Senaste kommentarerna i forumet

Tack för tipset.

Hur gick det med din sjukskrivning Mie? Fick du förlängt?

Hej...

Skaffa Spotify...
Där finns massor med musik & lagligt dessutom...

LEV... du har bara ett liv... / Mie.

TACK, TACK kära ni.

Jag blir alldeles varm och tårögd här. Otroligt fint att få gensvar på mina tankar. Och att kunna förmedla hopp och inspiration.

Och samtidigt bearbeta allt som hänt. Ibland känns det väldigt overkligt, ibland hugger rädslan till för att det ska hända igen. '

Ni är oxå fantastiska och jag följer vad ni skriver och tänker på er. Ska "ladda ner" musiken som ni tipsat om nu.
Jag läser förresten Andra delen av vingklippt ängel, som heter KÄNN PULSEN slå. Av Berny Pålsson. Biografi över en mkt sjuk ung flicka med självskadebeteende, psykoser och massivt missbruk. Känns i högsta grad aktuell eftersom så många av våra ungdomar mår dåligt. Och beskriver missbruksproblemen bra. Fast den är ganska otäck så varning för känsliga själar är kanske på plats. *L*

TACK igen och KRAMAR OM
Pia

Hej Pia...

Jag känner en sorg över att du har behövt må så dåligt,
men lycka över att du fick en andra chans.
& att du delar med dej på det här fina sättet.
Det du skriver är oerhört viktigt & tänkvärt.

Du ger dej själv tid för eftertanke & oss andra tid att reflektera över hur vi lever.
TACK... / Mie.

Ps
Jag har börjat kopiera allt jag skriver...
för det är ofta det försvinner,

Hej Pia!

Du är fantastisk!, visste du det...?
Ville bara säga det, dagens sanning...

Otroligt fint öppenhjärtligt och lååångt skrivet...
Fick direktkontakt med min själ, utan omvägar

Berra

Liten repris :

Tänker alltid efter, är detta något som jag kan göra något åt? Behövs det göras nu? Hur ska jag så fall göra det? Orkar jag med det?

Problem kommer. Jag tar itu med dom med ett lugn idag. Vetskapen om att min oro inte tjänar något till hjälper enormt. Ibland tar jag inte itu med dem utan avvaktar. Litar på att saker ordnar sig, kanske inte så jag JAG velat eller kanske inte precis när JAG tycker men alla andra har också kraft... faktiskt. :)

Tack så hemskt mycket Pia ! Den påminnelsen behövde jag !

Hej på er!

Kvinna-mamma 46, jag blir så glad när jag läser dina inlägg. Det är så underbart att höra om hur du tagit dig upp till ytan. Du inspirerar verkligen,också mig som anhörig, så det måste ju inspirerar den som själv dricker minst lika mycket som det inspirerar mig. Tack för dina fina inlägg och tänkvärda ord.

Jag trodde länge att jag kunde fixa både det ena och det andra och att jag hade läget under kontroll. Jag lär mig hela tiden att så är det inte. Min man lever just nu i det svarta eländet som du/ni beskriver och det är just så att han tror att vi skulle ha det bättre utan honom. Han äter antidepressiv medicin, blodtrycksmedicin och sömnmedicin, varvat med alkohol.

Vissa dagar mår han bättre, men sen går det igen dagar då han mår sämre. Efterom han inte bor här hemma nu så vet jag ju inte alla gånger hur det riktigt är. Samtidigt kan jag ta det lugnare och ägna mig åt våra barn.

Och Ana, jag önskar att han hade fortsatt med sin antidepp medicin och inte slutat ta den på eget bevåg för ca tre år sedan. Då kanske han hade mått bättre idag. Så ta din medcin du och försök ta det lite lugnt,man måste inte allt!

Precis som Berra skriver det måste ju finnas olika möjligheter och vi hejar på dig Ana och sänder dig styrketankar.

Lise

Forts!

Jag började från scratch. Hade absolut inget att förlora. Slutade ta hand om. Gav sonen eget ansvar för sitt liv och hälsa. Likaså resten av familjen. Såg så tydligt mitt egos grubblerier som inte var till gagn för någon. Litade på livets flow, på den universiella energin, på andlighet, visdom som är MYCKET större än jag. Och som kan ge mig allt det jag behöver av välbefinnande, lycka och kraft om jag är öppen för den. Började tacka, minst fem saker varje dag. Började meditera. Be sinnesrobönen. Kör enklare djupandning och mindfulness.

