Senaste kommentarerna i forumet

@Ny dag Tack för dina fina ord❤️. Det betyder mycket och det gjorde mig rörd❤️.

Snart är februari till ända. Jag har testat att försöka dricka med kontroll. Ibland har det gått bra, men ett par gånger har jag druckit tills jag somnat. De flesta dagar har jag ändå varit nykter. Efter min vita januari tycker jag att det är lättare att vara nykter många dagar i följd. Jag har varit på en anställningsintervju och hoppas att den gick bra. Får svar inom ett par veckor. Har fått vara frisk och tränar på allsidigt de flesta dagar.

Jag har läst en hel del och även tittat på Youtube. Det jag har lärt mig har gett mig större möjlighet till reflektion och analys.

Mitt drickande triggas först och främst av stress men också av att vara ensam/tristess. Var på ett evenemang för någon vecka sedan i sällskap. Hade inte tänkt att dricka men alla gick till baren så även jag tog ett glas vin. Inga problem, det stannade vid ett glas.

Jag har haft en riktigt bra läkare när jag varit sjukskriven i ett par omgångar för utmattning. Jag har förstått att jag lever med kronisk PTSD, vilket innebär en ständigt lite högre anspänningsnivå. Mitt mönster har blivit att ta till alkohol för att kunna slappna av och gå ner i varv. Det har blivit en ond cirkel som jag behöver bryta. Det positiva är att jag äntligen förstår vad som sker i kropp och knopp och orsaken till det. Det är dock en sak att förstå det intellektuellt och en helt annan sak att hantera. PTSD sitter inte i huvudet utan i kroppen.

Bessel van der Kolk är en läkare som bland mycket annat skrivit boken: "Kroppen håller räkningen". Den blev en riktig ögonöppnare. Vi är många som på olika vis farit illa under vår barndom. Det resulterar ofta i PTSD-liknande symptom som många hanterar med alkohol eller andra droger. Jag har slutat tycka att jag är dålig som inte kan hantera alkohol. Det finns ju en orsak. Nu är målet att göra så gott jag kan för att bygga hälsa och komma ur min depression.

Mars månad kommer att inledas med en familjesemester. Är inte särskilt orolig för att hantera alkohol då eftersom ingen i sällskapet dricker några mängder. Dessutom är det flera barn med och där går en absolut gräns. Efter semestern ska jag försöka hitta någon form för kroppen att stresshantera. Yoga eller mindfulness är det jag ska börja med att prova.

@vår2022 Så svårt det är ibland. Tycker du gjorde klokt i att ta den långa promenaden med hundarna och riktigt försöka ta reda på varför den där känslan finns. Men precis som du skriver ibland måste vi fokusera på det vi kan påverka och försöka bara vara. Fortsätt sitt still! Du är en anmärkningsvärd person, klok som en bok och med hjärtat på rätt ställe. Dessutom har du en massa insikter som många andra inte har och framförallt är du god vän med dig själv nuförtiden. Jag tror inte du behöver bry dig om du sa si eller så. Inte ett smack såsom jag “känner” dig! Önskar dig en njutbar lördagkväll 🥳❤️🥰

