Senaste kommentarerna i forumet

@paniken hallå där! Hur har du det?

@grynet, PS, det finns alltid kaffe och man kan lägga en frivillig slant för detta efter mötet, men du får enligt traditionen inte betala på ditt första möte 😊.

@grynet Du behöver inte prata själv på ett AA-möte om du inte vill.
När du är där för första gången kommer du dock att vara den viktigaste personen i rummet, det finns särskild text som läses och oftast berättar de andra deltagarna sina berättelser om hur det var för dem innan de fann AA.
Rent generellt så finns det en person som håller i mötet, de tolv stegen och lite annan text läses först, därefter går ordet runt till alla deltagare som delar sina tankar kring alkohol och livet (om de vill, man kan alltid välja att inte säga något alls. Gärna presentera sig med förnamn, enligt det välkända ”jag heter Xxx och jag är alkoholist”)
Ingen får avbryta den som pratar. Allt avslutas med att man gemensamt ber sinnesrobönen. I övrigt beror det lite på vilket tema som mötet har.
Det talas om Gud, vilket skrämmer en del, men du får definiera din Gud som du vill, många väljer att se gemenskapen som sin Gud, eller naturen, universum etc.
Det brukar vara väldigt välkomnande, fint och totalt ofarligt att gå på AA-möten.
Lycka till!

@Andrahalvlek Såg detta på facebook, o tänkte på dig. Gratis webbinar om sockerberoende:
(länk borttagen pga försäljning)

@Flarran Intressant läsning.Du ska vara stolt över dig själv.Vilken resa du har gjort och inget bakslag iform av återfall heller.Bra jobbat.Lite underhållande läsning kring hur du bytte läkare och vårdcentral för att de insinuerade att du nog drack för mycket.Och dina ”smarta” pareringar att undvika provtagningar osv….Du har gjort ett utmärkt jobb.Nu kämpar vi vidare på olika vis men med gemensamt mål:hållbar nykterhet.

Känner igen mig i det där! Har haft liknande roll. Det är väldigt lättillgängligt och accepterat att dricka en måndag liksom. Men sen när man fortsätter med det även när man inte reser blir det problem.

Vad är ditt mål då? Vill du sluta dricka helt? Eller vad vill du om du själv får bestämma

@heltslut76
Kära du. Jag läser din oro. Och ledsamhet.
Vad vill du?
Jag skaffade aldrig barn med mitt ex då jag hann upptäcka i tid att han inte var någon lämplig pappa.
Jag levde i ett helvete under 12 år. I efterhand förstod jag att jag behövde den erfarenheten.
Jag behövde lära mig allt det som jag lärde mig under den tiden. Kortfattat. Så behövde jag observera omgivningen. Lära mig hur samhället funkar. Han var rik när vi möttes. Och han blev fattig. Gick i personlig konkurs. Jag var hjälpsam och gav honom pengar. Stort misstag! För hans alkoholism. Att jag gjorde slut på ett trevligt sparat kapital stör mig inte idag.
Jag fick se verkligheten.
Och jag behövde se verkligheten.
Hur hans familj gjorde och inte gjorde.
Nu fick han mat och husrum hos mig i många år, då jag inte hade mage att göra honom hemlös.
Men han började se ut som en hemlös. Jag köpte nya skor och kläder till honom.
Men de möttes ut. Han kissade ner sig. Bajsade ner sig.
Det gick långt.
Jag satte gränser med hjälp från psykolog.
Han flyttade.
Och jag kunde börja leva mitt liv.
Det var inte lätt.
Jag var så medberoende.
Vem skulle jag nu hjälpa?
Jo, mig själv.
Jag bad om hjälp på olika sätt.
Fick hjälp.
Fick jobb som jag inte kunde ha tidigare, då livet var i total kaos med honom.
Nu lever jag ett bra liv.
Sparkontot är trevligt igen.
Men dessvärre blev jag aldrig en mamma. Det kanske är för sent.
Du är en mamma.
Det måste vara det största som finns.
Tror jag.
Allt är upp till dig.
Det finns fin hjälp att få i vårt samhälle.
Vårdcentralen har kuratorer. Jag är inte troende , men har ändå pratat med en präst regelbundet.
Kommunen kan hjälpa till med stöd.
Börja med det som känns bra för dig.
Det är en process.
Livet är så vackert.
Allt blir bra!
Ett steg i taget.
Ta hand om dig!
Och ditt barn!
Kram 🤗

