Senaste kommentarerna i forumet

PS. Den känslan som drabbade mig allra hårdast den första tiden var ilska. Himmel vad förbannad jag kunde bli. På allt. Ett surt mail från en kollega kunde göra mig ilsken på nivån 8 av 10. Gång på gång under en hel arbetsdag. Jag lärde mig dock snabbt att inte agera i affekt utan sova på saken. Och sen svara på det sura mailet med en formulering om ”den typen av mail skickar du inte till mig igen”. Ibland kunde jag dock inte hejda mig, så min chef fick en eller två utskällningar inför andra när hon betedde sig obetänksamt. Kollegorna hukade bakom skärmarna. Och ilskan la sig med tiden, när den visste att jag tog den på allvar.

@Maskot82 Efter ett tag bleknar skräckbilden, den delen av alkoholmissbruket som vi verkligen inte vill befinna oss i. I början flyr vi från den skräckbilden, men när skräckbilden bleknar - och alkoholromantiken består i våra tankar - så kan det vara tufft att fortsätta. Det är då tankar som ”jag kan nog dricka måttligt” får fäste.

Enda sättet att fortsätta på den inslagna vägen är att 1) aldrig glömma hur illa det faktiskt var, 2) fokusera på varje liten fördel och sikta mot målet (som är vägen) dvs att leva nyktert. Leva nära sina känslor, leva ut sina känslor och sätta ord på dem, kunna ta itu med problem på ett konstruktivt sätt, njuta av och värdesätta vardagliga ting - och på djupet känna tacksamhet över allt vi faktiskt har. Och inse att vi kan göra vad som helst i livet om vi verkligen vill. För klarar vi att sluta dricka, så klarar vi allt.

Många av oss som har varit nyktra några år har gjort stora förändringar i livet. Skilt oss, bytt jobb osv. Allt sådant är man bättre byxad att ta itu med när man har alla sina hjärnceller i god fysisk och mental form.

Kram 🐘

@Smillans Låter som en toppenlördag 🤩

Kram 🐘

@nybliven.sambo Jag har börjat se svårigheter jag ställs inför så här. Jag har fått detta för att lära mig. Alltså hur jag ska hantera olika saker så att jag mår bra.

Sätta gränser är ju läskigt. Det tycker nog de flesta. I vår mjäkiga slätstrukna kultur blir vi inte speciellt tränade i gränsdragningar. Så du har väl fått honom för att träna. Varför inte börja träna med något lite enklare? Se vad som händer och sedan fortsätta?

Själv har jag börjat sätta gränser och tom sagt ibland att jag tycker detta är läskigt. Fast kommunikation är ju a och o för en fungerande relation så jag måste.
Responsen på det har varit toppen. Faktiskt. Det är ju ganska avväpnande om man startar så. Du kan ju även vara tydlig med din partner att du tycker det är svårt att sätta gränser och att du ser det som en brist hos dig du nu vill förändra för att må bra.

Jag tror på den formen av öppen avväpnande dialog. Om någon gömmer sin sprit och dricker i smyg så finns det ju rätt många spärrar även där gällande kommunikation som den personen måste avväpna. Fy faan för att leva så...
Någon måste börja... Vägen runt är att kommunicera och våga öppna sig kring ens tillkortakommanden. Istället för att sluta sig våga ta stöd av varandra och öppna upp.
Tänk dig en situation där ni vaknar och faktiskt pratar om detta. Lugnt och harmoniskt lyssnar på varandra och försöker hitta vägar framåt för att nå ett hälsosamt leverne. Det är ju så det ska va. Inte att båda sitter på sin kammare och kapslar in sina känslor där man på frågan - Hur är det? Säger - Jo, det är bra...

Här är jag igen!
Jag har samma status som när jag skrev inlägget ovan för nästan tre år sedan - vilket inte är så upplyftande...
Men jag är glad över att ha hittat hit igen. Jag har läst lite i forumet och sett vänliga, uppmuntrande och inspirerande svar och det gör mig trygg med att skriva om detta misslyckande. (I ett annat forum erkände jag att jag druckit efter att jag sagt att jag slutat, och blev fullständigt utbuad)

Det första jag behöver göra är att tro på att jag klarar det. Jag tvivlar, ärligt talat. Vanorna är starka att stå emot, och jag känner att jag vill "försvinna" eller bedöva mig.

