Senaste kommentarerna i forumet

Blev en hel del tårar när de berättade om "min" krasch.....vi är så lika i vår sjukdom !

Hur kommer det sig att mina tankar är on going i 150 knyck men så fort jag hoppar in här så blir det tyst. Känns kanske lite som typ presentationsångest? Eller scenskräck? Inte helt de känslorna män något åt det hållet, kan inte sätta ord på det.

Idag är jag väldigt trött och ser fram emot att skriva mitt out of Office meddelande på mailen i morgon. Jag har såklart reflekterat en helt del på min relation med alkohol under dagarna jag skrivit hör. Det är ju därför jag är här för att inte gå helt delulu och fortsätta som jag gjort.
För det kommer antagligen orsaka mig mycket skada i framtiden om jag fortsätter såhär. Med största sannolikhet kommer det orsaka mig saka, om det inte redan gjort det.
Hur vet man egentligen hur långt gången man är i kroppsmisshandeln mot sig själv?

Hamnade på en tråd igår där de förklarade att man kunde få nervskador oxh känselbortfall av överdriven alkoholkonsumtion. Det visste inte jag, och då har jag ändå adhd och tillgång till Google ;) dvs jag har nog googlat precis allt jag tycker är intressant.
Min oro har varit levern, njurarna, bukspottskörteln och gallan. Sen som bonus tarmar och magsäck såklart men aldrig känselbortfall.

Sjuka är att jag börjat få någon typ av känselbortfall i mitt lår när jag står rakt upp och ner och sminkar mig. Misstänker att det är en nerv som kommer i kläm kom mitt tidigare diskbråck. Men nu har ju n ny rädsla öppnats. Tänk om jag druckit sönder mitt nervsystem? Hehe hoppas verkligen inte det. Kom aldrig så långt igår kring om det var reversibelt men ska kolla det sen.

Den där polletten som jag skrev nästan trillat ner vinglade till lite till med den kunskapen. Kul kul kul.

Jag har oxå noterat att jag haft extra mycket ångestpåslag/stresspåslag i kroppen de sista dagarna. Det gör att jag blir lite skakig i händerna. Såklart tanken slagit mig att det skulle kunna vara någon typ av abstinens men detta finns kvar även under längre vita perioder så det är nog bara min gad som spelar kroppen ett spratt.
Som den gör ibland. Mer ofta än sällan nu det senaste.

Ääääänyhow! Nu gled vi ut i tankarna igen.
En dag kvar på jobb sen får jag äntligen vila. Saknar att höra havets vågor och känna solen värma mig. Färger på träd och blommor. Ser mest fram emot fruktshakes man kan köpa vi stranden. Ren frukt som de mosar ihop med is och lite sockerlag 👌 det är så gott.

Ber en liten bön till ödet om att jag inte förstört min kropp. Att jag inte vaknade upp för sent.

Ta hand om er!

Hej! @Denlillamänniskan,
Du är duktig och bra ska du veta.
Kämpa på kompis!

Alkoholdjävulen anföll mig brutalt i källaren. Hade just kastat soppåsen och tagit mig en liten promenad i dagsljus och kände mig nöjd och glad. Tänkte att man skulle börja göra lite service på en cykel inför våren. Hade för avsikt att byta framdäck på hojen. Plockade av det gamla uttjänta däcket utan problem och skulle montera ett nytt. Men var sedan promenaden igår rätt orkeslös.

Det var totalt jävla omöjligt att en få på det nya däcket ens på den ena sidan av fälgen. Man kände sig totalt värdelös. Då kom direkt en känsla av akut alkoholsug som en blixt från klar himmel. Tanken var direkt. Faen den som hade haft en starköl nu!

Känslan var så stark att det inte var riktigt klokt. Men förstod ju direkt att det var bokstaven L som i ledsen eller missnöjd i den välkända bokstavsbeteckningen HALT som spökade. Man har ju alltid genom åren haft en del ”stärkande” drycker till hands vid sådana där kraftprov. Hade det funnits några öl i källaren så hade man varit helt körd alltså.

