Senaste kommentarerna i forumet

Levt med en man i ca 3,5 år. Upptäckte tidigt att han drack, både mycket och ofta men blundade och tänkte att det kanske var nyförälskelse-fasen. Det var det inte.
Alkoholen har ställt till en del problem och jag har hotat med att lämna ett flertal gånger varav han sagt att han ska sluta helt. Han slutade inte, han blev bara bättre på att smyga visade det sig.
Under många månader trodde jag att han var nykter men han drack fortsatt flera gånger i veckan utan att jag märkte något. (lunch, promenad etc) när jag ändå inte var hemma.
Det längsta han varit nykter har varit 4 veckor, sen har han känt en enorm tristess och velat att det ska hända något, och druckit igen. Han menar på att han inte kan vara utan, utan vill hitta ett sätt att hantera drickandet. Varje gång han försökt, tycker jag att det blivit för mycket.

Jag vet inte längre vad som är ett normalt drickande.
Han vill gärna äta ute på onsdagar och dricka några öl då, gärna ta några öl på torsdagen också, och sedan givetvis dricka på fredagen och lördagen. Det minsta han brukar dricka per dag mitt i veckan är oftast 4 stora starköl. Om vi ska ut och äta på en onsdag, så har han ofta tagit sig ett par öl på något annat hak, innan han möter upp mig. Jag får känslan av att det är för att han vet att han måste behärska sig när han är med mig, och därför säkrar upp med ett par öl innan.
Jag har aldrig sett honom bara dricka en öl liksom, det händer inte.

Vi har haft många incidenter pga hans drickande (med rejäla fyllor, bråk, att han blir arg o beter sig illa för jag klagar på drickandet osv)
Jag har även uttryckt oro och missnöje över att han dricker själv, utan mig eller någon annan.
Han sätter sig gärna på nån kvarterspub o tar några öl mitt i veckan. Är han på landstället dricker han på även där. Det har hänt ett flertal gånger genom dessa år att han suttit ensam och nästintill supit (druckit whiskey, blivit redlös) när han varit där. Senaste åren försöker han mörka för mig så mycket som möjligt men oftast funkar drickandet- han anser att det är bättre att han dricker fler dagar per vecka än att dricka jättemycket under två dagar tex.

Jag vet att han under förra veckan drack tisdag, onsdag, fredag, lördag, söndag.
Veckan innan det var det onsdag, torsdag, fredag, lördag.
Kan man döma någon på hur många dagar per vecka den dricker, eller är det bara pga mängden?
Jag tycker denna nivå känns mycket, men kan dividera med mig själv kring att det kanske inte är så farligt om han tar 3 öl onsdag-torsdag, han blir ju inte full och beter sig illa av det...
Han jämför med att i resten av europa dricker man vin typ varje dag...

Hur resonerar ni?

Hej på er! Det var ett tag sen jag skrev. Jag tappade sugen i höstas och skämdes för att jag bara spred dålig stämning här så jag slutade skriva men kämpade på. I december blev en nära anhörig allvarligt sjuk och vårdades tre månader på sjukhus men livet gick inte att rädda. Stress, oro och sorg dövade jag enligt gammalt dåligt mönster. Om två veckor står det ”ett år” i min kalender med en guldstjärna bredvid. Så blev det inte. Nu är begravningen gjord och situationen för den efterlevande ordnad så
nu ska jag försöka ta hand om mig själv och hänga här igen. Känslan av skam och misslyckande är stor nu när jag berättar för er men jag hoppas och tror att ni förstår.

@Denlillamänniskan Hmmm… där gav du mig något att tänka på. Vad vill jag uppnå? Vad längtar jag efter? Avslappning från mig själv och mina negativa tankar om mig själv, negativa känslor/negativ självbild. Jag är min största kritiker och även om jag försöker säga till mig själv att jag är bra som det är låter det ihåligt. Du gav mig något att tänka på. Hur är det för dig?

@Detblirbättre Tack ! Svårt att känna glädje över det men det är ju många dagar jag stått emot !

@Detblirbättre hejhej, jag följer dig på resan, jag har också drygt 4 veckor bakom mig och känner för det mesta att jag mår mycket bättre. Ibland kommer en känsla in att jag blir sugen. Det kan vara vid vissa tillfällen som när jag pratar i telefon på långdistans med en nära vän , där jag alltid drack vin tidigare. Eller när de öppnar en fin flaska rött vin på tv’n och sitter i fina fåtöljer o avnjuter glasen.
Jag vet ju att det kan bli så några gånger sen börjar jag ”medicinera igen” i tid och otid och gömma flaskor o dricka i smyg, snabbt .
Det är inte så glamoröst . Så nöjd med med de fyra veckorna och det ska bli fler , eller hur?
Det jag tror på dock är att analysera vad suget står för, är det behov av bekräftelse , en obearbetad sorg, en livskris som inte fått komma upp till ytan , tristess eller bara behov av mat o vila.
Jag försöker leta efter mina känslor som jag jobbat så hårt på att döva -länge .
All lycka
Kram

Tror att du måste backa igen och vara rädd om dig själv.
Förhoppningsvis mår han bättre igen längre fram så ni kan återuppta kontakten.

