Senaste kommentarerna i forumet

Jag skulle vilja stötta och skriva något som lyfter dig, men jag blir helt tom. Min reaktion förblir; Fy fan. Inte för dig men för alkoholen. Kram/R

PS: Kanske kommer det något gott ur det hela, nu vet ju du och maken var ni står. Och ni har börjat samtala..

Börjar med att säga välkommen till fenix, helt ok att du lånar min tråd till tankar som dyker upp när du är här!

Själv har jag halkat ned i mitt eget lilla helveteshål, slint, rätt ned bara. Står där nere, tittar upp och intalar mig själv att det här går över, det kommer inte att kännas såhär alltid! Ångest över saker som måste fixas på jobbet nästa vecka - hur i all världen ska jag klara detta. Ledsen, trött, ont i huvudet, skäms lite (undrar samtidigt hur mycket det märktes, hur mycket behöver jag skämmas?).

Stackars min vän som kom över på middag och mello igår med mig och barnen. Brukar bli ett glas för vännen och resten till mig. Denna gång hade jag bestämt säga att jag inte dricker längre och bjuda på något annat men så kom det plötsligt för mig att klart hon skulle få sitt glas i alla fall. Fort fort fort iväg till systemet där jag köper en flaska vin och sedan slår det slint i skallen:

Jag ska dricka ett glas jag med, men jag kanske vill börja med ett glas innan, medan jag fixar maten. Det är ju så gott då. Är ju dumt om jag har druckit två glas innan vännen kommer så då köper jag en halvflaska och tänker att den kan jag dricka bäst jag vill och EVENTUELLT ta ett glas ur helflaskan. Ameh, vilket slöseri på tankeverksamhet!!!

Väl hemma häller jag upp ett stoooort glas, dricker lite. Det är ett fint vin jag kostat på mig i halvflaskan. Men, detta var inte gott tänker jag, tar fram tratten och häller tillbaka i flaskan! Sen slår det slint igen för en stund senare tänker jag att det ju var onödigt att ta det där stora glaset så jag tar fram ett vanligt vinglas och häller upp lite. Dricker det och så tänker jag: NÄR JAG HAR DRUCKIT LITE MERA KOMMER DET SÄKERT VARA GOTT IGEN! Hur kan man tänka så och inte stoppa där?

Nå, eftersom jag korkade i mig så mycket vin så minns jag endast brottsstycken från kvällen. Minns inte ens om vännen fick något vin alls eller om allt rann ner i min strupe.

Det enda bra från kvällen var att jag sa en massa dumma saker till maken när han ringde, vilket jag insåg när jag några timmar senare fick ett SMS där han konstaterade att ja, det var nog bäst att skiljas i alla fall. Jag tog mig i kragen, ringde och sa som det var att jag inte hade någon aning om vad jag sagt eftersom jag druckit en massa. Sedan hade vi faktiskt ett mycket konstruktivt samtal där det till och med framkom att han funderar över sina egna dryckesvanor och jag framförde önskemål om att vi inte skall ha någon alkohol hemma alls.

Just nu känner jag mig så deppig att jag vet varken ut eller in, om jag vill fortsätta med denna man eller inte men det skall inte fattas beslut när man är här nere. Kanske kan vi nu få till en dialog som kan öppna upp antingen för ett fortsatt, bra, liv tillsammans eller någonting annat. Jag önskar mig en dialog som den Mulletanten och hennes Mulleman har fått till - öppenhet och respekt osv.

Inget ont som inte har något gott med sig var det väl nån som sa. Försöker trösta mig med det och bestämmer att nu får det banne mig räcka nu vill jag inte dricka mer!

Om du orkar. Om jag inte tränger mig på...så skulle jag vilja höra lite om ditt behandlingshem. Men bara om du vill... Ska själv ansöka om det hos kommunen imorgon och är ärligt talat skiträdd. Jag har läst om Addes nämdemansgård och en del - i mina ögon - sektliknande inslag skrämmer mig. Fånigt, javisst, det är alkoholen som borde skrämma. Så jag skulle behöva en annan input än vägen via Gud. Finns den? Jag är inte korkad, jag vet vad du gör för att försörja dig, men inbilla
r mig ändå att du kan vara neutral? Så, nej Pianoman; Ditt arbete är inte över. Om du vill/kan/orkar berätta om hemmet för mig. Hur du än beslutar, ha det bra och hälsa gärna Mrs Pianomam. /R

hedrande. Jag fortsätter här tillsvidare men man vet aldrig:)
Fint att du är inställd på att ta hand om dig och bra att du söker hjälp! Adde brukar varmt rekommendera Nämndemansgården. Pianomannen var på ett annat hem - Aleforshemmet kanske det hette. Det är ett drygt jobb att befria en kidnappad hjärna, i synnerhet när livet gungar.
Böcker jag haft stor behållning att läsa är flera av Tommy Hellsten och Craig Nakkens Jaget och missbrukaren. Hoppas du har en fin söndag! Kram / mt

