Senaste kommentarerna i forumet

du ordnar en fin inflyttningfest så du verkligen får känna en bra start i ditt egna lilla bo där du får göra precis som du vill !

Kram ♥

Så glad för din skull, underbart kämpat!

kom jag ihåg att det snart är tre år sen en av de värsta eftermiddagarna i mitt och i vårt gemensamma liv. En av de hemskaste situationerna och ganska precis en månad senare gick jag. Ut genom dörren, ut i snön. Om det har jag skrivit här många gånger. Delat, som på möte. Ja:) Tack!

De två senaste åren har jag haft ett starkt behov, nästan inre tvång att skriva om hur det var den där lördagseftermiddagen och om andra situationer - att skriva här där jag har en riktning för mitt skrivande. Fästa mina tankar, känslor och inre bilder. Jag har mött dem, de inre bilderna, reflekterat över mina känslor, över mina minnen och jämfört "idag" med "idag-för-ett-år-sen" och "idag-för-två-år-sen". Till och med vissa klockslag är tydliga. Igår kom jag ihåg den där situationen som är nära nu och kände att jag är fri också från den. Jag tänkte efter och kom knappt ihåg "helheten" annat än i vissa element - men laddningen i minnet är borta. Befrielse! och, det är jag som gjort mig fri! Underbar känsla.

Kanske det kan vara till hjälp för andra att läsa om olika sätt att förändra sitt liv. Om flygcert som lämnade och gått igenom många kval i sitt nya liv och om mig som gick och vände tillbaka. Vi har det båda bra idag på olika sätt. Faktum är att i forumets trådar finns många som har ett bra liv... jag tror jag vågar säga att det gemensamma med oss som lever det liv vi vill leva är att vi tagit taget om vårt eget liv och därmed slutat försöka att förändra andra. Släppt ansvaret för andras liv. Insett att vi inte har makt över en annan... Vi är många som därigenom hittat vägen till sinnesro. Den dyrbara livsgåvan sinnesro.

Medan jag skrev nu, i min tråd, inser jag första gången så klart att just den situationen som utspelades för snart tre år sen har sin parallell i min barndom. En situation jag varit medveten om och berättat om bl.a för mg. Just idag ser jag att de situationerna, min utsatthet i de situationerna, är i det närmaste identisk. Den utsatthet jag upplevde i en som 10-åring med en berusad far utspelades 50 år senare med en berusad make. Idag kan jag kanske ta hand om den lilla flickan i mig som varit så rädd, inte för det egna livet men för att inte kunna rädda en annan. I ingendera av situationerna förstod jag att den enda jag hade makten över och kunde rädda livet på var mig själv. Det insåg jag inte heller när jag gick. Insikten har kommit långsamt medan jag skrivit här.

Min far gick under, drunknade i alkoholträsket, men min man är idag en stolt nykter alkoholist. Och jag - jag tar vara på varje dag, nästan varje ögonblick av det liv jag lever nu och älskar att leva.

Allt gott till er alla / mt

det är helt fantastiskt att få dela din tillbakablick inför snart-ett-års-dagen! Jag minns också ditt första inlägg - och många av dem som kom sen. Nu är jag bara så renodlat glad för att du äger ditt liv!

Jag tänkte igår på en förestående dag med ett tre-års-minne. En av de hemskaste situationerna, då ca en månad innan jag gick. De två senaste åren har jag haft ett starkt behov, nästan inre tvång att skriva om hur det var, reflektera över mina känslor, minnas och jämföra. Igår kom jag ihåg den där situationen och kände att jag är fri också från den. Jag tänkte efter riktigt och kom knappt ihåg annat än vissa element - men laddningen i minnet är borta. Befrielse! och, det är jag som gjort mig fri! Underbar känsla.
Önskar dig en fin dag! Kramar / mt

efter en nykter och både rolig och tråkig och jobbig och stärkande kväll med tjejerna.

1. Nykter. Har inte druckit något. Ingenting! Första gången på evigheters evigheter som jag inte druckit något på en fest där andra druckit ganska friskt.

2. Rolig. Roligt att träffas och mycket skratt trots allt.

3. Tråkig. Tråkigt när man inser att det är svårt att prata ett samtalsämne klart. När kompisarna blir berusade och tappar både intelligens och social förmåga (den där vi gärna tror att vi får med alkoholen).

4. Jobbigt. Påfrestande att vara ensam nykter. Jobbigt att tänka att det kunde varit jag för ett tag sedan, det kommer att vara jag om jag dricker i deras sällskap.

