Senaste kommentarerna i forumet

Varför är det så svårt för mig att stå emot mig själv? Hade några riktigt härliga dagar utan A och tyckte det gick bra. Sedan så trodde jag att det här går ju så bra utan så jag kan ju ta ett glas vin till maten bara för att det är så gott. Lyckades hålla mig den kvällen och hade väl antagligen då lurat mig själv att jag klarade detta. Men så dumt, tog en öl i går eftermiddags och det var som att slå på en knapp, började i hjärnan tänka på vin, vin, vin. Eftersom vi är utomlands behövs ju inget bolag utan jag la vin och öl i korgen på Supermarketen. Kunde sedan inte sluta. Det värsta jag någonsin gjort gjorde jag igår, när mannen var ute med ungarna halsade jag ur en konjak som stod i barskåpet på huset vi hyrt!! Skäms så. Det var som att ruset inte räckte och jag ville inte att det skulle synas att jag tömt vinflaskan. Hemska människa. Hur fungerar hjärnan egentligen? Varför gör jag så här? Hur gör ni andra när tanken kommer att jag vill ha en öl, då ska jag ju få det , den här gången går det bra, det känner jag? Hur ska jag göra? Hur ska jag tänka? Jag vet ju att jag aldrig är nöjd med en öl?? Nu är det två dagar kvar av semestern och jag har köpt ett fint armband idag som jag tänker ska va mitt "nykter armband" att titta på innan jag fattar fler felaktiga beslut. Känner mig ändå glad och hoppfull för de allra flesta dagarna har varit nyktra och de sista två ska absolut vara det!!!

få ur sig det som kommer fram ur vårt mörka inre är den bästa vägen att döda monstren. Jag har ju fördelen av att kunna lasta av mig på AA i första hand och detta forum i andra hand. Den ordningen beror på att jag föredrar att träffa personer irl och kunna ha ögonkontakt. Att jag dessutom får kramar är ju en väldans fin bonus :-)

Vår sjukdom är listig,falsk och stark och tar alla tillfällen till att bråka med oss innan vi lär oss att handskas med den och vara vän med den. Att fly är ju bara att skjuta bort problemet en stund istället för att ta tag i det direkt istället. Att fundera över skeendet är bra men det förutsätter också att det finns nån att bolla frågan med annars blir det lite rundgång och risken är stor att fastna i problemet utan att kunna se lösningen. Att skriva här hjälper massor men varför inte även testa AA ? Eller andra människor irl som har vår sjukdom ?

Livet går upp och ner och nykterhet innebär inte per automatik ett skönt, mysigt, soligt liv men det underlättar nåt grymt om jag inte dricker :-)

Njut av dagen idag fast det regnar utav bara he-te :-))

Tack för ditt fina inlägg, tar till mig och blir jätteglad! Tack för ditt pepp, behövdes idag :-) Huvudet på spiken, jag behöver trötta ut mig! Nu valde jag att sätta mig på bussen och åka till mamsen på besök, vilket har lindrat den malande oron i magen något. Vill ju dock komma ifrån det där mönstret, att fly från det jobbiga (som jag gjort med vin innan, det är väl därför tanken kom igår). Eller så överanalyserar jag och är helt enkelt uttråkad och rastlös. Men oavsett, imorgon när jag kommer hem igen snörar jag baske mej på mig joggingskorna och ger mig ut. Att springa får alltid rätt på tankarna, varför tänkte jag inte på det?

stöd och styrka här i dina inlägg, Miss H. Idag tror jag du behöver lite stöd och uppmuntran. Du skriver ofta så klokt och jag tror du ska gå tillbaka till dina tidigare inlägg och läsa när du känner martyrens påhälsning. Du har styrkan DÄR i det du tänkt alla dessa dagar som gått.

