Senaste kommentarerna i forumet

liv i husvagnen och skillnaden när livet är nyktert. Tänker att likheten med hamnlivet är slående. Otroligt så mycket det dricks i småbåtshamnarna. Även om vi aldrig druckit på kräknivån har jag ogillat öl- och vinkulturen i segelbåten som annars inrymmer samma kvalitet som livet i husvagnen. Närhet, avskildhet och ekorrhjulet stannar. Senaste sommar var segelbåten hemma på gården. Ska ta en allvarlig funderar inför sommaren... / mt

att ha samtalet öppet. Livsnödvändigt! Hillary Clinton berättade i en intervju att hon och Bill träffades på... en fest? och började prata och efter det hade samtalet pågått... Då kände vi igen oss:) Trots olika avbrott har samtalet varit en styrka. Det nyktra samtalet ska jag tillägga idag.

Intressant igår var att jag inte hade någon magkänsla utan det var en doft av nåt slag. En (1) enstaka observation. Magkänslan har hittills haft en högre sannolikhetsgrad men också visat sig fel - den är antagligen individuell (fast fenomenet är generellt) och består, skulle jag tro, av ett antal fragment (sinnesförnimmelser) som omedvetet lärts in att tolkas som "onykter". Detsamma som i yrkeslivet benämns fötrogenhetskunskap och som man bär med sig på expertnivån. Tvivelaktig expertkunskap... men lite intressant också. Glädjande att det som hittills verkligen har visat sig självbekräftande är nykterheten:) / mt

Öster om Heden så läser vi tillsammans. Lite bokcirkel kan väl aldrig vara fel:) / mt

ändå lagt mig i så kan jag säga att i Uppsalatrakten finns Jälla. Googla på ställena så ser du lite... men det är ju alltid bra med personliga rekommendationer. / mt

Har varit en lugn och nykter helg, 7 veckor nu, startar den 8:e imorgon. Känns bra, men har inte så stor lust att umgås med vänner. Alla dricker, ( konstigt att man valt såna vänner??!!). Ska sova nu, kram och särskilt till Stigsdotter och Santorini!!. På det igen tjejer!!

Livet suger?
Nja beror hur man upplever det, ser man inget annat så gör det nog det...
Det finns dalar svackor och djupa avgrunder i det mesta, men även en uppgång en uppförsbacke, som kan upplevas negativ...
Man får se på var man har varit och vart man är på väg, bättre eller sämre?
Ibland får man tvinga sig att att försöka se det positiva i allt, det fanns en mening med just det, något man inte kunde rå på..

Min egna styrka är att försöka se mig stark även om jag inte alltid är det, jag tar lätt åt mig...
Att vara känslig anses vara en tillgång, men alltför känslig är en motgång...
Om någon är sur på dig så är det nog mest han/hon som avspeglar sitt egna mående...
Min KBT-agent svarade mig hur man lätt avväpnar en surgubbe med att fråga, "Har du haft en dålig dag idag?"
Det returnerar hans/hennes surdeg tillbaka utan att det berör en själv, man ifrågasätter hur han eller hon mår...

Ett annat sätt är att upprepa frågan "Hur menar du nu?", hur många gånger som helst...med rynkad panna...
Människan får förklara sig i alla möjliga och omöjliga konstellationer gång efter annan, med sina egna invecklade uttryck...
Till slut avslöjar hon/han sig själv hur j*vla dumt det första påståendet egentligen var...

Det tråkiga är att dennes aggressioner brukar avslöja sig, är du trög eller?
Man behöver inte svara utan titta bara medlidsamt på denne, skaka på huvudet och ta sin kaffekopp och gå därifrån, det biter bra!

Jo jag vet, jag har blivit erkänd som att hata Måndagar, men ska nu ifrågasätta vad de har fått det ifrån i fortsättningen , bara för att de ska få avslöja sina källor,
eller hur de har uppfattat mig tidigare, med sina egna ord...

Inget behöver vara som det alltid har varit, man behöver inte fortsätta praktisera sin alkoholism bara för att man alltid tidigare har gjort det...
Det kan finnas vändningar, möjliga och omöjliga, och de omöjliga måste testas, om och om igen...
Det kan finnas skratt och gråt runt hörnet, det sämsta man kan göra är att inte vilja se eller uppleva det, bara för att vanan har tagit sin makt över en...

