Senaste kommentarerna i forumet

Det där rastlösa pirret, förväntansfull! Visst är det nästan som när man var liten och såg fram emot julafton? Jisses, vilken jämförelse, men visst är det lite så? Är det inte sorgligt? Jag kände det där när jag hade bestämt mig för att bjuda min middagsvän på ett glas vin och samtidigt gav mig själv tillåtelse att ta ett glas. Jippi, vad kul det ska bli liksom.

Det kommer alltid finnas tankar vi kan tänka för att försvara våra val inför oss själva, t.ex. är ju bra att jag dricker när barnen inte är hemma. Jag tänker till exempel att nu när jag ska försöka se till att vi inte har någon dricka hemma bör göra något åt det fulla barskåpet som står där. Då ska jag GÖRA MIG AV MED sådana flaskor jag gått och huttat ur men som vi annars väldigt sällan använder (konstiga likörer, slivo osv). Göra sig av med borde ju innebära "hälla ut" men eftersom det är slöseri så dricker jag upp dem istället (slöseri det med!). I alla fall ett väl underbyggt beslut (eller inte ;-).

Precis som Dompa säger berövar vi barnen något i alla fall. Och oss själva. Ytterligare några hjärnceller faller för alkoholdjävulen.

Vi är också barnfria. På fredag ska vi gå på bio vilket var evigheter sen vi gjorde tillsammans. Efter det ska vi äta en bit mat på en fin italiensk restaurang. När jag läste menyn fastnade jag för något som fick det att riktigt vattnas i munnen (det var något med oxfilé) och naturligtvis var just den rätten mycket dyrare än de andra. Men som min man då sa att, ja men ska du inte dricka vin kan vi ju kosta på lite dyrare mat. Och det har han ju rätt i :-)

Maria, kan du be din make om hjälp här? Kan du berätta hur du tänker och be honom ordna en överraskning, ett alternativ till det ni kanske skulle gjort annars, suttit framför TV:n eller vad det nu kan tänkas vara, tillsammans med ett glas?

Styrkekram från mig!

Jag har tänkt som du. Att det inte är lika illa om jag bara dricker när barnen inte ser. Och visst är det lite sant. Men även om de inte ser så berövar vi våra ungar något. För varje glas blir vi dummare och tommare. Vi ska ju ändå lotsa avkomman in i livet. Jag vill inte ha korkade fyllon kring mina ungar och ändå är det vad jag bjuder på. Nu kanske jag låter hård, men vad ska jag säga; Att det är en toppengrej? Lite vinfylla framför TV:n? Kan ni inte fira barnledigheten på ett annat sätt? Göra ngt nytt, som ni kanske inte brukar? Du skrev ju att det var länge sedan din man tyckte att mysstunderna med gott att dricka var så mysiga? Försök och tänk om, du kan ju fixa det utan. Och faller du, så är du precis lika fin för det. Men ett återfall kanske inte stannar med lite fredagsvin. Tänk om det inte räcker? /R

Visst här jag ett fantastiskt nätverk omkring mig. Men inte bara IRL, utan även här på nätet :). På inläggningen blir det nog lite tyst. En av deras teorier är att för bra behandling ska vi inte få ha så mycket yttre kontakt. Inga långa telefonsamtal, inget överdrivet surfande. Bara fokusera på oss själva. Jag kommer att sakna detta forum. Så mycket support och uppmuntran som jag fått här. Hoppas en dag kunna återvända och ge lite tillbaka. Så mycket lärdom och så många öden. Sex hjärtan gav du mig, varje hjärta ska jag omvandla till en tvångskram. Det blir tre barn, syrran och svågern. Då har jag en kvar. Kanske träffar ngn som behöver den? Ha en skön dag därute. /R

Tack för era svar. Jag läser och tänker..... Jag har läst botten upp och den texten gav mig mycket den säger en hel del. Det som är så jobbigt med allt är att ju flera dagar som går efter senaste fyllan så börjar jag bagatellisera problemet och det som hände då, även fast jag vet hur ont det gjorde då och gör även nu och jag är så arg på honom för det han gjorde. Arg för att han gör så mot våra älskade barn. Varför väljer man att putta undan problemet när det gått en tid? Jag är ju så medveten om att vi inte kommer att kunna bli lyckliga tillsammans just nu. Vem vet vad framtiden har att ge. Jag känner att jag oxå skulle vilja ha ett eget boende där jag har full koll över min tillvaro. Det är så lätt att skriva men ack så svårt att göra. Kanske ändå är en dag närmare för varje dag. En annan sak; han har bara mig, hans familj är inget att luta sig tillbaka på då de är likadana. Jag hamnar i en oro över hur det ska bli för honom och vem som ska hjälpa honom. Men hur kan han ha behandlat oss så illa!!!!??? Tystnaden är absolut värst just nu!!
Kram till er alla!

