skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
När det blåser hårt bygger vissa vindskydd andra bygger vindkraftverk.
Jag hade på min aktiva tid alltid en plan B och nästan säkert även en plan C. Jag hade en kontroll på omgivningen som var helt sanslös och det bästa var att jag hade en otrolig hjälp av det i mitt arbete ! Jag hade alltid en lösning på alla problem för det hade jag ju "fnulat" ut långt tidigare. Det gav en väldig säkerhetskänsla för ingen hade makt att överraska mig och jag kunde alltid peka ut den rätta vägen.
Man kan nog lugnt säga att jag hade kontrollbehov.
För att överhuvudtaget kunna få lite ro var jag tvungen att lämna över allt, dvs ALLT, som inte hade direkt med mitt eget liv göra när jag nyktrade till. Det visade sig vara ett heltidsjobb att hålla koll på allt och alla så att ingen skulle överraska mig. Av naturliga skäl funkar inte det i längden !!
Jag var också van att ta det säkra före det osäkra.
Jag började träna på småsaker som när posten kommer (!), när, i framtiden, måste jag tanka bilen(!!), kommer hustrun i tid till sitt jobb (men hallå!!), blir det regn i övermorgon (o vad fan ska jag göra åt det ?!) !!!! Ser rent sjukt ut men det var min värld som den såg ut då !
Jag ska erkänna att jag försöker få tillbaka lite av den där kontrollen när det gäller mitt arbete för det underlättar, trots allt. Men i mitt privata liv så har jag blivit rent slarvig och det kan kännas, fortfarande, lite konstigt för jag är ju en hyfsat skötsam person idag som är lite tonårstrotsig !
Som alkis är det svårt med känslor, jag har också barn och det har fällts många tårar när jag lyssnar till Lille-Mans låt "Vart tog pappa vägen?" ( http://www.myspace.com/lillemanbeats ).
Även i nykterheten kommer tårarna när jag tänker på hur det varit. Ken Ring har också gjort en låt som heter "Alkoholism" och den träffar direkt.
Jag hade aldrig några tankar på att straffa eller göra ont utan det var "bara" så djävla svårt för mig att hantera mina, och andras, känslor, det innebar ju att jag var tvungen att blotta mig och hela min kontroll och försvar försvann. Det var ju farligt för mig.
Idag använder jag Sinnesrobönen för att tvinga mig att se på verkligheten : Ge mig Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra (dvs andra människor) ) och Mod att förändra det jag kan (dvs mig själv) och inse skillnaden (dvs jag ska fatta vem som ska förändras!)
Jag använder också devisen "Lev och låt leva " för att inse att jag inte kan styra alla runt mig, bara mig själv. Jag (försöker) leva mitt liv och bara se på när andra lever sitt utan att lägga mig i.
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Adde...
Jag pratade med en tjej jag känner lite grann om drömmarna... Hon har varit tillsammans med en kille som missbrukade & var hotfull.
Hon säger likadant att det kommer jobbiga drömmar mellan varven.
Tror det är svårt för att jag känner att jag är på min vakt hela tiden... som tittar mej lite över axeln.
Jag väntar på ngt men vet inte vad...
Det kanske aldrig kommer... men det finns en oroskänsla som gnager i magtrakten.
Jag tänker inte på det alla dygnets timmar.. men det ligger & lurar i bakhuvudet hela tiden & kommer till ytan oftast i drömmen...
Även annars så återkommer tankarna till hur ska jag tänka & göra nu...vad händer då & hur tacklar jag det.
Jag måste bli bättre på att leva här & nu... inte tänka på vad som KAN hända.
Har blivit mkt mkt bättre på det men det är väl en överlevnadsgrej.
Att ha en backup plan...
Jag är van att ta det säkra före det osäkra.
Minsta sonen reflekterade igår över att det var länge sen han pratade med sin pappa.
Jag sa att han skulle ju ringa när han blev frisk (från förkylning)
Han sa då att han är väl fortf sjuk el så ligger han & sover.
Jag tror att det är nästan 3 v sen han pratade med sin pappa... stora pratade med honom för 2 v sen...
Den återkommande frågan är vem han tror att han straffar?
