skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

..så Söndag...

grillen har svalnat, middagen är uppäten, gästerna har gått, dammet har lagt sig...
Nu kommer nästan det bästa av helgen, när alla uppgifter är gjorda, allt är klart...
inga träningar, inga åtaganden, bara låta maten smälta i magen, och dåsa uppkrupen i soffan..

Det kanske är NU helgen börjar på sätt och vis, lugnet före stormen, arbetsveckan...
Alla i familjen är samlade, nu börjar vår myskväll, tillsammans...
Ja bortsett ifrån mig, som väljer att sitta här och knappa, typiskt va?

Men därute i vardagsrummet påbörjar redan slagsmålet om vem som får kontrollen över... kontrollen.
Tjejerna ska flukta på dravel (något drama med puss och annat slask)
Grabben ska envisas med någon sportkanal, vad som helst, pingpong i Guatemala om det så vill.
Själv vill jag se något som har hänt i verkligheten, helst utan reklam, eller någon riktigt biorulle med lite kvaletutta i...
Vi kommer aldrig överens, det brukar sluta med att vi hamnar framför egna TV-apparater i skilda rum, eller framför datorerna när väl allt snacks är slut...

jaja, vad är väl en bal på slottet..?

Veckan sys ihop nu, och en ny tar sin början i morgon bittida...
Veckan har innehållit allt ifrån högt till lågt och mycket varierad, ganska välmatad som vanligt...
Jag antar att det är som det ska vara, och jag klarade av den utan att falla för alkoholen...
1-0 till mig och mitt fortsatta välmående...

Jo jag har en fruktansvärd huvudvärk som pågått hela helgen, men jag vet hur den dämpas,
med en huvudvärkstablett och inte (som tidigare) med alkohol...

Jag menar, en hagelbössa i munnen tar ju i och för sig också bort huvudvärken, men om biverkningarna är större än nyttan, varför överhuvudtaget testa?
Okej, det var en drastiskt jämförelse, men den har samma funktion, blåser bort hjärnan!

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Kram till dig Berra! Jag älskar dina inlägg. I det här fanns det ju en del att fundera på... tjejkvällar och så. Det där med att det inte finns någon morgondag så länge man är dragen är bland det värsta! Jag har varit ute på krogen och tittat på klockan och tänkt (?) "Vad BRA, klockan är bara fyra. Då hinner jag ju sova MINST två timmar jag ska upp och jobba i morgon. Lungt, ju! Jag stannar ute ett tag till!"

Smart!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Tjo Hopp!

...så är man mitt uppe i helgen, Lördagkväll, och fortfarande nykter...

Känns det bra?, frågar man sig...
Ja med tiden så gör det det, har ingen längtan eller någon känsla av att jag försakar något...
Tvärsom, det känns som jag bejakar något, typ verkligheten istället...
Det här är mitt riktiga helgliv, inte så mycket roligare än det ter sig...

Vad händer då?
Tja fyra timmar på baksidan med högtryckstvätten, för att få det fint, till sol & värme,
när den nu behagar sig komma...
Frugan har bakat och stått i till morgondagen då tjocka släkten kommer till dotterns kalas.
Just nu är det ett väldigt tjatter och fnittrande från undervåningen, hon (dottern alltså) har "myskväll" med 11 av sina bästa gamla vänner, vi är förpassade till sovrummet, jag mor och grabben...

Tidigare på kvällen lejde vi ut oss till grannarna för att hålla oss undan tonåringarna...
Men de är ju så fasligt kvällströtta, så efter en videorulle och nyheterna så fick vi gå hem.

Hon (grannfrugan) var lite sliten efter ha varit hos den andra grannen på "tjejkväll" igår...
De var typ 7-8 tjejer och tre dunkar rött 14 procentigt, ja det gick ju som det gick...
Efter att ha varit ute och luftat sig 2 ggr så var hon tvungen att gå hem och lägga sig.
Mannen fick ta träningen för lillgrabben, trots att hon hade lovat ta den...

När man dricker så finns det aldrig en morgondag, känner så lätt igen det...
Men det gör det, och aldrig en behaglig sådan, har jag lärt mig...
Klockan tre på eftermiddagen kunde hon visa sig ute igen, ha!

