Senaste kommentarerna i forumet

@Åsa M- ja tack jättemånga fina svar har jag fått och jag är er alla tacksamma. I vårt fall är min make extremt motiverad och han har ett helt annat lugn än vad han haft tidigare i detta och verkar helt bensäker på att nu ska han få bukt med detta. Det är jag som vacklar o velar och har svårt att "låtsas vara kärleksfull och glad" och som att nu ordnar det sig. Den här sista gången (inte bara drickandet jag blir ledsen för utan att han ljuger och sedan efter några dagar berättar sanningen) tog det hårt och jag kände att jag vet inte om jag klarar detta fler gånger. Det är vadr mina tnakar fastnat vid och jag komemr inte helt vidare.

@Tröttiz Varmt tack! Jag fokuserar på mig så mycket jag kan och är rädd för att jag inte ger honom en chans. Han är supermotiverad och jag tror att han fixar det, men jag tvivlar på min roll i detta och att oron kanske "äter upp mig" den har redan tagit bort lite av känslorna jag hade för honom, vill gärna ha tillbaka dessa på något vis. Vi behöver samtalsstöd tillsammans.

@Ullabulla: Tack för fint och klokt svar, varannan vecka har min särbo sina barn och då är det nolltolerans på drickandet, de är känsligare än jag- så jag tror att han håller sig nykter då, annars hade de rapporterat till sin mamma och då hade det tagit hus i hel......

@snödroppen- tusen tack vad fint skrivet-det är det jag försöker reda ut i huvudet, hur ska jag och kan jag förhålla mig till detta?! Vad behöver jag då? osv.... gud vad energi detta tar.

Kram och stort tack alla fina ni!

@Lora tack snälla för att du tog dig tid att svara mig. Ska absolut läsa mig igenom din tråd 😀! Tack tack ❤️

@Himmelellerhelvette ❤️ 16 månader nykter 💪🙌! Tack för pepp, det värmer mycket en kylig morgon som denna. Att lära känna mitt nya jag kommer nog att bli en match i sig. Jag har allmän ångest och lååååg självkänsla så alkoholen har varit ett sätt för mig att tycka om mig själv hur knasigt det än låter. Jag har hela tiden tankar som surrar i huvudet som inte är så positiva om mig själv. Och nej, det hjälper inte att stå framför spegeln och säga jag duger som jag är….

@Rehacer 🙏❤️! Nu kämpar vi vidare, en dag i taget och omfamnar allt som nykterheten ger. Vi har båda varit nyktra i långa perioder och vet att vi trotsallt mår som bäst då….

31 dagar nykter, känner mig allmänt lite piggare och sömnen har blivit allt bättre även om jag behöver Propavan för att sova. Bryr mig inte så mycket om det just nu för fokus är nykterhet och då behöver jag all sömn jag kan få. Idag blir också en nykter dag!

@Em och nykterheten Ja, jag känner igen mig gällande känslor att inte duga, inte känna igen mina egna behov, anpassa mig efter andra. Jag förstår att alkohol kan vara en snuttefilt för en hjärnan som går på högvarv. För mig har dock min hjärna slutat att gå på högvarv sedan jag slutade dricka. Den har fått balans och såklart också genom att jag jobbar så mycket med mig själv, både genom terapi men också att jag reflekterar i stort sett dagligen om mig själv. Jag tycker att det är oerhört intressant och fascinerande också med hur tankar, känslor, trigger, psyket fungerar, så det är inte belastande för mig. Man kan ändå få hjärnbanor att ta nya vägar, att man inte fastnar i tex ett trauma. Vid ett trauma stannar man kvar och upplever att det även händer här och nu, fast det kan ha hänt för åratal sedan. Med traumabehandling kan man lära om hjärnan, att inte stanna i traumat, utan att ta nya vägar i hjärnan. När man stannar i traumakänslorna så går hjärnan på högvarv, fight and flight, slåss eller fly. Med behandling kan man känna känslan, den kan minska och man kan hitta nya sätt att hantera det på utan att behöva slåss eller fly. Snuttefilten alkohol är att fly, men ingen förändring kommer att ske, man måste bara fly hela tiden för att undvika smärta. Det stressar och frestar också på hjärnan. Så att hitta nya vägar att hantera känslorna som uppstår när hjärnan går på högvarv, är ett sätt att hantera sitt liv, sina tankar och känslor på utan alkohol.

