Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen...

följetongen bror forts...

Han har hamnat på ngn form av tillnyktrings klinik.
Hade enligt honom 2,8 i promille när han kom dit.

Men när han har nyktrat till & ångesten börjar släppa så förstår han inte vad han gör där. & vill därifrån.
Jag säger att jag tycker att han ska ta den här chansen att få hjälp.
Be om ngt behandlingshem el dyl.
Nämdemansgården finns ju här i närheten av där jag bor så det kanske skulle kunna locka & motivera honom lite.
Hoppas jag.
Vill jag tro.

Helt sjukt vad min medberoende gen slå till...
Rädda, rädda, rädda.
Samtidigt som jag inte låter honom förstå det utan säger att han är en vuxen människa med ett eget val.
Han måste göra den här resan för sin egen skull.
Måste vilja själv.
Ingen annan kan göra det åt honom.
Att han håller på att förlora hela sin familj.

Fattar han det?

I ena sek JA i andra NEJ...

Det gör så ont i hjärtat att inget kunna göra förutom att vänta på att han ska falla lite till & slå sig fördärvad.
Tyvärr kan det vara så att han inte klarar sig nästa gång.
Det blir värre & värre saker han gör på fyllan.
Mot sig själv & andra.

Han säger att familj & vänner går före allt.
Men jag vet att "polaren" alkohol kommer först. tom före honom själv...
Han är lurad & manipulerad av sin sluga, elaka & egoistiska vän.

Han säger att det blev inte som han hade tänkt...
Nä... för vem blev det som man tänkt.
Vissa kommer rätt nära sina mål, medans andra kommer milslångt ifrån.
Vad det beror på?
Ingen aning... tur? skicklighet? ödet?

Vad jag vet är att vi alla kan välja att göra en förändring som leder till ett sundare & bättre liv.
Jag gör mina val.
Hela tiden kommer nya val... höger el vänster... bra el dåligt...
Måste tänka mej noga för, vara på min vakt.
Lita på att jag KAN när jag har bestämt mej för att VILJA...

Livet är snällt mot oss när vi börjar vara snälla mot oss själva... / Mie.

Hej...

Har pratat med min bror... han är nu inne på sin 5:e onyktra dag / dygn.
Han ringde i morse & hade ångest... livet var pest & han var full som en kastrull.
Jag försöker få honom att förstå att han måste inse att han har ett problem & sen söka hjälp.
Bad honom göra Addes övning... att se sig själv i ögonen i en spegel & säga att : Jag är alkoholist.
Men han har inte kommit så långt än.

Jag frågade om jag skulle ta reda på nr till hans beroende enhet... han trodde inte det fanns ngn där han bor... men JA det kunde jag ju göra...

Så nu har jag skickat honom nr & länkar på msn & mobil...

Tror inte att han är mot. men kan inte låta bli att försöka... han bad ju faktiskt om det den här gången.
FAN... det är så jobbigt att stå vid sidan av ngn som håller på att gå under & vägrar inse det.

Jag försöker få honom att säga att han är alkoholist... ställer omvända frågor...men nej han ser det inte än, el jo det gör han nog, men vill inte.

Avslutade med att be honom ringa då han är nykter... / Mie.

Hej!

Härligt med Spanien Mie, det kommer att bli härligt, bara att njuta av varej stund!

Lise

hej mie .va roligt, en resa kan många ggr fungera som en vändpunkt. och din resa har redan börjat med planering och drömmar bättre än dom där hemska drömmarna.......vänligen denial

.

Kul att läsa om ditt hissäventyr Berra. Låter lite symboliskt tycker jag, det tar sin tid att sega sig uppåt, men går botten ur går det djävligt fort utför.
Som jag har lärt mig senaste tiden, så hade jag problem med alkoholen förr i tiden. Inte nu längre, inte om jag inte vill. Lär mig sakta att prova på nya stigar i stället för att automatiskt välja de upptrampande som leder till bolaget.
Gott till alla
/fenix

Hej alla knäppisar.... =o)

Välkomna till knäppisklubben...( inte bara alkisar som är knäppa )

TJOHO... Jag har best en resa till Spanien om 2 månader. 2 veckor vid stranden...
LYX?
Ja verkligen...

Livet ÄR till för att levas... / Mie.

.

Kyss Livet!

..så brukar några säga när man vill ta åt sig av livet, jag tycker som, ..om...

Kyss Röven!, skulle vara en mer passande ordval för mig just idag...
Och hur vet jag det då, jo för just idag så smakar livet skit, rent ut sagt...