5. Stärkande. Känner mig sååå nöjd em mig själv, även om jag vacklade i eftermiddags, och det enbart var tack vare forumsläsning och stöttning från mannen som jag klarade av att stå fast vid mitt beslut. Känns så skönt att vara nykter nu och veta att inte jag är en av dem som kommer att må rejält illa imorgon och ha ångest.

Den här känslan är nästan lika berusande som den av alkoholen, men har inga negativa bieffekter :)

God natt!
/m

Fan så skönt! Jag var så nära att handla öl ikväll också. Jag kände att den här fredagskvällen skulle vara urtrist och meningslös om jag inte fick dricka. Men, jag bet ihop, skippade ölen. Mitt mantra var att "man ångrar aldrig en nykter kväll." Jag tog en kopp kaffe när jag kom hem i stället. Det kändes jättebra! Kvällen var naturligtvis inte så euforisk som den brukar vara när jag dricker. Då spelar jag musik till långt in på nätterna och ältar patetiskt en massa anekdoter om mina favoritartister för min sambo. Kvällen var mysig ändå. Lugn och skön. Ligger i sängen nu och känner mig så nöjd med att vara fräsch i sinnet och att få vakna utvilad och fri från baksmälla i morgon bitti.

Man ångrar aldrig en nykter kväll!

Med lite distans och bättre mående så här på sena kvällen så kommer hoppet tillbaka till mig som det alltid gör.
Att jag skulle ha en diagnos, tror jag inte så mycket på egentligen. Jag är helt enkelt intensiv och mycket öppen som person.
Ibland tycker jag att jag talar för mycket. Tänker att jag inte ska säga vissa saker, men vips så "står jag där jämte mig själv" och hör mig säga det ändå.

Sån är jag med alkohol också, plus mycket annat.
Därför funkar inte detta med att ge sig själv löftet varje morgon att inte dricka idag. Jag säger det men ändrar mig så detta löfte betyder ingenting.

Det blir en sorg över brutna löften mot mig själv, men jag vet inte riktigt vad det gör med mig mer än att jag får svårt att tro och lita på mig själv.
Självförakt?

Vad jag behöver är lugn, komma ner, landa i mig själv, ro i min själ.
Men jag är impulsiv och intensiv.

Jag gillar mig själv för det mesta. Men aldrig då jag druckit.

Så enkelt, så svårt.

Nå, hem till de kära i morgon kväll.

Dag 1 på nytt avklarad för 387 gången, typ.

Ha det gott därute och god natt.

LP

Jag är så glad för din skull!
Hurra för ditt beslut för nästan ett år sedan.
Grattis till HUSET!
Så himla gott.

Kan inte låta bli att undra över vad som är fel på ditt ex.
Han måse ha en djupt liggande förruttnelse i sig.
Han verkar vara en fruktansvärt obehaglig, elak människa.

Ta hand om dig och dina små. Det är med glädje jag följer din resa.
Snart har jag säkert nåt bra att skriva om min egen resa också.