Du är så djävla smart, så klok. Jo, jag vet att jag behöver hjälp. Nu när frun är tillbaka -på riktigt, även om det inte är hos mig - så ska jag nog ta tag i min chans på soc. Lägga in mig helt enkelt. Själv tycks jag inte klara att dumpa Dompa. Efter en vecka "måste" jag supa till. Varför? Jag söker efter svar, men det finns inga. Kanske alkoholen verkligen är ett gift, ett gift jag inte kan unna mig. Sorgen finns här, den har bosatt sig i min själ. Men som pappa, måste jag se bortom det. Allt är barnen. Hur jag och den Vackraste mår får stå tillbaka. Och jag har en fantastisk svåger med en lika underbar kvinna. Jag tror/hoppas att vi kommer att klara detta. För vad är alternativet?
Kram kompis/R

Något du kan göra på din egenstund - som tydligen är toktidigt på mornarna ;-) skriv en bok, skriv "Århundradets kärleksaga" för de som inte läser lyrik. (Jag älskar Tikkanens bok, men låt oss vara sanna, många människor avskyr flummet i lyrik) En bok med ett rent, klart språk. Tro mig, den behövs. Och du verkar kapabel nog att skriva den. Vill ju inte lassa på dig "måsten" när/om du ska bli en pensionär, men jag skulle köpa boken. Så skriv... /R

Trots att ni båda vet vad som krävs, så kan bag tänka mig att sorgen finns där över vad som varit, och vad som inte blev, och över att barnen inte kommer att ha sina båda föräldrar samtidigt... Tillåt dig att känna, sörja och tänka...
Och ta det lugnt.
Det har hänt otroligt mycket i ert liv den senaste månaden, ibland kan man behöva stanna till och låta verkligheten och känslorna hinna ikapp...
Du är stark, men ibland är det starkaste du kan göra att visa sig svag, och be om hjälp.
Stor kram!
/k

tvingad att dammsuga just idag ??? Hälsan måste nog få gå före.

Jag är konstaterat sjuk, jag klarade inte dammsugartestet, jag fixade inte att dammsuga hela lägenheten i ett svep, jag var tvungen att pausa efter halva, och vila länge efteråt... Synd om mig...
Men tre sorters kakor är bakade åt Simon, snart 2 år, bara två sorter kvar, för 2 år måste firas ordentligt! :)
Fast idag ska jag nog mest bara slappa...
Önskar jag kunde njuta mer av det bara, jag har rätt tråkigt!!! Lyxproblem, jag vet! :)
Kramar till alla kämpar!!
/k

Dompa? Att jag ska skriva en bok? Vi brukar tala om att Berra ska skriva en bok men jag har inte tänkt det... Skulle bli mitt pensionärsprojekt då:) / mt

Det var vad jag menade....skriv! /R

Kanske är det dags för det? /R

kaffe med het mjölk, radio och stilla ro - ofta har jag skrivit tidigt, tidigt. Idag har jag städat en rörig låda inspirerad av feng shui och att rensa sig ur klibbiga röror. Arvet och plikten att spara allt som kan vara användbart är starkt så det är en utmaning att göra sig av med sånt som inte används.

Roligt skede i byggandet, bära ut byggmaterial och torka byggdam. Förra året samma skede samma tid men långt mer ostabilt i livet. Nu är livet gott. Tack för att du skapade den här platsen Magnus, jag vill fortsätta skriva och här kan jag vara även när livet är lugnt och nyktert. Känner mig starkt medveten om att garantier inte finns, det goda livet - inkluderat nykterhet är ett dagligt arbete. Så har jag alltid tänkt om äktenskapet så det är iofs inget nytt.

Igår ställde jag min "svarta bok" i boksåpet, där finns tiden med alkohol, lögner och svek dokumenterad och samlad. Meningslöst "bevismaterial" som inte förde framåt. Får finnas kvar som en påminnelse om att även den delen av livet har funnits och varit en verklighet. Idag skriver Carina Bång att våra tankar formar vår verklighet "Vad du än tror om dig själv eller dina medmänniskor så kommer du få rätt!" Jag är oändligt tacksam att jag hittade forumet samtidigt som jag nådde min gräns. Det har varit en ovärderlig hjälp att hållas på den väg jag vill gå. Funderar vad som ska till för att orka hållas kvar här - jag drivs av min lust att tänka och forma tankarna till ord, att pussla mitt livspussel i text. Och här har jag mött människor som delar och som jag kan dela med. En dimension i livet som har blivit så viktig att jag inte vill avstå den. / mt

Finns knappast en skönare känsla en att kliva ur bastun och vara tokren. Vi här hemma kör "the finnish style", vedeldat, mkt jobb men verkligen värt det. Jadu VD, jag jag tror att mina nyktra veckor har hjälpt mig att hitta balans i dramat. Kanske. Jo, jag tror det. Känner mig lite starkare. Tack/R

kalla :-)) En ny liknelse som jag tackar för ♥

Hoppas att dina nyktra veckors lugna funderingar gör all dramatik lite lite enklare att hantera.

