Senaste kommentarerna i forumet

Jag är också väldigt beroende av att få mina egna stunder då jag i princip inte gör någonting alls. Bilkörning är en sån sak som jag njuter av. Att få sitta själv och låta tankarna komma och gå som dom vill utan att något stör.

Får jag inte egentiden blir jag irriterad och småsur. Det är inga långa stunder som behövs. En halvtimma då och då räcker gott.
Så det är väl som du säger Adde, vi hittar vår meditation i vardagen utan att egentligen märka det själva. Eller kalla det någonting.

Jag tror att så länge du är nykter när du vänder och vrider på dina funderingar så kommer du komma fram till en lösning som funkar för dig. Förr eller senare.
Jag har också väldigt svårt att få in att jag inte ska dricka någon alkohol mer i livet. Inte få känna den där lätta berusningen. Men samtidigt har jag kommit fram till att jag inte behöver ha så lång framförhållning. Idag är jag nykter ochpga det så mår jag väldigt bra. Därför räknar jag med att vara det även i morgon. Varför skulle jag ändra på att jag mår bra liksom? Det funkar för mig. Därmed inte sagt att det funkar för andra.
Jag vet också att jag aldrig kommer stanna vid den milda berusningen. Jag kommer tappa greppet.

Devisen "ta det lugnt" tycker jag är väldigt bra. Det är inte bråttom. Alla svar och lösningar måste inte komma på stört, även om vi beroendepersoner gärna vill att allt ska hända på en gång, helst nyss.
"En sak i taget" och "det viktigaste först" är deviser som ofta hör ihop. Och den enda som vet vad som är viktigast just nu är du själv.

Kämpa på och ta dina tankar på allvar. Det finns ju en anledning att du letat dig hit.

Styrkekramar från mig.

finns rekommendationen att meditera och jag har/hade väldigt svårt för det. Just det där som jag trodde att man skulle göra, sitta på en stol, sluta ögon och tänka inget !

Jag levde i den tron tills det var en som lite stillsamt påpekade att jag var väldigt tyst när vi käkade och den person var också lite kunnig i meditationsteknik. Vi pratade lite om det där och vi kom gemensamt fram till att jag helt omedvetet stängde av omgivningen under min lunchpaus och lät tankarna bara fara omkring utan mål. Jag hade själv upptäckt tidigare att jag blev okoncentrerad och retlig om jag inte fick den stunden för mig själv så jag drog mig alltid undan så mycket jag kunde från andra när jag åt för att få ha min stund i fred.

Arbetskamraten påpekade att vad jag gjorde var just en lite meditationsstund på mitt sätt och det fungerade hur bra som helst. Så enkelt kan man göra det bra för sig själv :-) Numera kan jag även sjunka undan en stund sittandes i en stol med båda fötterna på golvet och rak i ryggen och ta mig en liten uppfriskande "tupplur" eller "powernap" eller "meditationsstund" ! Struntsamma vad det kallas, jag gör det på det sättet som passar mig bäst ! Krångla inte till det :-))

en härligt underbar helg med massor av skratt och kramar ! Vi hade ju bara en sak bestämd och det var att träffa vår vän men sen händer det andra bra saker bara sådär utan att jag behöver anstränga mig ! Snacka om att lämna över !!

Bara känslan av att mötas på en parkbänk på ett torg med goa vänner och en kopp kaffe och dessutom i en flödande förmiddagssol är helt underbar. 4 alkisar på en parkbänk !?!? Vad gör de ?? Skrattar och stojar och dricker förstås !! Vi syns och hörs där på parkbänken och vi är nog lite glada och stolta för det och vi TRIVS med stooooora bokstäver !!

Tänk att en kopp kaffe och några glada vänner kan få humöret att bara sprattla i skallen av glädje ?! Det var ju den effekten jag sökte när jag drack men aldrig lyckades uppnå. Nu gör jag det av bara farten och glädjen !

Jag lever länge på sådana här möten och jag är väldigt glad för att jag har den möjligheten idag !