@TessanTuss yes! 🙌🏾

Tänkte att jag egentligen inte orkar skriva ner mina tankar, men säger ju till alla andra att det är så bra och givande, så då ska jag gör det själv också😁. Den här veckan har jag varit lite låg, en känsla i kroppen som stör mig. Den tar inte helt över och jag kan lägga den åt sidan när jag gjort annat. Pratade i veckan om att jag drattat på ända, inte ner i en grop känns det som, men jag sitter där fortfarande på ändan. Kommer med goda råd till andra att sitta still eller att fokusera på sin värderade riktning, dit uppmärksamheten går sker tillväxt. Själv känner jag mig lite blind nu och kan inte få syn på min riktning eller var jag ska lägga mitt fokus. Famlar lite. Vet inte riktigt vad jag känner, men typ släng av förbisedd, duger inte och det stör. Märker också att jag fokuserar på negativa tankar som växer i omfång. Precis det som jag inte ska göra. Dit uppmärksamheten går sker tillväxt…gick i skogen med hundarna i 2,5 timmar och försökte släppa alla tankar. Tankar som ”jag vill inte vara här i detta läge”, ”skulle jag gjort si eller så istället”, ”varför sa x så”, vad menade x?”…bort med dessa tankar! Det är negativa tankar som växer i omfång och ger negativa känslor. Började frenetiskt att leta efter min värderade riktning med kände mig skumögd, sa till mig själv sluta leta, bara va. Sitt still som du råder andra att göra. Sitt still och byt fokus. Skit i alla tankar om si eller så. Fokusera på de värden som är viktiga för dig i livet. På det som finns där i ditt liv. Se dem. De negativa tankarna för bara in mig i en negativ spiral som ett brev på posten när det triggas.

I dit uppmärksamheten går sker tillväxt, handlar det om att det jag tänker, gör och känner, det stärks och blir mer robust och automatiserat. Jag hjälper mig själv om jag medvetet riktar mig mot upplevelsen av trygghet, mot nyfikenhet, mot det som intresserar mig, det som ger mig sköna känslor. Det är dit jag ska rikta mitt fokus, mot sköna känslor, då kommer jag att komma i rätt riktning igen, mot mina värden som jag uppskattar. Allt det andra är inte viktigt, det som ockuperat mig ett tag. Det är inte viktigt. Så sitt still ett tag till, så kommer du är bli klarsynt igen och hitta din riktning.

Ja, det var skönt att ha detta samtal med mig själv och samtidigt sätta ord på det. Nu sitter jag lite mer still igen😁.

@Rikard930
Förlåt om jag blandar mig i! Jag kommer från "den mörka sidan", jag kämpar för att bli nykter.

Om du skriver här kommer du inte att sakna inlägg som förespråkar separation / skilsmässa.

Jag vet naturligtvis inte er relation ser ut, men om du, din hustru och era gemensamma barn vill ha ett fungerande liv tillsammans kanske du skall kontakta socialtjänsten i den kommun ni lever i?
Jag vet inte om det fungerar att göra en orosanmälan makar emellan, men om ni tar hjälp av socialtjänsten och vården kan ni få svart på vitt om huruvida din hustru dricker.

Vården kan lätt se om det finns ett missbruk genom ett test av CDT, som ger svar om långvarigt alkoholintag, och PeTH som visar den senaste tidens alkoholintag.

Eftersom din hustru arbetar som lärarinna (OBS! Genus) riskerar hennes eventuella missbruksproblem att drabba hennes elever, så det är av största vikt att ni reder ut detta.

Jag hoppas innerligt att ni skall kunna lösa era problem!

Gå med Gud!

Det låter som du redan är långt fram i din process och sedan tidigare tänkt på separation, hoppas verkligen din fru får insikt i sin problematik och söker hjälp!

@Varafrisk
GRATTIS!!🎉 400 dagar! Det har hänt lite sedan din tidigare tråd. "När kommer dag nummer två". Nu är du på väg mot ÅR nummer två! 👏👏🤗 Det är starkt gjort av dig att åstadkomma den förändringen👍💪

Det som gör lite ont att läsa är att du ofta känner dig låg och ledsen. Du hjälper andra genom ditt arbete, försök att hjälpa dig själv också!

Använd din inneboende styrka till att förändra det som tynger dig! Andrahalvlek tipsade mig om James Clears bok Atomic Habits, eller 1%-metoden om du fördrar svenska. Läs (eller lyssna till) den! Skapa en ny vana och håll fast vid den.

