Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen!

Klart som tusan du är populär Berra, du har massa humor och spexande för dig. Jag tror bara att du måste få ordning på din antidepressiva medicin så du höjer din grundstämning och det viktigaste, ändå försöka släppa taget. Du har en massa krav på dig från dig själv och från omgivningen.

Du försöker leva upp till ditt rykte om att vara jättesocial, rolig och trevlig. Du har ett pressande jobb där du kämpar på många ggr i motvind. Du jagar må-bra saker för att tränga undan det dåliga.

Må-bra saker kommer och går. Det är i sitt inre man måste hitta lugnet och sinnesron. Kunna släppa taget om allt surr och alla krav. VÅGA släppa taget och bara vara.

Det är inte lätt, hela samhället snurrar på i en himla fart och uppfostran, medier etc manar på oss att tjäna mer pengar, ha mer fritid! Vara smala och snygga. Ha ett rikt socialt liv. Ensamtid. Inreda hus och trädgård till toppskick. Helst oxå ha ett spännande sexliv med tre orgasmer om dagen, hängandes upp och ner i takkronan.. :) Och jaga vidare efter lyckan, som bara kommer för stunden för yttre saker kan aldrig ersätta en inre sinnesro.

Att försöka vara samma person som när man drack det måste vara svårt... för alkoholen är ju sinnesförändrande, gör oss hämninglösa, omdömeslösa. Jag har accepterat att jag inte är festprisse, den som livar upp stämingen och hittar på galna saker. Det tog lite tid att släppa taget om det, gjorde lite ont att inte kunna vara med på samma sätt.

Ja du Berra. Dina inlägg ger mycket funderingar och du får ursäkta om jag kanske missuppfattar en hel del. Men det är intressant att bolla olika tänk eller hur?

Idag ska jag spåra med valpen med valpkursen, sen är det 4-årigt kalas i eftermiddag. Lite för mkt aktiviteter på samma dag enl mig.. men man får ju offra sig lite.. ha ha.

Ha en underbar helg alla goa här.

Kram

Hej Alla!

Nu har jag några minuter på mig innan jag måste iväg med gubbarna, så jag hinner med några rader...

Ja Pia, du har nog rätt, det enda man vet när man är hängig är ju att ens tankar går ju i fel riktning, och de bästa inputs kommer ifrån dem runtomkring en.

Jag skulle verkligen vilja lära mig att varva ner, att ta kontroll över kroppen ibland...

Jag vet hur det "brukar" vara, men ingenting är ju sig likt längre, jag måste lära mig att tänka i nya banor, så jag känner mig lite vilsen...

Men jag vill.., mycket dessutom, det är ju lite spännande också när man trampar i nya marker...

Det finns en upplevelse som jag aldrig glömmer, killen som satte sig bakom mig på bussen tillsammans med sin jobbarkompis och sade....

"Jag är så himla lycklig, jag skulle bara vilja gå fram och krama första bästa människa....jag måste nog gå ner på en halv tablett..."

Varför kramade han inte mig???, varför skulle han halvera sin dos???, är det olagligt att vara SÅ lycklig???

Allt sedan dess har jag ifrågasatt min egna "lycklighet", och upptäckt att den egentligen inte alltid har varit så på topp, så jag är ockå numera en "sökare"...
Jag vill veta vad lycklighet är, och för mig...

Jag kommer nog aldrig få ett vettigt svar, men kanske få en del vettiga anledningar...

En sak vet jag, alkoholen är inte en av den, även om den gör sken av det i början, så får man betala tiofalt tillbaka i ångest, där är räntan oskäligt hög!

Ha' en bra helg, det ska jag ha...

Berra

Va kul ha en trevlig dag pia kramar ann

Hej!

Jag var också in och kikade på dina bilder, de var verkligen fina och din text, det är så man vill gråta. Du berör verkligen både med bild och text!

Lise

Hej Berra och ni andra som läser!

Hade en ledig dag idag. Tog en skogspromenad med hunden på förmiddagen, solen värmde, fåglarna kvittrade, det var verkligen vår i luften (trots att vi har mycket snö kvar i skogen). Det var alldeles underbart!

