Senaste kommentarerna i forumet

Du sätter ord på det jag känner...
hur kan vi förbättra diskussionerna, och värma upp stämningen?
hade jag kunnat hade jag bjudit på lussekatter, och varm choklad,
för det är nåt av det godaste jag vet.. och då blir man varm i
måde mage och själ!
ta hand om dig, och unna dig nåt gott idag!
kraaam!
/k

är ganska så svårt, egentligen...

Det finns ingen "utbildning" för föräldrar, och det finns inget rätt eller fel...

Barn som växer upp i en misär, för dem är det helt enkelt naturligt, de vet ju inget annat...
De har redan "vant" sig att leva det liv de lever, och för dem är det deras vardag...

Och när man som utomstående säger att "det är fel", så blir det som om man anklagar deras familj för att vara dålig,
och då går de in i en försvarsställning...

Det är svårt att vara en god förälder idag, och jag tror framför allt att man ska överhuvudtaget skita i vad andra säger...

Man ska uppfostra efter egen övertygelse anser jag, om man är nöjd med sitt liv så kan man väl göra en kopia av sig själv..
Det är allt för många som vill realisera sina drömmar och lägger det trycket på sina barn...
"..klart du ska bli jurist, eller läkare osv..", men kan inte barnen då får den hjälpen och support som krävs av föräldern, ja då går det oftas i stöpet...

Min 17-åring därhemma vet inte alls vad hon vill bli, men hon måste bestämma sig för någon sorts utbildning, så hon tog bara något som var lite halvintressant, men med goda chanser till ett anständigt arbete, det var förnuftigt tycker jag...
Både hon och jag vill ju bli vetrinärer, men har varken betyg eller läshuvud för att kunna gå i mål på detta, men det är ju fortfarande en dröm...
Tänk om jobben byggde mer på intressen än läshuvud, tänk så mycket bättre det skulle vara då...

Motsatsen till henne är hennes gamla klasskompis som föräldrarna har kört i botten...
Ett nervknippe som aldrig kommer att kunna göra sina föräldrar tillräckligt nöjda någonsin, de har bollat runt med hennes psyke att hon vet varken in eller ut längre.
Knytit henne så hårt till varandra att hon kan inte ens åka på ett fotbollsläger i tre dagar utan att bryta ihop, föräldrarna försöker fjärrstyra henne per telefonen.
Om jag i framtiden kommer att läsa om ett föräldramord, så vet jag en ganska så säker kandidat, när hon har "vaknat upp" ur sin anti-törnrosasömn...
Hon är sjuk, och mår mycket dåligt, och fortfarande står jag där som en förälder (men till ett annat barn) och tycker en massa saker jag inte vågar säga...
Jag vill inte kritisera andras sätt att uppfostra sina barn på, barnen vet ju inte bättre tyvärr, och föräldrarna tror att de gör rätt..
Så jag biter ihop, och betraktar med lite blödande hjärta hur en sådan ung själ vittrar sönder...

Själv så laddar jag bara på att mina barn ska få vara så lyckliga det bara går, jag vill ge dem allt det där som jag inte fick, känner ni igen snacket?
Jo jag vill ge dem allt det där jag fick också, den bra'iga delen, gisses det är ju 40 år mellan generationsbytet, klart att vi utvecklas framåt hela tiden.
Våra föräldrar var gamla, mina barns likaså, men uppfostran är inte i sig själv gammalmodig, utan har bara väldigt mycket livserfarenhet.

Frugan och jag kompletterar varandra oerhört, hon kör den lite "mjuka" sidan, och jag den lite mer handfasta delen (nej jag boxas INTE med mina barn..)
Hon tjatar om att man ska klä på sig för att det är kallt ute...
Själv...om grabben åker i foppadojjor till träningen i en decimeter snö, ...ja då tycker jag att han kan få frysa (..det puckot!).
Kanske han har lärt sig något till nästa träning, man behöver inte verbalt tjata ihjäl grabben, han fattar nog att det är rätt åt honom..
Och nej, man blir inte förkyld bara man blir lite kall om fötterna, det finns inga helt klargjorda "bevis" till detta...

