Senaste kommentarerna i forumet

Glad blir jag - och varm i hjärtat när det ramlar in människor o katter...

Filosofiska rummet är en trivsam plats, en fristad. Jag har inte märkt av några attacker på forumet - är mindre aktiv och har ett lägre energiflöde till forumet just nu. Eller energiflöde? ... nej, ett utbyte är det. Mer och mindre intensivt, högre/lägre grad av intensitet. Periodvis har jag nästan fysiskt känt laddningen och energiströmmarna... som den sommaren vi spelade Lisa Ekdahl och Barbro Hörberg...

Idag är sista dagen på "Mitt nya år" - ska gå dit och skriva nånting fast jag vet ännu inte vad.
Fint att det här rummet finns som en samlingsplats och en plats för möten. Det känns som att det är här jag ska sitta och se kastanjen spricka ut i löv och ljus också denna vår. Vi får se.

Kokar tevatten och lägger fram en fin bit ingefära, ekologisk citron och honung... det är förkylningstider:) / mt

Tack Mulletant för dina bloggtips. Jag har läst lite av Carinas blogg och har haft nytta av självhjälpsmanualerna. Fortsätter också att gå på ALanon så ofta jag kan.

Just nu har jag en bra magkänsla. Vi är så nära varann (vilket i o försig gör mig extra sårbar). Han vill inte att jag ska behöva belasta mig med hans problem och han försöker vara ärlig inför mig. Vi tar en dag i taget. Vet bara att jag aldrig kommer att acceptera om han säger nej till behandlingshem.

Kramar
Miss K

Fanns ju inte på "min" tid. Dessutom jobbade jag som matros. Däremot minns jag en resa med "fri dryck". Inget vackert minne. Vi skulle över till svärföräldrar i Finland. Jag bearbetade buffén ungefär som din kompis. Minne två; Min dåvarande fu står och skakar mig. (Vi ska av nu) Ligger i en soffa i allmänna utrymmen...minns inte varför...minns inte hur. På den tiden insåg jag inte att även min fru var alkis utan tyckte bara att hon var en rar människa som hade tagit med sig en Lonkero ( gin och citron i burk) åt mig. Sen körde jag bil...med alla barn i...nykter tyckte jag. Kommer inte att ske igen. /R

Här är det gott att vara. Lusekatten nickar ett medgivande. Nej...jag tror inte att rummet har spelat ut sin roll. Kanske kommer det i framtiden "bebos" av andra själar...med andra behov. Men jag tror att behovet kommer att kvarstå. Bra av Frk Bitsk att öppna det. Nu är vi bara...nyvaken. Jobba-hemma-dag idag. Ett privilegium eller ett skämt...man ser det som man vill. Klart är att när ongar dragit till skola så dröp jag och min katt i säng igen. Vardagslyx :-).

Tar in min finsnäcka. Plockad i Asien. Tänker att mullegubben kan nog göra ngt av detta. Eller så kan den bara få vara på ljusfatet. Frukostkaffe...jag älskar det. Tycker "synd" om thedrickarna...samtidigt som jag fattar att de tycker synd om mig. Läste en artikel om att alkies var oerhört förtjusta i kaffe. Konstigt tänkte jag. Läste en annan artikel om att Finland är det land där man dricker mest kaffe per person. Börjar ana sammanhang... ( Nej finnar, gå inte i taket, dels är ni mitt favvofolk och dels spånar jag bara, ingen anledning till att hätskna till).

Jag ser min egen parantes...och inser att Forum har blivit ngt helt annat än för ett år sedan. Då läste vi ett inlägg som vi ogillade...och gick vidare. Nu läser vi samma sak och attackerar. Gillar inte utvecklingen...trots att jag i andra fall brinner för utveckling och förändring. Jag har blivit rädd för att skriva...i bakhuvudet/reptilhjärnan finns hela tiden vetskapen om att mina ord kan omvändas och kastas rakt tillbaka på mig...

Överkänslig? Yep! Som alkie är man ju ofta det. Men jag tycker att Filosofiska rummet ska stå kvar. Önskar även mer sångtexter och refereneser/poem från de som har koll på sånt. Uppskattar det!