Min plan just nu är att göra om programmet och läsa i forumet.
Tack till er som skriver och delar med er!

Så skönt att vakna utan att vara bakfull! Hade jag följt mitt gamla mönster så hade soffan och ångesten varit min följeslagare idag. Nu är jag i stället ny-fikad och på väg till gymmet!

@Smillans Önskar dig en riktigt fin lördag!
Gå bara framåt!

Nu har det gått mer än ett halvår sedan jag skrev det här inlägget. Ibland kan jag beskylla mig själv att det inte blir bättre. Jag har tagit upp det med honom som jag skrivit i en annan tråd, men jag är konflikträdd och tycker det är jobbigt att ta upp jobbiga saker, tror jag varit alldeles för snäll och mjäkig med honom. Ibland vill jag bara skälla ut honom och fråga vad fan han håller på med och ställa ett ultimatum, eller till och med säga att nu får det vara nog, nu orkar jag inte mer. Så att han fattar att det är allvar. Inser ju att jag funderar då och då på att lämna relationen vilket borde vara en stor anledning till att lämna en gång för alla. Men sen kommer ju dom där dagarna när allt är bra, han är nykter och vi har det bara bra. Tankarna går ju till att han kanske en dag får tummen ur och blir den aktiva killen som jag träffade för bara tre år sedan. Andra tankar går till hans psykiska ohälsa. Hur kan man lämna någon som inte mår helt bra. Det enda jag vill är ju att han ska må bra, på alla plan. Men nu tar alkoholen mer plats, jag vet inte helt säkert men jag tar för givet att han dricker varje natt jag jobbar, även vissa helger när jag är ledig. Han gömmer mer och mer, vilket jag tycker är det värsta, hur ska jag någonsin kunna lita på honom?
I tisdags vet jag att han drack 8 st starköl. Inatt har han druckit 6 st starköl och en liter vin. Helgen har också bara börjat, jag jobbar även inatt vilket innebär att han troligen kommer dricka igen. Hur orkar man? Hur orkar man leva i en sån relation? Hur orkar man gå vidare från en sån relation? Inget av det känns 100% rätt.

Kände en fläkt av lusten att ta ett glas vin men lät bli, är så nöjd med mig själv. Fortsätter med nyktra dagar i nästkommande vecka.

@Denlillamänniskan fnissade till av offerkoftornas finklänning. Bra benämning🌷

@vår2022 @Se klart @Andrahalvlek ❤️❤️❤️ tack för era fina rader med pepp! Tänk om jag kunde ge er en varsin kram av tacksamhet. Ni får den här, mentalt 🤗🤗🤗
Igår efter jag skrev här skickade jag till min chef att jag kände mig lite krasslig och loggade ut. La mig i sängen, satte på en ljudbok och somnade bums. Sov i två timmar! Så det var nog sömnen som spökade. Hade sen en lugn fredag med god mat och fredagstv.
Men igår morse då, vad var det som hände? Jag vet inte men jag kände direkt när jag vaknade att ajdå, det blir ingen bra dag det här. Var låg och ledsen, kände mig otillräcklig och oron kröp. Ville bara försvinna från allt och det var där tanken på alkohol kom in. Kanske inte alkoholen i sig men tillståndet man hamnar i av det. Avtrubbad (och dum i huvudet). Jag kommer inte ta ett återfall! Jag ska inte försöka fly jobbiga tankar. Mitt humör kanske kommer vackla ett tag innan allt lugnat sig och då får det vara så. Men jag ska vara fortsatt nykter. Har precis börjat få mitt liv tillbaka och ska kunna möta och hantera saker som händer i livet nykter.
Idag tar du mig inte!