Min måndag ska bli min bästa på väldigt väldigt länge, bara för att jag vill det...
Imorgon så vet jag svaret...
Hade jag druckigt idag hade jag redan idag kunnat veta svaret...

Men så långt vill jag inte kunna kontrollera livet, varför låta livet suga om det inte behöver det...

Berra's söndagstankar...

Så får det bli. Kanske blir det så. Rapporterar... Nu ska jag tvinga tre ungar i säng. Tack/R

Så gärna Dompa. Och Alefors kan väl inte vara nån omöjlighet? Jag vet folk som hamnat en bra bit upp i landet fast dom bott här i närheten.

Om du kände dig utpekad. Jag skrev Addes Nämdemansgård för att andra forumdeltagare skulle kunna relatera. Jag har aldrig velat peka ut dig som sektledare. Hade du varit med i en sekt så - tror jag - hade du nog varit medlem mer än ledare. /R

Mycket matnyttigt. Alefors låter skitbra. Tror väl inte jag får komma dit, då jag är lokaliserad utanför Gävle. Men jag ska be om det, eller något likvärdigt. Och jag ska inte ge mig, jag har inte råd med ngt halvdant. Jag behöver "hjärntvätten". Får väl anamma din goa göteborgares syn på GUD. Tack för att du tog dig tid. Läste länken och jag längtar faktiskt. Den goda maten...även jag kan behöva några kilo.../R

Även vi medberoende återfaller ju...

Skönt att ni kan prata med varandra! :-) Hälsa gubben!

/H.

Jag håller också på med Öster om Heden. Inte helt sunda dryckesvanor i den. Men igenkännandet är stort.

Nä, någon skidtur blev det inte. Vädret lockade inte. Men så fint att ha en plats, ett kryp in, som är så kravlöst som det är då vi lever husvagnsliv på vår/vintern. Där stannar ekorrhjulet upp, långkalsongerna som har minst noppor ses som "gåbortslångkalsongerna" då campinggrannen bjuder på kaffe, vi tar oss tid att umgås länge. Hårborsten tar jag sällan ens fram ur väskan. Och sängen är mindre än den hemma, så vi sover närmare, en hand når en axel, eller ett ben hamnar över ett annat. Det ger näring. Så enkelt och ändå så svårt ibland. hunden Hjalmar trängs också så klart. Allt sker långsammare och andningen hänger med. Så var det inte på "vin-tiden". Vaknade alltid mer eller mindre bakis i husvagnen efter för mycket dricka kvällen före. Ofta för varmt eftersom vi "glömt" ställa in värmen inför natten. Tungan för stor i munnen, fast i gommen. Törstig, illamående. Hur kräks man i en husvagn utan att andra hör? Det gör man inte. Orkade egentligen inte delta fullt ut i aktiviteterna, men ställde tappert upp och försökte låtsas som om jag var på topp. Måndagen efter "rekreationshelgerna" var tunga och svettiga. "Men vi haaaar ju så myyyysigt", "kvalitetstid" och "vilken ynnest att ha möjligheten..." var något av alla uttryck vi slängde omkring oss för att övertyga omgivningen (eller oss själva?) om hur fantastiskt vi faktiskt, FAKTISKT, hade det. Nä, nog är det så mycket mysigare nu, att vakna pigg, tycka att kaffet smakar gott, se fram emot en fin dag och att vara naturligt trött efter en dag utomhus. Somna med kinder röda av vind och sol, istället för att vakna med ett rödmosigt fyllenylle. Nej, jag saknar ingenting av det.
I morgon ska jag söka Eeva K på biblo. Just nu ligger Vivica Lärns "Öster om Heden" och väntar på nattygsbordet. Tycker om hennes personbeskrivningar mycket.
Önskar er en fin start på nya veckan♥

återigen böjer jag ödmjukt min nacke för dig Viktoria !

lugna och fina nu :-) det är NI som gör forumet med ERA erfarenheter och kunskaper. Jag tycker det är en underbar läsning och flyt numera på forumet jämfört med starten för, hmmmm, är det verkligen 5 år sedan ?! Tiden går fort när man har roligt :-))

Ta hand om er alla forumvänner !!

