skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Tack Berra...

För att du tycker att jag bara "är"...
Vill gärna att alla ska förstå att dem är bra som dem är, viktiga & värdefulla.
Att "polaren" alkohol inte behövs för att vi ska förstå det.

Livet har sina ljusglimtar...ta vara på dem... / Mie.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej mina vänner!

Nä, ni är mina solstrålar när man får jämra av sig lite i all väta och elände...
Det är när jag får "prata" av mig lite här på forumet som jag mår bra, och får dessutom svar i min egna lilla dagboksanteckning, det är stort ska ni veta, tack för att NI finns!

Lilla Ängeln, nu verkar det som om du har fått vingar (utan vare sig trosskydd och sportdryck..).
Jag förstår din känsla, du markerar vem som går vinnande ur ditt gamla förhållande, DU!
Han kanske förstår att du inte längre mår dåligt av hans beteende, utan blommar upp igen!
Ägna inte en tanke åt de sentimentala tankarna där han bara var god/snäll/gullig osv...
Dr Jekyll har en annan sida som gjorde ont, och ska minnas för den.

Du ska bara tänka på dig själv, och hur du ska gå framåt här i livet, nu har du tagit så mycket skit så länge att du bara har det bra'iga framför dig, allt annat är bättre...
Skäm bort dig med sådant som får dig att må bra, eller får dig på goda tankar...
Hyr roliga filmer och proppa i dig godis, att må dåligt och banta, kan du göra en annan dag!
Tjacka något godis till Svante också, märkligt det hette den pappan jag sade att det sög till!
Och sedan sade du frallan, jag tackade av "frullan" igår, grabbens fröken...
Ser ord som går i små omloppsbanor runt oss alla...

Lise, din gubbe "uppdaterade" sin nykterhet som Felix brukar skriva, ge inte upp...!
Han trampade igenom golvet bara, låt honom inte fortsätta med det utan endast vara en engångsföreteelse.
Påminn honom att du ställer krav för att du älskar honom och vill vara kvar vid hans sida.
Han behöver "lite" krav på sig för att våga/orka sträcka på sig också, om ingen ställer krav så kan han lika gärna fortsätta falla för sitt beroende, och hamna i sin självömkan.
Självömkan är ett enda stort gissel, den breddar vägen till alkoholen rejält, och rättfärdigar något som egentligen inte finns, men det är så synd om mig, hela tiden...

Jag brottas med detta hela dagarna, och precis som Adde brukar skriva...
Att varje morgon innan jag kliver ur sängen så har jag bestämt mig för en nykter dag, så tar jag ett nytt beslut i morgon (..är så fint skildrat..).

Jag bestämmer mig också varje morgon innan jag slänger spirorna över sängkanten att denna dag är värd att leva också, så får jag se vad morgondagen har att erbjuda!
Men skulle jag hänfalla till mina innersta mörka tankar, så skulle jag vilja dra täcket över huvudet och aldrig mer vakna upp...

Jag tvingar mig att ge mig en anledning att ta mig till jobbet, visserligen har jag funderat någon timme för länge så jag flexar nästan alltid en timme varje dag...
Men ju mer dagen går desto mer finns det att leva för, och därför har jag så svårt att gå och lägga mig för då finns det så många anledningar till att inte hamna i medvetslösheten igen...
Så på något sätt så låter jag att praktiskt varje dag återuppleva livet och upptäcker att det är värt att leva för även om jag vet att det inte kommer att kännas så morgonen efter..
Så på så sätt lever jag och dör lite varje dag, ett hårt liv!

Så Lise, du är ingen mes, du bara försvarar det du tror är rätt,och det är din flock naturligtvis.
Men kanske Alfahannen behöver utmanas på hans högste tron, och varje gång han tar till alkolholen så kommer någon att utmana hans position, för då är han svag!

Mie du bara "är", så du vet, och jag tror du vet vad jag menar...
Tack för att du är forumets mesta stöttare, och finns att luta sig emot när det tar emot..

Och sedan till er alla, vilka beslut ni än tar inför den stundande helgen med midsommar och alla dess traditioner, med eller utan alkohol, så tag ett beslut i alla fall....

Gör midsommar till en trevlig upplevelse!