Tänker alltid efter, är detta något som jag kan göra något åt? Behövs det göras nu? Hur ska jag så fall göra det? Orkar jag med det?

Problem kommer. Jag tar itu med dom med ett lugn idag. Vetskapen om att min oro inte tjänar något till hjälper enormt. Ibland tar jag inte itu med dem utan avvaktar. Litar på att saker ordnar sig, kanske inte så jag JAG velat eller kanske inte precis när JAG tycker men alla andra har också kraft... faktiskt. :)

Städning och hålla iordning finns inte på kartan. Gör det jag vill för att må bra, för att familjen ska må bra. Trädgården är finare än den brukar för det är ROLIGT. Hundarna får mer tid, städningen mkt mindre. Har ro för att lysnna på min familj, krama dom, ha roligt, bara vara. Får inte dåligt samvete när de tycker här är uppställt eller att det inte finns middag. De vet lika bra som jag var affären är, spisen är, dammsugaren är.

Jag har nog inte mått så här bra sen jag var en tolvårig skuttande liten flicka. Gråter så klart ibland, det är mänskligt, men fastnar inte i grubblerierna.

Är väldigt rädd om min nykterhet och min andlighet. Vet att om jag slarvar med "tänket" och tacksamhet så är det lätt att falla tillbaka.

Önskar så att alla hade fått möjlighet att gå 12-stegspogrammet, eller Kognitiv beteende terapi. Det är en början till en inre utveckling som hjälper enormt. Jag är inte religiös som många tror att man måste vara, det är mer som egenterapi för mig.

Antabusen är min krycka och andlighet min läkande medicin.

Forumet här verkar vara bra för när jag börjar skriva om allt som hänt så är det svårt att sluta, finns tydligen mkt att bearbeta i min hjärna...

Hoppas Ana att du fått rätt medicin nu. Om din grundstämning höjs lite med medicinen så är det mkt lättare att sedan arbeta vidare med sitt mående. Det finns som Berra säger massor av olika sorter och ibland får man prova några st innan man hittar rätt.

Härligt med alla som klarar sin nykterhet här! Så skönt med er. Jag har börjat jobba och får redan höra hur synd det är att jag inte dricker vin, att jag inte följer med på fester osv.. T.o.m de som vet en del tänker mer på att det är roligare att ha mig med som drinking buddy än på vad jag skulle äventyra.. Synd att okunnigheten är så stor.

Alla som har en alkoholist runt sig: Ställ krav och ge dom besvär. jag börjar mer och mer bli arg på de som inte klarar att sluta.. har jag klarat det så klarar andra det. Fast det är en känsla jag nog måste tänka igenom. Hm.

Nu ska jag ner o handla, tomt överallt. Lite godis blir det, för det är så jäkla gott. Kan tom lägga på mig lite vikt nu utan att få världens ångest.

Kram på er!

Hej alla.

Skrev precis ett långt inlägg som försvann rätt som det va. Snopet! Kanske för att katten är här och trampar på tangentbordet :)

Jag har också varit helt galen med att fixa. Satt i stort sett aldrig ner, städade och fejade, lagade mat, bakade, höll i ordning trädgård. Skötte ungarna perfekt, alltid hela, rena, läxor gjorda, matsäckar packade. Husdjuren hanns med och träning för mig själv. Man skulle hålla sig smal och vackar till råga på allt. På jobbet var man glada laxen, duktig och engagerad. I sällskapslivet var man alltid festprissen som drack friskt, höll igång och var rolig (utom när det gick åt helvete... fast ibland märkte jag ju det mest själv när dygnet efteråt var en mardröm) Släkten hade mig som rådfrågnig och stöttning vid kriser, sjd och annat. Jag ställde alltid upp.

Ofta ofta så trött. Grubblande på om man räckte till, om man hunnit allt, stressad om så inte var fallet. Barn blev sjuka, allvarligt. Skakade om världen. Vinet hjälpte, blev en vän som höll sällskap, var ångesdämpande och uppiggande samtidigt. Städning gick som en dans när vinglaset följde med. Tyckte det var den bästa uppfinning som någonsin skapats.

