Senaste kommentarerna i forumet

Blir så glad när jag läser ditt inlägg för just så känner jag med

Heja oss och alla andra, Kram Kalla

och dricker honungsvatten. Min förkylning förde det goda med sig att vi ställde in alla evenemang, vi har tillbringat hela helgen för oss själva i lugn och ro och haft det fantastiskt gott.
Fick en intressant tanke igår om paralleller - likväl som jag behövt tid att bli tillitsfull inför mannens nykterhet behöver han få tid att bli tillitsfull till förändringar hos mig. Och mina förändringar som kommit som en följd av nykterheten ligger långt efter i tiden... de kommer nu! Vilken spännande livsresa. Nu blir det liksom mitt år:) Mitt nya år. / mt

nattvard - det är en stor sak! Du sprider mycket gott omkring dig även här. Gör skillnad.

Glad Annandag! / mt

för att vi får dela glädje. Alldeles varm blir jag inombords av att läsa - allt gott som finns också mellan raderna går tydligt fram! Du och din familj har vunnit högsta vinsten - fast det är lite fel att säga så... Det är du som har gjort ett jättejobb som gett en fantastisk utdelning! Glad Annandag! / mt

vara så som ni har det. Läste tillbaka och ser att du flyttade med barnen mellan jul och nyår och flyttade hem med löftet att han skulle börja med antabus och ta in på ett behandlingshem om det inte fungerade. Du har konstaterat att det fungerade inte.

Så väl jag förstår din oro relaterat till vad du ser i jobbet. Jag har också jobbat inom vården, annat område men sett samma verklighet. Ser den fortfarande fast från annat håll och indirekt. Jag lever också i ett lokalsamhälle med mycket alkohol och toleranta gränser - det gör det inte lättare att bli nykter.

Jag tror du vet själv vilken väg du ska gå. När du samlat tillräckligt med kraft tar du steget igen och stannar inte vid löften utan ställer krav på behandlingshemmet direkt. Du vet ju mer än väl att barnen far illa av hans drickande redan nu.

Visst är det lite konstigt att vi som i yrket är så kapabla och handlingskraftiga är så veliga när det gäller oss själva:) Har du, som jag, konstaterat att det inte är ovanligt med kvinnor som ger kloka råd inom vården lever i missbruk och ibland våld i sitt eget hem?

Styrkekramar och skön ledighet efter helgen! / mt

Har nu varit nykter sedan 1 januari, förutom 3 dagar vecka 9 när barnen var borta. Har funderat rätt mycket på hur det har påverkat mig.
Jag har avancerat på jobbet, förlorat 14 kilo, är gladare, mer närvarande och mycket mer harmonisk än jag varit på många år. Kort sagt så mår jag jättebra, det har varit en bra tid.
Jag umgås inte med vännerna som förut, vill helst vara hemma med familjen o äta gott och se ngn bra film och sova ut när helgerna kommer.
Att livet skulle bli så mkt bättre var något jag aldrig trodde, jag som tyckte mig vara tvungen att dricka vin varje kväll för att stå ut med vardagslivet. Så fel jag hade!
Jag fick mitt återfall när barnen var bortresta och nu åker de på onsdag igen, känns inte som om det ska bli ngt problem denna gång men vis av läxan vet jag att den luriga f*n kan slå till blixtsnabbt. Händer det tar jag medicin denna gång, vill inte börja dricka igen, har ffa inte glömt vilken hemsk bakfylla jag fick då.
Nej, ska sova nu, ska ta den dagliga morgon promenaden innan frukost imorgon, det är jättehärligt.
Kram alla tappra!!

Härligt att läsa Berra. Du förmedlar verkligen känsla . Tack för att du delar med dig!
Påskhälsningar från Nynykter

..en sammanfattning dagen innan den ens är slut, påsken alltså..

Vi var också på middag hos svågern och svägerskan med familj, men inget lamm, gu'ske'lov.
Det serverades naturligtvis alkohol där, t.om de vuxna barnen får idag också välja om de vill dricka vin till maten, jag lägger ingen värdering i detta, mina barn vet vad jag tycker om frågan.
De har fria val, och jag kan bara hjälpa de att informera om vad som händer framledes med alkoholen.
Jag är ett levandes exempel på hur det kan gå, och är varken en sämre eller bättre människa av det.