När barnen kom hem grillade vi korv och hade picnic på terassen, den äldre sonen hade en kompis här och de lekte där ute i över tre timmar.

Vi går verkligen mot ljusare tider...

Maken kom hit efter sin motorcykel och han böt till sommardäck på min bil, helt på eget bevåg (jag hade tänkt göra det själv) men på en liten stund hade han fixat det.

Han var också här med barnen medan jag var på gymmet.

Man får försöka glädjas åt de små sakerna här i livet, stanna upp och njuta en stund t ex av doften av nyfällda träd i skogen, vårblommorna som sticker upp.

Jag känner mig nöjd med situationen för tillfället det var nog ett bra beslut att vi bor skilt för en tid (alternativt för alltid) barnen verkar också ta det med ro. Jag mår nog mycket bättre nu, även om det är lite skört mellan varven.

Hoppas att du kommer att finna din inre glädje, den sprickande glädjen. För det är skönt, när små saker kan få en att glädjas, jag kunde räkna upp många!

Sköt om dig!

Lise

Hej Berra...

Många fina rötter....
Dina bilder är väldigt "ljusa"...
Det finns på ngt sätt framtidstro & värme i dem.

Jag kan nästan se dej bakom kameran, total harmoni med naturen & med ett leende på läpparna...
Storstövlarna på...

Först med en rynka i pannan...konsentration, du letar ngt att frysa.
Sen...klick klick klick...

Tack så mkt för att jag får möjligheten att se dina bilder...

Värme,
Lycka,
Harmoni,
Lust,
Ljus,
Charm,
Glädje.
Lugn.
Ro,
& mkt Liv...

Ser jag i dina bilder... / Mie.

Ja ha... var på utv.samtal med minsta, ny fröken & ny klass.

Har sagt att han får välja själv vad han vill berätta för fröken.
Först var ju sonen med & på slutet var jag själv med henne. Hon frågar om det är ngt spec som kan vara bra för henne att veta.
Jag hade bestämt mej för att det var sonen som skulle få avgöra vad som skulle komma fram så jag säger att vi har haft det tufft men att han får berätta när & om han vill.

Hon berättar då vad han berättat för henne... puh... jag var inte riktigt redo & berädd på det.
Han hade berättat om saknaden... om att ngn annan vuxen måste vara med vid träffarna... om ölen = alkoholen ( det är det han vet )...att han gått på Trappan...

Vad är det meningen att jag ska känna nu?

Jag har inget problem med att berätta men vill välja mina tillfällen.
Hade ju funderat över det innan samtalet... ändå blir jag omskakad.

Är det sorg jag känner?

Känner mej elak som säger att vi inte träffar honom särskilt ofta...måste förklara mej & mitt beslut... börjar bluddra om att det inte var sunda träffar & efter att jag försökt & försökt & försökt... lämnade över bollen till honom & att den nu ligger där...

Varför måste jag försvara mitt sätt att handla när jag vet att jag har rätt?
Varför är det så svårt att bara vara?

Egentligen vet jag att hon förstår...

/ Mie...

Hej Lise!

Detsamma....

Berra

Hej Berra!

Roligt att höra av dig igen!

Lise

Hej igen, ujuj börjar bli varmt i tangentbordet igen...

Tack, ja ni vet hur ni ska charma mig tillbaka, ni skämmer bort mig, tack tack!

Okej var sitter "krökar-ådran" i hjärnan, jag antar att det är i närheten av "napp"-ådran, "snuttefilt"-ådran, och närboende med nikotin-nästet...
Belöningscentrat heter nog tågstationen, den delen av hjärnan som söker tröst och "visa att jag finns"-centrat...(självbekräftelsen)
Den del av oss när vi känner oss osäkra, förbannade, ledsna och inte längre har mammas mjuka famn att krypa upp hos, där någonstans finns den...