Så blev vinet för mkt. Tappade greppet. Blev full utan att veta hur det gått till. Stod och skakade en tom vinflaska och fattade inte hur det gått till... öppnade den för en timme sedan.
Förnekelsen var stark. Älskade mitt rödvin. Drog ner på det i perioder men fortsatte. Tyckte till slut att det var roligare att dricka hemma och började dra mig undan sällskapsliv. Tog ibland folköl dagtid för att komma igång med sysslor. Tonårsproblem kom, yngste fortfarande stora psykiska besvär och det hela ballade ur helt, jag nådde botten. Efter ett-två år med självmordstankar som säkerhet. Att jag kan göra det som en sista utväg. Samlade mediciner. Det svarta var så starkt att jag visste att jag en dag skulle göra det, visste inte bara när eller hur.
Efter 1 liter vin och mkt press av oro för sons stora ångest, för soc, polis, rättegångar, psykakutbesök, misshandel, och allt man kan tänka sig och vi fick ingen hjälp. Trots vi bönfallit BUP och soc. Tog alla tabl systematiskt. Räknat ut att sömntabl skulle få mig att slockna och sen att de antidepressiva och värktabl skulle ta död ´på mig i sömnen. Tyvärr slog det till för snabbt och jag kraschade bilen innan jag kom fram dit jag skulle. Hittades, det blev sjukhus, psyk och piller. Sjukskrivning. Stor apati och sorgsenhet. Ännu större skammen. Skuldkänslor. Tog antabus efter utskrivning, drack på det, en eftermiddag när jag var ensam hemma, tänkte sova sedan till nästa dag när jag skulle till psykolog. Somnade inte trots att jag också tagit några sömntabl, min maken blev galen när han såg mig, och det blev sjukhus med hot om tvångsinläggning. f-n vad jag var förbannad. Värre än alla mina patienter tillsammans "L" Skrek och gormade om att jag hade rätt att dö om jag ville.

Kunde inte förstå allas chock. Trodde alla visste hur jag mått. Var så deprimerad att jag trodde alla skulle hålla med om att det bästa för mig var att få dö. Fick höra från många håll att jag alltid varit glad och positiv och förmedlade att jag hade läget under kontroll. Självkännedom??? haha

Antabus, sömntablet, lugnande och antidepressiva. Familj och släktningar var som hökar, såg till att jag tog tabletter och blev oroliga om jag inte hörde av mig. Bara lydde, vilade, vilade, sov, läste böcker. Lagade inte ens mat. Nu var det andras tur att ta över. Livsgnistan återvände, lite i taget. Började på AA och det var det bästa jag gjort. Slök deras 12-stegsprogramm med hull och hår. Såg mina mönster, mitt medberoende, mitt ego i all salig blandning av ömkligt och grandiositet. Att jag var alkoholist visste jag sedan länge så det var inte något större problem. Men det var en chock att upptäcka hur medberoende jag var, till min sons psykiska sjukdom, till min familjs välbefinnande, till alla runt om som jag trodde behövde min hjälp. Jag hade skapat ett behov av att vara duktig och behövd. Och vara ung, smal, trevlig, populär. Ställt krav på mig som inte gjorde någon lycklig.

Ana...

Försök att släppa alla måsten.
Tror att din make klarar att fixa lite xtra prylar där hemma.

Du MÅSTE börja tänka på dej själv.
Det räcker inte att jag från andra sidan skärmen gör det.

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

hej ana

tänker på dej o skickar all kraft till dej

kram/axel

Hej !
Har skrivet under en annan tråd.
Men nu har jag fått antidepp utskrivet.
Ska väl ge dom en chans,men vill helst klara mig utan.
Vill inte bli avtrubbbad som jag blev förra gången jag åt.
Detta var en snällare variant om det nu finns sådana.
Vettig läkare som jag träffade.

Slappna av och vila är det jag är sämst på.
Här hemma hinner ingen med i mitt tempo.
Maken hinner bara tänka tanken så är saker och ting fixade
av mig.
Får skylla mig själv imassor.
Hoppas tabletterna hjälper och inte så det blir en massa kilon extra på kroppen för det blir man inte så glad av
det heller.
Tack för att ni finns där ute.
Det är så skönt att skriva av sig.
Kram .Ana

Hej...

Ana...
Kanske går du för fort fram med din arb.träning? Jobbar du för långa dagar el för många på raken?

Fokusera på dej själv,
Du är bra som du är,
Har en vacker själ om än lite vilsen,
Gör inte illa dej mer,
Visa dej själv respekt,
Glöm aldrig, aldrig bort att du är fin hela du...

Du är värd allt gott som finns på denna jord...

Verklgheten hinner ikapp oss förr el senare... & finns det obearbetat så faller man.