Svågern hade meckat ihop en egen påsksnaps, av citronskal, knallgul...
Den "såg" god ut, och jag luktade på den, spritdoft, nejtack!
Middagen blev fin med mycket nedlagd tid på förrätter, huvudrätt, efterätt och kaffe med tårta.
Nästan allt gick i den gula färgen, vi satt länge och umgicks, pratade en massa...

Det gick en sådan eufori genom mig, precis så här "mysigt" som jag brukar tycka det är med middagar,
fast då tidigare med alkohol till maten, före och efter...
Jag kände en sådan närhet med de mina, och ryste riktigt i ryggen, jag är här nu, och upplever det!
Hade inte en tanke på att alkoholen skulle kunna lappa ihop det och göra det ännu bättre,
för att jag var närvarande mitt i min situation, jag var rapp och pratsam, ändå?
Vem i he..te behöver alkohol för att kunna umgås, tänkte jag..?

Svågern fyllsomnade lite som han brukar i soffan, men piggnade på sig efter en del hot från hans fru,
ja det är tradition när det gäller umgänge med dem, så är det bara...
Barnen spelade diverse olika spel och kunde umgås på sitt sätt...
Det kändes bra tycker jag, man behöver inte sysselsätta dem på något vis längre, och de upptar inte vår vuxentid ifrån varandra, vi får alla vara med varandra på vårat vis..

Lilla fröken-löken fick övningsköra hela vägen hem i den mörka kalla natten, och det gjorde hon bra.
Ingen var på något sätt irriterad som det brukade vara förr,
en ilsken kärring vid ratten och en ångestfull gubbe i passagerarsätet, när jag drack...

Idag var det sol och hyfsat varmt, jag kunde byta vinterdäcken på bilarna, och göra dem vårfina.
Tidigare i mitt liv brukade jag "städa" bort min dagen-efter-ångest, det behöver jag inte nu..

Det kändes fridfullt i mitt sinne, tack nykterheten!

Försöker tillskriva så många fördelar som det går med att vara fortsatt nykter,
alla kommer inte på pränt, men ni kan säkert känna "känslan" av att hur det går för mig...

Läs mellan raderna, och läs inte vad jag säger, utan lyssna på hur det låter...
Däri finns känslan av att vara avgiftad från alkoholen, jag är en fri själ,
och kan styra mitt liv på ett helt annat sätt än förut...

Det är min frihet i en liten ask..

/Berra

Från och med idag serveras endast alkoholfritt vin i nattvarden där jag arbetar och bor. Det satt långt inne, men nu är det så. Alla är välkomna till nattvardsbordet. Då har väl mina bekymmer lett till något gott i alla fall.

Mulletant och Eken..tack för era inlägg. Jag läser och tänker. Varför är detta så svårt för mig? Jo för jag älskar honom (har jag ju kommit fram till även om jag också hatar honom) men det som jag är allra mest orolig för är hur det blir med barnen och vilken pappa de får om jag lämnar honom. Jag jobbar inom den akuta vården och ser så mycket elände som är alkoholrelaterat och det skrämmer mig. Jag vill inte att deras pappa ska behöva bli hämtad av ambulans pga att det hänt en olycka pga att han varit full och inte kunnat ta hand om sig själv. Kanske är det jag som blir den som hämtar honom.... Vet att det inte är mitt ansvar för han måste ta hand om sig själv men...Påsken är som alla andra storhelger en högtid där det är mycket alkohol med i bilden. Jag har jobbat nätter hela påsken och har sett så mycket elände, är helt slut. Hemma har han kunna dricka utan att jag varit hemma vilket har resulterat i att jag haft ångest för att åka hem på morgonen. Det ska inte vara så här......
Skönt att ha er här, ni ger mig mycket styrka och något att tänka på varje gång!
Kram

Nu finns mitt andra gästbloggarinlägg på Medberoendeinfo-bloggen:

http://medberoendeinfo.blogspot.se/2012/04/fortsattning-lelas-insikter-…

Det handlar om vikten av att ha en konkret plan, när man har ställt ett ultimatum.

