Senaste kommentarerna i forumet

jag önskar såklart inte att jag var alkoholist. Det var bara ett uttryck för min frustration, speciellt över att han verkar så "problemfri" (de stunder han inte har ågren alltså). Det gör ont att jag sitter här och mår skit nu medan han kan sitta och skratta med sina polare över en öl på krogen. Jag fattar ju att han mår dåligt egentligen, eftersom han dricker, men han verkar också kunna liksom stänga av sina negativa känslor. Jag måste erkänna att jag avundas det en aning.

är konstant ;-P. Men hellre mer ofarliga laster än alkohol! ;-P
Jag tror inte att man bara kan sluta med något, utan att man medvetet eller omedvetet, byter ut det mot någonting annat..
Vi får väl se till att vi byter ut våra o-vanor, mot mer nyttiga sådana?
Tyvärr, verkar det vara svårt att få sådant som man förut tyckte/alltid tyckt, var tråkigt till vana..
Typ, putsa fönster, ta tag i den där högen med kläder som behöver småreparationer, städningen av förrådet.. *fniss*
Men jag tror att det är helt lugn att öka yoga-dosen.. Så länge du inte försakar hela livet, för yogan :-)
kram trollis

Hej på er!
Jag blev så inspirerad av den där sidan om sockerberoende samt Santorinis lyckade LCHF-satsning, så nu äter jag enligt LCHF. En stor omställning för mig som är en riktig pasta- och brödmänniska! Men jag tänker att om jag har klarat av att sluta dricka, då klarar jag det här ocskå. När jag slutade dricka började jag unna mig en massa godis. Det kunde jag ju göra eftersom jag sparade in på vin-kalorier, eller hur..? Men tyvärr överkompenserade jag nog lite, så nu har jag dragit på mig ett par kilon för mycket. Det är väl inte hela världen, men det oroar mig mer att godis-begäret tycks bli allt större plus att jag uppvisar ett missbruksbeteende. Planerar för mitt ätande, äter i smyg, behöver allt större mängder...
Undrar just vad hjärnan ska hitta på nu...Kanske den lugnar ner sig? Eller så kan jag bli träningsberoende. Tycker att jag har börjat öka yoga-doserna misstänkt mycket :-)
Kram från Nynykter

Jag tror inte att du tappar focus för att tårarna rinner. Själva "platsen" spelar ingen roll, utan jag tror att det har med intensionen att göra..
Om du läser här TP, så ge oss gärna ett livstecken!
kram trollis

Hej Villervalle!
Lite provokativt, kan jag säga att jag tycker att folk som är dyngraka, är patetiska oavsett ålder! Ungdomar, kan "förlåtas" eftersom de inte vet bättre/har lärt sig att hantera alkohol..
Kruxet är, att somliga av oss, på olika sätt, aldrig lär oss att hantera alkohol..
För en del, är första klunken en trestegsraket till paradiset.. För andra, som mig själv, blev det mer glidande..
Tonårens fyllor, var minst lika skämmiga, men alla drack, för att våga vara någon annan än sitt tråkiga, präktiga vardagsjag.
DET, tyckte jag man kom över ganska fort.. Sedan inträdde "statusdrickandet", med fina viner, spritsorter och middagar, där man skulle bjuda över varandra (och vara värst)
Helt plötsligt, upptäcker man att man iofs dricker, för att man tycker att det är dj*ligt GOTT, men att man inte kan hejda sig, förän varenda droppe är urdrucken!
Livet, börjar handla mer om att planera sitt drickande, än att leva det..
För att inte tala om, när man hamnar i situationer, som måste slätas över och bortförklaras..
Nej, för min del orkar jag inte med den delen längre.
För min del, har priset blivit för högt.

trollis

Hej fredde-s!
Jag antar att man då och då ställs inför valet att ta "alkoholvägen" när livet tjorvar.. För det är kanske vad många gjort tidigare?
Du vet gamla reflexer, sitter längre i kroppen än man tror..
Jag hoppas att du kan hitta någon att prata med, även om andra saker än alkoholproblem, för alkoholprobemet är ju många gånger bara ett symptom/en symbol, för det som är själva knuten i våra liv..
Om det inte blir för personligt för dig (så att du riskerar att bli igenkänd)så får du gärna skriva här.
kram / trollis

Ett år och 9 månader har gått...

Jag har haft några allvarliga återfallstankar den senaste veckan. Inte på att dricka normalt, utan att försvinna helt i en av mina barnlösa veckor. Jag har knappt varit hemma sjuk en dag senaste året, och ingen skulle ta illa upp om jag var borta en vecka... :(

Jag vet inte riktigt vem som styr längre. Jag har jobbat mycket med att inte ta på mig allt ansvar för barnens situation och hur deras mor agerar, men på något sätt så slinker även minskad ansvarskänsla för mig själv med in.

Det är bättre idag, men igår var obehaglig.

Det är ju inte ens alkohol det handlar om längre, utan när min hjärna vill fly från de dåliga känslorna så verkar den greppa efter alla medel tillgängliga.

