Senaste kommentarerna i forumet

@thelivingdaylights att kommunicera det du känner, och att jobba vidare med att älska och förlåta dig själv är viktigt framåt nu. Du har ju gjort massa bra grepp för att få kontroll, så klappa dig själv på axeln. Jag känner att du har ett bra grundlag för att komma vidare.
Det som tidigare har gjort, tabbar eller bra saker, är historia. Den tiden kommer inte tillbaka. Bara nutid vi kan göra nåt med. Vår historia är alltså egentligen inte reell. Det är våra tankar om vår historia som skapar oro i oss. Just nu idag, kan vi välja att inte repetera okloka val.
När vi stod i våra problem tog vi val ut ifrån gällande förutsättningar. Därför blir det orättvist mot oss själva att vara efterkloka, vara för att vi NU vet bättre.
Försök vara positiv till alla bra saker du gör nu för att få ett bättre liv😊. Håller tummarna för dig, och tror på dig. 👍👍

Jag är en 26årig man från Norrland som kommit till insikten att jag aldrig mer kan dricka. Har nu varit nykter i cirka 2 månader och jag känner ingen större sug, dricker ibland alkoholfri öl men bara om det är 0.0.

Började egentligen dricka mycket runt 2018 dels på grund av att jag hade tråkigt och att mina universitetstudier inte gick något vidare.

Blir inte våldsam eller aggressiv när jag dricker men med åren har det fått större konsekvenser som fyllecell någon gång, beroendemottagning ett par tillfällen och att jag i perioder misskött mitt jobb. Det värsta är nog att mitt drickande har lett till en dålig ekonomi, familj som är stöttande förvisso men som inte fullt ut kan lita på mig då de ständigt tror att jag ska ta ett återfall och ofta påminner mig om mina misstag jag gjort. Trots min ganska unga ålder fastnade jag ganska fort för alkohol och jag är alkoholist och jag inser att om jag börjar dricka igen kommer jag förmodligen inte att få ett så långt liv.

Hade jag inte druckit hade jag troligtvis haft egen bostad, fast jobb osv.

Har egentligen bara 2-3 riktiga vänner inser jag. Övriga är bara suparpolare och när jag slutade gå på krogen för några månader sedan så tjatade de till en början om att man skulle hänga på och dricka men har nu gett upp.

Jag tror att om jag undviker miljöer, individer osv. som jag associerar med mitt missbruk kan jag stå emot. Det värsta för mig är skammen över allt jag ställt till med, om man ser till flera år av skadad hälsa, relationer som om inte förstörts har blivit väldigt negativt påverkade, enorma belopp jag lagt på alkoholkonsumtion istället för att spara till bostad eller annat som en trevlig resa. Min flickvän är bosatt utomlands och det är såklart en extra motivation att låta bli att dricka för att behålla den relationen och ha råd att åka. Hon känner till mitt missbruk och är stöttande i min nykterhet.

Har gått på AA möten tidigare men jag är inte så sugen på det då jag nästan tycker att det känns bättre att ignorera allt som har med A att göra och göra andra aktiviteter jag inte associerar till mitt missbruk istället och försöka glömma det man gjort tidigare.

Har slutat dricka och är motiverad och inser att jag aldrig någonsin mer kommer kunna ta en öl eller dricka vid speciella tillfällen. Då får det vara så.

Det jag är mest orolig över är om jag kommer kunna reparera de relationer jag skadat och hur jag ska kunna förlåta mig själv för hur jag betett mig. Det är som att jag levt i en fantasivärld där allt bara handlat om att jag ska ha kul och dricka och struntat i andra.

Jag mår bättre nu, jag försöker bearbeta allting och hitta en meningsfull vardag och göra annat och få rättsida på mitt liv men jag har hållit mig mycket för mig själv och går sällan ut då jag vill undvika att stöta på personer man tidigare druckit med, har även blockerat alla nummer från personer man brukade gå på krogen med för att slippa allt tjat.

Funderar på att flytta till en annan stad eller i alla fall en annan del av staden. Självklart fattar jag att det inte löser alla problem men det i kombination av total nykterhet kanske kan fungera.

Mvh

Bara det att du skriver det du gör och delar det, är ju friskhetstecken. Din titel på tråden berättar ju hur du ser på ditt problem. Så problemet är ju erkännt och definierat.
Nu har det gått ett par månader, Hur går det nu?