Men tog då och sket i det hela och tänkte att det där jävla cykeldäcket kan man väl brottas med nån annan dag när man är mer utvilad liksom. Sitter nu och dricker en kall julmust och tar igen mig efter alkoholdjävulens hemska anfall och alkoholsuget har nu i stort klingat av. Men visst var det en varning om att man inte alls är utom fara för att göra bort sig helt om man inte tänker sig för. Skulle aldrig nånsin våga gå in på bolaget som vissa gör för att köpa alkoholfri dryck.

Kämpa på vänner!

Jag behöver tröst.

Jag har inte så bra kunskaper om hur man bara lever, istället för att snurra runt i ekorrhjulet av prestation och belöning.

@Obelix Jag förstår att du också slutade vid nyår. Visst är det jobbigt, men man måste fokusera på allt bra som det innebär att skippa alkoholen. Fortsätt att skriva här, det är många som är i samma situation som du. Tillsammans hjälps vi åt att bli nyktra!

Jag kom på att jag borde göra en liten dagboksanteckning för eventuellt framtida bruk.

1. Jobbet funkar inte idag. Jag skjuter upp surdegarna och det jag faktiskt gör blir inte gjort med den kvalitén som jag brukar leverera. Jag har ett möte om mindre än en timme som jag inte speciellt road av, jag funderar på om det är det som spökar. Å andra sidan känner jag rätt så mycket abstinens idag och det påverkar definitivt.

2. Jag har haft problem med sömnen de sista dagarna, och jag kom precis på varför! När jag känner ett kraftigt sug har jag druckit kaffe. Det har blivit mycket kaffe de senaste dagarna, inte konstigt att jag har svårt med sömnen! Jag ska inte ersätta ett beroende med ett annat, även om kaffe är mycket bättre än alkohol. Jag ska prova med varannan kopp te istället och se om jag sover bättre.

3. En liten oroande sak hände idag. Jag var ute och skottade snö. Det är en aktivitet som jag normalt sett inte har några som helst problem med, men idag blev jag alldeles skakig och nästan lite illamående. Ungefär som man tagit i för mycket på motionscykeln eller i löpspåret. Inte för att jag motionerar överdrivet mycket, faktum är att jag helst undviker alla former av motion, men ni förstår vad jag menar.

Även idag ska jag vara nykter. Bara idag.
Jag söker nu min tillflykt till en högre makt, eftersom jag inte kan tänka ut något smart.

Varit uppe tidigt som vanligt. Haft lite fysiskt pyssel utomhus och gick sedan en sväng med hunden.
Har igår kväll ytterligare informerat mig om beroende och dopamin, eftersom jag gillar att lära mig saker om människan och hjärnan. Försöker sedan koppla ihop det med mig själv så att det inte bara stannar vid ord, utan också blir en förankrad handling av det hela.
Blev klar över att jag dricker för att stärka och förbättra ett redan pågående dopaminpåslag. Så drömläget för en dryckeskväll är följande; Först fysisk aktivitet och/eller göra nytta. Nöjd och tillfreds gör jag sen en god middag och spar där inte på fina råvaror och vacker presentation. Till det hela goda drycker (alkoholhaltiga såklart).
Nästa dag vaknar jag avslagen och med obehag i kropp och själ. Men det gillar jag ju också!! Då är jag sträng mot mig själv; inget softande i soffan utan GÖRA NYTTA och ANSTRÄNGA sig. Det enda jag inte gör är att meditera, för det fungerar inte så bra när man är degig i huvudet. Har under hösten tänkt mig som jag helt enkelt måste "böta" för varje dryckestillfälle. Sen tar det minst en nykter dag, oftast tre, innan jag är i balans igen. När jag känner mig kompetent och tillfreds med tillvaron så är det dags igen!!
Jag förflyttar mig alltså ständigt mellan lycka och lidande och verkar gilla att guppa upp och ned. Lärde mig av gårdagens information att det är så hjärnan fungerar. Minsta lilla lyckopåslag följs av en dipp. Man har trevligt och pratar med folk, på väg hem infinner sig ett lätt vemod. Man äter en glass eller tar en smörgås.... Jaha? Dags för en lätt förnimbar melankoli en stund därefter. Dricker man vin är det likadant; Två glas och dopaminet surrar behagligt i hjärnan. Varför inte ett glas till? Sen är man så dum i huvudet så man bara vill ha ett till....en skvätt till.... Äsch varför inte ett litet glas till? Tills man är smått radiostyrd och tippar i säng. Duktigt som fan att tvätta ansiktet och borsta tänderna också. Ställa undan vinglaset för att slippa se det på morgonen. Det är väl därför jag aldrig lockats av återställare? För jag vill ju genomlida morgondagens plåga, känna att livet lyfter igen. Mitt på dagen säger man till sig själv; Ja, nu vänder det uppåt igen. Bara stånga sig vidare!! Och när du uppnått något eller är nöjd då kan du fira igen!
När jag var ute och gick och fick den insikten, stod livet helt plötsligt stilla. Jaha. Nu återstår tomheten. Jag dricker när jag är glad, för att bli gladare. För att sedan njuta av smärta och olycka....
Det var en insikt som gav total tomhet. Jag kunde inte ens famla efter något trösterikt. Det enda som föll mig in var Zenmunken Masunos favoritord; -I tomheten finns många möjligheter.
Men jag var så paralyserad att jag tyckte hela frasen var som en enda ödslig tomhet. För de av er som är bevandrade inom det buddistiska filosofiska systemet kan det beskrivas som att jag plötsligt stirrade in i såheten och sögs upp av den. Upplösning av jaget där känslor och tankar bara passerar förbi som moln. Stillheternas stillhet.
Ingen glädje i nykterheten. Ingen stolthet. Ingen strävan. Bara total känsla av tomhet.

