Senaste kommentarerna i forumet

Det enda du kan göra är att lämna - även för dina barn. Men det vet du nog… har du samtalsstöd?
Känner omgivning o skola osv till barnens situation så de får stöd?

Ja precis! Jag hoppas jag ger mig själv en spark där bak och tar tag i det. Vill ju lära mig ett normalt drickande och få bort den till vardags! Man blir bra sliten och ser inte så pigg ut heller tyvärr.

@rabbitgirl slutade du tvärt eller nertrappning? Jag har ångestproblematik som inte är behandlad och även sömnproblem. Sömnproblemen kom i tidig ålder och jag märkte ganska tidigt att jag sov som en stock med hjälp av alkoholen. Fast det är först nu under och efter pandemin som det har eskalerat i mängd och jag har höjt tolerans nivån med alkoholen. Dricker jag mindre än 4 glas så får jag den effekten du skrev om. Starkt jobbat av dig att bli måttlig. Jag vill oxå bli det men just nu vet jag inte hur jag ska gå tillväga.

@Me Fortsätt att kämpa nu! Det värmer mitt hjärta att höra. Så ofantligt mycket.

Jag är på dag 47 nu och kampen är till stor del över, satsar på 2 månader. Kommer lite små tankar emellanåt men det är på en sådan liten nivå att det är faktiskt lätt att ignorera och framförallt så är det allt mer sällan, det är nog nu så att det redan är mer undantag en regel att tankarna på A dyker upp. Regel är att jag inte längre känner något sug. Otroligt skönt, vaknar på morgonen och är frisk! Känner mig pigg och glad. Orkar göra saker. Har så mycket energi igen, känns nästan som man var ungdom igen. Det är så värt det, nykterheten.

Jag drack också, men mer en flaska om dagen, eller 3-7 dagar i veckan. Nu pratar vi 10 år. Minst. Det där är jag hemskt gärna utan.

@Rustning Wow 🤩 Kanonbra fördelar! Fokusera på alla fördelar så blir den nyktra resan tusen gånger lättare.

Kram 🐘

@ Amanda, minns dig också ❤️ jag hejar så det gör ont i hjärtat på dig och ISE. Jag har snart varit nykter i tre veckor… var så illa, höll på dricka bort livet… men den här gången har jag bestämt mig. Ingen skada som inte går reparera är skedd. Jag har kvar mina barn, mitt jobb, familj och vänner… körkort… hälsan (hoppas jag). Det går!!! Det är inte kört. Jag kämpar verkligen, men om jag klarar det så lovar jag alla i det här forumet att det finns en utväg. Man måste bara lösa gåtan, och svaret ser nog olika ut för oss alla. Jag hade så mycket problem på slutet, drack utan problem två flaskor per dag. Ibland tre… nu snackar vi sju dagar i veckan.. men nu är jag på väg, nytt liv! Det är så härligt vakna på morgonen utan ångest, inte behöva fundera på vad fasen hände igår.

Dag 9: Fortfarande förkyld. Så trött och orkeslös. Vet inte vad som beror på förkylningen och vad som beror på kemisk obalans i hjärnan. Kanske inte spelar så stor roll. Jag tar det lugnt oavsett. Försöker uppbåda tålamod och ta en dag i taget. Imorgon är jag tvåsiffrig!

@vår2022 Har läst mycket i din första tråd idag. SÅ mycket igenkänning: Dålig självkänsla med rädsla för att "tycka fel", Lära sig att se till sina egna behöv, glädjen i träningen, lågkolhydratkost, oro över ett barn, konflikter som äter en, arbetslösheten och mycket mer. Jag är fortfarande inte redo för ett beslut om total nykterhet, men läser mycket på forumet och tänker att det kanske måste bli så.