Frugans tjat om att datorer är bara leksaker har nu tystnat, jag har alltid varit den som förmanat om att alltid vara med i elektronikutvecklingen...
Nu har vi varsin, ungarna behöver det i sina skolarbeten, och jag hjälper dem att inte komma efter i utvecklingen...
Det gäller att vara lite öppen för nya saker också, herrejistanses, det är idag 14 år sedan jag för första gången kom i kontakt med det som kallades "internet",
och "surfa" var ett nytt begrepp, och här sitter vi idag...

Och att inte vilja hänga med i utvecklingen, ja det finns inte på kartan längre...
Annars får man flytta ut i skogen och börja tälja tallkottar, men hur kul är det..?

Mors Berra

Visst är det nyckeln Adde? En stor förändring nu då jag varit nykter ett tag är just den. Att jag kan tycka om Viktoria (hon har ju en del näst intill outhärdliga sidor fortfarande och kommer kanske alltid att ha) men på det stora hela - bra person! Kan ockå känna det i mina relationer till andra att jag blir bättre behandlad, och att folk backar då jag markerar - så var det inte tidigare.
Har nog inte sett då jag drack hur mycket självförakt det faktiskt föder, OCH hur andra människor kommer att utnyttja det för att få utlopp för sin skam över sina egna tillkortakommanden. Lätt att sparka in öppna dörrar liksom...
Det här med förändringar, vissa kräver stort mod och ihärdighet, andra har kommit på köpet (som en bonus : ) med nykterheten. Större klarsynthet vad gäller min egna person bla, vem jag är när jag tillfrisknar.
Kram

som känner av att energin är väldigt låg på forumet numera. Många har lagt ner verkar det som (iallafall forumet, nykterheten kan ju bestå) och om det beror på forumet eller annat ...tja vad vet jag. Tror faktiskt inte bara det beror på en ny "layout", utan att vi som håller till här (och har gjort ett tag) inte längre är lika intresserade av att ge varandra respons som tidigare (för att de drivande deltagarna försvunnit??) utan mest fokuserar på oss själva känns det som.
Hursomhelst känner jag att jag håller på med lite konstgjord andning här. Ger mig inte så mycket stimulans, få intressanta diskussioner, alltså att flera personer deltar istället för att våra inlägg blir som öar, spridda och med dåligt gensvar. Försöker själv besvara andra för jag vet hur viktigt det är, men även det blir halvhjärtat och mer och mer sporadiskt - känns inte lika lätt på någe vis längre. Värmen som jag kände från start finns inte kvar i samma utsträckning - inte vad gäller mig iallafall, eventuellt mitt eget fel, kanske har strykit någon mothårs. Inte heller så många här nu som "kännt" mig från start, som vet min historia, det är nog också en anledning. Jag har ju nämligen också kämpat som ett djur, även om man som ny inte tycker det verkar som om jag har någotsomhelst problem att avstå alkohol, kanske tycker man att jag är en självgod typ som tycker jag är så djävla duktig som talar om för andra hur de bör göra ? I don´t know...
Jag har sökt på nätet efter ett liknande forum för människor som valt att leva nyktert, och gjort så ett längre tag, där alltså den första kritiska tiden är över. Jag behöver VENTILERA med likasinnade, inte bara skriva för att boosta mitt ego med att andra är intresserade av att läsa OM MIG! Jag saknar de livliga diskussionerna om livet i stort och situationer som dyker upp i det nyktra livet. Någon som vet om sådant alternativ finns på nätet?? Där det är lite mer aktivitet än här helst...

så glad att det var begränsat med forum att utmärka sig i när jag var full. Det räckte så bra med sms och telefon.................

Jag blir också så väldigt påmind om att fokusera på sig själv som nynykter i och med min väninnas återfall. Jag kommer ihåg att det var ett heltidsjobb att förändra mitt liv första året, det funkade INTE med att bekymra sig om andra för då tappade jag snabbt bort mig själv. I filmen "28 dagar" kan man småle lite åt mannen i slutet vars blomma har dött men hunden lever men det är ju en så viktigt skillnad på relationer till andra och min egen relation till mig själv. Det är ju inte av en händelse som man får rådet att behålla byxorna på hela första året. Mannen i filmen fick rådet att skaffa en blomma och ett husdjur när han gick från behandlingshemmet för att kunna träna på relationer. Om båda levde vid årets utgång kunde han börja fundera på andra mänskliga relationer, blomman dog medan hunden levde så......?

