Senaste kommentarerna i forumet

Ja kör försiktigt! Som den nyblivna bilföraren jag är så är det skönt att vi inte ens använder bilen till vardags- det här vädret är på gränsen för en rookie. Fin kväll till dig, kram 🤗

@Nell
Hej,

Jag tar gärna emot hjälp!

Jag visste faktiskt inte att familjerådgivningen även ger stöd för anhöriga som har medberoende problematik.

Jag har tänkt att jag ska försöka prata med någon hos AA för att få lite råd om hur vi ska hantera våran situation. Men då blir det ju bara jag som pratar. Vi måste prata med någon eller några som allra helst kanske har erfarenhet av både beroende och medberoende.

Jag ska kontakta familjerådgivningen imorgon.

Men om du har tips på vart eller om det finns någon stödgrupp eller liknande som har erfarenhet från båda, skulle det vara till stor hjälp.

Som jag känner nu, så behöver (åtminstone jag) prata med någon som har specifikt erfarenhet av beroende och medberoende. Då kanske vi kan få mer konkreta verktyg för hur vi ska agera eller tänka.

Jag tror att det skulle vara nyttigt både för mig och min man att ventilera vare sig om det är hos familjerådgivningen eller någon annanstans.

Alltså är jag tacksam för all hjälp vi kan få!

Och tack så jättemycket för att du tar dig tid!

Och jo det är så illa, jag har druckit stora mängder i många år

Rustning, jag tror inte heller det är delirium. Jag har inga sådana symtom och jag har varit på jobbet under hela denna veckan. Vet inte så mycket om DT men låter inte som man borde klara av att sköta livet i stort om det är det man har. Alkoholdemens är min absolut största rädsla och jag kan bli helt paralyserad av att ens tänka tanken av att det drabbat mig

Men jag har ätit benzo förut utan att få den här typen av reaktion, och jag hade verkligen svagaste dosen av det svagaste preparatet. Visserligen har jag ju druckit rikligt då vilket kanske sminkat över symtomen? Finns det inte en chans att det är en strängt ihållande alkoholabstinens? Imorgon blir min 16e dag som helnykter, men jag mår som sagt som att jag är bakfull.
För att distrahera mig och hålla ångesten borta har jag ägnat mig åt att lösa komplicerade pussel timme ut och timme in varje dag. Kan jag ha bränt min hjärna och överbelastat den pga detta i kombination med abstinens? Blir galen av att gå runt och må så här

@Rustning Det ska stå alkoholdemens inte alkoholabstinens. Förstås

@Andrahalvlek Delirium är det inte. Det hade inträtt tidigare i så fall. För att få det måste du ja druckit kopiösa mängder i många år och så illa är det väl inte.
Förmodligen är det normal abstinens fast grov sådan. Du ska naturligtvis inte ta en öl.
Jag har inte druckit sen nyår. Jag drack nog kanske inte lika mkt som du dock. Inga återställare och aldrig på dagen. Men jag hade också abstinens fast mest de första 14 dagarna. Inte några fysiska symptom dock. Bara mentalt. Ångest oro och ilska. Det var allt möjligt skit som bubblade upp. Och tristessen.
Förmodligen står abstinensen i relation till hur mkt man har druckit. Man får vad man förtjäna s a s. Förmodligen kommer det gå över med tiden men det tar tid förstås. Att du skulle ha fått alkoholabstinens är nog inte så sannolikt.
Vad du än gör så börja inte dricka igen. Nån gång måste du ju sluta och då blir det ännu jobbigare. Ta hellre kontakt med vården om du överväger att dricka. Det finns mediciner som du kan använda.

@Självomhändertagande
Hej och tack för ditt svar!

Jag känner igen mig mycket i det du beskriver gällande psykisk ohälsa. Jag har själv Bipolär, adhd och Aspbergers.

Innan jag rasade totalt gick mitt liv ut på att göra karriär och ibland gick karriären ut över barnen när dem var små. Jag jobbade väldigt mycket och var kanske inte alltid så närvarande som jag önskade. Dessutom var jag även labil till och från. Särskilt när jag hade mina skov. Men som tur är har min man alltid varit stabil och har dragit ett större lass när barnen var små. Och som jag beskrev ovan har min make och min relation inte alltid varit en dans på rosor. Men vi har alltid tagit oss igenom utmaningarna vi ställts inför och alltid kommit ur det starkare. Det är därför det är så svårt nu. Jag vet inte om det beror på att nu måste vi handskas med en ”utomstående” missförstå mig rätt, men en person som inte är inom våran familjekrets. Visst är hans mamma familj, men inte så som vi som par och våra barn.