Läser en bok som heter: Bryt ihop och kom igen av Susanne Pettersson. Det är kaos på mitt jobb och jag kände att jag behövde lite kloka ord och styrka. Jag har lärt mig två nya ord, assa och dissa. :) Assa är tydligen när vi är här och nu, lever mitt i situationen med alla sinnen. Och dissa är när vi tar ett steg bakåt och betraktar situationerna och oss själva utifrån, agerar utan att befinna oss känslomässigt mitt i stormen. Jag hann inte många sidor innan det blev AHA!!!

Det är så tufft med patienter överallt, matsal, behandlingsrum, konferensrum. Ingenstans för döende och anhöriga att ta vägen... i vissa saler går det inte ens att ge den behandling som krävs. Läkarna som ofta är unga och osäkra blir stirriga och osäkra, vi personal får jobba häckan av oss, tio timmars adrenalinstinn språng march mellan salar med akut sjuka, ledsna, dementa, krävande, mycket tunga lyft och bäddningar. Det ringer konstant från salarna. Undersköterskorna blir stressade och arga om vi inte hinner vara ute i omvårdnaden, samtidigt har vi tusen arbetsuppgifter som måste göras. När dagpersonalen kommer så springer vi fortfarande, de är stressade och vill ha rapport så fort som möjligt på kortaste möjliga tid för att hinna ut och jobba... annars hinner inte de med sitt. Det är en helt omöjlig situation och jag har gått gråtande från jobbet vid tre tillfällen denna sista månad. I och för sig är det nog någon som gråter varje dag där men ... När jag sedan försöker sova så blir det ryckigt och många drömmar och flera ggr har jag drömt att jag börjat dricka vin igen! Inte bra alls.

Men till min lycka så ser jag då i boken direkt vad jag ska göra. Jag ska alltså dissa i de situationer då det blir jobbigt t.ex på rapporten på morgonen. Och assa så mycket jag orkar med patienterna, om jag inte orkar så får jag dissa men ändå vara proffessionell.

Hemma har ju lärt mig detta, ser att jag kan dissa när sonen tvångspratar (ja, inte alltid men oftast), eller när maken och jag börja gräla (samma här.. oftast alltså) Och det blir en så stor skillnad. Inga gamla minnen dyker upp och förstärker känslor, utan situationen blir lugn och det negativa förminskas istället för att förstärkas. Måste lära mig detta på jobbet oxå... lite tuffare eftersom jag efter 10 timmars konstant fokus, utan vila eller mat, är yr i huvudet och har svårt att fokusera men jag får träna. :)

Nästa sak författaren pratar om är Ankare. Ankring är när hjärnan kopplar ett tillstånd med en situation. T.ex mina hästar gör mig glada. Det är här jag tankar och det är det jag ska tänka på för att vända negativa känslor till positiva. Andra saker gör oss ledsna, det är negativ ankring men det går att ändra på, genom att istället tänka på ett bra ankare. Vända situationen helt enkelt. Och sedan dissa en motgång, kunna se på den utifrån, klart och nyktert! och agera klokt istället för att bli ledsen, självföraktande, känslig, arg.

Min son träffade (för första gången) en helt underbar läkare som brydde sig, som lyssnade, som ställde de rätta frågorna och istället för att vara spänd, kaxig och vilja därifrån så fort som möjligt så grät min son och lät t.o.m läkaren trösta och krama. Läkaren pratade om att tanka, att hitta något i livet som fyller upp oss och motar bort ångesten som annars kör racerbana helt fritt och vi hänger hjälplöst med. Men han sa också att det är vi som måste sätta stop, som själva måste ta kontrollen och det kan vara ett hårt jobb och ta tid.

Tja, allt detta vet jag ju och en lång tid efter att ha slutat dricka så läste jag, lärde, övade och mådde väldigt bra av detta. Men livet rullar på, jag började slarva med min mentala hälsa och alla små dagliga meditationer och som den känslomänniska jag är så har jag dragits med av negativa krafter på jobbet!
Viktoria, jag var tvungen att kopiera dina rader, de stämmer precis!!: -Jag blir så lugn och tryggt förvissad om att livet kommer med det du behöver om du vårdar det, vårdar ditt liv, lever det med omsorg om dig själv och andra - icke att förväxla med att ta på sig andras problem och åtaganden.