@Himmelellerhelvette Jag blir djupt berörd av hur din situation ser ut med din mamma. Jag vet hur du kämpat med allt och medberoendet så många år. Jag ser också hur du tagit tag i din egna situation med alkoholen och gjort dig fri, hur otroligt mycket du jobbat/jobbar med dig själv för att få sinnesro och fötterna i kontakt med jorden. Du gör ett otroligt bra jobb!❤️

De där banden som sitter djupt sammanflätade, mor och dotter. Att livet blev som det blev, hennes liv. Hopplösheten, att hon inte kunde ta sig ur missbruket i tid och köra ned sig totalt i botten. Att du har tagit på dig ansvaret att övervaka, finnas där och se på och maktlösheten i att inte kunna påverka. Så mycket oro, så mycket sorg, så mycket ont i själen. Du har gjort mer än man kan göra, du har genom din omsorg och kärlek troligen gett henne skäl till att ändå leva, trots att hon inte haft förmågan till att komma upp och ur och ta ansvar för sig själv och sitt liv. Du har gett henne kärlek, det finaste man kan ge en människa, fast det kostat dig så mycket, men du kan inte ge henne livet, det måste hon göra helt själv. Vi kan inte andas åt någon annan, man måste klara av att andas själv för att överleva. Missbruk ger konstgjord andning ett tag, men luften är syrefattig och tar slut till slut. Har man inte krafter att andas själv, kan endast vården hjälpa med respirator, men vill man inte ta emot hjälp, så har man gjort ett val och det valet kan ingen påverka, för man kan inte andas åt någon annan. Det är en sorg att ens mamma inte vill ta emot hjälp, men det kan du inte påverka hur man än vill och försöker dela med sig av sin andning och sitt syre.

Du behöver ditt syre själv för att kunna andas fullt ut och för att kunna finnas till för din familj, även din mamma. Det enda du kan ge din mamma är din kärlek och det gör du. Det känner hon och det är det som gett hennes liv en mening, men hon kan inte ge dig det du behöver och tänker att det är det som är hennes stora livssorg. Men hon måste andas själv och vända sitt liv själv, ingen annan har makten att göra det. Du kan inte göra mer än du har gjort.

Jag önskar att din mamma ska få frid en dag, att hon får en ny chans och blir din ängel som vakar över dig och ger dig nya krafter och kärlek när du behöver det. Jag önskar att du får frid och att du förstår att du har gjort allt i din makt och att din kärlek är det finaste du kan ge.

Är din mamma nykter nu? Kanske skulle ett samtal med en präst med din mamma och dig vara en väg för att finna förlåtelse, försoning och frid?

Kram och sköt om dig❤️

"The stop drinking expert - alcohol lied to me", Craig Beck.

@Andrahalvlek Jag gjorde som du med min mamma som reagerade på samma vis som din.Blev mycket sårad.Hur kan man bara inte minnas?tänkte jag då så efter det blev det bara ditten & datten och trevliga minnen vi kunde dela.Idag är båda mina föräldrar & ett syskon döda.Vet vad som hände,delvis varför & nu har jag förstått att det påverkat mig mycket under livet med att jag ber inte om hjälp.Jag berättar inte om när jag blir ledsen,sårad.Inte heller när jag känner oro & ångest.Det jag saknar är verktyg så att jag kan hantera mina känslor & en gång för alla sluta plåga min kropp & själ med A.,egna & andras förväntningar på vad jag ska klara.Tack för att du delade med dig av en del i din historia som har många Likheter med min.Kändes skönt att spegla mig i vår erfarenhet med våra mammor.