Jag har aldrig självmedicinerat, jag har alldeles för stor respekt för droger. Men det har hänt att jag supit mig redlös och då har jag gjort det för att jag haft självmordstankar som tagit över i sådan grad att det inte hjälpt att prata med någon. Då har alkoholen varit en livlina. Det är mer än 10 år sedan det hände sist. När jag fick rådet av en läkare, att jag ska prata högt om när dessa tankar dyker upp, oavsett om jag känner mig som den hemskaste personen i världen så snappar hjärnan upp det på något sätt och samtidigt hör jag hur sjukt det låter, plus att jag får direkt reaktioner från min familj och det gör att tankarna bryts. Och som tur är har jag lyckats parera att göra något dumt.

Min man har följt med mig på mina läkarbesök under flera år och jag tror att det hjälpt oss båda.

Jag tror också att varför jag känner stort behov av att ta tag i saker kan bero på min Aspberger, om jag kan styra över saker eller ta reda på så mycket jag kan gör det mig trygg. Jag behöver rutiner för att fungera. Det är därför jag blir så påverkad när saker händer utanför min kontroll.

Jag kommer stanna hemma nästa gång min make måste ta hand om mamman och jag ska försöka stötta honom så mycket jag kan, fast på avstånd. Det kommer vara svårt men som sagt, vi har varit tillsammans i över 30 år och vi har klarat oss igenom mycket och när hans pappa gick bort i prostatacancer gick vi ur sorgeprocessen starkare.

Till saken hör att både min man och hans lillebror ärvt siderisk pappas prostatacancer men tack vare att den upptäcktes tidigt så har sjukvården den under kontroll. Men här är också en anledning till att det krockar för mig ang; mammans missbruk. Hennes man som hon levt ihop med i hela sitt vuxna liv går bort i cancer, båda hennes söner har samma sjukdom och gör allt dem kan för att leva ett så bra liv som möjligt, men hon gör precis tvärtom. Visst jag har förstått att hon är sjuk och har ett beroende men jag har samtidigt svårt för att förstå eftersom alla vi som är sjuka gör allt i vår makt för att leva ett bra liv!

Jag vet inte hur det är att ha en beroendeproblematik och jag inser också att jag på något sätt jämför min psykiska ohälsa med hennes och tycker att hon borde fatta att hon måste hjälpa sig själv. Jag vet inte. Det blir och är så skruvat alltihop.

Jag hoppas och tror att jag kommer hitta hjälp här.

Tack ännu en gång för dina tankar

Se på fan. Det blev alkofri öl hela kvällen. Den såg man inte komma. Ibland förvånar man till och med sig själv. Men nog känns det som att man gått miste om nått ikväll, med fri bar och allt. Jaja. Så blev det iaf. Imorgon är en annan dag.

@Vjlo Grattis till 300 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Skönt att du känner dig stabil i din nykterhet och att omgivningen har vant sig också.

Kram 🐘

@bishop Jag tror att du har abstinens efter benzo. Det enda du kan göra är att försöka distrahera dig. Hård fysisk aktivitet kan hjälpa också. Ge inte upp nu! Kämpa en dag i taget och skriv och läs mycket här på forumet. Kan också tipsa om Craig Beck och Sober Leon på youtube.

Kram 🐘

Hej,

Jag är en man på runt 40 som druckit väldigt mycket under för lång tid
Under de senaste åren varje dag. En ångestkarusell tog mig dit, där alkohol var enda sättet att få paus från ångesten.
Men också bränslet som gjorde att den växte sig starkare. Jag fick nog av mig själv varje morgon och sade till mig själv att nu är det slut på det här. När kvällen kom så var känslan av att vilja sluta svagare och jag övertalade mig dag ut och dag in att jag ska sluta snart... återställarna blev fler och fler, dagarna, veckorna, månaderna och även åren tickade på utan förändring.

Julen kom och jag planerade hur jag skulle ha ett väldigt sparsamt drickande. Bara lite till maten och något i glaset under kvällen för att undvika att få frågan om jag inte ville ha något.
Julen, mellandagarna och nyår passerade och jag var inte nykter många timmar.
Inte stupfull, knappt ens full. Påverkad, absolut men på samma nivå som övrigt sällskap.

Nyårsdagen kom och jag vaknade med den värsta bakfyllan jag upplevt. Oförmögen att göra något annat än att fokusera på att överleva. Svårt att få ned något annat än ett litet glas vatten under hela dagen. Helt förstörd.
Varför? Är det här verkligen vad jag vill hålla på med? Nej.