Jag känner också att jag har svårt att varva ner ofta, svårt med var jag ska börja men sen en tid tillbaka försöker jag ta det mera varligt med mig själv och vill inte dömma varken mig eller någon annan för hårt. Jag känner att för mig hjäper fysisk aktivitet mot oron. Regelbunden fysisk aktivitet, något som är roligt, alla är vi ju olika, rida (närheten till djur är ju också något som kan lindra inre oro... en katt att klappa är fina grejer :) Någon kanske vill springa eller börja cykla en mil eller en halv eller vad man orkar, men att ta ut sig... på gym eller promenad. Dagligen tills det blir en vana. Jag är inne i en sådan vana nu och GLÄDJEN med den bara kom efter ett litet tag, och ett behov och en längtan efter att känna den känslan av skönt lugn efteråt.

Jag har inte som du HELT övergått till ett nyktert liv. Är inte helt motiverad, men dricker mycket måttligt och är ordentligt sträng mot mig själv. Jag beundrar dig som tagit det avgörande steget!!! Och kanske blir det nödvändigt för mig också, då gör jag det ! Tack vare DIG o många här har jag fått en annan insikt och syn på detta.

Mitt råd är fysisk (obs!rolig) aktivitet som fängslar dig och vem vet kanske leder det till att du en dag kan sitta på stubben i skogen alldeles själv. Misstolka mig inte, jag vet ju själv att det är svårt med oron och inre demoner och inte alltid helt lätt att ge sig ut och va fysisk...Kram/Tilde

Och samtalen i huvudet fortsätter. Igår fick jag påhälsning av Martyren, det var nåt nytt! Har under hela mitt vuxna liv haft ett svajjigt länsloliv, det går upp och ner, ibland så djupt att jag fått behandling i form av lyckopiller. Detta är en av alla anledningar till att jag inte vill dricka, jag tror att A ställer till det rent fysiskt för mig också. Har varit "ur gängorna" som man säger, ett par dar nu, har riktigt svårt att varva ner. Igår från ingenstans kom tanken att nu kan jag ju lika gärna dricka när jag ändå mår dåligt. Va?! Vart kom det ifrån? Lät tanken löpa, tänkte på ångest och baksmälla och nej nej nej, jag vill inte. Intressant med nya röster. Det är ju såklart jag som tänker, även om jag i min beskrivning av det hela gärna vill skylla på något annat, typ alkoholdjävulen. Antar att jag fortfarande testar mitt eget beslut. Och för varje gång jag kommer fram till att jag inte vill dricka borde mitt beslut öka i styrka. Efterhand måste ju dessa samtal tystna?

Det är så motsägelsefullt på något sätt. Men vackra är de ju, klockorna. Jag åkte förbi en semesterbortrest granne idag och såg att de hade både vita och blå klockor i sin trädgård, det var så fint. Funderade på om jag kunde gå och knycka lite skott eller frön!

Jag slår mig ner här, lägger ett par fina gröna hörlurar på bordet och gläds åt att det kommit in lite jazz i musiksamlingen - det kan vara jättemysigt det med!

lyckostunderna. När du njuter av att var klar, medveten och ångestfri. Dessa ögonblick är värdefulla och kan tas fram senare när du funderar över om det i alla fall inte skulle kunna passa att...

Vid irritation rekommenderas några minuters ensamt filosoferande på en stubbe i blåbärsriset :-)

alkoholfritt vin har jag aldrig förstått mig på, bläh. Precis som du säger smakar de illa och man blir inte ens full... Alkoholfri öl däremot är OK tycker jag, det smakar i alla fall ungefär som vanligt. Fast, jag håller med om att det triggar igång tankar. Jag har insett det också. Det är nog bättre att hålla sig till sådant som inte påminner eller får igång ett sug. Vatten är gott!

Usch, jag skulle vilja ge dig råd men det är svårt. Det är tufft att inte sova, och man tänker alldeles för mycket på att man inte kan. Och då går det ju verkligen inte. Musik är bra, har du testat med lugn klassisk musik, att bara ligga och försöka flyta in i musiken blir ett slags vila även om du inte somnar. Kanske någon av våra vänner kan tipsa om en lämplig opera? Att leva sig in i en spännande värld kan vara skönt.

Varma kramar, hoppas du repar dig snart.

