Senaste kommentarerna i forumet

Sjävlklart har du redan släppt det spåret PP. När tältet är uppslaget tar och visar barnen runt. Där finns säkert ett bad i närheten och vad är då tryggare än en nykter farsa som lär en hur man simmar?

Själv tog jag mig ett återfall i torsdags. Känns skit! Nu ska allt byggas opp igen. Självförtroende och ongarnas tillit. Du dricker inte öl vid tältet PP, det blir bara pissnödigt och vått! /R

Fan vad härligt att du tar resan...och med sonen
med dig. Barcelona är inte fy skam. Hoppas ni får det toppen...och om en parfymdroppande spanjor flörtar med dig? Flörta tillbaka!

Önskar dig en toppenresa E! Kram gumman ;-) /R

Lyssna på mt, Lessenfrun och Kalla! Inga stora beslut i år. Du har ju redan tagit det största. Härda ut...parterapi? Kanske... Jag tror ju personligen att när det är över så är det över! Men gör inget drastiskt. Känn efter som satan.

Vad känner du när han ligger brevid dig? Vill du detta resten av ditt liv?

Lån, hus, barn, vana, räkningar och alkoholism är inte obetydligt i ekvationen. Men grundkänslan man ska gå på tror jag är; Hur känner jag när jag vilar brevid denna människa?

Som vanligt lite vilse i rymden/ R

Dum titel...Hybris!!! Jag trodde jag skulle vara starkare men återfallet kom i torsdags. Nej nu ljög jag. Inget återfall kom. Jag tog ett återfall! Var hemma hos en barndomskompis som jag berättat för...han vet att jag är en alkie. Men när farsan hans skulle bjuda på hemlagat vin så lyckades jag inbilla både mig och vännen att det var ofint att tacka nej. Så jag smakar två småååå glas..."The italian way".

Nu kommer skiten. Jag sätter mig på farmors vespa - kör påverkad - till närmsta turistort där jag checkar in på ett hotell. Går ut och super hela djävla natten. Vaknar i en solsäng på den tomma stranden...minns en del. Mycket glömt, annat jag vill glömma. Sån djävla ångest att jag inte förmår mig att åka hem. Tar rummet en natt till. Försöker ljuga för farmor och syrran. Men ALLA vet jag pysslar med. Detta var inte ett extra dygn för att jag skulle få rida ut ångesten ensam/skydda ongar. Detta var ett extra dygn för att jag inte kan sluta.

Gårdagskvällen dock mkt lugnare. Sitter ensam på en krog. Ngt vinglas och sen går jag till mitt rum.

Först ville jag inte ens checka in här...för skammen! Men vart annars ska jag ta vägen? Alkisvård i Italien? Dessutom vet jag ju att iaf. en del av er förstår... Men jag fattar ingenting! Har jag verkligen inte greppat ett skit det sista halvåret? Trodde jag att jag kunde ta ett glas? Vad fan är jag för nolla? Hur kunde jag tro att jag var frisk? Detta är en sjukdom!

Dag 1/ Dompa

Det gör mig ont att du har det så jobbigt...ekonomiskiten! Men både Berra och PiL har rätt. På olika vis. Ekonomi är viktigt men att leva över sina tillgångar är sinnessjukdom. Dina grabbar har det bra...en mamma med cash en pappa med en massa kärlek.

Den här månaden när grabbarna är borta; Försök att se det som Rehab...nu kan du verkligen passa på att bli nykter. Att stampa omkring hemma och kanske slita ditt hår. Yla mot månen ;-). Skriv en visa om hur djävla svårt det är att vara nykter.

Lätt för mig att råda...torskade ordentligt i torsdags. Det är inte är fan inte klokt.

Håller om dig fiskarn och släpper ta mig fan inte!!! /R

dricker jag här. Det är tyst och stilla, alla är på sina egna vägar och jag hoppas alla har det bra. Idag ska jag ta in blommor, det finns mängder av höga vita blåklockor i trädgården. / mt

du är PP - du är ju värd så mycket bättre! / mt

Frukost kl 0350 hör inte till vanligheterna. Men har man en färja att passa så har man... Satt igår kväll och funderade på att jag i eftermiddag då vi är framme och slagit upp tältet är värd en av de där goda ölen från trakten. Men nej, jag släpper härmed det spåret.

