Senaste kommentarerna i forumet

tips om hur man får den jädra alkoholapan att sluta
panikkänslor får jag avhur du beskriver det
känner allt du känner
vet allt för väl
man agerar utifrån sin sjukdom
vad fan gör man
jag tänker ju så där själv
men med antabus så finns ingen möjlighet
litar inte på mig själv än
på långa vägar
jag är lessen
kan ge dig råd
men du vet ju att det är BARA du som kan bestämma dig för att avstå
vill vi dricka
så fixar vi till det
bara dinn egen vilja
kan hjälpa dig
blabla

tänk på dig själv
ge dig en chans
gör inga fler våldtäkter på dig själv
låtsjälen få ro
varje fylla
sänker dig än mer
ner i fördärvet
kunde lika gärna vara just jag
varför äter du inte antabus
som en hjälp
naltroxen,,funkar det inte för dig
svårt
svårt
skriv igen
tänker på dig
kram Måne

Läste om din resa, så kul och skönt för dig. Jag har nyss kommit hem från London med familjen och det var en härlig stad. Min nykterhet är rätt stabil men har nu varit på 2 utlandsresor denna sommar och nåt händer då. Fick ett väldigt sug på första resan och klarade mig tack vare maken. Trodde jag var förberedd på det inför denna resa men icke, suget slog ner som en bomb när jag kom till London. Jag valde denna gång att inte berätta för ngn om min kamp. Men kamp var det alla dagar vi var där, nu håller det på att släppa nu när jag är hemma igen.
Eftersom du ska åka så vill jag bara göra dig uppmärksam på att suget kan triggas rejält.
Kram på dig!

Kämpa på och kör försiktigt!
Jag håller på dig Dompa.

Hörs//Paron/

Kanske grabbarna tycker att träningen gått mig åt huvet, och att jag blivit så märkvärdig att jag slutat med drickat för träningen skull.

Men jag tycker att det är lite konstigt att dom inte hör av sig. När detta gäng och jag har fästat har jag inte spårat ur ofta det finns andra som sköter den biten.

Mitt Alkohol problem har varit på hemmafronten varje helg och även i veckorna när tillfälle givits. Jag har fortsatt dricka när gästerna gått hem och frugan gått och lagt sig. Jag har tagit återställare när det har funkat. Allt detta har sällan hänt när mina kompisar varit med.
Utan det är min familj som fått ta den smällen.

Synd är det att dom inte hör av sig! Men skit i det.
Jag mår bra och känner att jag är på G. Det är huvudsaken.

Hörs //Paron//

Som har er här på forumet, och så skönt att hjälpa någon! Jag började jobba i måndags så det har varit väldigt intensiva dagar. Vill och behöver gå ner ca 8 kilo och har varit ute och gått två rediga promenader, det tog emot men va så himla skönt! Har tänkt att nu börjar ju hösten så nu blir det hur lätt som helst att inte dricka... Men idag kom den här gamla "är det inte fredag snart känslan". Stressigt på jobbet, ungar överallt (gissa mitt yrke?) och familj överallt när jag kommer hem. Det är då jag biter ihop, gör allt extra bra hela veckan för att sedan fira att jag är så j-la duktig med en flaska vin före maten och en till maten ! Hur ska jag göra nu??? I dag ville jag skrika "lämna mig ifred "till min fina familj men satte mig istället i ett hörn med telefonen, och där fanns ni, tack o lov. Inser att jag nog behöver fila på en fredagsplan. Appropå mina grytlappar så blir de liksom ful/snygga och det gillar jag för det är lite så jag känner mig just nu...

Att tänka tanken "aldrig mer" känns mest jobbigt. Idag dricker jag inte, sen får jag se hur det blir imorgon. Ibland, när det är riktigt illa, kanske man får ta en timme i taget.

Jag har också insett att folk inte bryr sig så himla mycket som jag tror. Till jobbarkompisar säger jag helt enkelt att "jag mår bra av att inte dricka". Ibland säger jag att jag tycker det blir lite för mycket dricka mellanåt. Ingen ifrågasätter detta!