Kram och glad påsk, allihop!
/H.

det kan har varit i Carina Bångs blogg jag läste vad Lelas skrev om relationen, jag klistrar in länken nedan / mt
http://medberoendeinfo.blogspot.com/
I februari 2011 skrev Carina Bång en av de reflektionsövningar som varit till stor nytta för mig, jag
klistrar in den också när jag är på gång:)Hennes blogg rekommenderar jag varmt!

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

Allt gott / mt

fascinerar mig. Att stanna i destruktiva relationer är begripligt för mig om man inte har nånstans att ta vägen och är ekonomiskt beroende. Men den begripligheten är bara delvis... riktigt synligt blir medberoendet där valmöjligheten finns och enbart den inre spärren hindrar en att lämna. Även om man sitter fast i ett socialt nät (det gjorde på sät och vis min mamma) kan jag förstå, eller i moraliska löften - det gjorde också min mamma. Men det renodlade inre hindret... hur ser det ut?

En tidig bild som etsat sig fast i mig såg jag i en dramatisering av "Bara en mor" där den utslitna kvinnan kommer in till sin hungriga ungar och säger "Far e dö men det reder sig nog" - jag har aldrig förstått varför inte kvinnor i en sån situation skulle reda sig bättre utan en suput till karl - som dessutom oupphörligen gör dem med barn... Så tyckte jag också när jag var stort barn-tidig tonåring, att vi skulle haft det bättre utan min far. Jag tror än idag att livet skulle varit på många sätt bättre så... men jag förstår idag både det sociala kittet och min mors löfte. Jag är också försonad med min far, hans liv och alkoholism.

Hur ser hjälpen för medberoende ut? Lelas har beskrivit hur värdefull samtalshjälp varit för henne. Kanske man måste förstå de olika hindren. Likväl som missbrukarens beroende är fysiskt, psykologiskt, socialt och kanske andligt kan den medberoendes band, innersta knut, vara av oika slag. Även om det övergripande mönstret är lätt igenkänneligt är knutarna i nätet av olika slag - och måste lösas upp på deras egna villkor.

Detta var påskdagsmorgonens reflektion.
Ser fram emot en stilla dag när jag ska slöta om mig själv och kurera min förkylning.

Solen stiger!

Jag önskar er alla som läser en glad påskdag! / mt

Du undrar varför han inte förstår, eller bryr sig - när du berättar hur orolig och ledsen du blir nr han dricker. Ett svar gav Lelas nyligen i någon tråd när hon beskrev punkt 1, 2 och 3... vad som händer när gränsen flyttas (gång på gång). Ett fysiologiskt svar om den kidnappade hjärnan finns i artikeln http://www.alltomvetenskap.se/index.aspx?article=844 - den är gammal men redig och bra tycker jag. Beroendet är starkt, psykiskt, fysiskt och inte minst socialt.

När jag läser dina inlägg får jag känslan att hans motivation att ändra sitt drickande är låg - det signalerar att det är DU som måste göra DITT VAL. Du skriver: "Jag har egentligen allt klart för mig om jag skulle flytta, men något hindrar mig....förstår inte att det ska vara så svårt." Där nånstans har du nyckeln - vad är det som gör det så svårt? Svaret på den frågan måste du söka inom dig själv.

Din berättelse är så lik många andra här, den goda skillnaden är att du har ett skyddsnät. Många andra i liknande situation känner sig, och är kanske, totalt ensamma och vet inte vart de ska ta vägen. I din berättelse blir medberoendet så tydligt - en utomstående som (kanske ser) och hör din berättelse fattar inte vad i all världen som håller dig kvar. Det gör inte du heller - och det är du själv som måste komma till punkten "nu går jag". Jag tror att det är först då han inser och först då det blir synligt om han har viljan att förändra.

Häng kvar här, läs och skriv. Läs gärna barbalalas och currys trådar! Ge inte upp, du har ditt liv i din hand det ögonblick du kommer till insikt om det! Kram och Glad Påsk! / mt

och jag är riktigt förkyld. Tar det som hälsning från kroppen att vi ska vila, kroppen och jag. Har jobbat ganska mycket, med hjärnan och datorn. Har avbokat den planerade middagen i morgon, orkar inte laga en massa mat och vara artig värdinna. Vi är hemma bara mullegubben och jag och vi har det vidunderligt vilsamt skönt. Var bortbjudna på middag igår just när snuvan bröt ut och snorade mig igenom det.

