Senaste kommentarerna i forumet

Detta var baske mig den jävligaste dagen på över ett halvår. Har inte gjort många knop på jobbet, och inte längtar jag hem heller. Vill bara sätta mig på ett norrgående tåg och sätta mig på en kal kobbe i ishavet och glo norrut tills det går över.

Jag undrar om detta mående är kroppens irritation över att den inte får eller ska få någon alkohol. Antagligen så har jag alltid tagit mig något järn långt innan det kommit till detta stadium, om jag varit ledig dagen efter. Jag är alltså mer beroende av alkohol än jag erkänt för mig själv. Ångesten/nedstämdheten = abstinens. Jag är en lågintensiv alkoholist. Godmorgon!

Surt att få lärdomen den långa vägen, men som du redan konstaterat, ångesten går över. Trots att jag hävdar motsatsen några inlägg tidigare så förstod jag ditt beslut i större utsträckning än jag gav sken av i förstaläget, det ÄR ganska surt att vara den misfit det trots allt innebär att vara när man inte dricker, i annat fall fick jag insikten på midsommar, graden av fylla var hög, liksom därmed även graden av mitt upplevda utanförskap.

Men ja, jag kommer ihåg var jag läste det först, och jag tror på det till fullo, nästa år vid motsvarande tidpunkt har PP ett vitt år på nacke och hals :-)

Härligt med dina upptäckter och självinsikt!

Vilka upptäckter. Vilka landvinningar. Har många tankar kring detta...men måste jobba lite nu. Men du är ta, mig fan härlig; Bara krypa till korset så där. Vi hörs! /R

Tänk att du råkade ut för exakt samma sak som min kille Paron. Vad är det för fel på dessa damer? Antar att din farsa var exakt samma tafatta dumhuvud som jag. Att han inte sa ifrån...om han nu var med. Precis som jag. Skäms fortfarande för min mesighet.

Persson hade ju en djävla tur där. En sån liten rackare. 2,5 år. Men som du skrev; måttlighetsdrickaren har ju inte koll på sin snaps...

Kalla; På lördag lämnar jag och ongarna landet och blir borta till skolorna börjar. Jag är rädd att om jag ens skulle ansöka om ett besöksförbud nu så skulle J elda upp huset för oss medans vi är borta. Men fortsätter det i höst...Ja, då måste jag agera. Soc och svärfamilj pratar med henne hela tiden....men budskapet går inte in. Jag tror att även byfollet tycker att besöken är onödiga...men han är ju kär, packad och galen, stackarn. Nu hoppas jag på "ur syn, ur sinne".

Sköt om er vänner! /R

Hoppas du och din syster hittar den hjälpen ni söker, mmen du måste bli hel först för att kunna hjälpa henna. Skaffa dig Fb så kan pratat lite mer//Kram Kalla

Han kan hålla kurser på sidan medberoende, så sträck på er bägge två vilken resa ni gör//Kram Kalla

Hoppas du inser själv hur stark du är, lite dumt att inte säga till kvinnan med snapsen men sånt händer. Kan du få någon att prata med ditt x för jag tror det är det värsta för dina barn, inte att hon är full utan med en annan man som kommer hem till er. Om inte tycker jag du skall ansöka om besöksförbud inte alltid lätt att få igenom men man kan pröva. Både du och barnen måste få lugn och ro hemma,Kram kalla

Usch, sitter här och mår riktigt jäkla dåligt. Ångesten har slagit till med full kraft. Jag vet ju att den går över, men inte är det kul att sitta här och plågas.

Men nu vet jag. Det ÄR verkligen alkoholen i sig, och inte fyllan, som ställer till det för mig. Men det visste jag ju redan i första inlägget i denna tråd, för drygt fyra månader sedan: ”I och med att jag under den perioden aldrig blev bakfull så upptäckte jag en annan effekt av alkoholen. Jag hade fortfarande ångest dagarna efter att jag druckit. En allmän oro/nedstämdhet följde efter varje helg som jag överhuvudtaget drack alkohol, oavsett mängd.”

Några inlägg senare skrev jag: ” Jag känner det nästan som att jag lurat systemet(!) när jag håller mig nykter. Haha, mig fick ni inte! Liksom. ”

Varför vill jag sluta lura systemet? Varför ville jag rätta in mig i ledet igen? Börja dricka igen?
Jag tror att det började med ren glömska. Minnet av ångesten bleknade. Jag tyckte att det blev svårare och svårare att förklara varför jag inte drack. Både för mig själv och för andra. Det började att bli intellektuella förklaringsmodeller istället för känslomässiga. Och vips så kan man hitta intellektuella vägar ur nykterheten. In i dimman igen, men med både dimljus och nödraketer. Så fint.