Du/vi är normal fast du är onormal, jämfört med alla andra som egentligen är onormala eftersom det är du som är normal. För, hur normalt är det EGENTLIGEN att hälla i sig ett gift som förstör kropp, själ, relationer, familjer, karriärer mm mm?

Håller med MT om att ogilla alkoholbilder på FB. Jag ser också mer och mer nu, reagerar mer över detta alkoholbelönande.

Härlig läsning, mt! :-)

/H.

Grattis, V! :-)

Tänk att vi har blivit med forum-bebis igen! Det var väl curry senast... och det är ju ett tag sedan nu.

/H.

Idag såg jag min samtalskontakt (han på kommunen, ni vet) på stan. Jag har inte sett honom på över ett år, tror jag. Jag gav mig inte tillkänna, och jag tror inte att han såg mig. Å andra sidan är han ju tillräckligt professionell för att inte konfrontera sina klienter på stan... så jag vet inte.

Hur som helst, det var lite skönt att se honom och tänka: "Nej, jag har inte haft något behov av att ringa dig. Jag vet att jag är välkommen, men jag behöver inte."

/H.

Hej igenkännandet är stort hur lika vi alkolister är varandra i tankar& handling. Alla mina måbratillfällen var alkoholtema semester,helg,godmat,umgänge med andra. Började att medicinera med alkohol mot stress och allt som egentligen var jobbigt att hantera känslomässigt.
Detta intag utvecklades med åren till ett destruktivt drickande som gick ut på att få tyst & lugnt i huvudet.
Med detta missbruk av nervgiftet alkohol utvecklades en kraftig depression. Fick även jag utskrivet en del antidepp medicin, som var helt verkningslös eftersom jag krökade samtidigt.

Min familj fick tillslut övertalat mig att ta hjälp via en behandling och med det nyktra livet försvann mina psykiska spöken glädjen kom tillbaks i den vanliga vardagen. Har varit nykter i snart två år nu, med undantag för ett par återfall. Har verkligen ändrat mitt liv till det bättre, relationer stärkta, enormt bra sömn, minskat i vikt, bättre fysik, aptit på livet i största allmänhet.
Det märkliga i samband med återfallen är att all alkohol smakar skit detta som var det godaste jag visste under många år.
Skönt att slippa all hantering inköp, planering omsorgen runt allt detta var ju ett heltidsjobb när krökandet var som värst.

Att jag utsatte mig själv och sin familj för detta elände förklarar hur starkt ett alkoholberoende är. Läste någonstans att hälften a

Det är bra att du skriver! Givande för både dig och mig, och andra som läser. Detta ämne är så förbaskat tabu så här inne måste vi ösa ur oss allt! Det du beskriver om dina upplevelser av alkohol, det skulle kunna vara jag som skrev, rakt av. Det är så exakt för mig! Jag har också skjutit på den där vuxenheten, varit stolt över att alltid uppfattas som mycket yngre, fram tills nu då. Vad är det man flyr ifrån? Undrar om det är en rädsla över att inte klara av det ansvar det innebär att vara just vuxen? Rädd att livet ska bli tråkigt kanske? Jag funderar över vad alkoholen ställer till med, inte bara genom att man gör dumheter utan hur vi påverkas själsligt. Har också haft en grym ångest dagarna efter, krävdes inte ens att jag hade druckit speciellt mycket för att oron i magen skulle komma smygande. Min pojkvän får ingen ångest alls, han blir bara lite seg. Kan det bero på att han kan hantera alkohol medans jag vet att det jag gör är fel, rent av skadligt? Kanske. Har kompenserat mitt drickande med duktighet, och troligtvis även åt andra hållet. Druckit för att jämna ut den där präktigheten, för att få slippa alla krav för en stund. Sjukt när man ser det med lite distans, vad sjuttan håller jag på med?

