Senaste kommentarerna i forumet

Mig på kommande helg.

Alla hänger i trollmorsans hus.
Önskar ALLA en riktigt härlig stundande helg.

Jag vet vad jag skall göra, bifogar ett axplock av
saker att göra.

Den underbara arbetar, vi är hundvakt.
Innebandyträning för våran stora ikväll, hämta den underbara på jobbet vid elva ikväll.
Sova, skjutsa chefen till jobbet imorgonbitti, avslutning på friidrotten för lilleman vid 10-12 imorgon. Lekar och tävlingar för hela familjen.

Innebandymatch borta i waxholm för den äldste på eftermiddagen.
. Hem fixa middag med efterföljande mys. Lördag.......
Hämta hon som jobbar helg.
Söndag, jag kommer arrangera pepparkakshusbakningstävling i familjen.
Söndagsstädning, hämta chefen fixa lite ditt och datt.
Sova för att gå upp 02:30 ca.
Skönt med helg så man hinner vila upp sig.
Till detta skall vi även lägga till att vi skall åka pulka,snowracer skidor.
Bada bastu och rulla i snön, mula varandra och ha riktigt roligt TILLSAMMANS!
/A

med både nya och "gamla" i min tråd idag. Tack för boktips, ska skaffa dessa.
Blir alltid lika glad när jag får nya böcker i min ägo.

Jag är också glad VV för att mitt korthus föll i bitar (jo det rasade),
att jag står här utan pansar
och blickar mot himlen i min ekskrud!

Önskar alla en "klar" och fin helg var ni än befinner er i världen!

och hänger här på forumet. Barnbarnen samsas om min Ipad och spelar så det är lugna gatan för tillfället

och att du tittade in precis idag när många är aktiva och stämningen verkar vara på topp.
Allt gott, lev väl! / mt

Ja du Dompa.. ALLA bara tänker på sig... Det är bara jag som tänker på mig... *skratt*
Men lugn grabbar, jag vet att även ni har simultanförmåga. Det talade dottern om för mig att karlar har, när hon var sådaär 6 år..
Hon frågade vad simultanförmåga var för något och jag svarade att det är när man kan göra flera saker samtidigt...
- Jah, sa hon tvärsäkert(som bara en 6-åring kan), då har pappa det! För han kan både sitta och titta på TV och dricka öl samtidigt..

Ha en GÓ helg! / trollis

Ser läser, funderar ,lider med hur vissa har det.
Saktar ned, inga glada tillrop och peppningar.
Tänker inte jag, inte idag.

Blir konfunderad? Var det inte såhär ni ville det skulle bli?
Jag gillar live and let die, fart och fläkt, men skall allvarligt säga att jag stöp i backen när jag blev tilltuffsad och vingklippt.
Men jag är en överlevare, har legat på sjukhus flertalet tillfällen i olika motorcykelolyckor, voltat med bil ut på ängar, blivit nedtagen från träd då jag krashat med snöskoter, brutit armar och fingrar, fått ögonbrynen söndersparkade men ALLTID rest mig. Så även nu, men
Jag trodde ni ville ha mig som
intetsägande åskådare?
Går emot hur jag är, alltid varit.
Så för att "ordningen" skall vara oruckad tänkte jag se på. Jag vill inte, men fick känslan av att det var bäst så?
Eller har jag uppfattat saker och ting fel?
För det var råden jag fick, bromsa upp, titta på dig själv och var inte så om sig och till sig med possetiva tillrop.
Men det är så jag ÄR, fungerar det inte?
Se på...............
/A

gamla poster som jag skrivit här, bl. a. från hösten\vintern 2009 bara för att hålla motivationen uppe.

Hej

Drack inget från i söndags till i lördags då jag tänkte att jag skulle ta ett glas vin till maten.
Ett glas!!!
Det blev 8-9 glas vin och då fyller jag gärna glaset till brädden (det är ju lika bra) så det kan väl ha blivit 2L vin.
3 liters kartongen som vi öppnade är väldigt tom, hustrun tog väl 3 glas resten tog jag.
Varför blir det så?
Varför klarar inte jag av det som så många andra klarar av ?

