Senaste kommentarerna i forumet

Har varit här tidigare och florerat och känner igen mig i din historia Stigsdotter.
Jag har sökt hjälp nu och går och pratar med en alkohol/drogterapeut och det känns bra. Det är helt fantastiskt att faktiskt få prata av sig med någon som inte dömer en. Rekommenderas! Det har tagit mig många år att söka hjälp, men det är något av det bästa jag gjort för min egen skull. Jag vill ha ett liv. Inte drunkna i en flaska.

Tänker på dig!
/k

Det är inte dig det är fel på!!! Det är inte ditt fel!!!
Det du känner är din verklighet, och antagligen närmare sanningen än hans verklighet...
Beslutet om vad du ska göra kommer att mogna, du vet när det är dags för eventuell förändring...
Fortsätt skriv, fortsätt läs, och känn stödet och värmen från oss alla!!!
Stora kramar!!
/k

Jag har bestämt mig, går upp och lägger mig framför TV-n och gosar in mig i mitt nya täcke.
Tänker att jag är jätteduktig.
Svårt är det vilken jävla torsk man är otäckt vad blir bättre, YES! jag börjar sluta ljuga för mig, det GÅR INTE ÖVER OM MAN INTE SLUTAR!!!!!!!!!!

Hör av mig i morgon och talar om, är extra svårt just nu, har syskonbesök, många utemåltider stadsbesök, marknader och loppisbesök. Saker det suger extra mycket efteråt.

Hörs i morrn.

Varför är man en sån svag person som har så svårt att stå upp för vad man vill. Känner mig som världens vekaste människa. Nu har min sambo varit nykter i 3,5 vecka. Vårt förhållande är i botten för jag känner mig fortfarande knäckt efter sista fyllan. Vet ju att den snart är här igen. Det är bara tyst och tystnaden gör mig tokig. Han vägrar prata om det och gör som han alltid gjort, sopar allt under mattan och tror att allt ska vara glömt. Jag är osäker på om jag överreagerar, ställer för höga krav eller är den elaka kärring som han säger att jag är. Jag har börjat få panik över om jag skulle bli sjuk och dö ifrån mina barn, jag litar inte på att de skulle bli trygga med honom, mina barn är det bästa jag har. Jag är så rädd att barnen ska ta skada av en separation, mer än vad de gör om vi fortsätter trots att det är dåligt. Då har jag ju fortfarande kontroll över de iallafall. Gud hur ska jag göra. Jag vill inte leva i ett kärlekslöst förhållande med en massa sår som börjar att bli svåra att läka. Tar jag mig ur detta ska jag aldrig involvera mig i nåt förhållande igen..... Det är så himla smärtsamt! Varför fick inte jag bli lycklig och känna värme i mitt förhållande utan bara uppleva en ständig kamp. Det kanske är mig det är fel på, vem säger att jag har rätt?

Jag hejar som satan!!
Är exakt där du är nu....
Men, nej, vi ska inte.

Är ny här men har läst ett dygn i sträck och man kommer helt inpå er alla.
Kram!

Står lite vin i köket rester från min middag igår, med familjen, jag drack vatten.
Idag pizzeria med lättöl. så nu suger det!!!!!!!!!!
Jag vill inte fly, men har en längtan efter alkohol efter en "jobbig" dag med mamma.
Hon är ganska påfrestande 90+ hon har bara mig........................

Så har alltid köpt nåt efter besök hos henne och beklagat mig........................

tänk om jag skulle skita i alk i idag låt min man ta ett glas. Och jag ett steg närmare.........

Har ännu ej börjat med A. Undrar om jag klarar det ikväll, har hitills i mitt liv ännu ej, låtit bli om det har funnits, speciellt inte när det bara är jag o gubben.

Kan någon där ute heja på mig.......!!!!!!!!!!!!!!!!

Fast det är ju jag som bestämmer....................
Eller....................

Är ny här men har läst igenom allt från dej.
Vill bara säga att jag hoppas,hoppas att du klarar det. Jag tänkte till igår innan tredje glaset när jag läste trådarna, och det blev "bara " två.
Så du och alla andra, vi hjälper varann, eller hur?
Stor kram

Hade lovat mig själv och andra att inte skriva här när jag var påverkad. Jag vill hålla det, så detta blir kort. Men på samma sätt som du så "måste" jag. Välkommen tillbaka kompis! Jag har saknat dig som fan. Nu lägger jag ned. Vi hörs imorgon. Kramar /R -som tror att du nog är en bra morsa, som vet att du duger!!!

