Senaste kommentarerna i forumet

Hej Berra.

Tack för dom orden. Värmer!

diagnostiserad depression med rätt att hänga! Finns nog inte en gång som jag inte skrattat högt när jag läst dina inlägg. ´Du är duktig på att skriva och har en härlig humor. Humor kommer man långt med, den är befriande för oss deprimerade utbrända själar som finns här.

Jag är också väldigt glad för att jag funnit detta forum. Det ger mig jättemycket och jag har en helt annan chans att lyssna och dela än vad jag fick i AA. Och på något sätt större chans att hjälpa. Hoppas jag.

Och Mie, du har en vacker själ. Du ger så mycket till alla här, många i din sits hade säkert varit bitter på alkisar...

Ibland tror jag det är värre för er anhöriga. Ni ser, ni vill, ni kan hjälpa men får inte. Måste vara frustrerande.

Kram på er!

Berra...

Var bara dej själv så löser det sig....

Du har väldigt starka tankar & ord, som gör att man tar dej för en väldigt stark person som tål det mesta.
Förvisso är du stark... men du tål inte allt...
Det gör ingen.

Grotta inte ner dej mer i det nu.
Bra att det börjar bli skorpor på såren...det betyder att du läker... <3...

Det är inte meningen att alla människor ska ha samma tankar & värderingar. Då blir det ingen diskussion.
Ibland trampar jag på ngn öm tå & ibland blir jag lite puttad på.
Tillhör livet.
Även om jag såklart skulle föredra att alla alltid sa bra saker om mej...(fniss)

Därför blir jag oerhört glad när du säger att jag har en vacker själ...TACK!.... / Mie.

Tack Mie, tack Pia!

Ni har vackra själar, vet ni det?
Ni piggar upp när man behöver det som bäst, sträcker ut en hand när man har fallit...

Har lite skrubbsår på knäna och några hål i byxbenen...
Men det största hålet kom nog i självförtroendet och självtilliten...

Jag behövde inte det här, eller så var jag bara i en känslig period...
Tålde väl inte kritik just nu, trodde jag gjorde något bra...
Kunde ha fräst ifrån med mycket värre ordval, men valde den diplomatiska vägen...
Vet inte vilket som hade känts bäst, jag är fortfarande en stolt person..

Ältar problemet fram och tillbaka...
Enda trösten jag hittar är ju att jag är diagnostiserad deprimerad,
"Berra 007, med rätt att vara hängig"

Tänkte att nu ger jag upp, sk-ter i det här, ni får klara er utan mig!
Men det är ju jag som behöver det här, jag är ju nästan beroende av att läsa er andras rader..
Jag har under den här tiden lärt känna många av er, och när jag tog hejdå förra gången så fick jag abstinens efter bara några dagar, det finns inget likadant ställe att hänga på...

Ni är alla unika och fantastiska människor, och jag behöver er...
Det här är "min lilla hemlighet" och mitt andningshål, och det känns som om jag har lyckats fördriva alkolholen in i hörnet och har kontroll över den, så är det samvaron här som jag gillar..

Så jag har nog funtat färdigt, ni bli inte av med mig än på ett tag, men jag tänker nog ta det lugnare med påhejjandet...

Men jag är av en känslig natur, och har man nu kört in handen i getingboet så får man ta hand om svärmen också, så nu är jag pissed och har många PMS-svallvågor att ta hand om...
Så blir det körigt en gång till, så skiter jag i den diplomatiska vägen och kommer att vara ångerfull över alla "välformulerade" ord i efterhand..

För det är sånna som JAG som sätter kärlek och tillit på prov...

Berra med sårskorpor...

Hej Berra...

Det ironiska är att du inte är på anhörigsidan ens...

Du bryr dej på ett bra sätt.
Det är många med mej som gillar det du skriver.
Grejen här var tror jag att man inte kommit så långt att man förstår att det ens finns ngt som heter medberoende...
Att man inte förstår att ibland är det just att släppa taget som gör underverk...

Jag som anhörig måste inte finnas vid den beroendes sida hela tiden för det gör ingen nytta utan snarare tvärtom... jag möjlig gör den beroendes drickande / drogande.
Han / hon får aldrig ta sina egna konsekvenser för den anhörige är alltid där & sopar...
Låter inte han/hon falla & slå sig...för den anhörige finns där & kastar ut mjuka kuddar...

Det innebär inte att jag har gett upp hoppet om min anhörig.
Jag måste visa att jag inte accepterar dennes drickande/drogande.
Att han / hon har ett val.