Tio dagar utan A. Jag har mått dåligt flera av dessa dagar. Ångest. Nerverna på utsidan. Rastlöshet och tristess.
Det är som värst från sena eftermiddagen fram till middagen. Efter det lägger sig suget.
Men bra saker också.
Det är väldigt skönt att vakna utan ens någon antydan till baksmälla. Även om man druckit lite kvällen innan känner man ju av det.
Mer lugn i kroppen. Mer avslappnad. Stressnivån har sjunkit.
Mycket mycket bättre koncentrationsförmåga och arbetslust och lust att göra saker över huvud taget. A är ju så oerhört passiviserande. I varje fall för mig.
En annan sak är ju att man inte behöver skynda hem för att få dricka. Med A i kroppen orkar inte läsa eller jobba.bara sitta och skrolla i mobilen eller kolla på tv.
Ett annat plus är att jag slipper planera tillvaron så att man inte ska behöva köra bil på kvällarna etc. Tidigare har jag varit så otålig. Ingenting har varit roligt utan A. Att tex gå på bio en lördagkväll har ju varit uteslutet. Man kan ju inte dricka på bion. Och inte innan heller för då blir man så kissnödig osv.
Ikväll kände jag också lite äkta harmoni och glädje utan A. Jag satt i bilen med mina söner och vi lyssnade på musik. Det var så roligt och harmoniskt. Helt utan A. Det var en väldigt angenäm upplevelse.

@Tröttmamma
Jag tror vi alla har varit där, att vi inte klarar av att lämna utan "fastnar" i relationen som vi vet inte är bra för oss. Jättesvårt och otroligt jobbigt så var inte så hård mot dig själv.
Otrohet är såklart ett stort svek, började han dricka i samband med det?
Oavsett så går det ju inte att skylla sitt drickande på någon annan eller att använda det mot dig.
Jag tror du vet det inom dig också.
Så här i efterhand så har jag förstått att min ångest under den tiden ville säga mig något, ville få mig att vakna upp och göra val som var bättre för mig.
Som jag minns det så letade han efter varje anledning för att få dricka, hittade på en massa och drog igång världens bråk för att kunna säga" titta, vad du nu fått mig att göra" och kallade dessa tillfällen för återfall när han aldrig egentligen blivit nykter.
Det är tufft. Det bästa jag gjort är att lämna men jag vet att det inte är lätt.
Bra att du är här igen och skriver.
Kram

Hej @Tröttmamma! Jag blir så ledsen när jag läser det du skriver. Att du varit otrogen är såklart illa men jag tror inte att han har blivit beroende bara på grund av det. Det är hans val att dricka. Jag tycker inte du ska ta på dig att det är ditt fel, han behöver lösa sina känslomässiga problem. Han har tagit på sig offerkoftan och lurar dig att tro att det är ditt fel att han dricker. Att du var otrogen kan ha varit den utlösande faktorn som fick det att spilla över för honom men jag vill tro att han haft stora tendenser till ett beroende redan innan det. Att du drar dig tillbaka från allt runt om i livet med socialt umgänge låter inte hälsosamt för dig. Var det längesedan du var otrogen. Jag kan förstå att du inte vill göra honom orolig om det är ganska färskt. Kram

Det är viktigt att ventilera och få perspektiv: Man blir helt knäpp annars. Det låter som att din man försöker få dig att ta ansvar för hans handlingar. Det är hans val att dricka. Jag har haft en tidigare partner som varit otrogen och jag är inte alkoholberoende. Jag vet det är svårt men försök att planera in något som du tycker är roligt! Har någon vän du kan rida eller spela padel med?

Var aktiv här för ett par år sedan. Jag fick så mycket pepp och stöd. Jag kände mig stark och trodde ett tag att jag skulle klara av att lämna men nej, jag är kvar.
Lång historia kort.. jag lever med en man som har stora problem med alkoholen. Problemen beror på mig, jag har svikit honom i vårt förhållande genom otrohet. Han vet om det och hans beroende av alkohol beror på mitt svek och att han mår dåligt över det jag har gjort.
Ena stunden har han förlåtit andra stunden så litar han inte på mig. Jag har fullförståelse för att han inte liar på mig och att han mår dåligt över det som hänt. Men ska jag ta på mig att han dricker? Är det mitt fel att han dricker? Det finns så mycket mera att berätta men jag vet inte hur mycket ni orkar läsa.
Jag har levt i det här så länge att jag känner själv att jag är personlighets förändrad. Jag träffar väldigt sällan mina vänner för han tror jag är otrogen och då dricker han, jag är aldrig med på företagsfester av samma anledning. Jag har lagt ner mina intressen, ridning och padel eftersom det enligt honom tar för mycket tid. Jag är inte samma glada tjej längre. Jag känner mig instängd och vågar inte göra någo för då triggar det honom att dricka ännu mera och jag vill inte att barnen ska vara ensam med honom när han dricker. Han ljuger om hur mycket han dricker, hur ofta och hur mycket pengar han lägger på det. Jag har till och med kommit på honom med att använda kreditkort.