@vår2022 Ja, det är helt precis som du skriver, känns som om du har fattat precis hur jag funkar... Om två år kanske det är jag som skriver till någon annan det du skriver till mig nu. Jag tror absolut att den stora boven i hela mitt liv, andra problem också, är pga att jag inte känner att jag duger till. Det har min mamma präntat in i mig så starkt under hela min uppväxt. Det har skapat problem i så många kärleksrelationer och jag har svårt att veta vad en normal gränssättning är, överanpassar mig med en partner som jag älskar och nu detta. Jag vet vad det är och jag vet vad det beror på, men jag hade inte kopplat det till alkohol tidigare. Precis som du skriver så dricker jag för lättnad, inte för rus. Att få koppla av, att hjärnan som alltid går på högvarv ska vara tyst. Den hjärnan är ju tränad sedan barnsben för att vara på sin vakt för att inte bli utsatt för fysiskt eller psykiskt våld. Den är alltid på sin vakt... Och jag har också förstått att jag har en dimension av HSP i mig. Jag känner smärta starkare än andra och om något i en relation skaver så tar det sig fysiskt uttryck i mig. Jag blir illamående, får ont i magen och i huvudet. Och jag kan inte avleda dessa känslor...

Den största delen av mig är så lättad för ett liv utan alkohol men en del av mig är rädd för nu har jag förlorat min snuttefilt och mitt skydd mot min egen hjärna. Jag måste hitta andra saker för att hantera min hjärna som alltid snurrar. Utöver den rädslan så mår jag så otroligt bra i min nykterhet.

Den klassiska sanningen : Jag är den viktigaste personen i mitt liv !

@Em och nykterheten Och, jag ska inte spoila filmen, men det kommer ändå fram på ett bra sätt att orsaker till att det kan stöka till det rejält i en helt vanlig familj är för att man inte lyssnar på varandra, lägger locket på och kör över, en slags sensmoral😁

@Em och nykterheten God morgon! Jag har sett den filmen. Den är bra och jag förstår om den kan kännas jobbig att titta på om man är i lite emotionell obalans. Den kan också trigga mycket egna känslor. Precis det som du berättar om vad du kände efter att ha pratat med din kille och dina minnen från vad din mamma sade. Dels att ingen lyssnar på vad man har att säga, att man blir överkörd, det blir tyst och man låtsas inte om vad som hänt. Det skapar känslor av att man inte duger och gör att man lätt börjar tvivla på sina egna tankar, känslor och sin sanning. Känner igen dessa känslor av att inte duga. Sen är det lätt att blanda ihop det din kille säger med det som din mamma sade, för man triggas och hamnar i barndomen igen. Det är saker att jobba på, att särskilja sina triggers. Jag tex har en besvärlig kollega som lätt triggar mig till att känna mig oduglig. Jag har fått jobba hårt med att reda ut vad som triggar mig hos henne och det är känslor från barndomen. Hon är ingen nice person, hon manipulerar men jag har kommit underfund med det. Så det jag gjort är att jobba med mig själv och stärka min egna självkänsla, stå på mig och försvara mig själv. Alltså att det är jag som tillåter henne att jag känner mig oduglig, men att jag också kan sätta stopp för det och inte tillåta detta. Att jag skapar egenmakt. Att jag förstår att jag blandar ihop det med det som jag hört i barndomen och det som jag tänkt om mig själv. Genom egenmakt kan man göra om sin egna sanning, att man visst duger. Det är andra runt om som påverkat mig genom sitt egna tillkortakommanden, jag ser det och jag kan särskilja på det. Man kan lätt falla dit och blanda ihop igen, men då får man sätta sig ned och bena ut vad som är vad. Man får träna på detta för att skapa sig en ny sanning som stämmer, sanningen om mig själv.

Så du är något på spåret. Kopplingen mellan känslan du känner av att du inte duger, lusten att dricka för att slippa känna dessa känslor och zooma ut från detta. Många personer samt filmen som triggar dessa känslor. Så man dricker ofta också för att slippa känna, där ligger den största fallgropen. Försök bena ut vad som är vad och stå på dig om vem du är och vad du känner, alltså helt dina egna känslor, ingen annans.