Tiden går och jag märker hur chocken börjar lägga sig. Jag ser
folk som grillar & dricker öl. Jag går på middagar där dom andra
dricker öl o jag dricker vatten el läsk. Är inget sugen på att dricka
men det känns bara som ett sånt jäkla nederlag att bestämma mig
för att aldrig mer dricka. Försöker att inte tänka för långt fram, men
det är svårt. Märker hur jag börjar planera att 2 månader borde räcka
osv. Jag är inne på att försöka igen, samtidigt som jag vill prova att
känna att det inte är en del av livet längre. På riktigt !
Hur länge ska krävas. Kommer det fungera.. Det är nästan som att
man bestämt sig själv för att det kommer gå åt helvete. Jag vet att jag
inte kommer dricka hux flux, utan i så fall i samråd med min sambo.
Jag har faktiskt inga problem att säga nej, men kommer ändå inte utsätta
Mig för onödiga risker.
Jag vill så gärna bevisa att jag grejar det. Tänk er segern.
Så jäkla ensamt att sitta själv på balkongen idag. Men vissa har det
värre. Tänker på alla er idag. Sammanfattningsvis klassikern. Vet att
jag grejar att vara nykter längre perioder, men har en förhoppning
om att hitta ett system som funkar. Sköt om er vänner !

Hej Adde, vad roligt att du tittar in, det var ett tag sen!

Tänkaren, ja visst verkar vi lika! Tror tyvärr att vi är många fler tjejer som lider av duktighetssyndromet. Se på Blondinbella tex (följde hennes blogg förut) som verkar ha allt, superenergi och tusen bollar i luften. Vet att hon är mångas idol, jag kunde också bli impad förut. Vart får hon all ork ifrån? Sedan åker hon in och ut från sjukhuset med diverse krämpor och förstår inte varför. Nu tänker jag bara att det där, det går käpprätt åt skogen. Inget ont om henne personligen, men hon är en symbol för så många tjejer jag känner. Snygga, överpresterande supermänniskor som lyckas med allt och samtidigt inte begriper varför den där magkatarren bara blir värre och varför dom inte kan andas när dom ska sova. Jag har själv varit där, suttit på akuten mitt i natten och vägrat köpa läkarens förklaring om att jag skulle vara stressad. Trodde jag drabbats av fetma. Han bara skrattade åt mig, helt sjukt. Och jag förstod ingenting, vaddå jag var ju bara halvvägs mot mina mål och hur kunde inte jag orka med mitt lilla liv när aaalla andra kunde prestera dubbelt så bra som mig? Men vet du, nu hoppar jag av tåget, det där är inte ett fullvärdigt liv för mig. Det måste finnas mer! Jag har flera knutar att knyta upp i mitt liv. Att sluta med alkohol löser ju inte allt, men en hel del. Det där med prestationsångest är ju inte ett unikt problem och jag tror att många kan hantera alkohol ändå (såg iofs att Blondinbella av och till skriver att hon slutat dricka), men jag hanterar det fel. Om det är två parallella problem eller om dom sitter ihop vet jag inte, men jag vet att jag inte kan dricka på ett sätt som är "bra" för mig.

Prova att ge dig själv en paus, lite utrymme att andas. Tänk inte så mycket på hur det kommer bli, när du ska träffa nån osv. Låt själen vila från alkohol så att du kan tänka klart, och lyssna på vad din kropp har att säga. När man kör på i hundraåttio har man en tendens att stänga av och trycka undan signaler. Jag har fått träna mig i att bromsa upp tankar och känslor så fort jag börjar rusa iväg, tvingar mig att stanna. Ibland bokstavligen när jag är ute och går, tex. Tvingar mig att gå långsamt, se mig omkring, stanna och njuta av en rosenbuske. Som Ferdinand:-) Så fort den där jobbiga stresskänslan dyker upp i magen försöker jag ta reda på vad jag behöver, oftast är det att vara själv en stund. Blir jag irriterad på någon (oftast pojkvännen) gräver jag i känslan och inser att den ofta bottnar i mina krav på mig själv! Som jag ju ska sänka. Oftast går det över då, när jag kommit på det. Låter såklart enklare än vad det är, och det går inte alltid, mitt beteendemönster är ju invant under lång tid.