@oroligsjäl
Har tid över idag. Går in och läser. Hur har det gått för dig?
Hur har du det just nu?
Stor igenkänning. Jag hade ett helvete i 12 år. Idag mår jag bra och lever i ett harmoniskt förhållande.
Allting går.
Man måste börja någonstans. Att skriva här kan vara hjälpsamt.
Ta hand om dig.
Du är värdefull!
Kram 🤗

@thompa90 Reste tidigare mycket internationellt - en hel del representation. Alkohol var lätttillgängligt och ett sätt att slappna av. Ofta flygningar i business och lounger med överflöd av allt.
Har gått i terapi - men terapeuten och jag kom för nära varandra, det blev känslor som gjorde att vi inte kunde fortsätta professionellt. Vi bröt innan någon gräns passerats.
Fortsätter gärna gemensam kontakt mot nykterhet. Vi kan stötta varandra i detta forum.

Godmorgon!Ser inåt.Vågat möta hur jag fungerar.Det senaste återfallet som jag nu analyserat i detalj de senaste dagarna gav mig nya lärdomar om mig själv.Nämligen att jag är en person Som Ska klara allt själv.Beror både på mina egna krav på mig själv och även på andras krav på mig.Det var så det var när jag var barn.Jag fick nämligen klara mig själv.Ingen stöttade mig på något vis.Lärde mig tidigt att Inte be om hjälp.inte involvera andra.Så fungerar jag.Inte berätta om hur jag känner.Låtsas som om allt är ok när jag lider.Oroar mig för allt och ingenting.Förtränger att allt inte är ok även för mig självHar vant mig g själv att kurera mig med A för olika krämpor.En lösning som blev en vana som blev till ett beroende..Så nu ska jag gå till AA-kvinnomöten under nästa år.Oj det kan jag inte göra.Tänk om nån där känner/känner igen mig.?Så går mina tankar.Men för sjutton alla som är där har ju själva problem med alkohol.Får ta mig i kragen.Trotsa mina rädslor.Gå dit 3ggr i veckan.Nej det har jag inte tid med lurar jag mig själv fast jag vet att under mina perioder med drickande har jag haft tid både att pimpla vin hemma i soffan.Sitta på kvarterskrogen när bolaget är stängt & umgås med fyllebekanta.Nej nu har jag lärt mig en läxa av återfallet över julen.Ska ta rygg på mig själv denna gång.Göra de saker jag gjorde under de 3 1/2 månader jag va nykter denna höst.Och de 2 nyktra månaderna under sommaren detta år.Dvs minst 51/2 mån som nykter detta år.Det var längesedan sist som det hände.Jag ska tillbaka dit & jag måste göra jobbet för att nå en hållbar nykterhet en gång för alla efter åratal av velande & hattande med på /av med A.Ska sluta känna mig misslyckad för att jag tog/fick bakslag med A.Denna gång har jag analyserat det noga.Vågat se på mina rädslor,trauman & hur det påverkar mig i livet.Förstår att jag måste säga nej & stop när jag inte orkar och inte tvinga mig till för mycket saker bara för att verka normal i mina nära & käras& bekantas ögon.Aldrig glömma och att komma ihåg att inte ta det första glaset.
Göra mina löften.Kämpa 1 dag i taget och komma ihåg att göra roliga saker.Det ska vara roligt att leva också.

Har ni tips på ljudböcker? Har lyssnat på Annie Grace ”This Naked mind” och ”Skål ta mig fan”.

Helst sånt som inte handlar om AA eller en tro på Gud o sånt.

Tänk hur ett tänkande kan förändras efter bara drygt ett års nykterhet när saker och ting kring alkohol har sjunkit in lite mera på djupet så att säga. Tittade på mitt första inlägg här på forumet och minns hur förbannad jag var på sjukvården då den enligt mitt tycke varit fräcka och oförskämda genom att ta ett blodprov i form av PEth-prov, och sedan skriftligt i ett brev haft fräckheten att påskina att jag då inte skulle vara lämplig att ha inneha ett körkort för deras misstanke om hög alkoholkonsumtion. Jag var då ändå så pass verbal i ett telefonsamtal att jag kunde snacka mig ur situationen. Så det blev inga uppföljande blodprover. Hade det blivit det så hade man garanterat varit körkortslös idag.