Frugan var med på samma tjejkväll och hennes vännina likaså, frugan höll sig fin, vänninan var det nog lite värre för, hon hittade inte sin cykel när hon skulle hem..
Och det var ju inte så konstigt, när man står utanför grannens garage och kollar...

Jaha, jag är fortsatt glad att jag inte har fördärvat denna kväll och helg med att dricka...
Jag ser hela tiden en massa fördelar med mitt val, hos andra...
På sätt och vis är jag faktiskt glad att de andra dricker, det hjälper mig att hålla min gard uppe...

Jag känner mig faktiskt lyckligt lottad, jag har min helg "kvar", igår idag och imorgon...
Jag ångrar ingenting, jag har alla fördelarna kvar, och framför allt, ...mitt (egna) liv!

Hur var showen då?
Precis som jag hade önskat det, lycka lycka lycka...
En vitamininjektion av ren lycka, känner mig starkare än någonsin...
Så härligt att få skratta, av ren och skär lycka..

Jag är som solen, strålar av mitt egna ljus, och jag har inga moln framför mig..

Kramar Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Jag söker alltid kickar, och att gå på konserter eller performance shower är ju ett sundare sätt att få dem på än att bli full!

När jag såg Blue Man Group så gjorde dom absolut mer än att banka på rör, men hela showen är väldigt galen, så det är svårt att säga vad dom gör egentligen. :-D Mycket musik, i alla fall. Och mycket show.

Tror i vilket fall inte att du kommer att bli besviken om du går dit. Trevlig helg!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej igen!

Visst är de läckra, såg dem på melodifestivalen...(Blå gubbarna).

Tycker deras minspel är helt fantastiska när han inte får sätta dit röret första gången...
Kollade av lite på tuben, hoppas att de har lite mer att bjuda på, än att bara banka på stuprör hela tiden, så jag absolut hålla ögonen på dem, både på tuben och när de dyker upp här hemma.

Man behöver stimulera underhållnings-knölarna emellanåt,
kittla sinnen som inte kan anses som förutsägbara, bli överaskad...
Det är då man får fram de här mest spontana, och neanderthaler-skratten...(groink!)
dvs de kommer direkt ifrån hjärtat och går inte att hejda, så otroligt förlösande..

Har upptäckt att jag "söker" mig till sådana upplevelser mer nu, än när jag drack...
Om det är någon sorts kompensation eller något har jag ingen aning om...
Men det gör så otroligt gott inom mig, rena rama mentala "utlösningen"...

Att bara "våga" överlämna sina sinnen åt andra, följa med och hänföras...
Om jag skrattar så jag gråter eller dreglar, spelar ingen roll...
För jag bryr mig inte om vad andra tycker om mig, just då..

Att få vara uppslukad av något annat än en fylla, och en "bakfylla" som kanske medför
återtankar i bilen på väg hem med relexmässiga spontangarv, det kan jag stå ut med...

Det är "goda" saker i livet, som man kan förunna sig, ofta!

Och ett sätt att för mig, ...LEVA!

Mors (igen) Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Underbart! Jag gillar också dom.

Får jag då också rekommendera Blue Man Group? Kommer till huvudstaden i höst, och torde falla dig i smaken!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

helt otroliga, de däringa bröderna...
hoppas du får en härlig kväll, och att solen härifrån hittar till dig!
kramkram!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

FRÄDÄ!, tjoho!

min absoluta favvo-dag, alla gånger...

Just idag är hela min kropp fylld av en massa endorfiner...
Jag har en grej som jag har längtat efter i ett HELT år, och just ikväll så kommer det...
Jag ska åka in till den stora staden och kolla på "The Umbilical Brothers" med en polare...

Jo jag vet det går knappt att komma ihåg namnet, ännu mindre att uttala det...
Det betyder någonting med navelsträngs-bröderna, och det är två snubbar ifrån Australien...
De gör superhäftiga shower, ibland helt utan texter, med egenhändigt tillagda ljudeffekter gjorda bara med munnen...

Mitt tips, kopiera och klistra in texten med Umbilical Brothers och sök på Youtube...
Jag har lagt in några av deras shower tidigare i tråden, och de bara är så fantastiska...
Helt och hållet i Berras smak, så enkelt, så globalt, så nytänkande...
De ska jag få se "live" ikväll, hoppas de får en lika kanonbra kontakt med publiken som förra året.
De har blivit otroligt populära i Sverige så de har lagt till flera extraföreställningar...