Om du är nyavslutat rökare och står och väntar på morgontåget, så tycker du till och med att fimparna på perrongen ser lockande ut, eller hur..?
Ögonen letar efter någon fimp som inte ser så platt ut, och du funderar på hur du ska plocka upp den så snyggt som möjligt så att ingen annan ser att du plockar fimpar, snusko!

När du har kommit i det läget som desperat icke-rökare så skulle i stort sett vem som helst på perrongen vara värd en fet smäll om de yppade det allra minsta negativt till dig..
Du vet att du inte beter dig normalt, du har abstinens, och det är inte "jag" som styr tarmpaketet i pallet längre, du har svårt att garva åt det just då, men när du senare är besvärsfri så tycker du att din skalle hade tuppjuck från första början, inte sant?

Det är lite granna så nu också, men jag har inte slutat dricka förut, så jag vet inte hur en alko-abstinens funkar på mig, men jag tittade inte efter slattar i gamla folkölsburkar medans jag väntade på bussen i alla fall, det är en sak som är säkert...
Men att hjärnan hela tiden letade efter olika orsaker till att få dricka en slatt när man kom hem efter jobbet, det visste jag att det var inte "mina" ide'er längre...

Det skulle alltid finnas en orsak till att festa och fira något, haha där kom plogbilen, fram med en bira, kluck kluck!, ojdå nu kom han ifrån andra hållet, fram med en bira igen..., HALLÅ!
Som den plogbilen måste backa fram och tillbaka vid vändplanen skulle jag vara knäfull halv fem på eftermiddagarna, så nä det går bort, hejdå!

Det finns ju någonstans sans & reson, men när man har ett beroende så sopas det under mattan hela tiden, du vet att du gör fel, men gör det i alla fall...

Det var som när jag var "nyrökare", jag hade bestämt mig för att jag inte var rökare förräns jag hade köpt mitt första ciggpaket, jojo, gissa vem som var den största tiggaren i staden???
Mina arbetskamrater höll på att döda mig, med all rätta, j-vla sniko!

Så försök att använda det dära sunda förnuftet, nej det är inte trendigt att gå ut och pimpla vin eller bira med jobbarkompisarna mitt i veckan, det är inte ens kontinentalt...
Hela Europa består ju snart av halvalkisar, men de kommer inte ifrån spritbältet norden, och där j-vlar krökar man tills öronen trillar av, det måste vara en bit av vår vikinga-ådra som spökar.
Så det är inte rätt att skövla byar och våldta alla kvinnor, den tiden är förbi du viking!

Oj, det blev långt även eftemiddagssurret, ha en fortsatt bra dag, kväll, natt, morgon tisdag osv..
Det ser gott ut det där i flaskan, men det är inte menat för dig & mig, så tjacka dig en sodastream, för det är det närmaste bubbel du ska komma framöver...

Ha' de' Berra

Hoppsan, där blev det lite fel...
Provar igen..

Berra: Jag hoppas du förstår hur vansinnigt mycket du gjort för många av oss här genom dina kloka, härliga inlägg, saknar dem!
Men förstår att du vill "vila lite" (vi är dock inte trötta på dina långa inlägg!)
Stor kram!

Fina bilder Berra. En god idé om/när man ska göra något bättre än att dricka:-)
Fy faan vad jag skulle vilja lobotomera bort alkoholen också, hur knipsar man av den där ådran, var sitter den? Ska man ha en särskild tång eller?
/fenix

Hej lilla Ängeln!

Jo jag ser att du finns och hur du kämpar, du har många fina inlägg i forumet och förhöjer livskvalite´n för oss alla här...

Jag läser fortfarande allt flera gånger om dagen, men har tagit en "time-out" i skrivandet för att jag tyckte jag lät tjatig, och är det någonting jag inte gillar så är det tjat, tjat tjat...
(Det är väl därför jag har slutat tittat på reklamtevekanalerna, jag brukar hajja allt redan första gången...)