Och vem orkar med bakfyllor och kräkkänslor egentligen? Kom igen nu.

Kramar.

att det är min andra del av min personlighet som gillar alkohol och min mer förnuftiga del som anser att det är förkastligt. Det stora problemet är att hitta den balansgång som gör både den förnuftige och vällustige tillfredsställda. Det är väl så också att det blir mer och mer skämmigt att bli redigt full när man blir äldre samtidigt som det är häftigt att vara det när man är yngre. Se bara på alla suparresor för yngre till olika chartermål.

Så när blir man så vuxen att man inte skall dricka sig berusad? Det konstiga för min egen del är att jag känner att jag ungefär samma människa nu som när jag var 20. Det stora problemet är väl att omgivningen i stället ser en patetisk full äldre man.

Dock har jag satt upp en tumregel att aldrig göra mina barn och anhöriga besvikna eller ledsna utan när vi är tillsammans så är jag nykter och dom frågar aldrig varför, för det vet dom så väl ändå.

VV

Tårarna bara rinner men bara för jag blir så jäkla glad att läsa om att det faktiskt kan gå bra för någon.

Tack för tipset Stigsdotter, ska kolla upp AA-nätet, kan vara något för mig. Tron har jag alltid haft med mig. Har så länge jag kan minnas bett en liten bön för mig själv innan jag somnar där jag ber om hjälp eller tackar eller bara säger den. Har väl i många år tyckt att det var en pinsam grej att göra, men nu har jag börjat läsa mer om detta (Frälsarkransen, Jag lutar åt Gud) och försöker istället att bejaka min tro.

Har vant mig vid tanken på att gå på "vin och ost"-födelsedagsfirande i kväll. Vi var och mustade äpplen i helgen och tänker ta med mig en fin kanna äppelmust till grannen som alla som vill (läs jag) kan dricka. Tänker som en trevlig grej, men oxå fokus på nåt annat än vin.

PS Tänk vilken tur vi har som kämpar med detta samtidigt som Jonas löfte går på TV.

Så glad jag blir! Det är inte jag som tipsat, jag visste inte att boken finns men jag känner väl till Majken J. Läste lite på nätet och hon har gått igenom en stor tragedi - det kände jag inte till. Ska läsa den och så ska jag beställa Olle Carlssons ny bok 12 steg för hopplösa. Jag blir alltmer övertygad att 12-stegs-hållningen, eller 12-stegs-vägen/stegen (nu är jag lite ord-skapare) har mycket att ge de flesta av oss. Kram och ha det bäst! / A

Jag beundrar dig. Söker din rygg. Är så oerhört vilsen i nykterhet. Tar en bersa nu. Tog Antabus innan.Ok inte falligt tillbaks, men är rädd.

den bästa ensamresan...
kommer att ge dig mycket att få vara med ditt nya själv...

Tilde

Du får tycka vad du vill om AA men en del i deras program är att hjälpa andra alkoholister. Det är nämligen ett bra hjälpmedel för att hålla sig själv nykter, genom att föra kunskapen vidare så att säga. Därför är det lätt att hitta någon att tala med. En annan viktig del inom AA är ju anonymiteten man talar aldrig med utomstående om vem man träffar på.

Ett förslag är att du kikar på något som heter AA-mejl (se länk nedan). Det är som vanliga möten fast on-line. Jag har själv via detta fått kontakt med en bra människa som hjälper mig att vrida och vända på tankarna. Och du, det där med tron kan vara precis vad som helst. Du vill ju ha hjälp av andra så du har redan kommit till insikt om att du inte "bara kan bli nykter med eget arbete och insikt". Detta räcker gott, du kan tro på den högre kraften i detta forum ihop med kunskapen hos den människa du träffar som vill vara ditt extra stöd. Det räcker så. Det där med gud och högre (guds)makt är helt frivilligt och något som många väljer endast för att det är enkelt att göra det. AA som rörelse är inte bundet till något religiöst samfund.

http://www.aa-mail.se/aamail.html

....lätt för mig att göra som ska ut på alldeles egen resa snart! Men, håller med, vardagen är trist ibland. Men jag säger ju till ungarna att det kan inte vara roligt jämt, hitta på något ute istället för att sitta här och gnälla över vad tråkigt ni har det! Att ha tråkigt är bra för kreativiteten.

En vän beskrev idag hur hon saknade känslan vid skidåkning: när man åker i lagom takt på längden, det är tyst i skogen, man hör sina egna ljud, man behöver inte tänka på att röra kroppen det sköter den automatiskt och hjärnan bara töms och man kan släppa in nya tankar... lite som meditation. Det lät så skönt på något sätt!

Jag använder själv min egen tråd som en dagbok, ett ställe att fästa mina tankar lika mycket för min egen skull, eller egentligen kanske mest för min egen skull faktiskt. För ER skull skriver jag i era trådar. Så, där, i min tråd, får det vara lite upprepning och blåkopior.