Jag har fört in mig själv på villospår, av ren svaghet. Det ser jag nu när jag läser min tråd från början. Jag känner det eftersom jag nu har ett facit att jämföra med. Hur var det att dricka? En klunk, den allra första, var godare än det alkoholfria alternativet. Sedan var det samma dryck. Så det där med att det är vissa öl jag gillar måste ju vara en lögn. Att få dricka vin med frugan och osten då? Allvarligt talat, rödvinet smakade inget vidare. Det var väl ok, men inget som tillförde något egentligen. Och folkölen, vad ska jag med dem till? Nubben? Haha, vilket skämt. En dryck man pinar i sig! Den kan jag leva utan.

Nu får jag fan skärpa mig. Jag borde ju kunna utnyttja den senaste veckans missöden och vända dem till något positivt. Jag har fått ett facit, ett kvitto på att jag var inne på helt rätt spår när jag slutade dricka i december.

Fan, jag gör det här och nu. Jag avbryter härmed mitt experiment. Eller, jag låter det fortskrida månaden ut, men jag kommer inte att utnyttja min ”rättighet” att dricka alkohol. Jag vänder drycken ryggen medan den fortfarande är legal för mig. På så vis kan jag visa den styrka jag tappat bort någonstans.

Midsommardagen nästa år, då kommer jag att fira ett år som nykter. Ni läste det här först!

Nynykter! Skönt att höra att du haft en fin seglats. / mt

Jag var lite rädd för att blommorna skulle ha vissnat och att skulle lukta lite dammigt instängt härinne, men den rädslan var ju obefogad! Här är urvädrat och det doftar av bå pioner och hav (lät inte det där som nån klämmig svensktoppslåt förresten? Doftar friskt av pioneroch hav..?)
I alla fall är jag glad åt havsutsikten för efter en vecka på segelbåt i Medelhavet känner jag starkt att jag och havet på något sätt är ett. Jag är inte någon särskilt erfaren seglare, men samtliga segelsemestrar jag har gjort kvalar tveklöst in på semestrarnas topplista.

Jag känner igen mig i det du skriver om, Viktoria, att det ibland kan vara svårt att vistas ibland andra som dricker. Reflekterde över just det under semestern. Det blir som ett filter mellan mig och de andra. Även om ingen blev otrevlig eller påtagligt onykter. Förut skapade jag mitt eget filter av alkoholdimma. Nu finns avståndet där för att jag är nykter.

Stora kramar från Nynykter

straffet för att bjuda uppenbart minderårig på sprit, vad är det? Jag bet av min snaps så många gånger att jag till slut glömde bort den. Och där den sedan stod på bordet efter middagen var det tydligen bara bråkdelen av en sekund från att den dracks upp av min minsting på 2,5 år. Ibland är måttligetsdrickaren minst lika farlig som fyllot...

Efter 6 månader av frånvaro dök du så upp igen. Den våta filt av ångest och nedstämdhet som läggs över min tillvaro. Igår var jag riktigt tjurig, grälsjuk, lättstött och allmänt låg. Ingen anledning till det alls. Den där jävla alkoholen alltså. Som det ser ut nu är det inte troligt att jag tar mig någon mer fylla under detta experiment. Sen får vi se om jag ändå kan unna mig ett glas vin med frun då och då. Eller en av de där ölen med det lilla extra som jag saknade under min helvita period.

och rekommenderar vidare. Bäst - och värst - i mina ögon, är Svek, en fullkomligt vidrig bok som jag sträckläste med stigande förfäran. I den avtäcks villområdesidyllen och i någon mån insidan hos en psykopat - så långt det nu kan låta sig göras.

Idag inbjuder vädret till att arbeta, läsa och skriva. Men grönskan står sig fint:) / mt

att höra av dig barbalala - och att ditt liv är så bra!!! Underbart!
Tack för boktipset - jag har läst alla Alvtegen utom den senaste där hon "bytte spår" - läste en artikel för ett par år sen där hon beskrev att hon själv började må dåligt av sina romaner. Inte konstigt, de är verkligen inträngande i mänskans psyke.
Starka böcker inom samma tema som Skam är en trilogi om flickan Torun av Herbjörg Wassmo. Den första heter Huset med den blinda glasverandan, följande Det stumma rummet och den sista Hudlös himmel. Rekommenderas. Men är mindre lättsamma än Alvtegen kan jag tillägga. Den av Alvetegens böcker som gjorde starkast intryck på mig är Svek, en bok som verkligen kryper under ytan i vardagsidyllen och även ger en föreställning om insidan hos en psykopat - ett starkt ord.

