Senaste kommentarerna i forumet

Härligt Du!!!
Och beroende på vad för hjälp du får, beroende på vilket hem du kommer till, så finns där säkert någon typ av hjälp för barnen också! Du är nog inte den förste, eller tyvärr den siste föräldern med alkoholproblem... Men en sak i sänder, det viktigaste är att du får hjälp, så att du sen kan hjälpa din avkomma, kanske främst genom att igen vara en närvarade pappa som det faktiskt går att prata med om precis vad som helst!!
Men jag förstår din oro, helt och fullt! Ta den på allvar!! Men tillåt dig att lita på dem som vill dig väl, som din svåger/svägerska..
Stora kramar!!!

Framtidsdrömmar! Om jag förstår rätt är du ganska bra på gång med att visa att du inte tänker stanna om han fortsätter dricka. Jag önskar dig kraft att stå kvar vid att du lämnar om han inte söker hjälp. Kanske han tar behandlingshemmet då? I så fall ingår stöd också till dig den vägen.
Femton mil är ju en bra bit att köra till Al-anon men du verkar inställd på att fixa det. Forumet kan vara ett jättebra komplement, fortsätt att läsa och skriva här! Likväl som mr P läser och skriver här har jag som medberoende läst och skrivit mycket på missbrukarsidan. För min del har det varit till hjälp för att inse hur lång och djupgående process tillfrisknande är för både missbrukare och medberoende. Jag vill också tipsa dig om Carina Bångs blogg Information och stöd för medberoende, där har jag hittat mycket kraft och stöd. http://medberoendeinfo.blogspot.com/ / mt

för ert stöd! Javisst Stigsdotter vet man hur det ska bli. Jag köpte vinet åt mina föräldrar på fredagkvällen trots att jag bra kunnat göra det på lördan innan jag skulle besöka dom. Jag kan inse nu att det fanns en baktanke med det hela. Just precis det där "vilken bra idé!" Nå jag känner mej lite bättre nu, det är ingen idé att sparka på mej själv, det känns ändå tillräckligt jävligt. Det värsta är att jag var så säker på att NU hade jag fått nog. Nu skulle det gå av sej självt när botten är nådd. Men så klart att vi kämpar vidare, det här är en kamp vi måste vinna. Det finns ingen annan väg. Och det tröstar mej väldigt att läsa om andra kloka människor som kämpar, som gjort samma dumheter. Och ännu värre. Jag har läst och sett mycket om My Skarsgård och då tänker jag att t.o.m. en som är läkare och allt inte kunde styra över sej själv utan lät sej sjunka så djupt. Då kanske det inte är mej det är fel på utan drogen som tagit ett grepp om mej. Men hon kom ur det och det kan jag också. Men vad vi måste inse är att vi kan aldrig aldrig dricka alkohol igen. Kramar till er!

Tack mr. Pianoman för ditt svar.
Jag söker med ljus och lykta efter olika ställen som skulle passa mig i form av hjälp för mitt medberoende. Jag har verkligen börjat inse att jag måste göra något för mig själv och mina barn. Det är ju så att jag bor 15 mil från närmsta Al-anon och olika grupper som har med medberoende att göra och det blir många timmars resande, mycket bensinpengar men jag tror att jag måste ta det för att jag ska få lite hjälp på traven...... Mitt i alla mina tankar så får jag så dåligt samvete för att jag känner så här, att jag vill flytta och få lugn och ro i min själ. Hur ska det gå för honom? Har också en förhoppning om att det ger något gott med sig som det gjort för dig/er. Men med åren så är det mycket som blivit skadat...kanske det inte går att reparera. Jag vet att vi snart provat allt, utom att han varit på behandlingshem och det gör mig så ont att ge upp utan att det sista är provat. Trots det så vet jag inte om jag orkar att kämpa mera.
Har du barn? Hur gör man för att det ska bli bäst för dem?
Kram!!