Det ni skriver betyder väldigt mycket för mig och gör gott i själen :-)

Jag har hållt mig undan ett tag, känner mig besviken på mig själv. Men, att känna sig besviken leder ju ingen vart. Fast jag känner mig också lite sviken av mig själv. Jag vet ju att det bara är jag som kan ändra på mig, varför ser jag inte till att göra det då då?

Igår såg jag en man som var så sliten men det syntes att han varit mycket stilig en gång i tiden, han hade rejäla fylleben och gick med rullator. Det är inte första gången jag får den där sorgliga känslan, det är så oerhört tragiskt. Ändå sitter man där själv med glaset...

Jag har hamnat i en loop känns det som och det går verkligen inget vidare med att låta bli A eftersom jag inte kan låta bli att hutta lite så gott som varje dag. Men, hyser ändå ett litet hopp om att det skall reda sig så småningom.

Bad att få byta skolhämtardag med maken och när han senare frågade vad jag ska göra sa jag som det är, jag ska på ett AA-möte och vi hade sedan ett bra samtal, det var en vanlig nykter vardag. Visserligen är det svårt att inte ha taggarna utåt och lyssna efter anklagande tonfall men på det hela taget OK. Jag säger att jag inte vill ha någon alkohol hemma. Tyvärr har vi ganska mycket efter diverse fester men det mesta är säkerligen bara slattar nu i alla fall. Han får lov att gömma/låsa in alla sina whiskyflaskor. Det ska inte serveras alkohol hemma hos oss om vi har folk hemma heller. I alla fall inte nu.

Har bett att få utskrivet Naltrexon igen. Kanske fungerade det i alla fall på mig? Jag känner på en gång när jag dricker att det där välmåendet som jag började skönja drar sig tillbaka - kroppen och själven mår verkligen inte bra av alkohol!!

Ska gå på mitt första AA-möte, får se om det är något för mig.

Nu har jag hukat länge nog, nu måste jag in igen när jag ser om dig och din lila påse. Jag blev så glad när du stöttade mig i min tråd sist :-)

Skicka nu påsen åt fanders!!! Ge den till din fina svåger eller vad som helst för du ska inte öppna det som är däri. Hör du det?

Alltså, hjärnan kan hitta på så mycket dumheter: "nu gäller det att passa på för sedan får jag inte mer", "en liten avskedsfylla" osv. Bara dumheter och ingenting att bry sig om. Du är så himla bra som sökt hjälp själv mitt i all sorg med frun din. Du är en bra pappa och du kommer att bli frisk!!

Tack! Det här kan nog bli ett fint sätt att få tankarna åt annat håll när det suger tag..
Problemet är just det, jag vet inte om det blir skillsmässa. Ovisshet är väl bland det värsta som finns och då är det minst sagt lätt att stilla sej med vinet...
Han är olycklig, jag är olycklig och allt är en stor röra. Självklart finns det en annan kvinna inblandad också men problemen ligger ju ändå i första hand melln oss. Och hur jag betett mej.. Jag går till terapeut regelbundet men det tar ju inte bort suget och vetskapen om hur "lugnt" allt blir efter några glas. I höstas försökte jag supa bort all sorg och hamnade på psyk dagen efter. Dit har jag inte vart på väg efter det, men alla dessa små glas hela tiden..
Tack för att du skrev. Det värmer.
Snart kväll och då blir det ensamt igen. Åh, så svårt det är.