24 dagar idag! Ska på galej ikväll, lite nervös men ska hålla mig till alkoholfritt. Enkelt att motivera också då det är jobbdag imorgon, plus maken är med som stöd 😉

Hej @erik1830 så fint skrivet och beskrivet! En hel månad - heja dig och stolt ska du vara 💪❤️ precis som du säger, vi är ibga hopplösa fall, utan vi kan korsa bron! Vik din egen krona - bli din egen kung 👑

Tänk att det kan hjälpa att skriva av sej lite. Igår skrev jag är om att det kändes meningslöst och tråkigt att vara nykter. Några timmar senare klarnade allt igen på något sätt och kändes bra. Det hjälper att framkalla minnena från tidiga ångestmorgnar när hjärtat bankar och munnen är torr. Till exempel.
Nu känns det helt klart bättre och självklart att jag ska vara nykter!

@Suburra grattis till 11 veckor!

Jag har under hela min uppväxt haft en sämre relation med min pappa på grund av hans alkoholvanor. Han startade för ungefär ett år sedan med medicinering för att minska sitt sug efter alkohol, nu efter ungefär ett år har han fått ett återfall. Jag vet att många varnade mig om att detta skulle kunna ske och att det är vanligt vid missbruk. Under det här året när han har varit nykter har vår relation verkligen blivit bättre och jag upplever nu att hans beteende tär mer på mig då jag tidigare tog avstånd från honom. Jag vet inte nu vad jag ska göra. Jag vill att han ska få hjälp men han verkar inte vilja. Jag vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag ta det med honom? Det verkar även nu som om han är i risk av att bli av med sitt jobb och jag föreställer mig ett katastrof scenario där alkoholmissbruket endast blir värre av att han förlorar arbetet samt att hans särbo kommer lämna honom. Vad ska jag göra?

@Varafrisk @Sisyfos @Andrahalvlek Japp, mycket taggad på dessa träffar och precis som du säger AH säkert en stor hjälp för att få perspektiv på sitt eget. Ser mycket fram emot detta! Tyvärr såg jag nu att det krockar med ett par viktiga möten på jobbet men detta får gå före faktiskt. Jag har varit i kontakt med anhörigstödet. Ett speciellt möte för mig då jag verkligen fick ta mig en funderare över mina fördomar. Fick träffa en utländsk man i medelåldern, otroligt inkännande och god lyssnare. Men de erbjuder inte något som jag behöver. Fungerar mer som en informationscentral och information skaffar jag mig själv. Han hade helt enkelt inget att tillföra, det konstaterade vi båda. De har inga egna aktiviteter för anhöriga här.
Och ni ska veta att jag gör allt för att undvika bråk med x. Men det är ofta så att han är "sjuk" när det är möten bl.a. första mötet med sjukgymnasten. Eftersom jag tycker det är viktigt att även han får ut flickan på promenader eller gymmet eller vad som så "bråkade" jag med honom när vi skulle ses på gymmet i går (han "kunde" inte sa han först. Genom sonen visste jag att han skulle hänga med flickvän på hennes lantställe. Hur tusan man kan prioritera det framför flickan fattar jag faktiskt inte). Han behöver förstå att han också har en uppgift med flickan. Vid mötet fick jag också sjukgymnasten att vara tydlig med att det vore bra om hon kan göra detta varje vecka (och inte varannan). Det är så jag jobbar, försöker få andra att prata med honom. Det kan vara skolans personal (om vikten att hon får sova tillräckligt) eller tandläkaren (haft mkt problem med tandborstningen till tandläkaren tog upp det med honom, det kvittade vad jag sa). Det tar tid och kraft som jag eg. behöver lägga på mig och mitt jobb. Så kort, jo jag är orolig för mig själv. Nu har jag varit ledig några dagar med flickan men i morgon är det jobb. Och det kommer tyvärr bli helgjobb eftersom vi precis innan påsk beslutade att ett underlag ska fram och vara klart till början av nästa vecka. Och det är jag som sitter vid pennan huvudsakligen.

Kram!