Jo jag mår väl totalt sett bättre, men jag har en ganska pessimististik grundsyn (tänk dig gnällig Västeråsdialekt a' la Hjalmar, "..dä går aaalllri..") så har du mitt psyke som i en liten ask..
Det är väl den jag håller på och jobbar med just nu, jag kan vara glad utåt sett men mår ganska ruttet inombords, men det tar väl sin lilla tid antar jag...

Jag vet inte heller "hur" det känns att vara så där riktigt sprickande glad, brukar vara en ganska allvarlig kille, tyvärr.
Får man bara gå iväg och tjacka någon liten elektronisk pryl, så brukar jag vara själaglad ett par dagar i alla fall, så det är mitt andningshål just nu (om än dyrt..)

Mina problem med alkoholen har jag numera accepterat, jag vet att jag inte grejar den, så jag har "lagt flaskan på hyllan", och trivs nog rätt bra med det just nu...
Det är lite knöligt att "räkna bort alkoholen" när den faktiskt tar en stor del av ens liv utan att man är medveten om den.
När man först upptäcker hur stor del av mitt liv den upptar så blir man först förskräckt, och sedan lite vilsen när man inte vet vad man skall göra istället...

Jag brukar tänka tillbaka till när jag var i 20-25 års åldern, och hade en förbrukning på ca 4 ölburkar i veckan (och drack aldrig vin/sprit), vad gjorde jag då på helgerna?
Idag har jag en fru och en tonårsdotter som verkligen uppskattar att jag kommer och hämtar dem mitt i natten med bilen vart de än är vilken dag i veckan det än är..
De känner en större grundtrygghet och jag mår definitivt mycket bättre...
Alkoholen finns fortfarande kvar i min familj och släkt, men den finns inte kvar för mig, jag tjatar om det men det är som kattmat, andra äter den men inte jag..

Det låter helknäppt men jag har "lobotomerat" bort alkoholen, jag har knipsat bort den lockelse-ådran i hjärnan som längtar efter den, ungefär som att umgås med rökare, jag rökte också en gång i livet, inte slutar jag att umgås med rökare för det..?
Jag vet däremot att om jag bara testar, en enda gång, så riskerar jag att åka dit igen, för väldigt lång tid framöver, så varför chansa, när jag vet oddsen?

oj det blev ett långt inlägg även idag (kan inte hålla snattran helt alltså..)

Om du undrar vad Mie svarade på så var det min fotoblogg, www.stuletliv.blogg.se.
Du är välkommen och kika på mina "frysta ögonblick" som har blivit lite av ett substitut idag istället för alkoholen..

Mors Berra

Hejsan Berra...........................

Hoppas de går bra för dig o du mår bättre! Saknar dina roliga o bra svar
här på sajten! Jag kämpar vidare o de går sakta men säkert framåt!

Tar mer en dag i taget nu o de blir inte lika tungt!

Kramar "Ängeln" som står nu, om än ostadigt!!!

Hej Berra...

Väldigt vackra bilder du tagit... Gillar speciellt roten & den med korset...
Tack för dem.
Jag har en son som är jätteduktig på att hitta vackra rötter... har ett par st i vardagsrummet...
Tycker om att ta in lite snirklig natur.

Stenar har vi mkt av oxå... lilleman tar hem...

Tänker på dej... <3 / Mie.

Hej!

Har kommit hem från en skön semester utan alkohol. Livet känns bara så underbart nu. Det var någon som skrev tidigare i en annan tråd att man inte ska ropa "Hej" i förväg, innan man vet hur man klarar sig, men jag har bestämt mig för att njuta av det som är nu och just nu mår jag så otroligt gott. En hel ny värld har öppnat sig sen jag bestämde mig för att låta bli flaskan. Jag orkar greja hemma, träffa folk m.m.

Ni är så underbara alla här på forumet och jag har faktiskt saknat er. Ni finns alltid i mina tankar.

I morgon blir det en tur till stugan och där stannar vi några dagar.

Kram till er! //Elisabet

PS: Berra, jag följer din tråd och tycker det är härligt att läsa det du skriver :DS

Oj, Vimsa. Så var det inte och inga konfliker alls.