All min respekt till dig Dompa! Det du gjort idag, och beskriver här nu, är storslaget!

viktoria, "drakbarn" förknippas med styrka, hälsa, harmoni och tur ser jag på Wikipedia:) Själv är jag född i tigerns år och är därtill Metalltiger... medan Mm är född i oxens år. Således passar vi inget vidare ihop så vi har att jobba med:))/ mt

dina ungar kommer att tacka dig! På en av mina favoritbloggar (för medberoende) tipsades om den här nya boken. Skaffa den! Allt gott till dig och dina ongar! / mt
http://medberoendeinfo.blogspot.com/2012/02/hjalp-min-pappa-ar-sjuk.html

Om det där med behandlingshem.
Om jag har förstått det hela från folk jag träffat, så är det skönt att komma till ett ställe som har behandling för alkoholism som huvudsyssla (om man nu själv enbart har alkoholproblem).
Det finns hem som blandar olika missbruk och där har flera jag träffat känt sig så vilsna. Många yrkesarbetande (oftast fäder) med alkoholproblem som sätts ihop med unga hårt missbrukande narkomaner blir inte helt lyckat.

Nu var jag ju på ett hem där de flesta har just alkoholproblem så jag har inte själv dom erfarenheterna. Men det är vad jag hört från sånna som vet.
Några tablettmissbrukare träffade jag också på, men huvuddelen var alkoholism

Skickar en styrkekram, känner du hur jag försöker ladda den med kraft :-)

Jag tycker inte det är själviskt att inse att du behöver, och sedan begär, hjälp. Det är starkt gjort - många kommer inte ens dit.

Jag tror att du kan få hjälp med barnen också från Soc, alltså att förbereda dem och tala med menar jag? Beroende på hur gamla det är tror jag det är viktigt att vara så öppen och ärlig mot dem som möjligt, d.v.s. att pappa är sjuk och behöver hjälp för att bli frisk så han kan vara en bra pappa till er sedan, nåt i den stilen. Barn förstår mer än vi tror och de är ofta så kloka så kloka.

Bra att du har svåger o svägerska som stöttar!

har lite samma erfarenhet som viktoria - fast från andra sidan så att säga. Vi har också gått i en viss otakt i den bemärkelsen att han inte haft den egna viljan att helt sluta dricka alkohol. Han har slutat för att jag inte stannar kvar i ett liv där alkohol ingår. Det här har tidvis känts som ett dilemma - som dock varit klart för oss båda. Sen länge har jag känt att vi går på samma väg och nu alltmer jämsides. Trots alla likheter i missbruk & medberoende verkar det finnas lite olika vägar att ta sig fram till ett nyktert liv. / mt

Hej och välkommen hit. Här finns många kloka tankar om medberoende, även om jag är från andra sidan. Jag fick ultimatum från min fru som flyttade från mig, att om jag tar mig in på behandlingshem skulle hon finnas hemma när jag kom hem därifrån. Detta var november 2010 och jag kom hem från behandling strax innan jul det året. Vi har nu ett bra liv ihop.

Helt spontant så tycker jag det verkar som att du har försökt "rädda" flera i din närhet väldigt länge. Nu är det på tiden att du räddar dig själv!
Var egoist och sök upp någon att prata med. Finns AL-anon i närheten så tror jag att du kan få mycket stöd därifrån. Familjerådgivningen ni varit på, kan det vara ett ställe att höra av sig till? Inte för er båda, utan för din egen skull.

Men som sagt, jag är inte från medberoendesidan. Men jag kände ändå att jag ville svara.

Varma kramar!