Du kommer våga en massa mer, det är jag säker på. Man har ju inget val när man inte kan ta genvägen genom alkoholen. Och på något sätt blir det, har varit för mig iallafall, lättare att visa sig som man är, utan. Har testat lite halvtramsiga grejer, gått till jobbet osminkad och ostylad (skulle aldrig i livet gått dit utan smink tidigare). Och vet du, byggnaden höll, folk klarade av att sköta sina arbetsuppgifter och jag märkte ingen som helst skillnad i hur folk behandlade mig. Trots att jag inte bar min mascara :-) Det jag menar är att man måste ge sig själv en chans, prova att bara vara sig själv. Inse att det varken handlar om utseende eller prestation, folk gillar en iallafall. Och gör dom inte det så är det okej.

Känns bara så jobbigt att tänka på sommaren. Grilla - öl. Semester - öl.
Snack på lunchen - vart och med vem man ska supa. Greklands taverna
Kall öl. Men det går väl utan antar jag. Har nästan aldrig provat. Brukar
tänka på folk som aldrig haft alkohol i sitt liv. Kan vara av religion eller fritt val
eller för att man kanske helt sonika inte gillar smaken. Det är ingen big deal för dom.
Det där är ju ngt som man skapat på vägen. Eller hur ?

Tack för ditt stöd. Ikväll blir det grillning. Med virgin cirrongrogg.
Dvs citronfanta utan sprit.. En annan sak jag glömde berätta är att
min kära fru sagt att hon också ska vara vit när vi är tillsammans.
Inte för att jag vill eller tror att jag behöver detta, utan för att hon också
druckit för mkt. Imorgon kommer. Var så säker ;) Pianoman: Skulle inte
Förvåna mig om vi känner varandra. Sköt om dig min vän !

...vill inte bli full en enda gång till! Minnesluckor och skit!
Tänker börja springa i skogen på fredagskvällar istället, det får bli mitt fredagsmys!
Kanske kan funka för dig också... Sen köper du det godis som du gillar bäst att snaska på efter du duschat...
Lycka till!

...Är drygt 50 år, dricker varje fredag men håller mig oftast nykter i veckorna. Varje fredag blir jag snorfull, sen ligger jag bakis på lördagen... Jättetrist. Kan inte minnas en fredag utan vin... för det är bara vin jag dricker, aldrig sprit eller öl. Har aldrig tagit en återställare heller... Mitt problem är att jag dricker för att bli berusad, hela kroppen skriker efter ett glas vin till... och ett till... Vid tio på fredag kväll har jag slocknat...
Skulle vilja kunna dricka normalt, t ex två, tre glas vin på en kväll... Hur tar jag mig dit? Detta fredagsdrickande har pågått i över 10 år och det känns som att det räcker nu. När barnen var små drack jag mig aldrig berusad, var även självklart nykterist under graviditeter och ammning.
Funderar på att sluta helt en tid men det är svårt med det umgänge som jag har. Finns alltid vin med när vi ses men det är bara jag som skåpar i mig.
Ja jösses vad göra... Jag är bakis nu när jag skriver, minns fragment från gårdagen, har minnesluckor.
Skit också...
Börjar med två helvita veckor nu, sen åker vi på semester och då får det bli lite vin på kvällarna.
Kikar in här ibland, blir glad om någon skriver lite till mig...
Kram

Känns alltid bra att dra vinstlotten :)

till segern! / mt

Som du kanske förstår av mitt namn så är jag i samma branch. Alkoholen blev ett sätt för mig att bota stress, prestationsångest och att få sova om nätterna. Ja, du vet säkert.
Idiotiskt såhär i efterhand men när jag var mitt upp i det så kändes det som enda utvägen.

Den korta versionen är att jag började söka hjälp för depression och ångest. Läkare försökte med alla möjliga mediciner, men inget hjälpte. Jag sjönk djupare och djupare i mitt missbruk. Det slutade med att jag bad om hjälp och fick komma till ett behandlingshem.
Här någonstans insåg jag att för att komma till rätta med mina "andra" bekymmer så är första steget att sluta med alkoholen. Efter några vacklande månader så började nykterheten sjunka in och nu har jag ca 20 månaders nykterhet.
Och när jag hade varit nykter ett tag och började landa i det, ja då hade även min depression och min ångest bleknat. Alltså förvärrade jag bara symptomen med alkoholen.