Förklarar så även en bondlurk som jag fattar. Lelas; Tack, hoppas verkligen pianosnubben fattar vad han har, och det tycks han ju göra.
Själv? I min hall står det en lila påse, den har jag köpt, men inte vågat transportera in i köket. Fick precis samtal från soc. Om vi ska ha hjälp ska vi ligga på noll ekonomiskt sätt. Huset kan inte säljas , då barnen måste sova någonstans. Men de vill sälja min dotters häst!!! Visst är hästfan lyx, men min onge behöver sin häst. Inte alla småflickor som har en häst - kostade en årslön, by the way - men min flicka ska ha den. Den gör henne lycklig, ser inte soc det??? Som vanligt ryckte svågern in, han ska köpa fanskapet. Men vad fan? Min svåger var killen ingen såg i skolan, grabben som stod bakom sin undersköna syster. Nu är han en av mina bästa vänner, långt innan jag accepterade att jag var ett fyllo, så var han där...och med sin lika fantastiska fru. Jag är så djävla lyckligt lottad, det finns så mycket kärlek i mitt liv. Men ändå...den lila påsen drar. Fuck, fuck,fuck. Språket? Yep, nu blev det illa igen. /R

Hej och välkommen! Det är ju tyvärr en synnerligen opålitlig kompis vi har, och i stunder av mental obalans lär denne "kompis" vara ännu mer oberäknelig.

Vad bra att du återupptagit gamla kontakter, det är nog det bästa man kan göra (inbillar jag mig, talar inte av erfarenhet.) Har du kontakt med din ex-man eller hur ser det ut? Det känns i sanningens namn inte som du är riktigt "färdig" med skilsmässan.

Om jag vore du skulle jag försöka bygga vidare på dom återupptagna kontakterna och absolut ligga lågt med alkohol.

Finns inget lagom drickande längre insåg jag just. Så länge jag tror det kommer gränserna töjas igen, eller hur?
Nu ska jag rida ut det här utan min "kompis"..

Vad duktiga ni är allihop, respekt!

Brukar också läsa, men kände att just nu har jag inte så mycket att skriva. Livet rullar på och just nu känns det rätt bra. Håller mig fortfarande på behörigt avstånd från alkohol, litar inte på mig i alla lägen.
Tänk att det gått 9 veckor, HURRA för oss!

Många kramar och nu tar vi ett steg till!

Kul att höra att du mår fint och att det går fortsatt väl för dig. Grattis till att ha passerat 2 månader!

hallå Lättjefull, javisst orkade jag läsa :-) Tack för att du delar med dig av din historia.
Vad bra att du hittat hit, här finns mycket bra att ta del av i nya och äldre trådar. Jag förstår att det känns och ÄR mycket svårt just nu, men fantastiskt bra att du får hjälp av vården. Det är modigt att be om och ta emot hjälp. Häng kvar här ska du se att du får stöd och en massa igenkänning. Vänligen Victoria

Ja, du är trasig. Men du går att laga.

Och när det gäller din vackra fru, så.... Det bästa du kan göra för henne är att fokusera på dig själv. Det är bakvänt, jag vet, men du kommer att märka att det är det enda sättet.

Kram vännen!
/H.

Hej Dompa!

Försök få in att det du har är ett beroende där hjärnan är i ett sjukligt behov av alkohol för att den tror att det gör allt bra igen. Att alkoholen får bort all den skuld, skam, bitterhet och förvirring du känner. Och det får den, tillfälligt, men det vet du ju redan. Utifrån min egen subjektiva bedömning med utgångspunkt från det jag gått igenom som anhörig, det jag läst och lärt om alkoholberoende i mitt försök att kunna hjälpa, skulle jag beskriva det som att en liten alkoholdjävul bosätter sig i hjärnan utan att du märker det. Ungefär som i Kalle Anka. En liten tecknad elak djävul som sitter på din axel och som slår på dig med slägga för att du ska ta en sup för att må bättre. En djävul som ständig viskar i ditt öra vad du ska göra. Det som händer nu är att du förklarat krig med den här djävulen genom att tala om att du tänker ta in på rehab och ta hjälp med att slå ihjäl honom. Tacka fan (för att använda ditt språkbruk) för att det är krig. Något i din hjärna vill absolut inte det här och fanskapet gör allt för att tala om för dig att det här var inte bra. Även om det känns helt överjävligt idag, så glöm inte att du har gjort det enda rätta. Du kommer inte att må som du gör idag resten av ditt liv. Det bara känns så, men det är bara en känsla. Det kommer troligen inte att bli roliga dagar fram till att du får hjälp, men försök hålla ut. Det är en sjukdom och du styr inte över den, det har gått för långt, men det är därför du söker hjälp och att du gjort det är en enorm styrka. Det finns massor av människor som aldrig någonsin får den insikt du fått.