Ha det gott, du jobbar på så bra!❤️

@Påvägmothälsa Godmorgon! Och godmorgon Natalia! Och godmorgon alla andra som kanske kikar in här!
Idag blir det iväg på jobb, men först vid klockan 9, så jag hinner ta det lugnt här hemma innan.

Jag hänger på en nykter onsdag!

Jag har upptäckt en mycket intressant sak. Jag sökte min arbetsplats för att jag ville förändra. Jag ville guida elever i mindfulness, men lärarna verkar rädda, för vad mindfulness är.
Så jag slutade "tjata", även om planen var att börja guida lärarna i mindfulness. Ett datum var bestämt.
Det ignorerades. Av den som bestämmer detta.
Och jag har backat. Observerat. I veckor nu.
Och jag har reflekterat. I yoga. I meditationer.
Jag har arbetat med mig själv i 25 år.
Ledarskapskurser.
Terapeuter.
Före krasch.
Efter krasch.
Mediciner.
Insåg faran.
Kämpade i 10 år.
Att hitta en balans.
Sedan hade jag funnit den.
Den kostade alla kronor jag hade.
Och det var värt allt.
Även om jag inte har "tillräckligt" med kronor idag.
För att bli en mamma.
Dessutom så kanske.
Jag redan närmar mig klimakteriet.
Men jag klarar mig på lite pengar.
Jag behöver inte ha flärd.
Och även om mensen inte kommer.
Som förr.
Regelbundet.
Så kanske.
Kanske.
Men det jag ville säga.
Var, att mitt arbete i skolan.
Har fått mig att börja prata med barn.
Och ungdomar.
På stan.
När de gör bus.
Igår kväll ett samtal med ett par killar.
"Hej grabbar, det där ser kul ut!
Ni kastar väl inte på bilarna?"
Och de sträckte på sig med varsin stor snöboll i handen.
"Nä, vi kastar inte på bussar eller bilar, vi kastar till vattnet"
"Ok", sa jag och förstod att det var exakt det som de gjorde, ifrån bron ovanför vägen.
"Det är bra. Kasta var ni vill, men inte så att ni orsakar en olycka" svarade jag.
Ena killen ville fortsätta prata. Han ställde frågor. Jag frågade tillbaka.
Han ville berätta att han bodde fint och var rik.
Jag tänkte, jag hoppas att han har föräldrar som bryr sig om honom.
För varför står ett par killar vid middagstid ute i kylan och busar, i den ålder de är i.
Förmodligen för att snön just har anlänt.
Men det kan väl också betyda att de inte har lust att vara hemma.
Så tänker jag.
Jag tror faktiskt att de blev glada, att en vuxen pratade med dem.
Och så tycker jag att det är synd.
Att en ung man i yngre tonåren ska behöva säga att han är rik och bor fint.
Vilken omgivning har han undrar jag.
Är det så här det är.
I staden.
Där det är skitnödigt.
Och alla ska vara något.
Sorgligt.
Tycker jag.

@@oro Du har fått fina svar ovan och jag förstår hur du resonerar.

Det finns många som vill rädda relationen till varje pris och det respekterar jag, även om jag själv inte gjort samma val. Men precis som Ullabulla skriver så finns det nyanser i missbruk som är lätta att missa som anhörig. Man vill så gärna att det ska fungera och man vill tro på vad de säger.

Utmaningen är att sjukdomen är oerhört allvarlig och det är lätt att bli manipulerad av den som lider av den.

Jag tror alla här önskar ett lyckligt slut för varje person som startar en tråd, men efter att ha hängt här i flera år har jag noterat att de lyckliga sluten verkar vara få. Man får dra sina egna slutsatser av det förstås. Klart det kan gå om den sjuke är motiverad.