Och du som medberoende, bestäm redan idag med den du älskar att det är du som får sätta gränserna på midsommar, med först en varning och sedan att han/hon droppar drickande till att bara dricka något som ser ut som det alkoholhaltiga.

Ta 2 cl snapsglas så kan ni ta hela (utan att bita av), och späd spriten med hälften vatten (känns nog inte...), eller så gör ni som jag, jag dricker vatten i snappsglaset, hur dumt det än må vara så känns det bra i alla fall, och jag är fortfarande med i festligheterna..

Mors Berra!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra...

*ler*

Du är en solstråle mitt i allt regn...


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Lise..

Känner din frustration.
Man vill så gärna att det ska bli bra & varje gång det blir ett uppehåll i drickandet/drogandet så tror man på att NU...Han förstår...han vill...
Men det blir platt fall.
Frustrationen övergår i ilska.
& man funderar över hur man kunde gå på det...igen...

Att inte vara i det längre gör att jag inte behöver ha mina känslor på den där berg&dal banan längre.
Jag kan se på det med andra ögon från en annan vinkel.
Slippa katastrof känslor.
Bara överleva... blir till LEVA.

Det kallas medberoende när man inte kan vara stark & stå för mina verderingar i närheten av den beroende.
Du är ingen mes Lise... du har kommit långt på den slingriga stigen. Det finns inget givet mål.
Det måste få ta tid... det måste sjunka in i ditt medvetande. Du måste ta ställning för hur du vill att DIN framtid ska se ut, fundera över vad ditt hjärta försöker säga dej.

Du gnäller inte... du reflekterar.
Stäng inte ute dina tankar, låt dem flöda fritt... det är befriande...

Kram... / Mie.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej på er alla!

Dagarna och veckorna går. Och vad du är stark Berra som kommit så långt med din nykterhet och du har en stark vilja att må bättre på det psykiska planet. Vägen dit kan vara lång men med din inställning så måste den dagen också komma.

Jag har inte skrivit på länge, för det känns just så, att vad ska nu jag gnälla och komma med mitt.

Här regnar det och regnar ännu mer, vi hade tur lördagens fotbollsmatcher spelades i mulet väder men dock regnfritt. Gårdagens match var däremot våtare än våt. Barnens far var inte med på en ända match, däremot kom morfar och stod i regnet i går.

Tre veckor hade vi det relativt bra, men säg det som varar, jag önskar att min man hade ens lite av din, Axels,Fenix och Pias styrka,insikt och beslutsamhet. Hur kan man vara så uppåt och "den ultimata äkta mannen och fadern" för att i nästa sekund välja alkoholen? Jag vet inte hur många upp- och nedgångar jag orkar med längre. Kanske det bästa vore att få ett ordentligt avslut på det hela, fast jag vet inte om jag vill det heller. För.....ade alkohol som kan få männsikor i ett så starkt grepp.

Jo, jag är ledsen men också arg på ngt sätt. Visst jag var glad åt de nyktra dagar som vi hade här emellan,men sen när bakslaget kom så blev jag bara så arg. Fast det inte heller lönar sig. Jag har inte gett uttryck för den ilskan så han slapp ju den i alla fall, men min irritation hann han säkert märka till.

Så nu får vi återigen ta en dag i taget och vänta på nästa goda period, jag försöker glädjas åt de bra dagarna och inte ta ut eländet på förhand, man är inte ändå beredd när det kommer. Men jag blir så upppgiven. Samtidigt ställer jag mig frågan att hur kan jag en beslutsam, "stark" kvinna, allmänt känd för att var rakt på sak bli en sådan liten mes när det gäller mig själv och förhållandet till min man!?

Och Fallen ängel och Mie, jag säger då det att ni har varit och är starka som har kunnat ta er vidare, ni ger mig styrka att gå vidare och gå genom olika faser av detta. Precis som Pia, Berra, Axel, Fenix m fl som klarar av nykterheten ger mig hopp om att kanske även min man en dag kommer till den inskikten att ett nykter liv är den ända vägen. Tydligen har han inte fallit tillräckligt hårt ännu.

Nå nu har jag gnällt i alla fall.

Hoppas midsommaren blir bra för er alla och att solen tittar fram både därute och innombords. Varma tankar till er alla/ ´Lise


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra!

