skrev LindaB23 i Äntligen dax

@ISE det är så galet! Man tror att man ska sova så mycket bättre utan, jag har tabletter hemma för sömn men vågar inte ta någon i detta tillstånd då jag är livrädd att inte vakna igen! Men full kunde jag minsan gå och lägga mig! Du är en kämpe ISE.. ny dag nya tag du kommer att fixa det ♥️


skrev ISE i Äntligen dax

@LindaB23 Visst är det paradoxalt att man sover dåligt när man är nykter, ibland har det varit det som gjort att jag druckit igen, sömnbristen. Men du har ju snart klarat en hel vecka! Starkt jobbat! Jag tar tag i dag 1. Igen.


skrev Inombords i Äntligen dax

Känslan av att frysa konstant och få gåshud är ett abstinenssymptom. Känner igen det efter en avslutad morfinkur. Blev inte varm trots filtar och varmdusch. Det går över. Jag är på dag 8 och har haft samma frusenhet. Snart försvinner den! Kämpa på! 🌸


skrev Kristoffer i Ja till livet

@Surkärring Så fint inlägg! Påminner mig om den gamla IQ-reklamfilmen. "För att det är match på TV:n, för att det inte är nån match, för att orka med föräldramötet, för att jag slapp föräldramötet, för att det är fint väder, för att det regnar - eller bara för att?"

Den här typen av inlägg är superviktiga för de som står i kast med att göra sin förändring, du förmedlar verkligen en känsla av att det inte bara går att dricka mindre men att det finns så stora vinster att göra genom att göra det. Tack!


skrev Flarran i Äntligen dax

Hej! @LindaB23,
Måste säga att du kämpar på bra. Har man druckit rejäla mängder alkohol och slutar tvärt så är det minst sagt jobbigt de första veckorna. Både fysiskt och psykiskt. Håller med dig om att det känns bra att skriva av sig lite. Det är många tankar, minnen och känslor man kan behöva vrida och vända på innan man kan börja att förstå sig på saker och ting. Har väl dock själv kanske blivit lite väl djupanalyserande och skrivgalen ibland i min egen tråd. Men så kan det bli, och hellre det än sittandes skitpackad med en sur mage och dimmig skalle i tomhet liksom.
Förresten, isandet i dina ådror kan kanske vara lite förkylning.
Har själv lite fånigt frusit om högra knät en stund...
Kämpa på!


skrev linkan79 i Dricker ofta, och dessutom i smyg

@Amanda L tack för input! Ja jag känner verkligen att det får vara stopp nu. Jag tar en dag i taget. Suget var starkt igår men jag stod emot. Ska försöka boka in saker på kvällarna som kräver bilkörning, så blir det lite lättare.


skrev Flarran i Promillebikt

God morgon!
@Kennie, Har inte fått kläm på det här med ät-och-sov klockan så att säga. Gör ungefär lite som katten, äter när jag är hungrig och sover när jag är trött. Men fokuserar ändå på det viktigaste som är att vara alkoholfri. Fick för en stund sen en släng av alkoholsug och förstod att det väl var dags för mjölk, nån limpmacka med ost, skinka eller nåt sånt där. Sitter nu och dricker ett glas med kosttillskott med diverse vitaminer, smakar inget vidare, men tänker att det väl kan vara bra mot snuvan kanske.
Ha en fin tisdag!


skrev Ny dag i Tillsvidare

Tisdag, massor med snö och det är bara november… Härligt att vakna nykter och veta att det var 30 dagar sedan jag senast (sista gången) vaknade bakis. Mår mycket bättre både kroppsligt o psykiskt även om ångesten är kvar. Jag mådde ju dåligt redan innan jag lärde mig döva med alkohol. Alkoholen har dock fått mig att må ännu sämre. Nu är det dags att på riktigt bearbeta mitt skav så att jag kan vara och bli den jag vill vara. Det kommer inte att bli lätt och det kommer ta tid men jag är värd att må bra!


skrev LindaB23 i Äntligen dax

Dag 6!
Återigen en sömnlös natt! Dagen igår kändes bättre än dagen idag och då var gårdagen enormt jobbig!

Har en isande känsla i hela kroppen idag, fryser så in i bomben och känns som att jag har is i mina ådror! Huvudvärk och magont, blodtrycket låg på 131/98 och pulsen på 116 så bättre än förut iallafall! På nåt sätt känns det skönt att skriva av sig här oavsett om man får svar eller ej 😀!
Ha en fin dag allihop


skrev ISE i Jag kommer dö

@Andrahalvlek Tack för att du skriver. Tror du har rätt, det är väldigt nedslående att misslyckas gång på gång


skrev Smillans i Ja till livet

@Surkärring igenkänning! 100% 🥰❤️


skrev Andrahalvlek i Ja till livet

@Surkärring Jag älskar dina positiva inlägg 🥰 Jag tänker ofta likadant. Att jag skulle känna MER och vara mer glad, nöjd, tacksam och harmonisk utan alkohol… mycket otippat. Men SÅ sant!

