Senaste kommentarerna i forumet

men du verkar helt upptagen av din sambos/makes ev återfall. Har du kollat hur du själv mår? Jag tror inte ert förhållande mår så jättebra av hur du ser på saker och ting. En annan sak som kanske är bra men också inte, är ditt dagliga engagemang i alla olika trådar. Mår du själv bra?

tack så mycket för din uppmuntran och styrkekramar! Ja, jag tänker oavbrutet på att A måste bort ur mitt liv, och tisdag ska det bli av. Usch vad trist A har blivit (precis som jag visste det skulle bli) och måtte den erfarenheten nu vara inbankad i huvet. Kramar tillbaks
Fenix

Tack Sommar12 för att du på ett så tydligt och träffsäkert sätt sätter ord på de känslor jag brottats med så länge! Jag har följt dig sen starten och kan inte annat än förundras över hur lika vi alla är, med mycket liknande tankebanor och beteenden när det kommer till A. Jag har tack vare att läsa era inlägg fått mig en rejäl tankeställare och börjat förstå lite mer hur man ska bekämpa sina hjärnspöken. Jag vet inte vem av er som skrev, men det var SÅ BRA, detta att tänka tanken till slut, att när suget kommer verkligen tänka igenom det händelseförlopp som följer, euforin vid första glaset vin, jakten på nästa droppe, fyllan, uppvaknandet, minnesluckorna, ångesten... Detta har gjort att jag för första gången på flera år inte kände det invanda vinsuget i fredags, utan stolt och stark sket i A! Och bara detta att inse att jag KAN besegra hjärnspöket, gör att jag idag känner mig fri! Vet inte hur länge detta håller i sig, men jag hoppas (och räknar kallt med) att den euforiska känsla jag har jagat efter med hjälp av A, infinner sig när jag gång på gång säger nej till demonerna, och därmed bevisar min inre styrka för mig själv (det här låter visst lite väl filosofiskt ser jag... :)). Sist jag var hos min terapeut sa hon åt mig att tänka "är det så här jag vill leva?", och en så enkel fråga har ju ett ganska naturligt svar, nej, jag vill inte leva som jag gjort, jag vill leva "normalt" och inte fundera konstant på A, tappa lusten att göra enkla vardagliga ting i väntan på nästa tillfälle att få A, få ångest och må skit pga A. Sen är det ju inte det lättaste att smidigt och lätt följa sitt eget svar, men jag ska kämpa, och när tanken på A dyker upp ställer jag mig frågan "Vad är det jag får? Är det värt priset?". Och när jag då tänker igenom hela tanken (inkl konsekvenserna och upplevelsen) från början till slut inser jag att det kostar för mycket, jag vill inte betala allt detta för en ynka känsla av tillfredsställelse. Bakslagen kommer antagligen att komma, men jag hoppas att de då får mig att ännu säkrare vilja ha en förändring! Så tack så jättemycket alla ni som skriver här, utan er hade jag inte klarat mig... Jättekramar till er alla, och speciellt till dig sommar12, som fått mig att förstå mig själv lite mer... :)

sänder lite goa tankar
till er alla
mina jämlikar
skriv en rad
kram
Måne

kämpa vidare
varenda rad o känsla du förmedlar
känns i hela min kropp
besvikelse
över sig själv
maktlöshet
att vilja men inte hitta rätt väg
jag måste trampa ministeg hela tiden
aktsam
ödmjuk
ej självgod
hoppas på din tisdag
gör ett nytt försök
du ärkvar här
hoppet
viljan
finns
att göra rätt
skit att allt ska va så svårt bara
i know
styrkekram
Måne

var en underbar dag att spara och bevara i hjärtat. Vi seglade ut mot havet, perfekta vindar, sol men oväntat kyligt i luften. Härligt, att bara vara ett med himmel, hav och vattnes kluckande mot skrovet. I kvällssolen besök till nära & käras viloplatser, hörde K-G Hammar i radion på hemvägen - alltid klok - han talade om "ubuntu", att vi alla hör samman.

