Senaste kommentarerna i forumet

Skrev ett svar på ditt inlägg hos mig. Ha en bra helg! /C

Markatta för ditt inlägg om självskadebeteende ! Än en gång har du formulerat mina tankar !

Du är fantastisk på att vara DU!!!!
Sträck på dig, ut med bröstet och upp med näsan!

Du är en fantastisk tjej!
ME LIKE.................

//A

Massor av nyfunnen styrka och energi... ganska berusande ibland som du skriver och känslan av att det finns lösningar på allt. Känner igen det där :) inte alltid men stundtals och det är som en energikick. Bra saker och möten kan hända då har jag märkt. Andra ser det tror jag om de är mottagliga.

Ha en fortsatt bra och energirik dag NyMan!
Visst är det härligt att hitta den här "känslan" när man minst anade det...
Tilde

Vilken sanslös skillnad det är att träna utan nånsomhelst tillstymmelse till A i blodet! Vill inte ens tänka på vad träningen gjorde med kroppen emellanåt vissa helger... Ujujuj....

Ibland får jag nästan känslan av att jag erhållit superkrafter efter att jag fattade Beslutet! Känslan av handlingskraft, närvaro och engagemang är närmast magisk och berusande, ganska ofta faktiskt. Långa perioder där det känns som om det inte finns något som jag inte skulle klara av eller inte skulle kunna hitta en lösning på.

Jag påstår inte att det är hela tiden, men faktiskt ganska ofta, som sagt. Och det gör mig närmast hög på LIVET, denna förunderliga företeelse, som är så oförutsägbar och nyckfull!

Nu gäller det bara att hålla sig undan KRYPTONITEN, men för tillfället är det endast förakt jag känner för den. Ingen rädsla, ingen sorg, ingen längtan och inga andra sentimentala, illusoriska och förledande känslor alls. Jag är så jävla tacksam att skiten är över (jaja, jag tar fortfarande Beslutet varje morgon, men jag fattar det i dagsläget utan vånda och utan ånger och det är jag utomordentligt nöjd med!)

Ha en engagerande, livfull och närvarande helg allehopa! Drick med förstånd! (...kunde inte låta bli, Dompa...)NM

Markatta de va ett smart råd.. sant!!! Känslan klingar ju av...
det kände ja när ja hade svarat på de där smset o de inte va så som han önskat... då sved de o ja ville skriva mera, men de gjorde ja inte för ja visste känslan skulle avta... heheh vet inte om de tog 24 timmar men runt de i allafall o ja :) ja lyckades hålla mig från att skicka ett till....

ska tänka o försöka använda det på de sättet, att vänta 24 timmar om han skickar nåt mera

kram

Tack för peppen! Jo, en fylla skulle säkert sitta fint, men det skulle bara förstöra allt. Jag har under den senaste månaden fått kämpa mot fruktansvärda ångestattacker, något som jag aldrig upplevt tidigare. Tack vare att jag varje helg haft något att döva det med, har jag förstått i efterhand. Jag behöver verkligen gå igenom det här för min egen skull. Man säger att människan rimligtvis klarar av att utsättas för EN stor förändring vartannat år. Jag kämpar med TRE på en gång; identitet, relation/skilsmässa, och nytt arbete. Så jag har väl i ärlighetens namn inte ens energi över till en fylla... Kram

Känner idag en lite nyfunnen känsla av tacksamhet...
över att ingen direkt oro hotar längre, inte någon akut oro alls.
Ibland på natten kan komma en eftersläng av oro från förut men då jag tänker efter blir den ofarlig för det är enbart en "känsla" från tidigare perioder i livet då det fanns orsak till oro. Känslan är obehaglig men den är inte överhängande eller något hot för saker och ting har förändrat sig. Då kan jag nästan vila i att känna hur oron känns och sedan släppa.
Att jag börjar förstå hur jag ska handskas med det här är något som jag känner "räddar mig"...

...och... peppar peppar... jag har inte i mitt liv behövt ha ont i min kropp. Idag känner jag en ovanlig och skön tacksamhet över att jag inte har ont i kroppen, det är ju så lätt att ta för givet egentligen.

Val har funnits i mina tankar sista tiden...
Val kommer att göras, vi gör dem hela tiden, stora val och små...både i relationer och i vardagsliv. Livet formas ju ständigt av våra val och ska så vara.

Känner att jag samlat ihop alla mina sinnen och huvudet är med.

Har framtidstro och nutidstro.

Önskar er alla en fin helg och skickar en näve energi och styrka till er mina forumvänner!

Vet hur svårt det kan vara att stå emot impulsen att svara.

Ett sätt för att lättare hantera detta kan vara att sätta upp en 24timmars regel för sig själv, dvs att oavsett om man bestämmer sig för att svara eller inte så måste man vänta i 24 timmar. På så sätt så är det lättare att inte agera i affekt. Det lärde jag mig när jag gick i terapi för självskadebeteende och det har jag använt mig av även nu kring att bryta kontakten med mitt ex. En känsla är ju bara en känsla och den är inte konstant, utan klingar av efter ett tag.