Sen måste jag faktiskt få slänga en dänga till VV: du tror inte det är din alldeles egna lilla alkoholdjävul som skriver dina inlägg ibland? Jag menar, att tänka att det ligger i ens personlighet att ibland supa sig drängfull och få minnesluckor? På riktigt?

Sen kan det ju i och för sig vara så, och detta kan jag verkligen förstå, har själv känt så!, att det kan upplevas som lite provocerande med alla inlägg i enlighet med det mönster du beskriver. Särskilt om man själv inte känner sig så duktig utan mest är less på hela alltet...

Kram i alla fall :-)

...säger den ammande vännen som bjudit på middag. Jag hör mig själv säga "det gör inget för jag har slutat dricka alkohol". Visst är det knepigt ändå att man måste ursäkta sig lite, istället för att bara ställa fram det man vill bjuda på till maten - utan vidare kommentarer? Jag hade ju inte förväntat mig någon alkohol hemma hos en nybliven mamma. Lite senare tog hon upp ämnet igen och frågade och jag, ja jag tycker det är konstigt att säga att jag är alkoholist när jag inte är bland andra alkoholister. Det känns som om det är ett sådant laddat ord på något vis.

Men jag berättar ändå för henne hur jag har mått, varför jag väljer att inte dricka osv. Det blir ett bra samtal. Och det slår mig att här är en tydlig vinst , något jag fått nu när jag inte dricker längre: det finns runtomkring mig några riktigt bra människor som jag tidigare inte riktigt brytt mig om, på något sätt har de varit för "tråkiga" eller för "töntiga" osv. (de har helt enkelt inte varit lika intresserade av att dricka som jag). Trots att jag egentligen inte förtjänat det finns dessa människor kvar i min närhet och jag kan nu välja att ta in dem i mitt liv. Jag har nu denna förmån. Det känns som en stor vinst faktiskt!

Detta är jag tacksam för!

Jag håller med ovanstående, kanske är det vanskligt att riskera? Annars vet du att du kan gå hem om det blir jobbigt, du ska sätta dig själv främst i det här läget (och du, jag har märkt att festen automatiskt inte dör för att jag lämnar den, folk har en tendens att förlåta, ja ibland inte ens märka att man går hem tidigt). Har du någon som ska med på festen som du kan prata med, som kan ha koll istället för din man? Det blir ju jobbigare att vekna om du har någon som vet om ditt beslut?

Ös på med plockgodiset, det där med vikten löser du sen. När alkohjärnan börjar rabbla alla fördelar med alkohol måste du kontra med motargument, det finns ju en anledning till att du valt att sluta dricka! Unna dig annat, godis, goda drycker utan A, bra filmer, god mat. Kan du inte bjuda hem vänner de kvällar du ska vara ensam? Inte bara för att hålla dig ifrån alkohol utan för att det är trist ibland att vara själv en helg.

Det är så himla lätt att ge andra tips och råd, men jag vill bara att du ska se att det kan bli jättebra utan alkohol. Du måste tro på det, att det är värt det.

Jag ska hålla tummarna för dig!

Det låter ju som ett jättebra tips, att få lite distans så att man hinner samla tankarna. Tror det är så man måste göra, hitta in till beslutet igen om alkodjävulen försöker förvirra en :-)

Ok. När du gick ifrån jobbet. Jag är sahällsvetare själv som går till ingenting. Borde få en vetenskaplig undersökning som bygger en komparativ studie. En från där de går och en från dit de kommer,

Astalavista

Hör av dig till alkoholhjälpen, så kan de för medla adressen: Kanske

Förlåt! Han bor i Småland. Blandar ihop Skåne och Småland av nån anledning. Har suttit här och försökt sända positiva tankar, men känslomänniska som jag är rinner dom förbannade tårarna hela tiden, så jag tappar fokus..

Idag är ingen rolig dag,idag när man tappat bort en vän :(

Läste just ut en bok som jag tänkte kanske skulle passa dig, eller rättare sagt, jag vill tipsa någon om den och du var den jag kom att tänka på som kanske skulle uppskatta den. Vet inte varifrån jag fått tips om den, men det var i samband med böcker som på något sätt berör alkohol (hoppas nu inte det är DU som tipsat om den i något sammanhang ;-)

Nå, boken heter Bottenglädjen - En bok om Majken Johansson. Majken var en poet som levde 1930-1993, hon var frälsningssoldat och alkoholist. Boken är skriven av hennes vän Karin Hartman.

Lånade den samtidigt som Markus Birros Flyktsoda och Benny Haags bok. Är så glad att jag kommit igång med läsandet igen!!!!!!

Får givetvis hänga på.. Känns som att ju fler positiva tankar desto bättre! (inget knäböjande behövs!)
kram trollis

Ja, vi gör det tillsammans för TP! kram!

Känner som du! Är inte heller religiös, men tror ändå att det här med böner /positiva tankar fungerar!
Speciellt, sedan jag läst en bok som heter "Fältet"..
Kalla det "bön", önskan, "distanshealing" eller vad du vill, jag hänger på!
trollet