Kanske kan vi lära oss något av återfallen? Jag kan lära mig att den känsla jag fick i magen "vilken bra idé!" när jag kom på att köpa en flaska vin för att min vän skulle få ett glas i själva verket innebar att jag såg fram emot att få dricka själv. Det var ett slags nästan fysikt påtagligt "jippi" som kändes därinne... kan inte förklara riktigt, men jag inser ju nu att detta var ett sug modell större :-(

Nåväl, på det igen, vi kämpar väl vidare? Kram från mig

Ja på't igen. Precis som santorini säger så kommer den där ångestkänslan som ett brev på posten direkt, alla de där depptråkiga-ingenting är någon idé-känslorna poppade upp på en gång efter mitt återfall. Och. dem kan man ju faktiskt klara sig utan! Jag inser nu att jag faktiskt har mått väldigt mycket bättre den tiden det inte blivit några större fyllor - så ska det vara.

Ha en bra 8:e vecka, kram från mig!

...och extra tack till Viktoria för bilden där ni går på samma väg om än i otakt. Kanske kan det bli så för oss också. Ibland känns det som om där har varit mer dåligt än bra mellan oss under alla dessa år att jag tvivlar på om det verkligen kan bli bra. Ja, nej, usch jag vet varken ut eller in. Men, jag har faktiskt tagit det där beslutet redan. Det beslut du skriver om, icke-beslutet, att lägga oss åt sidan och koncentrera på mig. Jag fortsätter att lägga energi på det tror jag.

Liksom Fenix hoppas jag att detta nu blir det sista slutgiltiga beviset på att jag och A inte hör ihop och att jag nu skall lägga detta bakom mig och gå vidare utan detta bedrägliga gift.

Bedräglig säger jag för att jag nu känner att jag vacklar i viljan. Förra året kom det för mig att jag inte längre ville dricka men nu känner jag igen att jag vill, att det kommer att bli en saknad om jag inte får dricka. Det är en mycket stor skillnad mellan att inte vilja och att tvinga sig själv att låta bli fast man vill.

Samtidigt är detta att jag vill igen paradoxalt nog bra. Bra därför att det gör mig lite arg också, det är återigen ett tecken på att det inte är jag som bestämmer, det är någonting utöver min vilja som försöker styra mig. Och det, det gör mig förbannad! Jag har börjat om på Allen Carrs bok "Äntligen full kontroll" för att återigen försöka hitta läget där jag faktiskt inte vill dricka detta gift.

Man får liksom inte släppa ned garden alls. Och inte testa hit och dit: nej, det går inte att dricka ett eller två glas, nej det går inte att dricka en liten öl, nej det går inte att det ena eller det andra som innebär någon form av alkoholförtäring. Så är det helt enkelt!

Basta!

Min socca ska se sig om efter vilka alternativ kommunen kan tänkas köpa in. För mig!!! Men det gick även lite snett, den Vackraste dök - trots löfte - inte upp på mötet. Så soccan är orolig för barnen om jag läggs in. Men som vanligt är svåger och svägerska där, så imorgon får de hembesök, för att bevisa att de inte är tokstollar som bor i misär. Men nu börjar jag vackla, KAN jag lämna mina ungar i en månad. Får jag göra det? Kommer barnen förstå att jag måste? Att om jag inte gör det så finns det ingen farsa hemma, någonsin. Tufft som satan. Jag låter djävligt självisk men jag behöver verkligen hjälp. Att fixa själv har jag ju bevisat - om och om igen - går inte. Det var förmiddagen det. Hästtestet har jag fortfarande framför mig. Hör av mig, om jag överlever ;-)/R

Ser fram emot uppdatering av denna dag, förutsatt att du överlevde ridningen vill säga ;-)

I övrigt hoppas jag att det finns någon form av rättvisa i denna värld och att du får hjälp när du nu gjort det jobbigaste, att be om den. Så känns det inte sällan för mig åtminstone, att det jobbiga ligger snarare i att be om än att sedan få hjälp i olika situationer, stora som små.

Beklagar. Hoppas du kommit upp helt eller åtminstone en bra bit från botten ur helveteshålet.

I övrigt, vad är mello?