På vägen till middagen var han stressad på samma sätt som han var nyligen i en liknande situation. Båda gånger har allt avlöpt bra och stressen har lagt sig. Vi pratade om det igår. Det mesta går att tala om - och jag har lärt mig att lyfta av mig engagemanget och inte driva på det som inte handlar om mig. "Du gråter inte lika lätt / och jag kan ta det mesta kallt. / Nu har vi färre hemligheter" sjunger Tommy Körberg Jaques Brels text. Så är det.

Idag är det återigen en bra dag i stillhet med enkelt påskfirande. Jag har städat lådor och skåp och snavat över mänga foton från våra fester. Mängden flaskor och glas är påfallande - för ett-och-ett-halvt-år-sedan ett helt naturligt inslag. Idag ser det annorlunda ut. Även om det serveras alkohol blir det på ett annat sätt.

Nu blir det stilla kväll i soffan. Så skönt! / mt

Forts... En tanke - när man umgås med människor som man (i detta fall han) inte har så mycket gemensamt med kräver det lite mer utan alkohol som annars är ett förenande kitt. Skålandet ger något att säga och hämningarna släpper snabbt. En tanke bara.

Nu vet du att öl på hallgolvet är en dålig idé. Så slipper du göra om den blundern. Baby steps!

Märker att jag håller på att omstrukturera min (lilla) vänskapskrets. Jag bygger en djupare vänskap med dem jag har naturen, barnen eller andra nyktra beröringspunkter med. Låter banden till dem jag har alkoholen gemensamt med tunnas ut. En del kan man stöpa om vänskapen till lite, lägga fokus på de nyktra aspekterna och släppa de andra.

Vissa blir fortfarande småirriterade på att jag inte ens kan dricka EN öl innan en fotbollsmatch. De flesta bryr sig inte verkar det som. Sitter mer i ens eget huvud liksom. Men jag har slipat på ett snabbsvar till dem som trugar:
"Jag mår bättre av att inte dricka alls. Och det skulle inte falla mig in att dricka för någon ANNANS skull."

som jag hade tänkt..
I min förra kommentar.

Lite hur jag är. Allt ska vara så positivt låta så bra osv när jag är nykter.
Ölen jag hade hemma besegrade. Erkänner

Beklagar utryckningen, desto bättre att den gick att genomföra utan promillerelaterade förhinder. (Hade för övrigt inte själv några dylika förhinder om jag haft oturen att hamna i situationen, kan undra vilken påsk det hände senast?)

Vad alkoholen eventuellt gör med psyket är ett ämne som diskuterats tidigare i din tråd (eller eventuellt min?) har jag för mig, otroligt skönt med dina positiva erfarenheter på området. För egen del har jag inte märkt väldigt stor skillnad på just det området, möjligen lite mindre katastroftankar som jag har en förkärlek till :-)

Eller det är egentligen en grov underdrift, jag funderade tidigare allvarligt på om jag var på väg utför stupet, det gör jag inte alls längre, jag känner en kontroll på ett helt annat sätt. Jag har inte släppt garden, men med 11 helvita veckor i bagaget i kombination med att jag mår helt ok så besitter jag en grundtrygghet som inte fanns där tidigare. När jag reflekterar över denna stora vinst blir det mindre viktigt att exempelvis en hantverkare blåste mig på 7000 för några veckor sedan vilket hade gjort mig tokig om jag inte haft den nyvunna nykterheten att relatera till. Så visst har jag haft stora vinster även på ett psykologiskt plan i det hänseendet.

Fortsatt glad och vit påsk!

Skönt att vakna och må bra efter en nykter kväll. Idag får prioriteten bli att ta itu med lite saker här hemma, ta en lång promenad osv.
Ska försöka ta dessa lediga dagar över påsk att vila och ta det lugnt och stå ut med med mig själv utan alkohol.

Motivationen att ta sig till och ta itu med saker är ju inte på topp direkt, men får väl lov att tvinga sig lite :)

Just nu har jag en förpackning med öl i hallen som jag snubblar över lite titt som tätt. (Som jag endast köpte av gammal vana av rädsla för att vara utan hemma.. Trots att jag egentligen inte var sugen) Tror faktiskt jag ska låta den ligga kvar där också tills jag blir så irriterad så jag bokstavligen slänger bort skiten..