Nu blev jag rörd! Tack för de orden, behövde det verkligen. Jo jag har raderat för jag har skrivit mkt personligt och min kära mor har fått läsa, sen har hon sagt det vidare och andra släktingar ville gärna läsa osv ... tyckte det var bäst att radera.

Sen blir jag ledsen ibland när så många tar återfall och försvinner. Och jag blev lite upprörd över en del inlägg här.

Och det har varit lite stökigt med sonen här under alla festivaler men det har lugnat sig igen som tur är.

Jo den första september har jag inte glömt, båda fasar och längtar..

Det är härligt att läsa hur bra du mår under din semester Berra!

Kram


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hejsan Berra.......................................
Du är för härlig, så kul att läsa dina inlägg!
Jag stötte på min f d med nya frallan idag på macken, han försökte fråga mig om ditten o datten!
jag svarade bara "jag trivs o mår jättebra nu" sen gick jag vidare till jobbet! Kändes som jag vunnit på triss eller nåt!

Första gången jag inte kände ångest o fjärilar i magen när jag såg honom, känslorna var som bortblåst som jag aldrig befattat mig me den karln, förstår du känslan???

Känns som jag fått en styrka i psyket som jag inte upplevt på en massa år, känner ut i tårna att jag absolut inte vill byta ut de jag har idag! "eller så har jag nån högre makt, kanske en ängel som står på min sida!

Håller på att hjälpa syrran i de nya huset de köpt me trägårn. Så nu på ledig tid ligger jag på alla fyra o rensar ogräs o planterar blommor, naturligtvis har jag Svante (terriern) vid min sida hela tiden o ja, jag pratar en hel del med honom o fasen jag tror han gillar det, ha ha!

Ha en trevlig midsommar me förhoppningsvis SOL! kram kram


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Go'dagens!

Ville bara berätta, att detta var nog den blötaste helgen i mannaminne!

Som tur är så menar jag vädret, det har i stort sett regnat kontinuerligt här från Fredag lunch till Måndag morgon, han där uppe håller på och vrida ur det sista ur molntussarna just nu.

Grabben hade mycket riktigt fotbollscup, men bara på Lördagen för på Söndagen ställde de in efter 30 mm regn under natten...
Och då var det bara lera på planerna, så grabben fick åka i bagageluckan mellan planerna, och fick sitta på picnic-filten (jag var ju optimistisk i mitt tänkande i alla fall..) på vägen hem.
Han skulle få vilken SPA-kärring att gå i taket hur lätt som helst, med den lerinpackning.

Jag blev bara glad att det blev inställt, efter dryga nio (ja 9!) timmar i regnet så var jag ganska så less på att vara fotbollsförälder, ja egentligen inte på fotbollen, men den fick lida för det dåliga vädret.
Jag var blöt precis överallt, ända in på skinnet, tom fisarna var blöta, suck!
Hemma satt frugan i den varma sköna (torra!) soffan, hon hade bara behöva stå två timmar på planen med storesyrran, gissa om jag hade velat byta...
Ni vet, skinnet på fötterna var alldeles vita och skrynkliga och nästan lik-kalla, de trodde väl att de var på väg att bli begravda i den leran och vätan...

Det var hur som helst väldigt skönt att komma hem till värmen, och torran?(heter det så?).
De andra föräldrarna pratade om hur stora deras whisky skulle vara när de kom hem, alltifrån 2 cm ifrån botten till 2 cm ifrån kanten, och det skulle så f-n heller vara någon is eller vatten i den!
Jag tänkte bara, jaja, stackars dem i morgon!
I min familj var det överhuvudtaget inte en droppe med alkohol denna helg, frugan valde cola precis som jag och alla barnen till söndagsmiddagen, man reflekterar inte på det längre!

På Söndagen valde vi att ta med en kompis till grabben och gick på bio, men det verkade vara nr 2 på listan (efter IKEA då) att göra en regnig dag för resten av Sveriges befolkning på en helg.
Det var ståplats i stort sett överallt i vilket centrum man än tog sig till, Suck!

Så ni som kommer ihåg mitt resonemang, tänka positivt och se fram emot helgen, det funkade ända fram tills dess man befann sig i den, och det blev en skitresa utan dess like...
Men kaffet var inte lankigt i alla fall, och de andra föräldrarna var trevliga...
Men i sista matchen så fick vi däng ordentligt, och jag sade till en pappa...nu skulle man vara naken!, varför det frågade han, jo för det här suger svarade jag!, utvisningsbåset för Berra!