Jag bestämde mig för att det var dags, äntligen, och öppnade paketet av modellen svagare benzo som jag lyckats spara undan från när jag behövde dem för att mota ångesten. Det här paketet hade jag lagt undan för den här dagen, då jag skulle sluta dricka.

Första veckan medicinerade jag mig rikligt för att inte få en rasande abstinens med risk för svåra och hemska symtom. Veckan gick, och jag tog mig igenom både sena julfester och AW:n utan att dricka en droppe.
Suget var det enda som var jobbigt, men jag åt och sov bra och klarade mig tack och lov helt okej.

När första veckan var avklarad och min sista tablett benzo var förbrukad började jag försöka leva som vanligt.
Dag 8,9,10... alla tuffa, abstinensen närvarande men inga tecken på kramper eller liknande akuta symtom.

Men nu, dag 15 utan att ens lukta på alkohol så mår jag fortfarande rätt så dåligt. Det kommer i skov och håller i länge. Jag känner mig sjösjuk, gungar i huvudet och tankarna är luddiga. Spända muskler och ibland illamående.
Jag märker att det är värre mellan måltider, och blir oftast bättre när jag ätit. Jag känner mig i princip bakfull.

Jag skulle gärna vilja få veta om någon här gått igenom något liknande, att må dåligt så länge?

Jag är rädd att jag totalt sabbat mig själv nu. Först krökat så hårt så länge för att sluta tvärt. Har jag saboterat mig för gott? Jag vet inte vad jag ska göra! Ska jag ta en öl för att försöka mig på att trappa ner istället eller är det för sent?

Min största rädsla av allt är att jag har permanent saboterat mig själv och att det inte finns någon återvändo nu!
Alkoholdemens? Har jag lyckats sabba min hjärna nu?

Ångesten sliter mig i stycken! Jag trodde att jag skulle få ro, få njuta av ett nyktert liv och se mig själv resa mig ur dyngan och bli klarare, starkare, bättre för varje dag.

Men jag känner mig bara fast i en evig bakfylla som aldrig går över.
Vad ska jag göra??? Jag har inget sug efter att dricka men jag är livrädd att jag bränner bort min hjärna mer och mer för varje dag som går när jag är i det här tillståndet.

Snälla hjälp mig förstå vad jag ska göra nu

@Varafrisk Vill skicka dig en tröstande kram, det är mycket för dig just nu att bena i, känslan kan bli att man inte vet varken ut eller in, vet inte vilket man egentligen tycker är det man ska lägga fokus på. Tänk på att du nyss blivit sjukskriven och att det tar ett tag innan hjärnan börjar varva ner. När jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom tog det nog över en månad innan jag började varva ner, stressen hade varit det jag levde på så länge, som att jag var beroende av de stresshormoner kroppen sköt ut.
När du börjar landa kan du vila bättre och såsmåningom ta en sak i taget. Du duger som du är och är helt fantastiskt! Tänk vad stark du är som slutat dricka. Ge dig själv en klapp och en stor kram! Du har vid sidan av att bli nykter jobbat stenhårt psykiskt med din dotter. Låt nu dig själv få vila, när du mår bättre kommer du ha motivation att ta tag i viktnedgång men du kanske bara ska försöka se hur fantastiskt du varit det senaste året och vara snäll mot dig nu. Vila❤️

@Flarran Js, så tror jag att han menade, att vi alla finns till för Guds skull. Och våra vägar för oss ibland till platser där vi blir viktiga för andra än Gud. Det här forumet till exempel, där vi stöttar och ser varandra fast vi är anonyma. Här är vi viktiga för varandra.

Fint att fira din fars minne nykter och med glasstårta! Jag tror dina föräldrar skulle vara väldigt stolta över din styrka och hur du förändrat ditt liv i positiv riktning. Önskar dig en fin kväll!

Fint att fira din fars minne nykter och med glasstårta! Jag tror dina föräldrar skulle vara väldigt stolta över din styrka och hur du förändrat ditt liv i positiv riktning. Önskar dig en fin kväll!

@Andrahalvlek Oj, kör försiktigt! Sån yrsnö utanför mitt fönster att jag knappt ser ut!