Luffsar ut igen... /R

Ler när jag läser...inte för att det är direkt kul. Men för att jag känner igen. Några minuters välbehag och sen 10-15 timmars kamp att att bli ok igen. Verkar inte värt priset när man ser det på pränt. Även jag har skjutsat ongar till olika event under bakfylla. Stått och tittat. LIDIGT under tittandet...för jag ville ju bara hem till en återställare. Däremot har jag varit naiv och aldrig fattat att det är just där polisen plockar oss...bakfyllekörare. Har väl haft otur...för tänk om ngn hade plockat mig för fem år sedan. Då kanske jag hade varit längre ut på resan?

Men inte längre...inte vi. Berra, Paron och Dompa. Vi kan blåsa. Så tänker jag i min nya nykterhet...jag kommer aldrig mer att köra bakis-och-skakis! Mina ongar förtjänar bättre. Jag skriver inte att jag aldrig kommer att dricka mer...för jag är inte där än. Men jag gör som Berra...prövar...ändrar...funderar.

Nyfiken på vad din fru tycker om ett nyktert Paron. Svara bara om du vill? Min stora svaghet är att inte bara alkohol utan även att peta in näsan överallt ;-). /R

...hej, läste just din tråd.
Hur har du/ni det?

Just så har det varit många gånger!
Kan inte fatta att jag (Vi) Utsätter oss för detta.
Nu till helgen har jag anmält mig frivilligt till både natt körning och idrottsevenemang i dagarna 3 så det finns inget utrymme för att gå på alkoholen.
Det är ju som du sa i din tråd och jag har nämnt det själv vid något tillfälle, det är bara några minuters välbehag och sen 10-15 timmars lidande och kämpande för att komma i ordning.
Slav och dum är rätta orden.

Nu gäller det att vara på sin vakt och säga stopp när förädarhjärnan försöker att övertala.

//Paron//

Känner igen svamlet från Fem myror är fler... ;-)så genialt sätt att lära sig skillnad på här och där!

Jag läser allt i alla trådar, och vem har inte suttit kallsvettig en lördagsmorgon utanför en gymnastiksal med tidiga träningspass för barnen och vetat att det är just där polisen står och plockar bakfyllekörare...

Bara den känslan är oerhört befriande, och att veta att man gör fel och ändå göra det,
Det är något sjukt i ens beteende, och är man inte slav under alkoholen då, vad är man då?
Dum i huvudet?

/Berra

Tar med mig morgonkaffet och lägger på ny ved på glöden..
Kissen tar en snabbtur och är straxt inne i värmen igen.
Jag tror på tankens kraft. Det är så mycket i detta univerum som vi inte riktigt fått grepp om än.
Hela tiden dyker det upp nya rön om nya partiklar, vars betydelse vi inte känner till.

När någon ska beskriva dem, tar man till utrycket "strålning", men få kan beskriva vad som egentligen händer.
Hur vissa partiklar förändrar sitt mönster när vi iakttar dem. För mig, är det ett litet "bevis" på att allt levande på något sätt hör ihop, att vi är sammanlänkade (och därför borde vara snällare och positivare mot varandra)
Allt gott till er alla. Gud (vilken av dem ni än väljer) vare med er, för själv har jag inte tid ;-D

Lars Andersson...kollar in! /R

Jag läser ungefär som Fan läser bibeln. Ser det jag vill vill...ingen tumör. Med noll sjukvårdsutbildning blir jag ju glad! Samtidigt som jag jag tar till mig att huvudvärken kvarstår och likaså problemet. Lycka till hos "nya" läkaren idag! Ingen tumör :-). Kramar /R

Har skapat ett FB konto och gjort en vänförfrågan som Lars Andersson, vilket är ett alias.

Vi hörs där.

VV

blir man väl en riktig "medberoende" och det ska man ändå försöka komma ifrån, eller?

var nåt värre i alla fall. Men så jobbigt att vara sjuk utan att man hittar felet. Krya på dej!