Måndag idag!, japp!, tvär?, njae!, varför?, skolavslutning i morgon, och ledig!

Så ibland så kan en måndag te sig bättre än helgen, otroligt!..
Det regnar i alla fall inte...

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej...

Försök springa igenom väggen, för på andra sidan är det varmt,skönt & ljust... *ler*
Du är verkligen inte körd, utan du har massor att ge.Till dej själv, till din fam & till oss här på forumet.

Att lämna över sin själ är stort & nästan inte greppbart.
När man rotar i sitt inre med hjälp av en vägvisare så kommer det mkt tankar.
Luften går ur & man kapitulerar.
Svårt & jobbigt men väldigt väldigt nyttigt.

Att fokusera på sig själv, sina tankar & ideer.
Reflektera över liv & leverne.
Bestämma mej för hur jag vill göra med resten av mitt liv.
Det finns så mkt man bör fundera på & inte bara trampa på i samma spår.

Försöka att inte döva & blockera känslorna som finns där under ytan...
Ge dem näring så att tankarna kan flöda fritt.

Samla kraft & mod att göra en förändring.

Livet är verkligen till för att levas... Ta chansen... / Mie.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Tjejer!

..vad glad jag blir när ni frågar hur jag mår, Tack!

Jo Pia, "det hänger" fortfarande...(inga syftningar, utan, bara..).

Jag har egentligen en bra grundtro på mig själv, jag vet oftast vad jag klarar av osv..
Har fötterna på jorden men är ändå liten i sinnet...
Men jag känner mig så förbaskad ledsen hela tiden, ingenting är bra, ingenting är roligt, har inte råd med någonting, ingen ide' att försöka för det kommer aldrig att gå osv...
Dvs allting går i svart och moll och det påverkar hela min sinnesstämning.
Jag gör saker som jag vet borde vara roligt, och kanske "peakar" nån timme här och där, men faller snabbt tillbaka i det "trista" livet...
Jag stålsätter mig för att fungera utåt och med familjen, och få märker något...
Men ibland så känns det som om jag skulle passa bättre som en blodfläck på ett RC lok...

För när jag är glad så smittar jag av mig och blir alldeles "fnittrig" hela jag, kanske var fyllan en övertycksventil som fick mig att pysa över då och då, vem vet?
Jag hoppas kanske för mycket på mina lyckopiller, de tar udden av mina panikångestkänslor, men inte själva grundfundamentet, den grå massan...

Jo jag har varit hos pysselogen, har skrivit om det tidigare i den här tråden, det var en höjdare alla gånger, hon gav mig nya trådar att rycka i när jag lade hela min själ i hennes famn.
Jag ska dit efter midsommar, och jag riktig längtar att få ta tag i mitt inre igen.
Så jag är inte "körd" ännu, men har inte riktigt tid att vara "pundig i pallet" när det har blivit knut på tarmpaketet, en mental form av kolik!

Men nog om detta, ingen blir ju gladare av att höra hur dåligt andra mår...
Jag försöker hitta på nya sätt att varva ner, och se vart jag står istället för att vara ständigt fartblind, och fotograferingen tilltalar "andra" sinnen förutom det verbala...
Jag blir stolt när jag har lyckats fånga ett ögonblick som ger mina sinnen en form av rotänkande.
Jag såg att du varit inne, men länken till din blogg funkade inte, så du får gärna ge mig den igen.

Nykterheten är "inget problem längre" för mig, har inte rört en droppe sedan tredje veckan i November, utan jag har börjat vänja mig vid mitt nya tänkande, alkoholen är inte till för mig.
Allt som kan missbrukas, kommer jag att missbruka, så varför ens tänka tanken.

Alla fördelarna finns framför mig, och vågar man öppna ögonen så syns dem.
Lyckan finns inte i en glasflaska eller bag-in-box, även om det känns så någon timme eller så!
Däremot allt runtomkring drickandet attraherar mig, hela det sociala (och trevliga!) livet vill jag ha, och det tar jag för mig genom att dricka något som ser ut som de andra dricker i likadana glas och jag är med alla i gemenskapen med ett enda undantag, jag blir inte påverkad!