Här får man lätt intrycket att det går om den *anhörige* är motiverad å den sjuke vägnar, och det är nog där det blir fel. Som jag brukar säga, man kan inte älska någon frisk. Stort lycka till oavsett! Vill han ta till sig behandlingen är det inte omöjligt, förstås.
🤗

Godmorgon i stugan. Åh vad det är jobbigt att stiga upp, men som tur är har kaffet god effekt varje morgon och jag blir sakta lite vaknare. Yes, cykling är min melodi och igår blev det elcykeln med tjocka vinterdäck. Idag har de nog hunnit skotta undan så det skall gå bra med vanlig cykel. Tisdagen blev enhetsfri och det ångrar jag inte alls förstås. Jobbar du hemifrån idag med prinsessa? Hur har du det idag Natalia, arbetar du eller är ledig? Nu tar vi en nykter onsdag 😊

@Ny dag Du kämpar på så jäkla bra! Matar hjärnan med fakta och på alla vis pushar dig själv åt den riktning du vill!
Jag var också en som drack om jag var sjuk, det som fortfarande är jobbigt med det är att jag inte riktigt vet hur min kropp fungerar, jag kan inte känna skillnad på om jag håller på att bli sjuk eller om jag bara är trött. Eftersom jag inte lyssnat på min kropps signaler utan dränkt dom i alkohol så måste jag lära känna min kropp, det är så konstigt att jag blir helt knäpp emellanåt men nu har det gått snart 16 månader och jag börjar känna mer och mer vad som är vad, tror jag. Kram❤️

@Varafrisk Så jobbigt att slitas mellan viktiga möten på jobbet och vetskapen att du borde vara hemma och ta hand om dig ett tag, vila ut.
Jag tycker själv ett sånt val är omöjligt att göra och kan i sådana lägen önska att jag blev förkyld så jag med gott samvete kan stanna hemma. Där behöver vi jobba om våra inlärda tankar och beteenden för vi vet båda att efter en sådan pers du varit med om i alla dessa månader behöver du vilan, kör du bara på är det möjligt att kroppen/hjärnan bestämmer åt dig och då riskerar du att bli utbränd. Ta hand om dig! Kram❤️

God morgon!
Man ska tänka på hur man tänker, det var tanken som kom till en för en stund sen. Funderade på hur mycket tid man har kastat bort på att inte medvetet tänka på vad man tidigare tänkt. Sedan kom en känsla av att det som har varit, det har varit. Sånt som endast är negativ energi och fyller sinnet med trista, mörka och tråkiga tankar - sånt tänkande ska man se för vad det är. Inget att ha och endast allmänt störande skräp. Såna tankar tar man i sitt inre tänkandes datamaskin och lägger i soptunnan och sen helt enkelt trycker på delete. Tänk, raderat och klart!
Där försvann gårdagens envetna, trista och jobbiga tankar. Nu är det en helt ny dag!
Goda och positiva tankar i morgonstund är grejen.
Ha en fin dag!

Du kan läsa om min process med SOC under min tråd. För mig slog den processen slint fullständigt och har inte hjälpt min familj överhuvudtaget. Snarare tvärtom. Det har skapat onödiga sprickor och sår. Ett trauma. Om du läser min tråd så läs den som faan läser bibeln och plocka enbart det som för dig framåt. Betänk att mitt är ett av de fallen som gick åt pipan och lägg inte mer kraft på det. Fundera istället över hur du fungerar och hur du bäst bevarar din självkänsla under denna process. Inget annat betyder något just nu. Du kommer fixa detta med bravur. Det har du egentligen redan visat!

Se till att enbart efterfråga och prata om det du känner du har behov av. Få det stöd du känner att du mår bra av och släpp sedan resten. Skam kan fara. Skam är toxisk. Låt inte skam bemästra dig och hålla tillbaka dig på vägen mot äkta frihet.

Med det sagt så behöver det inte landa så som för mig alls. Min stora frågeställning är dock hur man kan stödja samtidigt som man har en utredande roll? De två går inte ihop i min värld. Att blanda in barnen när man står där med skakiga ben är så urbotat korkat i min värld. Låt därför fokus just nu vara på dig och ditt välmående. Vad du är i behov av och släpp allt som handlar om rädsla för dina barn.

Just nu är det ju faktiskt så att du ger dem en av de finaste gåvorna de kan få genom att fokusera på din hälsa. Genom det visar du dina barn att även om man trillat snett går det att justera och komma på rätt köl igen. Genom att vara öppen med dem hjälper du dem att våga den gången de kanske kommer stå inför utmaningar i livet. Att de då vågar prata om det. Att få den erfarenheten tidigt kan faktiskt vara en riktig gåva.