Hoppar över sektledare, men instämmer med resten av ovanstående: ) Världen behöver flera Addar, absolutly!

Korrekt uppfattat Adde, du ÄR sektledaren ;-)

Dock en god sådan! :-) Världen behöver fler sektledare som dig.

Stigsdotter, saker förändras, ibland gör dom det. Ge det tid om du inte är säker. Blev påmind i Pianomannens tråd alldeles nyss om att ta itu med en sak itaget, det viktigaste först. Det viktigaste i min situation var att få bli nykter. Blir åter påmind om hur mitt äktenskap och faktikst också min man förändrats sedan mina första staplande steg i nykterheten. Precis som du vacklade jag in och ut i tanken på att bryta upp. I något skede orkade jag inte fokusera så hårt på mannens och våra gemensamma brister. Orkade inte ta ett beslut, men bestämde mig för att också ´DET faktiskt var ett beslut. Beslutet att lägga våra problem åt sidan och fokusera på mig själv och mitt tillfrisknande, MIN nykterhet. Tufft de gånger jag kände att jag gick vägen ensam men så kom tillfällena då jag sneglade bakåt och såg honom komma smygande, en bra bit efter, men ändock inom synhåll. Han är inte nykterist idag, men har ett helt annat beteende vad gäller alkoholen. Och med det följde också ett helt annat förhållningssätt vad gäller mycket i livet faktiskt. Vi gjorde inte resan tillsammans i ordets rätta bemärkelse, men vi släppte inte varandra ur sikte, och idag går vi på samma stig, i sällskap.
Önskar dig fri från ångest och nej, du förtjänar inte alls att må så här. Du förtjänar det bästa liv du kan få. Hindra inte dig själv från det vännen.

känner mig utpekad som sektledare :-)))

En rad här lyser så klar för mig, är så rätt och riktig. Viktig.
"De andra problemen man har i livet får man ta tag i på annat sätt, men först måste man bli nykter"
Precis så visade det sig vara efter att jag stångat huvudet i väggen gång på gång, och dessutom blandade ihop problemen, vad som föddes ur vad. En sak i taget, det viktigaste först.

tack för ditt ärliga inlägg. Även jag har fallit dit. Trodde jag var säker, köpte en låda vin åt mina gamla föräldrar i fredags. Sen blev det inte så att jag for till dom igår i alla fall så det slutade ju med att jag gick till bilen och tog in lådan. Jävla skit! Att det inte ska gå att ha vin inom räckhåll. men vi tar nya tag.

Hej på er alla!
Jag har ringt alkohollinjen och fick prata med en underbar människa som tipsade mej om olika alternativ. Jag har försökt ringa kommunen men kommer inte fram. Känns svårt när man jobbar på de tiderna som de har telefontid. Men ska fortsätta att ringa när möjlighet finns.

Jag vet att jag inte kan få honom att sluta dricka men hoppet finns kvar att nån gång, kanske...
Jag tror inte på honom när han säger att han också vill sluta, för jag har hört det så många gånger och inget händer. Känns som han säger det jag vill höra bara för att jag inte ska sluta höra av mej.

Mina känslor åker berg och dalbana, men jag är jätteglad att jag har en egen dörr jag kan stänga om mej. Eftersom jag inte har så många att umgås med, så är det skönt att få skriva av mej här.
Tack för att ni finns här och ger respons på det jag skriver.

Ha det gott och ta hand om er.
Kram från tekla

Självklart gör jag det Dompa!
Jag var på Aleforshemmet http://www.aleforsstiftelsen.se/ Deras program är 28 dagar och bygger på tolvstegsmetoden. Man jobbar med de tre första stegen om jag inte minns alldeles galet. Alefors är ett ganska lugnt ställe. Såklart bygger det på AA och allt som AA står för men dom är noga med att inte sälla sig till någon religion eller tro på något sätt just för att alla ska kunna känna sig välkomna. Jag vill minnas att dom tex har tagit bort Gud ur sinnesrobönen. Dom börjar direkt på "ge mig sinnesro" Även om en go göteborgare jag träffade tänkte att Gud står för Gött Utan Dreck" :)
Om det är medvetet vet jag inte, men så var det då i alla fall. Den högre makten finns med men jag upplevde det inte som sektliknande eller så. Hjärntvätt kanske, men är det inte det vi behöver? Denna hjärntvätten handlar mer om att städa bort missbruks-sekten om jag får kalla det så, och återgå till ett normalt gott liv.