Jag brukar ibland tänka vad skulle jag ha sagt eller gjort OM jag har varit full nu, och så gör jag det ändå!!!, hur skämmigt det än är, och det är ganska så förlösande på sitt sätt!
Folk skrattar åt mig på min bekostnad, vi har kul, MEN jag har kontroll!

Och lilla Ängeln, jo jag borde också titta upp, i måndags när jag var ute med grabbens klass, så fick jag måsskit på magen, likadant som i höstas när jag var ute på galej med de då med.
De andra klassföräldrarna tror att jag bär på någon ond besvärjelse som måsmugg eller något!
Så det där med att "ta ingen skit" funkar inte alltid, inte om det kommer uppifrån i alla fall...

Jag ser också fram mot en skön helg, dessvärre är den avsatt till att nöta röv vid en fotbollsplan hela helgen då grabben har cup!
Har varit på samma ställe tre år tidigare, och den brukar vara fylld av regn, kyla, lera, väntan, lankigt kaffe och hembrända hamburgare, om man tänker i moll...
Men om man tänker positivt så är det sola, picnicfiltar, surra med andra glada föräldrar, en massa skratt och vinst naturligtvis...

Så nu gäller det att det goda tänket vinner över det onda, man vill ju oftast inte ta sats om man tänker sig springa in i väggen, om man nu inte ska springa igenom den...!

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hejsan Killen!
De är så tryggt o roligt att läsa dina inlägg, liksom känns bra när man läser de, du har en otrolig styrka o kärlek i dina svar. Tror du är en toppenkille o som du själv kämpat! En stor bukett fina sommarblommar till Dig från Ängeln!

Ett tips på självhjälps linje när man är deppad är TERAPILINJEN. Chattade mycke där själv när jag fick min diagnos OCD. Skönt o chatta lite med dem som är i samma båt. Tyckte de var en bra sajt o fick svar på många funderingar!

Ha en riktigt bra helg o titta uppåt (brukar min psykolog säga) för de är du värd!

Stora bamsekramar!!!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej lilla Ängeln!

Vad kul att få höra ifrån dig igen, har saknat nya inlägg av dig...
Försöker måla upp den värld du lever i med valet av dina ord, och jag tycker det känns som du är en överlevare, du kanske inte har så bråttom, men tar säkra steg framåt...

Du ska inte ägna några tankar åt ditt ex, du är förmer än vad han kan/kunde ge dig...
Hans onda ord slipper du framöver, och du är för fin för att "backa bakåt igen".
Gräv ner dig i arbete om du mår bra av det, men ta inte på dig för mycket...

Kommer någont ont inpå dig, så sopa bort det från axlarna som gammalt mjäll,
du är en tuff tjej som inte tar någon "ny" skit...

Om du behöver ventilera något med någon som aldrig skvallrar, ta ett snack med syrrans jycke, de är oftast goda lyssnare och besvarar nästan alltid med kravlös kärlek...

Jo om man känner sig hängig så kan man hänga upp en shysst fasad i alla fall, jag har själv gött vår lokale hudcancerleverantör (solariet) med hundratals kronor, och är brun som en pepparkaka.
Och jag mår mycket bättre när jag ser mig själv i spegeln, istället för den där snubben som ser ut som han blir överkörd av tåget varje morgon...
Har fått många avundsjuka frågor om jag har varit utomlands, och ibland brukar jag äckla mig och säga att solen skiner alltid där jag finns ändå...

Är så fruktansvärt medveten om min deppighet att jag försöker med alla medel pigga upp mig själv, det är väl egentligen bara Måndagar då stötdämparna slår igenom, eller då jag tillåter de att göra det...

Istället för att tacka att "döden" ännu inte har infunnit sig i mitt liv utan alkoholen, försöker jag tillåta mig att se de små guldkornen som ger livet mening...
Ibland har vi så bråttom att se framåt, att vi inte alltid ser var vi är...
Jag försöker sätta mig på huk och se det som finns runt omkring mig...
Jag har fått motorstopp på motorvägen, och trivs med detta...
Stannar och tittar i dikeskanten efter nya blommor jag ännu inte har fått chansen att bekanta mig med, runtomkring mig svischar alla som har bråttom till jobbet, eller hem ifrån det...