Kram
LillPer

... sedan jag insåg att min exsambo var alkoholist. När jag läser i andra trådar här, och ser hur dåligt många mår, ser hur de vet och kanske vetat att deras respektive missbrukar alkohol, men det går liksom inte in - jag ville ju inte heller förstå. Det var ju först den där dagen i slutet av oktober förra året som poletten trillade ner:
"OOOOOJJJJJ, han är alkoholist... det är ju därför som han alltid druckit flera gånger i veckan, kunnat hålla upp i perioder men sedan druckit mer än någonsin, det är ju därför han aldrig handlar med kort på Systembolaget, det är därför jag varje kväll ligger och väntar på att höra dörren öppnas in till skåpet där alkoholen förvaras, höra ölburken/vinflaskan/spritflaskan öppnas, det är därför han nästan alltid dricker måttligt bland folk, men sedan går hem och dricker sig redlös, det är därför jag fått torka spyor mitt i natten, det är därför han så ofta kissat på golvet i sovrummet, det är därför han alltid prioriterar att kunna dricka, det är därför han så många gånger gjort bort sig på fyllan, det är därför jag fått hämta på tillnyktringsenheten hos polisen, det är därför han så många gånger supit bort mobiler, laptop, väskor, kläder mm, det är därför han emellanåt varit så nedstämd och ledsen och tillmötesgående när jag gråtit, bönat och bett om att han ska dricka mindre..."
När jag lämnade så hade jag under några månader nog egentligen vetat länge, även innan det, att han var inte bra för mig - inte bara för alkoholen, utan det som kändes ännu värre, som gjorde att jag faktiskt döpte min tråd till "jag vet inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka" - hans kontroll, förnedring, falska beskyllningar, fula ord, hot, ilska mot mig och barnen, alla frågor om "vill du ligga med honom/henne då" ofta om jag pratade om eller med någon "för länge" (i hans ögon) osv. Jag hade kämpat länge, och alla kärlek var nog så gott som död. Han är nykter nu, men han är inte ett dugg snällare/trevligare - trots att vi inte lever ihop så tar han alla chanser att skylla saker på mig - men nu uppstår det ju bara pga saker kring barnen: om han blir sen vid överlämning så är det mitt fel att jag bestämt en viss tid, om barnen behandlar pappa på ett visst sätt så är det mitt fel eftersom jag försöker vända dem emot honom osv osv.
Hans föräldrar är med på det till stor del - de pratar ofta med barnen och säger saker om hur saker och ting ska vara/bli, saker som vi alla vet kanske inte blir så, men jag känner dem väl nog för att veta att det är deras sätt att få mig att inte våga gå emot av rädsla för att göra barnen ledsna - men jag jobbar hårt på att tänka på vad som är bäst för barnen och mig, inte anpassa mig, inte anpassa mig pga att ajg är rädd för honom eller hans familj osv.

Jag har under ett tag inte tvivlat på mitt beslut, och det tar jag som ett tecken på att jag blir allt starkare i mig själv!

Häromdagen lunchade jag med några kollegor (bland annat män - vilket jag aldrig hade vågat när jag levde med exsambon!!!) och det blev tal om att jag har köpt hus - och jag var så stolt att jag har gjort det! Jag har KÖPT ETT EGET HUS!!! Jag vill ha hus, det kommer bli tufft kanske, men jag får be om hjälp, men jag vill ha hus och jag vill inte vara beroende av en man för det.
Jag var så orolig när jag lämnade exsambon att jag inte skulle ha råd med eget boende, och jag var på banken och de rekommenderade bostadsrätt för att det var "säkrare när man är ensamstående" - men det fanns inga bostadsrätter i kommunen som de skulle ge mig lån för... och plötsligt hittade jag mitt lilla hus, och de godkände lånet...! Och om ca en månad sätter allt igång - det ska målas, tapetseras, fixas lite här och där med snickeri, VVS och el - men jag har redan bokat allt, genom kontakter! Och det känns så avlägset och ändå så nära! Mitt hus, mitt och barnens kryp-in! Och innan jag vet ordet av så kommer det vara ettårsdagen för när jag lämnade honom - åh, vad ledsen jag var, hur knäckt och nere jag var - jag satt på kvinnomottagningen och orkade inte ens ta av mig jackan - jag ville bara gå ut och bli påkörd av en lastbil för att slippa själv ta beslutet... Ja, ettårsdagen för flytten är itne här än på ett tag, men jag har tagit mig så här långt så jag ska klara lite till!

bland trådarna medan mullegubben är på AA. Fin fredags feeling på fantastiskt fina forumet :) / mt

att lägga in en hälsning från den fina mulleholken... allt väl där. Kram... och så:) / mt

är det tiden då vi är online:) Mysigt! Sköt om dig! Kramar / mt

till finaste Fia... ja, jag tror Dompa och jag har bubblat om att allt har sin tid. Jag googlade fram texten ur Predikaren. Här kommer ingressen (om det kan heta så i Bibeln?) och verserna 1-8: Allt går sin givna gång, och allt är fåfänglighet. Människorna äro såsom fänaden.

Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.
Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.

Hoppas du har det bra. Jag väntar hem min mullegubbe som är på AA. Har sett på TV, Sonja Aldén gjorde en fin tolkning av den norska sången "Eg ser" - fantastisk text skriven av prästen Björn Eidsvåg. Jag ger dig en varm virtuell kram, finaste Fia! / mt
PS och en version med B.E och Lisa Nilsson http://www.youtube.com/watch?v=FjvAOqDRF9k DS

Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.

Jag är hemma och är sjuk så jag har tid att googla... Det kommer från Predikaren stod det.
Jag är också förvirrad och fattig ha ha! Festar till fredagsmyset med linssoppa men det kan vara ganska mysigt det också, när man bara är sådär lagom febrig för att ta sig tid att göra just ingenting.

