Senaste kommentarerna i forumet

Nu kommer jag sova gott i natt, känns som att så mycket i mig kommer fram under den här resan.

Det är svårt att märka förändring, speciellt om den går långsamt. Men nu ser jag. Vännen (som inte sagt ett ljud mer om min nykterhet) stressar och planerar, under dagens lunch planerade han redan morgondagens, det är aktivitet på aktivitet, allt ska schemaläggas och struktureras. Och jag ser att exakt så var jag. Alltid, varenda resa har jag planerat, det har kliat i kroppen om jag inte kunnat se dagen klart framför mig. Tills nu. Säger ungefär femton gånger om dagen att jag inte tänker planera min tid, vi får se, kanske det. Drar mig undan, stänger ute. Måste få vara själv. Så härligt! Jag kan äntligen ta det som det kommer, göra som jag känner. Och lika viktigt, jag säger nej. Vägrar låta min tid ägas av någon annan. Låter tjurskalligt kanske? Inte alls, jag är bra mycket trevligare att umgås med, inga undantryckta känslor eller åsikter som sipprar ut. Imorgon hoppas jag att jag vaknar först så att jag kan cykla iväg själv, tidigt innan ön fyllts med folk och bara få sitta vid havet och dricka mitt kaffe. Ifred. Ja förutom trutarna då.

Alkoholen förresten, det går bättre än jag trodde. Inget sug alls, jag sippar på mitt alkoholfria vin eller cider eller vad det är, resten dricker öl och vin. Och det gör mej inget alls. Ser fram emot mornarna nu, är något nytt. Vakna utsövd av solen som skiner in genom gardinerna. Känna att hela dagen ligger framför mej. Tycker det är så skönt. Har egentligen alltid varit morgonmänniska men det har jag vägrat låtsas om såklart. Tryckt undan det precis som många andra egenskaper.

Jag och vännen pratade om just egenskaper förut, han tycker att jag har blivit mer seriös (underförstått tråkig) de senaste åren. Förr var jag den tokiga, partysessan, den friska fläkten, dramaqueen, ja ni fattar. Jag sa att jag tröttnat på det där, att jag inte orkar vara ett excentriskt inslag i folks liv. Jag är en seriös person, har alltid varit, men det passade inte då, i det umgänget, i den tiden. Och jag, som har haft så svårt att ta kritik och alltid tagit det så hårt bryr mig inte. Är förvånad själv. Men hellre att jag inte blir omtyckt för den jag är än att jag blir omtyckt för den roll jag spelar. Klurig formulering :-) Men så känns det iallafall.

Jag är så glad att jag tog det här beslutet, det är så skönt att äntligen få börja lära känna mig själv.

Tack Kalla!

Kramar J

Du ÄR normal, du är bara inte som du tror att alla andra är. Och du är alldeles perfekt i dig själv. Gå inte på alla Facebook-ideal som folk försöker skryta med, ingen lever så på riktigt. Tänk på att de som har svårast att leva med våra sämre sidor är oftast vi själva... Vet ju inte varför du äter anti-depp men jag vet många "normala" som gjort det. Jag också.

har nog innerst inne vetat det länge, jag minns för några år sedan utomlands hur jag kände att ett monster kom så fort jag tog en öl till lunchen. Beställde in en till, och hade sedan bråttom till rummet där jag kunde ta med mig en öl ut till solstolen. Sedan dusch, några glas vin och middag med mer vin och sedan en konjak på altanen före läggdags.Vet att jag pratade med min sambo om monstret som slukar mig, men han förstod inte. Det är samma monster som gör att jag trycket i mig flera liter glass om jag inte dricker, för något måste monstret ha. Det gör så ont att inse att jag har problem. har haft svårt att accetera mina depressioner och att jag ätit SSRI preparat länge. Tror inte det handlar om alkoholen utan kanske att erkänna att jag inte är normal, perfekt och klarar att hantera detta. Man tycker ju att jag borde inse detta när jag nästan varje gång jag dricker får en minneslucka. Trist och jobbigt, känner att all min energi går åt till detta just nu. Mannen jobbar och jag är hemma i två veckor med ungarna och orkar/vill inte göra något med dom, vilket i sin tur ger dåligt samvete och så går det runt runt runt...

ju vara så att du har beroendesjukdomen och inte kan säga nej när du väl tagit första glaset ?

Sa en massa saker som jag inte minns.... Varför just jag? Varför kan inte jag sluta när jag börjar? Ledsen.

igår på e.m uppehåll vid "station golvsil". Tema: kommunikationens metanivå./ mt

har jag gjort många gånger med samma upplevelse; vilken resa!
Och vilka fina vänner jag har här!
God morgon alla fina! / mt

Precis såna små uppmuntrande inlägg som dina gör att jag fortsätter orka skriva vidare...
Vet inte varför jag överhuvudtaget finns kvar här, mitt drickande känns så avlägset, snart typ fyra år...