Goda samtal längs veckan som gick, ofta om hur till synes små vardagshändelser berör utifrån våra tolkningar... Jag får veta sånt jag inte kände till om den man jag levt med så länge när vi delar varandras upplevelser och tolkningar av det till synes triviala. Just nu, när jag skriver, ser jag åren där livet trasades sönder av missbruk och lögner som en parentes... En ganska tydligt avgränsad period mellan två tecken. Jag ser också hur allt möjligt utanverk som fyllt livet skalas av... jag kan bortse från mycket som förr fått bli stort. Det var viktigt då, idag är det annorlunda.

Igår talade vi om att skriva en plan för vad jag ska göra om han tar ett återfall. Vi är överens om vem jag ska kontakta men han ska skriva tydligt och vi ska gå igenom. Känns så bra att obehindrat kunna tala om det. Så bra.

Inatt var jag vaken en stund och drabbades av en stark känsla av hur annorlunda mitt liv kunde ha blivit... till det sämre. Jag tänkte på hur jag på ett sätt levde mot mina värderingar samtidigt som jag var ambitiös och målmedveten i 1970-talets Stockholm. Ganska obegripligt, nej vissa saker helt obegripliga, idag... och att jag inte tänkt på det förr på det här sättet förvånar mig. Å andra sidan... jag förstår så mycket mer av mig själv idag. / mt

Tänkte skriva att jag faktiskt inte tänkt på alkohol på ett tag. Men så kom pojkvännen och sa att han vill att vi går ut, tycker vi sitter inne jämt. Och jag håller med honom, men det har varit så skönt att ta det lugnt, bara vila. Har varit ganska jobbigt att komma igång med jobbet efter semestern, var utvilad första dan, sen kom tröttheten. Men jag håller med honom som sagt, vill ju inte mögla fast i soffan. Så ikväll blir det jazz, tror det blir ganska lungt. Han har börjat träna ordentligt och "håller igen" eller vad man nu säger när män bantar.

Jag blir galen på det där jag också! Var ute och åt lunch idag, frågade efter alkoholfri öl. Servitrisen såg ut som ett frågetecken. Det är väl efterfrågan som styr antar jag, så jag tycker vi fortsätter fråga och vara krångliga! Systembolaget har ju ett bra sortiment tycker jag så det finns ju alternativ.

Och sjuttio mil i bilen hem till vardag och jobb. Har haft det så bra sista veckan utan A. Festade till en dag med sill-lunch och en alkoholfri öl. Konstigt nog så smakade ölen fantastiskt och jag tyckte för första gången i livet att det var skönt att inte känna något rus. Vemodigt med slut på sommaren , men det är ju så det är...

för dina reflektioner. Behöver höra just det, ändra sina djävla vanor. Gör på ett annat sätt. Inte återvända till sina spyor:-)
Fenix

skönt att vakna klar i knoppen
utan alkohol i kroppen
slippa tänka på sista droppen
inga minnesluckor som spökar
ingen ångest jag inte kan hantera
en känsla av frihet
lev och låt leva
mera

kaffet i min kopp smakar gott
en känsla i kroppen
hopp
om en ljusare framtid
en stund i taget
här o n u
känna inre frid
jaget

jag måste poeta ibland
fastdet blir inte alltid så bra
men det är ett sätt för mig
att få ur mig lite

en skön lördag
med familjen
vi ska på marknad en sväng
sen äta lite kräftor mot kvällen
hoppas på en fin dag för er alla
carpe diem
Måne

Rubicon har vi korsat...men resan fortsätter och chauffören är nykter! Tack mt. Önskar dig och dina nära/kära detsamma. Det bästa!

Gör mina övningar här på forum. Får fram att mitt drickande inte lägger mig i farozonen ;-). Man tackar! Men, men...denna sjukdom är ju latent. Så jag fortsätter med att ta min medicin. Läser här!