Jag villé bara inte att det i förlängningen skulle nå fram till min son.. Ilband är jag ledsen och orolig över honom och han hatar att jag är det......

Sen ville jag inte heller bli retad av min lillebror för att jag är så flummig och pratar om andlighet.. fast han retas bara på ett kul sätt. Och han var lite paranoid över att jag skrivit om honom här så jag tyckte det var bäst att radera eftersom han kände det så.

Jag förstår att det kunde sett ut så som du skrev Vimsa och förlåt för det.

No hard feélings mot någon I hope!

kram Pia

Tack Berra,du är för mig också en Bonus att längta till på nykterhetsresan!
/Fenix

Hej Mie.

Ja sådant är jobbigt när man inte är beredd, och visst måste det kännas när sonen säger att han saknar pappan. Och som du skriver, han vet ju inte allt, han säger bara sin version och sanning till sin fröken. Det är väl därför du känner ett behov av att försvara ditt sätt att handla, så att inte fröken ska tro att det bara handlar om lite öl??? Det är bra att hon fick mer info kan jag tycka, att hon förstår och vet gör att hon förhoppningsvis kan möta din sons frågor på ett bra sätt. Och att sonen berättar tyder ju på att han klarar att bearbeta och berätta, det är ju positivt.

Klart det handlar om sorg oxå och att riva i gamla sår. Tror att det är därför jag inte klarar av att titta på Kysst av alkoholen på måndagarna. I början när vi var mitt uppe i det så hade jag inte problem med att se sådant eller prata om det, nu är jag superkänslig för kommentarer, blir ledsen. Har ju börjat ett nytt och bättre liv och även om jag inte vill glömma så vill jag inte gräva ner mig eller frossa i det, inte heller att andra ska göra det.

Men om du läser dina andra inlägg till närstående så har du alla svaren. :) Du är klok och du verkar göra helt rätt både för dig och dina barn.

Vi är bara små komplicerade människor allihopa Mie, känslor kommer helt irrationellt ibland.

Du vet: Släpp taget, låt tankarna komma, om de inte går att göra något åt så låt dom flyga iväg igen. Och tänk mindfullt eller tacksamhet istället.

/ Pia

STORT TACK BERRA! Det du har skrivit här är värt så mycket för många.

Jag skulle vilja få kontakt med dig för att diskutera hur texten ska kunna läsas även i framtiden. Tror du att du skulle kunna tänka dig att skicka ett mail till info@alkoholhjalpen.se ?

/magnus

Hej Berra!

Jag blir glad av att läsa hur bra det har gått för dig, och det är ett föredömme hur det kan svänga om man har viljan!

Jag önskar dig allt gott!

Lise

Berra: Jag vet att många med mig kommer sakna dig och dina peppande, roliga, ärliga, intressanta inlägg, men jag är glad för din skull att du väljer att gå vidare! Så skönt att känna som du känner att du har gjort ditt nu och du kan ta ännu ett steg BORT från alkoholen.

Som sagt, vi kommer sakna dig, önskar dig all lycka och välgång!

TACK BERRA...

Plötsligt infann sig ett lugn,
Jag känner en inre frid,
Kroppens muskler slappnar av,
Själen har fått ro.

Du har funnit kraften innom dej,
Du kommer att vandra stolt i livet.

Du finns i mitt hjärta...
Kram från Mie <3

fortsättningen..

Men det kräver lite nytänkande, man får lägga manken till och vara trevlig ändå, och lära sig att tacka nej till alla form av alkohol i framtiden, det är inte min grej helt enkelt!

Buzzet kan jag inte ersätta med annat, (men kan man inte fortsätta med att pippa så får man väl köra med petting istället, som en kille sade på lagret när han inte kom ihåg ordspråket för i brist på franska så får man väl äta limpa..)…

Mitt substitut är att varva ner och ”se världen” med helt nya ögon, sluta stressa och ta bort skygglapparna, stanna upp och bara titta på allting…

Jag älskar naturen och alla djur, jag går aldrig förbi en hund utan att sätta mig ner och hälsa på den, den älskar uppmärksamhet och blir jätteglad för den minut jag ger den av mitt liv, den viftar på svansen och jag har gjort en varelse glad för en stund, och då bli jag glad!