Du beskriver alltid detta med en enorm själdistans, självkännedom , humor & lite ironi...
Det gör att det blir en intressant läsning även om det i många fall är tragiskt.

Jag håller alltid med dej & gillar ditt tänk.
Många kramar från Mie.

Hej Berra.

Lägg inte av. Det är ju känsliga ämnen vi diskuterar här, ibland är inte någon mogen för att höra "sanningar". Ibland är inte den enas sanning den andres.

Klart att man trampar på någon öm tå, känns som jag oxå gjort det. Vi skriver från hjärtat och ibland har vi rätt, ibland fel men det är väl det ett forum är till för?

Vi alkisar utgår från oss själva, vet hur drivna vi var. Att vi var tvungna att nå botten, och att vägen dit blir längre när vi har medberoende som "stöttar". Och alla anhöriga är inte lika medberoende. Det beror ju sig på om man bor tillsammans, vilken relation man har osv. Men det är säkert inte lika för alla ens någon.
Jag vet inte vad jag hade varit idag om min familj vänt mig ryggen. Kanske suttit på en bänk nu eller i en etta i miserabelt skick eller borta. Eller nykter. Men om om inte hade varit???

Ingen vet något. Vi tänker och spånar och försöker hjälpa oss själva och andra.

Fortsätt må bra Berra, det är härligt hur din livsglädje spirar. Låt inte detta tynga dig, din nykterhet är det viktigaste av allt. Tänk sinnesrobönen!

/Pia

Tack Mie!

för att du finns, och stöttar (på andra stället..)..

Jag vet inte, det tog hårt, och ordvalen var stingande...
Mår faktiskt inget bra just nu...

Funderar skarpt på vad jag håller på med, borde kanske lägga av, sluta bry mig..

Måste fundera ett tag, vi hörs...

Berra

Hej Berra...

Du känns gladare & verkar må mkt bättre.
Jag blir så glad för din skull.

Du är verkligen värd lugn & ro i ditt liv.
Värd att få må bra.

Ta ingen skit... / Mie.

God kväll, Världen...!

Just nu så har vi haft klassföräldrar här hemma, och vi har diskuterat nästa klassresa gemensamt...

Vi har haft som tradition att dricka lite öl&vin, och gjorde så detta även denna gång...
Inga kopiösa mängder, det är ju trots allt bara en vanlig tisdagskväll, men det blir avslappnat och trevligt, vi skrattar gott och det är inte alltid vi håller oss till kärnämnet, men det spelar ingen roll, huvudsaken att vi umgås och har det som sagt, trevligt!

Ingen, absolut ingen reflekterade över att jag inte drack vin, visserligen cola i ett vinglas, men ingen kom ens med en fråga, det kändes avslappnat och skönt, tycker jag...
Ok jag åkte kors och tvärs för att hämta/lämna på träningarna, men när jag "hade gått av mitt pass" så borde jag ju "ha druckit ikapp alla andra", om det var för ett halvår sedan ja...
Men inte nu, och vet ni?, det känns så bra...

Livet behöver inte alls bli komplicerat, det är "bara" att säga nej, nej till sig själv och acceptera beslutet, det finns inga andra alternativ, sluta tvivla och deppa, skratta och häng med istället!

Och jag mår bra nu, imorgon bitti, hela Onsdagen, och resten av hela veckan...
Jag byter inte ut 168 timmars må bra, mot 2 timmars kul, no way!

Skulle du?
Troligen inte heller, om man tänker logiskt, men det gör man ju inte när man väl har börjat dricka..

Veckan har snart kommit halvägs, och det finns inget att "belöna" en arbetsvecka med i helgen som innehåller alkohol längre, min belöning finns i att få vila, och ta sig lite frid...

Märkligt egentligen, det gör inte längre "ont" att ta helg, för ångesten gör inte längre sitt intrång i den, det borde alla få känna, egentligen...

Nu ska jag fortsätta att "må bra" ett tag, hoppas att ni kan göra detsamma!

Mors Berra!

Hej Berra & hela världen...

"Den som vågar möta livet får vetskap..."
Den som inte vågar, får leva ensam i mörkrets ovisshet.

Ngn satt i köket & grät... & ngn låg i sängen & sov...
Sällan grät jag med tårar även om det hände...
All gråt inombords tär på känslorna som sakta sakta dör.
Till slut försvinner kärleken & ersätts med ngt annat inte lika trevligt.
Likgiltighet...
Det onda överväger det goda.

Hur gick det till?
När hände det?
Varför?

Jag gjorde allt & lite till...
Det hjälpte inte.
Nu måste jag gå vidare tillsammans med dem som vågar möta livet...
Läka min själ.