Sätt duktiga flickan att vila i soffan ett tag och ta fram hon som är "good enough".

Kram på dig!

Förlåt, kan inte låta bli att fnissa lite: "fula små grytlappar". Måste de bli fula, kan du inte göra fina små lappar ;-) Men visst låter det skönt, att sitta och handarbeta för sig själv, fundera. Det behöver du nu.

En kommentar till det där med att känna sig tråkig: Du har kanske som jag varit en sån där som tycker att de som inte dricker är lite tråkiga. Lite torrbollar på något sätt. Inte lika roliga som jag som är uppe hela natten och festar mig asplakat med minnesluckor. Jättekul. Det är inte alla andra som tycker vi är tråkiga (OK då en del kanske) utan jag tror det sitter hos oss själva.

Allt det där du gjorde när du var så kul, reste, träffade människor, osv osv, det är ju jättekul. Det kan du ju fortfarande göra! Man kan prata om dig och säga hon är så social, träffar nytt folk och får vänner överallt. Men, inte fasen säger man om någon: hon är så himla kul hon är alltid mest packad av oss alla!

Som sagt, man får gnälla lite. Du är inne i en process där du ska försöka hitta dig själv. DU är inte hon som dricker, det som är du är allt det där andra!! Det är sjukdomen som gör att vi tänker såhär. Det är ungefär som när jag skulle sluta röka och jag tänkte "men vad ska jag då göra??!!". Eh, ja, allt annat som jag brukar göra fast utan ciggen till kanske? Svårare än så ska det inte vara.

Du är ingen vekling som inte står emot, du är sjuk. Finns en bok som heter "kidnappad hjärna" - har ej läst den själv än men titeln är ganska talande eller hur!

Kämpa på!

Det låter som om du har haft en härlig sommar. Toppen att det går så bra för dig. Jo, det är nog så att om man en gång har dragit på sig den här sjukdomen så får man aldrig glömma bort att ett endaste glas kan göra att den bryter ut igen.

Grattis, hoppas du får en skön höst.

efter att ha försökt dricka upp allt som fanns när alla andra gått och lagt sig i går. Men jag lyckades inte. Så nu börjar den här sjukdomen försöka övertyga mig om att skjuta upp mitt nya liv ännu en dag. Eftersom det finns kvar lite är det ju synd att inte dricka upp det, ännu en dag gör väl ingenting. Bla, bla, bla så där håller den del av hjärnan på för fullt. Den andra säger att nu är det bra, nu är det nog, du har ju bestämt dig för att onsdag blir avsparken för en förändring av ditt liv till det mycket bättre. Tröttsamt är ordet. Ge mig ett tips för hur jag får tyst på den djävla tjattrande alkoholapan.
/Fenix

....inte grämas över det som inte varit utan istället se fram emot det nya livet vi kan skapa oss. Ut i skogen och tälta med dig! Det är ju inte försent!

...jag vet ju verkligen vem i den där berättelsen jag vill vara! Sådant slöseri med tid och mänsklighet att supa till och bli bakis istället för att gå upp och fiska och sedan ha en hel härlig dag framför sig! Heja Persson!

Gå till vårdcentralen där du bor, be att få tala med en läkare. Kan ju börja med, när du bokar tiden, och bara säga att du inte mår bra och så tar du upp frågan om alkohol när du träffar läkaren. Räcker ju med att säga att du tror att du dricker för mycket och behöver hjälp med det. Inga konstigheter alls. Man har tystnadsplikt inom vården. Skitsamma om du träffar någon du känner i väntrummet, du är du och det finns bara en som är du, du måste vara rädd om dig!!

Hokus pokus, nu kanske någon skäller på mig, men har du kollat om det finns något AA-möte i närheten som du kan gå på? kolla på AA.se där kan du söka på ort. Tänk om du träffar någon du känner där? So what, då har de också problem med spriten. Anonymitet är en grundregel inom AA.