Jag lyssnade på "En beroendepodd" på Spotify (jag har snöat in totalt på den) och Robert Bohman talar om att ta ett återfall. Han beskriver det som att om man varit nykter länge så kan återfallet ha sina signaler redan ett halvår innan. Nu ligger jag inte riktigt där än 🥹 men jag kan köpa resonemanget. Han talar om att vårda sin själsliga hygien, han är 12-stegare, och om han slutar att vårda den. Om han hoppar över rutiner han har och om tankarna börjar sträva mot tex alkohol, börjar de så småningom kretsa om kring den. Slutligen börjar man planera för när och hur man ska dricka den etc...

Vi är kanske inte där än - men det är ändå tänkvärt och kanske en hjälp för oss att uppmärksamma våra egna beteenden?

"Vem planerar i två månader att man ska dricka EN mellanöl"

Jag länkar till avsnittet "Julsagan bara en mellanöl" trots att det är mycket tyngre substanser involverade så är den bra.
🔗
https://open.spotify.com/episode/2lEfsdPgeLlWLt6Nh4jTmQ?si=2L_VbeqCQRCi…

Vet inte om jag klarar av att bo kvar här. Träffade på hans syster idag på affären, hon hejade inte och inte jag heller. Har fått reda på att han säger att jag lämnat honom??? dricker och tycker synd om sej själv och får tydligen andra omkring honom att också tycka synd om honom. Han har kontakt med alla gemensamma vänner (försöker med min släkt också), gör allt vi brukade göra tillsammans och det gör sååå ONT. Känns som han tar plats överallt. Kan inte leva såhär så överväger att dra upp mina rötter. Sälja huset, säga upp mej och flytta söderut. Förstår det är en ett-årsplan men bättre en plan ett detta helvete. Har inte mycket livsutrymme kvar längre. Bor i en mindre ort och han bor i grannbyn, så svårt att ta mej vidare 😭💔

I brist på annat att göra med tanke på det kalla och usla vädret så surfade jag runt på div faktasidor och hittade det här :
Här dricks det mest alkohol i världen – liter ren alkohol per person
Vitryssland, 17,5 liter.
Moldavien, 16,8 liter.
Litauen, 15,4 liter.
Ryssland, 15,1 liter.
Rumänien, 14,4 liter.
Ukraina, 13,9 liter.
Andorra, 13,8 liter.
Ungern, 13,3 liter.
Tjeckien, 13 liter.
Slovakien, 13 liter.
Sverige, 9,2 liter.

Källa: The Telegraph
Trevligt att vi ligger lite efter :D
Lettland ska höja sin åldersgräns för att få köpa alkohol och en bidragande orsak är ju absolut att konsumtionen hos män är 20,9 l /man medan det för kvinnor är betydligt lägre : 6,1 l/kvinna (Källa OECD/Drugnews)

Känns rätt bra att vara nykter !

@vår2022 Håller med dig. Vi vet hur vi ska göra - lets do it. Igår efter en intenaiv jobbdag skrek hela min kropp: Chooooklad!!! Vilket tur att jag inte hade sådan hemma. Har sovit gott och idag är suget borta. För nu. Jag vill tillåta mig godsaker ibland, men det ska vara undantagen.

Kram 🐘

Kämpar på med långa jobbhelgen. Jobbat fredag, lördag, nu återstår söndag, måndag (bonusledig på tisdag). 11 timmar per dag. Sen är jag ledig tisdag-söndag och efter det går jag på tolv veckor dagtid igen. Det känns som att komma hem, men det har ändå gått över förväntan bra att jobba kvällstid. De lediga dagarna i veckorna är verkligen guld 🤩

Igår var jag ensam på skutan ihop med en vikarie. Aldrig jobbat lördag innan, och aldrig varit ansvarig. Det var ju jag som fick arbetsleda vikarien. Att arbetsleda är jag dock van vid, det var bara att ta på sig ledartröjan och hugga i. Och det gick svinbra 🥰 Hade inte trott något annat heller. Jag har hög tillit till min egen förmåga och tydligen kollegorna också, och det känns också svinbra.

Mitt ledarskap är i allra högsta grad situationsanpassat. Rätt snabbt läser jag av vederbörande, vad behöver hen? Sen får hen det av mig - oftast handlar det om att kunna svara på frågor, bollplanka, ge feedback och bekräfta. Och tillbaka får jag viljan från medarbetaren att göra mig nöjd. Vinn-vinn. Enda gången jag blir osäker är när jag inte känner att jag har fått ett tydligt mandat, för det behöver jag.

Min bästa chefsskola var när jag var ansvarig chef i 25-årsåldern. Fem-sex personer direkt under mig, varav några gubbar 55+ och nästan alltid ett gäng färska vikarier. Plus en massa tekniskt strul varje kväll. Jag brukar säga att om jag klarade av att vara arbetsledande chef då, så klarar jag fan vad som helst.