Btw så gör du nog helt rätt i att inte sätta någon tillit till flashback. Jag hamnar också ofta där när jag försöker googla något och längre bort ifrån källkritik kan man nog inte komma.

Lycka till med dina fortsatta beslut!

Till exempel jag! Men jag är sjuk och får stanna hemma med varm soppa och film.

Önskar dig en fortsatt trevlig helg!

Håll fast ikväll mina vänner, kom ihåg ditt mål. Idag på min löprunda kom jag på en ganska spännande liknelse, om ni frågar mig.

Har ni sett eller läst Sagan om ringen?

Tänk er att ni är Frodo Bagger och Sauron är alkoholen. Ringen är din alkoholism. Nu måste du göra allt för att skicka den tillbaks till där den föddes, i Saurons rike. Vik inte för någonting, fortsätt långsamt framåt. Ta hjälp av dina vänner och människor du möter längs vägen, du behöver inte berätta allt. Dom kommer ändå att hjälpa dig, även om dom inte har en aning om syftet med din resa.

Du kommer att bli utsatt för stora prövningar, träffa på monster, falla ibland. Men om du är ärlig mot dig själv och vågar vara modigare än du trodde att du var, så kommer du till slut att lyckas kasta bort ringen och den kommer att smälta och aldrig ses igen. Och belöningen kommer vara fantastisk!

Jag gissar att det just nu känns jobbigt, att du letar bortförklaringar och kanske tvekar om du ändå inte ska ta det där glaset med vin, bara ett. Idag har jag unnat mig julmust och det fungerar fantastiskt tillsammans med lite god ost, märkligt men sant. Nu är det 5 timmar kvar tills jag har haft min första vita vecka på många år och det känns fantastiskt! Önskar av hela mitt hjärta att du om några dagar får uppleva det med Mia. Var stark! Om du vacklar och tvekar om du ändå inte ska ta ett glas så gör så här innnan du bestämmer dig:

1: Tänk tillbaks till första gången du skrev här. Det är ett stort steg och i det ögonblicket vill man nog bli vit av hela sitt hjärta. Tänk på hur du kände då och målet du ville nå. Frammana dom känslorna i dig.

2: Om det fortfarande inte hjälper, ät något sött, gör 20 situps och gå en kort promenad. Ha det som regel att varje gång du tänker "äh, ett glas gör väl inget", så gör du dom här tre sakerna innan du tar ett nytt beslut om du ska hälla upp.

Jag kan bara konstatera att det är helt sjukt vad alkohol påverkar oss kroppsligt och mentalt. Jag känner mig som en helt annan människa bara en vecka in i nykterheten. Plufsighet, röda kinder, röda ögon, ständiga tankarna om det jag har hemma räcker för kvällen, tröttheten, trycket över bröstet, lögnerna. Det är en sån skön känsla att slippa allt detta att jag längtar tills jag får uppleva 1 månad och 1 år. Det ger mig otrolig motivation!

Ja du Palle! Jag skulle vilja var så där präktig och skriva; Häll ut! Men jag vet att alkoholism inte riktigt fungerar så. Så istället skriver jag att jag önskar du kan ta lära av denna helgfylla som du laddat upp för. Små myrsteg i rätt riktning.

Fia

Hihi! Jag skrattar lite åt dig Victoria. Nej, inte åt dig men dina rader om att det om att det inte i huvudsak var för påläggens skull som du höll fast vid mannen. Tack även m för input om skilsmässa och ekonomi. Visst inser även jag att ekonomi spelar ingen roll om man måste lämna. Om mannen slår en eller trycker ner en rent verbalt. Nu är jag i en sån lyckosam sits att jag har det inte så. Min man är inget monster. Inte heller en pappa-figur då det bara skiljer sju år mellan oss i ålder. Han är bara en vanlig snubbe som dricker för mycket för att jag ska vara bekväm med det just nu. Pratade med honom nyss i telefon och jag hör att han har börjat med att bedöva sig. Fredag. Dags att slappna av. Jag tror inte jag är en fördömande människa. Jag har själv varit där. Men just nu orkar jag inte förstå.