Det är lördag idag och planen är att bara vara. Äta gott, läsa, hundpromenad, titta på serie, vila. Det blir en bra dag idag!🥰

Önskar er en god lördag vänner❤️

Men jag kan ge er en bra grej;
Lyssna på Jose Gonzales tolkning av låten Heartbeats (orginalet är från svenska The Knife).
https://www.youtube.com/watch?v=TOsRkcV8pCk

För mig har frasen "Mind is a Razorblade" känts som väldigt mycket jag.

Sovit rätt dåligt. Drömt dåligt. Klivit upp, druckit kaffe, gått ut med vovven. Läst på forum.
Och från ingenstans griper mig ilska och vrede.
Försöker tänka ut vad det kan vara?? Vad är det som gör att jag känner sådan rättfärdighetens vrede? Över vad?
Inser att jag inte tänker försöka hitta någon styrka ur "stillhet och förtröstan" idag.
Den här nykterheten har inneburit en jävla känslokavalkad som gör mig helt utmattad, samtidigt som jag har en energi och ett fokus som har slumrat sött länge.
Men jag känner mig helt oresonlig!! Orkar inte med något ömsint förstående med något.
Inte med er andra heller; för jag skulle bara vilja sparka på er och skrika; Res er upp och gå framåt! Ligg inte där och göm er under er osynlighetsmantel (offerkoftornas finklänning). Ni är storslagna och dådkraftiga människor.
Annars hade ni inte orkat supa så förbannat bra.

Godmorgon alla i kaffegänget!
Natalia: Då tar du nya tag. Blir bra för dig med att börja med träning nästa vecka. Träning hjälper mot det mesta. Hoppas du får en fin dag på jobbet!

Nu ska jag snart baka ut mitt bröd som har jäst under natten. Nybakat bröd, kanske det godaste som finns?! Sen promenad och senare idag ska jag på ett bjudning. Tar bilen dit, det är både praktiskt och bra för enheterna, för då kan man ju inte inta enheter :-) Igår blev det måttligt intag, det känns bra idag, dricker gott kaffe. Jag tycker att mitt enhetsintag har gått ner under 2024. Jag känner att jag har ett nytt tänk och det ska jag fortsätta med.

Nu skapar vi en bra lördag!