Några av dessa bilder har jag försökt avbilda på min fotoblogg, www.stuletliv.blogg.se...
Välkommna in i mitt liv, eller bara få en liten smak av det i alla fall...

Mors! Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra!
Va, jag saknat Er på sidan här. Vill bara berätta idag är jag så gott som stående Ängel, ja kanske svajande ibland! Men tankarna om de förflutna dyker upp då o då o man blir både ledsen och nedstämd! Men idag ser mitt liv helt annorlunda ut, jag har börjat jobbet 50% efter långtids sjukskrivning o trivs som fisken i vattnet. TÄNK att de finns folk som ser mig för den jag är!
Gått på fester o vart nykter o de har gått bra, ska jobba nu Juli på Stora gatufesten här i stan,
där får man verkligen se mycket elände du.

Mitt ex. har jag brottats med till o från men vart stenhård fastän tvekan fanns där i början men ju längre de gått desto mindre saknar jag de där supandet o nervärderande orden man fick ta emot.
Han har skaffat en ny tjej nu o jag ser dem ofta på stan eftersom jag jobbar där, bärandes på vadå? Jo, systempåsen förståss. Då stinger de till o jag tycker synd om henne vilket helvete hon kommer att få! Men de måste man upptäck själv, så är det!

De jag mått dåligt av nu efteråt är alla lögner o svek jag fått veta efteråt o att jag vart så blåögd att jag gått på de, ja de kan ge lite ångest emellanåt!

Men än Berra går de riktigt bra, Jag är ute med syrrans terrier en timme/dag o har färgat håret, blivit solbränd o ser fräschare ut än jag gjort på många år! Precis som du gav mig rådet i början när jag var som mest nere.

Jag är en överlevare, tror jag. Fortsätter kämpa o försöker hitta glädjen varje dag!
Sköt om dig o hoppas de går bra för dig! Stora Kramar Ängeln med styrka


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Morrn da' !

Hej Lilja, jo det finns grejor som kan fylla (!) tomrummet efter fyllan...
Det tar bara en liten tid för "tänket" att ta ett nytt spår...
Och det finns där, det är bara frågan om att vilja ta till sig de nya små glädjeämnen,
och inte bara tänka "gråsörja", dvs Va! ingen alkohol?

Idag förväntar sig alla att jag ska skriva hur pestig Måndagen har varit, f-ck!, glöm det!
Idag är ingen vanlig måndag, utan en BRA måndag!
Okej, någon med stora ögon nu, eller???

Jo för se, jag har tagit sämässtörrr, för att vara med grabbens klass!
De ska styckas upp (klasserna alltså!, Pjuii!) innan de går upp i högstadiet...
Så detta är sista veckan med gänget, och sex år tillsammans är snart till ända..

Så vi (några föräldrar) tog oss till en av Sveriges stora nöjesparker med 28 busiga 11 åringar, och slog ihjäl 8 timmar, åja, vi föräldrar var inte tråkiga, vi körde femkamp och skämde ut oss i bästa förmåga så att vi blir så piiiiniga som det bara går, en liten rätt vi vuxna tagit till oss...
Frågan man ställer sig, vem hade roligast, vi eller kidzen?

Så kommer 'ru och tror att du ska få höra gnäll, glöm det...
Det finns nog inget bättre sätt att slösa bort en semesterdag, än på sina barn, och kan man dela den glädjen med deras kompisar så har man investerat i en sann livsglädje och kärlek till livet..

Jag känner mig inte uppoffrande som någon moder Theresa, utan kommer ikväll att somna med en glädjesmil på läpparna när jag tänker tillbaka på hur många glada skratt, och hur många pirriga ögonblick har jag inte bemött idag...

Den tuffaste killen i klassen blundade under hela läskiga färden, och det rättfärdiga bara mina tankar, de är alla bara barn under den låtsastuffa ytan...
Och när jag möter Robin på stan om fem år, så ska jag påminna honom om ett känsligt ögonblick jag delade idag med honom och alla andra föräldrar, jag kommer för alltid att ha en hållhake på den tuffingen...

När tiden började närma sig sitt slut, så sade en av mammorna att det hade varit en slitsam dag, och att trots att det bara var en Måndag, så hade hon minsann förtjänat sig ETT glas vin när hon kommer hem...
Och jag bara tänkte tyst för mig själv, jojo hon skulle bara veta...