Har dessutom börjat omvärdera AA. Jag skiter fortfarande i den där uppe, men eftersom själen h.ns är fin så överser h.n nog med det och låter mig gå på några möten...ibland. Det är svårt att erkänna att jag har tänkt fel. /R

resande (teater)sällskap - Dompa, Strawberry och FisaLisa:) Lev väl, allt det bästa till dig och dina nära & kära!
Kram / mt

- obeskrivligt härligt skönt är det!

rätt åt dig att vara glad Stigsdotter! Förutom att DU INTE är högljudd, larvig, blarig och INTE vaknar bakis idag utan fräsch som en nyopnros... är du jävligt klok! Stolt att vara din forumsyster! / mt

Du har inte blivit tråkig Paron, men du kan nog räkna med att en del i ditt umgänge kanske börjar uppfatta dig som en smula obekväm... Fanskapet som hänger på storkalas men inte är kanon! Vad skickar det för signaler? Att alkohol kanske inte finns i den så viktiga kostcirkeln? Att man kanske kan klara sig utan? Obekväm är du kompis!

Det kommer att vända. En del bekanta kanske faller bort, nya kan tillkomma. Och en del som finns nu fattar efter ett tag att det är samma gubbe kvar. Lika spetsfundig och smart som förr...bara lite snyggare och friskare. En jävla atlet! /R

Jo, ett liv där du inte behöver känna som du gör nu!! Ett liv där du fattar att för dina barn är du MAMMA. Projicera inte dina egna negativa känslor för din mor på dem. Du vet väl att man blir deppig av alkohol? I början är det ett bra botemedel men sedan blir det tvärtom.

Ursäkta om jag tar i nu men du har verkligen fastnat i självömkans träsk, det är inte du som talar det är din sjukdom som bara vill dra dig längre ned. Den får dig att tro att du är mindre värd!! Att folk skrattar åt dig i smyg. Detta är ett utslag av dålig självkänsla, jag känner igen tanken. Men den är inte sann. Mindre värd är du inte, varför skulle du vara det? Du är bra! Ring till din vårdcentral och säg som det är, du mår inte bra och behöver prata med någon. Det räcker så, du får träffa en läkare som hjälper dig vidare till samtalshjälp, förhoppningsvis någon som är duktig på alkoholfrågor. Eller, har du testat AA? Här: http://www.aa.se/om-aa/ kan du kolla vart närmsta möte finns. Gå dit och vräk ur dig allt, eller gå dit och bara lyssna. Det är gott att veta att man inte är ensam för det är du inte!

Du ska se att det vänder så småningom men du måste själv inse att du är bäst på att vara du och att du förtjänar att må bättre, låt inte sjukdomen besegra dig! Styrkekramar från mig.

-

Hade vuxenkväll med maken idag, bio och middag först. Var väl inte den allra finaste krogen i stan (Rydbergs matsalar för er som känner Stockholm) men lite mer stil tack. Jag frågade vilka alkoholfria alternativ som fanns. Först verkade han inte riktigt förstå vad jag menade sedan gjorde han nån konstig min och sa "läsk". Nå, vatten, finns det? sa jag. Det fanns ju till och med flaskbubbelvatten visade det sig.

OK, här är det jag som är känslig tänker jag. Men, sen ville jag ha en efterrätt och "har ni någon kall kaffedryck, typ Frappé" frågade jag? Då säger fanskapet vi har bara kaffedrycker med alkohol i och så räknar han upp allt som finns i den vägen. Öh, nej tack. Samma konstiga min igen, ser lite pilutta dig ut på något vis och och så skrattar han till så att jag liksom tror han skämtar. "iskaffe?" säger jag, tänker att jag behöver ingen skumvispad mjölk eller liten chokladsträng på insidan av glaset men man kan väl för fasen trycka ned en isbit i en kopp kaffe? Nej det kunde man minsann inte. Då får det vara tyckte jag och stackars maken som sett fram emot sin efterrättskonjak fick klara sig utan.

Nå, då skulle det gås och ta en öl istället. In på irländsk pub. Jag ska nog aldrig mer gå på ett sådant ställe. Alkoholfritt alternativ? Juice eller läsk. Usch vad tråkigt. Och ljudvolymen! Varför måste man prata högt bara för att man dricker alkohol?