Har pratat med en vän som jobbar som utredare på soc. Om man hårdrar det så finns två kategorier av folk där enligt henne (och mig). En anser att sin roll är att stödja familjer till ett liv i harmoni och en kategori som tror de är poliser. Att de jobbar med att sätta dit folk. De som blivit bittra på alla jobbiga fall och tappat hoppet. Hittar man en sådan gör man nog klokt i att vara fåordig och spela med så de blir glada.

Vågar nog säga så här. Du är ointressant för dem. De vill säkerställa att dina barn inte far illa. Om de har minsta tvivel startar de en utredning och pratar med dig, din familj, dina barn för att bilda sig en uppfattning om hur dina barn har det. Sedan föreslår de stöd utifrån det.

De är tandlösa. Det är inte mycket de kan göra mer än erbjuda terapi typ. Du låter långt ifrån ett fall där man rycker barnen. Fattar dock din känsla mer än väl...

I min kommun sa man att man skulle få återkoppling inom 3 månader efter uppstartad utredning. De kom ingen så jag fick själv ringa för att få en.. Då passade jag även på att kräva utdrag ur vår fil så jag kunde läsa allt. Inklusive vad mina barn sagt. Lite förvånande kan jag tycka. Sedan blev jag informerad om att man inte går vidare. Fallet blev nedlagt. Så det är ytterligare ett tips. Känner du att du är i behov av stöd så vänta inte på deras långrandiga processer. Se till att ta det stöd du behöver redan nu och lägg så lite kraft du kan på deras interna system.

Nå, inte alla kommer uppskatta att jag säger allt detta så här rakt. Själv hade jag dock uppskattat att få lite mer kött på benen i allt det tumult som var. Man är rätt utlämnad. Summa summarum dock. Den processen är betydelselös. Det är rätt mycket upp till dig vad du gör av den. Ta det som betyder något för dig och strunta i resten.

Funderar mycket på vilka fallgropar som kommer uppenbara sig för mig framåt i livet och hur jag ska tackla dessa. Min coach sa att återfall sällan händer i sorg utan snarare av övermod i framgång. Tror han har väldigt rätt. Så har det varit för mig. Idag började jag dock titta på en ny serie på Netflix, ”en helt vanlig familj”. Kunde inte titta så länge. Känner att jag har noll emotionell tolerans och vill bara kolla på feelgood, typ Bygglov. Senare funderade jag mycket på serien och fick då en känsla av att jag ville dricka. Som jag såklart motade bort. Men jag funderar på kopplingen mellan känslan i mig och suget efter alkohol.

Men känslig är jag onekligen. Var hos min coach i måndags och kände mig stolt. Ringde min kille efter, dels för att han bett mig göra det och dels för att jag var glad. Jag tyckte bara han var torr och formell i tonen och misstolkade min uppsluppenhet som att jag trodde allt skulle vara easy peasy framöver. Blev sårad, behöver att han också är positiv när jag tar steg i rätt riktning. Det kändes ungefär som när jag kom hem med mina fina betyg första gången och mamma bara sa ”ja, se till att du inte sänker dem bara”. Så himla trist och jag kände mig verkligen tillplattad.

Bra fråga gällande livsstil. När man gör en större livsstilsförändring tror jag att det lätt kan bli lite vakuum innan den nya tar form. Det sker ju en uppgradering hos en själv då man utvecklas. Att bli alkoholfri är ju en snabb process som går från en dag till en annan även om det kanske kan ta lång tid innan man känner att man är fri. Den omställningen kan nog behöva landa både hos en själv och andra.

Jag har själv gjort en väldig förändring. Helt bytt yrke och yrkesbana, utövar massa nya intressen, drivs av drömmar och har ständigt fokus på glädje snarare än pengar. Alltså det som skapar glädje. Väljer idag vilka jag vill umgås och jobba med. Såväl vänner som kunder och leverantörer. De som bidrar med glädje & ödmjuk inställning ser jag till att vistas bland resten väljer jag bort. Så idag är mitt liv rätt fokuserat mot glädje & frihet. Innan var det mer en massa måsten och duktig flicka. Skillnaden i livskvalitet är enorm.