Mina barn och deras kompisar kräver uppmärksamhet och delaktighet, sätt dig ner på golvet och lyssna på vad de säger, det kommer hur mycket roligt ur dem som helst…
Som Mattias (11år) sade när han trampade i lervällingen på fotbollsplanen, ”uäck!, det ser ut som mosad aphjärna, med bajs!”, vilken liknelse och vilken fantasi, hör sådant!

Annars så funkar en skogspromenad, eller ett varv i spåret, stanna titta, lyssna och reflektera.
En blöt strumpa för att man trampade i svampig mossa gör faktiskt ingenting, hur ofta kommer du hem och har plurrat, aldrig!
Det är ett minne där det obehagliga går att ta bort, bara att ta av sig strumpan, det går inte med en fylleångest, den sitter kvar länge..

Vad jag vill säga att det finns så mycket runtomkring oss vi aldrig ser, så mycket som vi skulle uppskatta om vi inte hela tiden sätter kraven och ribban så högt.
Vi lever ett sådant hektiskt liv, att det snabba sättet att kunna koppla av på är med just alkoholen, men den är lömsk och i dess kölvatten följer så mycket annat hemskt.
Jag har tänkt tanken att släppa det stressande livet, man jobbar extra hårt så att man tar sig råd för att kunna ha två bilar i familjen så att man kan komma ännu snabbare fram och tillbaka till jobbet så att man kan jobba ännu mera, för att ha råd…för vad?

Stressen blir ett självuppfyllande krav…

Paniken kommer krypande och vi känner att vi aldrig räcker till någonting, den ”flytande avkopplingen” känns nog rätt lockande emellanåt..

Om man nu väljer bort alkoholen så kommer man antagligen att gå in i väggen pga av stresstrycket man upplever, och självmedicineringen låter återigen lockande..

Så om man väljer bort alkoholen så tror jag att det behövs en smärre livsförändring så
att man kan orkar med att möta livets alla prövningar, man måste vara stark och ha mål med sitt liv och inte sitta håglös och vänta på att något skall hända…

Man har aldrig chans på en miljonvinst om man inte vågar satsa först, jag vill ju naturligtvis vara ekonomiskt oberoende i mitt nuvarande stressade liv, för det betyder ju att jag kan fortsätta det som vanligt.

Jag ser denna vår som en nystart av mig själv, när gräset tar fart så gör jag det också.
När blommorna sätter färg, så gör de det också i mitt inre, just nu finns där, gult (tussilago), blå/lila (blåsippa), vitt (regndroppe) och ljusblå (skilla), och det är inte illa…

Jag kommer att ha fullt upp med att inSUPA all natur som växer upp runtomkring mig, och jag tar ett steg tillbaka ifrån alla inlägg i alkoholhjälpen…
Jag börjar känna mig säker i min nya roll och vet vad alkoholen kan och kommer ställa till med om jag ens tänker tanken…

Kommer naturligtvis finnas kvar och läsa ett och annat, men inte aktivt skriva på allt som tidigare, den kommer inte att vara min ”blogg” längre om man så säger..
Den har fyllt en jättefunktion för mig och förhoppningsvis för er andra också, och annat kan man ju inte tro när den har lästs över 5000 gånger…

Jag har ett annat problem att ta hand om, och det är den depression alkoholen startade och jag vill få bukt med den innan livet kan gå vidare…
Men jag känner att detta inte är det rätta forumet för depressioner, och jag ska söka mig vidare bland andra forum för detta…

Jag vill passa på och tacka er alla för all hjälp och stöd jag var fått, ni har varit ovärderliga och ni skall veta att ni är FINA människor..(men med fula ovanor..).
Jag hoppas av mitt innersta att ni grejar att bli kvitt alkoholen och alla dess nackdelar, ni är alla värda detta…

Så från en ”aktiv” nykterist till en mer passiv alkoholist, ett Lycka Till!
Berra