Och jag vet tamigsjuttonintevarför?

Livet går upp, och ibland ner, just nu så känns det som om hissvajern har gått av...
En historia föll mig in just apropå hissvajern...

Jag var inne i den stora hufvudstaden vid ett tillfälle för att gå till en hjärtspecialist, tja inte för någon hjärtesorg utan av andra mer fysiska nedärvda möjliga åkommor...
Den privata praktiken låg i några gamla hus som det ofta är inne i den stora staden, och att färdas mellan dess våningar gör man i någon medeltida råttfälla vid namn hiss.

Det är metallgrindar som SKA klämma fingrarna av en, och ska skapa fängelsekänsla för den som färdas i den, själva korgen är av något murket ädelträ som av någon anledning alltid knakar i.
Storleken är under kvadraten och i jämförelse med vårat skithus på landet så får dasset favören av att kännas som blå hallen, nåja nog om detta...

När jag skulle färdas upp några våningar istället för att slå ihjäl mig på den slitna grå marmortrappan, och grinden skulle precis klippa fringrarna av mig så kommer det två äldre östermalmsdamer och rycker tillbaka stängslet...

Damer och damer..., jag kan benämna dessa medaljongförsedda huvudbonader och plymförsedda blåhårstonade, lösgommade skapelser för något helt annat, men om jag ska vara snäll så kan jag bara säga att deras bäst-före-datum har gått ut, för länge sedan...
Och deras närmaste anfäder troligen inte hade sapiens som latinskt mellannamn..

Jaja, hur som helst, dessa två skrumpna damer skall alltså dela samma kvadratmeter med mig, och avståndet mellan oss skulle få en sardinburkskordinator att söka nya hemvistelser...
Hissen startar sin färd uppåt med viss möda, det knakar och knäpper i lådan överallt...
Damerna som fortfarande har en god hörsel börjar ifrågasätta hur många personer råttefällan kan ta, det står förvisso tre på skylten, men BerraButt alene väger ju då nästan en och en halv gång mera än den där standardpersonen på 75 pannor, men detta hymlar vi inte vidare om...
Damerna frågar om hissvajjern klarar av tyngden ifrån oss alla, och jag på ett bemyndigat sätt svarar att den håller nog alla gånger....

Men under mikrosekunden av mitt liv så kan jag inte längre vara snäll, utan fortsätter vidare samtalet med att förtälja följande...

"..men botten brukar gå ur..."

Damernas påklistrande leende förändras snabbt, och man kan nu se att pudret inte längre har nått ända in i skrattrynkorna...
-Är det säkert? kommer frågan tillbaka...
-Njae, svarar jag, ...men det brukar hända när man gör så här....
och jag börjar försiktigt gunga med knäna så att hela hisskorgen rister och knäpper...
Damerna trycker blixsnabbt på våning 1 knappen och kliver ur, och säger att de tar nog trapporna upp sista två våningarna...
Jag ger dessa ett litet sorgset leende när de stänger grinden, men skrattar elakt tyst för mig själv de sista våningarna upp, och har så svårt att låta bli att brista ut i ett hånfullt skratt, att jag biter mig så hårt i underläppen att det nästan blöder...

Läkaren konstaterar att jag har ett "glatt och piggt" hjärta efter alla undersökningar, och vid ett sådant tillfälle så kan man ju undra varför, är det bara för att man får vara så j-vla elak emellanåt som hjärtat förblir glatt & piggt..?

Tja varför berättar jag detta för er, ...har inte en aaning...

Men det känns redan bättre, och jag börjar känna att 1/6 av arbetsveckan bara återstår, och det finns hopp om livet i alla fall...

Ja sa ju att jag var knäpp!, Mors Berra!

.

Halloj!

Lite reflektioner ifrån helgen...

Den alkoholfria Carlsbergen, jag upptäckte hur jädra snabb jag var på att svepa den, det går inte att sippa på en pilsner, no f--ing way...
Den skulle bara "rinna" ner i halsen hela tiden, vet inte hur jag skulle reflektera över detta...

Var det så att jag direkt skulle halsa i mig biran som på den gamla "goda" tiden, en 33:a får inte ta längre tid än 10 min, även om den var "ofarlig" så skulle det betyda att mina "gamla" dryckesvanor skulle visa sig direkt omedelbums, läbbans!