Under ett halvår nu ex jobbar jag utomlands med ett projekt samtidigt som jag fortsätter med min vanliga verksamhet. I nya landet knyter jag an till nya möjligheter och människor varje vecka. Om ca 3 månader kommer jag dra till nästa land och även där testa mina vingar. Ett väldigt spännande liv med massa nya möten. Hade jag druckit hade jag inte orkat allt det jag tar mig för idag.

God kväll! @Se klart, @Kennie, kul att ni skrev lite.
Det är knepigt att man kan få knasiga tankar fast man vet hur alkoholdjävulen jobbar liksom.
För var nyss in i klädgarderoben och då från ingenstans när man såg en dunk, så kom uppkäftiga tankar på att det kanske vore en bra ide' att sätta igång med lite vin igen. Nog får man fokusera stenhårt på nykterhet och slå undan varje sån där skadlig tanke flera gånger om dan. Men det var väl bokstaven T, i – HALT! Ja, T som i trött alltså.
Så får väl försöka att komma i säng om en stund.
Ha det gott!

@Ny dag Vi har fått massor av snö här idag! Låg dryga 15 cm snö på min uppfart när jag kom hem ikväll som inte var där i morse! Men jag gillar det! Å det är bra träning att skotta! 😁
Ja, du är värd att må bra och vara den du vill vara utan skav & ångest! Så sant! 🧡

Minns inte vilken dag första prövningen brukar komma?
Än har den inte kommit, tack o lov!
Dag 4✅

@Se klart Great minds think alike..😉

@Friluftstok Jag tänker oxå på de som tystnat, man undrar såklart vad som hänt - och inte hänt. Därför extra kul när ett välbekant ansikte som du tittar in! Bra idé att rapportera med ett halvårs mellanrum! Men har man bara dåliga nyheter att komma med så struntar man lätt i att skriva alls tyvärr.
Ja, min man är låång och extremt stilig! Han får mitt hjärta att göra hoppsan-steg! Helt ljuvligt! Hoppas du oxå har en sån man i ditt liv nu! ❤️
Var rädd om dig! 🤗

@ISE Vad bra att du kommit tillbaka❤️ Jag tror jag skrivit tidigare om det men jag skrev här i dryga tre år innan jag blev nykter. Jag var inte rädd att berätta för vården men gå t Rådgivningscentrum..aldrig!…för där kände jag ju folk…gå på möten..och framför allt inte berätta för chefen tills jag en dag inte hade något val än att berätta. För hur skulle jag kunna vara borta nio veckor från jobbet?? Men när jag hade berättat försvann en tung börda på mina axlar…skammen försvann. Äntligen!!

Jag tänker att man inte avsiktligt vill skada sina barn, sin man/fru/partner, nära och kära utan beroendet är så starkt därför dricker man och man skadar den/de som man har kär. Det är oerhört tungt och smärtsamt när man ska prata om detta med sina barn men för att kunna gå vidare är det ett måste.

De flesta sitter ju inte på parkbänken och dricker de är ju ganska få i förhållande till de som dricker på jobbet i hemmet. Det handlar ju inte heller om kunskap mm man blir ju liksom inte vaccinerad. Jag tror även att anledningen till varför alkoholen är så förrädisk beror på att den är tillåten i samhället …det där j-a bubblet finns ju överallt🙄

Du skrev att någon hade skrivit att du hade offerkofta på…och vad skulle den kommentaren hjälpa dig? Jag var tvungen att gå bakåt i din tråd för jag hade en känsla av att det var jag som skrev den och mycket riktigt så var det. I mina samtal m kurator på rådgivningscentrum och i behandlingen så har det pratats mycket om offerkofta. Det är ju ofta så att man finner olika anledningar till varför man inte kan söka den ena el andra hjälpen för att kunna sluta dricka. Det är ju en form av offerkofta och man stannar kvar i beteendet.

Så bästa ISE fortsätt och skriv…en dag kommer du bli nykter men din väg är kanske lika krokig som min var men en dag kommer du komma fram💪🏻

Kram ❤️

Hejsan! @LindaB23,
Sån där galen ångest är jobbig. Prova att gå runt lite rummet eller så.
Det brukar inte funka att bara ligga ligga still när det är så där besvärligt.
Hur som helst, håll i och håll ut.
Kämpa på!