@Grävling Mitt inlägg försvann, fortsätter igen...
Jo, jag tycker att du ska fortsätta på den nyktra banan även vid det här eventet. Att dricka ibland funkar inte då suget återkommer och du måste börja om kampen igen.
Det är bara jobbigt.
Även de som tänker försöka bli måttliga rekommenderas att börja med tre månaders nykterhet just för att suget måste bort och hjärnan återställas något så när. Annars är risken stor att du snart är tillbaka på ruta ett.
Så kämpa på, alkoholfri öl är också gott, och inget konstigt att beställa det.
Men det viktigaste är att du mår så mycket bättre utan att dricka alkohol, som ju faktiskt är ett gift.
Inget bra för varken kropp eller knopp.
Samtidigt svårt när beroendet tjatar på om hur bra du skulle må av en bärs eller två. Men du vet ju att det bara är båg.
För oftast blir det bara fler och fler och oftare...Som nån sa, min kropp är mitt hus, och ett hus låter man inte förfalla.
Var rädd om dig, helt enkelt. Så värt det. :) :)

Dag 15-16: Två dagar med mycket sug. Ställer mig då frågan VARFÖR jag vill dricka. Det är fel orsaker så jag låter bli!
Förkylningen är över. Jag försöker ha fysisk aktivitet varje dag, minst en rask promenad. Tycker dagarna är lika grå hela tiden. Fortfarande depressiv och ganska trött. Förstår att detta kräver tålamod, men det är svårt.

299 dagar, helt plötsligt :)
Inget mer förtälja... annat än fortfarande är jag helt nöjd sluppit undan alkoholvanorna.
Alla i omgivningen förutsätter nu "vi ska ha firmafest / afterwork - några öl, o du tar alkoholfritt", eller så blir det en dialog i kyrkan jag är med där vissa är tydligare med sin åsikt att alkohol alltid är skadligt, kontra andra som säger måttligt är bra, och jag som nog anser det är en onödig sak men att man själv måste välja och upptäcka vad man mår bra av.

Tänk, idag så skulle min alltid helnyktre far ha fyllt 84 år om han hade varit med i denna vår värld. Han skulle säkert ha tyckt att det är bra att jag nu försöker att var helt nykter så gott det går. För han till och med sträckte sig så långt som att han kunna tänka sig att jag skulle kunna få dricka max tre burkar folköl om dan som hans systers make gjorde dagligen. Detta var visst så långt som han som make till min faster och tidigt rätt stökig alkoholist oftast lyckades att hålla sig till alltså. Men min viljestarka kristna faster fick då allt ligga på som en rem för att han inte skulle spåra ur liksom förstod man.

Alkohol är då allt ett jäkla gift som ställer till så mycket elände för alla parter som drabbas av ett eget direkt beroende eller medberoende till den som överkonsumerar. Men idag är jag nykter och dricker lite alkoholfri cider och tänker nu på min gamle far och även på min helnyktra mor som slet och släpade och gjorde så gott de kunde för vår familj. Synd bara att man blev så konstig redan i tonåren och trodde att man var duktig när man drack en massa öl och och betedde sig allmänt illa som man väl ofta gjorde mot föräldrarna fast man kanske inte riktigt förstod det.

Men det är inget att göra åt annat än att försöka att bättra sig nu och hela tiden medvetet fokusera på nykterhet så att man inte ramlar ned i alkoholträsket igen. Mår idag skapligt bra och har inte heller något alkoholsug just nu. Som sagt så är man helt nykter idag och dessutom i längre tidsföljd än jag någonsin kunde tro var möjligt för bara drygt tre månader sen innan jag gick in här på detta forum och började skriva en del och väl terapeutiskt arbeta med mig själv liksom. Ska nu ta mig en liten bit glasstårta tror jag för att fira min fars minne och även så klart hedra min gamla mor genom att fortsätta att kämpa på som nykter fast det ibland är rätt så svårt.

Ha en fin kväll!

Jag tror att för varje gång som vi lyckas eller börjar om så får vi nya kunskaper. Det är inte bortkastat, vi blir bättre och bättre...........

Hej! @Denlillamänniskan. Kul att du skrev några ord, sånt piggar alltid upp. Hoppas att det går bra för dig också i kampen för nykterhet. Man får använda lite olika knep för att ta sig igenom vissa dar och då har jag upptäckt att även väl vald musik kan vara bra verktyg för att skingra knepiga tankar. Ha det fint kompis!

Ge inte upp utan försök igen och igen.........

@Påvägmothälsa precis så tror jag man ska agera, ny start till goda rutiner och många dagar utan vin eller öl. Håller med om att ärligheten medför att man klarar vardagen lättare. Påt.... igen och heja oss som inte ger upp utan bestämt oss för att lyckas!