Berra...
Det var det finaste jag har hört på länge... att stå tätt & se varandra i ögonen med en hand på det onda hjärtat...
Vacker omtanke...

Fenix...
"Antibusen" du gör ett strålande jobb.

Livet finns till för oss alla... vi måste bara förstå det oxå.... / Mie.

Grattis till din tisdag Berra!
6/7 är inga dåliga odds, hade man det skulle man nog spela på lotto:-)
Här är "antibusen" som mår bra även i dag. Solen skiner och jag vaknar pigg och nykter. Fantastiskt helt enkelt. Nu börjar arbetet med att programmera om hjärnan från alla invanda tankebanor.
Ha en bra dag alla,
/Fenix

Hej Ana!

Ta och tagga ner lite, jag tror inte du behöver vara "fröken duktigt" hela tiden...
Du lägger nog för mycket tryck på dig själv, och måste vara den dubbelarbetande mamman/kvinnan hela tiden, och bevisa (mest för dig själv antar jag..) att du hela tiden kan...

Våga slappna av och ta dagen som den kommer, stanna upp och andas...

Sluta titta bakom din axel, det är ingen som jagar dig...

Man får slappna av utan alkohol, det går, jag lovar...

Det enda du fortfarande behöver ständigt tänka på är att "..inte ta det första glaset, ett är för mycket medans 100 är för lite (Addes fina ord..)...

Om du klarar av att inte falla för den, så kommer så många andra problem att lösas på vägen...

Gråt löser ingenting, men det lättar på trycket...

Lägg din mans högra hand utanpå ditt hjärta under en minut, stå tysta och se varandra in i ögonen, då "tankar" ni varandra, handen skyddar och suger ur allt dåligt, och ni delar på bördan.
En fin handling som jag tycker funkar när man har hjärtesorg...

Och du gör ingenting fel, så du behöver inte oroa dig på nätterna, tänk på cykeltur istället, kör på tid om du vill ha en verklig utmaning...

Om antidepp, det finns massor av olika piller att välja mellan, och som min husläkare sade:
"..du behöver inte må dåligt...om du inte vill!", tänk på det!

Det finns lösningar, sedan gäller det bara att hitta dem..

Du ser, jag ser framåt och jag knaprar antidepp, och det är bara måndagar som skevar utanför min framtidstro, men det är ju tisdag idag och man får vara glad över 6/7, och då är man ju glad till 85% i alla fall, så jag har fortfarande ca 80% kvar att vara glad över...

Det är som ett halvt glas med vatten, många surar över hur mycket som redan är uppdrucket, andra kan vara glada över det som finns kvar...
Den deprimerade personen ser både framåt men ändå negativt, för han eller hon tänker så här..
"FAN, snart så kommer det mera disk.."

När skall vuxna män med skägg lära sig att blåsa bubbelgum är inget för dem???
Den dagen då de försöker kamma ur ett rosa skägg, kanske..

Mors Berra!

Hej !
Ännu en natt som har varit helvetisk,har varit vaken sedan 2 och ska snart iväg och
arbetsträna.
Inte hjälper det med propavan till natten heller.
När jag vaknar ältar jag om jag gjort fel under dagen eller ej.

Min man är förtvivlad på att bara stå brevid och inte kunna göra något.

Jag tyckte inte antidepp hjälpte när jag åt dom,blev bara avtrubbad .
Sedan vill man vara en duktig patient som blir frisk fort utan medicin.
Massor av tankar till er kram .Ana

Hej alla!

Ska iväg till jobbet nu. Fortfarande lite pirrigt men roligt ändå.

Ana! Känner med dig, det är hemskt att känna som du. Varför vill du inte börja med antidepressiva igen? Kanske skulle varit bra en tid nu när du håller på att arbetsträna.

Berätta ALLT på psyk i morogn, man måste bre på för att de ska lyssna.!!

Härligt Fenix! Och glöm inte att jobba med dig själv nu när du börjar ditt nyktra liv. !2-stegsprogrammet är suveränt!

Inte fel att gråta Mie. Man måste få ha dåliga dagar för att kunna se de bra!

Berra! Enligt AA´s program ska du tacka för att du har ett jobb och att måndagar finns!!! :) *L*

Ha det bäst alla och tack för att ni finns här och delar och skriver.

Kram

Hej Ana...

Bra att du delar med dej & får det ur dej...
Det hjälper.
Kvinnosyndromet... att klara allt & lite till.
Det brukar funka ett tag... men inte i all oändlighet.
Hitta dej själv & dina glädjeämnen.