Nu har den berömda sinnesron lagt sig i mitt hjärta. Jag vet att jag duger och jag behöver inte längre tampas med dåligt samvete.
Jag vet att jag inte kan hålla mitt drickande till några glas, så skulle jag börja dricka så skulle jag vara tillbaka på missbruksnivå igen. Så då är det enklare att låta bli helt. Alkoholen är inget livsviktigt trots allt. Även om jag trodde det för två år sedan.

Häng kvar här. Skriv och läs. Det hjälper.

Inatt var jag på systemet igen. Händer med jämna mellanrum, men det var längesedan nu. Jag gick omkring länge och tänkte att om någon frågar, så handlar jag till någon annan. Eller om det faktiskt var så att jag skulle handla till någon annan. Minns inte riktigt.

Jag gick och kikade, tänkte att ingen vet ju om jag handlar lite till mig. En liten whisky, några öl kanske?
Vandrade omkring mellan flaskorna och märkte att det var inget jag ville ha. Till slut kom jag fram till att jag inte hade något där att göra och så gick jag därifrån utan att ha köpt något alls.

Jag - drömmarna 1-0

Varför jag dricker som jag gör? Det har jag ängnat många tankar åt. För det första så märkte jag redan första gången jag drack att jag tålde ganska mycket. Några av vännerna spydde men jag kom hem utan att föräldrarna la märke till något särskilt. Började festa ganska sent, blev ordentligt i gymnasiet. Har alkoholism i släkten (min farbror är nykter alkoholist som höll på att supa ihjäl sig). Jag vet att jag har en beroendepersonlighet. I tidiga tonåren åt jag mycket godis & glass. Kan tyckas ofarligt men jag åt alltid mycket och snabbt. Tror att det var ett sätt att döva känslor redan då, ett sätt att fly. Det har varit en del tillfällen då jag har blivit avvisad ute på krogen tex då jag har känt en stor ledsamhet och tänkt "nä, fuck this", gått till baren och beställt en öl + en shot. Ibland gick jag ifrån mina vänner för att beställa mer utan att de såg, inte så sunt. Har inte heller varit den som har för vana att dricka ett glas till maten för det är gott. Vill gärna fylla på med mer. Tycker ofta att det är godare med cola eller vatten till maten.

Det konstiga är att jag alltid blir så fruktansvärt bakfull. Inte att jag spyr men kan ligga en hel dag utan att kunna äta och svarar heller inte i telefon. Det blir en slags isolering med en avstängd hjärna. Ibland håller bakfyllan i sig i 2-3 dagar. Varför vill jag sätta mig själv i den sisten? Det roliga är att jag alltid klarar av mitt jobb. Jag blir förvånad hur mycket jag tolererar, hur jag orkar ta mig igenom det gång på gång?

En annan en annan händelse som troligtvis har påverkat en del var min sjukdom jag gick igenom efter första året på gymnasiet. Jag blev cancersjuk, behandlades i 8 mån, tappade håret, hela kittet. Jag är oerhört tacksam att det gick bra och att det ligger bakom mig. En redan utmanande tid som tonåring med indentitetssökande, första pojkvännen, fester osv bestod av att överleva för min del. Efter att jag blev frisk så var det no mercy. Jag festade like there was no tomorrow. Kände mig odödlig. Men det höll inte i längden. Jag skulle ju växa upp, bli vuxen, vidareutbilda mig, skaffa en karriär... Tror jag fastnade i ungdomslivet för länge, har velat fly undan det som är svårt för länge, dvs känslorna. Problemet när jag dricker för mycket och gör olämpliga saker (som jag ibland inte minns) är att jag försöker kompensera det genom att vara extra duktig på andra områden. Jobbet är en klassiker. Då kan jag på något sätt balansera ut mitt negativa beteende. Alkoholen har vafit min frizon där jag fullständigt skiter i allt & alla och vågar ta för mig med det motsatta könet. Men i ett berusat tillstånd är jag så känslomässigt avstängd...