Välkommen till oss. Om du vill får du vara med och stötta och trösta! Jag upplever att det är till stor hjälp att skriva och läsa här på forumet, det finns väldigt mycket klokskap och erfarenheter, det är skönt att inte vara ensam om sina problem och tankar.

P.S. Alkohol gör att man snarkar, kanske ska maken också låta bli det där vinglaset ;-)

Välkommen hit! Låter som en bra början tycker jag, att testa med två helvita veckor. Semestern kanske du kan testa varannandags, eller var tredjedagsdrickande? Det är en process som måste få ta lite tid, att fundera igenom ditt eget drickande och analysera dig själv lite. Vilka är dina svagheter osv. Kram från mig

Hej igen. Fortsättning följer snart då.
Skönt att du inte tycker jag verkar helt ologisk.
Hörs snart !

Jag hängde med hela vägen tror jag.

Vad allt handlar om är väl att själv styra alkoholen. Att inte låta alkoholen styra oss och våra liv. För att det ska fungera i mitt liv har jag sagt adjö till procenthalten. Men alla är vi olika och det gäller att hitta en linje som funkar för just för var och en.

Det är intressant att läsa dina funderingar. Det ger mig mycket också. :)

Detta blir en sommar att minnas, centrifugera tvätten som hängt på tvättlinan :D Ledig i kväll och det känns väldigt skönt, har lyckats grilla utan att draken har jagat mig. Skall på fest i helgen och idag ringde kompisen och undrade om jag ville ha alkoholfritt vin. Är det bara jag som tycker att dessa flaskor triggar igång mig, så det fick bli vanlig dricka till mig. Fattar nog inte riktigt detta med dessa alkoholfria vinerna. Smakar illa och man blir inte full av dom och det var ju därför jag drack, jag ville in i dimman.
Hoppas ni alla har det bra där ute//Kram kalla

Jag förstår verkligen. Kanske är så att jag inte bränt mig tillräckligt än..
Verkar så konstigt bara. Är det ingen som lyckats styra upp sitt drickande till
en vettig nivå ? Måste väl ändå vara sammankopplat till vem man är / gener / tidigare
beteende med dricka osv ? Vet att det verkar som att jag försöker hitta kryphål för att
slippa leva nykter. Kanske är det så.
Har läst runt en del, och det verkar nästan som att folk tänker - jag kommer ändå torska för
eller senare, så det är lika bra att spåra direkt. Eller inte dricka en droppe.
Missförstå mig rätt - jag har också de tankarna. Har en vinare som står och lurar, men jag känner
handen på hjärtat inget sug. Det enda som oroar mig är att bli lämnad eller utstött pga fortsatt
oro och tvivel fr nära och kära.

Det har ju förfan gått folk på månen. Nog måste det gå att dra ner om man inte känner sig fysiskt
beroende ? Men igen - det har ju inte gått tidigare. Har försökt ett par gånger. Gått bra ett
tag tills man blivit kaxig och trott att allt var frid och fröjd. Hur ska man förmå sig att minnas
när det är skarpt läge. Lösningen för dig piano ( RESPEKT ! ) är att inte börja och därmed riskera att spåra ur. Vet inte om jag är beredd att ta det steget nu. Kommer som sagt inte bara börja oplanerat
utan i så fall med en bättre plan om den finns. På måndag ska det åkas på semester i ett par dagar.
Både jag och frun ska köra alkofritt. Kanske ska prata mer då.
Jag har ändå kommit långt på vägen bortsett från 4 ovanämnda snedsteg. Hållit mig till enheter, dagar
osv. Vad var det som hände de gånger det knasade. Jag sket i allt. Fuck it, tar det imorgon.
Jag vet att jag kan stå emot. Varför gjorde jag inte det då ?

Vad var det som gick snett tidigare. Jag slutade kämpa tror jag.
Såg tråden med Personliga Perssons experiment, med delade känslor.
Jag får ingen ångest så länge jag håller mig i skinnet. Känslan nu är att det känns märkligt att
bara kapitulera och godta att man aldrig kan ändra intagsnivån. Säkert rätt typiskt efter 10 dar vit.
Alla är vi olika men dock så lika. DÄr kanske vi har det.. ?