@Denlillamänniskan Tack! Ha en fin dag 😀

@Denlillamänniskan Tack! Ha en fin dag 😀

@Tröttmamma
Kära du,
Oavsett vad som hänt för 10 år sedan är för 1o år sedan. Du har straffats länge tycker jag. Och jag känner igen mig i din situation, även om jag inte har samma historia. Jag blev utsatt för något som jag inte skriver ut här. Men mitt ex trodde något annat och i fyllan anklagade han mig väldigt ofta. Jag hade gjort slut då han drack för mycket för vad jag tyckte var ok. Och jag var med om ett trauma som gjorde att jag fastnade med honom i flera år. Han stöttade mig i början. Och senare ifrågasatte han vad som egentligen hade hänt. Genom denna tråd går det upp för mig ännu mer, hur han psykade mig.
Jag upplevde självmordstankar ofta under de åren som traumat spelades upp i mina tankar. Och jag lärde mig att hindra starka impulser då jag upplevde en möjlighet att få slut på livet, genom olika sätt i vardagen.
Så kunde jag bara inte leva!
Jag levde isolerad med mitt ex. Och jag passade upp och försörjde honom.
Det ville jag inte!
Min väg till frihet, blev att söka professionell hjälp.
Det tog fler år innan jag hittade rätt.
Jag prövade massor av människor, i sina professioner.
Betalade dyrt till flera, parallellt som jag hade kontakt med professionella i vården.
Jag behövde känna att jag klickade med personen jag skulle prata med, i början.
Senare tog jag den hjälp som erbjöds, då jag var desperat att bli fri från mitt trauma.
Jag tog hand om mig själv med yoga och meditation.
Och fick kraft att säga rätt ut till en allmänläkare vad jag behövde.
Jag ville bli fri från mitt medberoende.
Och jag blev det.
Han flyttade ut, som han vägrat i alla år innan.
Ett år gick.
Jag upplevde ännu det trauma jag varit med om.
Och jag sökte ytterligare hjälp.
Och fick det.
Bearbetade traumat.
Med en psykolog som vågade ta sig an mitt trauma.
Det är inte som kan. Eller vågar. Inom professionen.
Och jag började blomma igen.
Jag får en känsla av att du behöver blomma igen.
Träningen ger dig må bra hormonet oxytocin.
Om du inte längre gör det som fick dig att må bra, så kan det förstås leda till depression.
Du skriver "Jag är inte samma glada tjej längre. Jag känner mig instängd "
Det fick mig att skriva detta till dig nu.
Du är ansvarig för att må bra.
Han drar ner dig.
Kan du ta med dina barn på något nytt som ni gör tillsammans?
Eller något som ni har gjort tillsammans tidigare?
Som ni tycker är roligt.
Vem har inte gjort "fel" i sitt liv.
Du ska inte straffas för något som är historia.
Det är fegt att anklaga dig.
Han är en missbrukar som stannat i utvecklingen av alkoholen.
Det läste jag här en gång.
Att en alkoholist stannar upp i den ålder som missbruket började.
Minns inte helt hur det var.
Men det hjälpte mig att förstå, varför mitt ex var så omogen.
Han drack varje dag.
Och han var som ett stort barn.
Ta vara på dig själv.
Och kom ut på roliga saker. Med dina barn.
Du förtjänar att må bra.
Och då kan du inte isolera dig.
Det mår ingen bra av.
Fortsätt skriv här!
Ta emot det som du vill ta emot.
Det som inte gynnar dig, öva på att inte ta åt dig.
Jag utgår från min erfarenhet.
Det gör förmodligen alla.
Det här forumet har varit väldigt hjälpsamt för mig.
Jag hoppas att det blir det för dig också.
Du har påbörjat en process, att skriva här.
Det är modigt av dig.
Du har påbörjat en resa, att sätta ord.
Om du vill ha en mer trygg plats att skriva på, så skulle jag rekommendera dig något som heter skriva terapeutiskt.
Write Your Self.
Jag har skrivit sedan min ungdom.
Till mig själv.
Och jag har gått skrivkurser för att bearbeata olika saker.
Jag träffade en skrivlärare som ville prova ett distanskoncept med mig i att skriva terapeutiskt.
Det var så bra.
Jag skrev om hur jag önskade mitt liv.
Jag kunde gå vidare till nästa steg i livet.
Att våga träffa en ny man.
Och nu funderar jag på att lära mig denna skrivterapi för att hjälpa andra genom skrivandet.
Där blir man inte dömd.
Allt är tillåtet att skriva.
Och det handlar inte om att värdera, vad som hänt.
Utan att skriva det liv man vill ha.
Det är ett sätt att sätta ord på hur man vill ha det.
Det funkade bra för mig.
Men så har jag också skrivit i mer än 20 år så det var ett bra sätt för mig att utvecklas.
Då jag även arbetat med personlig utveckling i 25 år.
Men det kan vara värt att kolla upp, då du skriver att du kanske lämnar forumet.
Kanske det finns en skrivgrupp i närheten av där du bor, som kan intressera dig?
Jag har deltagit i flera skrivgrupper och det är många som skriver om missbruk, medberoende och psykisk ohälsa, sjukdomar och så vidare.
Jag har aldrig mött någon människa som varit dömande där.
Vi är alla människor.
Som förstår varandra och inte förstår varandra.
Jag fick adhd som vuxen och jag förstår inte allt.
Men jag lär mig.
Då jag vill utvecklas.
Och jag möter ungdomar i mitt arbete.
Där ser jag alla med autism och adhd.
De förstår inte varandra.
Jag är fyrkantig.
Och jag ser andra som är fyrkantiga.
Jag tror att alla vill väl.
Var snäll med dig idag.
Du är värdefull!

@Maskot82 Skönt att du fick ett lyckligt slut på dag 34!

@Rustning God Morgon!
Nej, problemet är såklart inte att man är efterbliven och inte förstår. Då skulle ju ingen någorlunda intelligent människa dricka alkohol efter jobbet och succesivt öka konsumtionen.
Svårigheten är just det där behovet att få gå in i sin egen bubbla, där ångest och tristess försvinner. I början funkar det ju alldeles utmärkt. Det funkar toppenbra i flera år till och med. Men vi är ju här för att det inte har fungerat. Hade det gjort det så hade vi suttit här harmoniska och lyckliga.
Jag har försökt hitta andra sätt att få andrum från mig själv och jobbiga saker i livet. Hoppas du hittar det andrummet på något sätt.
God lördag önskar jag dig!!