Livet är till för att levas... inte bara alla andra... utan jag oxå... / Mie.

God morgon Berra!
Har varit och arbetstränat idag.
Jag föröker göra mitt bästa men det känns som jag borde göra mera.
Och mitt minne är inte kul att få dras med.
Vi har investerat i en spikmatta som jag har leggat på en stund nu på em.
Man får väl ge den en chans.
Må så gott i det lite kallare vårvädret.Ana

.

God Morgon Världen!

Att kunna säga det är nog så förklarande, God Morgon Världen!
Man hälsar dagen med en önskan om en god och just en morgon...
Världen repsresenterar att man vill upptäcka världen, allt man vill se...

Hade jag varit bakfull och velat sova, så hade det nog låtit, "Dra åt helvete allihopa!"
Kom inte hit och stör mig, oavett vem du nu än är, låt mig vara!
Låt mig få vara själv med min bakfullhet och mina plågande tankar...
Att vara bakfull är en själviskhet, åtminstone för oss, när man var yngre sökte man sina gemåler varje morgon och man tävlade om vem som mådde sämst, vem som hade kräkts etc...

Det gäller inte nu, nu sitter eller ligger vi i vår ensamhet trots att vi har en familj, en familj som säkerligen lider med oss, men låter oss vara för att vi vill det, eller har sagt det...
För att vi vill vara ensamma, för att vi skäms, vi är dåliga människor som super...
Super gör de som brukar alkohol på ett felaktigt sätt, det gör du, det gör jag, men långt ifrån alla.

Många andra gör det också, men det är inte föringande eller förlåtande för din del, vad hjälper det att andra super också, det hjälper inte dig i din situation, inte din familj heller...

Sitter någon och gråter i köket?, det låter så, men det vet inte du, för du ligger i sängen och är bakfull...
I ditt inre växer ytterligare en klump likt cancern, det är kanske för att DU min vän ligger i sängen och är bakfull någon sitter och gråter i köket???

Men du vet inte säkert, för du ligger och är bakfull i sängen....
Endast om du vågar kliva ur din säng, och möta livet så får du vetskap...
Den som vågar möta livet, får vetskap...

Den som vågar kliva ur sängen och möta livet, vågar säga: God Morgon Världen!

Möt livet, inte ångesten!

Berra

God morgon Berra!
Det låter helt underbart med hav och måsar.
Ha en skön söndag.ana

BRA BERRA...

Livet har återvänt...
Du har hittat rätt, & du är superduktig.

Ta med dej kameran ut på farstubron... frys några kvittrande fåglar, el en liten snigel...
Se det du inte såg förra året...

Kram Mie...

Go'morgon världen!

Har nu i helgen utsatt mig för mina senaste stora prövningar...
Och jag passerade testen med stort MVG...

Jag var rädd för att inte klara av att var på landet med grillen och rödvin...
Bastun och ölen, hela vistelsen på landet är förknippad med alkoholförtäring...

Vi öppnade landet efter ett halvår i träda, och jag har aldrig varit där ute nykter, det var ovant att inte släpa med ut en back starköl, det blev att suga på några läskburkar istället...

Och vet ni det funkar faktiskt, det är fortfarande "bara" en "mind-business", bara en tankeverksamhet som skall kopplas bort...

Det handlar bara om att tänka bort rutinen, jag dricker bara för att jag är törstig (men måste sluta med sötsliskigt läsk, kanske smakvatten istället...).

Det blir lite konstigt efter middagen då man mätt brukar sitta och sippa på vinglaset och umgås, det blir mycket drickandes på colan, lite i onödan känns det som...
Men det vktigaste, DET FUNKAR!

Så nu har jag inte längre några några stora "problemområden" att "ta hand om", ja möjligen midsommar då, men det är bara ett tillfälle, och det känns inte överhängande precis...

Jag kan just nu hänga med hela kvällen, somnar inte framför TV'n, sover inte bort nästa dag, utan kliver upp i hygglig tid, ställer mig på hustrappan i bara kalsongerna, lyssnar på fågelkvittretoch måsarna, tittar ut över havet som glittrar i sin bästa morgonsol...

..och funderar, "va f-n var det jag höll på med förra året egentligen???"

Mors Berra!

Hej Berra...

Du skulle oxå behöva åka på spa... det hör jag det.
Hoppas friheten efter jobbet hjälpte dej att må lite bättre.

Nu är ju v snart slut... många har väl ledigt el kanske halvdag iaf på tors, el?