Jag tänker mig ett experiment liknande Perssons. Med kontinuerliga rapporter här på forumet.
Tror det skulle motivera mig. Nu är det säkert många som tycker jag är nonchalant, en färsking.
Men jag skulle vilja prova. Tänk om det går ? Att motbevisa ..

Rörigt, men skönt att skriva. Det här forumet är guld !!
Hälsar Drama KING ;)

Men det kommer du över. Bara att dra lärdom. Gå vidare. Själv har jag det rätt bra. Känner dock att campingsemester innebär många tillfällen man gärna dämpar med en öl eller stril ur bibben. Irriterad till och från här, men står ut. Vad skulle jag annars göra? Extra nöjd med min nykterhet då jag vaknar på natten och går upp och kissar. Njuter av av vara klar i knoppen. Ingen begynnande baksmälla eller ångest över vad man sagt till tältgrannen. Nu mat!

Usch, jag är så trött och längtar efter en stund för mig själv i hängmattan. I princip 3 veckor ensam med knoddarna, det skall aktiveras, matas och redas ut tvister.

Jag dricker alkoholfri öl från Coop. Och en 3 1/2:a som jag så vänligt köpte åt maken. Jag blir varm i fingrarna. Och trött. Och ännu mer irriterad. Nä, jag ska dricka fräscht vatten bara. Inte ens mataffärens alkoholfria. Hade det funnits annat hemma nu hade jag nog druckit det.

Men nu till mina vapen. Har köpt på mig ett gäng böcker. Det är därför jag är lite grinig, jag har inte ro att bara sätta mig med dem i lugn och ro, fast jag vill.

Nu läste jag förordet till en av dem. På slutet står det såhär: "var inte rädd om denna Bok (ja, med stor bokstav!, min anm. ). Slit ut den. Läs sönder den. den är ämnad att användas. Ge bort den om du känner att någon annan behöver den. Dela med dig av den. Dela med dig av alla lärdomar du får när du läser. Skratta med den. Gråt med den. Skrik åt den. Förbanna den. Gör vad som behövs för att du ska fortsätta vandra i nykterhet. Oavsett hur du behandlar den, kommer den enbart att möta dig med kärlek, en fast hand, och tron på att du är så mycket mer än du själv känner till." Boken heter Hopp - en handbok för nynyktra

Jag vill verkligen sätta tänderna i denna och de andra böckerna! Nu går jag upp och matar ungarna, skickar hem kompisar, slänger min egen unge i säng (maken och unge nr:o 2 är på vift resten av dagen/natten) och sen sätter jag mig någonstans bland alla myggor.

...det ska gå det här. Jag tror på dig. Faktiskt. Puss.

som jag lärt mig är att man inte skall dricka om man är på dåligt humör eller oroar sig för det ena eller det andra. Skall man överhuvudtaget dricka så skall man vara på gott humör innan och inte ha några konstiga grubells i bak huvudet och då brukar det faktiskt bli ganska trevligt i slutändan.

Ha det Gött

..för att bli en aktiv nykterist...?

Skillnaden mellan att vara en passiv nykteriskt och en aktiv alkoholist är det "förbjudna" tänket.
Jag SKA inte, hela tiden...

En aktivt nykterist tänker som oftast jag vill inte, vill inte fölora mig själv igen..

Finns inga hemliga piller, inga övertygande psykologer som trycker på "knappen".
Inga genvägar där något annat utifrån hjälper en att enkelt bli fri...

Viljan finns i tanken, inte i "får inte", "ska inte", "kan inte"..."bör inte.."
Så länge det finns en liten öppning för en liten liten möjlighet att dricka, så kommer den...

I minnet kommer flasharna över hur jäkla trevligt och kul det kan vara, hur mysigt det kan bli...
Man glömmer helt det där tråkiga som nästan alltid händer också, när man passerar gränsen för när det trevliga blir otrevligt, det blir som bortblåst varje gång...
Men det brukar komma, smygandes och krypande, man blir lätt överkänslig och överreagerar...
Man säger och gör saker mot personer som man normalt sätt älskar,
man vet att det fel, men man står på sig av någon konstig anledning..
Allting blir bara fel och man tycker att folk har missuppfattad hela saken...