Jag blir bara urlakad. Ungefär som i min kontakt med vill.sluta så känner jag att jag inte riktigt når fram. Kanske är det mig det är fel på? Kanske använder jag fel ord? Kanske är det bara så "enkelt" som att jag måste låta min man kana ner i sin egen takt? Nå sin egen personliga botten? Min doktor pratar ofta om tid. Att allt ska få ta sin tid. Jag försöker ta till mig det men det är inte alltid så lätt. Tid? Tror Dompa och mt (vilka annars?) skrev om det. Det finns en tid för allt. En bön? Ett bibelcitat? Jag är ingen religös människa men skulle uppskatta det mycket ifall någon kunde skriva ner det åt mig. Det finns en tid för allt... Tid att skörda, tid att så. Usch jag har det i bakhuvudet, men skadade (av alkoho?l) nervceller låter mig inte riktigt plocka fram. Måste nog googla, men jag vill inte. Varje gång jag googlar tycks jag hamna på Wikipedia eller Flashback. Två forum som jag inte riktigt litar på.

Nej, jag får ta det i min egen takt. Vrida och vända (tack Victoria). Slå mig blå mot alla de nya hörnen som kommer i min väg. Däremot ser jag inte hur jag skulle kunna gynnas av att plockas ner några pinnar. Blir jag en bättre människa av att bo i en förort som jag antagligen kommer att vantrivas i? Antagligen inte.

Idag är jag lite förvirrad. Och fattig ;-). Men så får det vara ibland. Tänker (Adde) att idag ska jag inte dricka! Imorgon tar jag jag just imorgon. (Ska ju jobba så jag gissar på att beslutet blir detsamma )

Fia

Sitter och bollar olika scenarion om hur jag kommer att må imorgon och på söndag om jag dricker i helgen.

Får se hur det går, kanske häller ut skiten istället. Är en sen bio, så jag hinner fundera på det ett bra tag.

- det finns människor som gillar att bli bjudna på mat utan att det ingår alkoholhaltiga drycker... Trevliga, glada människor:) Dom finns! / mt

jävla fredag.

Jag inte druckit något ännu, men det står tre flaskor vin i kylen. Ska på bio ikväll med en dryckespolare, kör bil så det blir inget just nu iaf.

Vet inte riktigt varför jag köpte flaskorna, eller jo jag tyckte att jag kände mig "frisk".

Tydligen är jag inte så frisk som jag tror. just nu känns det bara skit, då jag vet att jag kommer att hälla i mig direkt jag kommer hem från bion.
Har inte motivationen att hälla ut dem denna gång.

Nya tag efter helgen!

Hoppas ni andra lyckas bättre.

Grattis till dag 1! Skyll på influensa några dagar, det är helt ok. Det är svårt i början, samma för mig, att orka/ ha lust att vara pigg och glad utan vin "innanför västen". Fast det går bättre och lättare hela tiden, kom i håg det när det känns trist och tungt. Nu känns det helt ok för mig vid tanken på en helg framför mig utan vin. Till och med stundtals skönt och befriande även om suget kommer och går.

Snart är dag 2 också avklarad :)

Jag önskar dig all lycka med ditt projekt.

Skulle vilja säga att jag hakar på, men jag har slutat säga att jag ska sluta för just nu
känner jag mig själv så väl att jag inte klarar av det.
Det kommer en tid snart då jag kommer genomföra mitt mål.

När jag är redo säger jag till.

Jag håller ofta upp i 8-10 dagar, och reser sedan bort i tjänsten och krökar då under flera dagar i rad.
Mår så skitdåligt av detta, men fixar inte att lägga ner det ändå.

Lycka till
LillPer

Nä, det bidde inget med nya jobbet.

Så allt är som vanligt, trillar hit och trillar dit omvartannat.
Just nu på ett hotellrum ensam med Forumet och dåliga tankar om mig själv.

Vill bara hem. Kommer hem i morgon kväll och då känns det som att bli uppdragen i en livbåt
och få en varm filt runt sig, efter att ha flytit runt i mörkret utan flytväst i ett mycket kallt hav.

Nämnde för en arbetskamrat att jag trodde jag har någon slags Psykisk diagnos.
Impulsiv, rastlös, känslig, orolig, sömnproblem, INTENSIV och krävande mot mig själv.

Han sa inte direkt emot mig, tyckte det kunde vara en bra idé att söka hjälp.

Det kanske kan vara en väg ut ur mitt jobbiga beteende och rastlösa liv.
Jag vill komma ner, varva ner känna lugnet och tryggheten utan att ha tränat sig blå för att må bra.
Älskar att träna, men vill bli mer måttlig....

Kramar till alla er som kämpar därute.

LillPer