Hej igen

Så var man tillbaka igen,
Vi körde med vinflaskor ett tag hemma.
Jag och hustrun delade på en flaska på fredagen och en på lördagen.
Detta gick bra några veckor men sedan började jag fylla på med lite konjak eller annan starksprit efteråt och hällde gärna i mig lite extra när jag hämtade mitt glas sprit.
I fredags köpte jag en kartong vin tänkte att det går nog bra.
Väl hemma grundade jag lite med vodka direkt ur en flaska i spritförrådet därefter ett antal glas
vin under kvällen, vet inte hur många det blev.
Frun drack nog bara tre glas och hon får inte så välfyllda fördå blir det ju mindre till mig.
I lördags kändes kartongen väldigt lätt så då fick jag ju ångest för drickandet.
Men på kvällen så blev det glögg (tur man hade det hemma) därefter vin och ett antal diskreta besök i spritförrådet som ingen märkte.
Resultatet blev att jag spydde på toaletten och var tvungen att gå ut för att få luft.
Somnade sedan i stolen och vaknade 2.30 på natten.
Orkar snart inte med mig själv längre.

I kväll blir det Apotekarnes Julmust härligt att den säsongen är här.

en sådan iskall dag!!!
Nej, slappa och slöa är fina grejer. Dricka kaffe och äta lussebulle, läsa intressanta tankar från när och fjärran...
Man har väl sett om sitt hus och tagit en extra, skön, behövlig semesterdag!
Kramar på er alla!
...och just nu såg jag att vi samlats i Trollets hus för tillfället.

och har integrerat forumet som en del i omvärldsbevakningen:) Tvättar o städar bokhylla samtidigt. Lyssnar på radio också och dricker kaffe. Har det oförskämt trivsamt faktiskt. Ungarna har nått det trevliga stadiet där de är självförsörjande.
/ Best wishes, Multitasking Mulletant

även om det har varit svårt att vänja sig vid det.

VV

och sluta sura. Kompisar skall väl kunna ha kul igen även om man har bråkat lite?

VV

Haha... Jag måste vara oerhört bright för jag "genomskådade" dig direkt! Dryg och kall? *asgarv*.

Hela gänget: Är det bara jag som arbetar? Är det ngnslags allmän helgdag som jag missat? Här händer ju skitmkt just nu... Nu måste jag försörja mina barn. Ha det bra slackers!!! Ciao/R

det är roligt att se att du har sprungit ut ur ditt korthus, (som kunde ha rasat när som helst), och istället blivit en seg Ek som ständigt strävar mot ljuset. :-)

VV

Och vad ont i bröstet jag får av att läsa hur du tänkt ang, lastbilen.
SNÄLLA sluta tänka så, ALDRIG mer.
Du är den absolut viktigaste för dina barn.
Även för han, som dessvärre inte inser det.
Gör dig själv en JÄTTE TJÄNST!
Gör som markatta så fint förklarade.
Leta inte fler anledningar, lämna nu. Det löser sig med allt, ge det tid bara. Och tiden är din bästa vän.
För din skull, för barnets skull men även för hans skull. Jag vet det låter konstigt men även han måste vakna upp och se hur du mår, har mått av allt. Snälla, så du kan bli hel och få
LIVSGLÄDJEN tillbaka.

Du betyder så oerhört mycket!
Kramar!
/A

haft en liknande bardom som din och jag kan bara instämma i vad du säger; att man alltför ofta förstorar negativa uttalanden eller förutsätter att outtalade meningar är negativa. Likaså att när detta inträffar, så drar man hela flyktplanen i huvudet blixtsnabbt om hur man skall takla det hela och om man skall fly eller kanske eventuellt slå tillbaka.

Istället för att analysera situationen djupare så handlade jag tidigare rent instinktivt för att skydda mig själv, när jag borde ha tagit ett steg tillbaka och överblicka situationen. Dom gånger jag har gjort det så har jag flera gånger kommit på mig själv att jag hade helt missuppfattat det hela. Jag har med åren blivit bättre på att hantera sådana här saker och skickar numera sällan tillbaks ett ilsket mail svar på något meddelande innan jag försäkrat mig om att innehållet faktiskt är vad jag från början trodde.

Jag har också märkt, precis som du Trollis, att människor inledningsvis uppfattar mig som dryg och kall innan dom lärt känna mig riktigt, och dom blir nästan förvånade när dom förstår att under skalet så finns en riktigt rolig och varm kille.