Nu när jag skriver detta så slås jag av hur stora likheterna är mellan självskadebeteende-medberoende. Men det går att bryta sådana destruktiva mönster!

Kram!

softar vi och kaffepundar (det låter som det vi gör):) Kram, kram / mt

du får flumma runt i min tråd så mycket du vill. Jag blir bara glad när du skriver!

Och A. det var vackert skrivet om att släppa taget, tack!

Tack också till Lelas och trollis som har en märklig förmåga att ploppa upp och kommentera just precis när man behöver det som mest.

Nu ska jag punda kaffe tills jag också kommer till insikt att jag måste ta ett städryck här i lyan ;) Och livet fortsätter...

Kram!

Tack för komplimangen Proffset ;-D
kram /trollis

Slinker in med en morgonkram!
Ha en fin helg i mulleholken! /trollis

morgon från mig också! / mt

Morgon :-)

Ligger och lyssnar på radio sedan 04:45..........
Pigg och kry, bokat spinningpass till 09:15.
Så man tappar tomtekostymen..........
Skön lördag, tittar in senare idag.

GODMORGON alla glada!
/A

hej i mörkret

nej ja vill inte ha stöd från han det kan ja få av andra, va bara saknanden av de där goda stunderna... men det som har vart fel tar ju över o det gjorde ja kunde hålla mig borta...

kram

orkar hålla dig ifrån honom som gör dig illa.
Kanske du kan skriva mer om hur du har det här? Du har fått tråkiga besked skriver du? Hur skulle du kunna få stöd på annat sätt än från honom?
Kram i mörka morgonen / mt

skriver av mig

ja har inte hört av mig nu fick ett sms där de stod ja älskar dig o sen ett hjärta. brukar ge tillbaka men skickade bara att de va sött!!!

det va svårt att inte skriva detsamma men nödvändigt...

fick sakna känslor igår kväll o va triggande att skicka nåt till han... men gjorde det inte..
ja vet de blir såna turer...

det är tufft nu när ja fått andra tråkiga besked, för då blir ja svagare... svårt att stå emot han då..

har jag gjort. Först på soffan uppe, sen kom Mm hem från AA med pizza och tände brasa... jag åt och somnade om nere i soffan ... och sen vaknade jag i sängen i sängen. Förkyld och utsövd! Förkylningen har varit latent två veckor - jag tror den har fått utrymme nu när saker blivit utsagda och klargjorda i organisationen där jag har mitt jobb. Ha ha - den meningen fjärmar mig ett steg från jobbet - heja mig! Det är dit jag ska.

Har fått ett hedersamt uppdrag! De hade frågat mannen på AA igår om han "som läser så mycket" kan göra en litteraturlista som finns i lokalen. "Det är min fru som läser och berättar för mig" hade han sagt - och frågade om jag kan hjälpa till med lista. Det ska bli roligt!

Härlig känsla att mitt läsande och förmedlande, som ibland varit närmast ett irritationsmoment, nu är en tillgång! / mt

Blev berörd när jag läste i markattas tråd "Förut såg jag det som att han var otrogen och hade en älskarinna i alkoholen, men det var jag som var älskarinnan hela tiden." Berörd och varm inuti...

Nästan alldeles alltid i vårt liv har jag känt att jag är den viktigaste för honom. Även under de svåraste åren när beroendet tog överhanden har den känslan funnits som en bro eller genom den under-de-mörkaste-vattnen-tunneln finns en väg tillbaka... Undervattenstunneln är den starkaste bilden just utan att jag vet varför... men man behöver inte veta allt.

Ofta har jag tänkt på skillnaden i berättelser här och inte känt igen mig. I vårt liv är det mera jag som haft fokus utåt, låtit mig uppslukas av annat och försummat (ja) min familj. Hmmm - inget jag är stolt över precis. Han har alltid funnits som ett stöd i botten... även om stödet vacklade i handling de svåraste åren. Han var otrogen mot mig med A och inte tvärtom - det känner jag tydligt och det gör att bilden helnar ett lager till.

Så befriande när saker faller på plats. Även när det spelar noll roll i dagsläget. Så skönt att förstå.

Att kunna tänka och se klart. / mt

Ja, jag tror också att du har släppt taget nu... och att du ska ge dig rätt och utrymme att sörja. Sorgens väg har ett slut där den övergår till ett minne.

Din mening: "Förut såg jag det som att han var otrogen och hade en älskarinna i alkoholen, men det var jag som var älskarinnan hela tiden" skulle jag kalla en verklig insikt! För mig vänder den upp och ner på hela verklighetsbilden om det liv ni haft.

Det är sunt att sörja det man förlorat... Kanske att du i djupare grad sörjer bilden ert liv - att alkoholen var hans älskarinna - och nu tar du hand om insikten att du aldrig var den viktigaste i hans liv? Förlåt att jag flummar i din tråd men jag får så många tankar om mig själv och vår relation. Ditt inlägg berör mig mycket och jag kommer att skriva om det i min egen tråd.

