Senaste kommentarerna i forumet

Mt tack för listan! Väcker mycket tankar och känslor hos mig. För några år sedan, skulle faktiskt kunna specificera det till innan 2009, så skulle mitt ärliga svar (om jag skulle tordats vara ärlig då, jag är inte säker) varit ja på nästan alla ovanstående punkter. Det är sorgligt att se så där svart på vitt, men glädjande är att jag också kan se att flera av de instämmande svaren skulle bli nekande idag, pga flera goda val och förändringar jag gjort i mitt liv. Jag kan idag svara nej på några av dem, och blev nu motiverad att fortsätta sträva efter att kunna svara uppriktigt nej på resten också. Jag ska banne mig skriva ut denna lista och ha i min almanacka som påminnelse och som ett faktiskt mål. Kram och tack för allt du delar med dig av! Är också glad att du känner dig lyssnad på och kan låta dig tröstas, det är en ljuvlig känsla, jag vet hur förlösande det kan kännas.

är under avslutning. Slutet gott allting gott!
Jag har varit gräsligt förkyld, genomlidit världens katastrofångest, känt mig icke-hörd-och icke-förstådd, känt vanmakt över min oförmåga och hela mig, känt mig ensam med mina bekymmer... Men också haft roligt, tillfrisknat, motvilligt gått på promenad på uppmaning, känt hur jag blir allt helare - från botten och längst inifrån, talat om mina egna, helt sjuka begränsningar, känt mig hörd och förstådd, fått mina tårar torkade, talat om såren från min barndom, funderat vem som tröstat mig, när har jag fått vara svag? ... när har jag kunnat visa mig svag (!), talat om min stora sorg över en trasig relation - och delat med Mm... Lyssnat på mannen Mm som berättar om sina inre resor, vilken som är den största - det är inte alkoholen - och det tror jag. Fått se en helt otroligt bild när en nallebjörn formades i bastuspisluckan... Torkat tvätt ute i solen, städat byggdamm, fått utsikt över ett nytt fågelholkkvarter.

Nu har jag hjälp att minnas - nu ska jag bada bastu så att också kroppen blir alldeles skrubbad och ren och ett värdigt omslag till min renade själ. / mt

Vad härligt glad och stolt du låter! Och det ska du ju vara med rätta! Har du några goda råd att dela med dej av, när man börjar känna sej lite velig och omotiverad? Att det ska vara så förbannat svårt att vara GLAD och NÖJD med det man gjort. Faktiskt varit nykter i fyra helger nu, (ja, i veckorna med ,förstås.)Kram Skatan

Gud vad du låter Säker, vilken Vilja du uppbådat! Önskar jag hade hälften av din övertygelse... Känner mej mest GRÅ!! Vill så gärna tänka positivt, men så behövs det bara en liten "utomstående" grej, och så pyser luften ur mina goda föresatser. Sen blir jag så jävla orolig när jag hör om alla återfall,långa uppehåll(som jag själv) och så är man där igen... Börjar misströsta lite. Tar kampen aldrig slut??? Ge mej lite hopp, någon, är det nån som "vet"? Kram från en velig Skata

till alkoholister kan känna igen sig i detta:

1.Söker du ideligen uppskattning och godkännande?
2.Har du svårt att se dina egna förtjänster?
3.Är du rädd för kritik?
4.Pressar du dig själv för hårt?
5.Har du haft problem med något eget tvångsmässigt beteende?
6.Är du perfektionist?
7.Känner du dig ängslig när allt går bra för dig, och räknar du ständigt med att problem ska dyka upp?
8.Upplever du livet mer intensivt mitt i en kris?
9.Känner du fortfarande ansvar för andra precis som du kände ansvar för alkoholmissbrukaren i ditt liv?
10.Har du lätt att bry dig om andra men svårt att bry dig om dig själv?
11.Isolerar du dig från andra människor?
12.Reagerar du med ängslan på auktoritära och arga personer?
13.Känner du dig utnyttjad av andra människor och av samhället i allmänhet?
14.Har du problem med intima förhållanden?
15.Förväxlar du medömkan med kärlek, så som du gjorde när det gällde alkoholmissbrukaren?
16.Drar du till dig och dras du till människor som tenderar att ha ett tvångsmässigt beteende?
17.Klamrar du dig fast vid förhållanden därför att du är rädd för att vara ensam?
18.Misstror du ofta dina egna och andras känslor?
19.Tycker du det är svårt att uttrycka känslor?
20.Tror du att en förälders alkoholmissbruk kan ha påverkat dig?