Glöm inte att samla solvitaminer när du känner dej hängig, trött & eländig.
Du kanske ska ge dej ut med kameran?
& fånga dina känslor...

Tänker på dej om det är ngn tröst... / Mie.

Hej Lisbeth!

Tack för att du försöker muntra upp lite, det hjälper ju lite granna...
Man får tänka positivt, när den här dagen är till ända, så har 25% av arbetsveckan gått, ha!
Å då snackar vi bara om nån halvtimme eller så dithän...

Visst, gör vad ni vill med bilderna, jag blir bara glad om någon annan vill slita på dem...
Men glöm inte att kommentera dem, för annars kanske jag tappar sugen...

Så länge inte det är mitt levebröd och någon annan inte heller gör stålar på dem så är det lugnt, det är ju en liten bit av hur jag ser med mina ögon på livet, en liten men ändock konstnärlig ådra..
Om en bild skapar till eftertanke eller ett lugn, så gör den ju faktiskt någon sorts nytta...

Berra

Hej Berra

Förr var måndag pest men nu tycker jag att det är OK. Inga flaskor att slänga tänkte jag i morse innan jag stack till jobbet. Toppen.

Sitta på möte hela dagen det är väl också OK när msn inte behöver fundera på att sända signaler om gammal fylla. Behöver inte fundera på om det är vanlig glömska som infunnit sig eller om det är avsomnade hjärnceller efter helgens bravader.
Att inte komma ihåg vad som hände förra veckan är väl snarare ett tecken på att helgen givit den avkoppling som är meningen.

Kanon fina foton. Jag var inne och kollade på din sida. Skrev ut några och satte upp på mitt kontor. Hoppas att det var OK. / MVH Lisbet

Hallå Livet!

Idag känner jag mig låg, riktigt hängig, allting smakar skit redan i munnen...

Jag vet att jag är känslig för veckodagar, och Måndagen ligger inte i 6-i-topp ligan, tvärsom den har sin egen division, finns inget supernajs med den...

Det är som längst kvar till helgen, även om denna vecka är kortare än vanligt, så kan jag inte ta åt mig av den glädjen...
..eller... "Då var det ingen glädje i den sorgen..! sa kärringen som hade gråtit vid fel grav...

Till saken hör väl att hela förmiddagen är fullsketen av en massa möten, och där sitter vi och blänger på varandra, och ingen, absolut ingen är glad över att det är måndag igen..

Man tungsuckar och hjärncellerna försöker springa ner för den ranka serpentintrappan ner till arkivet och man försöker komma ihåg vad det sista man gjorde på förra arbetsveckan, Öhh!

Inte för att minna helger längre är fulla av en massa fylla, jag kommer nog ur dem med en massa hjärnceller kvar i bagaget, men just nu vet jag inte vad jag skall göra med överskottet...

Sitta på mötet och stånka och säga, Öhh, öhh varje gång någon liten oerfaren ny hjärncell har snubblat i den ranka spiraltrappan upp ifrån arkivet...?

Hela pärmen öppnas innan den faller ner i mörkret igen, och det bara regnar en massa A4-ark i luften, ögonen är tomma som pingpong-bollar och hissen verkar ha kabelbrott, för upp till översta våningen når den inte, kanske small den av i helgen för det verkar ha dunsat till i källarvåningen under helgen, eller så var det bara en reaktion av all den färska blomkålen jag åt till middagen i fredags när vi grillade hela familjen, då vi hade hela helgen framför oss...

Jag gjorde väl inget bra intryck på dotterns nya pojkvän som stannade över helgen, när jag gick runt omkring och smygpyste som ett värsta ånglok...
Men å andra sidan, som pappa har man den stora förmånen av att få vara äkta pinsam, och jag lär väl snart få ett diplom av mina barn, för det känns som om jag snart platsar på prispallen!

Tja, det var lite måndagsfunderingar av en snubbe som har lite tjall på säkringarna...
Ha en fortsatt bra vecka, och valborgselden släcker man med vatten, visst???

Mors Berra

h

Hej igen!

Klart som tusan du är populär Berra, du har massa humor och spexande för dig. Jag tror bara att du måste få ordning på din antidepressiva medicin så du höjer din grundstämning och det viktigaste, ändå försöka släppa taget. Du har en massa krav på dig från dig själv och från omgivningen.

Du försöker leva upp till ditt rykte om att vara jättesocial, rolig och trevlig. Du har ett pressande jobb där du kämpar på många ggr i motvind. Du jagar må-bra saker för att tränga undan det dåliga.