Det som kan ligga mig i fatet nu är fyra sjukskrivningar för utmattningsdepression (2007, 2014, 2020, 2022). Därför är chefsskap inget jag ska syssla med på heltid längre, men då och då är bara roligt. Idag söndag faller jag tillbaka i rollen som en av flera kuggar i arbetslaget. Då kan jag mentalt luta mig tillbaka lite.

Jag brukar säga att jag inte har någon vinnarskalle. Men jag är väldigt förtjust i jobbutmaningar. Jag går igång i 190 knyck, kliver upp på tå mentalt och köttar järnet. Natten till lördag drömde jag om hur jag skulle fixa upplägget, organisera allt. Hjärnan är fan fantastisk. Att den funkar så bra när det väl gäller älskar jag, men det är nog som sagt bra att inte låta den spinna iväg för mycket.

Man brukar säga att om man har det körigt på jobbet så behöver man ha det lugnt hemma eller tvärtom. Alla de gånger som jag har kraschat har det varit utmanande på jobbet OCH oro på hemmaplan för min yngsta dotter. Senast gången var hon rejält sjuklig och jag oroade halvt ihjäl mig, samtidigt som jag inte kunde hjälpa henne rent praktiskt i den utsträckning som jag ville. Det slutade med att jag blev sjukskriven för utmattningsdepression i ett halvår, och hon blev till slut inlagd på hjärtintensiven med diagnosen hjärtmuskelinflammation. Pust.

Just nu har hon en lugn fas i livet - och jag fixade en jobbutmaning. En liten sådan, en enda dag. Men det gjorde gott för min självkänsla 😍 Min självkänsla är generellt välmående, men efter sjukskrivningarna har den jobbmässigt känts svajig stundtals. Det är nästan allra värst med utmattningsdepressionen. Att jag helt tappar mina förmågor. Jag kan inte längre lita på mig själv. Jag tappar självtilliten, och det är så jävla smärtsamt.

Och självtilliten måste byggas upp igen, med lagom svåra utmaningar utefter dagsformen. Senaste gången jag kraschade var i januari 2022. Det är bara två år sedan, och jag har bara jobbat heltid ett drygt år. Man kan komma tillbaka till nästan samma nivå som tidigare. MEN, och det är ett viktigt MEN, jag har inte samma uthållighet över tid längre.

Jag orkar mycket, men inte lika långa perioder. Och det ska man vara väldigt medveten om. För hjärnan har stigen upptrampad i skallen, den kan snabbt ta in på den vägen igen. Snabbare för varje gång. Därför måste man göra radikala förändringar i sitt sätt att jobba. Tex avstå från att vara ansvarig chef. Gå ner i arbetstid. Låta både kropp och knopp växelvis jobba och vila. Dansa, pausa. Varje dag. Varje vecka. Varje månad. Låta livet vara nummer 1 och jobbet nummer 2.

Min älskade lillprins har jag skickat på uppfostringsläger hos mina barns pappa, och han har det toppen där. Kommer tillbaka imorgon förmiddag, och jag har knappt haft tid att längta efter honom. I alla fall inte under gårdagen. Idag kommer nog saknaden krypande. I morgon bitti går jag nog nästan sönder av saknad.

Kram 🐘

@prinsessa Gud ja! Men det är "farligt" är att det är lätt att glömma bort vilka konsekvenser dagen efter kan få om man bara "släpper lös A-satan" 🙈 Jag har inte varit bakfull på 9 veckor och det är så skönt! Jag hade ju någon dag för någon vecka sen när jag vaknade och kände mig bakis utan att ha druckit - känslan var vidrig! Fick en flashback... vill aldrig känna så igen 🤢

Nu har vi en E-fri söndag trots fotboll ⚽️

Hoppas du också får en skön söndag
🩵

@Ros Härligt! Ofta tror jag att vi oroar oss för våra vänners reaktioner i onödan. De jag har berättat för tycker tvärtom att det är starkt att berätta. Jag har valt ut de som står mig närmast och som jag vet vill mig väl. Resten har inte med det att göra. Ibland kan det vara skönt att vänta tills du vet själv vad du vill och hur du vill ha det. Jag har påbörjat ett KBT program nu och det känns bra. Det ligger en massa obearbetad smörja långt inne som jag behöver ta tag i. Snart mår jag bättre, 5 veckor utan alkohol och inte minsta sug. Skönt! Nu kämpar vi vidare och hjälps åt. Trevlig söndag. 🏖

@Carisie Nämen så bra! Visst är det skönt när man har haft en trevlig kväll, men ändå vaknar fräsch. Så du ska vara nöjd med dig själv! Då kan man njuta av söndagen.