Jag har testat yoga innan men det funkar inte eftersom även det blir en prestation, man sneglar på alla som utan ansträngning bara kan slå knut på sig själva och själv kan man inte ens nå dom där jäkla tårna nån gång. För mig är det mini-yoga hela tiden som gäller. Min mamma är en sån där irriterande harmonisk människa som skulle njuta av att sitta ensam i skogen på en stubbe. Mig skrämmer det. Men det är mitt mål, tänk att ha ett sånt inre lugn att man skulle kunna sitta där på stubben och bara bedövas av naturen.

på nacken för ert kloka resonemang MissH och Tänkaren ! Ni är på helt rätt väg !

MissH, känns som vi är väldigt lika du o jag. Jag måste säga att det är urskönt att kunna relatera så starkt till det du skriver. Om än alla här inne och andra jag har träffat har problem med alkohol så är jag en tjej som tänker & analyserar väldigt mycket. Vet att många säger att kan man inte hantera spriten så lägg ner. Grejen är att det finns en anledning till mitt drickande och viljan att fly från mig själv. Fastnade mycket när du säger att du tog detta beslutet själv utan att blanda in andra. Det är tvärtemot vad jag har gjort. Som om jag på något sätt lägger över ansvaret på någon annan. Det är precis som du säger att det måste - måste! - komma från oss själva. Komma inifrån. Det är ju svårt att be någon om råd om har ingen insikt i probelmatiken.

Det här med att sätta gränser och lägga oförätter på hög som du nämner va som att slå huvudet på spiken. Man blir behandlad som man tillåter sig bli behandlad, eller hur? Respekterar du dig själv så kommer andra göra det. Jag har också haft stormiga förhållanden och har en tendens att provocera. Som om det måste finnas lite dramatik för att känna mig levande. De killar jag har valt har inte varit så omtänksamma mot mig alla gånger. Då de har gjort mig ledsen har jag inte alltid sagt ifrån utan lagt locket på tuffen it out så att säga. Jag kan själv och klarar mig själv! Det är svårt för mig att visa mig sårbar...

Jag har alltid varit hård mot mig själv, ännu hårdare när jag misslyckas och lyckas inte hålla en bra nivå på drickandet. Som jag inte kan vinna. Och är det vinna det handlar om? Ska jag behöva vinna hela tiden? Jag blir väldigt attraherad av tanken om att vara mer förlåtande mot mig själv och andra. Jag kan vara väldigt kritisk och det är inte så charmigt alla gånger.

Nä, nu blir det fokus på att tycka om mig själv! Att supa ner mig och inte komma ihåg vad jag gjort & sagt är inte att vara snäll mot mig själv. Jag måste släppa på det gamla för att släppa in det nya ;-)

Jag är lika gammal som du, 33. Måste vara nån slags milstolpe, vid 33 ifrågasätter man sitt drickande :-) Tog mitt beslut på min födelsedag, låg bakfull och insåg att jag inte kunde leva så längre. I början sa jag inget till någon, inte ens min pojkvän. Det handlade nog delvis om att inte göra någon besviken, eller känna mig som en idiot om jag inte skulle klara att sluta. Men framför allt ville jag att beslutet skulle vara mitt eget, ville inte blanda in andras tyckande och tänkande. Rädd att jag skulle göra tvärtom av all press (som vanligt, vara superduktig ena stunden för att sedan rasera något annat för att jämna ut). Grubblade jättemycket, kändes ganska ensamt men jag var tvungen att för en gångs skull bara lyssna på mig själv. Flera av mina vänner förstår nog inte att jag har problem, en verkar till och med bli provocerad av mitt beslut. Men jag vet.

Det viktigaste är inte vad andra tycker om dig eller du om dom, det viktigaste är vad du tycker om dig! Klyschigt så man nästan vill kräkas lite, men jag börjar förstå nu. Om jag accepterar mig själv fullt ut, gör det inget om jag blir kritiserad, det är bara någons åsikt. Ju lättare jag har att vara förlåtande mot mig själv, ju lättare kan jag acceptera andras brister. Det är en skön inställning jag strävar emot. Har alltid varit ganska långsint måste jag erkänna, accepterat skit till en viss gräns och sedan brutit när det gått för långt. Har på något sätt samlat på mig oförrätter i en relation, samlat på hög tills det hela blivit oförlåtligt. Svårt att förklara :-). Men jag börjar inse att människor med god självkänsla inte funkar så, man har lättare att förlåta om man samtidigt kan vara tydlig med sina gränser, se till att bli respekterad, men det funkar ju bara om man anser att man är värd att respekteras. Oj vad tungt det blev nu! Mycket som cirkulerar i huvudet...