Har idag fått besök av våra tidigare bästa vänner som flyttade utomlands för ca 10 år sedan,
Han var alltid tung på fina dyra konjaker för helst tusen spänn flaskan, idag nykterist och delar på mitt förråd av "nollbira".
Ofrivilligt pga av en svår sjukdom med cellgifter som inte funkar ihop med alkoholen, men han verkar inte alls må dåligt av detta,
Däremot saknar han rödvinerna som han hade fått smak på till maten, men inget han sörjer över idag...

Vi kikade på gamla hemvideos när våra barn var små, och återupplevde den samvaron vi hade då, mysigt.
Visst drack vi då, men inte lika mycket för att just barnen var små, nedbajsade blöjor var viktigare än fyllan...
Idag sitter vi här som medelålders män med en viss större livserfarenhet, något klokare och har vett att avsluta kvällen vid tolv,
För vi vet att vi har en diger morgondag med ett tungt turistande....

Vet inte vad som är bättre, det medvetna planerandet, eller det helt oplanerade livet förr som skulle ha resulterat i ett segt slitande med solglasögon, gemensamt beklagande över hur illa vi mådde under morgondagen för att vi tömde förrådet av all alkoholhaltiga drycker inklusive mehkongwhiskyn från senaste Thailandsresan
Fram till klockan blev ljust....
Jo jag saknar det lite, för at det just var så oansvarigt, så ungt....
Idag lite vuxet och medvetet, kanske tråkigt, men mycket behagligare i längden...
Svaret är ja, jag mår mycket bättre odrucken, och måste få bort glamouriseringen av alkoholromansen, allt var inte bättre förr...
Så mycket äldre, så mycket klokare, så mycket tråkigare...eller?

Står man på en fot för länge, så gör det mycket ondare med den foten i marken, än lättare än för den foten i luften....

Berra

Jag har just backat tillbaka och läst igenom min tråd (den här alltså, jag har ju flera trådar som jag har startat vid olika tidpunkter - de finns uppradade i början av den här tråden någonstans om någon av er vill hitta länkarna till dem...).

Vilken resa! Det känns nästan overkligt att jag och maken har varit med om allt detta. Mycket är ju såklart obehagligt att minnas, men sedan jag startade den här tråden har livet successivt blivit bättre och många av mina inlägg präglas av lycka och skratt. Tänk.

Och under vägen har ni varit viktiga för mig - lillablå, Mie, Märta, mt och mm, Anonymt, Alin, Adde och många andra. Tänk vilka fina vänner jag har här!

Godnatt, alla ni fina!
/H.

du fascinerar mig ännu för ditt sätta att orka sitta och skriva ned ditt tänkande. Nu handlar det om år, och du pendlar precis som August Strindberg och alla oss andra, mellan mörka tankar och sprudlande energi. Men den röda tråden är att alkohol är sämsta tänkbara lösning på våra funderingar. För oss som inte fungerar som "normala" drinkare alltså. Blir alltid inspirerad av att du sitter och tänker och förmedlar det på att både roligt och intressant sätt.
/Fenix

beskrivet Nynykter om tomrum och sug. Kanske är det just vemod och längtan, som är känslor som kan vara bra att känna utan att förstärka/alternativt stänga av med alkohol. Just nu inser jag att det är musik jag vill använda för att hantera den här typen av känslor.
/Fenix

Hej Adde!
Tänkte bara titta in här hos dig och säga hej.

Kram kram!
/H.

Många kamper på en gång, men du fixar det här. Ta din tid nu när killarna är på semester, vila och lägg upp en strategi mot drakar och spöket. Vi tror på dig//Kram Kalla

Annars kommer du få den på hjärnan under veckan och måste slåss med drakar, troll och spöket.Kram Kalla

Jag lät bli att gå på en fest en gång, för att maken var onykter. Vi skulle ha gått båda två, och det var kompisar på hans sida. Så jag lät bli.

Och så skrev jag om det här på forumet. Och fick svar av en av de som var mest aktiva här då. Hon skrev "du börjar skära ner på ditt eget levnadsutrymme nu, det är inget bra tecken" och tyckte att jag borde ha gått själv. Det tog skruv i mig, det där, och jag minns det ju uppenbarligen.

När jag läste att du gick på dansen tänkte jag att du gör som jag borde ha gjort. :-)

Apropå hjälp - glöm inte att Al-Anon finns och att de inte tar semester.

/H.