Ofarlig på ett sätt, men ger sken (substitut) av ett annat, innehåller säkert lika mycket fetma som de andra ölerna, tror inte riktigt på att den är "ofarlig" direkt, det känns lurt på något sätt...

Jag tror nog att det är lika bra att skippa den, varför dricka något som påminner om annat...?

Nästa grej som vi surrade om, hur mitt "anti-krökande" påverkar de andra i sällskapet...

Jo det blir inte riktigt detsamma, karln i det andra sällskapet kommer aldrig riktigt loss...
Han har lite svårt att komma till tals utan alkohol, och när inte jag finns där och hjälper honom att fyllna till så går han i tomgångskörning, dvs det puttrar lite, men det händer inget..!!!

Vi karlar har lite svårt att "umgås" utan alkohol, så det blir mest en massa torrprat om jobbet å de å sånt...
Jag försöker verkligen jobba på "trevligheten", men det blir inte riktigt samma fart när det tidigare var jag som drog igång sällskapet, det blir mest bara "trevligt"...
Inga tokspratt eller skratt, utan bara lugnt och begåvat, men fruarna är glada över att vi karlar är skötsamma, så det är väl ett bra betyg, antar jag...

Sen om någon frågar om min bedömning, om jag saknar tokspratten, självklart!
Men man måste se fyllan i sin helhelt, och då kommer så mycket annat ont i släptåget...
Jag vet att jag gör rätt, det kommer aldrig vara värt att sätta min ångest i rullning igen...

Att leka rysk roulette med sina liv, det får andra galningar hålla på med...
Jag väljer att må bra, hela veckan, med att "bara" ha det "trevligt" i helgen, ett enkelt val!

Nu är det bara 1 1/2 arbetsdag kvar på denna vecka, så även om de har lovat surväder så tänker jag låta solen skina, i huvudet om inget annat...

Mors Berra

Hallå!

Nu har vi lytt dig Mie, jag och frugan har flytt vår by med ett annat par och tagit in på ett hotell i nästa större stad, utan kids...
Vi bara strosar omkring i vårsolen. stannar och fikar på en trottoarresturant, besöker någon kyrka och sitter bara och tittar på folk...

Vi tog en skagentoast nyligen med ett glas vin, för alla utom mig, det blev ett glas tranbärsjuice..
Och Pia, nej problemet ligger inte hos mitt sällskap, utan hos mig, det är hos mig förändringen måste göras, och jag kan inte tvinga andra att vara shyssta och ställa upp och låta bli att dricka.
Utan jag är glad om de bara inte "lider" med mig, utan accepterar att jag inte dricker alkoholhaltiga drycker, och att det blir en naturlig del av kvällen, jag har inte för avsikt att sitta nykter och för att sedan berätta vad mycket dumt de gjorde på fyllan...
Jag är inte dum, om de inte är det..

Det är som jag skrev tidigare, jag har varit rökare, men kan stå brevid en annan person som röker utan att bli upprörd på något sätt, jag vet att jag inte ens kan testa, så varför bry sig

Jag hittade förresten ett jättebra alternativ igår i hotellbaren, Carlsberg alkoholfri öl, det var fantastiskt gott, eller så var det bara så att det var gott, för att jag inte har druckigt bira sedan i november förra året.., skitsamma det smakade bra och jag kände mig inte utanför!!!

Nu ska vi vila fötterna på våra hotellrum ett tag efter all shopping, och ligga och "fisa" ett tag innan vi ska ut och käka på en liten grekisk restaurant alldeles intill kanalen...

Och det blir som vanligt något vinsubstitut i form av läsk, men jag har börjat vänja mig vid tanken numera att det faller sig helt naturligt, så varför ens bry sig...

Jag lever här och nu, tänker inte utsätta mig för en massa dumma faror ikväll, och kommer vakna utvilad och må väldigt mycket bättre än vad jag ens i min vildaste fantasi kunde tänka mig för ett halvår sedan, så läsken är mitt enda alternativ, och det enda vettiga...

Mors Berra

Hej alla.

Härligt härligt med all filosofi här. Och det som finns i gratis i överflöd är som vanligt det bästa, nyskrubbade golv, lukten av nyklippt gräs, sjungande fåglar, vackra citronfjärilar. Och kramar och kärlek till nära och kära. Och inte minst sms från mödrar"!!! Härligt Mie. Min mor peppar mig på msn. Skickar smileys och frågar mig strängt om jag tagit min antabus. Och om jag är ömklig någon dag så slänger hon alla citat om mindfulness och andlighet tillbaks till mig.... ha ha. Dé som jag så gärna delar ut till andra. Då kan man inte låta bli att skratta. Och ta sig i kragen och sluta självömka.