Så ni kan tro att jag är tipptopp fylld med förväntan, till bristningsgränsen, jabbadabbadoo!
De är min stora glädjekälla här i livet, känner jag mig hängig så blir jag alltid glad när jag söker dem på tuben..

Det är ett riktigt skitväder därute, kallt regnigt blandat med snö..., aprilväder typ!
Men vem f*n bryr sig...?

Min källa till glädje kan inget solka ner idag, för idag är det MIN dag...
...och så länge jag inte blandar in Herr Alkohol i vänkretsen, så förblir den så...

Ta av livet, istället för att ta livet av sig...

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hahaha!!

Härlig humor!

Jag tycker personligen att alkoholfritt vin smakar riktigt illa, men att ha det lite så där snyggt i ett vingals var ju en bra idé för att få lite feeling. :-D

Tack för att du skriver Berra! Det är skönt att läsa om "de framgångsrika" som hittat en vardag utan alkohol.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Så...

Har mer än halva veckan passerat, och det känns redan bättre...

Igår fick dottern välja mat, eftersom hon fyllde år,
och hon valde en liten grekisk restaurang för hon ville ha souvlaki..
Helmysigt att bara klä upp sig, smita iväg på kvällen, sitta bland tända ljus...
Förrätt, huvudrätt och hela balletten, snacka om att man stinker vitlök nu!

Jag valde ett alkoholfritt rött vin, men just där har de ingen finess, kylskåpskallt!!!
Dessutom smakade det bara svartvinbärssaft, skitäckligt...
Men det var fint i sitt vackra vinglas ändå, tur att det stod ett vattenglas vid sidan om...
Det var hursomhelst mysigt, och mycket gott, och en guldkant annars till den grå vardagen...

Vi skrattade gott åt servitören, som verkade hade gått hårt åt vitlöken själv...
För han stank prutt hela kvällen, eller så hade han en hemsk andedräkt...
Varje gång han passerade oss så kom pruttlukten, verkade som om han hade sin prutthörna på
vägen till eller från vårat bord, kanske dammade av en rökare vid baren, men tänkte nog inte på att förklädet funkade som vindskydd och turbulensen måste ha varit kraftig bakom honom...

Det är ju inte läge att klaga, hallå servitören!!, kan ni sluta skita, det stinker faen härborta!!!
Eller så var maten skämd, och de ville dölja det, vad vet jag???
Typ, fasiken!, köttet är gammalt, men jag vet, vi matar Hasse servitören med massor av vitlök,
och så dammar han av en massa fisar och döljer den skämda köttlukten, ja!

Eller så är det deras "grej", det skapar en massa heta diskussioner vid matborden...
Där krigen mellan matborden hetsas av, vem f*n är det???
Uppgörelsen görs bland rökarna på trottoaren,...
j*vla skitgubbe!, håll käften slappa ringmuskel-Ingrid, fjärt-Berta! osv osv...

whupp, där slank fantasin in på ett villospår, som ni ser..skitsnack som vanligt..

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Pia!

Min dotter fyller faktiskt 17 år IDAG...
Tänk vad tiden har runnit iväg, stora tjejen mycket längre än morsan sin...

Nej men vi har pratat mycket om hennes alkoholdebut...
Hon berättade nu i morse när jag körde henne till skolan att hon alltid har valt att sova borta
när hon ska dricka planerat, trots att hon hatar det...
Hon är rädd att få skäll om hon kommer hem och luktar fylla...
Och där var jag ju tvungen att säga motsatsen, att vi faktiskt är mer lugna om hon väljer att sova hemma istället för borta med en massa fyllskallar, man vet ju aldrig vad som kan hända..

Hon vet att vi inte tycker om det, men vi kan inte hejda hennes ungdomliga utveckling...
Hon måste ju få prova på allt det där i "vuxenlivet"...
Och jag har sagt att hon kan visst vara "olydig", det finns inga föräldrar i världen som accepterar att deras barn dricker sig fulla, men det gör de i alla fall..