På den sista frågan svara jag tveklöst "ja" och på flera av de ovriga också. Kom att tänka på den här listan när Mullegubben och jag samtalde om min katastrofrädsla. Den passar här. / mt

Länken: http://www.al-anon.se/Al-Anon-Vuxna-Barn/

Tack för att du påminner mig-det är guld värt!Ja, jag har gjort det förut och kan göra det igen!

Känner igen din dans igår och känslan av att till slut inte veta vem man är,nykter eller full?
Vin-personligheten kan visa sig nykter också hos mig, i ett slags överspänd oäkta glädje som egentligen är nervositet och en "väntan" på att få dricka igen..

När man är nykter över ett år vet man vem man är och framförallt, man vet man man KÄNNER!!

Idag har jag tvättat håret och gjort mig lite fin-den hemska fyllan för två dagar sen känns långt borta.

När man känner sig glad och stark nykter: inget slår den känslan!!

Och för att citera Marcus Birro som varit nykter i 7 år: "Jag påminner mig om hur fruktansvärt dåligt jag mådde som bakfull-då blir en morgon utan bakfylla helt magisk i jämförelse och SÅ mycket lättare att låta bli att dricka!"

Så låt oss minnas alla MORNAR när vi vaknat bakis, darris, ångestfyllda, skuldfyllda,med en känsla av att vara totalt misslyckad;varje nykter morgon är en vinst.

Håll i Nynykter och njut av måndagmorgon..(blink,blink)

Söndagskramar, Lilja

Vad glad man blir av att läsa det du skriver, inger oss nybörjare hopp :-)

Hoppas att allt är bra med dig Maria, skickar stora styrkekramar till dig.

hahaha Vana! Jag skrattar ihjäl mig åt din felskrivning! Tur att han inte är 34 iallafall, och inte min heller. Tänk vilket mörker om vi sitter här på forumet om tio år med hela huset belamrat av smutstvätt och matrester, själva helt apatiska och grå! Kram

Ja, man får livet tillbaka. Man får SIG SJÄLV tillbaka. Ett exempel: igår såg jag och ungarna på melodifestivalen. Vi hade kul! Jag sjöng med och "fuldansade" och skrattade gott åt Sean Banans nummer. Om detta hade hänt efter några glas vin hade jag i morse, dagen efter, vaknat upp och tänkt HERREGUUUD! Hur betedde jag mig egentligen? Hur full var jag? Och seden hade det dåliga samvetet kommit ... Jag har tillskrivit alkoholen inte bara det dåliga, utan faktiskt sådant som också är bra och som jag har inuti mig.. Snacka om att förminska sig själv!

Apropå beslut, så tror jag att beslut växer fram. Säkert har många av oss otaliga gånger sagt " aldrig mer" för att några dagar senare när ruelsen lagt sig och minnet bleknat vara på det igen. Men där finns ändå en vilja och en önskan. Kanske rör vi oss långsamt mot det där oåterkalleliga och nödvändiga beslutet som ger ett lugn när det väl är fattat? För mig är den stora skillnaden att jag nu vill lägga av för gott. Det har tidigare känts så ångestladdat och tråkigt. Tänk att inte kunna ta en god whisky, tänk att inte dricka vin på Medelhavssemestern, inte ta en öl efter bastun... Nu tänker jag bara "So what?" Det är inte värt det. Jag ger med glädje upp allt det där för att slippa dåligt samvete, slippa ägna så mycket energi och pengar åt alkohol, slippa smyga... Jag ger upp det för att få mig själv tillbaka.

Du klarar del Lilja. Du har gjort det förut och vet hur otroligt BRA du kommer att må. Snart kommer belöningarna, både fysiska och psykiska, så härda ut!

Kram på er!

Lycka till Dompa! Fantastiskt att du gör det här!

Kram tillbaka i vårsolen och nu tar jag Nya Tag! Nykter Dag 2.