Hjärnskrynklare brukar inte va farliga Berra. Och de tror vanligtvis absolut inte på något liv före detta. :) Min hon satt alltid i samma fåtölj, klarade inte att ha ryggen mot fönstret. (undrar vad hon behöver bearbeta???) Satte ´fram den obligatoriska lådan med pappersnäsdukar i fall jag skulle börja gråta (gjorde jag aldrig)

Sa sedan hej och blev tyst. Jag frågade om det var meningen att jag skulle prata nu och hon sa om jag ville. Om vad som helst frågade jag. Ja sa hon.

Och jag babblade på i vanlig ordning. Skämtade en hel del, blev glad när hon log eller skrattade- (Varför försöker jag t.o.m. vara min psykolog till lags?????) Svarade på mina egna frågor. När hon någon gång inflikade: hur tänker du om det? Så blev jag helt ställd, fick tänka efter och kom oftast på något bra svar. När det gått en timme började hon förstulet sneglla på sin klocka och jag avbröt mig. Vi bestämde tid nästa vecka och jag gick därifrån med känslan av att ha gjort henne en tjänst...

Visst, jag fick några riktiga aha tänk och de har jag tagit till mig och lever efter. Men jag skulle mkt hellre vilja gå en riktig KBT. Eller fördjupa mig ytterligare i österländsk filosofi.

Jaha.. tack för att ni finns och lyssnar på allt pladder. ::=) Det är så attans kul att ta del av din vardag Berra så fortsätt dina kåserier. Hur känner du förresten inför att din fru tar ett glas vin ibland? Jag är inte där än, tror jag blivit ledsen om min man gjort så. Ungarna accepterar jag, de ska inte behöva ta hänsyn till mina problem, men jag tycker det är skit av mina nära släktningar som dricker mitt framför näsan på mig. Jag jämställer det med att sitta med berått mod och äta godis framför en diabetiker... Speciellt känner jag det så gentemot mina föräldrar. Min mamma gör det inte längre, hon tog sig en välbehövlig vit period under hela tiden jag var hos dom på semester och det högaktar jag henne för.

Men det är väl något jag oxå måste bearbeta.... och komma över. Men det får ta sin tid. Ibland får man vara lite barnslig i sina känslor.

Ja, livet är till för oss alla, så ta för er. Jag har bestämt mig för att sluta röka, och börja motionera. Dax att tänka lite på min fysiska hälsa och inte bara på den mentala.

Ha en underbar helg. Hörs.
Kram Pia

Hej Berra...

Har inte hört den där om älgen & fälgen.... jag har nog bara hört den som inte är lika rumsren...
Känner igen det där med tomburkar... shit, vad med tomburkar jag har pantat.
Säckvis.
Åkte till affären med stora sopsäckar.
JAG... varför gjorde jag det? De var ju inte mina. Jo... några PET-flaskor hade jag nog varit med & delat innehållet i.
Snusk luktade det oxå...

Min mamma skickar mej en massa sms & påminner mej om att jag ska tänka minst 4 poss tankar under dagen & "dra" i mungiporna... le...
Det hjälper.

Idag måste det ha varit den stora "klippagräsmattedagen"... & det luktar så gott...nyklippt gräs.
Satte mej på balkongen & bara andades & luktade.
Om man verkligen tänker med näsan när man är ute så finns det massor att ta in...
Ögonen söker av allt som spirar.

Precis som du säger så har vi bara en viss tid här på jorden... förvalta den väl... för hur lång tid vi har det vet vi inte i förhand.

Livet finns till för oss alla... vi måste bara förstå det oxå... / Mie.

Hej Denial...

Välkommen hit...
Forts med allt som gör att det är lite lättare att skippa hänga med "polaren" alkohol.
Känns det jobbigt ta dej till ngt AA möte. El kanske ta emot hjälp från kommunens beroende enhet?
Hitta ngnstans el ngnting som kan ge dej kraft & energi.

Superduktigt av dej att ha varit nykter i 12 veckor.

Du vet väl om att du är viktig.
Att du är värdefull precis som du är.
Dina tankar är värda att lyssnas på.
Din själ är vacker.