Men läkare är ju inte dumma i huvudet, de ser ju vad de ser när de undersöker en patient i samband med undersökningar kopplade till exempelvis ett högt blodtryck som jag haft i många år. Ja, långt innan det är normalt att ha för den ålder jag var i liksom när blodprover lämnades först. Men läkare hör ju mellan raderna hur man som patient ser på ett drickande. Fick väl även av en annan läkare på den aktuella mottagningen frågor om alkoholkonsumtion och viftade bara bort allt, med att jag dricker väl kanske en flaska vin ungefär som alla andra vid nån sällsynt fest blev svaret.

Jag kan ju nu säga att jag i princip hade bytt vårdcentral till deras för att en läkare vid en tidigare vårdcentral vid ett blodprov inför en förnyelse av mina blodtrycksmediciner då frågade mera ingående om min då aktuella alkoholkonsumtion på den tiden. Som jag lite svävande väl sade var som de flesta andras i fråga om standardglas liksom. Då hade jag faktiskt för andra gången i mitt liv efter alkoholdebut lyckats att vara helt alkoholfri alla dagar i följd i en hel månad och kände mig mäkta stolt över den prestationen.

Så jag berättade alltså med ett leende för den allmänläkaren att jag inte druckit på över fyra veckor. Han tittade då lite förstrött i min läkarjournal och sade med en lite nedlåtande menande ton bara lite kort. Jaså, du har varit nykter en månad. Det räckte för att jag skulle bli så pass förbannad och stött på doktorn ifråga att när jag väl kommit hem, funderade lite och sedan bytte vårdcentral veckan därpå för att kunna fortsätta dagligt drickande som vanligt fast jag visste att det inte var bra alltså.

Min motivering till varför jag bytte vårdcentral var att jag upplevde personalen på den tidigare mottagningen som opsykologiska och stressiga och att personkemin med den läkare jag hade haft inte fungerade. Så då kunde jag i princip starta om som ett oskrivet blad på den nya vårdcentralen och fortsätta att förgifta min kropp i samma takt som tidigare. Jag tyckte till och med i idiotin att jag var rätt så smart. Men varje år får man ju som blodtryckspatient lämna blodprov som visar lever och njurvärden. Så det var ju alltså bara en tidsfråga innan man skulle komma att få lämna prover som man i förväg visste skulle vara rätt så alarmerande.

Men sånt var man ju då förberedd på och lyckades att parera genom att skylla på sprutskräck och annat förhalande och trixande liksom. Sedan hade jag ju min psykiatriska journal och problembild att luta mig tillbaka på. Så de såg väl ingen anledning att gå vidare med frågor, och rätt som det var blev man även överskriven till en nybakad fast allmänläkare på vårdcentralen som patient, då öppen-psykiatrin väl inte såg det som någon mening med att fortsätta att ha mig som patient där då de ju inte kunde komma så värst mycket längre då jag väl var allt för påläst om hur allt fungerar.

Men nu när jag har varit nykter så pass länge som över1 år och 2 månader så ser jag faktiskt fram emot blodprovstagningar framöver då mina värden nog borde vara rätt normala, i alla fall när det gäller alkohol som jag tack och lov lyckats avhålla mig ifrån rätt länge fast det varit svårt ibland. Det här året har då varit rätt så lärorikt på många sätt och man får väl vara tacksam för att den där läkaren ruskade lite förstånd i mig som trött dystymiker liksom.

Så kommer då att kämpa vidare som nykter och alkoholfri så länge som det går alltså, men nu för att jag vill det själv, fast väl min motivation trist nog på grund av mitt psykiska mående går lite upp och ned stundtals. Men nu inför det nya året har jag då samlat på mig en hel del nyktra erfarenheter och är väl inte en glad lax så värst ofta, men en glad mage har man då för det mesta vilket jag då är tacksam för, då det väl är den största fördelen för mig som alkoholfri förutom lite bättre ekonomi inför 2025 så att säga.