Självklart kommer du inte vara singel hela ditt liv! Men du är kanske inte klar med dig själv än? Innan jag träffade min nuvarande pojkvän hade jag det ena stormiga förhållandet efter det andra (med en hel del alkohol inblandat, främst från min sida), det var av och på hela tiden, det skulle flyttas ihop och isär och till slut bara braka samman. Ser nu att jag inte var mogen, det var min barnsliga rädsla för att få tråkigt som förstörde och jag var tvungen att åka på en rejäl smäll innan jag fattade att det inte funkar så. Idag har jag en lugn stabil relation och det är långt ifrån tråkigt. Jag förstår att det känns skrämmande att inte kunna dricka sig till lite modighet, jag har också alltid tagit till alkohol i början (såklart), men det är nog bra mycket bättre att börja ett förhållande klar i huvudet. Du kommer dessutom dra till dig mer vettiga människor eftersom du kommer utstråla stabilitet och säkerhet. Modet kommer om du låter det komma fram, det är jag säker på.

har jag beslutat att för närvarande inte bli en nykter alkoholist. Jag vill inte förkunna för omgivningen att nu kommer jag inte att dricka mer i mitt liv och sedan få pinsamma återfall. För min egen del så vill jag i stället minimera vardags drickandet och för den delen även helg drickandet men vill samtidigt ha dörren öppen för att ta mig ett rus, för det är ju det som det handlar om.

Jag vill därför ha möjligheten att kunna planera in ett lämpligt tillfälle för att kunna ta mig en bläcka utan att få dåligt samvete, och detta har faktiskt gjort att jag i det stora hela skjuter upp dessa bläckor på grund av att jag har andra och viktigare saker att göra. För mig som inte klarar att dricka ett glas utan en till två buteljer är detta just nu den bästa lösningen.

Hej Nisse_1!

Du verkar vara på rätt väg. Vill bara ge dej en feedback från oss som är ner passiva forumläsare att det är uppmuntrande att läsa att det finns hopp för oss alla. Ha de bra det bra / Leo

till mig själv först. Därefter ska jag ta tag i allt. Men visst är det så att alla de där sakerna som ingår i ekvationen spelar in, men samtidigt, man har bara ett liv. Om man inte ärligt kan säga till sig själv att man har gjort sitt bästa för att skapa sig ett så bra liv som man bara kan, då är det något som inte står rätt till tror jag. Ja ja, en sak i taget som sagt!!

Det gör mig ont att läsa om ditt återfall. Men, på sätt och vis var det bra att det på något sätt blev "all-in", inte bara några småglas och lite halvfylla som kanske skulle lett till tankar om att "det går ju bra det här!" utan en präktig resa som du helst vill ha ogjord. Nu vet du. Kalla har redan sagt det: gör om, gör rätt!

Upp igen, du vet att du kommer att greja detta. Varma kramar XXX

Tack mt.

Det är så skönt att vara nykter.
Jag är fruktansvärt glad över att det har så bra denna gång.
Jag har provat förr men det har inte funkat.
Denna gången har jag varit på flera samtal på öppenvården vilket har stöttat och sporrat mig.
Ser fram mot semestern, inte behöva oroa mig över om vi har vin-boxar hemma så det räcker.
Önskar er andra lycka till med er nykterhet.