Fortsatt nykter men måste säga att jag har funderat mycket på alkohol de sista dagarna.
Har känt ett sug trots ett helnyktert halvår, kan det vara sommaren ?
Har bl a. tänkt på det här med känslan av att sätta mig med ett glas rosévin och njuta.
Det är en sak som många nämner här att de vill kunna sitta med ett glas och koppla av.
Men jag kommer bara fram till att för mig blir det ingen avkoppling, det är hela tiden ett glas för lite.
För mig gäller bara total avhållsamhet.
Trevlig sommmar och lycka till med er nykterhet.

Ni ska bara veta hur glad jag är över att ha hittat till forumet, ni ger mig en sådan kraft och styrka!
Tack för att du, Lelas, hittar positvit i mina inlägg och tack för att du tycker att det var bra att jag gick på dansen. Jag känner lika, att detta var en markering att jag faktiskt inte gör som han egentligen vill...Men jag har haft lite dåligt samvete över att jag gick...Men inte nu längre.

Jag blir nästan rörd över att ni är inne på min sida och undrar hur jag mår. Ni är ett STOR stöd för mig.
Försökte söka en annan kontakt..Semester- åtekommr i augusti. Verkar vara svårt just nu..

KRAM

Fröken snusförnuftig här ;-) Tycker du ska hälla ut den, det är värre att du frestas än att någon blir av med lite sprit. I värsta fall får du köpa en ny men troligtvis har dom ni hyr av glömt den. Låt inte spöket lura dig och göra flaskan viktigare än den är. Hoppas du får en skön semester!

Hej igen vännen!
Precis som mt så känner jag riktigt hur du våndas.

Det är lätt att anklaga sig själv för att man misslyckas med en massa saker när livet ser ut som ditt gör (eller hur?). Därför tänkte jag tala om vad jag ser som positivt i det du skriver. :-)

Heja dig för att
- du skriver av dig så att du kan få lite ordning på dina tankar! Det är en stor hjälp, vet jag av erfarenhet.
- du gick på dansen! Det är ett litet med väldigt betydelsefullt sätt att visa att du har kontrollen över ditt eget liv.
- du ringde anhörigstödjaren! Synd att det inte gav utdelning, men ge inte upp. Du behöver och har rätt till bra hjälp.
- du sätter dina barn främst! De behöver en klok förälder nu när den andra har spårat ur.
- du inser att du är maktlös! Det är första steget av de tolv och det är lika viktigt för oss som för alkoholisten.

Heja! :-)
/H.

Hallå?

Jag är precis hemkommen från solen där vi hyrde ett hus med ett fullt barskåp, typ 8 flaskor sprit och 2 fl vin. Jag drack några kvällar där nere, vin till maten och så. Allt var ok egentligen men sedan när mannen var ute el gått och lagt sig var jag där och drack. Smakade apa, men det spelade ju liksom ingen roll då. Hade den inte funnits hade jag i alla fall gått och lagt mig istället. Men de dagar jag inte drack någonting blev jag inte alls sugen. Så jag har inget tips bara min egen erfarenhet.

Tack för att du skriver och delar med dig! Jag har ju inte lyckats sluta helt, men har dragit ner ordentligt vilket känns så himla bra. Det där sista du skrev stämmer verkligen, för mig har den här sommaren blivit en kamp, och det är som att varje dag är ett litet prov. Har ju i alla år haft semester med A och mycket är ju liksom uppbyggt på det. Men jag försöker skaffa nya vanor och som du skriver vara snäll mot mig själv och lägga undan en massa måsten. Vill jag kolla på film istället för att klippa gräs tänker jag göra det! Och håller med dig om att vara den som alltid fixar snacks, drink och middag och ser till att alla mår bra. Nix, nu när vi åker ut till landet tänker jag köpa med mig färdiga maträtter som jag kan slänga in i ugnen och sedan gå och sätta mig med en bok under tiden. I vanliga fall brukar jag "tjinga" för köket och stå där i timmar och laga mat och dricka vin, började med ett el två glas men på sista tiden en hel flaska före maten och det är ju för mycket. Så det får bli nya tag och andra vanor. Lycka till och ha det bra!

- det gör ont i hela mig att dela din vånda.
Du är inte maktlös!

Jag citerar ur Carina Bångs blogg:

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

Jag önskar dig all kraft för att du ska kunna stiga ut ur det som håller er alla fångna.

Häromdagen hörde jag ett radioprogram som fängslade och inspirerade mig, två sånger vill jag ge dig - du väljer förstås själv om de är rätt för dig.
http://www.youtube.com/watch?v=gBzb8G0AZG8
http://www.youtube.com/watch?v=EsKHlSmv2q8

Sök själv den musik som ger dig styrka! Min allra varmaste styrkekramar till dig! / mt