Börja med din fysiska hälsa, den är grunden till allt. Bestäm för att ta en kort promenad direkt när du kommer hem från jobbet! Oavsett väder och vind!
Om du vill byta kläder innan du går ut, se till att allt är framplockat dagen innan. Då slipper du att fastna i ett tänk om att det är så besvärligt och du är så trött at du inte orkar. Se till att det är lätt att påbörja din nya vana!

När det gäller den mentala sidan, har du övervägt någon antidepressiv medicin?
Jag tar själv en liten dos Sertralin varje dag. Den läkare jag träffade under den tid jag gick till beroendemottagningen rekommenderade ett milt anti-depp mot min bristande självkänsla.
Den hjälper mig något alldeles oerhört i min vardag! Det finns ingen skam i att använda den typen av mediciner.

Som Spock i Startrek sa: Live long and prosper!

💕🤗

Jag vill tro och hoppas att en separation är vad hon behöver för att komma på banan igen.
Vi har gått tillsammans för länge i det här för att hitta en lösning då hon inte är mottaglig.
Jag har alltid haft min fokus på barnens bästa och de vill ju såklart inte att vi separerar men situationen nu är inte bra för dom.
Jag hoppas att en separation är det bästa för alla

I övrigt så dricker jag mycket vatten, äter bra och får i mig mineraler och vitaminer. Fysiskt känner jag inte av alkoholen mer än att magen kan reagera lite om det blivit mer än vanligt.

Hur har det gått för dig @emje?

Jag tänker att det du framförallt behöver göra är att se till att barnen är trygga och säkra, jag förstår att allt måste känns ännu svårare när det är gemensamma och små barn inblandade! Instämmer med det som @Tröttiz skriver: du är högst troligt ensam förälder som kan se till barnens behov just nu.

Har du pratat med någon nära vän eller familjemedlem om problemen? Tänker att det kan underlätta att ha någon som finns där för dig och vet hur läget är. Och fortsätt skriva här, läs andras trådar - vi är tyvärr många med liknande upplevelser.

Skall tilläggas att jag äger en Dräger, så jag vet att jag är nykter.

Hej på er!
Och tack för en fin sida. Har läst mycket här och det är en så fin plats där alla hjälper varandra i detta elände.

Jag har dom 3 senaste månaderna druckit i princip varje kväll.
Det börjar som för alla. Avslappning, hjälp att somna, lite välbefinnande.
Fortsätter med ökade intag för att hamna i samma läge.
Nu sover jag inte ens gott längre. Och inatt när jag vaknade (eftersom jag inte ska köra) fyllde jag på för att senare somna om.
Då kände jag att det här inte var okej.

I övrigt dricker jag när jag kommit hem från jobbet och har stenkoll på mängd då jag ska köra dagen efter. Mellan 0,5-1 liter vin kan man nog räkna i snitt. Dricker dock det ”spanskt” och blandar ut med läsk.
Men vaknar alltid nykter.

Så här har jag hållit på i tre månader. Klart det blivit mer ibland på helgen, men det har också hänt att det minskat.
Minskade för ett par veckor sedan och insåg att jag klarar mig utan jobbig abstinens… så då fortsatte jag lite till.
Nu är jag bara så jäkla trött på det.
Kommer att trappa ner kommande dagar och ta hjälp med läkemedel för sömn (inte benzo)

Någon som varit här? I min sits? Och orkar peppa att det faktiskt går utan att läggas in?
Kan inte läggas in pga anledningar, annars är vården fantastisk på så vis.

Tack på förhand och trevlig helg. Kram på er där ute, ta hand om er.

Det kanske är det enda att göra, att gå isär och ta avstånd…….

@TessanTuss tack i dag blir det nyktert, ska genast hälla ut mitt sista vin. Och fördriva tiden till kl 15.00 bolaget stänger då. Andas ut efter det.

Hej och välkommen hit!
Det låter fruktansvärt. Och att dina barn upptäcker att deras mamma är konstig.
Här finns bra stöd. Fortsätt skriv!
Ta all hjälp som finns att få.
Och ta hand om dig och barnen!