Dag 35 idag.

Som jag skrev igår så hade jag en del sug och känslor av rastlöshet och samtidigt lätt uttråkad. Det gick dock över efter ett tag. Får se om samma känsla kommer över mig idag.

Ända tills nu så har det gått rätt enkelt och jag har bara sett och känt fördelarna med att inte dricka.

Men jag stod iallafall emot igår, åt en del gott och drack julmust istället.

Känner mig glad åt att jag orkade stå emot locktonerna och kunde vakna utvilad och fräsch idag istället för torr i munnen med känslan av ett misslyckande ringande i huvudet.

Ny dag nya tag med siktet på att påbörja dag 36 imorgon.

Dag 35 idag.

Som jag skrev igår så hade jag en del sug och känslor av rastlöshet och samtidigt lätt uttråkad. Det gick dock över efter ett tag. Får se om samma känsla kommer över mig idag.

Ända tills nu så har det gått rätt enkelt och jag har bara sett och känt fördelarna med att inte dricka.

Men jag stod iallafall emot igår, åt en del gott och drack julmust istället.

Känner mig glad åt att jag orkade stå emot locktonerna och kunde vakna utvilad och fräsch idag istället för torr i munnen med känslan av ett misslyckande ringande i huvudet.

Ny dag nya tag med siktet på att påbörja dag 36 imorgon.

@Se klart Jag har just läst hur du tänkte och kände i januari för tre år sedan. Känner igen mig och med tanke på att du lyckats så bra med din nykterhet, ger det hopp för mig.
Ekmans ord är kloka; "Ensamma mäktar vi inte läkningen". Har funderat lite över det. Nej, jag klarade det ju inte på egen hand. Så forum är bra för mig. Inte för att mitt liv blir lättare eller skönare av det. Men jag är inte ensam på min väg.

50 dagar idag. Hjärnan har börjat dra igång igen och talet flyter rappt. Så skönt. Lite återbetalning på ansträngningen!

@Himmelellerhelvette Tack för din kommentar!

Jag sparade bastubadet till idag istället, ska skotta snö och sen hoppa direkt in i bastun. Brukar vara en bra kombo 😀

Det är precis som du skriver de tillfällena när jag varit ensam som känts skönast att dricka. Frihetskänslan av att inte behöva förhålla sig till någon annan. Brukade sätta mig i fåtöljen framför brasan med ett gäng öl och allt var myspys ända tills jag insåg att jag druckit mer än planerat. Sen vakna med lättare eller starkare ångest beroende på hur mycket som druckits.

Skönt att vakna fräsch idag!

Hallå i stugan 🙂

Vaknade aldeles för tidigt inatt. Avstod dessvärre inte enheter igår och då blir sömnen alltid knapp. Min sömn krånglar ändå men utan enheter kan jag iaf ta min sömnmedicin och angripa det på andra sätt och det ger alltid bättre förutsättningar för sömn. Att ha haft en till person här som också jobbar avvikande tider och kommer hit mitt i natten har nog varit vad som stört min återhämtning mest. Känner att sömnbristen börjat bli påtaglig och det räcker inte med att få sova en bra natt nångång ibland. Gårkvällens enheter var ett oönskat tillfälle som inte alls var planerat och det var det sista min kropp behövde i en period där det är tillräckligt mycket ändå. Fokus ligger som vanligt på att skapa en ny bra dag i taget men behöver lägga extra fokus på sömn och att återupprätta energi. Nästa vecka ska jag börja träna igen efter uppehåll i samband med covid och det Det ska bli skönt.

Har legat nerbäddad med kissarna och läst inatt och det är mysigt. Kan ligga kvar här nån timme till innan det är dags att ordna mig för jobbet.

Önskar en Godmorgon och så skapar vi en ny bra dag 💕