@Natalia Stor och varm kram och hoppas att det blir bra med pappa! ❤️

Hemma igen efter en härlig semestervecka i fjällen. På tur med skidor varje dag och även mycket vila med tid för läsning, eftertänksamhet och goda samtal med maken. Ställde mig på vågen imorse och till min förfäran har jag gått upp flera kg! Inget jag själv riktigt känt av, kunde inte innan min vägning avgöra om det stått stilla, gått upp eller ned i vikt. Sockermonstret har fått följa med i matsäcken på utflykter och vid vila i stugan. Det grämer mig nu och jag har tillåtit mig själv att släppa lös det monstret i olika former och konsistenser. Som att börja på ruta 1 igen och stå emot begäret. Men jag vet ju att jag kan och har verktyg för att fixa det. Fokusera tankarna på annat när suget kommer och visualisera på hur bra jag kommer att må utan socker. Komma in i vanliga rutiner igen där socker inte hör hemma i vardagen. Tack och lov är det inget alkoholsug i alla fall och det kunde ha varit värre! Bra att skriva ned detta här och släppa/lämna den grämiga känslan som plågar mig och se framåt. Så påt igen bara!💪

@Liveman Spricker är väl det man gör om man tar återfall? För mig har dag 4 varit värst tidigare eftersom det är då jag börjar tänka "jamen så farligt var det väl inte". Mitt drickande har dock de senaste åren sett ut som att jag dricker måttligt men 1-2 dagar i månaden på helgen. Till varje ledig helg fre+ lör. Om det är jobbhelg har jag ofta tagit helg på ledig vardag. Så ökar frekvensen under 6-12 månader och då kliver jag i utan att kliva ur på flera dagar. Men det är slut med det nu. Har en budget jag håller stenhårt på och min make är med på tåget också. Vi pratar ofta om hur det sett ut med drickandet och även om han aldrig klivit i så känner han nu att det blivit för mycket av det goda och han upplever att han mår mycket bättre. Eftersom han också dragit ner på drickandet även om han kan ta nåt att dricka fast jag inte gör det.

Det är en smak av frihet att bestämma själv och inte låta A-djävulen ta över! ☺️

🩵

@Himmelellerhelvette Tack fina du❤️

@stillibåten Har inte tänkt på det sån. Att andras associationer till alkoholism vill kunna spela in för vilken reaktion man möter. Så jag är enig med dig om att välja vem man säger vad, till.
Och man måste ju inte prata med alla om det.

@Insikt_24 9v. utan A idag. Träffen med tjejerna gick bra jag tog ingen A och blev inte ens sugen. Lite nervöst var det att förklara varför. Sa att det var för min hälsa och det är sant. Ingen sa till mig att du kan ju bara ta ett glas, så skönt att slippa den kommentaren😊 Nu en dag i taget till v.10 utan A🙏

Hej! @Liveman, Tack för att du tittade in en sväng. Det var då i rättan tid och precis som en god högre makt nog var lite inblandad på nåt sätt. Ja, så kan man då tänka om man har en liten gudstro, eller i alla fall tro på något mer eller högre än vad man som en människa kan se. Vaknade alltså idag denna Söndag och var ovanligt låg så att säga.

Trots över 6 månaders helnykterhet kändes det som att jag hade tröttnat på allt och nog bara var ett fåtal timmar ifrån ett återfall som nog kunnat bli till ett rejält sjöslag. Nog är det ett distraktionstips att läsa här på forumet ofta, och att även om man så orkar, att man försöker skriva av sig lite ibland.

Det finns många tips, bra böcker och poddar om hur andra har gjort för att klara av att bli helt alkoholfria. Tycker att du faktiskt har börjat på bra genom att du har hittat hit till detta forum som har så mycket samlad visdom i ämnet ifråga.

Kämpa på kompis!