Jag vill ju att hon ska få ett "bra förhållande" till alkoholen,
dvs upptäcka dess fördelar, men slippa bli för full, kräkas, bli upprörd osv...
Det långsiktiga förhållandet med beroende osv tror jag inte att hon just nu kommer att få ett problem med, men hon kommer att ha sina "gnatiga och tjatiga" föräldrar vid sin sida...

Jag påminner henne hela tiden om att det är inte för att vara elaka som vi tjatar hela tiden,
vi är rädda om henne och vill att hon ska (om möjligt) få ett sunt förhållande till alkoholen..
Jag är ju ett levande exempel på hur man inte kan få det,
hon förstår men vill ändå upptäcka sitt själv, vilket jag också förstår...

Man står på så många "fötter" nu, hon är snart vuxen och uppför sig som en sådan..
Men hon är fortfarande vårat barn, och att våga släppa greppet är svårt...
Stor nog att kunna vandra i vuxenvärlden själv,men med mamma och pappa i ryggen som försöker hjälpa henne att ställa in riktningen här i livet...

Om ett år har vi ingenting att sätta emot längre, då kan vi bara "råda"...
Och då får man ju hoppas att man inte har brännt sina skepp och varit för hård..

..men vem f*n har sagt att föräldralivet är lätt, vilka prövningar man går igenom...
Jag fattar inte hur man pallar egentligen, jag beundrar de som klarar detta ensamma...

En dag utan en enda solstråle, är inget mörker...
men en vecka utan en ljusglimt är nattsvart...

Kramar Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hur gammal är din dotter Berra?

Inte är det konstigt att hon provar att dricka, ungdomarna har tyärr??? inte oss som förebilder, de ska ju frigöra sig och hitta partners.. kompisarna är mycket viktigare. :) Och jag som har tre kids som passerat tonåren vet att alkoholen flödar bland dom unga idag. Det är skrämmande faktiskt. Och det är inte bland de "längst ner" som det är värst, nej det är bland studerande, jobbande, "duktiga" ungdomar.

Mitt mellanbarn har tydliga teckan på att gilla festandet. Den av mina barn som haft det lättast hela vägen med kompisar, skola, jobb, sport, tjejer. De är ute på dansställe, de åker på resor, de kollar på fotboll, de åker på träningsläger och det dricks... massor. Han är inte ens värst, där är flera stycken som redan verkar vara i missbrukszonen. Vi pratar med honom, påminner om de genetiska faktorerna osv osv. Kan inte göra mer, han är ju 23 och bor inte hemma.

Men man får göra så gott man kan och sen släppa taget.

En sak som slår mig är detta: Det värsta med alkoholism är att vägen dit är så rolig... Så var det för mig, så är det säkert för många. Inte alla dricker för att döva olika känslor. Många av oss tyckte helt enkelt om att festa och vara berusade. När man druckit sig till ett missbruk eller beroende så kommer de hemska känslorna som ett brev på posten... skam, depression, ångest, trötthet, värk. Och eftersom vi är beroende vid det här laget så skriker ju kropp och hjärna efter mer alkohol och cirkeln är sluten.

Det går att bryta... 2-års gränsen närmar sig med stormsteg. Mitt liv är rikt och njutbart idag och jag är fri. Fri att styra över mina känslor. När saker är jobbiga är jag vid mina sinnesfulla och kan ta bättre beslut. När vardagen flyter på så flyter jag med och trivs. När topparna kommer så flyger jag med där oxå, utan ånger eller skam eller bakfylla efteråt.

Jag får sålla en del, javisst. Orkar inte ha såna krav på mig som förr. Huset är inte så städat, trädgården är inte lika välskött. Jag tar inte på mig mer än jag själv vill på jobbet. Jag går inte gärna på fester där det sups... jag blir dödens uttråkad och sitter och gäspar klockan tio.
Jag tror inte längre att jag måste stötta och hjälpa alla runt mig, är mer rädd om min egen energi... och deras. För medberoende kan man bli till väldigt många olika tillstånd.

Ha det bäst !

Pia


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej lillablå!

Ja allt är inte guld och gröna skogar, bara för jag har valt att vara fortsatt nykter...
De finns små törnen även hos mig, som rispar lite...

