett frostigt fönster denna vackra vintermorgon, och för en stund stannar jag till, och tänker ..vänta nu, det här är ett sådant tillfälle du måste njuta av..

Du vaknar upp en Söndagsmorgon, är utvilad, har sovit tillräckligt, har ingen huvudvärk, är inte illamående, har ingen konstig känsla av att du har gjort något dumt igår kväll, inga kval, ingen skuldkänsla, känner ingen ånger, är knappt pissnödig ens.
Du har en familj som älskar dig och bryr dig om dig, och du är behövd, du är hel och ren (sånär som ett behov av en rakning då..) det smakar inte död i munnen, kreditkortet är inte på minus..

Du har fått ännu en bonusdag i livet utan problem, och man borde kyssa dagen.
Jag springer ner för trapporna till köket, sätter på en kopp med kaffe.
Tittar i kalendern på väggen för att hugga tag i dagens aktiviteter, japp den är röd, vhilodagen.
Och med rappa tag tar jag tag i dagens göromål, slänger mig i soffan, här ska slappas!

Drar mig till minnes gårdagen, och mina mungipor går uppåt.
Det finns många därute som inte har en sådan fin söndagsmorgon som jag,
jag borde vara världens lyckligaste, om jag tänkte efter...

..och det är precis det jag gör nu..

Veckans sammanställning är därmed avslutad, nykterheten vann igen..

/Berra

Det blev en fin dag 15 minus i början efter en stund kom morgonsolen och det blev genast varmare. Avslutade med starkt fika.
Red bull rena hjärtstartaren.Upp till var och en att dricka den men har hört att den är beroendeframkallande och 16års gräns för att köpa.
Trånga flygplan är bland det värsta jag vet. När det blir dags för lite käk så är det rena brottningsmatchen för att få i sig lite kaffe och en macka. Än värre när det är varm mat då blir det rena parodin. Är man lång som du Dompa så förstår jag att det blir en mer problem när brick bordet stannar på knäna halvvägs nedfällt.

Men hoppas resan gick bra i alla fall.

På tal om någott helt annat.
Konventet!
Är något jag har missat. I och för sig har jag inte varit så aktiv här på forumet en tid. Men Sådana tillfällen brukar vara kul men kan vara ganska nerviga innan man kommit i gång. Men som sagt det har gått mig helt förbi.
Kanske blir fler tillfällen.

Still sober!

//Paron//

.

Dubbelpostat

Hur går det för dig med alkoholen?. Är det helvitt nu?, synd att du inte hann komma förbi, men det kommer fler tillfällen.
Kram!

Ingen har sagt att det är en rak autobahn vi går på?
Nä det är en krokig guppig stighelvete vi kryper på.
Inte nog med hur den ser ut med alla backar och krön. Nån djävel lät ju Stivie Wonder sätta upp skyltarna så man hittar rätt.

Men skam den som ger sig, du vet mitt nykterhetståg kom ju inte långt innan det spårade ur!
Tjena, vitt 2013..........
Om man säger såhär, välkommen in i klubben.
Du får tyvärr bara lite mer insikt.
Gaska upp dig nu!
Kramar/A

Du fick nu lära dig att det inte går att dricka ibland för dig, det är samma för mig. Det gjorde det lättare att lyckas för mig, det kanske blir lättare för dig nu också.

Ger dig en Styrkekram!

Till dina 4 månader, jättebra gjort!!. Vilken fantastisk text du har skrivit !!

Kram!

Efter 3 v, fulla av beslutsamhet och stenhård tro på att NU hade jag klarat det, så föll korthuset ihop. Var så enkelt, underbart och självklart under dessa veckor, så jag ville leva. En djup sorg, ett dåligt omdöme och en dålig karaktär har gjort att jag är tillbaks på nästan ruta ett.

Ännu har jag ej köpt flaskor och gömt i garderoben, men har druckit för mkt och för många ggr!!

Har tröttnat nu (igen)! Vill inte! Börjar om, och inser att jag troligen inte kan dricka någon gång ibland. Sätter igång ett sug jag ej kan stå emot. Tyvärr är det nig så för mig, allt eller inget. Jag tänker välja inget!

Kram

...lider med dig...kan känna igen allt!
Jag har förstått att min "alkoholist" har haft många bakldörrar öppna. Det gör ont, långt mer ont än orden och fyllorna.

Jag har mycket jag måste ta ställning till inför framtiden. Tilliten blir svår att bygga upp...kan inte tillägga "igen"...liksom du vet jag inte om allt varit byggt på en enda stor fet lögn. Det får tiden visa...

Jag ger detta en chans fram till sommaren, då tar jag ny ställning.
Mycket kan hända, eller lite, vill inte spekulera nu...

Många kramar

Hej igen!

Jag förstår precis hur du menar. Det där är alla (?) alkoholisters drömbild av drickandet.

En av definitionerna av vad det innebär att vara alkoholist är: Jag har försökt sluta (alternativt klara av att begränsa mitt drickande) men upptäckt att jag inte klarar av det.

Jag hoppas att du inte tycker att jag är för rak eller gåpåig, men: du behöver bestämma dig. Antingen dricker du okontrollerat, eller så dricker du inte alls.

Och vet du? Det går faktiskt alldeles utmärkt att ha ett fint liv som nykterist. Livet blir inte sämre av att avstå från alkoholen vid de där tillfällena som du beskriver.

Var rädd om dig, det är ditt liv och din kropp.
/H, tillfrisknande medberoende