Hej 👋 Jag har tidigare varit lite aktiv här under ”Förändra mitt drickande”. Men - jag lyckades aldrig riktigt bestämma mig och förändra något.
Kort historik - jag har nog alltid haft svårt att kontrollera mitt drickande, alltid varit partypinglan som alla vill ha med på fest.
De senaste 10 åren skulle jag dock säga att det förändrats lite från partydrickande till drickandes hemma. Först bara helger men ofta lite för mycket. Sedan även ”unna sig” i veckorna och även ensam. Förra året spårade det ur mer, jag började gömma vin i garderoben och kände att jag behövde svepa i mig en flaska vin varje kväll.
Jag har en man och två tonårsdöttrar och ett ”ordnat” liv med ett bra jobb.
Min man har aldrig frågat eller konfronterat mig. Den som gjorde det var en kollega som jag kommit väldigt nära de senaste 1 1/2 året. Han tycker inte om personer som dricker, tycker de blir förändrade. Jag pratade med honom en kväll när jag druckit och han bröt helt med mig. Hälsade knappt på jobbet. Det blev otroligt jobbigt för mig då han var en väldigt bra ventil för mycket både på jobbet och privat. Pratade då för första gången med min bästa vän och berättade lite om mina alkoholproblem.
Hon pushade mig att söka hjälp, övertygade mig att hon skulle vara med mig igenom det här.
Det här var runt jul/nyår.
Vi har en väldigt bra försäkring via jobbet men jag kände mig inte alls trygg att ta hjälp via den då jag är övertygad om att de hade lyckats ta reda på vem det var som sökt hjälp.
Hur som helst vände mig till en beroendemottagning i Stockholm. Var så jävla nervös. Jag fick fylla i nåt formulär och sedan fick jag en videomötestid typ 1 månad senare. Fortsatte dricka varje kväll… sa inget till min man men pratade varje dag med min bästa vän ♥️
Hade första mötet med ”behandlaren”, kändes bra men blev väldigt känslosam. Kände direkt att jag litade på och kunde vara öppen med henne. Kände panik blandat med någon form av lugn inombords. Jag skulle göra detta. Men hur?! Hur skulle JAG klara det? Och ville jag det innerst inne? Och vad är det egentligen jag flyr från? Så galet mycket som snurrade. Fick en läkartid typ 14 dagar efter, innan dess skulle jag ta blodprov. Det fick mig så sjukt nervös. Tyckte jag hade börjat känna smärta bak i ryggen och var extremt övertygad om att något var ”förstört”.
Så var dagen för läkarbesök där. Jag var otroligt nervös.
Det som fick mig att känna mig lite starkare var delvis bästis som ringde och peppade hela tiden och även min kollega som jag kunnat börja prat med igen och som också stöttade.
Läkaren var säkert 10 år yngre än mig och jag fick inget superförtroende men men. Vi pratade lite om vad jag ville uppnå och vilka möjligheter som finns.
OCH - proverna såg helt ok ut. Förhöjt kolesterolvärde men det var det enda. Otroligt!! 🥳
Jag berättade att jag i den bästa av världar skulle vilja kunna komma tillbaks till att kunna ta två glas vin till en god middag och sen vara nöjd, men att jag har full respekt för att jag och min hjärna kanske aldrig kommer komma dit och att jag då föredrar nykterhet.
Hon skrev ut naltrexon som jag började ta för precis en vecka sen. Sen dess har jag inte druckit en droppe! Har känt riktigt sug en gång men that’s it! MEN reflekterar ändå varje dag över alkohol och att jag ska vara nykter.
Däremot är det ju en känslomässig bergochdalbana och jag har ett sånt jäkla jobb att göra.
Min man har inte frågat en enda gång hur det går och hur jag mår… det är en stor sorg och något som jag också kommer behöva ta itu med….
Har första KBT samtalet om netto år veckor. Helt orimligt vilka jäkla väntetider det är…