Alla människor behöver kärlek men för att kunna ge kärlek måste du kunna älska dig själv. Klyscha ? Nej, jag tror inte det. Jag var absolut tvungen att börja kolla på den mannen som jag var och återupptäcka honom igen. Det var stundtals defintivt ingen skojig resa !!! Det var inte svårt att slå på mig själv och hitta alla fel som jag tyckte att jag bestod av. Jobbet måste alltså bestå i att finna de guldkorn som trots allt fanns inuti denna alkis, för de finns någonstans därinne.

Jag fick börja lära mig att kramas, det är en underbar gest som jag var totalt svältfödd på. Jag hade tom svårt med att krama mina barn. Min personliga sfär var säkert 2 m runt mig och jag mådde fruktansvärt illa när människor kom in i den sfären. Jag har vänt på det och trivs alldeles utmärkt med att kramas !! Viktigt är att komma ihåg att det uttryckssättet INTE är nån dj-la form av förspel till sex !! Det är en gest av kärlek och värme mellan människor. En gärning som värmer.

Jag tycker att jag med åren har hittat rätt och jag tycker på det stora hela bra om mig som person. Jag är inte på något sätt fulländad, det finns fortfarande saker att korrigera, nya tillkommer och gamla beteende poppar upp igen men jag har verktygen att justera dem när de kommer. Ok, vissa saker vill jag nog inte göra något åt, jag är ju faktiskt en egen unik person inte nån satans skyltdocka !!

Den totala förändringen av mitt liv är min nyckel till mitt nyktra liv. Jag måste leva i den förändringen för att få ett fortsatt bra liv. Och det är viktigt för mig att påminna mig att detta är ett medvetet val att jag ska göra den förändringen själv, ingen gör den förändringen åt mig.

Min son är 22 o bor fortfarande hemma.Han har berättat för mej att han ibland röker cannabis men att han inte gillar att dricka.
Jag har sagt vad jag tycker om rökandet o att han ska ta det mkt försiktigt med alla droger eftersom han har genen som gör att han lätt fastnar i beroende.
Nåväl,vi hade precis flyttat in här.Han ville va ifred i sitt rumJjag fattade misstankar o kollade genom nyckelhålet precis när han tände tändaren jag ,öppnade dörren o världens röklukt forsade genom dörren.
ARG är inte ordet.Upprörd inte heller.Jag blev rasande!!!!!Vi hade ett enormt stort samtal med mycket allvar efter mitt raseriutbrott.
Inte hemma.Inte här.
O då fick jag en flashback till mitt drickande,som ju varade hemmavid.Han blev utsatt.Blev han arg på mej?Nej,han anpassade sej.
Därför känner jag att det är viktigt nu för mej att ta upp det med honom.Be honom om ursäkt för ett oförlåtligt beteende från min sida.
Jag ska göra det..Snart.En bra dag.

Hur många AA möten behöver jag gå på för att tillfriskna från alkoholism? = Inget!!

Vi kommer inte längre att sörja över vårt förflutna eller behöva stänga dörren om vårt tidigare liv..

Hur många har inte börjat dricka när dem mått bra? Jag har gjort det hundratals gånger... För som AA ser det så har det inte med måendet att göra.. Historen om Fred tex,,, det var slutet på en perfekt dag,,, trots det så började han att dricka igen.. För att vara en riktig alkoholist som aa ser det så krävs det att man har båda delarna av den fysiska allergin(vill ha mer när man väl börjat "mer begäret" och den mentala besattheten (hur väl man kan hantera sitt beslut om att aldrig mer dricka) .. allt om det kan man läsa i stora boken till sidan 70. Största delen av programet tillägnar de just det första steget, just för att det är så viktigt att man ska förstå och avgöra om man är av den typ som aa vänder sig till... 67-68 kanske beskriver vad det var som hände...

peace and love

Jasg blev glad för ditt inlägg, men e man myndig kan man inte göra mycket som förälder. Har läst flera inlägg, fatar för att inte gå under själv måste man släppa.. eEtt helvetete, bara barnet. Tack för stödet. Lämna inte forumet! Ha en bra dag...

Nu vet jag inte om du missförstått mig. Jag tycker INTE att du ska ta en paus i skrivandet, tvärtom. Som sagt, försinner du så ropar vi på dig, högre och högre...