Och tjejer: vi fortsätter att tanka och ankra med att simma, rida, fota, läsa, skriva här t.ex.

Pia

ofta... men fan Dompa - livet är inte alls alltid på topp fast det är nyktert. Allt jag bär med mig i min ryggsäck finns kvar och allt mannen bär i sin finns också kvar. Skillnaden i hur vi möts när något gammalt eller nytt eller bara vardagsledan skaver är det som (kanske) är den största förändringen ... Jag har gjort många noteringar här om märkvädigt underbara stunder när skitsaker och/eller verkliga utmaningar bara löst upp sig... Sånt som redan efter ett par glas vin skulle blivit svårhanterligt och växt sig större och större... och utmynnat i långa försök att reda upp utan att ha förmågan att tänka klart, stanna upp, att för en stund lägga de egna känslorna åt sidan och se från den andres håll OCKSÅ. Men lätt och roligt är det minsann inte hela tiden - hur skulle hela det jävla komplicerade livet kunna vara det:)?
Ha en fin dag innesluten i ditt fantastiska nätverk. Ni gör ett storartat jobb - inte minst du som har förmågan att söka hjälp och ta emot. Stort, mycket stort! Kram / mt

ärlig och skriver Maria - jag tror att det är just så där en del av återfallen går till. Den som läst länge här på forumet och levt i och/eller med alkoholmissbruk känner igen mönstret. Nu har du verkligen möjlighet att göra ett val. Styrkekramar! / mt

berättelse låter nästan för bra för att vara sann - men det är min också:) så jag vet att det KAN vända, man KAN förändra sitt liv! Du har ett fantastiskt nätverk omkring dig, drömscenario. MEN det skulle inte hjälpa om inte du var öppen för att ta emot den hjälpen - det är stort! Alltihop!
Sprider också några hjärtan så får du dela med dig till dina nära och kära ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ / mulletanten

Ja sälv trilla jag dit. Kunde inte låta bli dom där glasen på puben vid t-banan innan hemgång.
Varför gör man så? Otydliga budskap från mannen gjorde att det blev lite mer hemma. Känner mej klar men vet ju att det inte stämmer. Sova är väl det bästa. Så tungt.

Långt innan dess, fanns tanken där. Sluta drick, då var det mest för att inte förlora den vackraste. Men det blev ju en helt annan historia. Sedan var det hälsan, barnen...i den ordningen. Säger ju allt om mitt faderskap. Men nu, efter min lilla stunt igår så fattar jag äntligen. Och min syster har bokstavligen slagit in budskapet. Nej, om jag får som jag vill, så ska här aldrig supas till igen. Som alla andra här så när jag en dröm om "normaldrickande", men inser att jag inte har råd att satsa på det. Jag har fått EN chans, en chans som kostat mig äktenskap, ett jobbface, jag har skadat ungar och hela djävla familjen är inblandade i denna sörja som jag har skapat. Jag tror verkligen att jag är redo nu. Längtar till måndag. /R

Det är mycket svårt att hantera det här och du behöver hjälp för att se klart. Se vad som är verklighet och inte. Man blir nästan hjärntvättad av att leva i en sån här relation. Mitt råd till dig är att själv söka hjälp som anhörig till en alkoholmissbrukare. Fortsätt vara här och fortsätt läsa, Botten upp av Lena Holfve är mycket bra. Den beskriver hur en alkoholist tänker och varför man mår så dåligt som anhörig. Ett långt utdrag finns på nätet. Sök på google. Men som sagt, var inte rädd att ta hjälp för egen del. Det här är så mycket mer komplext än man kan tro och det bästa du kan göra nu är att skaffa kunskap om alkoholism. För mig är mycket av det du beskriver typexempel på hur någon med alkoholproblem agerar, ilska när man tar upp ämnet eftersom man är ett hot mot deras behov av att dricka, tystnaden för att straffa. Sök hjälp så att du hittar ny styrka och så att du kan förstå att det du känner är en helt normal reaktion på en sjuk situation. Utifrån det kan fatta beslut om vad du vill göra sen. /A

Man FÅR vara ynklig när man är sjuk!!!
Skönt att det går åt rätt håll för er alla!!!
Största möjliga kramar!