*Hur mitt läge till alkohol är, men som hon inte lär få veta, om det inte kommer till sin spets...
*Hur dumt det låter när hon rättfärdigar sitt intag...
*Hur stor chans blir det bara ETT glas vin...
*Hur länge tar det innan HON behöver det här forumet?...

Det finns så många bra saker jag skulle vilja berätta för henne, men tid och plats kan inte ta alla betungande dialoger jämt, så jag lämnar det området obesvarat, fast att jag har så mycket åsikter i ämnet, egentligen...

I mitt huvud tänker jag, men hallå, öppna ögonen världen, ser ni inte, eller vill ni inte se?
Jag ser, men kan inte alltid ge, de fakta de inte vill höra...

Men MIN Måndag blev perfekt, hoppas att min sons klasskompis mamma får det i morgon också..

Nu återstår sex måndagsfria veckodagar, och de ser jag fram emot...

Ta av livet, ge av livet!

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Go´kväll broder!
Jag blir så glad och upprymd av att läsa hur bra du mår och att helgen varit så fin!
Jag riktigt känner din glädje!
Min helg har också varit underbar, utan fylla för en gångs skull, jag har alldeles glömt bort hur underbart livet kan vara och för, ja säg 10 år sen skulle jag inte trott om nån sagt det till mej att jag skulle bli totalt euforisk för EN nykter helg!
Lev väl! / Lilja


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Moss Moss!

Så har den här helgen passerat genom mitt liv, livskvalitet?, japp!
Fick vara hundvakt till syrrans pudel, tiken har fått valpar och är lite bitchig mot hannen, så han fick följa med oss ut på landet på lite minisemester, och han var råball...

Vet nu varför frugan är så mycket emot husdjur, hon tappar rankingen totalt, skulle aldrig tillåta sig vara näst bäst efter ett husdjur...
Sorry men så är det, djuren har en enkel kommunikation med oss människor och jag kan "läsa" djuren oftast bra, jycken tvekar aldrig att ta en lite skogspromenad, och vi kan tillsammans kolla myrstacken, en grävslingsbaja och pinka på en björk!!! (båda två)

Vädret har varit sisådär, vi var ute både på lördagen och söndagen och rykte ett par hinkar strömming med ungarna, det var jag och fyra 11-16 åringar i samma plasteka...
Det trasslade sig hela tiden, vi blåste in i land, och måsarna stal några firrar, vi svor och hade det skitkul så där som man bara kan ha det ibland, jag blir liten precis som de, och det finns inga "vuxna" ombord...

Efter rensningen så matade vi måsarna med renset, och hela himlen blev full av "vita örnar", de var otacksamma de j-vlarna för de skitbombade oss flera gånger, så ena grabben ströade renset med grillkrydda, väl bekomme luftens råttj-vlar!

Helgens dricka blev Carlsberg 0,5% iga öl, 2st samt en ball grej jag kom på i fredags på affären.
Jag köpte Gin-essens (sådant som hembrännarna håller på med) och spetsade Gin&Tonicen (som är utan gin) med några droppar av denna essens, och plötsligt så fick den, den lilla touch som behövdes att få gin-beskan på det rätta stället, Kanon helt enkelt!
Drack två snabba, gott så in i h----te!, rekommderas starkt (utan att vara det, HA!)

Känner för varje helg att mitt val att vara utan alkohol känns bara bättre och bättre, skulle kunna falla tillbaka på drickande av ren "lathet" idag, för det är så enkelt när alla andra dricker alkoholhaltiga drycker, men får man bara tänka till, och lite granna i förhand, så fixar det sig!
Jag mår bra på kvällen, och så in i bomben mycket bättre på morgonen, nattens sömn blir långsamt bättre med mindre marisar och mer utsövdhet...

Och man börjar undra, vad håller alla de andra på med egentligen, puckon!

Sköt en massa närbilder på blommor och sådant, ska uppdatera bloggen snart!

Mås (haha) så bra, nu är det dax att få måndagsfrossa...

Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej på er alla!