Bebis-antabus är inget okänt begrepp tydligen, i egenskap av man har jag ringa eller ingen erfarenhet alls av fenomenet, men jag har sett vad jag uppfattat som törstiga tjejer i bekantskapskretsen som helt tappat intresset för alkohol i samband med barnafödande. Att man håller sig nykter under graviditeten är ju något man bör och förväntas göra, men här snackar jag även efteråt när det är helt ok att köra på igen. Inte bara alkohol som kan rubba den kemiska balansen, även barnaskaffande således ;-)

Vet inte riktigt var jag vill komma, mer än att jag tycker det vore synd om du gick runt och är ständigt rädd för alkoholspöket, särskilt eftersom du verkar ha uppriktigt god koll på läget.

Vet dock inte om jag misstolkar dig, är det så att du åkt på tankar om att ett glas vin vore inte fel?

snart kan lägga det sista beviset bakom dig Stigsdotter, på att du och alkohol inte hör ihop. I förra veckan var min fru bortrest, och jag berättade för henne när hon kom hem, att jag var så otroligt glad över att jag haft en vecka där alkohol inte fanns ens som en lockelse för mig. Kan säga att under de senaste 30 åren (!) hade en nykter vecka ensam inte funnits på kartan. Jag hade druckit mer än vanligt och mått ännu värre än vanligt. Precis som du, har jag vacklat ut och in i nykterheten hundratals gånger, innan jag äntligen i oktober förra året bara kände att livet måste vara mer än att vara fast i ett tröstlöst missbruk.
Kram, Fenix

R!
Håller tummarna för att du får den hjälp du ber om!!!
Stora kramar!!
/k

Nu är ungarna på väg till skolan. Frun sover hos svågern, eftersom hon inte klarar av att bo med mig. Respekt för det, men barnen ser det inte helt på samma sätt. Iaf. Klockan 10:00 ska jag träffa min soc-kontakt. Ett möte jag ser fram emot. Hon är bra, känns som hon förstår. Och är det något vi alkies vill/behöver så är det att bli förstådda ;-) Stort är det för idag ska jag be om en vårdplats. Jag fixar inte detta själv. Max en vecka, sen är jag på flaskan igen. Spelar ingen roll hur många löften jag givit andra och mig själv. Så nu ger jag mig, låter mig själv falla i andras händer (Pianoman) och litar på att de har bättre förstånd än jag själv. Det var förmiddagen det. Eftermiddagen blir inte sämre, har en date med min finaste dotter. Vi ska givetvis rida. Jag började rida med henne för bara ett par veckor sedan - hon har ridit i åratal - och är fortfarande livrädd. Men jag börjar se tjusningen med det. När man sitter där, ensam med detta sinnessjukt stora djur under sig, ensam i skogen. Det är livskvalite som man aldrig kan hitta i en flaska. /R

...:-) och detta i drakens år!

Och nu har vi lärt oss det, vi gör det fortfarande tillsammans, en dag förstör inte 7 veckors nykterhet. Vi fortsätter som vanligt, den ångest alkoholen väcker väljer vi bort nu tjejer. Kram!!

har berättat om sitt missbruk - men hon övertygade inte helt om jag minns rätt ...
Viktoria - jag fick ett lyckligt skrattanfall nyss när mina tankar vandrade fritt och jag plötsligt insåg att ni är 2 x Victoria som är i väntans tider:))) Ni är i fint sällskap båda två! Min minsting är årsbarn med Carl Philip och i mitt jobb hade jag då kontakt med en dam som fölljde graviditeterna parallellt och intensivt. Bland annat visade hon ett reportage från kungafamiljens vintersemester där det framgick att Silivia tog det lugnt med skidandet och hon hävdade bestämt att jag borde göra detsamma. Hälsa den inneboende, lev väl ♥ / mt
.

idag när jag har en ledig vardag vilket är sällsynt. Blir varm i hjärtat av att dela en plats i cyberspace så kloka medsystrar. Varm vinterhälsning ♥ / mt