Tack för dina stöttningar i min tråd, det känns skönt med virtuella kramar sparade som man kan ta fram när man känner sej låg.

Jag kommer inte till Stockholm, det är åt fanders för långt. Men kanske någon annan gång?

Förresten, hur går det för dej med a?

Kram, Andreas!
/MB

Det är för guppens skull jag känner att jag behöver antabus, en vecka i fjällen, påsk, födelsedagskalas, annars känns det ganska okej.

Yes, jag tror vi fixar detta!

Kram!

Funkar säkert bra att komma på en snabbvisit, vad kul!!. Jag ser fram mot lördagen och tycker det ska bli jättekul att träffa de som dyker upp.

Tack för din undran R, jag har fått svar och det var bra, ingen tumör i alla fall. Men är inte bra ändå så vad som är felet vet de ännu inte, ska till ny läkare imorgon.
Känns ju inge vidare att aldrig bli bra, kommer försöka jobba fr.o.m. nästa vecka men inte heltid för det skulle inte funka. Nej, börjar lugnt så det inte blir värre.

Kram!

...innan jag kryper ner under täcket.

Ikväll var jag på Al-anon, på engelska! Jag som just hann lära mig sinnesrobönen på svenska ;) var tyst och sa de svenska orden inuti.

Tänkt mycket på det där med att bearbetningen kommer ta tid.
Just nu vet jag inte riktigt vad som kommer hända i framtiden och har bestämt mig för att njuta varje dag utan oro tills framtiden börjar pocka på min uppmärksamhet igen.
Mannen är där han är och jag jobbar på som vanligt, vad som kommer sen tar jag sen....

Kram i natten

Bra tankar och förbaskat bra skrivet !
Detta ger mig massor av inspiration,
Och jag ska absolut se filmen Förnekelsen.

//Paron//

Tack Dompa!
Berras tråd det är så jag tänker mig och jag vet att det är så, Det var fantastiskt skönt i mitten av 2012 då jag var riktig på G. men så komm en grå period före Jul fram till nu.

Nu känner jag riktigt för förändring.
Det finns inget som hindrar att smaka på den ljuva känslan av att veta hur filmen slutade och gå rakt upp ur sängen tidigt på lördags morgonen och sätta sig i bilen utan att räkna timmar före bilkörning.

Kanske var det någon mening eller bara bra med att frugan kom in i förådet och ertappade mig med falaskan i högsta hugg.
Om Bärra läser detta så kan du klappa dig för bröstet fantastiskt bra skrivet, sådana rader ger mig en kick.

//Paron//

Hej, Miss K!

Några korta tankar:

Skäms inte! Du har all rätt i världen att välja hur du vill att ditt liv skall se ut, och om det innebär att ge honom en ny chans så är det ju bara bra. Så länge DU väljer.

Precis som andra har skrivit: lita på din magkänsla. Ta kommandot över situationen, så att det är du som sätter villkoren för ert umgänge. Om du inte vill att ni skall bo tillsammans, så skall ni inte det.

Se till att du har gott om stöd runt dig: vänner, samtalskontakter, Al-Anon.

Kram!
/H.

Jag håller med Adde... En mätare är inte lösningen på era problem. Hon måste lära sig att lita på att du är nykter, utan mätare.

Jag tänkte också under en period att det skulle vara så skönt att ha en mätare, så att jag kunde hålla stenkoll på makens promillehalt. Men varför? För att kunna bevisa ATT han hade druckit?

Nej... tilliten måste bygga på något annat.

Kram!
/H.

.det jag skrivit...

Kanske har jag endel av svaret själv?

De barnen jag har haft boende hos mig gav jag omtanke genom att vara konsekvent. Att ömka vore att stjälpa, visst, trösta och lyssna, men att tycka synd om och ge större spelrum skulle bara utnyttjas. Slående likt alkoholistens beteende.

Vuxna gav/ger jag vägledning. Det var ju mitt delmål med maken också.
Energitjuvar håller jag mig ifrån.

Fyll gärna på....

Skönt för er bägge två!
/A