Märta :-)

hade varit bra just nu, när jag läser vad jag skrev...
sorry! =)

Fenix!
Välkommen ut ur hålet!
Kram!
/k

du behövs!
och du kommer vänja dig vid forumet!
om du tänker på vilka förändringar du klarat dig igenom de två sista åren,
så ska du väl klara en liten utseende- och användarmässig förändring här?
eller?!
och jag och många med mig skulle sakna dig mycket... =)

jag tänker så här när jag inte riktigt vet om jag ska fortsätta vara här eller inte;
utan di gamle rävarna och de som hade tagit steget själva mot ett bättre liv,
och lyckats eller varit på god väg att lyckats, hade jag kanske inte orkat... och
om jag nu kanske kan hjälpa en liten själ av alla som kämpar, så är det ju
det allra minsta jag kan göra för att ge tillbaka lite...
antar att det är mitt medberoende som talar igen, kanske... eller?
jaja, Berra, du ska veta att du är mer än hjärtligt välkommen tillbaka hit när som
helst, om du känner att du vill ta en paus.... =)
Stora kramar,
/kristin

..vad var det jag sa?, ni är supergulliga!!!

Nej Mange, det är inte ditt fel, jag blame'ar ingen, men det forum som fanns hade ju hunnit växa ín i en del rutiner som alla hade hunnit vänja sig vid.
Klart att man vill kunna hitta lika bra, eller helst bättre/snabbare...
Det är kanonsnyggt i sitt utförande, men inte speciellt enkelt att jobba med...
Jag vet att jag precis i början av nya forumet stöttade lite på andras trådar, men jag kan inte hitta tillbaka till dem..
Använder jag din länk som du nämnde ovan, så hamnar jag på trådens startruta 1, inte den sidan som som själva inlägget skedde på.
Så jag måste jaga mig nedåt för att hitta mitt lnlägg, och sedan leta på efterföljande inlägg OM någon har kommenterat det...
På förra forumet så sökte jag på enbart "Berra", och då fick jag en kronologisk lista på absolut allt där Berra hade omnämnts, mina och andras inlägg..
Det var helt enkelt "skitenkelt", och jag hann att ragga av forumet på någon minut bara, så..back to work...
Nu knorras det en del av att jag sitter "för mycket vid datorn" på jobbet, tror f*n det..

Och tack F'nixen, att du tycker jag är att jämföra med Obama....
Måste nog lägga mig några timmar till i solariet bara, haha!
Jorå, jag skulle nog kunna tänka mig att "sitta av" mandat-tiden i 2 år till...
Men då måste jag ha en "tråd-i-tråden", för just nu känns det som om jag har tappat tråden...
(Eller lite som om ungarna har tappat chips på vardagsrumsmattan, hoppas på att ingen har märkt det och lagt tillbaka dem i skålen,
och sedan är det fullt med hårstrån i munnen när farsan rensar skålen...!, någon som har haft samma erfarenhet med godiset t.ex??)

Jag har ju förändrats en hel del på dessa två år, gått ifrån en skakig abstinens-snubbe, till ett nervknippe som tvingats konfrontera alla
livets jävligheter på en och samma gång, men jag gick ju igenom det, och kommer att gå starkare ur det här...
Jag kan ju bara säga så här, minsta lilla feltänk och jag hade testat brännvinet igen, så hade jag ramlat hela vägen tillbaka...
Jag menar 200 meter upp i en tall, det kommer att göra j*vligt ont..(ja det är en STOR tall..)

Denial, Märta och Vana, jo jag ska kanske ta en paus i allt skrivande...
Samtidigt så är det en övertrycksventil att få kunna ventilera mig med mina "cybervänner", jag behöver verkligen er och forumet...
Jag är starkt beroende av forumet, jo jag erkänner, den utvecklar min mentala bit, och socialiserar mig...
Jag får berätta lite om mig själv, och jag får ofta gensvar från en som bara känner mig i skriftlig form, inte till utseende eller verbalt...
Det är en häftig känsla, ni känner mig nog lite mera än frugan, som känner mig på "det andra sättet"...
Därför fyller forumet en helt annan dimension av livet...

..och livet är viktigt för mig, ...har jag upptäckt nyligen...
Sedan den dag då livet inte längre kvävs av alkoholen...
Naturellt är lite häftigt faktiskt...

Mors Berra

Härligt, du blir kvar, det gillar jag :-) Idag är det onsdag, vi ser till att det blir en bra onsdag!