Samtal är aldrig fel...
Satt nere på vårdcentralen i dag & grät... klarar inte att prata om mej själv & allt strul utan att gråta...än...
Det ligger fotfarande för nära... i tid, rum & känsla.

Du ledsna människa...
Du är en brilljant, mamma,
Du är en super fru,
Du är duktig på ditt jobb,
Du är bra som du är.
Du är en fin människa.

Torka tårarna & släpp in glädjen.
Vi får hjälpas åt att finna de små glädjeämnena som gör vardagen vacker att vara i.

TACK... för att du finns & delar med dej.

<3 Mie...

Hej !
Det är känslan att vara värdelös inte kunna sitt yrke längre
som är så jobbigt.Jag hittar inte kraften att ta mig upp och ur denna skitmående.
Har varit uten antidepp i mer än 1 år och vill inte helst börja igen.
Ska upp till psyk i morgon för samtal.
Jag trodde det skulle bli jobbigt att arbetsträna.
Men jag mår bara sämre och sämre tycker jag ser ingen ljusning på detta.

Jag vill vara glad må bra och känna att jag med i livet igen.

Felet är väl att man har så stora krav på sig.
Vill vara en bra mamma ,fru, duktig på jobbet.
Vill inte visa mig svag vill klara allt jag åtar mig att göra vad det än gäller.

Tangentbordet är fullt med snor och tårar just nu.
Jag är en väldigt ledsen människa just nu.

Tack för att ni finns därute.kramar till er alla.Ana

Hej...

Berra... Linjal, penna el häftklämma, den stora måndagsfrågan.
Skönt att du slipper tänka på alkoholen oxå.
Förstår att det känns tungt, men din humor lättar upp för oss andra.
Stor kram... måndagen på jobbet är är väl slut nu?

Ana... Du borde vara stolt över dej själv. Du har jobbat hårt.
Vad är det du gör som du inte tycker om?
Ja, varför blir det inte bättre?
Kanske för att du inte har jobbat klart med alla bitarna i ditt liv, det är antagligen så att det finns ngt som inte är bearbetat...kan vara så att det finns i det undermedvetna.
Prata, prata & prata... verkar vara den medicin som funkar.

Jag är själv inne i en period där jag mår lite sämre än jag brukar. El rättare sagt så mår jag rätt så ruttet.
Ska ta mej i kragen & ringa tillbaka till råd & behandlingsenheten & få prata av mej lite mer... Kanske även göra det som Adde försöker få mej att göra... ta mej till Al-anon.
Kollade efter deras adress här i stan men det såg så märkligt ut... får ringa kanske.

Ana, Ana, Ana... lätta ditt sinne... vi finns här för dej. <3

Fenix... Bra jobbat, antabus är din nya "polare", glöm inte bort att jobba med dej själv under tiden du blir av med beroendet...

Lev...här & nu... / Mie.

Där ser man, kartan gäller inte utan tolkningen av kartan.
Idag är en underbar måndag, jag har vaknat nykter, ätit antabus och känner mig så glad att jag slipper dricka. Jag mår redan mycket bättre. Mådde riktigt skitigt både fredag och lördag. Fredag kunde jag knappt stå ut förrän jag fick börja dricka klockan 17 igen. Vilken djävla idé, hjärnan är helt felprogrammerad och programfelen måste rättas till. Det ska jag ta itu med nu.
Ha en så bra dag som möjligt alla där ute:-)
Fenix

Hej Berra !
Är själv inne i en gråt period och känner mig värdlös och
allmänt deppig.
Jag gråter när jag cyklar till jobbet och gråter när jag cyklar hem.

Varför blir det inte bättre?
Varför mår jag inte bra?
Varför blir jag inte stark igen?

För mig är inte måndagarna trista utan allt känns jobbigt.

Är jag stolt över mig själv för att jag dragit ner på mitt drickande? Nej absolut inte.
Jag tycker inte om mig själv och det som jag gör.
Kramar Ana

Usch!

Jag är verkligen en känslomänniska, kan aldrig förlika mig med måndagar...

Det måste vara Guds straff till mänskligheten, de snackar om fångar med fotboja, hallå det känns som om jag står med ena benet i en jutevävsäck full med huggormar med tandklåda...

Någon har skruvat fast mig i ett skruvstäd i kontorsstolen och kastat bort handtaget...
Hallå, ska jag bara sitta här och vänta....på helgen igen!!!