@Himmelellerhelvette Tack för dina uppmuntrande ord, det hjälper mycket att prata med människor som faktiskt lyckats ta sig ur beroendet. Insikten att jag måste bli permanent nykter börjar så smått sjunka in, men jag är inte där än. Just nu tar jag en dag i taget, och målet är att klara att hålla mig nykter i januari. När månadsskiftet kommer ska jag utvärdera hur jag mår och kommer säkert att ta mig an februari också. Längre än så varken vågar eller vill jag tänka. Bara tanken på att sluta permanent får mig att känna ett kraftigt sug! Jag ser det som ett experiment och en utmaning just nu. Klarar jag att hålla mig nykter? Jag SKA klara av januari!

Vad det gäller läkaren har du helt rätt, men jag är fortfarande sur för att han ännu inte upplyst mig om att mina PEht-värden kan leda till indraget körkort. Jag bor bokstavligt talat där vägen slutar och är helt beroende av mitt körkort både för att klara vardagen och jobbet. Utan mitt körkort förlorar jag min inkomst och livet kommer att rasa samman. Till saken hör också att jag aldrig någonsin kört bil med alkohol i kroppen och skulle inte få för mig att göra det heller. Å andra sidan var PEht-testet det som fick mig att ta tag i min situation, och förhoppningsvis kommer jag att vara tacksam för det någon gång i framtiden.

Jag kan tänka mig att Trafikverkets regler om förmodat missbruk får många som verkligen behöver hjälp att inte ta steget och söka hjälp hos sjukvården. Det gör mig både ledsen och upprörd att man inte kan få installera ett alkolås i bilen vid ett förmodat missbruk. Istället dras bara körkortet in utan pardon. Tidigare funderade jag själv på att söka hjälp för mitt missbruk, men om jag hade känt till reglerna hade jag aldrig i livet tagit det steget. Nu löste det sig ändå tack vare att läkaren la in ett PEth-test utan min vetskap.

17 månaders nykterhet är fantastiskt, det är verkligen starkt av dig! Stödet här inne på AH är otroligt viktigt, att faktiskt få prata med människor som klarar av att hålla sig nykter hjälper väldigt mycket. Än en gång, tack för ditt stöd!

Tänk vad skönt det är att få vara sig själv och inte tvingas att berusa sig för att man kanske känner sig vara lite annorlunda än många andra i det så kallade ekorrhjulet. Det är väl det att kunna våga vara sig själv, som kanske är det som särskiljer den ena människan från den andra så att säga.