Skönt att byggnaden stod kvar...;-)
Lite nyfiken på hur gammal du är nu? Själv är jag 33. Har också erfarat att många uppfattar mig yngre än vad jag är som jag har tagit som en komplimang. Blir nästan besviken om folk inte tror jag är yngre. Har känt den senaste tiden att jag vill "växa upp & ta ansvar", sluta leva som jag fortfarande va student. Problemet är att även målet att sluta dricka blir en prestation. "Va duktig du är som inte dricker" har jag hört från nära vänner och familj ett antal ggr. Samtidigt som de blir jättebesvikna när jag klappar igenom. Därför känns det så skönt att prata med dig/er som har liknande erfarenheter och tankar.
Känner igen så väl det du skriver om rädslan att livet ska bli tråkigt - att det inte ska hända nånting. Det är ju där den stora utmaningen för mig ligger att jag måste hitta på andra saker och engagera mig mer i mitt eget privatliv. Lever som singel just nu och då blir det ganska ofta att jag och mina andra singellompisar går ut på helgerna. Det är så det blir i min ålder att de som har familj umgås med dem och vi som lever själva umgås tillsammans. Jag har haft ingående diskussioner med mina närmsta vänner som är medvetna om mitt problem men tycker inte att jag är "så farlig" när vi är ute. Jag har även frågat dem om det är obekvämt om jag är nykter vilket de inte har nåt problem med. Jag tror helt enkelt att jag får ge mig en tid utan fylla så jag får känna efter på riktigt vad som händer i kroppen när jag hamnar i mina problemsituationer. Kanske är det inte så farligt som jag tror utan att det tvärtom går bättre! Det är mycket sällan jag dricker själv, har sällan alkohol hemma utan det är när jag är ute & på fest - i sociala sammanhang alltså.
Ska göra som du MissH att slopa det där med präktigheten. Vara jag och tänka "take it or leave it". Det viktigaste är inte vad folk tycker om mig utan vad jag tycker om folk ;-)

Så skönt att varit nykter hela min första semestervecka, lugnt och behagligt. Det jag är mest orolig för efter ett längre samtal med min väninna är det här med relationer. De har alltid börjat med alkohol med i bilden (vilket är inte helt ovanligt) och nu kommer jag få ta tag i dessa osäkerhetskänslor som kommer i samband med möte med killar jag tycker om. Jag känner mog som en tveksam tonåring ibland och ofta undviker det helt och hållet för att slippa stressen och rädslan för att bli sårad och övergiven. På fyllan försvinner den känslan. Vill inte vara själv hela livet! Vet inte hur många gånger jag har hört "varför är du singel som är så söt, rolig & trevlig"? Som det vore nåt fel på mig...
Nu gäller det att anta nya utmaningar helt enkelt! Som de visa säger: "Gör du som du alltid gjort kommer du få samma resultat". Nu ska jag göra annorlunda och få nya resultat, ska bli spännande att se hur det går...;-)

Saknar dig så mycket, åk hem till farmor nu du är så mycket klokare efter detta. Draken får vi slåss med hela livet, men vi kommer klara det.Så många kramar till dig, men även en spark där bak.Gör om och gör rätt :-)Kramar, styrka och var stolt över de andra dagarna, Kalla

...det avgörande steget mot ett fräschare liv. Att läsa det ni andra skriver här ger mig styrkan att kliva ut ur träsket och i stället leva sunt. Jag har väl egentligen inga stora problem, har jag intalat mig, men jag inser att det inte är bra att dricka en till två flaskor vin varje dag. Nu är det slut med det för min del! Att vakna så gott som varje morgon med tungt huvud är inget liv. Hur blev det så här? Min sambo är omtänksam men vi måste bryta ovanan att han serverar mig ett glas vin varje kväll när jag kommer hem från jobbet. Då pratar vi om dagen innan vi lagar mat. Denna ovana ska jag bryta nu och det gagnar oss båda. Motion kommer att vara prio ett nu. Sommar12: Så fint att läsa det du skriver. Frihetskänslan och glädjen kommer jag att bära med mig. Kram!

Gick omkring i solen och led och tyckte synd om mig själv. Tittade på alla andra som satt med en öl eller ett glas vin framför sig (vilket är väldigt många i det här landet). Seda tyckte jag att det var så tråkigt så jag tyckte att jag kunde dricka vin på kvällen. Inga skandaler och mannen inte arg, men vaknade ändå med ångest och huvudvärk . Nu har huvudvärken släppt och ångesten bytts ut mot en känsla av glädje och frihet! Känner mig glad när jag sitter på uteserveringen med mineralvatten! Jag väljer bort A, jag är allergisk, så är det bara! Ska göra allt för att slippa må dåligt .

att du hittade tillbaka hit. Upp på hästen igen! brukar du skriva!