Kram 🐘


skrev Smillans i Var gick det fel?

Justja, glömde (vill dokumentera) Jag skulle visa en kollega en sak på mobilen och när jag knappar fram internet kom AH sidan upp. Jag vet inte om hon såg, men jag kände att strunt samma. Frågor hon, svarar jag. Det var skön känsla, hade fått panik för ett par månader sen. Framsteg✌🏼


skrev Andrahalvlek i Var gick det fel?

@Smillans Ja, fy fan vad du är bra! Den tilltron till den egna förmågan är så hälsosam för självkänslan ❤️

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i Jag kommer dö

@ISE Ett tips: ”The Alcohol experiment” med Annie Grace. Ett 30-dagarsprogram där man tittar på en filmsnutt varje dag. Gratis, googla. Hennes första ord är: ”Sluta att sluta dricka”. Just för att det är så destruktivt att sluta gång på gång och misslyckas. Man tappar tilltron till den egna förmågan. Och den måste byggas upp igen.

Kram 🐘


skrev Smillans i Var gick det fel?

Vecka 19. Här har det kommit snö och det är så fint❄️Utebelysning gör sitt och jag har ett vackert vinterlandskap utanför. Jag har märkt att jag lägger mer märke till detaljer numera. Kan verkligen stanna upp och beundra och begrunda. För att inte tala om den nynyktras sinne och tankar. Kan ni tänka så? Att inget är omöjligt, att vi har alla möjligheter att göra det vi vill (nästan) Kanske jag skulle läsa en kurs i nåt spännande, eller åka till Skottland och vandra? Hisnande tanke, men fullt görbart.
Att jag just den dagen för 134 dagar sen gjorde slut med alkoholen är det bästa jag gjort och på alla dom här dagarna har ett jag tittat fram som är så full av liv. Och tacksamhet. Tänk att just jag klarade det. Det blir nästan för häftigt när jag tänker på det. Sån jäkla kämpe jag är. Vi ALLA här inne är. Vi har fått se det jävliga i livets baksida, men vi kämpar på och får vara med och styra det viktiga i livet, oss själva. Vi är värda att må så gott som möjligt i resten av våra liv. (Amen, tänkte jag lägga till haha)
Jag for iväg lite😅 nu blir det jobb resten av dagen.
Önskar er en härlig tisdag!


skrev User37399 i Min man har erkänt sin alkoholism

Håll fast vi det du gör. Min höll sig också nykter rätt länge i samma läge. Det hölll inte o kändes tyvärr (känslomässigt för mig) som ren manipulation 😞 @CassandraF


skrev User37399 i JAG kommer att lämna...

Han kommer att förstå längre fram o motsatsen - att han inte förstår varför du inte skyddade er är värre? ❤️@Prinsessan1


skrev ISE i Ett snabbt eskalerande missbruk

@Himmelellerhelvette Oj,läste precis ditt senaste inlägg och det kändes som att jag hade skrivit det själv. Varför gör man så, stänger in,locket på, tuff yta så går vi vidare. Det gör fruktansvärt ont att bli sviken av den man litar på. Döva, trycka ner, söva.


skrev prinsessa i Kaffestugan

@Påvägmothälsa Cykla?! Wow säger jag! Här är det mycket snö och jag har fått tillåtelse att jobba hemifrån idag! Så skönt! Kaffet smakar gott här också!

Vi skapar en bra tisdag och en enhetsfri sådan tycker jag!


skrev Samsung50 i Känner mig som en skurk som vill lämna

@ChangedMe Vad bra för honom att han får professionell hjälp och att han verkar mottaglig att ta emot den. Håller med Åsa att du måste fortsatt ta han om dig själv. Nu när han får hjälp kan du släppa fokuset och stressen åt det hållet och fokusera på ditt eget mående. Ofta har man glömt bort sig själv när man lever nära en beroende person. Klokt av dig att ni inte ska bo ihop, ni båda behöver läka på varsitt håll och kanske inte är de bästa att stötta varandra i detta, med det sagt så kan man såklart ha kontakt osv men inte vara där till 110 % då finns ingen ork kvar till sin egen återhämtning.