En vän som bor långt ute i skogen har ställt till det för sig och hamnat i en akut psykisk kris. Ikväll efter påskmiddagen körde jag upp till honom med en bit mat. Han blev väldigt glad, hade känt sig så ensam.

En sådan enkel och självklar sak hade varit omöjlig om jag hade druckit alkohol. Och det hade jag gjort fram till för fyra månader sedan, garanterat.

Nykterheten förändrar personligheten på sikt, till det bättre verkar det som. Jag känner mig allmänt lugnare, tryggare i mig själv. Detta hade jag inte räknat med, det är ren bonus. Jag hade varit glad om ångesten minskade lite, men fick så mycket mer!

Jag har ändå lite svårt att släppa det där med medicinförbud på behandlingshem i det här fallet, okej om det rör sig om bensodiazepiner (sk torrfylla) eller opiater och dylikt, men Naltrexon är ju ungefär lika hett som Viol eller Salta katten i berusningssyfte. Med tanke på de massiva återfallstal som tyvärr är gällande så tycker jag att man som institution tar sig själv på lite väl stort allvar om man konsekvent förbjuder användande av läkemedel, och att man tvärtom inte aktivt använder sig av dem är ett mysterium för mig.

I övrigt, glad påsk och allt sånt där!

ytterligare en låååång helg med massor av supa.

För mig och för många andra var det en helg som planerades i förväg hur mycket sprit som skulle köpas in. Hemska tanke om spriten inte skulle räcka, "skräck". Jag handlade alltid "finsprit" och "lagom öl" till gästerna och rejäla doningar till mig själv som jag gömde så ingen skulle se det. Personligen så tycker jag väldigt illa om lördagsöppet på Bolaget och speciellt under påsken. En "normal" människa har ju förmågan att planera sitt drickande så att spriten räcker hela helgen och tom blir lite över. För min egen del så var spriten slut nånstans under påskdagskvällen så att annandagen var en fruktansvärd ångestfylld väntan på att Bolaget skulle öppna på tisdagen. Den enkla sanningen var ju att ju mer jag köpte desto mer drack jag.

Inför den här helgen, liksom till julen, så ändras karaktären på samtalen till BRIS. Nu handlar det mycket om barnens oro, och tom skräck, inför vad som ska hända under helgen. Skolan och ev fritidsgårdar är stängda och således finns ingen tillflyktsplats alls för barnen när de krisar i familjen. Jag har nyss pratat med en vuxen man som har kvar sin nalle han fick som tre åring och som var hans trygghet och skydd, hans allt, i den destruktiva familj han växte upp i. Han vårdar den ömt för den är fortfarande, även i vuxen ålder, ett stort stöd för honom när livet djävlas. Han har sen många år tagit sig ur sitt egna missbruk och har idag ett hyfsat bra liv men minnena kommer tillbaka från barndomen ibland och det skaver på honom.

Hur många sådana små barn finns det idag, under denna helg, som mår så illa av att en eller flera i familjen super ner sig totalt ?

Hur många sådana vuxna barn finns det som idag inte har nån annan att prata med än i bästa fall en sliten nalle ?

Jag har en förhopning om att vi som är nyktra, och har försonats med oss själva, hjälper till och sträcker ut en hand och frågar hur dessa barn mår som vi ser behöver vårt stöd. Tystnaden är förödande för dessa barn och skapar en misstro till alla vuxna.

Jag önskar er och alla era barn en nykter påsk.

Hoppas och tror du kommer klara av det bra. För mig blir det en lugn nykter påsk bara med familjen. Stor Styrkekram !!

Jo, nånstans i mig vet jag väl att det jag lyckats med sista 1.5 året är en stor sak som jag ska vara stolt över. Men tyvärr lyser det dåliga självförtroendet igenom och jag glömmer bort att faktiskt berömma mig själv. Så TACK för att du talar om det så tydligt för mig. Det gick rakt in hjärtat.

Men visst. Det var längesedan jag kände mig så stark som nu. Jag står stadigt även om det blåser runt mig. Skönt, för det är sån jag är, egentligen...

Massor av kramar tillbaka.