Livet är till för att levas... / Mie.

hej hittade forumet för 12 veckor sen . har varit nykter bakom skärmen sen dess.drack väl 4-5 öl varjedag de senaste åren.har läst flitigt här men nu vill jag skriva. tycker det har blivit svårare med nykterheten de sista dagarna .försöker alla möjliga trix men känner mig orolig. bäst fungerar varma bad, the,choklad och påslagen dator. tack ni som skriver här denial

God Morgon Världen!

Äntligen Fredag, snart helg, ät en älg och en magnesiumfälg, ett stående uttryck jag hade i "min ungdom" varje fredag, jag hade ett annat också men det var en fräckis, mest ämnat till grabbarna i närmaste omgivningen...

Jo jag är tacksam för att det äntligen är helg, och man kan (nästan) helt själv härbärgera sin tid till de sysslor man tycker mest om...

Allt älskar man inte, t.ex städa ligger kanske inte högst i ligan, men tar man sig i kragen (båda två, ingen får slappa) så har man kört igenom hela huset på ca 2 timmar...
Svetten lackar, men det luktar fräscht med nytorkade golv, och städning gör bäst i dagsljus, sena vinterkvällar lämnar en del kvar att önska...

Men det känns i alla fall skönt att man nu har rena golv att spilla läsk på, tidigare var det ju öl som fick strumporna att klistra sig i köket, ibland så illa att de satt kvar när man tagit steget färdigt...

Man har nästan glömt bort hur lukten var när man pantade burkarna, den där sunkna öldoften, och i botten på den svarta sopsäcken satt sista burkarna också fastklistrade...
Sopsäcken fylldes vartannan månad, och gav ca 60-80 spänn i pant...
Idag får vi ihop ca 1 st papperskasse med några PET-flaskor på ca två månader, och det är bara sådana läsksorter som vi inte kan göra i sodastreamern, så den har funkat bra...
Visst dricker vi mer läsk, men mest bubbelvatten faktiskt, och allt annat än bira är ju faktiskt bättre, no matter what!

En av våra större utgifter som var veckovisa inköpen på bolaget, har idag minskat till 1-2 BIB'ar i kvartalet nu när bara frugan pimplar vidare, men det är mycket mer begränsat än tidigare...

Så här i efterhand så kan man faktiskt säga att min alkoholkonsumtion startade en livskris, som jag nu nästan är tacksam för...
Den har vänt upp&ner på hela min livsstil, jag har "krisat" mig igenom min livssituation och jag har fått upp ögonen, på allt möjligt, jag rannsakar mig själv och funderar på rätt mycket numera.

Allting är inte huvudstupa framåt längre, man måste våga ifrågasätta, "vad håller jag på med?", och"varför?", jag har slutat matats med en massa måsten, och har börjat tänka på mig själv...

Min tid är utmätt här på jorden, och man kan inte bara gå omkring och ojja sig hela tiden, det är lika bra att man gör någonting åt den...
Man kan tro att jag har fått cancer och snart kommer att dö, och börjar (försent) upptäcka meningen med livet, men vi borde nog alla leva efter den filosofin, nja inte dö, utan leva som om dagen vore vår sista...

Jag tror att det är bättre att ångra något som man inte borde ha gjort, än att ångra sådant man aldrig gjorde...

Jag vet att jag ångrar min ökade alkoholkonsumtion, men ser det som en livserfarenhet, och låter det ligga bakom mig, jag har ju gjort något åt det, och det är inte ett problem längre..

Jag anammar Mie's slutcitat, "Livet är till för att levas", och det gör jag varje helg.
Tillsammans med min familj, vänner och djur&natur, jag tittar hellre på en citronfjäril på ängen med mina barn, än en på Tv'n, att uppleva är att leva...

Tja, lite fredagspladder...

Berra

Hej igen.

Oj, vad kul att läsa, för jag känner mig ofta som han på bussen! Kanska ska jag sluta med effexorn o se vad som händer? :)

Nej, det är inget fel att vara lycklig, jag tror faktiskt att det är meningen med livet. Fast det beror ju så klart på definitionen av lycka...

men må bra och känna sig trygg, inte ha dåligt samvete, inte känna sig stressad, njuta av vardagslivet och ha förmåga att sålla bort det som inte är bra för oss och kanske det viktigaste, kunna hantera svårigheter på ett realistiskt och sunt sätt.

Du satte fingret på en brännande punkt Berra. Jag tror det är precis tvärtom! Svaret på lyckan finns inom dig själv. Anledningar behövs inte. Så länge du tror att du måste ha anledningar att få vara lycklig så är det dömt att misslyckas...