Det är härligt att läsa, gå in i mänskors livsöden - den här sommaren inbjuder till det:) Det är nånstans runt 15 grader på utsidan och regn i antågande.

En riktigt stor och varm kram till dig! Jag tänker ofta på dig när jag rör mig på forumet och nu ska jag göra det med särskild glädje! / mt

Åh, jag älskar hela den där serien... Skam, skuld, svek... fantastiska böcker!

Så jag håller helt enkelt bara med om boktipset, barbalala. :-)

/H.

Vad glad jag blir!

Jag frågade dig ju just i min egen tråd hur du har det, och här får jag mina svar. Vilken härlig läsning!

Heja dig! :-)
/H.

Åh, vad gulliga ni är! <3 Tack.

barbalala - vad kul att se dig här igen, hur har du det?

Kram, båda!
/H.

Jag kan bara hålla med Barbalala. Lelas du är helt fantastisk och underbar! Hjälper så många!
Men du vet ju redan att jag kallar dig Ängel! Kram Anonymt

att läsa om en fin och lugn midsommar och om flodhäst-elefanten som pös till väders. Kramar till dig min kära mt / A Ett boktips till dig: "Skam" av susanne alvtegen. Lättläst sommarunderhållning med en eftersmak av ett visst djup...

Lelas! Dina råd och din uppmuntran höll mig uppe när det var så svårt, och du fortsätter och fortsätter att hjälpa så många här på forumet. All heder och respekt till dig! Och kram!

Önskar dig mycket glädje med din nya lekkamrat lillablå, det har du verkligen förtjänat.

Nu är det sisådär fyra månader sedan jag var här senast. Och det var ungefär ett år sedan jag skrev ihop projektplanen för den stora förändringen av mitt liv, den som slutade med punkt 10:

10: Hösten 2012
Jag bor bra med barnen, och känner mig trygg och lugn. Jag har jobb, jag har vänner som jag bjuder hem och som jag kan slappna av med och som vet hur jag mår. Jag har fysiska aktiviteter som jag njuter av och trivs med, och jag har mycket närhet till naturen och vatten. Jag har kontroll över min ekonomi.

Idag sitter jag med facit i handen, och jag kan bocka av alla punkterna. Jag har just köpt det fina huset där jag och barnen kan bo bra och bygga trygghet, glädje, värme och öppenhet. Det är nästan svindlande, att det är möjligt att ta tag i rodret i sitt liv. Jag trodde inte det var möjligt innan jag började skriva mina första inlägg här, och det är ju faktiskt ganska nyss. Och jag har er att tacka för mycket av det!

Nu är det dags att skriva nästa kapitel. Det blir ett projekt som kommer att handla mer om insidan, mer om att lära känna mig själv, mina egna källflöden, min rot och min styrka. Att lära mig älska mig själv, och älska att umgås med mig själv. Kanske är det en mycket svårare läxa, men jag har en hisnande känsla av att även det kommer att bli verklighet. Att jag kommer att kunna se tillbaka och bocka av även det.

Puss till er alla i högsommarljuset!

Du är välkommen Dompa, men tror inte lönen kommer att tilltala dig :D Är helt slut efter ha jobbat dubbla pass hela helgen, hoppas det regnar i morgon för jag vill bara slappa hela dagen.

Är så glad att så många verkar ha klarat helgen bra för ni är så viktiga för mig och stödet vi har i varandra.
Så nu skall en trött kalla ta soffan, fjärrkontrollen och godisskålen i besittning//Kramar Kalla

Ja, det finns verkligen ett liv utan alkohol, dock inte utan kaffe och chokladbakverk. Har aldrig haft chokladsug tidigare. Min man drack ungefär 2 öl per dag, men han var noga att kolla att det var ok med mig. Han kan lika gärna avstå, för honom spelar det ingen roll om han dricker eller inte, han tycker vin är gott men är fullt nöjd efter 1 glas. Har alltid varit obegripligt för mig. På denna båt var det få svenskar, det var väldigt många nationaliteter och det var inte som på Finlandsbåtarna. Här var det ingen fylla, såg inte en enda som var för överförfriskad. Fast vi gjorde kväll vid 24 och kanske var det värre sen, men det slapp jag se isåfall.
Kram