Hur mkt jag än jobbar med mej själv & mina tankar så återstår facktum att han själ en massa energi ifrån mej fortf.
Jag tror att jag & barnen ska ta & fylla på med energi med ngt roligt i helgen... kanske bio.
Själv var jag på teater förrförra helgen... trevligt.
Livet går inte alltid i medvind... det är då man ska vända & gå åt andra hållet... / Mie.
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Berra!
Jag tror att du ledde in mig på rätt spår. Jag verkar ha ett djäkla behov av att känna dåligt samvete och gömma mina laster hela tiden. Är det inte alkohol så måste det tydligen vara något annat. När jag tänker efter så har jag varit sådan sen jag var liten, samlat på mig godis för att gömma undan och sedan vräka i mig när jag är ensam. Herregud, det mönstret har jag haft hela livet. Men sedan blev det alkohol. Och när jag lyckas bryta med alkoholen faller jag genast tillbaka i det välbekanta mönstret. Jag tycker inte ens det är särskilt gott med läsk och godis, men jag gör det BARA FÖR ATT JAG KAN. Ensamdrickandet tror jag ofta också är Bara för att jag kan. Nä, nu snurrar tankekarusellen för fort igen. Men nykter är jag, Jösses på söndag blir det två veckor.
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hörrödu Fenix!
Har du hört den där historien om en snubbe som satt på tunnelbanan?
Han var full som en alika, och satt och retade upp sig på en dam mitt emot...
-"Fy fan vad fet du är kärring", uttryckte han sig till sin medpassagerare...
Hon låtsades inte höra okvädningsorden...
Han fortsatte, "Hörrö...fy fan va' fet du e'.."
Hon börjar bli märkbart irriterad, och svarar honom...
-Hörrödu, jag måhända är fet, men du är ful, och jag kan banta!"
Vad är sensmoralen av den..?
Åk inte tunnelbana om du är full, kanske?
Nä, det spelar ingen roll om du är sötsugen..., ät och vräk i dig!!!
Det är mycket bättre att vara fet än ful(l), och när du har grejat alkoholen, DÅ kan du banta!
Alkoholen innehåller en massa kolhydrater, så om kroppen saknar den så är det inte undra på om den är sötsugen...
Jag vräker i mig choklad, och mår hur bra som helst, jag är inte full och har ingen ångest.
Bilringarna är morgondagens problem, de skapar ingen bakfylla...möjligen bukfylla...
Lev och må bra, så länge du inte dricker, så mår du bra!
Mors /Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej på er allesammans!
Är nu inne på min andra helnyktra vecka. Första veckan var fantastiskt bra, och en toppenhelg. Men nu börjar jag hemfalla åt sockermissbruk i stället, skaffar hem ostbågar, choklad och läsk till kvällen och kopierar mitt drickande med detta i stället. Helt sjuk, jag vill ju gå ned i vikt, men detta hindrar ju en sådan utveckling.
Vad ska jag göra? Någon som känner igen sig?
/Fenix
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Tack Berra för bra sida... uppskattade att läsa innehållet...Hittade mkt av värde... / Mie
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Adde...
Jag håller med om alla dina 4 punkter...
"ler"
Det är mkt som snurrar i huvudet...
Blir frustrerad över att han fortf tar så mkt plats & energi.
Men allt måste nog upp till ytan & skådas i ljuset.(trollen...)
Inte konstigt att man är trött på dagarna när man springer omkring & letar under nätterna.
Jag tror inte på ngt sätt att han skulle göra ngt dyl,
men det finns en oro innom mej,
på ngt sätt känns det som om att han tror att han straffar mej genom att inte höra av sig till barnen.
& jag är rädd att han ska ändra taktik då han förstår att det kvittar för mej..jag håller kontakten för barnens skull.
Just nu håller jag på att vänta ut honom sen förr förra måndagen då han tyckte att jag skulle ringa när han får träffa sina barn igen...
Han måste förstå att det är han som är förälder... med ett ansvar över sina barns välmående.
Barnen har inte valt honom som förälder... men han har valt att sätta barnen till världen.
Han måste visa sig värdig deras förtroende.
Jag är nyfiken på hur tankarna går hos honom när han sitter hemma själv efter jobbet... en alldeles för stor & tom lägenhet som var full av hans familj förut...nu är han ensam kvar.