Borde nog fila på en musikkomposition lite senare idag känns det som. Har märkt att skrivandet tar en hel del på krafterna konstnärligt sett och har minskat min produktionstakt när det gäller att göra instrumental musik som är min favoritsysselsättning. Men samtidigt så är ju förståelsen för sig själv en viktig del att jobba på i läkeprocessen för att kunna gå vidare som nykter här i världen.

Minns nu när jag sitter vid köksbordet och tänker helt fritt utan en degig och seg hjärna indränkt i alkohol på att min alltid helnyktre far, tror jag det var, som sade som så här: ”De flesta föds som original och lämnar till sist denna värld som en kopia”. Det är nog inte så värst många som vågar sticka ut från mängden kan man tänka...

Känner nu att man nästan är lite av en rebell på något sätt som börjat tänka nyktert för kanske första gången på mer än en trettiofem år eller nåt sånt. Trodde länge att jag var fri när jag inte var nykter, trodde att jag behövde alkohol för att fungera, men det var ju bara ett självbedrägeri och slaveri att inte kunna klara av vardagen utan en massa onödiga och hälsoskadliga drycker.

Måste säga att man är bra tacksam för att man började att arbeta med sig själv på det här forumet och därmed analysera sitt eget tänkande på djupet så att säga och inte bara fortsätta att gömma sig bakom en bedövande och ångesthöjande mer eller mindre ständig humör-sänkande berusning. Förstår att man nog har mycket tankelåsningar att bearbeta för att psykologiskt må bättre.

Sov efter gårdagens ansträngning och promenad rätt dåligt i natt. Somnade strax före klockan 24:00 och sov en timme drygt och var upp och vandrade runt i lägenheten en stund. Tog en banan och ett glas mjölk då, sedan så sov jag nog fram till fyratiden. Låg sen och vilade ett tag till och sov en timme till och så där.

Vaknade och somnade om vart annat men kände ingen stress över det störda sömnmönstret, då jag nu tänker som så att, finns det inget man måste göra eller nån tid att passa så spelar det ju ingen roll om man råkar vara lite trött.
Ska nog faktiskt göra som jag skrev tidigare idag och ta och klä på mig och gå ut med soppåsen som har stått i hörnet och stört mig en bra stund liksom.

Förstår att många nog tycker att man tänker lite för mycket kanske. Men det bryr jag mig inte om. För det finns då ingen annan än jag som kan styra mitt eget inre skepp på tankarnas ocean liksom. Tänk, det är allt bra att kunna skriva av sig lite och inte bara låta tankarna mala på inne i skallen. Det tar jag mig faktiskt en slurk med alkoholfri äppelcider på.

Ha det gott!

Jag hann inte se hela utan var tvungen att pausa precis när tjejen börjar prata om känslor.....
Ska se färdigt senare.
https://www.svtplay.se/video/KVAWqk4/lerin-pa-lofoten/1-kraschen?id=KVA…

@vår2022 Stort tack! 🌟

@Polerad Hej och välkommen till forumet! Så bra av läkaren att ta det där provet! Det kommer du alla fall tycka sedan. Jag fick också en läkare som gjorde att jag var tvungen att vara nykter i tre månader om jag inte ville avslöja att jag var beroende. Jag antog utmaningen och sa att det inga som helst problem är för mig att vara nykter! Fast jag var förbannad! Men det sa visade jag inte för honom. Jag hittade detta forumet strax efter och det tog inte mer än några veckor så förstod jag att jag inte borde dricka mer någonsin. Jag skrev och läste här flera gånger om dagen de första månaderna. Efter två månader bestämde jag för att lägga till tre månader på min nykterhet, inte för att läkaren sa det utan för att jag insåg att jag behövde läka min kropp och hjärna. Efter 9 månader infann sig övertygelsen om att jag aldrig mer vill dricka, att jag slipper att dricka och hur tacksam jag var att jag slipper allt som har med alkohol att göra i min kropp. Nyss passerade jag 17månader nykter och jag har aldrig mått bättre❤️ Kram

Jag föll tyvärr till föga. Men idag är det en ny dag. Jag tror faktiskt att VC är det enda alternativet men jag är rädd. Oklart för vad dock, borde ju inte vara så läskigt att be om hjälp.