Så jag försöker inte pränta in någon halleluja-stämpel på min nykterhet...
Utan livet är som det är, ibland upp, och ibland ner...
Skulle jag bara berätta om "upplivet" så skulle nog inte min tråd kännas objektiv...

Men just nu har jag väldigt lite av "för stora förväntningar", vilket är en av mina akilleshälar...
Jag är ju en "fyllare" som min shrink beskrev mig som...
Måste hela tiden ha något att förväntas och hoppas på...

"I morgon blir det bättre.."
"Till helgen blir det roligt.."
"När jag har köpt den här prylen, så förvinner alla mina problem.."

Om inte..."nästa gång, då du!..."

Osv osv, börja känna igen mina egna behov nu...
Det är alltid lite lättare att leva dagarna efter lön, tex...

Just nu är det lite skralt i punglädret för att kunna spänna på munlädret...

Har redan nu sett att pengarna inte kommer att räcka hela månaden ut, så jag kommer att behöva låna lite av mig själv igen, och sådant svider..

Men att ha "dåliga" dagar är viktigt det med, det sänker ribban lite..

Och så kan man kanske börja låta sig glädjas åt andra saker, som våren t.ex...
Tussilago, blåsippor, snödroppar, fjärilar, humlor, myror, åkersorken och allt annat som plötsligt som har vaknat och hälsat solen välkommen, så även jag..

Det finns tusen andra saker att tillägna hjärnans tankar åt, istället för att bara tänka på när
nästa tillfälle kommer med alkohol, och allt som den förstör inom sig..

En bra dag är en dag då man inte har tänkt på alkoholen en enda gång...
Då har handfängslet och fotbojan börjat lossna lite, och man får tid för sitt egna liv...

En tid med liv, är bättre än livstid fängslad av alkoholen...

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra,
Hoppas att du får lite sol på näsan och kanske en fräkne eller två,
det känns som om du behöver lite uppmuntran idag, tonen känns
lite moll... ovant, du brukar ju tralla i dur! =)


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Te'baks till vardagen igen...

Vet inte om Måndagen hamnar inom vardagen, den är lite speciell fortfarande...
Min stora hat-dag, när man måste krypa in i fängelsecellen igen efter en helg i frihet...
Hatar att bli kuvad, jag har ett sådant stort egenintresse att få ta vara på tiden själv...
Har så mycket jag vill göra, och så lite tid...

Känner att jag bränner ut mig själv fortfarande på mitt levnadssätt,
så jag tvingar på mig stunder för att bara slappa och ta det lugnt...
Nu är ju inte frugan av samma kaliber, som anser om man ligger i soffan så....
..gör man ju "ingenting", hmmm...

Viktigt är i alla fall att man lägger in tider för impulsivitet, dvs skapa en lucka där inget är planerat,
och så hittar man bara på något nytt just då det man känner för...
Det skapar kvalitetstid för oss alla, och är rensande... tips!

Apropå det där med shrinken,...
..nu känner vi fyra andra verkligen nära personer som har snubblat in i väggen,
och går till samma shrink, hon börjar verkligen bli en lokal företelse här nu...
Men vi rekommenderar henne starkt, hon har ändrat vårat förhållningsätt totalt...
En vägvisare för alla typer av människor, alla borde ha en!

Alkofronten då...?
Tja dottern har varit ute och festat två gånger nu, vi kände vibbarna redan innan...
Har hittat en sån där smaksatt vattenflaska under hennes säng, med sprit i...
Pucko som hon var, hade hon lagt den i en igenknuten plastkasse...
Vilket naturligtvis drar den åt sig uppmärksamheten från en dammsugande pappa...

Hon blev "förhörd" i köket av båda sina föräldrar, det var naturligtvis inte hennes sprit,
utan hon "förvarade" den åt en kompis...
Vi frågade henne om vi skulle ringa dennes föräldrar och fråga om de ville ha tillbaka flaskan?
Men O'nej, det skulle hon fixa själv...

Hon brukar vara helt öppen med hennes erfarenheter av allting...
Detta var första gången vi ertappade henne med en sak som hon inte hade berättat om..
Hon skämdes som en hund, och det var rätt åt henne...
Hennes "straff" blev ju redan utfärdat, vi tappade ju lite förtroende för henne...
Och det sårade henne djupt...