skrev Självomhändertagande i Det nya livet

Jag lyssnar på Matthew Perrys bok Vänner, kärlekar och det där fruktansvärda.
Det här forumet har hjälpt mig oerhört att förstå mitt tidigare medberoende.
Matthews bok får mig att förstå alkoholistens beroende.
Så sorgligt att lyssna på den efter hans död, i sviterna av sitt mångårig alkoholmissbruk.
Jag känner igen allt. Och förstår numera genen som vissa har. Han beskriver hur hans missbruk började, redan som spädbarn. Då läkarna skrev ut barbiturater till hans mamma för att han skrek.
Fruktansvärda läkemedelsindustri.
Säger jag som är klar från alla mediciner jag fick under mina bipolära sjukdomsår.
Har för sjätte gången ifrågasatt om diagnosen verkligen stämmer då jag har varit frisk utan mediciner över 10 år.
Även om jag tagit medicin vid behov under dessa år
En vän tyckte att jag skulle stämma läkemedelsbolagen för 10 år sedan, då jag insåg efter en lång kartläggning att jag insjuknade pga antidepressiva.
Hon tänkte pengar, som den företagare hon är. Skövlar mossa i skogen och pryder blomsterarrangemang till en viss butiks entre på en viss gata, i en viss stad. Jag tyckte det var olämpligt och ville inte vara hennes vän mer. Fast det var mycket hon hade rätt i. Hon genomskådade mitt ex långt innan jag insåg hans missbruk.
Hon trampade på min ömma tå.
Jag skulle aldrig stämma ett läkemedelsbolag.
Det var ju inte de som tvingade mig att svälja cipramil.
Jag tog det alldes med egen hand. Varje morgon. Och i kombination med stress på arbetsplatsen blev jag hypomaniskt. Och jag är tacksam idag. För jag sa upp mig på det välbetalda arbetet då gubbarna till chefer inte hade vett att uppföra sig, på konferenser.
Jag fick nog. Och jag dansade ut i världen och var hög som en drottning. Fallet var brutalt. Depressionen höll på ta mitt liv Men min kära mamma räddade mig med ett spontant besök, då jag låg och tänkte på hur jag skulle sjunka i det kalla vattnet, utanför mitt hem. Hur jag skulle få ut på isen, tills det blev öppet och jag skulle sjunka.
Det är 20 år sedan, i feb detta år
Idag blir jag aldrig mer hypomanisk. Jag har lärt mig att bromsa, i tid. Långt innan jag ens behöver bromsa
Jag har lärt känna mig själv
Livet, mina forumvänner. Livet är underbart. Brutalt många gånger.
Men alldeles alldeles underbart.
Med arbete, pojkvän och framtidsdrömmar. Rutiner. Motion. Sömn. Säga nej. Säga stopp. Träffa bra människor. Sunda människor.
Men så har jag också haft att göra med snuskigt rika människor som är sjuka på riktigt. De som leker med människor. Och de som går över alla gränser.
Jag antar att det är därför att jag uppskattar det där enkla.
Eller så är det för att jag alltid uppskattat det där enkla.
Och för att min mormor visade mig livet.
Idag ska jag skriva om min mormor. Min älskade mormor.
Önskar alla hör en levande dag. Har du snö hos dig?
Det har jag. Jag kan leka en stund, på väg till jobbet. Som nör jag var barn. Och lekte, på väg till skolan.


skrev Påvägmothälsa i Kaffestugan

Och godmorgon tisdag😊 Skall cykla i god tid till jobbet, det har snöat lite till. Lång och hektisk dag igår men jag har fått sova drägligt i alla fall. Kaffet smakar bra. Nu gör vi en bra tisdag!


skrev Flarran i Promillebikt

Lägg alla sorger i en gammal säck är väl en textrad från en gammal schlager. Sitter inte alls och lyssnar på nån musik just nu, utan det verkar som om det av någon outgrundlig anledning är lugnt i skallen ändå för en gångs skull. Har inte druckit en droppe alkohol på över drygt en månad sen. Har inte snusat alls sen igår eftermiddag, inte tagit nåt lugnade piller heller. Mår i stunden trots en lättare förkylning faktiskt oförskämt bra. Nästan så att man skäms liksom.
Det måste nog vara klementinerna som gör det. Får nog gå ner till butiken senare och se om det finns fler...


skrev Himmelellerhelvette i Ett snabbt eskalerande missbruk

Tack @marshmallow11❤️ Jag har några få jag egentligen kan lita på, jag behöver bara lära mig att våga visa mig sårbar. Jag lärde mig tidigt att stänga av känslorna när det blev jobbigt och ha en stenhård yta utåt där ingen fick ta sig igenom. Jag träffade dessutom en man som tyckte känslor var för mesar, att man biter ihop och går vidare, man lipar inte.
Jag har blivit sårat så djupt i själen av mina absolut närmaste många gånger i livet, aldrig bearbetat utan bara grävt ner och gjort mitt skal hårdare. När jag nu försöker skala av ett lager i taget blir jag väldigt sårbar och det är svårt att hantera. Jag kan ju bara tekniken med att stänga av men jag vill inte göra det mer.

Hur går det för dig nu? Varför grät du på bussen? Du måste vara på runt dag 45 nu? Där brukar det vara vanligt att man får en liten kris i nykterheten. Jag undrade om det inte skulle bli mer än såhär då, var detta allt? Men det var bara första tiden av eufori som hade lagt sig och jag började stabilisera mig. Hur är det för dig? Kram❤️