Så - ville bara dela med mig om det är någon annan som står inför samma beslut och resa eller gått igenom liknande 😊

Ha en fin nykter lördag!
//H

Idag, nästan ett år sedan mitt förra inlägg sitter jag på mitt rum på beroendeavdelningen på psyk. Sista året har det brakat iväg ganska duktigt i mitt drickande.
Har aldrig vågat sökt hjälp förut men nu var det dags.
Vet inte om det var rätt väg att gå men jag åkte absulans efter att ha självskadat i ett rop på hjälp.
Dom kapar topparna på abstinensen med en relativt mild benzo.
Fyfan hoppas detta får ett slut nu.
Hälsningar Rubius

Idag har jag varit nykter i 400 dagar! Så tacksam över det! Jag är tacksam över att jag är så stabil i nykterheten för nu när det är så svajigt i livet skulle det annars vara lätt att dricka. Men mitt osunda leverne just nu med snacks, sötsaker och för mycket pasta och grädde i maten sänker mig. Gör mig ledsen. Vill inte ha en vår och sommar till med kläder som jag egentligen inte vill ha men använder pga storleken. Om jag lyckades ta lite korta promenader tror jag att det skulle påverka mig positivt. Jag inte lusten el drivet men jag blir mer låg.

På jobbet har jag mest fikat och ätit lunch. Läst mail. Det är en konstig känsla. Har pratat med en del kollegor men mina teamkollegor har inte pratat m mig, vi har bara sagt hej. Försöker verkligen inte fokusera på det men jag blir ändå ledsen. Vaknade inatt och grubblade på jobbet. Ja…det snurrar runt i mina tankar väldigt mycket just nu. Ska åka och handla mat. Sen kommer barn och svärdotter hem. Vi ska grilla lite korv.

Ha en fin lördag!

Kramar❤️

@Rikard930
Hej.
Så otroligt jobbigt det måste vara då det finns barn med i bilden.
All styrka och varma tankar till dig.
Jag har ju inte den erfarenheten med barn, men nog den erfarenheten att ha levt med en som drack, ännu dricker alltför mycket. Och han har barn, inte jag.

Jag har varit den som märkt av smygsupande, han kunde raggla, men nej, han hade minsann inte druckit. Och det fanns alltid anledning till att dricka. Och jag tänkte att han har ju barn, varför slutar han helt enkelt inte, hur svårt kan det vara sat ..#¤%&/!! Men, jag lärde ju mig allt eftersom att det hör till liksom till beroendet. Beroende kan sitta så djupt.

Efter att jag desperat ha letat efter olika sätt för min/vår situation kom jag att ha kontakt med numera nyktra alkoholister, andra anhöriga, och lyssnat på podd. Jag har nämnt det i annan tråd, att "2 fyllon och 1 sanning" tycker jag är bra, tar upp både anhöriga och de med beroende. I ett avsnitt är poddledarens fru med, och hon berättar om sin upplevelse som anhörig och mamma.

Då jag gick in på ditt inlägg hade jag nyss läst ett stycke på nätet om förnekelse:
" I grunden är förnekelse en mänsklig skyddsmekanism. Vi orkar inte med verkligheten och försöker uppfinna en egen. Där kan alkoholen utgöra en snabb men kortsiktig genväg. Tyvärr blir det lätt en ond spiral där drickandet gör verkligheten jobbigare och samtidigt är det enda som får dig att må bra. Det är mänskligt att klamra sig fast vid en sådan lösning."

Vad gäller barnen så är du just nu den förälder med förmågan att se till deras behov, att ge dem trygghet. Att finnas där för dem på ett sunt sätt.
Hon har inte den förmågan i alla lägen just nu vad jag läser av din text, tyvärr. Jag hoppas verkligen att hon inser att hon behöver hjälp, och att hon tar den.