Jag är oändligt tacksam att jag kom därifrån, jag hade inte överlevt annars... Men vi hade ingen lycklig tid innan alkoholen, och även om han blev nykter, så skulle han nog fortfarande vara en elak typ... Vilket förvärrades av drickandet, så klart...

De första veckorna grät jag konstant. Hade sån ångest över att jag lämnat, flytt fältet, övergett barnen... Min bästa vän fick mig senare att be om hjälp, jag gick till en fantastisk kvinna, sjuksköterska, barnmorska och utbildad inom kbt. Hon fick mig att våga tro på mig själv, att stå på mig... Vi pratade väldigt lite om mitt ex, men mer om hur mitt medberoendebeteende påverkade mig i mina alla andra relationer.. För det gjorde det, och gör fortfarande många gånger.

Fick en lägenhet i samma veva, bodde svart i andra hand i min kompis brorsas lägenhet, och vilken lättnad det var att få ett riktigt hem, en fast punkt, där jag satte gränserna till 100%...

Jag visste inte vad som väntade mig om jag valde att lämna, men om alternativet var att stanna... Det tog beslutet många veckor, månader att mogna, men till slut var det ett självklart val.

Blev lite vimsigt det här, känner jag, men bag hoppas du förstår.
Jag avskyr ensamheten jag lever i idag, jag längtar efter en familj där jag är en del i en tvåsamhet, men hellre ensam singel, än ensam i ett förhållande...
Stora kramar till dig!!!
/k

Hoppas du tänker om, tror verkligen inte det verkar bra,Kram och styrka :-)

Hinner knappt skriva klart om att jag knappt tänker på A längre tills jag och maken blev barnfria. Vi är det tills på söndag och nu är det fritt fram att dricka, jag kan inte göra barnen besvikna en gång till men nu är de inte hemma. Just så är mina tankar nu, har i tankarna redan bestämt att jag ska dricka vin på fredag, känner mig rastlös och otålig, vill att det ska bli fredag. Fick tanken idag att jag kunde köpt med mig till ikväll men gjorde inte det. Maken vet inte om mina planer, misstänker att han inte tycker de är så bra som jag tycker. Om jag bara dricker när barnen är borta så är det väldigt mkt bättre än förr, då blir det inte ofta eftersom de nästan alltid är hemma.
Såhär är mina tankar nu

Jag har tankat ny energi hos min familj uppe i norr.
Kom upp hganska nojjig o trött av jobbet o allt negativt där o nu efter fem dar med anhöriga,har jag grundat mej i mej själv igen,så känns det.
Har fötterna där jag har rötterna.Känns tryggt.
träffade bror i en stad o en annan bror i en annan stad,några av deras barn o även barnbarn o min gamla mor.
Frisk luft mycke sol o mycke snö.
Kom hem igår o idag var jag många timmar i skogen.
Farstaviken,en lång strandpromenad vid sjön i genom skogen.

På söndag börjar jag jobba igen.
har nya krafter nu,hioppas de räcker

Daltar gör hon inte heller. Hela dagen har varit en mental utmaning, men bra ändå. För från syrran min som har en tunga som för mig att framstå som en körgosse, ett temprament som heter duga och en mycket "no nonsense" livsyn. Från henne kommer ingen villkorslös kärlek. Här ställs krav och utmaningar staplas på varandra, men jag gillar det...haha. Krya på er bägge två. Nu ska vi äta, lurade syrran att laga mat, sa att jag blivit så bra på det. Så nu skulle hon givetvis bevisa att hon är ännu bättre! Hon är slug min syrra, men jag har vuxit upp i samma ormbo. Farsan var ormen. Krya verkligen på er. Värt att upprepa!!! /R

SKÄMMS LITE JUST NU, JA NI VET, EN LÅNG DAG MED MAMMA, SKYLLER JAG PÅ..............
FÅR SE OM JAG DRICKER UR ALLA,,,,,,,,,,,,,
JUST NU KÄNNS DET SÅ, 4 DGAR SEN SIST, TYPISKT KÄNNER SÅ VÄL IGEN DET, HAR ÄNNU EJ BÖRJAT MED ANTABUS, DÅ HAR JAG INGE VAL.
vILKEN SATANS VÄLJARE MAN ÄR..............