Hej, @Kebne1! Jag har god erfarenhet av "skrynklare". Deras jobb är ju inte att berätta för patienten hur dom ska leva, men att guida i ett landskap man inte gar översikt över, alltså en hjälp att zooma ut. På det sättet får man möjlighet att se kopplingar och sammanhang. När jag gick denna vandringen, kom jag till obehagliga platser som gjorde mig ledsen, förbannad och skamfull. Jag kunde se tydligt när jag förstört för andra och omvänt.
Alkoholens roll blev tydlig för mig, men också hur skadligt inblandning från andra har varit i mitt. Jag hade varit för "snäll" och låtit andra pusha mig in i livslägen jag egentligen inte ville ha.
Min erfarenhet av detta är 100% positiv, men jag har nog haft tur och fått möta fina psykologer och psykiatere.
Så jag tänker att det kommer nog att gå bra, speciellt om du har realistiska förväntningar. Der är skönt att kunna välta skit säcken till en neutral person man inte känner och som har tystnadsplikt.
Lycka till! 🌹

@Carisie. Hej, har ju bott en del i Norge, och spricka är ju där i landet att man får återfall. I går var värsta dagen. Hoppas verkligen det blir bättre, för jag trodde jag skulle gå i spinn. Men det gick bra 🙏

@Liveman Hej. Man spricker ju sällan av att inte dricka 😅 Tack & lov. I mitt fall spricker mest annat NÄR jag dricker så jag har dragit ner KRAFTIGT på det och mår bättre än på länge ⭐️.

Heja dig!

🩵

PS Läste ditt förra inlägg. Verkar illa AF om du frågar mig - och dyrt! DS

Checkar in på mig själv efter avklarad vecka 4 här på sidan. Är nöjd med vad jag presterat och att jag varit alkoholfri alla de dagar jag föresatt mig & att jag hållit budget (men i de flesta fall under budget) de dagar jag visste att jag skulle dricka alkohol. ☺️

Igår var det tjejfest och det resulterade i att jag drack flera halva [standard] glas med massor av is. Plus bubbelvatten mellan vilket resulterade i att jag brände 3E av 4. Så jag är mer än nöjd. Dessutom hade jag roligt 🤩 jätteroligt. Jag tycker själv att jag är både roligare och för mig bättre nykter .. jag kände ingen berusning av alkoholen utan mer av livet - plus att jag vaknade pigg och glad nu på morgonen.

Ha en härlig söndag alla
🩵

Hei @Flarran! Jag är ny i gamet her, så jag har inte hunnit lära känna så många av er än som skriver och svarar. Så jag har några frågor om du vill svara:
-Jag är inne på tredje dygnet, Hur länge har du varit nykter nu, och har du fått återfall?
- Om du fått återfall, Hur länge varar en sådan period?
- Har du nåt distraktions tips som funkar?
God söndag på dig, och fortsätt kämpa som inspiration för andra, inte minst mig. 😊
Ha en fin dag allihop!

God morgon i stugan ☕️
Jag var på tjejfest igår och det var i princip som att vandra rakt in i ett gratis systembolag 😅 Men jag var ståndaktig och fyllde bara på med halva std-glas och fyllde på med is samt drack mängder med bubbelvatten mellan glasen. Det var en uppsjö av snittar och färsk frukt också så det gick verkligen ingen nöd på oss 🥳. Plus i kanten för mig att jag inte maxade min budget utan gick hem med 1E tillgodo (av mina 4). Promenerade dessutom hem vid 23.30 och vaknade pigg. Såg på Instagram att de hållit på långt efter att solen gått upp 😇😂 Jag är glad & nöjd ☺️

@Flarran Svart guld i morgonkoppen här i sängen med sällskap av maken som läser valda delar av DN för mig ☺️ Ska strax gå upp och äta bagelfrukost och sen vårstäda balkongen nu när solen skiner ☀️

@Natalia Håller tummarna för din pappa och hoppas allt blir bra. Lyckos dig som har dina föräldrar i livet 💛 Jag har bara min mamma men hon är *peppar-peppar* helt frisk & äter inga mediciner 💊 och fyller 74 snart.

Hoppas ni får en fin dag
🩵

@Caroline84 jag tror att du egentligen vet vad som krävs, men det är ett väldigt tungt beslut. Sanningen är att det går inte att älska någon frisk, varken från cancer eller från alkoholism. Den sjuke måste själv vilja ta behandlingen och genomföra den. Skillnaden med alkoholism om man jämför det med andra sjukdomar är att den också skvallrar om andra underliggande problem som kan behöva hanteras och som alkoholen döljer, som psykisk ohälsa. Om han inte har insikt efter att ha supit mer än halva livet tror jag inte att han kommer utveckla det heller.
Mitt ex har supit mer än halva livet och han fattar fortfarande inte varför förhållanden går i kras, barnen har valt att bosätta sig på andra sidan stan, jobb förloras med mera. Han tycker att han hanterar livets motgångar "som en man", dvs ber aldrig om hjälp.
Det är sorgligt att se.
Mitt enda råd är att ta dig och barnen därifrån innan alla era liv också är förstörda av alkoholen. Det är inte värt det, och det sätter så djupa spår i alla som kan ta decennier att fixa.