Kämpa på gott folk!

Jag är fast i samma skit, men dricker inte varje dag. Brukar bli fredag, lördag och ibland onsdag. Så klart nu mer när det är fredag varje dag under jul/nyår. Har eskalerat de senaste 4 åren i samband med jobb som inkluderar en hel del wine&dine samt fler små barn som gör att egentiden minskar och frustration bygger upp inombords.

Idag har jag bestämt mig för att det räcker, det är inte värt det. Kommer få härda igenom sug och uttråkning.

Vill du göra det med mig? Ta hand om dig..

Igår tänkte jag inte dricka men så sjukt uttråkad att jag tog några öl, och det är väl det som är en stor utmaning för mig. Sjukt uttråkad, slut efter barn som skriker och gnäller. När man börjar känna sig lite berusad känns allt mycket bättre. Men jag inser att det inte är värt det och att jag är fast i en ond cirkel. Idag ska jag hälla ut min spritgömma och härda igenom uttråkningen

@Smillans Oj vad jag känner igen mig i det du skriver.Ska klara allt själv.Inte be om hjälp.inte involvera andra.Så fungerar jag.Inte berätta om hur jag känner.Låtsas som om allt är ok när jag lider.Oroar mig för allt och ingenting.Förtränger att allt inte är ok även för mig själv.Så nu ska jag gå till AA-kvinnomöten under nästa år.Oj det kan jag inte göra.Tänk om nån där känner/känner igen mig.Så går mina tankar.Men för sjutton alla som är där har ju själva problem med alkohol.Får ta mig i kragen.Trotsa mina rädslor.Gå dit 3ggr i veckan.Nej det har jag inte tid med lurar jag mig själv fast jag vet att under mina perioder med drickande har jag haft tid både att pimpla vin hemma i soffan.Sitta på kvarterskrogen när bolaget är stängt & umgås med fyllebekanta.Nej nu har jag lärt mig en läxa av återfallet över julen.Ska ta rygg på mig själv denna gång.Göra de saker jag gjorde under de 3 1/2 jag va nykter denna höst.Och de 2 nyktra månaderna under sommaren detta år.Dvs minst 51/2 mån som nykter.Det var längesedan sist.Jag ska tillbaka dit & jag måste göra jobbet för att nå en hållbar nykterhet en gång för alla efter åratal av velande & hattande med på /av med A.Ska sluta känna mig g misslyckad för att jag tog/fick bakslag med A.Denna gång har jag analyserat det noga.Vågat se på mina rädslor,trauman & hur det påverkar en i L vet.Förstår att jag måste säga nej & stop när jag inte orkar och inte tvinga mig till för mycket saker bara för att verka normal i mina nära & käras ögon.Boken du läser i verkar intressant och undrar finns det tips & råd för hur man ska göra när man drabbas av oro & ångest?Jag säger som du.Nej här ska det inte bli några återfall.

@Himmelellerhelvette Så kände jag med min pappa också. Det sista halvåret sa jag upp bekantskapen med honom. Jag vägrade låta honom att komma till oss sin sista jul. Den 24 januari 2002 dog han. En månad efter julafton. Många jular framöver hade jag ont i magen, jag kunde ju låtit honom vara med den sista julen? Men jag kunde ju inte veta att det var hans sista.

Jag tror att dåligt samvete är en del av sorgen. Att man alltid tänker ”jag kunde gjort mer”. Och på något sätt sörjer du redan nu din mamma. Du sörjer den relation ni aldrig fick. Du sörjer den fina mamman som finns längst inne. Men en sak är säker: Du har gjort tillräckligt. Du kan inte bära din mamma. Hon måste vilja, hon måste be om hjälp. Sen kan du bistå genom att ringa biståndshandläggare på kommunen och dyl, men hon måste be dig om hjälp.