Vi har alltid sagt att vara helt öppenhjärlig med allt runtomkring henne, det skapar ett ömsesidigt förtroende och ger henne fördelar med att vi kan alltid lita på henne och hon får i stort sett
fria händer till nästan allting, men nu...

Ja det är inte lätt att vara bestraffande åt dem man älskar, men slits itu av att vara förälder..

Det är ju märkligt att hon är så nyfiken på det som hennes pappa numera har lagt åt sidan,
här hjälper det inte med vägledande orientering, det verkar krävas praktik också!

Hoppas bara att hennes erfarenheter kommer "snabbare", så hon kan varva ner tidigare...
Man måste kunna "umgås" med alkoholen också, jag kunde det inte...

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

berra,
njuter av dina inlägg, de får mig varma precis som solen som nu ska avnjutas!
tack!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hallå!

Så var den helgen passe', utan problem...
Höll mig still going strong på alkofronten...

Träffen blev som ett PRO-möte, inget vilt alls...
Även den mesta partykillen hade slagit sig till ro, han som alltid söp bort skorna..
Trots att han köpte likadana pjuck nästa gång så var "fel" dojja som försvann, den vänstra!
Nu jobbar han inom regeringskansliet, ha!

Nä det blev inga skandaler alls, alla hade lugnat ner sig...
Fröken pangbrud 1984 hade klippt sig kort, och var nu helt utanför spanregistret..
Försedd med greppvänliga valkar runt midjan...
De grå tinningarnas charm, polerade flintskallar med några rufsiga strån,
hästsvansar (på gubbarna!!)...

Alla sög på sina bira, men i lugna tag...
Man kan väl säga att fyllnadsgraden låg i proportion inverterad mot åldern,
dvs yngst blev fullast, kanske hade de äldre lärt sig något?

Själv drog jag i mig några GT (minus G), precis lika goda som de brukar...
Jag puttrade hemåt med bilen i sena nattimmen, lite besviken...
Visste väl inte vad jag egentligen ville uppnå med kvällen..
Kanske att någon annan skulle stå för "draget"..

Och tänkte... det var bättre förr....
eller var det det egentligen...

Jag frontar i alla fall inte skandalrubrikerna på Måndagen längre!!!
Jag var inte fullast, och fyllfjantade inte för brudarna...

Pajasen har lämnat ifrån sig kostymen, och väntar på att någon annan skulle ta sig an den..
Underhållningen blev "noll" eftersom alla satt som "publik".., även jag..

Men JAG mår bra, och det är huvudsaken, allra helst på Söndagen...
Min helg blev beundransvärt bra, för att jag stod fast vid mitt beslut...

...ingen alkohol för Berra idag i alla fall, alla dagar...!

Då kan jag hantera resten av veckan, och delar av livet som är fulla av välbehag...

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Lycka till Berra jag har åxå en återträff på G (via FB)...vi som gick ettan-sjuan ihop.Blandade känslor.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra

Hahaha, det är bara du som fortfarande är ung och snygg (blink, blink). Ha det bäst i helgen/ Kram Märta


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Go'morgon livet!

Så är veckans bästa dag här igen, Fredag...
Oj, så mycket jag vill med helgen, det ska hända så mycket, och ändå så lite...
Inga tunga bitar är inplanerade, utan det finns små korta glädjeämnen som jag ser fram emot.
Ingenting som jag inte kommer att kunna hantera...

Det finns en spännande och lite läskig sak som kittlar mina sinnen...
Jag är bjuden på en återträff med mina gamla arbetskamrater sedan över 20 år tillbaka...
Ujuj, känner knappt igen dem på facebook, tjocka, tunn/grå-håriga, fulla med rynkor osv...
Fasiken vad gamla de har blivit, är det bara jag som fortfarande är ung och snygg?

Det som är det läskiga är en föraning jag har...
När jag var på en återträff med mina gamla klasskamrater sedan grundskolan,
så hände det läskiga grejor...
Den gamla "hackordningen" fanns kvar, jag som var "snäll" behandlades som skit,
och tillät efter 25 år de stöddiga ta plats och köra över mig...
Blev förbannad och skitfull (som vanligt), men jag vevade aldrig...