@Natalia Tack! 🙏🏼 Ja nä fy fan! Inga dygnsurspårningar mer. Det är så frustrerande för mig eftersom jag inte känner på mig själv att "nu spårar det" ... det liksom bara kommer och drar undan mattan under fötterna på mig. Tänk om jag bara kunde ha en "känsla" för det ... då hade jag inte tagit första glaset. På lördag är det middag hos svärfar- till dess noll iaf. Hur går det för dig?

@prinsessa Tack så mycket ☕️ Ja jag läste som sagt HELA tråden men är ändå lite förvirrad över vad jag "får" skriva 😅
Jag sitter i en sjukhuskorridor med min kaffe och övervakar läget.

@Påvägmothälsa Hej 👋🏼 och tack. Ja slentrianen trappar ju upp konsumtionen på ett onödigt sätt en öl eller vin till maten bara för att det är gott osv.. jag jobbar på. Hur går det för dig?

Läser här på forum och har skrivit några repliker. Mest för att visa att jag läst och att jag bryr mig om er andra. Inte för att jag har så mycket att komma med.

Men en sak slår mig; Hur jobbigt vi har det. Inte bara med alkoholsug, återfall och tillnyktring utan mest "Hur ska jag leva livet och stå ut?".

Det kanske är så enkelt att jag har druckit för ofta och för mycket för att jag är en sopa på att leva livet som det är; Mödosamt och ibland smärtsamt. Tråkigt och krävande om vart annat.
Måste bli bättre på att bara leva.

@Ny dag Bra att du sovit ordentligt och fint att du är nykter. Jag vet att minnet av genomgångna fyllor och dess konsekvenser och efterspel (fysiskt och psykiskt) gärna bleknar med tiden. Att läsa hur hemskt du mådde sist, är nog en rätt okej metod för att avhålla sig från en repetition.

Du skriver att alkoholfantasier inte brukar dyka upp så här snart inpå ett återfall. Du behöver inte svara mig, men vet du vad det är du längtar efter? Är det alkohol, eller kan det vara något annat också? Jag tänker att man lite dunkelt vill uppnå något genom att dricka. Som man ju tyvärr inte uppnår, som du vet. Eller som man uppnår, men i samma glas får man också oro/ångest, hjärtklappning, bakfyllesvettningar och i värsta fall skamkänslor. Vilket man är fullt medveten om. Men det förträngs gärna när fantasierna om alkoholen dyker upp.

En klok person sade till mig; Antingen dricker man sig TILL något, eller IFRÅN något. Kan vara värt att klura på tycker jag. Själv har jag inte till fullo knäckt den nöten!

@Charlie70 Tänkte på det där med att ta hand om sig själv. Vet du vad anhörigstödet i din kommun erbjuder? I min kommun kan man få taktil massage kostnadsfritt fem gånger per termin likaså gratis inträde till badhuset fem gånger. I november förra året anordnade man en temakväll för föräldrar då man bla fick testa reiki, afrikansk dans, taktil massage samt blev bjuden på exotisk planka. Man kan även få samtal m anhörigsamordnaren. Hon känner t mig nu så hon tänker till om det finns ngt som kan passa mig. Det finns ett center för personer m funktionsnedsättning där hon sitter plus en man som arbetar med fritidsaktiviteter för personer med funktionsnedsättning. Han är otroligt engagerad.

Kram 🤗

Sitter just nu och dricker lite vanligt kallt kranvatten. Har kollat blodtrycket och det är i skrivande stund enligt mätaren Sys.156 och Dia.105 samt en puls på 63. Trycket är väl inte optimalt och inte borde man väl sitta och snusa som man gör nu efter att ha druckit en rejäl kopp med kallt kaffe.

Men vem bryr sig, när man mår så pass taskigt som en gör för det mesta. Tror nog att man väl lär bli hundra år ändå. Men alkohol det drickes då ändå inte i alla fall. För nåt sånt har man ju inte hemma i huset, och inte har man nån ork och lust heller för den delen att åka taxi iväg in till stan för att mata bolaget med en massa pengar heller.

Man får ju bara ändå en stunds dimmig bedövning av sånt i alla fall och sen så får man en febrig och allmänt seg baksmälla och sedan är man tillbaka in i skiten som missbrukare igen. Borde väl som sagt försöka att ta mig utanför dörren efter lite mjölk senare om man orkar. Men det får väl bli en senare fråga alltså. Det var då kul att ni skrev lite @vår2022 och @Jenny.

Ha en fortsatt fin dag!

