Jag måste tacka dig Berra för dina inlägg. De ger både glädje och kämparlust. Det finns en annan sida av livet, nämligen den utan alkohol. Jag är ny här och sådana som du ger oss andra kraft. TACK.

Grechan

Tack alla ni som mottagit mig med era vänliga rader. Jag behöver allt stöd jag kan få och hoppas att jag kan ge ngt tillbaka. Igår var min första dag på "denna resa". Jag mådde inte så bra under f m. Gick o tränade o simmade under em. Tackade nej till ett glas öl efter, drack vatten och gick hem, tittade på TV, läste och somnade. Underbart. Jag lovar att även idag låta bli att dricka. Jag får ta en dag i taget. Imorgon har jag bjudit gäster på middag (sedan tidigare). Har redan planerat hur jag ska undvika fördrink o vin till maten. Jag är så glad att jag äntligen tog mig i kragen och vågade skriva själv.

Jag önskar er alla en skön helg utan alkohol. Jag ska kämpa allt vad jag kan. Det blir ju allt vanligare att var o varannan slutar med alkohol, de som är beroende o de som inte är beroende. Det ligger i tiden och jag ska försöka "åka" på den vågen. Slutade röka från en dag till en annan utan problem. Ikväll ska jag följa med på en fredagsdrink m jobbet. Då blir det tonicwater med citron. Ingen behöver bry sig då.......

Kram till er alla. Även om det är motigt idag, så blir morgondagen bättre - om man låter bli idag.

grechan

Äntligen HÄLLJ!...

ujujuj... som jag har längtat, nu är min tid tillbaka, den som jag själv bestämmer över...

Denn vecka har varit en riktig pissvecka och det mest negativa har ju varit bileländet...
Det finns ingen hejd på hur j*vla mycket en bil verkligen kan kosta att äga...
Fick massor av anmärkningar (tvåsiffrigt) på besiktningen samma dag som jag hade löst ut den ifrån verkstaden...
Har åkt runt i 3 olika av verkstadens lånebilar enbart sedan december, har hittils lagt ut 25 papp sedan dess, och ser fram emot ytterligare 10...
Är inte livet underbart så säg?

Jag har slutat ältat runt alla kostnader, jag måste ju orka leva också, men detta hade varit en utmärkt anledning till att kröka ner sig, eller hur?

Men nu är det så äntligen lite andrum, visserligen är hela Lördagen bokad med gubbarna, upp tidigt som s*tan..
Tungt?, ja...men det ger så mycket tillbaka att det är värt vartenda uns av jobbighet...

Det gäller nog att orka bryta mönstret, byta miljö så man får perspektiv på hur man har det själv...
Ibland måste man orka satsa i social investering, och inte låsa in sig hemma jämnt jämnt...
TV'n står ju kvar därhemma, skitprogrammen kommer snart i repris om de ens är sevärda...
Att komma ut och "tvingas" träffa andra och umgås, lyssna och berätta sina livserfarenheter, är nyttigt....

Jag har ju nu nästan blivit ett unikum, grabben som fortfarande umgås med gubbarna, utan att vidröra en droppe alkohol...
De kan ju inte låta bli att fråga mig om, och om igen...varför?, gärna samma kväll, minnet har ju lätt för att haka upp sig sådana gånger...
Men jag älskar dem ändå, jag har ju lärt mig att leva med dem som dricker alkohol, och acceptera det...

Allt kan inte vara snyggt, man får putsa upp det som är viktigt, helt enkelt...

Frugan frågade igår kväll om jag kunde tjacka henne en dunk rött...?
Du...svarade jag....det kan du göra själv..!
Det kändes elakt ...men ärligt...JAG har inget behov av det...tänkte fylla på med..sköt ditt egna krökande, lilla stumpan!!!
Men någonstans finns det gränser...även för mig...

Precis som dagens första hackande på forumet..

Må väl och sköt om er (..och ert egna lilla krökande...det där var ironiskt!)