28 dagar är en ganska kort tid, men för mig var det fullt tillräckligt för att få koppla bort omvärlden och bara tänka på mig själv och min egna hälsa. Året efter får man gå eftervård en gång i veckan om man bor i Göteborgstrakten, eller en heldag i månaden för oss som hade en bit att åka. Jag hade 12 träffar under ett år.
Jag tror det blir vad man gör det till. Jag släppte taget och lät terapeuterna fånga mig. Och faktum är att vi hade väldigt roligt om kvällarna vid tv:n. Att få bo ihop med likasinnade och känna att man inte är ensam är en väldigt läkande process. För att inte tala om köket! Fantastiska kockar som gjorde allt för att vi skulle få bra mat. Till och med jag som är smal som en pinne gick upp ett antal kilo på kuppen.

Jag kan varmt rekommendera Aleforsstiftelsen. Just för att komma på fötter och leva nykter. De andra problemen man har i livet får man ta tag i på annat sätt, men först måste man bli nykter. Och det blev jag där.
Och fråga på du, så ska jag försöka svara.

Hoppas jag var någorlunda neutral även om jag talar varmt om Alefors. Det var ändå dom som räddade livet på mig.

Och det där med tro och sånt. Även om jag har min tro så inser jag att alla inte har samma som jag. Men det gör inte dom till sämre människor. Så länge man respekterar varandra så får man för min del vara buddhist, muslim, ateist eller vad som.
Och jag håller med dig om att AA ibland kan kännas sektliknande. Det finns dom som nästan som ett mantra mumlar klyshor och citat. Men det finns också dom som lugnt och sansat säger "såhär gjorde jag" åsså får man lyssna på det och ta till sig det som passar. Det andra får man bara låta passera.

Lycka till i morgon hörru! Jag ska tänka på dig. Ge dig inte. Be om hjälp så kommer du få den. Och nöj dig inte med nått halvhjärtat. Stå på dig!

Kramar!

Lider med dig, men som sagt vi snubblar och famlar men vi kommer framåt. Våra insikter växer med våra misstag och vi kommer närmare nykterheten, för plötsligt en dag inser vi att vi inte kan dricka ett glas vin. På något sätt jämför jag detta med kompisen som har en enorm övervikt, hon kommer med alla möjliga dieter och säger med det här kan jag äta hur mycket jag vill.
Är nästan samma sak hon äter för mycket och jag dricker för mycket och man lägger så mycket tid på att komma runt regeln att inte dricka eller äta för mycket.
Nu kanske din tid har kommit, öppnat dörren för samtal med din man om problemet och med det kan få stödet, förstålse men även kraven.
Nu tar vi ett steg till på den här halkiga stigen/ många kramar och styrka till dig

"genuint möte" som startade i ett ögonblick av skräck att mannen druckit öl. Vi möttes i hallen och jag vet inte varifrån känslan kom... jag fick för mig att han luktade öl. Jag sade det direkt och han kunde inte förstå. Jag frågade inte, för just i de situationerna har han ljugit. Under året har jag blivit trygg i att nykterheten bekräftar sig själv genom att min oro, när den visat sig, inte blivit hotfull. Så även denna gång.
Den här gången ledde min ögonblicksoro till ett långt samtal där han för första gången berättade hur svår kampen mot suget varit många gånger. Allt han avstått ifrån för att inte falla i frestelse. Att han inte talat med mig då han varit frestad att dricka pga den skam och skuld han känner. Att det är viljan till ett fortsatt gemensamt liv som hjälpt honom att avstå. "Det må vara", sa han, "att min hjärna är kapad (kidnappad) men mitt hjärta är större." Han berättade också att det är lättare nu, att frestelsen känns mera sällan. Vi talade också om forumet, hans tillfälliga besök här och mina erfarenhet. Jag känner oändlig respekt över hans resa och är så stolt över min Mulleman. Jag är också tacksam över allt vi haft möjlighet att lära, om samtal och relationer, och att vi haft förmåga att använda kunskapen i vår tjänst. / mt