Godmorgon i stugan!
Och hej @Carisie 🙂
Jag vill peppa på för att du inte ska behöva falla in i sånadär dygnsurspårningar framöver. Kanonbra att du kan ha alkoholfria perioder utan direkt sug emellan tycker jag.

Ja bromsklossar är verkligen hur jag upplever vinets funktion i min tillvaro när det sker för ofta. Fyfan för det säger jag rakt ut.

Dags för en ny dag. Jag tror all snö landat på min balkong eller lyckats blåsa upp vallar på nåt sätt. Säker 30 cm snö över hela balkongen och så ser det inte ut utanför huset.

Har träningsvärk idag då jag startat träning efter uppehåll i en rad sjukdomssymtom.

Nu skapar vi en ny dag ❤

@Charlie70 Hårt jobb lönar sig. Bra kämpat! Du kommer att finna fin stöttning av de andra föräldrarna. Och på något konstigt sätt inser man ofta när man träffar andra att det finns väldigt många andra som har det värre, och det faktumet gör en ödmjuk och tacksam över allt som faktiskt funkar. Man hamnar lätt i spiralen att processa allt som ofunkar.

Kram 🐘

Sovit nästan hela natten och känner mig hyfsat utvilad. Idag är jag nykter! Igår på eftermiddagen kom tankarna på a ganska starkt, inte att dricka just där och då men jag känner ju igen dessa tankar. Tankarna brukar dock inte komma såhär tidigt inpå ett återfall. Jag läser och ska fortsätta läsa vad jag skrivit och försöker sätta mig in i hur hemskt jag mådde.

@Flarran jag tycker det är fint att du delar med dig så öppet och ärligt som du gör. Tack för det!

Det kan ju verkligen va så för många, att när man slutar dricka blir det mycket att hantera som tidigare dämpats med alkohol. Så modigt och starkt av dig att våga möta tankar och känslor utan det! Förstår verkligen om det tar mycket kraft och energi av dig. Bra om det kan vara en hjälp att skriva av sig här i din tråd. Verkar ju vara många som uppskattar att följa dig!

@erik1830 . Det där känner jag igen. Det är tillståndet av förväntan som är det sköna. Har man som många av oss på Forum, druckit alldeles för mycket alkohol, så har drickandet ofta varit en befrielse från det lätt gnagande suget, stressen, nedstämdheten. Har man varit nykter en längre period, så finns det knäppa minnet och förväntningarna kvar.

I realiteten är det just vad det är; förväntansfulla minnen av något som skulle vara så mysigt. Som inte är det. Alkoholen ger inte det man hoppats på, eller förväntat sig. Det är en intressant upptäckt, och du sätter fingret på brännpunkten; Vad är det för något man egentligen förväntar sig och längtar efter? Vad saknas här i livet?

Vilken konstig dröm man hade just innan man vaknade före halv åtta för en stund sen. Man var på resa nånstans och hade besökt nåt spökhus. Detta för att nån gammal bekant i drömmen väl ville få syn på nåt spöke i verkligheten, vad det nu skulle vara för vits med det.

I drömmen såg man själv spöken som liksom flöt in och ut genom väggar och försvann precis så som på film. Det var väl inget märkvärdigt egentligen. Minns att den spökintresserade grannen i drömmen var så besviken för att han inte fick syn på nåt spöke.

Sen så blev det i drömmen att man var tvungen att gå runt i byggnaden för att leta upp en pissoar. Tänk att det till och med på dass var ett par spöken som först stod där, för att sedan flyta igenom väggen liksom. Rena rama Hollywoodprylen alltså. Sen så vaknade man alltså av att solen sken in igenom köksfönstret precis som den gör i skrivande stund.

Knepiga drömmar man kan ha ibland som helt nykter och alkoholfri. Drömmar det hade man då aldrig som packad förr om åren. Ja, inte då såna som man kom ihåg i alla fall. Nej, nu skulle man allt ha haft mjölk hemma till morgonchoklad. Men det har man ju inte. Var för deppig och allmänt störd för att gå ut igår.

Men nu så är det helt okej igen faktiskt. Ja, en aning högt blodtryck och lite susande i öronen bara, men det lär väl ordna sig om en stund då man ju tagit sitt piller mot sånt där. Får nog allt bli lite nyponsoppa snart känns det som.

Men först ska man väl öppna köksfönstret och få sig lite morgonluft. Det var fint att du tittade in här på denna morgonkvist @ Lora. Hade inte tänkt bry mig om att skriva nåt alls idag. Men så fick man ju sig en kul dröm och då kändes det för att skriva. Så kämpar väl alkoholfritt vidare då det ju känns rätt så bra i denna stund när solen skiner och allt.

Ha en fin torsdag!