Det är ju inte bara negativa upplevelser jag har med alkoholen. Vore det så skulle det vara enkelt att ta ett beslut om total nykterhet. Spriten har ju fördelar med sig också. Problemet blir ju när konsekvenserna av mitt drickande blir alltför negativt, vilket det har blivit många ggr de senaste åren. Jag är ganska ny här inne men har sökt hjälp via alkoholgrupper, AA-möten, alkoholklinik (stöd av antabus) och har fått en hel del kunskap kring det här. Många gånger har jag inte gjort det direkt för mig utan även för någon annan närstående. För att klara av detta måste jag ha en stark vilja inifrån mig själv, för det är jag och bara jag som får leva med mina tankar, min ångest, min sorg.
Jag hoppas jag vågar göra allt det där jag bara vågar när jag är full även nykter. Jag är modig när det gäller mycket men superrädd för vissa saker. Jag vill verkligen känna att jag duger som jag är och att misstag & brister är en del av mig. Det är en styrka att visa sig svag!

Nu blev det långt detta här men det är verkligen terapi att skriva av sig här inne.
Ha nu en härlig, glad & nykter helg! Vi är värda det!! ;-)

Det är här på forumet som jag läst om fenomenet kris i tremånaderscykler första året. Vet ej vad som är 6-månaderskris resp. "sommarsug", men det är av mindre intresse, något är det som knackar på. Har dock ej varit nära ännu, men något instabil är jag. Tänker en del på Holknektens "analyserade och genomtänkta beslut att börja dricka igen" och det faktum att han även hävdar att "om någon sagt till mig dagen innan att imorgon kommer du ta ett glas vin så hade jag skrattat den människan rakt upp i ansiktet" ungefär. Så genomtänkt var det beslutet liksom..

Holknekten var förvisso tolv resor värre på det än jag hann, men det är lite mentalt påfrestande, ambivalensen om man verkligen kan lita på sig själv eller inte? Å ena sidan känner jag att jag har full kontroll, men samtidigt, kan en intelligent person som PH resonera så galet så tvivlar jag indirekt lite på mig själv också.

Att vakna ganska tidigt utan klockan, känslan av att få ligga kvar i sängen och bara fundera på allt och inget, försöka luska ut vad det är för väder bakom persiennerna...det är så härligt. Har min första semester på flera år och har såklart lite dåligt samvete över att vara ledig. Inte direkt medvetet utan mer som en liten molande känsla i magen. Vad är det för trams? Nä här ska njutas! Har inget planerat första veckan och det ska bli intressant att se vad jag gör, eftersom jag har en tendens att få lite ångest av att bara vara, enklare med ett fullt schema. Som en studie av mig själv.

På alkoholfronten intet nytt, inget sug men har heller inte varit utsatt för "frestelser". Det där med att ta ett glas vin här och där är inte (i nuläget peppar peppar) så svårt att avstå eftersom jag aldrig varit så intresserad av att smådricka. Vill ju alltid bli full när jag dricker, ett glas är helt meningslöst. Största risken för mig tror jag är att jag får för mig att festa till ordentligt, att jag tror att jag kan det. Kan sakna alkoholen, fast inte som jag använt den nu utan när jag var yngre, spänningen inför festen, allt det galna. Vet samtidigt att jag filtrerar bort allt det dåliga, all misär och ångest, det är ju så hjärnan fungerar. Ibland trycker jag bort tankarna direkt med ett "du kan inte dricka, punkt slut". Fast oftast försöker jag låta tanken löpa ända ut, var det verkligen så roligt? Nej. Kommer fram till samma slutsats varje gång.

Icke-drickandet tar mycket tid, tänker på alkohol varje dag. Å andra sidan tog drickandet en jäkla massa tid och framför allt energi så det får väl vara så.

Önskar er alla en trevlig helg!