Mors Berra

Har en längre tid läst era inlägg tycker dom är till stor hjälp . har lovat mig min son släkt o vänner att vara nykter från december 2010. hur har det gått,åt helvete.sitter nu bakfull o ågren o tänker på mitt trgiska leverne. har inte kunnat hålla mig nykter en hel vecka ,jag är rädd för mig själv,äer även rädd o förlora min bästa vän ölen..
Kan knappt skriva för man skakar så o tänka är inte lätt med ågren närvarande..
Har sedan december druckit i snitt två tre gånger i veckan, fast man lovat o vill med hela mitt hjärta vara nykter jag kan inte stå emot suget..
har pratat med läkare o psykolog,går stolt o glad därifrån med ett mod att vara nykter pratar med familj o vänner att det är nu min resa börjar..ha ha
Två dagar senare smiter man från frun eller jobbet o står på bolaget med 15öl,, ska bara ta någon öl,,ingen fara bla bla
låser in mig hemma o dricker dom fort o somnar, vilket jävla liv sugen på att avsluta livet ibland. men jag tänker på min son.
Jag är en 69 med en son. fast jobb som jag trivs med ordnad ekonomi eget radhus. tyvärr är man särbo.
Särbo gör ju att man får mycket tid ensam i hemmet att dricka öl.SUPA..
Ljuger för tjejen o min son när dom ringer o undrar om man druckit..dom hör direkt. svårt att ljuga efter 10starköl men likförbannat gör man det..jag skämms..orkar inge mer
Hjälp vill jag ha men jag vet inte hur jag skall ta emot den
tycker många av er är så starka som hållit er nyktra,,tror att jag är ett hopplöst fall. gråter ofta över mitt liv, men som sagt två dagar senare är man hos vännerna igen(ÖL)

Mår så bra av öl, livet leker jag får vara lycklig allt är underbart.
Tills man vaknar, har en elak tjej som gör slut för man ljuger..förstår henne.. man får be på knäna o ta tillbaka mig,lovar att det var sista gången ha ha
Sonen är orolig över mig.hans kompisar frågar honom om pappa hans är allkis vilket troligen är sant.. jag ställer till det för alla.
hittar på tusen ursäkter för att få i mig öl..räcker att solen lyser eller att det snöar. finns fullt av anledningar att dricka,jag tar visst alla

igår stack jag från flickvännen 6på morgonen för jag skulle hem o tvätta . vilket jag gorde var klar nio..åkte jag tillbaka till henne, nä messa o jög ihop något o gorde henne jätte ledsen. hon hade tagit ledigt igår för att vara med mig,, vilket svin man är. nä jag stog o röck på dörren till bolaget före 10.
Jag är sjukskriven nu för influensan. då skall man visst ta det lungt o vara rädd om sin kropp. inte jag. Jag dricker öl mitt i veckorna o gör alla ledsna.
Har tänkt att det skulle vara bäst att somna in. låta folk vara glada o inte besvikna på mig..orkar inte orkar inte
hau skall jag komma ifrån vännerna mina(ÖLEN) utan att sakna dom. dom har gett mig så många sjöna stunder. det är så man tänker hela tiden.
ölen gör mig ju lycklig.ja jag vet att så är det ej.. det är dom som ställer till allt..

Hjälp mig förstå hur jag skall lyckas sluta såra alla o mig själv

Tack alla ni

Hej grechan, kul att du hänger med oss andra här.

Vi är ju några stycken som insett att vi dricker alldeles för mycket och det har du tydligen också gjort. Bra! Det är nog första steget till förändring. Jag tror att forumet här kan vara till stor hjälp för dig. Så har det i alla fall varit för mig.

Så, kämpa på, ta en dag i taget och vi hörs!

Mr. Dry

Jo !!, det är alldeles sant !!, jag installerar alkolås i fordon !.
Bland mycket annat som går att få in i bilar och annat!!.

Gissa om jag haft lite fjärilar på morgonen om jag inte "tänkt mej för" kvällen innan en montering av alkolås....
Hände dock aldrig nåt ( phu!!!)