Jag vet inte vad jag vill få sagt, jag vill bara börja någonstans för att få ut min ångest.

@anonym8878
Kära du. Så fint att du skriver igen. "I denna tråden känner jag att jag kan skriva helt ofiltrerat utan att bli dömd. Tack❤️" Det är så viktigt att få skriva ner sina tankar. Och det är fint att skriva med ens vänner här. En form av gemenskap. Att våga blotta sina tankar. Det är utvecklande. Jag lär mig något nytt då och då. Jag lär mig se världen utifrån andras synvinklar, då jag oftast utgår från mig själv. Jag har ju bara mina erfarenheter och ibland så får jag nya perspektiv genom att andra skriver här.
Jag övar på att se situationer från flera håll, men jag utgår ändå alltid ifrån mig, när jag skriver här.
Du skriver att du blev berusad på nyårsafton och var bakis efteråt. Jag minns ett par av mina bakfyllor. De var inte roliga alls. Jag har inte heller lust att skriva om vad som hände. Men det gick väldigt illa ibland. Värre och värre. En gång på fyllan var jag så arg så jag kastade sönder min mobiltelefon i marken. Sedan slängde jag mobilen i en papperskorg. Och snubblade vidare till en park, där jag vilade en stund. Jag mötte en människa som lånade ut sin mobil så jag kunde ringa ett samtal. Jag ringde mitt ex. Han var nog full han också. Att jag kom hem till mig, till min lägenhet. Och att jag ens överlevde den där tiden är för mig en gåta. Jag självmedicinerade ett trauma under ett par år. Sedan gick det åt helvete och jag valde livet. Små små små mycket små steg i rätt riktning utan alkohol, sätta gränser hos psykolog, bearbeta traumat, landat i att allt gick väl, skaffade ny pojkvän, arbete och jag lever det liv jag alltid önskat, tack vare mitt skrivande.
Jag har skrivit hur jag vill ha mitt liv sedan ungdomen. Utan att ha en plan. Fast som en vision. Jag är inte utbildad inom det yrke som jag önskar, ännu, kanske aldrig blir. Men jag har arbetat med mig själv och mår bra.
Allting är möjligt.
Vi individer här och där ute funger på olika sätt. Några funkar lika. Jag tänker att allting går. Jag har ramlat ner i avgrunden och legat där ett tag, men det gick ändå att ta sig upp.
Jag är stark och min vilja är starkare. Jag vill jag vill jag vill jag vill leva. Ett gott liv.
Önskar dig allt det bästa! ❤️
Du kan göra allt du vill! Precis allt!
En sak i taget.

@aeromagnus Yes! Dubbel revansch - för sonens kirurg och dig!

Kram 🐘

@Denlillamänniskan Annie Grace säger bland annat: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen.”

Själv är jag mer grundglad, grundnöjd som nykter men kan också bli så sprallig att jag mentalt gör hoppsasteg. Så till den grad att jag ofta tänkt: ” Hmm, har jag fått i mig någon alkohol av misstag?” Det har jag inte.

Som nynykter kände jag mig också låg, och förbannat trött. Märkte en tydlig vändning i måendet efter 2-3 månader. Tålamod. Det är inte vår bästa gren, men allt man övar på blir man bättre på.

Kram 🐘

Tre veckor utan alkohol. En vecka med träning nästan varje dag. 5/2 ska vår son operera sig igen för sin skolios. Hoppas operationen lyckas denna gång. Jag kommer dock vara spik nykter denna gång som jag borde varit då också. Jag är seg ännu men det blir bättre. Ska väga in mig på fredag. Bävar vad vågen visar men ska ned minst 15kg till juni är mitt mål.

@Ullabulla.
Jag känner att jag kunde finna lite tröst och tillförsikt i det du skrev;
Att du känner igen dig och att det kanske blir svårare ett tag innan ljuset strålar mjukt och värmande på mig igen.
Tack.

@Flarran Tack. Jag värmdes av dina vänliga ord.
Jag hoppas att det går bra med cykeldäcket nästa gång du ger dig på det!