Ta hand om dig!
/Lilja

De värmer sannerligen härute på den skakiga nykterhetens ocean! Jisses va jag kände igen mig i din beskrivning! Nästan lite otäckt, som om jag skrivit det själv! Förhandla med sig själv, smygsupa, KONSTANTA skuldkänslor vid drickandet, ett tvång nästintill att häva i sig. Tänker på all energi som går åt, all tankeverksamhet för att resonera med sig själv runt alkohol! Alltid samma visa; har jag klarat några vita veckor tror jag att jag kan dricka som vem som helst, som INTE har problem.

Kommer ihåg känslan av FRIHET då jag spiknykter i över ett år!! Tog sen ETT glas vin en februarikväll. "Sådärja! Det gick ju bra! Jag KAN nog dricka!" Och jag KUNDE! det gick inte överstyr..men gradvis blev det mer och mer och förra året en hel del sjukskrivning på grund av vinet.

Det läbbiga efter min dip häromdagen var att jag på morgonen vaknat med ett BESLUT! Nu SKA jag bli nykter! För att samma dag falla..

Det GÅR inte utan stöd!! Jag KLARAR det inte! Höll mig vit en hel månad i somras tack vare detta forum. Sen trodde jag väl att jag var "botad"..

Nykter IDAG Nynykter!! Japp! Jag med! Men visst har vi fattat beslutet? Man får sitt liv tillbaka när man blir nykter!
Keep it up!
Take care! /Lilja

Lycka till imorgon och framöver, Dompa!

Vi är här när du behöver oss.

Och vet du, jag hoppas faktiskt att du inte hör av dig under månaden du är borta. Och jag hoppas att du blir kvar där längre än den där månaden. Allt för att du skall få ut så mycket som möjligt ur behandlingen nu när du har vågat ta steget. Du är värd att lyckas med det här! :-)

Kramar i massor - vi hörs!
/H.

PS. Fast, alltså... jag blir jätteglad för ett livstecken från dig här, så tveka inte att skriva om du vill. Ja, du fattar. :-)

Välkommen tillbaka! Jag är ny medlem men har under flera år följt din och andras kamp. Hoppas att du kommer iväg till AA och tar emot allt stöd du kan få. Det är du värd. Och du är värd att vakna utan ångest. Om du inte dricker idag mår du bättre imorgon. En dag i taget. Det klarar du!
Styrkekram!

Åh, vännen. Vilka svåra beslut du har framför dig. Men, med siktet inställt på målet (dvs en bättre tillvaro för dig och dina barn) så kommer allt det andra att falla på plats.

Jag vet inte hur du skall lösa allt praktiskt, men det kanske är en bra grej att redan nu börja planera för vart du kan ta vägen om du plötsligt inte kommer in hemma. Vem ringer du?

Kram kram!
/H.

...att jag har full respekt för "en dag i taget" även om mitt beslut är "aldrig mer". Den här nyktra veckan har jag lovat mig själv varje morgon att inte dricka under dagen. Tror att det finns många olika knaggliga vägar framåt och det som funkar för den ena funkar inte för den andra.

Skatan: tror du har rätt i att det där med kaffet kan vara ett avgiftningssymptom. Kör med myntate istället på försök.

Kämpa på alla, det är en härlig vårdag idag!!!

...varenda dag som jag inte dricker. Jag har som många andra här haft uppehåll och sen trott att jag kan dricka bara lite socialt. Det går hur bra som helst tillsammans med andra men sen börjar jag ofelbart att smygsupa igen. Jag har också ägnat mycket tid och kraft åt att förhandla med mig själv och begränsa mitt drickande. Har funkat periodvis men inte alls de senaste åren. Sen spelar det ingen roll om jag dricker lite eller mycket, jag har nästan alltid dåligt samvete och skuldkänslor efteråt. Så nu har jag bestämt mig för att det inte är värt det. Jag lägger ner. Helt och för alltid. Det är inte troligt att det blir en spikrak väg. Men jag tror på ordens inneboende kraft, att bestämma sig, att säga att jag är nykter idag.