Och ja, sen skilsmässan står lagårn tom, eller stallet faktiskt !,har inte haft tid och ork för några djur på ett tag men ska samla ihop en klase höns till sommaren är iaf tanken :-), ( finns ingen bättre fartbegränsare ;-) alla kör så väldans lugnt om hönsen är ute på vägen, om barnen är ute och leker så går det oftast betydligt fortare förbi ????? )

Glömde skriva i min presentation, barn har jag ju !!!, någon som vågar gissa antalet ???, ( kan avslöja att det är samma mamma till alla )
Kram tillbaka !

Va go du är; Hillbilly! Är lagårn tom, sa du? Har du ingen enda liten ko där? Installerar du alkolås? Ja, du är jätterolig och underbar!!

Kram på dig!/Sims :-):-)

Jaa, det är nog ungefär vad jag är...
Född 67 av en senare gravt alkoholiserad morsa som drog farsan med i skiten..

har bara 9 årig grundskola men har tammefasen inte varit arbetslös en enda dag !!!!!!!!
Jobbar nu med installationer av allehanda fordons-elektronik ( jaaa , alkolås också..) och stortrivs med ett väldigt omväxlande jopbb !!
Är lagom lång , hyfsat snygg, ganska manligt utseende.
tycker om att ta hand om mej själv, och stortrivs i ett hus ute på landet med lite mark och lagård (tom) ..

Idag vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag skäms för mitt återfall, men jag vet ändå inte vad jag tänkte på- varför gjorde jag så där? Jag vet ju att när jag faller riktigt djupt kommer alla problem o ledsamheter upp. Det blir ju inget bättre av att sitta där i sorg och bedrövelse. Det vet jag så väl. men ändå tar hon över, den för b* äckliga fru alkohol..Japp! Hon tar över min hjärna och jag är så arg på det!

Nej, jag ska f* i mig ta tillbaka min hjärna!

Jag vill vara stark och bestämma själv!

Förvirrad Sims

By the way..jag ska underhålla mig med att rengöra badrummet nu..Ååh, vilken fin uppgift! Varför är det alltid jag som hamnar här? (:-)) he, he- Kanske för att mina ungdomar inte bryr sig om hur det ser ut, utan huuur dom ser ut. Inte vet jag, men bra på att lorta ner är dom alla tjejerna...fast jag älskar dom ändå, dom små fjortisarna..

Kram Sims

Hej Grechan!
Ja, som du ser är vi många olika personligheter här. Just nu är jag en bitter, sur gammal tant, känns det som, men det härliga här är att du får skriva av dig och en annan människa kan svara dig och dina tankar. Du är inte ensam. Det är en underbar känsla. Ibland kan jag trösta någon, ibland kan någon annan trösta mig. Underbart! Det hjälper och styrker en. :-)

Mamma Mu: det verkar som om vi alla är så snygga här i detta forum: är det vårt fall? Det är uppenbarligen inte hälsosamt att se bra ut, för se vad vi råkat ut för...?

Väldigt konstigt, egentligen, men kanske ens omgivning gett en alldeles för vassa kommentarer p.g.a avundsjuka som gjort att man tappat självförtroendet helt? Man blir förvirrad av att höra vad vacker man är, men att ingen har något som helst intresse för de antal poäng man läst på universitetet; du är ju samma dumma blondin i alla fall?

Vet inte, men det är ledsamt och neej, jag har ingen karriär, jag valde fel utbildning, och jag är numera en gammal, bitter kärring som behöver ayurvedamat!

Kram Sims

Oj, bäst att följa strömmen här.. :)

Född -72, har två underbara barn och två underbara bonusar, en man, en hund, ett hus, en karriär.. osv.
Ser bra ut, vilket jag aldrig sett ngn som helst fördel med. I mina yngre dagar så vet jag hur snacket gick här i stan "om den där snygga tjejen x.. du vet hon som ligger med allt och alla.." Blablabla.. hamnade snett redan från början. Redan när jag tog min allra första fylla, så var jag nog fast. Jag har ALDRIG kunnat dricka normalt, jag har aldrig haft spärren att stoppa i tid. Jag har alltid varit tjejen som alltid blir fullast.