Kram Märta

Hej Magnus

Vad glad jag blir att du läser det vi skriver och att du svarar så snabbt. Jo, det var den artikeln jag letade efter, var ligger den nu? Jag brukar göra som du rekommenderar, går till sista inlägget och bläddrar bakåt. Men vad kan jag göra åt att det är så svårt att logga in? Ibland ploppar det upp en jättekonstig sida, jag får börja om och om flera gånger. Vet du om någon mer än jag har samma problem?

Märta

lunkar på och det är vanlig normala "störningar" och vanliga glädjeämnen så vaggas jag in i en känsla av harmoni och lugn. En säkerhet som kan vara bedräglig.

På kort tid nu har jag upplevt ett dödsfall och ett återfall på nära håll. En gammal bekant från tiden före min aktiva tid har dött i ren misär, dödsorsak okänd än så länge men historien som nu rullas upp ger alla signaler på ett beroende av något slag. Svaret från proverna vid obduktionen är inte klara än. Jag har inte haft tät kontakt med vännen, jag har inte sett henne på år, men jag kan bli smått irriterad över de människor hon har haft runt sig som inte slagit larm. När människor kan ligga och dö ensamma hemma tycker jag att det brister hos hennes närmsta jobbarkompisar och vänner.

En vännina till mig har tagit ett återfall efter flera års nykterhet. Jag fikade med henne dagen före och fick inga som helst vibbar av dåligt mående. Pang så satt hon där i skiten. En varningslampa var ju att hon nerprioriterade sitt deltagande på AA och det är förbluffande hur lika effekten är hos alla som gör så. När jag börjar glömma vem jag är så börjar jag också att förhandla med mig själv. Det har ingen som helst betydelse hur lång nykterhet jag har så är glaset bara en armslängd bort. Jag har exakt lika långt till flaskan som en nykomling har.

Jag får aldrig någonsin glömma det.

Hennes återfall ger mig en mycket otäck ihågkomst av hur det var för mig, hennes självömkan med en doft av alkohol sätter djupa spår i mitt sinne, får mig att verkligen minnas. Hennes återfall ger mig styrka att fortsätta att göra saker som är bra för mig och att se över hur mina rutiner har ändrats till slentrian, en slentrian som jag måste ändra tillbaka till en aktiv handling. Jag påminns om att sjukdomen är kronisk, progressiv och dödlig.

Jag behöver dessa påminnelser för att inte själv göra fel val.

Bara för idag har jag valt att inte dricka oavsett vad som än händer.

Inte bra att ni känner så här för det nya forumet. Jag förstår vad ni menar Berra och Märta, men tyvärr vet jag inte riktigt hur jag ska kunna ordna det.
Enda sättet att få alla länkar att gå till den sensta kommentaren är att vända på hela ordningen, dvs att de senaste kommentaren kommer överst på första sidan. Tyvärr är jag rädd att det bara skulle förvirra ännu mer.

Tror ni det skulle hjälpa om jag gjorde någon form av enkel användarguide?

När det gäller att ändra sina kommentarer, så ska håller jag på att undersöka om det går att lägga in en sådan knapp, men jag hittar ingen enkel lösning så jag behöver konsultera någon. Jag trodde inte att behovet var så stort för jag tycker oftast ni skriver kloka saker från början :)
Det finns ett någorlunda enkelt sätt att få en lista över sina egna kommentarer där man också kan redigera dom. Gå in på https://www.alkoholhjalpen.se/kommentarlista och skriv ditt namn i sökrutan. Där kan man också leta efter alla inlägg som någon annan användare har skrivit.

Är det den här artikeln du letar efter Märta? http://www.dn.se/debatt/bestraffa-supande-foraldrar-som-satter-barns-li…

Ja, nu känns det lite som jag försvarar mig och det är inte meningen. Det här forumet ska vara till för er och jag ber om ursäkt för att förändringarna har skapat problem.

En fördel med det nya systemet är att jag kan ordna ganska mycket själv. Så om ni har några idéer eller önskemål till förbättringar så är det bara skicka dom till mig så lovar jag att göra vad jag kan.

/magnus

Berra, för faan. Du är ju forumets Obama!
Hur skulle det se ut att Obama bara stack iväg?
Nä, du har din presidentperiod att fylla ut, och det är fyra år du är vald på. Så två år återstår, sedan kan du överväga om du vill ställa upp för en ny period, men först då!
/Fenix, som varit tyst som en mus ett tag och legat bakom råtthålet och kikat ut. Men jag har vilat färdigt och återkommer med nya friska tag, i går var jag hos en läkare och vi har gjort upp en plan ihop för mina vidare öden.