@vår2022 Det visade sig att det inte enkelt gick att få tag i en ny packning, så jag köpte en ny Sodastream igår. Jag bubblade för fullt igår, och tror att det kan bli en bra ersättning. Eldprovet kommer nu på fredag. Någon fredag i månaden brukar jag och frun äta räkor och då är det alltid en flaska torr Cava som kompletterar räkorna. Till skillnad från frun grundade jag alltid med rödvin, och fortsatte med rödvin senare på kvällen. Min underbara fru avstår från Cavan nu på fredag, och istället ska vi dricka hemmagjort Sodastream-bubbel till räkorna!

Jag har problem med framför allt abstinensen och i viss mån även med ångesten. Jag är helt säker på att det kommer bli mer hanterbart framöver, men jag är nyfiken på hur lång tid det tog för dig innan du kände dig i någorlunda mental balans?

De sista dagarna har jag också haft problem med spänningshuvudvärk när jag vaknar på morgnarna som inte går över förrän långt in på dagen. Jag misstänker att även det har att göra med den kemiska obalansen i hjärnan.

Tack för ditt stöd, det betyder mycket för mig att få stöd av någon som gjort resan som jag bara har påbörjat!

@Rustning Naturlig ångest, vilken underbar tanke! Bra tänkt! Du har helt rätt, jag har bara inte följt det tankespåret tidigare. Ångest i rimliga mängder är faktiskt naturligt i alla människors liv, till skillnad från alkoholrelaterad ångest. Jag tar till mig detta och är helt säker på att när ångesten kryper på nästa gång kommer jag ha mycket lättare att hantera den. Tack, och lycka till själv!

Jag känner igen mig i många delar som du skriver. Jag växte också upp med en pappa som drack mycket, inte dagligen men i alla fall i princip varje helg. För mig var nog det värsta att jag tyckte han blev så dryg när han drack. Mina föräldrar lever ihop och jag minns att jag ofta tyckte synd om mamma som fick ta mycket skit. Han var aldrig fysiskt elak eller något sånt men spydig och dryg. Jag hade ofta svårt att sova och minns att jag ofta hade hjärtklappning men förstod aldrig då varför. När jag flyttade hemifrån insåg jag att hjärtklappningen inte var som förut, det var mycket lugnare för jag slapp vara arg och irriterad på min pappa som var i fyllan. Han slutade ju inte att dricka men jag slapp i varje fall se honom i fyllan när jag inte längre bodde hemma. Nu kan jag träffa honom när han är nykter och en bra pappa, slipper se honom onykter.
Man får påminna sig om att missbruk är en sjukdom som inte alltid är så lätt att ta sig ur. Jag tror att dom allra flesta skulle ha minskat eller slutat dricka alkohol helt om det var så lätt. Tycker inte heller att du ska klandra dig själv för att han nu är en bra pappa till ditt halvsyskon. Det har gått några år och han har kanske helt andra förutsättningar och ett annat mående som gör att det är lättare för honom att hålla nere på drickandet.
Skönt att höra att ditt drickande har minskat, tråkiga omständigheter bara. Hoppas du trots allt mår väl!

@Grävling Det där med sömnen är intressant, jag hade också läst mig till att sömnen skulle bli så mycket bättre. De första dagarna hade jag faktiskt bättre sömn, vilket gjorde mig glad. Nu är det sämre. Jag har svårt att somna om jag inte håller mig uppe så länge att jag håller på att stupa av trötthet, vaknar massor av gånger under natten, och känner mig inte utvilad när jag vaknar på morgonen. Om man ska se något positivt i att vakna på natten är det att jag inte behöver gå upp och slå en sjua. Jag har också sluppit de värsta mardrömmarna, vilket jag är tacksam för. Som tur är har jag ett jobb som jag kan styra som jag själv vill. Om jag kan somna om på morgonen så gör jag det. Det har faktiskt en fördel också. Min svåraste period på dagen är sen eftermiddag då jag normalt sett har avslutat dagens arbete, då brukade jag hälla upp dagens första glas vin. Jobbet måste skötas, och om jag sovit länge på morgonen sitter jag och jobbar fram emot 18 - 19, och då har jag redan passerat den svåraste perioden.