Åtta dagar sedan jag skrev i min tråd. Tidigare var låg egen aktivitet på forumet ett tecken på att jag var på väg att glömma bort hur viktig min nykterhet är. Jag var på väg att tycka att jag kunde dricka lite måttligt, vara som folk. Vilket till slut mynnade ut i mitt Holknektska återfall i midsommarveckan. Idag är det inte så. Snarare tvärt om. Nykterheten är bergsäker.

Jag var på bröllop i helgen. Det började kl 17 på lördagen och redan då var folk lite småtankade (vilket jag också hade varit för ett år sedan). På festen flödade alkoholen. Det fanns en massa gott alkoholfritt (tack!) men det var bortglömt i källaren och togs fram efter att jag frågat om det fanns mer Loka mitt under middagen. Fyllan tilltog, och med den irritationen/fokuseringen riktad mot mig och min nykterhet. Det var få som kunde låta bli att nämna något om den så fort de såg mig. Lågvattenmärket var när bruden, ganska på lyset, kom fram mot mig och blängde och sade "här står visst polisen". Till slut drog jag mig undan i väntan på att festen skulle börja lida mot sitt slut och min fru var redo att åka hemåt.

Jag kommer givetvis att få lov att gå på familjemedlemmars bröllop även i framtiden, men annars låter jag helst bli. Vigselakten ok, men festen hoppar jag nog över. Ger mig inget att prata med folk som mitt i samtalet bara vänder sig och går. Samtal de ändå inte minns dagen därpå. Det är helt enkelt lönlöst att prata med någon som är full.

Förr såg jag ner på "kristna och scouter", som jag kallade folk som var nyktra i grupp. Idag känner jag att vad skönt det hade varit att växa upp under sådana förhållanden. Istället för fest fredag-lördag så var man ute och tältade med sina vänner längs en led. Eller pratade om djupa viktiga ämnen utan att vara packad.

Fan vad mycket av livet man helt enkelt supit bort. Eller varit bakfull. Usch.

Jag brukar tröttna på kräftorna efter bara några stycken och istället koncentrera mig på drickandet och sjungandet. Så ja, dretfull är det ju väldigt lätt att bli med bara typ 5 kräftor i maggen. Senaste kräftskivorna har det dock varit väldigt viktigt med västerbottenpajer o dyl - kanske för att vi alla har mognat lite.

Kalla, det är bra att ha en plan inför helgen. I stil med "Vad ska jag göra om...?". Föreställ dig de situationer som kan uppstå och bestäm hur du gör då så att du är beredd.

Detta skulle jag gjort inför svärfars 70-årsfest. Då skulle jag tänkt såhär: "vad gör jag om jag kommer in i köket och ska hjälpa till med disken och det står en halv flaska bubbel på diskbänken?". Om jag redan hade förberett "då häller jag ut den" eller "då går jag och frågar om någon vill ha mer" eller något så hade det inte blivit "kolla här står den, man kanske ska smaka lite på detta i alla fall!"

Usch, jag skäms lite, tidigare har jag tyckt att det har varit något fel på folk som inte dricker - "torrbollar" liksom. Men jag fattar ju att detta är ett uttryck för den här sjukdomen, eller ett symptom kanske.

Grekland ligger ju inte i det s.k. vodkabältet så de har inte den där "traditionen" som vi har här i norden, att man måste dricka för att må bra.

Det drar ihop sig till halvårsjubileum (om du fortfarande tar rygg på mig vill säga?)
Jag hoppas att du som jag har haft en fin och nykter sommar.
Kram från Nynykter

Bra jobbat, Nisse!
Har gjort precis samma erfarenhet - att jag för första gången på ca 10 år är fräschare efter semestern än jag var innan Det är såååå skönt att slippa ångestennöver hur mycket alkohol man dragit i sig...
NN

Det är härligt att läsa om dina framsteg, E. Det är ju en process i sig det där att efter ett långt äktenskap lära sig nya saker (=sånt som ens partner gjort förut). Typ byta bilbatterier. Man växer av det, får bättre självförtroende och blir starkare. Hoppas ni har det härligt på Kreta!
Kram från NN som fortfarande sju år efter skilsmässan fasar för automatiska biltvättar!