KRAM

Du är lite som solen i bland molnen, skugga och så kommer du och skiner upp, kram till dig

lillablå ♥

Som motvikt till det tragiska med återfall så ser jag nu att en vän firar 20 årig nykterhet idag.
Det är stort !!

städat i arbetsrummet (som mest fungerar som lager) och finputsat kakelfogar med tandborste. Ska steka abborre och göra potatismos, blir middag till melodifestivalen. Bara när jag skriver här tänker jag på att det numera är självklart att äta middag utan vin. Så skönt!

Ser ut som det regnar ute... vått på rutan och låter som det blåser också. Ruskväder. Skönt att vara inomhus och skönt att vara nykter i nyktert sällskap. / mt

Nu har vi valt, jag och den vackraste. Nu är det över, vi förgör varandra. Kanske var det mest jag som valde...om jag ska vara ärlig. Men inget är så enkelt. På sin resa har även hon tänkt...mycket, vi kan inte fortsätta så här. Vi triggar varandra. Kanske var det mera sex än kärlek som gjorde att vi inte kunde låta bli att krocka? Att dras till varandra som två magneter? Oavsett hur ont det gjorde, oavsett hur illa vi gjorde våra barn? Jag tigandes, svartögd, hatisk, ständigt spanande mot det liv "som jag kunde ha haft", om jag inte fallit för henne. Idiot! Vilket förhållande jag än hade fått, så hade jag antagligen spanat över staketet för att se att grannen hade det så mycket bättre. Hon, lika djävla ledsen över det som aldrig blev. Även hon undrande över de allternativ livet kunde ha erbjudit om hon inte hade träffat mig... Fortfarande k... på varandra. Men resten då? De barn vi avlade mitt i galenskapen? Hur fan kunde vi? Missuppfatta inte; varken jag eller den Vackraste önskar dem ofödda, men hur smart var det? Så nu har vi landat på att det enda sättet som vi kan rädda barnen på är att avstå från varandra. Den finaste är inte helt med där, men hon är inte heller införstådd med sitt alkoholproblem. Jag vet att jag är en missbrukare. Luddigt? Yep, men detta är MIN dagbok. Skriver mera sedan. Nu blir det svärfamilj och ren teknik, hur styr vi upp den närmaste tiden. Hälsar en bakfull men ändå stark - i min tro på ; slut på galenskapen - /R

Gör som mt, raderar...lätt att göra fel här på forumet. Man sparar och får ingen respons på skärmen, så man sparar igen...och samma inlägg läggs in igen och igen. För att inte tala om de inlägg som bara försvinner. Men det är en skitsak, jag är glad att jag hittade hit och jag är glad att det blev fel. För jag var inte riktigt klar; Inga svarta ögon i ditt vårkök lillablå!!!
När det gäller småförkyld så kan jag bara säga att när du är klar med dina bestyr, bädda ner dig i soffa eller säng och läs en bok, se en film, skit i allt...bara se dig omkring i det rena...

Men kan du tänka dig hur mycket värre det hade kunnat vara? Du hade stått där med dammsugaren, tvätten, omplanteringen och...T och hans åsikter om dina tillkortakommanden. Du är min hjältinna. Den starkaste... Kram/R

Det här med tillfrisknande är inte helt lätt. Nu har jag varit utan alkohol mer än fyra månader, och noterar tacksamt att jag sällan eller aldrig känner någon längtan att dricka. Men missbrukarn i mig är seg. Går förbi kiosken, eller åker till macken, och köper nötter, godis, choklad, läsk och annat skit som jag egentligen inte vill ha. Men missbrukaren i mig är väldigt aktiv, och jag börjar sakta inse att den missbrukaren i mig kommer jag alltid att få leva med. Jag har nog förnekat att det är så, sedan jag slutade dricka. Likadant ska jag alltid var upp när alla andra lagt sig, förr var det för att få dricka mig medvetslös i lugn och ro, nu för att klafsa i mig sötsaker och sitta framför datorn. Det har blivit mycket bättre, och konsekvenserna är förstås inte alls i nivå med tidigare. Men ändå, nu vill jag gå en riktig match med missbrukaren till förmån för mitt äkta Jag. Var sann och ärlig mot ditt riktiga Jag, är en ledstjärna för tillfrisknande. Och visst vet jag, om jag är ärlig, att mitt riktiga Jag inte alls vill förstöra kropp och sinne med dåliga saker att stoppa i mig. Så, i dag slängde jag allt skit i soporna. Dags att visa vem som bestämmer över vem i mitt inre.
Lite tankar i din tråd Stigsdotter, om det är ok. Råkade vara inne och läsa här när de här funderingarna kom över mig.
Ha de bra,
/Fenix

Instämmer med föregående skribent. Jag är ingen sportfan - det ska väl en kille vara? Men jag har en favoritslogan när det gäller sportskläder. Kanske är jag lurad? Men jag älskar Nike:s ; Just do it!!! Varför inte? /R

lillablå, det blev ingen hit. Den vackraste har varit allt mellan salong och aprak sedan hon kom hem. Inser att hon - och jag - har levat salong de sista åren...men jag har tröttnat /R