VV

Vill bara säga att du fattas här! Tro mig.../R

Åh, vad mysigt att fler än jag är hemma: )
Tilde, tack för svar. Jag tror som du att det är viktigt att känna tacksamhet för det vi får så länge vi får det, och naturligtvis har du helt rätt i att lika många gånger är det vi själva som är den som (tillfälligt eller för gott) lämnar. Saknaden efter det som varfår finnas också, det är ok. Egentligen tror jag mina tankar kring detta är just tankar mer än något annat. Kanske lät det mer självömkande än det är att jag inte känner igen mig. Det är nog ett konstaterande mest av allt. Här återkommer Mulletantens rader: "I den sanna leken är skapandeprocessen viktigare än resultatet och övergångsobjektets funktion är att bli obehövligt". Obehövlig gäller dock ingen här, vi är ju vår historia, varken mer eller mindre, och i den historien lever ju alla som varit vidare i mitt sällskap så att säga.
Och hej på dig Hösttrollet! Har läst flera av dina inlägg med stor behållning, men nej, vi har nog inte "hälsat" än. Du skriver "just nu handlar det om mig" och det gör mig glad. Jag tror du gör helt rätt. När det kommer till att tillfriskna från ett missbruk måste det handla om "mig". Många gånger tror jag att just sådana som vi lägger stort (för stort?) engagemang på att rädda andra, så är vi duktiga utan att behöva ta tag i vårt eget.
Jag tror också det är så att man tar rygg på någon/några här på forumet som man lätt kan relatera till. Jag vet att jag gjorde så, och hade svårt att tro att jag var likasamma som tex Adde eller Berra som varit i det nyktra livet i ett par år redan då jag hittade hit. Jag hade inget gemensamt med dom då. Det kom senare. Dom, fast de varit nyktra så länge kunde liksom inte tillföra mig något då, jag kunde inte ta till mig det de skrev (blev rätt provocerad många gånger dessutom). Då var det lättare att ta rygg på tex Kvinna-Mamma och Måne som varit nyktra några månader (som verkade vara en ocean av tid för mig då) och Inger och Karin som kämpade med precis samma tankar och sug som mig i samma tid.
Eg är nog inte problemet att jag inte orkar stötta nya, utan kanske det det väcker i mig då de flesta kanske bara gör ett eller två inlägg med rop på hjälp och sedan försvinner. Samtidigt är det ju som Mulletant så smärtsamt påminner om. Alla får inte det omedelbara gehör de kanske behöver. Kanske inte med den värme och den närvaro de behöver just då. Minns mitt första inlägg här 2009 som faktiskt började med "Hjälp!". Jag fick direkt ett varmt och hjärtligt välkomnande, vilket jag tror varit avgörande för det som faktiskt följde.

Hej Putte! Ville bara kolla hur det går med antabus, lever, familjen och nykterheten? Hoppas allt är ok. Skriv gärna en rad...om du orkar/vill/kan. Det är minst lika viktigt att skriva när/om det går bra som när det inte gör det. Hur som haver. God helg önskar jag dig! /R

att det är möjligt för er att ha ett gott liv med era Gubbar och att dom faktiskt också hörsammar era krav om att dricka ansvarsfullt och inte gå över gränsen. När kvinnor är starka i sig själva så böjer sig nog den mest förhärdade Gubbe.

VV

En fin bok som jag ofta återkommer till är Sanna Ehdins "Sluta kämpa - Börja leva!"

förmiddagssällskap i mitt vardagsrum medan jag är fredagsledig... jag städar, tvättar och slår mig ner och deltar i samtalet emellanåt. Det är, som alltid, ganska stökigt här hemma hos oss (victoria du borde hjälpa mig med feng shui) men vi tänder många ljus, dricker te eller kaffe och äter pepparkakor som vi bakade med barnbarnen igår.

idag har jag bekantat mig lite med dig i din tråd. Du frågar om det finns nån litteratur som kan hjälpa en att göra sig fri från sånt man bär med sig. Nu tror jag du är på väg men tipsar ändå om Åsa Nilsonne Vem är det som bestämmer i ditt liv - ifall du inte känner till den. Den boken ska gärna läsas tillsammans med Anna Kåver Att leva ett liv inte vinna ett krig.
Allt gott, varm hälsning! / mt

Tilde. Jag känner mig väldigt hemma i din tråd ska du veta ;-D
Och på tal om växa, så får jag snart kika upp på dig *fniss*
Tack för att du finns!
Hur man bär sig åt, för att växa..? Jag vet inte riktigt.. Tror jag började med att bestämma mig för att göra tvärtom, med saker där jag fastnat och där jag försökt "tusen gånger" utan att lyckas (eller med samma resultat) och lite på den vägen är det..
Framför allt, kom vändningen när jag vågade titta på ALLA delarna som var "jag".. även de där som jag tyckte var skämmiga och som jag lovat mig att jag inte skulle bli../trollis

Jag är så glad att du är kvar här ;)

Du är så klok Tilde!
Tack än en gång för alla dina fina funderingar!
Visst är det så, att vi hatar att säga farväl till goda vänner i vars sällskap vi kännt oss trygga..
Men vi måste också pröva våra vingar en vacker dag..
Sedan behöver det inte vara för evigt..
Och somliga av oss har olika hållplatser här i livet..
Just nu, liftar jag med en bit till, tacksam för mina goda reskamrater.
kram /trollis