Gällande barnen, kanske det vore klokt att ha "plan A, B", t ex "Om detta händer, gör vi så här ... ". Vad tänker du om det? Eller du har kanske gjort upp sådana strategier redan? Barnen är ju små och de mår ju inte bra av att se sin mamma i vissa tillstånd, att t ex kunna fara iväg någonstans vid behov?

KRAM.

@Branda välkommen hit! Du är inte ensam! Vi hjälps åt, peppar o stöttar!
Jag känner också sånt självförakt när jag inte kan vara måttlig! För mej gäller nolltolerans! Jag hittar mycket styrka o vägledning här i forumet! Läs o skriv !
Nu ser vi fram mot en fin skön nykter lördag! 😍

Har försökt så många gånger, men det vill sig inte. Varför vad gör jag för fel? Vill inte känna njutning och livet i mig bara när jag dricker.
I dag är första dagen jag ska låta bli. Dricker i stort sett varje dag nu vin. Hatar det samtidigt som jag älskar att ta första glaset. Sjukt jag vet. Hur fan kunde jag utsätta mig för det här.

@Ny dag ❤️Tryckte på spara istället för att svara men nu kan jag svara iaf… Det är så bra att du skriver och jobbar på så bra i din nykterhet. Det handlar ju inte om att du inte kan och inte vet…jag tänker att det mer är att kapitulera…att vara ”där”.

Är du på semester el bor du nära skidbackar? Jag åker inte skidor men min man älskar det. Vi åkte t Sälen när barnen var små. Glad över att ha den möjligheten för det är ju ganska dyrt men jag brukade skoja att vi sparade pengar på mig som inte åkte.

Ha en fin lördag!

Kram❤️🥰

Vilken jobbig situation! Ja, vad gör man?!

Jag är gift med en mycket nyligen nykter alkoholist och har samma erfarenhet av smygdrickande, gömmande och lögner.

Har också pratat med min partner flertalet gånger då jag varit orolig för att han druckit för mycket, ibland med perioder då jag upplevt att han dragit ner. Men efter hans ”uppvaknande” har det visat sig att han alls inte drog ner utan bara ansträngde sig mer för att gömma och smyga. Drickandet har istället hela tiden eskalerat.

Jag lämnade till sist min man och en tid efteråt insåg han varför och valde att söka hjälp för sina problem.

Det går förstås inte att säga hur någon annan ska göra. Det jag kan säga är att han i våra samtal efter att han kom till insikt har sagt att det inte spelade någon roll vad jag sa eller gjorde under tiden vi levde tillsammans eftersom han inte kunde se att hans drickande faktiskt var problematiskt. Det fanns alla möjliga (egna) förklaringar till varför han behövde dricka, och den sista perioden innan jag flyttade gick också stora delar av hans energi till att planera sitt drickande så att jag/vi i familjen inte skulle märka det (vilket vi förstås ändå gjorde). Det enda som fick honom att vakna upp var att jag lämnade honom. Eftersom det är så nytt vet jag förstås inte om det kommer att hålla i sig på sikt.

Det som hjälpte mig var dels att jag av annan anledning hade kontakt med vården och där berättade om mina upplevelser och fick väldigt rak feedback om att det inte handlade om riskdrickande (som jag i min egen förnekelse tänkte) utan om ett beroende.

Dels att en barndomsvän, som tillfrisknat från grav alkoholism, när han blev frisk berättat att det enda som hjälpte honom att tillfriskna var att andra tog avstånd.

Kanske ett första steg kan vara att ta hjälp för egen del för att få hjälp att reda i dina funderingar? Alkoholhjälpen har ett nummer du kan ringa som du hittar här på sidan. Att läsa på om beroendeproblematik kan också vara till hjälp.

Den tuffa sanningen är att det inte går att få någon annan att sluta dricka om de inte själva vill.

Förstår att situationen måste vara väldigt tuff, speciellt med små barn och skiftarbete! Vänta inte med att söka hjälp för din egen del, jag tänker att det är första steget för att hitta rätt väg för dig och dina barn.