Lilja...
Välkommen tillbaka!
Vill bara skicka en kram och lite tankar!!!
/k

All kärlek till dig! Ta hand om dig, ta vara på tiden och sug åt dig av de klokskaper och erfarenheter du kommer att få dela!
Om min tråd och det jag genomled har hjälpt tre barn att återfå sin far, så är jag tacksam, då fanns det ännu en mening med det...
Vill hemskt gärna att du hör av dig när du är hemma igen, kommer att tänka på dig under tiden!
Stora kramar!!
/k

Jag har också märkt att kaffe kan ha lite samma effekter som alkohol. Jag blir lite speedad och kan få svårt att fokusera. Sedan huvudvärk om jag hoppar över kaffet. Jag försöker köra med te till vardags istället. Ingen sådan bieffekt som med kaffet alls.

Överkänslighet för kemiska processer, kanske ligger något i det.

Fundera på saker som du i efterhand skulle kunna ångra. "varför gjorde jag inte si eller så när jag hade chansen", "varför lyssnade jag på den där stollen?" eller liknande. Ibland kan det funka att vara lite för-efterklok.

Se det som en extrem form av den s.k. egentid vi småbarnsföräldrar så gärna sätter på piedestal.

Visa nu var skåpet ska stå, så ses vi om ett tag igen!

Hej! Det känns bra att det "ramlar" in nya människor här hela tiden.För mej känns det som jag fått ännu en "stötta" i mitt något bräckliga nybygge; nykterhet. Det är knappt jag vågar skriva nykter; är jag det eller? Kommer jag att fortsätta vara det? Törs inte tänka för långt fram i tiden, förra året håll jag opp i drygt TIO mån! Sen Pang! satt jag i fällan igen. Gick väldigt fort att bli sitt gamla vanliga jag.. Men om jag bara tar en dag i taget, känns det bättre, lugnare liksom. Hm, det där med känslor är komplicerat. men jag tror att man först och främst måste bli medveten om att dom finns där. Och det har ju du gjort, sen vara glad att dom finns; acceptera dom. Men också veta att man kan förhålla sig till dom på olika sätt. Man behöver inte vara rädd, inte bli slav under dom, utan veta att styrkan i känslorna förändras och till sist det svåraste ; vända dom till något positivt. Appropå huvudstramningen, kanske "bara" är ett avgiftnings-symntom. Ta det hellre än en jävlig baksmälla! Oj,vad jag babblar.. Kram på ett tag till er alla!

Min käraste vän! Tack för allt, för att jag fick vara liten, dum och dryg här. Du rockar! Ha en härlig Mars-månad. Tittar in till våren...om jag får. Superkram från mitt allra innersta. /Ri...
PS: Jag försökte hålla det lättsamt. Varför? Vad jag vill säga är bla. att; Du var den som öppnade mina ögon, visst hade jag anat, men...
Du är en superfin kvinna. Jag önskar dig så mycket gott. Snälla du, sköt om dig, unna dig. Tacka Ja, tacka Nej. Fortsätt vara stark!!! DS,

Nej, ni läste fel! Ingen Är packad, men alla packar. Barnen; för att flytta in hos svågern. De bor där titt som tätt och det är nära oss, men eftersom min fru ska bo i huset medans jag är borta och soc har begärt att de inte får träffa henne ensam så ska mycket med. Hockeytrunkar, filmer, fiskespön m.m, mm.m. Kanske ett och annat klädesplagg slinker med. Syrran - packar åt mig, för jag kommer bara att ta med "fel" saker säger hon, vad skulle det vara, de lackskor jag inte äger? Men jag är tacksam. Och jag? Jag sitter här, men jag packar också. Mitt bagage, mina vänner... Jag kommer att sakna er alla. Nämner inga namn, men ni är många! Om en månad är jag tillbaka, hoppas jag. Var rädda om er. Ord som bara blir till intet men jag menar det. Jag har stött på så många härliga - men lite tilltuffsade - ( PP:s ord, om jag minns rätt) själar här. Nu ska jag strax logga ut. Sen blir det en hektisk dag. Först svågern, sen ska syrran och jag sova på hotell nära behandlingshemmet. Ska var där sju på morgonen, så här behövs logistik. Vad jag vill säga är; Tack för att ni finns här, tack för att ni räddade mitt djävla liv. Jag vill säga mycket mer än så, men orden räcker fan inte till - och då svär jag. Så f*ck, f*ck, satana perkele. I adore you!!! /R