Ikväll kände jag mig lite tråkig, fast mest irriterad över att det är ett sådant fokus på alkohol och vad larviga folk blir när de dricker - filmen gick sent så vi såg ju en del på tuben hem också. Fast, jag är också glad över att JAG inte är högljudd, larvig, blarig, och bakis imorgon. DET är jag tacksam för!

Skickade ett sms till en kompis och frågade om vi skulle ta en sväng på cykel på söndag. Han avböjde förslaget, det gör mig inget,men när han svarade att han även satt och ölade med mina vänner. Då blir jag sur, har jag blivit så jäv.a tråkig att man inte hör av sig längre.
Jag kan väll bli tillfrågad så kan jag tacka nej. Eller så kan jag vara med och ha läsk i glaset.

Jag går och lägger mig!
Hörs i Morgon //Paron//

På ett forum jag brukar vara på har en aktad medlem gått bort. Jag är ledsen för hans och hans familjs skull. Många har uttryckt sitt deltagande och det har startats en insamling för att hedra hans minne.

Hur blir det när jag dör? Kommer någon att sakna mig? Jag tvivlar på det. Jag har inte uträttat något viktigt i det här livet. Ingen kommer att starta en insamling för min skull. Vad ska man skriva i min dödsruna? Hon levde och hon dog. Jaha, so what?

Ni skriver om att jag borde söka proffesionell hjälp. Vem vill hjälpa mig? Jag är den där lilla musgrå personen som bara försvinner i mängden. Som man skrattar åt i smyg. Inte tillräckligt sjuk för att få hjälp och ändå inte tillräckligt frisk för att må bra. Jag biter ihop och försöker var en bra förebild för mina barn men samtidigt tycker jag så synd om dem som fick mig som mor. Stackars, stackars barn! Förmodligen blir det som för mig som skämdes för min mamma till den dag hon dog.

Och min stackars alkoholiserade pappa, som försvann tidigt ur min barndom. Höll sig undan så att mamma fick ta hela ansvaret. Inte ett öre bidrog han med. På gamla dar försöker han få kontakt igen. Men han är som en främling för mig och jag är för skör för att förlåta.

Livet är för jävligt. Ni som har alkoholproblem, om ni har ett bra socialt liv, ta tag i ert liv, kämpa, ni har allt att vinna. Till skillnad mot mig, jag vet inte vad jag har att kämpa för.

Världsklass! Nu är jag glad :-) /R

Vad starkt att du kommer iväg, blir lite avundsjuk :-)//Kalla

härliga bilder
storslagen natur
påminner om min egen ö
stränderna ser ut så längs hela vår kust
hoppas att kunna medverka just där en vacker dag
kram Måne

härligt att se dina rader
jag blir såå glad
lilla vän
bara att börja om igen
idag år den första dagen på resten av ditt
liv
en ny dag
en ny möjlighet
jag känner en vördnad inför varje ny dag
bara så långt
som nykter idag
en ny dag
åter ett nytt löfte
annars blir det mig övermäktigt
kan inte tänka
aldrig mer
oövergripbart (kan man skriva så!?)
ja du,,så mycket elände man ytsätter sig för
drogen är så stark
drogpersonen tar över
knäcker en totalt

varit nykter nu i snart fem månader
men tid är inget att haka upp sig på
bara ett glas från avgrunden
ständigt
en dag i taget

jag går på eftervård en gång i veckan
o möten ett par ggr
skönt
samlar mig
påminner mig
lär mig leva med min sjukdom
ödmjukhet
tacksamhet
försöker leva här o nu
stress förgör mig
så jag försöker andas
o varva ner
reflektera
o känna efter
jobbar på att möta mina känslor
hantera dem vartefter de dyker upp
äter antabus,o är glad över att inte
behöva strida
en stund
just nu
kul att du skriver
vi peppar varann
stoor kram
carpe diem Måne