Må-bra saker kommer och går. Det är i sitt inre man måste hitta lugnet och sinnesron. Kunna släppa taget om allt surr och alla krav. VÅGA släppa taget och bara vara.

Det är inte lätt, hela samhället snurrar på i en himla fart och uppfostran, medier etc manar på oss att tjäna mer pengar, ha mer fritid! Vara smala och snygga. Ha ett rikt socialt liv. Ensamtid. Inreda hus och trädgård till toppskick. Helst oxå ha ett spännande sexliv med tre orgasmer om dagen, hängandes upp och ner i takkronan.. :) Och jaga vidare efter lyckan, som bara kommer för stunden för yttre saker kan aldrig ersätta en inre sinnesro.

Att försöka vara samma person som när man drack det måste vara svårt... för alkoholen är ju sinnesförändrande, gör oss hämninglösa, omdömeslösa. Jag har accepterat att jag inte är festprisse, den som livar upp stämingen och hittar på galna saker. Det tog lite tid att släppa taget om det, gjorde lite ont att inte kunna vara med på samma sätt.

Ja du Berra. Dina inlägg ger mycket funderingar och du får ursäkta om jag kanske missuppfattar en hel del. Men det är intressant att bolla olika tänk eller hur?

Idag ska jag spåra med valpen med valpkursen, sen är det 4-årigt kalas i eftermiddag. Lite för mkt aktiviteter på samma dag enl mig.. men man får ju offra sig lite.. ha ha.

Ha en underbar helg alla goa här.

Kram

Hej Alla!

Nu har jag några minuter på mig innan jag måste iväg med gubbarna, så jag hinner med några rader...

Ja Pia, du har nog rätt, det enda man vet när man är hängig är ju att ens tankar går ju i fel riktning, och de bästa inputs kommer ifrån dem runtomkring en.

Jag skulle verkligen vilja lära mig att varva ner, att ta kontroll över kroppen ibland...

Jag vet hur det "brukar" vara, men ingenting är ju sig likt längre, jag måste lära mig att tänka i nya banor, så jag känner mig lite vilsen...

Men jag vill.., mycket dessutom, det är ju lite spännande också när man trampar i nya marker...

Det finns en upplevelse som jag aldrig glömmer, killen som satte sig bakom mig på bussen tillsammans med sin jobbarkompis och sade....

"Jag är så himla lycklig, jag skulle bara vilja gå fram och krama första bästa människa....jag måste nog gå ner på en halv tablett..."

Varför kramade han inte mig???, varför skulle han halvera sin dos???, är det olagligt att vara SÅ lycklig???

Allt sedan dess har jag ifrågasatt min egna "lycklighet", och upptäckt att den egentligen inte alltid har varit så på topp, så jag är ockå numera en "sökare"...
Jag vill veta vad lycklighet är, och för mig...

Jag kommer nog aldrig få ett vettigt svar, men kanske få en del vettiga anledningar...

En sak vet jag, alkoholen är inte en av den, även om den gör sken av det i början, så får man betala tiofalt tillbaka i ångest, där är räntan oskäligt hög!

Ha' en bra helg, det ska jag ha...

Berra

Va kul ha en trevlig dag pia kramar ann

Hej!

Jag var också in och kikade på dina bilder, de var verkligen fina och din text, det är så man vill gråta. Du berör verkligen både med bild och text!

Lise

Hej Berra och ni andra som läser!

Hade en ledig dag idag. Tog en skogspromenad med hunden på förmiddagen, solen värmde, fåglarna kvittrade, det var verkligen vår i luften (trots att vi har mycket snö kvar i skogen). Det var alldeles underbart!

När barnen kom hem grillade vi korv och hade picnic på terassen, den äldre sonen hade en kompis här och de lekte där ute i över tre timmar.

Vi går verkligen mot ljusare tider...

Maken kom hit efter sin motorcykel och han böt till sommardäck på min bil, helt på eget bevåg (jag hade tänkt göra det själv) men på en liten stund hade han fixat det.

Han var också här med barnen medan jag var på gymmet.

Man får försöka glädjas åt de små sakerna här i livet, stanna upp och njuta en stund t ex av doften av nyfällda träd i skogen, vårblommorna som sticker upp.

Jag känner mig nöjd med situationen för tillfället det var nog ett bra beslut att vi bor skilt för en tid (alternativt för alltid) barnen verkar också ta det med ro. Jag mår nog mycket bättre nu, även om det är lite skört mellan varven.

Hoppas att du kommer att finna din inre glädje, den sprickande glädjen. För det är skönt, när små saker kan få en att glädjas, jag kunde räkna upp många!

Sköt om dig!

Lise