Har inte varit inne på forumet på ca 1 och ½ vecka, dagarna har rusat iväg. Stockholmsresan avklarad, att springa långt och länge i värmen gick bra:) Och så hann vi turista en del också, hela familjen var med.
Livet rullar vidare, jag vet inte vad jag ska säga om det....

Jag har märkt att de inte gärna vill byta ut antidep medicinen, inte i alla fall när det gällde min mans medicin trots att det har tagit ½ år innan han överhuvudtagaet har blivit bättre alls. Och vägen är nog lång ännu.

Vad roligt att höra att du Berra upplevde det positivt att gå till psykologen, det är säkert till stor hjälp så länge man kan vara öppen och ta det på rätt sätt och att personkemin fungerar.

Och kvinna-mamma46, det är jättebra att du skriver om allt möjligt, det är det som gör det berikande.Fortsätt gärna med det!

Mie, jag känner med dig och sänder dig styrkekramar.

Själv känner jag att det är nu jag måste vara stark och stå fast vid mina beslut, vi har haft det så bra nu hela familjen i snart tre veckor, men jag känner på mig att det inte håller och att min man inte inser allvaret i sitt alkoholberoende. Han tror att han har det under kontroll, men så är nog inte fallet. Nu måste jag vara stark och inte börja kasta mjuka kuddar, eller ta skit.

Stå på er och ha en fortsatt trevlig helg!

Kramar till alla Lise


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

God Morgon Världen!

Hej Pia, och hej Fenix...

Till dig Fenix, måndagar så vet jag vad det beror på, om jag känner mig låg...
Men det betyder inte att jag är glad alla andra dagar, igår (trots att det var en Torsdag) så var det en sådan +/-0 dag, njet nada, den dagen var absolut ingenting..
Jag kunde lika bra haft Tippex i kalendern, veckan blev 1:a, 2:a, 3:e och 5:e Juni 2009!
Bara att acceptera att livet har sådana dagar...

Eller som en polare (Micke) sade när det serverades sallad på jobbet,
"..en rap och en fjärt, så är man hungrig igen...", det fyller ingen funktion..

Till Pia, jo det är sant, mitt "dagboksskrivande" på forumet har hjälpt otroligt mycket.
Frugan har skrivit dagböcker sedan tonåren, och jag har lovat att de skall begravas med henne för de skall aldrig läsas av några andra (om hon nu kolar före mig..).

Själv har jag aldrig skrivit något förut, men det är lite ballt att få ett svar i dagboken, man får en ny inblick som man inte hade tidigare, och visst man fastnar i ett tänk ibland som är felaktigt.
Men eftersom det är det enda man hör, så blir det till slut det rätta i alla fall..

Jag har ju egentligen två problem, alkoholen och deppigheten...
Men jag har ju kontroll på alkoholen (känns det som), och jobbar med mitt inre just nu...
Detta är inte kanske rätt forum att sitta och älta mina tarmproblem i pallet, men det verkar inte finnas något bättre ställe och hänga för tillfället...

Och sedan så kom ju detta fram pga mitt drickande, så det kanske finns fler som har behov av att läsa vad som sker på kontoret emellanåt hos andra...
Sen, kanske inte jag är signifikativt för en f.d alkoholist med ångestdepressioner osv...
Men det sk-ter jag i, här finns jag, och så här blev jag...

Man får ta mig för det jag är, jag är ärlig med det jag skriver, och jag försöker skriva allt det som svischar förbi i skallen, både bra och dåligt...
Men jag hinner inte skriva i samma hastighet, måste backa och rätta hela tiden, annars skulle det nog sett ut så här..
Joråserru d ärkomm den lia hjälken sprinnandes öfver faältet i em jähkla farrt serru, typ!
Nu vill jag inte påstå att jag är så snabbtänkt, utan mindre pricssäker på tangentbordet typ!

Nämenhörrönini, nu börjar det luta åt helg, och det börja rycka lite i kroppen...
Jag är präläxis hemkommen från tandläkaren efter lite tandputs, och nu finns det mycket bättre med space mellan bissingarna så jag kan sila mygg på landet i helgen.
Många har tandläkarskräck, det har aldrig jag haft, måste ha haft turen med bra tandläkare och fina svalbon att titta på, nämen fy Berra, dax o sluta för idag då...

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

En måndag på en torsdag? Kolla almanackan,måste ha blivit något fel:-)
/fenix