Det låter som din mamma är på sluttampen. Skönt för er båda. Faktiskt. På min pappas begravning sörjde jag allra mest att jag inte hade satt ner foten tidigare. Tidigare sagt att: ”Du är inte välkommen till oss förrän du på allvar tar tag i ditt alkoholmissbruk”. Jag skulle sagt det tio år tidigare. Verkligen varit iskall. Stått på mig. Istället för att titta bort och snacka bort hans beteende. På slutet blånekade han bara. ”Jag har inga problem med alkoholen”. Han visste att han inte skulle reda ut att sluta, eller snarare reda ut att inte börja igen. Han visste att hans kropp fått nog.

Styrkekramar i massor till dig!

Kram 🐘

@LAO Härligt! Jag tycker du låter så bestämd och glad! Så fort den går! Alltså din tid i nykterhet. Har du läst ditt första inlägg? Läste mitt idag- trevande minst sagt 🙄 Ha en fin dag 🩵

@vanten ⬆️

@LAO Hahaha jaaaaa! 😂 Jag tror att anledningen till att jag blir provocerad är att jag vet att jag är en inkännande individ och att jag kan komma med bra argument men de tas inte emot utan studsar mot förträffligheten personen i fråga besitter. Ibland kan jag skratta och gå vidare men ibland blir jag provocerad. Kanske också för att jag vet att även "min sanning" också skulle studsa.

Nåväl. Söndag. Idag blir det kvällsskift på intensiven. Kanske upprätthålla eller rädda någon medborgares liv 🙏🏼 Vad har du för planer?
🩵

Nu är vi inne i den tidsperioden där vi lovar att vara nyktra nästa år och så tar vi den "sista" fyllan.
Nyårslöftena är aldrig så speciellt väl underbyggda och det gäller både spriten och träningen !
Med illamående kommer jag ihåg hur jag låg i tv-soffan för att titta på backhoppning (hur kul är det egentligen ???) eller Ivanhoe (sänds det fortfarande ??) och bara väntade på att dan skulle ta slut.
Mitt sista nyår som aktiv alkoholist var definitivt inget undantag utan alkoholen hade fullständigt grepp över mig. Jag hade en intensiv kontakt med behandlingshemmet i ett försök att pruta på avgiften ( :O !!!! ) utan framgång. Jag gick med på avgiften mot löfte att i alla fall slippa höjningen vid nyår !! "Vad bra" får jag till svar du är välkommen i morgon !!!! Jag svarade i välkänt alkoholisttänkande: Nejnejnej......jag har saker att göra först !!! Vi bestämde att jag skulle komma den 13 januari vilket alltså är min alkoholistfödelsedag ! Alltså min första nyktra dag på år och dag !
Numera är min nykterhet fortfarande en färskvara som jag måste underhålla och vårda genom att bla påminna mig själv om hur det en gång var. Mitt mående den sista tiden är perfekt att påminna mig om för den var fruktansvärd!! Jag mådde så sanslöst uselt som jag nog aldrig mått förut.
MEN.....att äntligen ta beslutet om att förändra mitt liv är utan tvekan det bästa jag gjort i mitt liv ! Belöningarna kom rätt snabbt och jag mådde som en prins ! Lukten och smaken återvände, hjärnan tog lite tid på sig att simma upp ur alkoholdimman men kroppen i övrigt ställde om rätt fort ! Med facit i handen så var det så att det var jag själv som tog beslutet att åka till behandlingen. Det är svårt att tvinga nån att sluta (jo, det går ! Jag har sett det själv !) men just mitt beslut var helt mitt egna beslut ! Och det är jag väldigt stolt över !!

Var ärlig med er själva och ta ert egna beslut utan påverkan av andra !! Ni måste själva göra arbetet med att förändra er, det jobbet kan ingen annan göra !

Lycka till !