Nu är det tionde kvällen utan A. Jag räknar kvällar eftersom jag alltid drack då när jag drack. Känns ok nu men jag bävar inför helgen.

Hej @snö_flinga :)
Jag är i princip alkoholfri nu (eller väldigt måttlig) för att det går inte att dricka oftare än en gång per månad med de symtomen som jag har :) Kanske är det min räddning, kanske är det bara att lyssna på min egen kropp?
Ja, när jag drack i princip varje dag och slutade dricka (2017) fixade jag det själv. Jag hade inga fysiska abstinens symtom, däremot tog det sin tid att börja må bättre psykisk och det var så klart kämpigt. I ett år försökte jag dricka måttligt, men jag inser att det inte går alls att dricka. Inte för att jag överdriver med mängden, men för att även små mängder gör att jag mår dåligt. Det är nog kanske tid att ge upp denna tanke med måttligt drickande.

@Grävling Grattis till tvåsiffrigt!🥳 Jag var också trött som fan och ofta kände jag mig bakis när jag vaknade och ont i skallen av och till av abstinensen, den första tiden. Det är utrensningen av alkohol som pågår och återhämtning för att få balans i hjärnan. Det är individuellt och tar lite olika tid för återhämtning och balans samt beroende på hur mycket man hällt i sig. Så det tar lite tid men det blir bättre ju längre tid som nykter.

Kämpa på!

@Polerad Som jag minns det tog det några månader innan jag var i balans. Det tog lite tid innan jag sov bra och sen hade jag en huvudvärk av och till ett tag. Ibland kändes det som jag var bakis när jag vaknade, men blev alltid så lättad när jag kom på att jag var nykter. Men tänkte hela tiden att det var avgiftning på gång och att det blir bättre och det blev det. Jobbade nästan helt hemifrån och kunde styra min tid så det gick bra att hantera det. Promenaderna på lunchen i skogen med mina hundar gjorde också gott. Den första alkoholrelaterade ångesten minskade ganska snabbt.

När jag tänker efter har jag ju faktiskt haft alkohol i kroppen typ dygnet runt tidigare. Först natten alkoholpåverkad, på morgonen bakis efter em/kvällens drickande, dagen bakis, påfyllning igen på em/kväll och påverkad och på repeat. Då nådde jag inte mina riktiga känslor och det som skavde bara skavde. Fick inte riktigt rätsida på dem i lullet och det blev också lätt förvridet, förstorat, förminskat eller bortträngt. Jag mindes knappt hur det kändes att vara helt nykter, en längre sammanhållen tid, utan någon som helst alkohol i kroppen längre.

Jag hade börjat gå hos en psykolog innan jag slutade dricka, tänkte att det skulle hjälpa mig må bättre, men det var först när jag slutade dricka, på den tredje träffen, som det gav något. Berättade då om alkoholproblemet, vilket jag hela tiden rundat. Som nykter hade jag kontakt med mig själv och kunde bolla detta med psykologen. Det har hjälpt mig att komma i psykisk balans. Och det är en härlig känsla att vara nykter, en lång sammanhållen tid. Vill aldrig mer tillbaka till hur det var. Gillar skarpt min nya nyktra livsstil med hjärnan i balans.

Hej,
Ett lite sent välkommen hit! Jag känner igen oron med vad man gjort med sin kropp, och jag har ju ingen aning om hur det är för dig- men generellt brukar kroppen vara bra på att återhämta sig om den får möjlighet vill säga. Jag vaknade en gång efter en sen fest och hela tummen hade domnat bort. Tror det finns något som kallas ”parkbänkssyndrom” och det vill vi ju inte ha.
Låter underbart med din resa. Passa på att vila mycket- det brukar man behöva vid alkoholstopp. Och ta en (nykter) dag i taget! Kram 🤗

@Polerad Du behöver inte tänka för långt framåt i tiden, jag tyckte det var lättare att lova mig tre månader i taget, några tar en dag i taget, det finns jättemånga olika strategier. Det luriga med beroendet är att det är som en liten jävul som ljuger och ljuger, kommer på mängder av olika osanningar om att vi kan dricka. Vi vet att vi inte kan eller borde, vi vet att det är farligt och att vi mår skit av det men det hjälper inte om beroendedelen är tillräckligt listig. Man får vara på sin vakt hela tiden. Kram