...att du mår så bra i din nykterhet.
ALLA borde vara nyktra när de äter kräftor :-) Kräftskivor hör till de mer osunda tillställningarna ur alkoholsynpunkt. Lite mat och massor med sprit... Just på kräftskivor har jag sett människor som vanligtvis är måttliga oavsiktligt bli väldigt onyktra. Läs dretfulla.
Alkoholfritt öl rekommenderas om du gillar öl. Det kan vara ett sätt att känna att man är "med".
Kram från NN

undrar hur du mår idag
kram
Måne

innan poletten trillade ner ;-)

Jag skulle kunna säga att ert förhållande är en exakt kopia av vårt och jag har ingen patent lösning för hur man ska göra. För min egen del så har jag valt att dra åt tumskruvarna ett par varv och det verkar tyvärr vara det enda som hjälper. Ni har ju en lite annorlunda situation eftersom ni har barn ihop och så är ju det inte så konstigt om du vill prova på något nytt eftersom ni har varit ihop sedan tonåren. Beroendeenheten kanske är bra, men jag tror att du och din man skulle må bra av att åka iväg någonstans och bara vara för er själva, prata igenom allting och utan alkohol förstås.

Ha det Gött och lycka till!

Nu när jag varit i la Grece på resa la jag märke till hur fantastiskt dom kan umgås typ heela dagarna och kvällarna med frappe, frappe, och lite mer frappe.. AW med frappe, ja, dom pratar lika mycket för det.
Självklart fattar jag att dom senare säkert umgås glatt runt sina Rakis efter middan men ändå.
Dottern kommenterade till och med när vi gick ut, relativt sent, att inga ungdomar drack annat än kaffe (eller Cola). Vi letade till slut efter några som åtminstone drack Mythosöl, men nix. Frappe eller Freddo, överallt.

Lite coolt. Och även om dom nu dricker senare så skiljer det sej ändå enormt. För vi måste ju "dra igång" stort på störtt när vi ses..

Vad är det i mina inlägg som får dig att tro att jag allra helst gör saker själv eller med kompisar?
Jag tycker ju att ett förhållande ska bygga på respekt och tillit vilket innefattar att man kan ha umgänge med både kompisar och sin andre hälft utan att man ska behöva vara misstänksam på varandra. Jag vet att min sambos drickande har skändat min tillit till honom och att min otrohet har skändat hans tillit till mig. Vad jag försöker komma fram till för egen del är VARFÖR har det blivit såhär?
Jag tar ansvar för vad jag gjort men jag har bestämt mig för att inte sluta leva mitt liv. För att jag ska kunna må bra så behöver jag både kärlek, respekt, känna tillit och ha kul. Om jag har kul när jag går på dans så kommer jag att fortsätta med det. Måste ju även få en chans att visa att jag är att lita på!
Jag vet också att man kan känna sig väldigt halv trots pengar, fina semesterresor, fina kläder och fina bilar. Utan trygghet i relationen betyder pengarna mindre. Kan vara en tröst att inte ha ekonomiska problem mitt i allt elände men det är vad jag alltid har fått höra när jag dragit upp min sambos drickande och hur jag och barnen mår: "Du är så himla otacksam, bortskämd snorunge. Jag arbetar så mycket för att vi ska ha det bra...."

Jag har iaf bestämt mig för att börja stå upp för mig själv, börja tro på mig själv och älska mig själv igen. Om detta är att vara egoist så måste det få bli så.
Jag ser framemot nästa möte hos beroendeenheten.

- man kan verkligen lära sig av sina efarenheter. Nyligen var jag på en föreläsning med Igor Ardoris, en annan klok man, som talade precis om det. Snart måste jag söka upp några kloka kvinnor - det finns många:) Systerkram!

med Frälsarkransen. Den har jag som armband och den har blivit lika självklar som klockan. Martin Lönnebo är en vis man, en annan vis och andlig man är Tomas Sjödin. Båda djupt andliga och samtidigt fast förankrade i verkligheten. Tillsammans har de givit ut en brevväxling som bok, Väder, vind och livets allvar. Tack för din systerkram, den värmer! / mt