@Amanda L ❤️❤️❤️ åh så rätt du har. Min hjärnas förväntningar som tror att bara jag är nykter blir allt bra.
Sovit mycket bättre inatt. Igår bad jag om hjälp faktiskt, involverade och sa att jag orkar inte det här själv. Jag klarar det inte. Hade långt bra samtal och nu känns det mycket bättre och jag kan andas igen. Jag har nån grej att jag ska klara allting själv, inte be om hjälp pga vill inte störa och ”äsch, det räcker väl om jag tar hand om det här”. Jag fick klara mig ganska mycket själv från ung ålder och det ligger väl nära till hands att det hänger kvar i mig. Inte störa, inte be om hjälp, kan själv osv.
Igår började jag även lyssna om på Oro: att leva med tillvarons ovisshet av Anna Kåberg. Tips! Jag är en orosmänniska som kan ta oron till helt orimliga nivåer.

Ett utdrag från boken som jag så väl känner igen mig i:
”Oro, slutligen, är den tankemässiga komponenten av ångest. I oron blir kroppen oftast inte lika påverkad som i ångesten. Hjärnan går på högvarv, men kroppen behöver inte göra det. Vi oroar oss för händelser eller situationer som ännu inte har inträffat, även för sådana som sannolikt inte kommer att inträffa. Kroppen gör ingen skillnad på fantiserade och verkliga faror och reagerar därför likartat, med olika grader av rädsla, stress och spänning.
När du oroar dig gör du som Maria, du tänker framåt, ibland mycket långt framåt och skapar olika tänk omscenarier för ditt inre. Du är övertygad om att du på detta sätt, genom tänkandet, förbereder dig, förhindrar svårigheter och olyckor, och löser problem som kan dyka upp. Du vill helt enkelt tänka dig bort från osäkerhet till trygghet. Bara du får tänka klart så ska det ordna sig! Olyckligtvis blir du sällan färdig och tankarna leder dig bara in i nya skräckscenarier – och så är onda cirklar igång.”

Ska fortsätta läsa idag och oroa mig med måtta. Och jag säger nej och STOP det blir inget återfall här!

Önskar er en fin söndag❣️

Som jag längtar in i det nya året! Att lämna 2024 bakom mig ska bli skönt! Mycket kaos och mycket tid till reflektion men nu vill jag vidare! Jag är så less på att ta på mig andras bekymmer, att känna ansvar för andras måenden. Som vanligt har det varit mycket med mamma detta året också, när ska jag få sinnesro från mitt oroande av henne? Jag är så less på att oroa mig och tycka synd om men samtidigt inte orka hjälpa mer. Dåligt samvete för att jag inte hjälper mer samtidigt som jag vet att jag behöver skydda mig själv.

Tänk va knepigt det är med beroenden, man tror man bara skadar sig själv tills den dagen man förstår hur mycket alla runt om som älskat skadats. Så mycket jag tagit skada av min mammas beroende och ändå har jag det starka bandet och övertygelsen över att jag behöver hjälpa, det är rätt orättvist, konstigt att jag ändå hållit fast vid henne hela livet och alltid trott att jag ska kunna hjälpa och rädda, konstigt med mor/dotter relation att ett barn är så blint bundet till sin förälder att den inte ser att den borde klippa banden.
Men jag är så trött på att oroa mig och känna att jag borde göra mer. Hon ställer inga krav, det är jag som ställer dom på mig, jag önskar att hon kan få styrkan och energin att klara upp sitt liv själv eller få somna in utan smärta och bara få bli fri, släppa mig fri och sig själv. Kan man ligga och förtvina i månader för läkning och sedan resa sig stark? Det är ju mitt hopp men jag lider så mycket på vägen och hon lider såmycket. Jag vill känna mig fri från ansvar för henne, jag önskar av hela mitt hjärta att hon ska kunna ta vara på sig själv och bilda ett liv som hon mår toppen i men jag kan inte förstå hur det ska ske, ge oss frid, har vi inte kämpat färdigt nu? Hur mycket till ska vi behöva kämpa, kommer det bli ljust en dag eller ska hennes själ bara få vandra vidare, kan hennes uppdrag här på jorden vara färdigt nu, kan hon lärt sig det hon önskat lära av livet även om det var en fruktansvärt svårt läxa, hon får gärna bli min ängel nu och vaka över mig och ge mig sinnesro.