Det finns te i Filosofiska rummet, du kan luta dig tillbaka där och lyssna på musik precis när du känner för det. Det är ju så fantatstiskt att det rummet finns ingenstans-och-överallt.

Kram på dig / mt

Talade med mannen om hans insikt - bad honom berätta igen vad som egentligen hände den 1 juli. Ja, han insåg att han har allt kvar, eller fått allt tillbaka. Allt utom berusningen... Jaha - den möjligheten har ju funnits hela tiden... Precis vad han säger att jag sa när han först berättade åt mig. Nu berättar han igen, alldeles sakligt och på ett sätt obegripligt. Han känner sig fri. Jag är ganska förvirrad - lite i en ny värld. Jag är tacksam för mina kunskaper och tidigare erfarenheter av att man inre alltid kan vare sig förklara eller förstå det som händer inom en annan människa.

Jag kommer ihåg något jag läst här, söker och hittar i Addes tråd: Att få en bra nykterhet innebär att jag gått genom 4 faser, de 2 första är dikterade av andra än mig själv :

Jag FÅR inte dricka.

Jag KAN inte dricka. Här har jag börjat förstå lite själv.

Jag VILL inte dricka. När den tanken kom för första gången släppte allt mitt motstånd.

Jag BEHÖVER inte dricka. Jag har nu insett att majoriteten av människorna på jorden lever sitt liv utan alkohol och att det fungerar överväldingande bra, även för mig.

Jag måste även för min egen skull läsa lite hälsovetenskap (ja Herregud, sån är jag). / mt

Buon giorno, Dompa!

Jag blir glad av att läsa att du har förstått att lögnerna gör mer ont än promillehalten. Ta vara på den kunskapen - den kan rädda dina relationer!

Ett återfall är ju såklart aldrig något roligt, men försök vända det till en lärdom. Nu vet du hur dina spöken ser ut. Nu kan du lättare känna igen dem nästa gång de visar sig. Nu vet du att du inte kan lura dig själv att bara ta två glas.

Eller hur?

Kämpa på, vännen, du fixar detta!
/H.

Vet inte ens vilken dag det är. Återfallet kom i fredags... Talade precis med min Nonna som var tokig på mig för att jag missat kyrkan. Hon är exakt lika kristen som jag...men på många katolikers vis en enorm hycklare ;-).

Däremot gillade jag känslan av att inte ens veta vilken dag det är. Det skyller jag ej på alkohol men på semester. Ha det gott. Drick med förstånd! /R

Jag är så glad att du och Mullegubben har hittat ett sätt att ha det bra. Att han vill nu. Att du inser att du inte kan förändra. Att ni är lyckliga...och hans insikt; Jag har ju allt kvar! Starkt!

Själv har jag lärt mig ngt här på anhörigsidorna som jag tackar dig - och andra för. Jag försöker att inte mörka längre. Har förstått att lögnen gör ännu mera ont än återfallet. Men sen glömde jag det...försökte ljuga för nära och kära. Luffsat runt här i timmar...nu vet jag bättre.

Kram visa fina A/R (Nu ska jag hem och få stryk av min lillsyrra :))

Med tanke på allt du har gått igenom så tar du det där fladderspöket hur lätt som helst! Ut och skräm smådjuren i skogen! Fick du ngn andra hund? Kram/R - som dessvärre lyckades smita undan farmors nävar...det var det inte värt.

Sjävlklart har du redan släppt det spåret PP. När tältet är uppslaget tar och visar barnen runt. Där finns säkert ett bad i närheten och vad är då tryggare än en nykter farsa som lär en hur man simmar?

Själv tog jag mig ett återfall i torsdags. Känns skit! Nu ska allt byggas opp igen. Självförtroende och ongarnas tillit. Du dricker inte öl vid tältet PP, det blir bara pissnödigt och vått! /R