Man kan hoppas att de andra tänker att han/hon bara var full, och lägger sedan inte mer energi där...
Men gör de det?, hur förändras förhållandet av sanningar sagda på fyllan???

Själv brukar jag tänka på morgondagen, hur jag redan idag kan styra den, bort från ångesten...

Det är inte alls tråkigt, det är att få ta lite mera kontroll över sitt egna liv...
Allt hänger inte på att få det "roligt" med ett berusningsmedel där man inte får kontrollen,
det brukar bli mera o-roligt i två olika bemärkelser...

Man vet vad man vill, men inte alltid vad man får...
Om presenterna innehåller huggormar, spindlar och skorpioner om vartannat,
så ska man kanske inte till slut ta emot gåvorna, utan stå över...

Livet är inte alltid så lätt att leva, men man behöver inte självmant göra det svårare.

/Berra

Nu hittar vi styrkan igen att fortsätta
göra våra liv till ett mästerverk.
Du föll, men reste dig igen!
Du hade modet att berätta, du har reflekterat och
insett. Du skyddade de viktigaste från att se dig
berusad och förförd av den jävliga!

Jag behöver dig vid min sida för att orka, för att
kunna dela med mig av kampen inom mig.
Behöver dina kloka svar, behöver skrattet
som du ger!

Saknar dig min vän!

TP

Jag var också rastlös i början. Men det känner jag inget av nu.
Att hitta meningsfulla sysselsättningar är en grundsten för att hålla sig nykter. Äta regelbundet och ordentligt är en annan såndär sak som är viktigt för mig. Får jag bara i mig mat så klarar jag av att inte vilja ha något procenthaltigt att dricka.

Det var någon som sa här (eller om det var någon annanstans) att "spela filmen till slut"
Alltså, får man för sig att ett par glas inte är någon fara så ska man fundera på hur det kommer att sluta. Se filmen till slutet.

Jag vet att jag kommer spåra ur om jag tar ett par glas. Kanske inte första gången jag dricker. Kanske inte andra eller tionde heller. Men undersökningar och forskningar kring alkoholberoende säger att om vi börjar dricka igen så är vi snart uppe på nivån där vi var då vi slutade.
Jag skulle nog kunna supa ihjäl mig om jag började igen. För nu har kroppen varit utan alkohol så länge men mitt missbruks-sinne kommer nog alltid att tro att jag kan klara av dom mängderna som jag gjorde då.
Det är inte värt att riskera för mig.

KBT är nog jättebra tror jag. Kanske inte för alla men jag vet några som har fått mycket hjälp och stöd genom den metoden.

Ta hand om dig!

Att spöket är borta nu, trist att det är tungt på jobbet, så typiskt när det blir sommar när man jobbar inom vården. Hoppas ni blir fler snart. Kram!

Man blir faktiskt lite avskräckt och suget ger starkt med sig efter din målande beskrivning av fredagskvällen.
Hur vi blir, jag blir också gapig, högljudd, ska vara med i varje diskussion fast jag är för full för att begripa vad de talar om. Jag blir även discoqueen och så blir jag så förbannat snygg!!
Nej, fy för det. Du har rätt, Vi får hitta vårat eget mys för det som alkoholen gör med oss är inte mysigt det är bara att inse.
Kram

Att vi kan se att det var av godo. Mitt återfall vecka 9 var ett sådant, upptäckte då (igen) att jag inte kan dricka som andra, det blir all-in.
Jag tror du kommer göra samma slutsats av detta. Jag tänkte mycket på dig igår efter att jag läst om ditt återfall, så fort det kan gå tills man skiter i allt. Har själv en svacka nu sedan en vecka drygt och inser att 2 små glas vin skulle få mig också att gå all-in. Det är skrämmande men jag är glad att jag inser det innan jag provar.
På det igen, det kanske bara blir detta återfallet och inget mer. Stor kram till dig, njut av värmen och ongarna, här regnar det bara!