Tänk att jag fick en sån känsla precis i dag o tänkte:GUD SÅ GLAD JAG ÄR ATT JAG ÄR NYKTER.
Nästan som religiöst blev det i mitt huvud,när jag sladdade där i modden på Götgatan,i skymningen(som kommer vid 16-tiden)........
och glädjen som jag kände, o stolthet över mitt beslut som jag hållit,att det kom till en vändpunkt för mej.

Kan inte nog återupprepas.
Efter snart 1½ år nykter förundras jag fortfarande över min solida nykterhet.

Precis som Märta skriver
Jag kan tröttna på mej själv ibland,på mitt pladder,upprepningarna osv osv.
Jag har åxå svårt att anpassa mej till det nya upplägget här.Speciellt att man inte kan ändra eller ta bort något.
Men,
här,på forumet får jag vara.
Jag kan åxå ta en paus närhelst jag vill.Forumet finns kvar o jag kan återvända när jag vill.
Jag kan skriva varje dag,flera ggr om dagen om jag vill.
Det finns inga förpliktelser.det är så himla skönt.

När det gäller sidan som gjorts om kan jag bara hålla med dig. Jag har ibland såna problem att bara logga in på sidan att jag blir tokig emellanåt. Vidare, det är flera här som varit tvungna att byta inloggningsnamn för att det ska funka. Jag gillar inte heller layouten eller att man inte kan ändra/korrigera/ta bort ett inlägg man skrivit. Och jag har sökt med lykta och ljus för att hitta en artikel som jag länkade för ett tag sen, den är bara borta och jag skulle behöva den. När jag så kollar upp sidan så pågår det tydligen någon slags "städning" där olika inlägg flyttas runt till olika trådar. Rätt tröttsamt faktiskt, forumet är inte längre användarvänligt, det blir många klickanden och scrollanden innan man hamnar dit man vill.

Men du Berra, så är det också så med dig, mig, Adde, Fenix, lillablå, Mie och flera att vi behövs för andra och för varandra. Jag tror att vi blir väldigt viktiga för andra eftersom vi har tagit oss ur beroende och medberoende. Självklart ska det egna egot få stimulans, annars finns ingen anledning att finnas kvar här. Så känner jag också, blir så himla glad varje gång någon ger mig feed-back. Men du, du behövs, kan du vänta ett slag till, kan du fortsätta skriva, vi är faktiskt flera som läser din tråd varje dag även om du inte ser det. På något underligt sätt fäster man sig vid varandra fast vi bara finns där cyberrymden.

Dina inlägg är viktiga. Även om du känner att det går i cirklar, så för mig och många andra (är jag övertygad om) så ser man utveckling, man ser hur det går upp och ner, man ser vad det innebär att vara människa. Dessutom, glöm inte att det ständigt kommer in nya läsare på forumet. Jag ropar på Gunnar, Mie, lillablå när det blir för tyst. Jag kommer att ropa på dig också Berra.

Kram Märta

hej
du behöver väl inte besluta nåt med en gång
ta lite vila om det känns så
tråden försvinner inte
själv läser jag mycket böcker nu för att insperera mig
mörker o kyla kan knäcka vem som helst annars
du behövs berra
vänligen denial

..och tack för dina uppmuntrade ord, de är väldigt viktiga för mig just nu...

Jag står inför någon sorts vägskäl här på forumet, och har ännu inte tagit något beslut...

Jag ska vara ärlig och säga som det är, jag trivs inte på nya forumet...

Okej att jag är en gammal trähäst som har svårt att vänja mig vid det nya, jag har ju själv sagt att förändringar är bra,
men då helst till något som är bättre...

Men jag får ingen "effektivitet" i mitt avläsande av mina eller andras skriverier i trådarna...
Klickar jag på t.ex "1 nytt" så hamnar jag överst (äldst) i tråden, eller överst på senaste sidan, inte själv inlägget, suck!
Jag kan fortfarande inte hitta mina gamla kommentarer i andras trådar, i det sök som finns får jag bara Alzeimers-resultat...