Och detta är jag lite rädd inför helgen, ska jag tillåtas mig köras över igen...?
No f*cking way, denna gång är jag nykter och mer "full av nycker"...
Den som försöker sätta sig på Berra kommer att få smaka på hans verbala hämd?

Jag har mina gränser, och ska förf*n inte töja på dem...
Man behandlar Berra med sin tillbörliga respekt, kanske nykterheten kommer att göra dem
mörare redan från början, de vet att jag kommer att komma ihåg, ..allt!

Så redan där kanske jag har en fördel av mitt val, ett starkare sådant...

Därför känner jag mig starkare redan innan jag går in i helgen...

Jag har mitt ess i armen, som jag inte behöver gömma...

Fördel Berra...

Mors


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Jo, jag är en VelPelle ibland. Men kommer man över den värsta fredagssuget så är det lättare att avstå även på lördagen. Försök planera andra saker. Kanske inte på fredag kväll för då SKA man ta det lugnt! Men planera något på lördag förmiddag och Söndag förmiddag så du har en orsak att inte vara bakis och sliten. Försök att stå ut en helg till...Jag ska också försöka stå emot och jag känner att det kommer gå bra. Det gör det för dig också. Kämpa på.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej !
Mötet blev inställt idag.
Det känns väldigt skönt.
Blir en lugn kväll hemma .
Nu när helgen kommer så börjar jag
vela fram och till baka.
Inte så farligt,kanske prova lite på lördag.
Finns det fler velpottor där ute som både vill och inte vill.
Kramar till er alla.Ana


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Alla!

vad gulliga ni är allihopa...

Klart Ana att du ska gå, och konfrontera dina tvivel...
Du kommer inte att undgå att bemötas med bjudningar där alkohol ingår framöver..
Så ta tag i detta redan nu, du kommer att fixa det..
Du får ha det hur kul som helst, med ett enda litet undantag, inget med alkohol för dig Ana..

Skyll på precis vad du vill, om du pallar kan du köra med en vit period, på obestämd tid..
Säga att det har blivit lite mycket på sistone, och att du vill "spola igenom systemet"
för att se hur kroppen svarar på det, av ren nyfikenhet..
Det kan trigga andra att vilja testa också, se dig som en pionjär...

Eller helt enkelt ifrågasätta varför man "måste" dricka allt med alkohol så pass ofta som man gör.
En viss självsäkerhet skapar en välbehövlig respekt, jag vill, jag kan..!

Kristin (lillablå), uj jag blir nästan generad, tack för dina vänliga ord,
jag blir oerhört glad av dina rader..
Visste du att min favoritfärg just är blå?

Jag försöker beskriva min (nyktra) vardag så enkelt och rättfram som det bara går...
Det går miljoners med tvivel genom mitt huvud, och jag försöker sätta några av dessa på pränt
och förklara hur jag verkligen tar i för att bemästra dem, ja det är tufft..
Men med tiden så har jag lärt mig att det går enklare och enklare, bättre än man tror...

Jag har också upptäckt att man måste öka på sitt självförtroende, jag vet att jag kan...
Och sin egna självrespekt, jag vill inte bete' mig så där...
Därför låter jag mig utsättas för proven hela tiden, varje vecka, tillsammans med andra...
Jag brukar köra med klyschan, "...vissa varelser äter hundmat på vår jord, inte jag!.."
Eller en acceptans av att jag är "allergisk" mot alkohol, och så får det bli..och vara..

Men aldrig helt nonchalera alkoholen, jag vet att den är stark och manipulativ...
Och jag är stridsberedd hela tiden, försvara mig själv och gentemot andra...
Därför funkar forumet suveränt även för mig, jag kan när som helst gå in, läsa min egna och andras rader och åter igen finna styrkan att avhålla mig från alkoholen...

Man får aldrig glömma vad alkoholen ställer till med, aldrig tillåta ballongen med glorifieringen blåsa sig stor, jag står där med min säkerhetsnål och är beredd att sticka hål på den,
precis när som helst...

jag vill, jag kan, jag ska...

Jag är starkare än den starkaste av alla drycker...

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej! Kör inte inte bil så den kan jag inte köra med.
Hoppas det funkar ändå.Ana