Vad värre är att de sista fyra morgnarna har jag vaknat med huvudvärk som sitter i långt in på dagen. Inte som en bakfylla, utan mer som en malande stresshuvudvärk. Det har säkert att göra med abstinensen. Hoppas att det blir bättre snart.

Ja minsann, idag är det tvåsiffrigt! Vem hade trott det! Det är väldigt många år sedan jag hade ett uppehåll på 10 dagar. Jag fyller 59 i år och jag kan tänka mig att det är bortåt 30 år sedan det hände sist. Inte ens när jag var helt däckad i Covid höll jag mig borta från alkoholen. Vi ska vara stolta över att vi har kommit så långt, snart kommer vi känna av de första positiva effekterna! Jag längtar efter att abstinensen ska minska till mer hanterbara nivåer.

Meditation eller konsten att tänka själv åtminstone, utan att få sin morgontanke störd av andras tankar och radiobrus. Det kräver att man fokuserar sig på sitt liksom, och inte splittrar sin tanke och glömmer bort att tänka på sitt eget bästa, som att äta en god frukost varje dag med en kopp choklad. Tänk nu sitter man och rimmar också. Men det var nog den goda mjukosten och kaviaren på ens limpsmörgåsar som gjorde susen tror jag. Känns som att man borde ta en klementin också...

Kom på att man inte kunde sitta och trycka i mörkret när klockan faktiskt hade passerat halv nio på morgonen.
Har därför redan dragit upp persiennerna här i köket. Ja, inte bara det alltså, för jag har även haft fönstret öppet en bra stund och fått in lite frisk luft i den behagliga temperaturen av en plusgrad, som det står på termometern.

Tänk, hade det varit för drygt två månader sen så hade man nog suttit med en ölburk i handen och deppat i mörkret och funderat på färd mot bolaget. Men har inte det minsta alkoholsug, utan är faktiskt rätt nöjd och glad. Det är så otroligt att man knappt kan tro det är sant.

Kollade nyss vågen för att se om man har ätit för mycket skräpmat och socker de senaste veckorna. Det kändes bra att man trots pizza, godis och en hel del läsk inte har gått upp ett gram på de senaste tre månaderna. Blir nog bättre med vikten när våren och cykelsäsongen kommer igång liksom.

Någon långpromenad idag står inte på schemat. Har ingen träningsvärk, fast jag slet som ett djur och bar hem 24,5 kilo med prylar fördelat på två matkassar och en ryggsäck igår. Förstod ju att, ska man bära saker för hand i ett par kilometer drygt så måste man ju fördela vikten på ett bra sätt.

Men tungt var det, och många stopp för att stå och vila blev det. Ser nu att det bleka morgonljuset nog är på väg att bli lite klarare så här när klockan passerat 09:30. Får väl se vad man hittar på idag, kanske gå ut en sväng i dagsljus för att slänga en soppåse eller nåt sånt...

Ha en fin dag!

@vår2022 @Himmelellerhelvette tackar! ❤

@rabbitgirl ja jag känner igen mig men har inga diarréer. Ångest och hjärtklappning och rusning i kroppen som gör det helt omöjligt att somna om. När du varit alkoholfri har du tagit hjälp eller fixade du det själv?

@Polerad Tvåsiffrigt idag! Det gjorde vi bra. En fundering….. när ska den där bra sömnen infinna sig? Alla skriver att dom börjat sova så mycket bättre utan A, själv är jag trött som fan! Stödsover gubblur på aftonen och försöker somna i vettig tid på kvällen men likförbaskat vaknar jag och känner som att jag knappt sovit alls. Mycket drömmar, även mardrömmar och känner mig inte det minsta utvilad.

@Varafrisk Wow! Inte långt kvar till ett års dagen💪

Jobbar du med stegen något? Kanske det skulle vara en bra uppgift för dig nu under sjukskrivningen? Det tycker jag verkligen är ett fantastiskt sätt att ta hand om sig själv förutom det du skrev med sömn, motion och näringsrik kost❤️ Kram