Jag har alltid känt mig trygg när jag haft alkohol i kroppen. För då har det varit så lätt att bara putta undan den dåliga självkänslan i ett hörn. Svältfödd som jag var på uppmärksamhet, så upptäckte jag tidigt hur lätt man kunde få uppmärksamhet med hjälp av utseendet. Så det blev mitt sätt att söka trygghet och kärlek. Det var det enda jag visste. Törs inte tänka på hur många killar jag följt med hem, utan att ha en aning om vilka dom varit eller vart jag har varit. Så mycket förnedring som jag utsatt mig själv för.. mår så dåligt av den skam som jag känner inför det jag gjort..
Såklart fanns det varken trygghet eller kärlek att hämta i denna förnedring - och det enda som är positivt är att jag faktiskt insett det.

Är uppväxt med en alkoholiserad far och en känslomässigt dysfunktionell mamma. Har alltid varit den duktiga flickan som presterar mer än alla andra. Kan allt själv, ber aldrig om hjälp. Det har aldrig ens funnits med i min vokabulär att be om hjälp..
Enda gången jag har känt mig värd någonting är när jag har presterat något.. på jobbet.. hemma.. vartsomhelst. Men prestationer är det jag har levt på.

Till slut finns det inget mer, till slut tog det stopp för mig. Energin tog slut - jag orkade inte mer, orkade inte låtsas mer. Blev så väldigt trött på att ingen såg sorgen inuti mig.. Jag har alltid blivit kallad för solstråle.. positiv människa.. glad människa. Javisst.. på ytan. Jag har aldrig haft problem att skratta med munnen - men ingen har sett mina ögon. Innanför min glada fasad, så har det alltid funnits en liten, rädd och ensam flicka som inte vill något annat än att någon ska älska henne för den hon är.. men mest av allt har hon längtat efter att få älska sig själv.

NBM.. självklart finns det hjälp för dig också. Vi har en sjukdom, och vi har alla rätt till hjälp precis som alla andra. Men vi måste vara villiga att ta emot hjälpen. Det är ett av dom första stegen mot tillfrisknande...

Jag har tagit emot hjälpen, jag SKA klara detta. Det gör du också, om du själv vill.

KRAM
Mamma Mu

Hej alla i tråden. Jag har under lång tid läst era inlägg på forumet utan att vara medlem. Men nu känner jag att det är dags. Jag vill kämpa tillsammans med er. Jag befinner mig utomlands nu och har ytterligare en vecka kvar. Det är på något sätt lättare att vara nykter hemma, men eftersom jag reser i jobbet så är det oundvikligt. Jag måste lära mig detta. Det här är min första dag och jag har börjat med självhjälpsprogrammet. Det känns underbart att ni alla finns där ute, som stöd och dela med.

när jag läser här på forumet. Mer nu när jag inte verkar kunna stänga av på nåt sätt? Jag sitter och läser gamla trådar och gråter över livsöden, hur alla kämpar osv. Tror jag har någon form av pms. Inte sovit riktigt på 4 dagar heller så jag känner mig riktigt seg......

Ja det är det jag menar! Jag fick inte riktigt fram det jag ville - du säger det mycket bättre. Att veta, känna och träffa den där ömma punkten - ja vi är rätt lika allihopa. Jag har verkligen ett behov av detta forum och denna tråd i synnerhet. Att man kan prata om vad som helst, gnälla, prata strunt, få ur sig saker och få respons - det är härligt.

Jag är ju väldigt fäst vid människorna i denna tråden - och läser många andra trådar också. Äsch jag kan inte förklara hur jag menar. haha Sömnbristen har verkligen gjort mig mossig i huvudet, känner mig hög och flummig. Febern har iaf nästan försvunnit under natten så nu ska man väl bli bra.

Ha en bra dag alla.