Samtidigt så står jag inför andra doubts, jag rapar i stort sett samma gamla rappa-kalja i min egna tråd som jag har gjort det senaste året.
Det blir nog inget substansiellt kvar att läsa, utan att bara glorifiera nykterheten, och allt annat är skit...

I ryggen har jag andra saker som gör att jag hänger kvar, historiken..
Jag vill inte ge upp nu, okej jag har "vunnit" med mina drygt 45 000 !!! gånger lästa tråd, och 1534 gånger skrivna inlägg...
Men allt har sin tid, och man ska väl ge upp när man ser att det dalar...

Och det gör det nu, trots många inlägg, ...67 gånger lästa på ett dygn, inte något rekord precis...

..men jag älskar ju att skriva, och det har varit det som fått mig nog att allra mest hålla mig kvar...

Ja man är ju ett j*vla ego minsann...

Så jag vet inte, jag väntar nog mest på att något ska "hända", så att jag får en nytändning...

Ni är supergulliga hela bunten, men jag måste nog börja mata mitt stora ego med annat...

Sa jag det?, att en gång missbrukare, alltid missbrukare...
Så nu letar jag efter något annat att börja missbruka..

Förslag någon?

/Berra

Vilket fint inlägg om din helg, du ska veta att du är viktig för många här på forumet med dina erfarenheter. Härligt att du fick en så fin start på veckan, den blir liksom lite lättare då, eller hur? Ha en fortsatt bra tisdag också

Kram Märta

Botaniserar runt i denna nya djungel och ville säja hej.

klart att du fortfarande kan vara den som påverkar....

Föräldrar kommer för alltid vara just föräldrar...

Min pappa var helnykterist i alla år, när jag skulle gifta mig så stod vi inför ett litet problem...

-..jo du vet pappa, nu när vi ska gifta oss så är det en sak jag skulle vilja kolla med dig....?
-..jaha!
-..jo nu är det så här att vi kommer att servera alkohol till middagen och efteråt vid dansen,
och jag hade hoppas på att DU inte har något emot detta...?
-..nä'men vad andra dricker ....skiter jag i, det är mina barn jag är rädda om...

Så där kom svaret i en mening, och trots mina då 30 år så hade jag fortfarande ett bekräftelsebehov hos min pappa,
att få det kollat att det var OK med dricka på mitt egna bröllop...
Och han svarade att det enbart var hans barn han hade en viss oro inför, vilket gjorde att en tung sten släppte ifrån mitt hjärta,
jag behövde inte oroa mig inför gästerna, och samtidigt en liten "uppstramning" från farsan, att "...nu sköter du dig.."

Hård snubbe, men omtänksam i ett enda svep, saknar honom oerhört mycket faktiskt...

Så vad jag skulle vilja säga är,... du blir aldrig arbetslös som förälder!
Och dina barn kommer för alltid (även om de inte visar det alla gånger..) visa dig respekt för vad du tycker.
Handlingen i just detta skede kanske inte förändrats, men inför nästa möjliga val, så klingar mammas & pappas ordval någonstans där i huvudet...

Så sluta inte tjata, visa att du bryr dig i vått & torrt...
Men rannsaka dig lite, hon är ett VUXET barn nu, och vill antagligen bli behandlat efter lite nya premisser..
Så glöm inte att du måste respektera henne, och att dina möjligheter att "bestraffa" henne är i stort sett obefintliga...
Det enda du kan hota med är att du kräver att denna vuxna människa flyttar ut ur ditt hem...

Kanske ändra attityd från att styra till att råda, och också förstå, man gör inte alltid som alla andra säger, man vill ha egen erfarenhet också...
Hur var du själv som tonåring?, inte satt du på ditt rum och enbart pillade med frimärkssamlingen, eller?

Jag berättar om alla dumheter jag gjorde som tonåring för mina barn, så behöver de kanske inte uppleva exakt samma sak...
Jag gör fortfarande en massa ofrivilliga dumheter varje dag, och de berättar jag också om...

Ingen människa är felfri, och jag försöker inte göra mig till ett helgon...
Jag är den jag är, och genom att ha ett öppet sinnelag, så samlar jag på vänner, som just uppskattar ett sådant sinnelag...

Man kan inte bli älskad av alla, men jag vill bli älskad för att jag är den jag är, inte den jag låtsas vara..
Alkoholen var just en sådan, som utgav mig för att vara någon jag inte kunde stå för..

En nykter dag...ger mig större rättvisa..

Mors Berra