Tänker han på sina barn?
Förstår han vad som har hänt & varför?... tror inte det.
Har han inte slagit sig tillräckligt hårt?...tror inte det.
Livet är så mkt mer än att bara andas...
I natt tänker jag sova gott... Mie.
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Mie !
Känns tufft att inte kunna ge råd eller tips om dina drömmar. Har du ingen kontakt inom Alanon som upplevt något liknande ? Eller testa att gå på Alanonmöte och dela om dina drömmar ?
Uppenbarligen händer mycket i din frigörelse nu som kan spöka i din hjärna och eftersom jag har lärt mig att 1) Prata 2) Prata 3) Prata och sist men inte minst 4) Prata om mina problem idag så har det blivit min universallösning.
När trollen kommer upp i ljuset så spricker de !!
Sov gott i natt !!
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Go'vänner!
Hittade en fin sida som ingav förtroende, det finns mycket mer att läsa längre ner...
God läsning.../Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej...
Nu har jag haft en sånnhär obehaglig dröm igen...
Jag & barnen bodde ensamma på samma ställe som min mormor & morfar bodde då jag var liten, en liten mysig håla. Det var midsommar & barnens pappa kom för att fira med oss...
Han känndes läskig & hånlog hela tiden.
Det är som 2 ingångar till huset & när vi skulle gå säger han utan att känna på den andra dörren att den där är öppen... Skrattar & går efter barnen som redan gått...
Jag försöker låsa & känner ett starkt obehag... det gick inte att låsa.
Går efter de andra men de är borta... bilen är oxå borta...
Jag springer omkring & letar ... men de är borta.
PANIK...
Vaknar & känner mej i obalans... / Mie.
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Det är så gott att komma in från den tidiga vårsolen och sätta sig och läsa er goa inlägg om hur bra livet kan vara !!
Ibland kan jag glömma hur sanslöst bra jag har det och då är det så bra att ni påminner mig !!
Tackar !!
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Berra...
Alla dagar har sin charm... idag är det charmigt värre... solen skiner & det är vitt ute, lite lagom kallt..bara 4-5minus.
Gott med grillat... ngt gott kött, tzatsiki, rostade grönsaker & klyftpotatis...
Varför grillar man mest på sommaren... hmm...kallt att stå ute & laga mat kanske...men ack så gott.
Jag har det privilegiet att jag tycker att all mat smakar gott med vatten, läsk, måltidsdricka el ngt annat alkoholfritt... inte nödvändigt alls med vin till.Även om det är gott oxå.
& jag förstår verkligen vilken tur jag har haft som inte har det där suget efter alkohol.
Tycker det är lika festligt att dricka pommac m "smäll"kork på nyårsafton m barnen som att dricka skumpa.
Vad duktig & vilken karaktär du har som inte drack ngt då ni hade främmande. Mkt imponerande.
Skönt att du kan se fördelarna med nykterheten.
& livet blir inte tråkigt om man har inställningen att det är roligt.
Allt sitter i våra huvuden...
även om det inte alltid är lätt att leva som man lär.
Men om man försöker så kommer man ganska långt.
Apropå fåglar så lyssnade jag till dem igår morse & tänkte att snart...snart är det vår!
Ge livet en chans... det är värt det!!! ..../ Mie.
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
God Morgon Världen!
Ännu en söndagsmorgon värd att minnas...
Har inga problem med att vakna, känner mig utsövd och jag mår INTE dåligt...
Ingen fyllångest, ingen uppkörd mage, inga skakningar, ingen genomgång av gårdagen i huvudet.
Det känns lika klart som vädret utanför som belägger takåsarna med fullt solsken där ute...
Har fluktat lite på vasaloppet, från början denna gång, brukar de tidigare åren bara se målgången, bara den känslan är helt fenomenal...
Igår hade vi goda vänner här, och vi körde igång kolgrillen på baksidan och åt äkta grillat, några rejäla ballar fläskfilé, perfekt genomstekta inte torra...
De har tidigare inte varit möjligt att äta detta utan ett glas rött (eller en halv dunk), men det gick alldeles utmärkt med cola i ett stort rödvinsglas...