Ta vara på din sorg - den blir en bit i din livsmosaik som du kan titta på ibland och minnas vad du lärt dig. Kram, kram / mt

Du är den du är. Du äger rätten till dina känslor och tankar. Detsamma gäller förstås honom.
Lelas brukar skriva vad hon lärt sig av sin terapeut och jag för det vidare till dig:

De relationer som klarar sig igenom den här kampen är de som där båda parter tänker Jag-Du-Vi.

Båda personerna i relationen måste alltså tänka, och i den här ordningen:

- Jag. Vem är jag? Vad vill jag? Hur mår jag?

- Du. Nämen, hej! Där är ju du! Vem är du? Vad vill du? Hur mår du?

- Vi. Nu när jag vet vem jag är och vem du är, så vill jag satsa på vårt gemensamma vi.

Du flygcert verkar var på god väg att hitta dig själv och inse vad du inte längre vill leva med. Din avslutande mening är fantastisk: Livet. Jag vill inte att det ska springa ifrån mig; jag vill vara en del av det, inte försöka vara något jag inte är!!!!

Fortsätt så! Kram / mt

Där har jag också varit, men det var nog... 2007 tror jag. Ringde dit när jag var bakis och hade ångest. Bokade ett möte dagen efter och gick dit, fortfarande fylld av ångest och med den relativt nya insikten om att mina problem var mycket större än jag tidigare trott, även om jag i många år före detta tillfälle har flippat ur och blivit nojjig över mitt destruktiva drickande.

Hur som helst, när jag sitter där och pratar med "tanten", så märker jag hur jag småljuger och förskönar min historia. Jag har ju alltid supit så jävla "kontollerat", planerat och "intelligent" att jag när man pratar med mig (när jag inte har mina värsta perioder) lätt får intrycket av att det nog var första gången killen haft otur med en fylla.

Jag gick dit i förhoppningen om att jag skulle få nån slags tablett som minskade suget, men jag kom därifrån med ett telefonnummer till en 60-årig gubbe som var en av eldsjälarna i AA-föreningen på min ort. Det visar sig att jag vet vem det är, för han bodde i samma flerfamiljshus som mitt ex. Han kände igen mig också visar det sig när jag väl träffar honom. Mycket mer än så pratar inte vi med varandra.

Det blev bara ett AA-möte för mig, för vid fikapausen "råkade" jag höra en av alla äldre herrar som var med på mötet säga något i stilen: "Man ska inte tro att man blir alkis på en dag, det tar ju mååånga år, höhöhö!", följt av en sneglande blick åt mitt håll.
Det i kombinationen med det "religiösa" snacket om gud gjorde att jag aldrig återvände dit.

Föreningen kändes mer som en social inrättning för ensamma äldre män än som något annat.
Gudssnacket har jag ju i efterhand förstått vad det handlar om och jag förstår precis syftet. Tänker ofta på mig själv som den guden och pratar inombords med mig själv och säger mitt namn till mig själv med förmaningar vilket faktiskt funkar bättre än man kan tro på. Kan också säga till mitt onda jag med mitt goda jag. Det är som två olika personer, som små en jävul på den ena axeln och en ängel på den andra, precis som i en del gamla tecknade Disney-filmer, haha. Nä, men så är det.

"Fan vad gott det skulle vara gott med en öl just nu, har haft en jobbig dag och skulle verkligen behöva varva ned", sa jävulen.
Ängeln svarar: "Lyssna inte på honom, du vet hur det slutar. Sitter uppe för länge och vaknar bakfull och ångestfylld!".

Nåja, för att återgå till AA-mötet så gav det mig iaf nånting och det var igenkännande och insikten om att jag inte är ensam. Man har ju mött många kompisar på krogen som brukar bli fulla och odrägliga, men som inte är alkisar. De kan faktiskt låta bli både en och två veckor utan att känna sig som psykfall.

Minns särskilt en farbror som delade med sig lite av sin historia och det var när han hade slut på sprit, det var söndag vid lunch. Vad göra? Jo, man tar sig till Ica och köper två 6-pack med 3,5:or.
Det går ju inte att dricka sig full på? Jodå, om man klämmer i sig allihop på två timmar så vaknar man fanimej inte nykter.

Been that - done that... flera gånger.

Har även haft perioder då jag inte druckit annat än just 3,5'or. Har då begränsat intaget till ett par - tre stycken och inte känt något speciellt eller vaknat bakfull, men man skjuter problemet framför sig bara. Idiotiskt, men det fattade jag inte då. Jag kan inte dricka folköl, det triggar igång suget direkt, kanske inte samma kväll, men det håller alkoholjävulen vid liv tills nästa svaga tillfälle då man inte kan stå emot den äkta varan.

Bla bla bla. Inte meningen att kludda i din tråd, men det var ju åtminstone lite relevans i det, haha!

Tack för fin läsning! :)