När man sen hittat sinnesron och "lycka" i oss själva så blir allt kul och gott bara en extra krydda. Utan sinnesron så blir det roliga en lyckotopp och sen är det ner i svackan igen o må dåligt och ny jakt på något som gör oss lyckliga. Rörig men jag hoppas ni förstår..

Och alkoholen är precis som du säger Berra, listig, falsk och stark och när vi är fast så är det ett helsicke och dit vill vi inte igen!!!!!!!!!

Tack detsamma Pärlan. Min hund var sämst på alla att spåra.. hi hi. Idag bara ler jag och tycker han är gullig, förr i tiden när jag var en streber så hade jag gått hem o tränat, tränat, tränat för helst skulle jag vara bäst på allt. Kan inte själv fatta hur mkt jag har förändrat mig under detta sista året och hur skönt livet har blivit.

Kramar i massor.

Hej alla som finns därute!
Tack för er omtanke.
Jag ska väl ge tabletterna en chans,men har kraftiga biverkningar som yrsel och illamående.Magen krampar.
Men jag hoppas det går över.Börjar med en låg dos på en halv tablett ska öka på
sedan får vi se hur mycket jag behöver.
Jag känner mig lugnare sedan jag träffade läkaren på psyk.
Det blev nog lite för mycket av hjärnstress och tankar på att vara värdelös
och inte kunna något.
Sover man inte blir allt kaos till slut i hela kroppen.

Nu har jag kommit hem från arbetsträningen och ska lägga mig en stund på spikmattan.
Massor av kramar till er alla.Ana

Hej...

Jag är hemma 2 v till utöver de 2 jag redan varit hemma... Sen kanske jag ska jobba lite mindre när jag kommer tillbaka, tom semestern kanske.
Känns skönt att inte behöva fokusera på jobbet oxå.

Mår fortf väldigt illa, känner mej yr, trött & orkeslös.
Sover massor... men försöker även tänka poss & göra roliga saker. Träffa vänner.
& gå ut i det vackra vädret & & promenera.

Konstigt vad kroppen kan lura mej... för symtomen är ju inte fysiska,även om jag gärna skulle vilja det.
Skulle vara enklare.

Tar en dag i taget... låter bli att se dammråttorna, utan tittar ut genom fönstret ist...
Försöker återhämta mej från den stress som har varit.
Den måste ju sippra ut förr el senare.

Massa år av psykisk stress... & senaste 1½ åren har ju varit xtrema...
Även om jag tycker att jag har bearbetat & tänkt på mej själv så har det väl inte varit tillräckligt...

Jag LEVER.... Tack för det... / Mie.

Tack för tipset.

Hur gick det med din sjukskrivning Mie? Fick du förlängt?

Hej...

Skaffa Spotify...
Där finns massor med musik & lagligt dessutom...

LEV... du har bara ett liv... / Mie.

TACK, TACK kära ni.

Jag blir alldeles varm och tårögd här. Otroligt fint att få gensvar på mina tankar. Och att kunna förmedla hopp och inspiration.

Och samtidigt bearbeta allt som hänt. Ibland känns det väldigt overkligt, ibland hugger rädslan till för att det ska hända igen. '

Ni är oxå fantastiska och jag följer vad ni skriver och tänker på er. Ska "ladda ner" musiken som ni tipsat om nu.
Jag läser förresten Andra delen av vingklippt ängel, som heter KÄNN PULSEN slå. Av Berny Pålsson. Biografi över en mkt sjuk ung flicka med självskadebeteende, psykoser och massivt missbruk. Känns i högsta grad aktuell eftersom så många av våra ungdomar mår dåligt. Och beskriver missbruksproblemen bra. Fast den är ganska otäck så varning för känsliga själar är kanske på plats. *L*

TACK igen och KRAMAR OM
Pia

Hej Pia...

Jag känner en sorg över att du har behövt må så dåligt,
men lycka över att du fick en andra chans.
& att du delar med dej på det här fina sättet.
Det du skriver är oerhört viktigt & tänkvärt.

Du ger dej själv tid för eftertanke & oss andra tid att reflektera över hur vi lever.
TACK... / Mie.

Ps
Jag har börjat kopiera allt jag skriver...
för det är ofta det försvinner,

Hej Pia!

Du är fantastisk!, visste du det...?
Ville bara säga det, dagens sanning...

Otroligt fint öppenhjärtligt och lååångt skrivet...
Fick direktkontakt med min själ, utan omvägar

Berra