Finns det nånting annat att göra än möjligen skära handlederna av sig, med en halvdassig 30 cm linjal!!!
Eller begå hireakiri med en Ballograf-penna, hoppas bläcket är giftigt så kanske man får en bläck-out!..
Hur många häftklammrar går det åt i tinningen innan man får möta Sanke Per???

Nä jag verkligen hatar måndagar, och det finns knappt några nya inlägg på forumet heller...

Det enda jag kan trösta mig med var att Måndagarna var ÄNNU värre när jag var en drickare...

Jag ska gå och lägga mig as-snabbt ikväll, så blir det snabbare Tisdag, bara det är ju en dag bättre och närmare helgen...

Mors Berra!

Halloj!

Idag har jag åter fått erfara ett nytt recept som skapar lite andrum i själen, och inte rum för ett sug, kan låta "klent" som tröst, men för mig funkar det alldeles utmärkt för den tiden det varade...

PLOCKA KANTARELLER!
Hela skogen är full av skogens gula guld, var ute på jakt idag i 3,5 timme.
Förutsättningar är perfekta med mycket regn och lite sol därtill, de fanns nästan överallt!
Jag har en god vän, och hon säger att det är bättre än sex t.om, (men hon har väl aldrig varit riktigt sk-tnödig kan jag väl gissa), men nära är det!

Denna gudagåva gav mig en högvinst med hela 2kg som nu ligger och krymper ordentligt i stekpannan med hett smör, hela familjen vaktar och "provsmakar" vartefter varje panna blir färdig, och det är väl så de ska förtäras, här och nu och desto fräschare desto bättre...
Värt vartenda myggbett och ettrig skogsmyra som ville försvara sitt territorium...
OM det blir något över till i morgon så tror jag den givna fruskostmackan heter rostad bröd med stekta kantareller, och varje familjemedlem kommer likt en hund morra över sina bruna telingar..

Det var den "goda" sidan av att plocka kantareller, vad annat kom gott ur det då....
Jo att få kuta runt i små gläntor knallgrönt av en decimetertjock heltäckningsmatta av mossa, gympadojjorna blev blöta av förmiddagens regn, myggen svärmade runt mig så fort jag stannade upp för att plocka av en ny koloni, det fanns tjocka svarta skogsniglar och vinbärssnäckor, breda stigar av skogsmyror, och de största myrstackarna jag någonsin sett, 1,5 m höga och nästan 3 meter i diameter, jösses!

Det prasslade i snåren brevid och jag antar att rådjuren hade stenkoll på vartenda steg jag tog, jag såg spåren efter deras "skrapningar" på alla andra kantareller de redan hade hunnit ta för mig.
Jag skrämde i år en skogsduva på samma plats som jag förra året skrämde en morkulla, den hade väl övertaget dess bo antar jag...
Förra året mötte jag också en snok som ringlade sig iväg ifrån mig, frågan är väl vem som blev skrajast först, innan jag såg att den hade runda pupiller (=snok).

Denna gång mötte jag även en "gubbjävel", om du undrar varför jag säger så, så var det bara för att han satt i ett hav av kantareller och sade att han bara hade hittat lite!!!!
2 meter ifrån den stig som jag hade gått 15 minuter tidigare...
För några mikrosekunder så undrade jag hur lång tid det tar för dem att hitta ett lik i skogen, men det hade inte varit värt 8-10 år för dråp, men nära var det!!!
För är det någonting man aldrig yppar, så är det vilka svampställen man har, och hans ställe finns det ytterligare en som numera vet om det, och man undrar vem som hinner dit om ett par veckor först för att ta alla nya som har hunnit komma upp, jag tror det blir jag!!, haha!

Det finns inget som är förknippat med att dricka till just kantareller, det kommer att duga perfekt med frukostjuice, alla gånger!

Jag har fått en fin motion, och en härlig naturupplevelse, det är som mumma för en uppstressad själ, och skulle man räkna på det ekonimskt, så var denna lilla tur värd hela 300 spänn, men så var de svenska och absolut färska dessutom...

Nä, nu har jag inte tid längre, känner att konkurrensen i köket är alldeles för stor från övriga familjemedlemmar, så det är dags att försvara sin del av bytet!

Ha en fortsatt underbar sommar, och njut av varje minut du inte har fyllångest, t.om. mygg och ett sakta strilande regn är en fin upplevelse, om man ser "lite nyktert" på det...

Mors Berra!

Tänk att ett litet uteblivet glas kan innehålla så mycket gott !!