Det gör ont att inte kunna hjälpa dem man älskar. Så jag förstår att sorgen även tidvis bor hos dig. Fan mt, livet är så skört och att det fortfarande inte alltid är på topp trots alkoholstopp? Ja, det är så vi känner att vi lever. Själv har jag fått tillbaka "min stund" före maten. Bara idag då min våldgästande syster vill laga mat åt oss. Jag tror hon gör det för att visa...visa att hon kan bättre än jag, mycket syskonrivalitet där :) Men jag bjuder på det, för hon bjuder på ett dukat bord!!! Så vem vann? "Min stund" idag går dock inte till flaskan, istället har jag surfat runt här. /R

Du gillar syster min. Take's one to know one. Var det inte så att det du gillade var att hon slog mig? Haha. Och jag förtjänade det, det var nog syrran som slog mig sista gången innan igår. Jag har aldrig hamnat i bråk, rent fysiskt, så jag tror sista gången jag blev slagen var för ca 30 år sedan. Av samma person!!! Borde jag anmäla? ;-) Allvarligt talat; Jag tror att du och syrran skulle trivas finfint tillsammans. Ingen av er tar skit och det ska ni heller aldrig behöva göra. Aldrig!!! Hör du det? Inga djävla kränkande kommentarer -om frisyrer eller personlighet- , inget velande från slamkrypare som inte ens är män nog att artikulera vad det vill. Jag tror att min syrra har sin prins och det ska du med ha. Aldrig någonsin något mindre. Och om han aldrig dyker upp? Skaffa massor med katter och bli en kattant. Värre öden finns det. Vi såg en kattfarbror i sommras i grekland. Varje kväll kom han med bilen full av kattmat och matade ett trettiotal gatkatter. Han verkade lycklig. Kanske ska jag bli en kattgubbe på ålderns höst? Kramar och tack för att du finns. /R

♥ ♥ ♥

♥ ♥ ♥

Du är modig du med. Allt mod kommer inte i samma form. Jag fixar inte heller AA. Är jag feg? Ja på tusentals sätt, men inte pga. missade AA besök. Du gör ju allt rätt, iaf. åt rätt håll. För Stigsdotter är jag skitglad om hon kan få hjälp hos AA. Allt som håller oss borta är bra!!! AA, Gud, vättar...you name it. Fast kanske inte socker då...det visste jag inte. Nu är jag ingen sockergris, men rent spontant kan jag känna att 10 kilos övervikt är att föredra framför 10 dagars fylla. Men om sockret lockar fram andra begär, och det är lätt för mig att tycka. Jag vet att ni kvinnor döms och dömmer efter en lite annan mall. Livrädd för den dag som min dotter kommer att börja snegla på sitt midjemått. Jag vill att hon ska snegla på hästar tills hon är 55!!! Yep./R

Syrran hade hört på min röst att jag var redo att falla. Och med samband med sportlov så bestämde hon sig för att vara hos mig. Hennes gubbe och hennes kids fick vara utan. Nu är de i fjällen och enligt syrran kommer de inte ens sakna henne. Fan tro't, jag tror min syster ljuger. Men jag är själaglad att hon är här. Det blir mycket logistik nu de sista dagarna innan sillen ska läggas in ;-) ha,ha en gammal surströmming snarare, (Måndag nästa vecka) och då är hon bra att ha. Fast det är hon ju alltid. Hästförsäljningen gick över förväntan. Svågern förklarade för lilla att "det alltid är hennes häst", oberoende om det är pappa eller morbror som har köpt den. Hon tittade på honom som han var en idiot, tackade lite halvhjärtat och stack iväg. Vad fan hade, han trott. Det är klart att det är hennes häst. Omställningen blir inte stor då hästen redan varit "parkerad" (ställd?) på svågerns gård. Jag tror också att tjejjen kommer att ta flytten till morbror lättast. Redan nu sover hon där flera dagar i veckan. "Hinner inte" hem, säger hon. Men sanningen är nog att hästen drar mer än farsan och brorsorna ;-), Kul med ditt AA besök, Stigsdotter. Jag prövade också AA, men det var inte helt min grej. Kanske hamnade jag i fel grupp? Kanske är jag fel för AA. Men jag hoppas verkligen du får ut något gott. Tack för allt djävla stöd igen. Och hjärtarna! Ha det gott och idag dricker vi väl inget? Och gör vi det, så dricker vi inget imorgon /R

var på mitt första möte i Patong på Phuket så var där en ung amerikan som rekommenderade en helt ny kille från Indien att "om du blir sugen på att dricka så är det bättre att du springer huvudgatan fram i din underkläder samtidigt som du äter en chokladbit !! " Gör vad som helst utom att dricka apropos sockersuget:-))

Välkommen i gänget Stigsdotter !! Hoppas du kommer att trivas !