Vi fortsatte kvällen framför burken och kollade av melodifestivalen, herrn i sällskapet fick en virre uppslagen till kaffet, visst luktade den gott, men minnet av smaken gjorde mig inte sugen, alls!
Damerna drack cider, och jag gjorde en jättegod dryck för mig och barnen, skivade citroner, socker, isbitar och kolsyrat vatten och rör om ordentligt, jättefräscht och gott!!!
Kvällen avlöpte fortsatt trevligt, det blev inget röj och inte försent, tråkigt?, inte alls...
Man kommer i säng hyfsat, vaknar hyfsat och man har per automatik skapat förutsättningar för en perfekt morgondag, och den börjar nu, härligt!
Hoppas ni andra också har fått en bra start på morgonen, nu ska jag mata (muta) fåglarna så att de stannar kvar till våren och väcker mig med fågelsång om några veckor, en söndagsmorgon!
Mors Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej 20...
Det verkar som man måste hänga kvar i nykterheten så länge att man får se de poss effektera som du beskriver.
Du har gjort ett kanon jobb... & du kommer att klara ett forts liv utan fylleångest,bakfylla, & knasiga fylleregler...
En dag i taget & ta om beslutet flera ggr / dag...
Du går verkligen mot ljusare tider.
Men glöm aldrig hur det har varit...ditt mörker...låt det vara din morot till ett fortsatt nyktert liv.
Tänk på att din gamla "polare" är lömsk,elak & väldigt väldigt attraktiv. & han vill ingenting hellre än att börja umgås med dej igen...
Kommer han & knackar på ...så be honom fara & flyga.
Håller med om att vi måste sprida informationen om detta forum vidare... jag ska ta upp det då jag är på min grupp återträff på råd & beroende enheten.
Jag har sett reklam på TV om alkoholhjälpen....
Jag är glad att du hittade hit & att du känner att det hjälpt dej... Då har de ju lyckats...
Forts styrka & mod till dej... / Mie.
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej 20år!
Nu hade jag skrivit ett långt grattistal till dig på minst en halvtimmes hackande...
Men så tjabade forumet till sig, och det förvann ut i cyberspacet när jag skulle skicka det...
Hursomhelst, stort grattis, jag är stolt över dig att du är en sådan streber...
Livet kommer att bli lättare och lättare, och bara att slippa ångesten är värt hur mycket som helst.
Fortsätt skriva, dina framsteg kan trigga någon annan här på forumet att våga ta steget fullt ut till ett (eget) bättre liv...
Om det gick att spela oddset på dig, så hade jag satsat, jättemycket!
Lycka till /Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej igen allihopa
Vart nära att att vika mig för frestelsen den här veckan..
I måndags, tisdags.
Och även imorrn..
Men i sista sekund dragit mig ur..
90% av tiden går de oväntat lätt. Går lättare ju längre tiden går..
Man lixom vänjer sig.. hela februari har snart gått.. och jag har inte förtärt en enda droppe..
Vilka förändringar man märker.. Sover riktigt bra. Hela ens utseende blir piggare/friskare. Kroppen har inte vart i dette paradis på många många år.
Mår psykiskt MYCKET bättre. Vad skönt det är att slippa gå och älta massa fylleångest om veckorna. Och så skönt att slippa flera-dagars-bakfyllan.
Och ju längre tiden går desto mer börjar man komma ihåg av livet hur det var innan, innan man behövde supa sig stupfull varje gång man skull umgås med.
Shit vilka idiotiska regler jag levt efter börjar jag tänka...
Och till sist. fan vad den här sidan var bra för mig! Det var men den jag kom till min slutliga insikt med att göra en radikal föränding i mitt liv. (En pågående sådan) och hoppas det går mot ett ljus. Inte tvärrt om.
Som jag sett andra sikrivit så skulle det vara bra om beroendemottagningar runt om i landet blev medvetna om att denna sida finns.
Så det kan dela med sig av den informationen till patienter.
För för mig var det bara en ren tur att jag råkade slinka förbi denna sida.
Tror många såsom jag finner stort stöd av bara tanken att få veta att det finns människor som ligger i samma sits som sig själv.
ha en bra kväll och helg alla!