Vad kan du göra dem här dagarna som är kvar innan rehab? Antar att du kämpar allt du kan för att få vardagen med barnen att ens fungera. Gör det du måste och kan. Får du möjlighet att vara ute så försök gå ut. I annat fall kan jag bara rekommendera - gå och lägg dig! Försök avskärma dig från alla negativa känslor och ångest. Det blir bara för mycket eftersom det har hänt så enormt mycket som din hjärna arbetar med nu. Jag tror faktiskt att det är en helt normal reaktion du har även om det känns som att du håller på att bli tokig. Överlev en dag i taget. Försök att inte analysera och tänka för mycket, det är ju det du ska få hjälp med. Att få bort beroendet som ger dig ångest, att komma vidare i livet och inte fastna i det som varit utan se det som kan finnas istället. Och vet du, du har inte råd att inte vara egoistisk, det är bara du som kan ta den här chansen och du behöver all kraft för att komma igenom. Det är jäkligt tufft det du gör nu och bara fånigt att låtsas som att det skulle vara enkelt.

Vad beträffar Den vackraste måste du i det här läget tyvärr precis som jag försöka att gradvis förstå att du är maktlös att förändra hennes inställning och val av liv om hon inte själv vill. Ta inte på dig att du ska rädda henne också nu mitt i ditt eget arbete med att komma på banan igen. Det blir för mycket. Jag tror du ska ta en sak i taget och nu handlar det faktiskt bara om DIG. Vad omgivningen tycker eller tänker, vad jobbet vill eller inte är faktiskt irrelevant idag. I alla fall om du ser livet på längre sikt och det är så du måste tänka. Vad gäller barnen har du hittat en lösning. Du har gjort så mycket. Med all rätt är du slut och tankarna spelar dig spratt.

Tänker på dig. Försök varva ner. Du har levt i det här så länge. Nu är det bara dagar kvar till du får hjälp. Och jag kan inte nog betona att med tanke på all skuld och skam du känner, vilket alla som haft det här beskriver, så är det stort att du valt att se och söka hjälp! Glöm inte det! Du kommer att se det längre fram och du kommer att må bra igen. /A

Jävligt svårt. Jag behöver nog min rehab mer än jag fattat. Never mind; Nu ska pappa fixa frukost och peppa barn. Men vad fan, pappa är trasig? /R

Klockan är inte ens sju på morgonen och hela min kropp skriker efter whisky. Eller glöm whisky, allt går bra. Jag vill glömma, jag vill drömma. Någonstans är allt helfel och jag orkar inte. Nu blev det tokigt, men jag står för det. Jag VILL dricka. Kanske kommer jag att göra det? Lovar dock att inte skriva här då...för det har jag förstått att det är respektlöst och berör andra/vissa illa. Eller så bekämpar jag begäret, säger nej, men jag är helknäpp. Tänker att nu ska jag in på rehab, bäst att "passa på". Allt gör ont, saknaden efter den "vackraste", vetskapen om att min arbetsplats vet vad som felas mig. Saknad efter den katt jag inte har. Självförakt för att jag har mage att tycka synd om mig själv. Och skam!!! Varför klarar andra av livet, varför behöver jag drogen? Jag kommer att falla idag. Någonstans inom mig har jag redan bestämt mig. Att rodda undan ungar, att stänga av allt.
Hemskt när man ser det på pränt och jag ser.../R

till dig. Hoppas allt är så bra det kan vara omkring dig (och inuti med den inneboende♥) / A

pappa-poäng nu! Vad gäller ett nyktert liv har du all rätt att vara självisk och "den vackraste" måste göra sitt eget val. Svärandet kan du ta det lugnt med - jag tror den högre makten har överseende:) / mt

vi - det tror jag du har rätt i:) Och därför hade vi kraft att ge upp... att inte orka, som vi skrev både Lelas och jag (hihi på dej Lelas). Kanske framför allt VILLE jag INTE leva med alkoholen som en del i vår relation. När det gäller hur man har det i livet och vad man gör av det - har förmåga att göra av det - kan man inte jämföra mellan människor. Ha en bra dag! / mt - också kattvän