/20
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Kram på dig !
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej..
Elaka Mie här,
jag menar det mer som att det är barnens pappa som säger el tycker så. Så det är med ironi jag säger det.
Jag är glad för varje gång jag kan säga STOPP, utan att tänka tanken att det kanska kanske är lite synd om honom.
Jag vet att jag gör helt rätt & är på rätt spår...
Det är samma för mej som för alla andra här på forumet : En dag i taget.
Lika för både missbrukare & medberoende.
Självklart behöver jag bekräftelse på att jag gör rätt, Oxå lika för oss alla här på forumet.
Alla behöver vi ett uppmuntrande ord när vi kämpar mot alkoholen & drogerna...
Jag känner mej som en vinnare & är en vinnare... min slingriga stig börjar räta ut sig...
Feta lyckosparkar kan man inte få nog av... så TACK Berra, & att du tycker att jag skapar harmoni känns väldigt smickrande...återigen TACK.
& Adde... Jag hoppas att din önskan går i uppfyllelse, att jag, barnen & kanske mamma tar & åker till solen. Jag ska ta mej i kragen & försöka få barnens pappa att skriva på om pass till dem... Är inte helt säker på att det lyckas då inte jag skrev på i somras, då han ville åka själv med barnen utomlands.
& jag är helt klart kramgo & kramvänlig... om än lite benig för tillfället, allt strul har gjort att jag gått ner 3 storlekar. Var inte stor innan... är en liten kvinna helt enkelt, men med ett stort hjärta...
men det possitiva är att jag börjar må bättre & då även fått tillbaka ett kg.
HALT känns mkt tänkvärt tycker jag...
från supersnälla, inte alls elaka ;-) MIE...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Det är en erfarenhets regel som säger vad man kan ge akt på som är vanliga fällor. Exakt var/när/hur den myntades inom AA har jag ingen susning om men för mig betyder den rätt så mycket.
H = Hungrig Gör att jag kan bli på dåligt humör om jag inte sköter om min kropp som den
förväntar sig. Och mitt gamla korrektionsmedel vill jag inte ta till, en pilsner så gick det ett
tag till.
A = Arg Jamen vem har inte stärkt sig när man varit lite uppretad på alla dj-la idioter som
funnits runt en ?! Det ger ju styrka och mod ! Eller?!
L = Ledsen/Lonley Självömkan är vår värsta fiende som alkoholister. Jag tror nog att alla
någon gång tyckt så synd om oss själva att vi varit tvungna att döva vår smärta
med ett glas vin (lr flera!) eller en sup (lr flera!).
T = Trött Visst är det så att garden sjunker när vi blir avtrubbade av trötthet? Visst är det
så att det är väääldigt skönt att slappna av med en öl (lr flera) ?
Detta ÄR varningssignaler MEN det är också självklara levnadsregler för ett bra mående som alla skulle behöva beakta i dessa stresstider.
AA's program är ett enkelt program för komplicerade människor ! Jag själv hade en fena på att vända på allt som sades i början innan jag lärde mig att lämna över det jag inte kunde påverka och leva det liv jag lever idag. Det är heller inte speciellt konstigt utan bara vanliga normala levnadsregler som jag tidigare hade glömt bort.
Jag har skrivit om självömkan tidigare och jag erkänner villigt att jag kan frossa i det även idag ! MEN idag vet jag att det inte är bra för mig och stannar högst 3 minuter i en våldsam självömkan (kan vara dj-igt gott!!) men sen måste jag ta mig ur det tillståndet och det går idag bra att göra så.
Att vara arg är bara slöseri med energi och det löser inget !
Ha det bra Berra !
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Tjena Adde!
Fin tumregel, men jag hajjar nog inte riktigt...
Är det sådant du tänker på för att inte ta till pavvan, eller är de sådana saker som kan göra att du trillar dit...???
Kan man bli törstig av att vara hungrig?
Eller att man tar en skvimp för att man är trött och vill bli pigg?
Skulle jag dricka när jag var ledsen, så skulle jag nog bara bli ännu mera ledsen, så där tokledsen bara, och då är man ju bara ledsen för att man är så ledsen bara..
Skulle jag vara arg så skulle jag inte veta vad som skulle hända...
/Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
H = Hungrig
A = Arg
L = Ledsen/Lonley
T = Trött
En liten tumregel att fundera över när jag känner att det skaver i livet. Tänker HALT !!
Jag tycker det är skönt att ha med mig den lilla övningen i min dag !
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Berra.
Skitbra frågor. Ska jobba nu, men verkligen sätta mig och fundera ordentligt på svaren i morgon när jag har mer tid.
Allt väl
/Fenix
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Fenix!
Du är ju medveten om dina fallgropar i alla fall, du verkar ju inte förneka dem alls...
Säg mig, hur tänker du när du trampar igenom golvet???
Jag skulle bara vilja veta vad det är som får dig att släppa tankarna...
Är du förbannad...??
Ledsen...??
Arg...??
Upprörd..??
behov av tröst...??
uppgiven...??
glad och festsugen??
behov av att fira något??
har tråkigt??
ensamt?
det var längesedan..?
har inget annat för mig?
det sitter en liten j-vel och tjatar på min ena axel...?
osv...
Nästa grej, när du väl har fyllnat till, vad händer då..?
slappnar av?
älskar buzzet i huvudet?
får tyst i huvudet?
tid till eftertanke..?
normalstatus?
ringer runt till folk?
blir glad?
blir melankolisk?
tänker tillbaka på gamla minnen?
somnar..?
osv
Förlåt om jag är nyfiken, men skulle bara vilja veta, om du nu har lust att prata om det?
Mors/Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Va gott att läsa alla inlägg här sedan sist. Inser att det här är ett ställe där vinnare håller till. Själv ramlade jag ner i en grop. Efter fem dagar där jag verkligen uppskattade att vara nykter var jag tvungen att bara testa en sista gång, det blev fyra dagar.
Så nu är jag inne på tredje nyktra dagen igen och det är ju faan, det är ju nykter jag vill vara. Solen skiner och det känns bra igen. Men för säkerhets skulle har jag börjat med Antabus igen, litar ju inte på mig själv, vilket det senaste fallet ner i gropen visade. Vet att det finns en fara i Antabus, nämligen att när man slutar med det så ligger ett återfall nära då medicinen gått ur kroppen. Men det skiter jag i just nu, tar en dag i taget och ska sluta tänka på framtida hjärnspöken.
Nu ska jag gå och röra ut en tablett och svepa glaset. Då har jag snart byggt upp ett skydd åtminstone för en vecka framåt.
.......... Jag är så arg, besviken, ledsen & illamående.
Fan fan fan fan... när ska det bli bra?
Tårarna rinner & jag känner mej så fruktansvärt maktlös.
Skrev för ngn tim sen att han inte hört av sig... nu har han gjort det... påverkad såklart. Men eftersom minsta påtalat att det var länge sen han pratat med pappa så fick han prata med dem & säga god natt.
Lillkillen fick genast kroppsliga symtom...ont i magen, halsen benen & började må illa. Tårarna rann på honom... han saknar sin pappa & vill inte att han är "sjuk"
Jag kramar honom & vi pratar om att pappa inte klarar av att ta hand om barn nu & att han har fullt sjå att ta hand om sig själv när han dricker. & att det inte är vårat fel att det är så. Att det inte är roligt när han beter sig knasigt när han träffar oss.
Vad kan jag mer göra?
Det var länge sen jag kände det här illamåendet... men nu är det här.
Det gör så ont i hjärtat när barnen mår dåligt.
Jag kan inte mer än att säga att jag älskar dem när jag håller om...
Har hört Lillemans " vart tog pappa vägen".. den är mkt sorglig & träffande.
Petter har väl en låt oxå...om hans drickande...
Jag hatar den här berg&dalbanan som skenar... ena stunden lugnt för att i nästa bli kaos.
Slungas runt i stormen,
kommer inte ut.
Vet inte vad som kommer,
vad som väntar.
Spjärnar mot kraften,
är på min vakt.
Vill inte se,
inte höra.
Börjar bli yr,
insidan vänds ut.
Tårar böljar,
vågen bryts inte.
Snurrar fortfarande,
fortare än tid.
Ingenting blir allt,
smått blir stort.
Måste komma ur stormen...