Kram

TV3's program igår kväll om engelska kvinnors alkoholbeteende...

Jag tycker det var intressant i alla fall...

En 27årig engelsk kvinna valde att kröka loss med allt ifrån 14-åringar till 60 åringar...
Och deras inställning till alkoholen var precis allt annat än förnuftigt..
Fjortisar som drack ren sprit i sugrör direkt ur flaskan, och på 10 min hade de provat fyra olika äckliga spritsorter...
20-åringar som klädde ut sig med små korta ballettkjolar för att få grabbarnas uppmärksamhet, och när
de väl fick det så klappade de till dem, sittandes pinkande i portarna...
En kvinna (Melane?) tyckte hon hade ett liv som sög, men jag kände nog att det låg väldigt mycket i hennes sätt att uppföra sig.
60 taggarna räknade också procenten, den var viktig om drickat skulle göra sin sak...
De bildade sällskap och vars enda viktiga inriktning var att dricka sig fulla, hmm känner igen min egna Herrförening...

Hursomhelst, jag tycker det var intressant att se, och det "lättar" ju lite av sina egna konstiga tankar...
..det finns ju de som har det värre, och gör det värre än vad de behöver...

Människor är konstiga varelser, för mig att se deras tokryck på fyllan var inte alls så roliga spratt...
Men de skrattade och såg ut att ha det väldigt roligt, och det kan ju ingen ta ifrån dem, trots allt...
Men för betraktaren... så såg det i mina ögon bara beklämmande ut...
Engelska kvinnor dricker 11 ggr mer än t.ex italienska kvinnor, som ju borde skvalpa i sig ett och annat vinglas varje dag bara till maten..tex.

Här har ni länken...
http://www.tv3play.se/play/240267/?autostart=true

Jag är faktiskt ännu gladare över att vara fortsatt glad nykterist, den filmen stärkte mig...
Man upptäcker ju att alltfler är ju mer eller mindre starkt alkoholiserade runt omkring en...

Men jag har ju mitt liv, och mina val, och skönt att jag fortfarande kan göra mina egna val...
Det är jag emot mängden, men vem mår bäst..?, egentligen?

/Berra

Okej : )

74:a, mamma, maka, matte, säljare, föredetta partyprinsessa som nu intresserar mig mer för andlighet, kost, yoga - att lära mig mer om hur jag kan må mitt bästa. Feng Shui konsult. Älskar all pimpla (alltså pratar fiske här!), älskar husvagnsliv - vintertid i fjällen, sommartid nära vatten. Dotter som fyllt 18 precis - det allra bästa i mitt liv! Make som också druckit för mycket precis som jag, men lugnat sig betydligt (om än inte helt till belåtenhet). Stort behov av egentid - svårt att släppa in människor riktigt nära, svårt med tillit. Skilsmässobarn, alkoholistpappa, söt-mamma : ) Kontrollfixerad, trygghetsnarkoman, melodikryssfantast, traderaberoende, normalsnygg...eller okej då, lite över snittet : D

Sussie, om du läst mina inlägg från då jag började skriva här i augusti 2009 så skulle du kunna se att vi verkar följa ungefär samma mönster de flesta av oss. Vi bekymmrar oss en hel del men "glömmer" efter ett tag att problemet är på riktigt. Vi faller tills insikterna trillat på plats och slagit rot. Jag har också bestämt mig - och tyckt jag varit duktig några veckor - och "belönat" mig. Nästa nykterhet varade lite längre...osv. Det det handlar om tror jag är att inte ge upp, inte se tiden som bortkastad om du faller, och att TA LÄRDOM av det som händer. Vad hände egentligen? Hur kändes det? Vad kan du vara på din vakt mot i framtiden. Det är nog ínget hittepå att man i behandlingar talar om de kritiska tidpunkterna, tror det var fyra veckor, 3 månader, 6 månader, ett år.
Vi är väldigt lika, vi alkisar : ) Fast vi sitter här ibland (jag också) och tycker att vår egna situation är så väldigt unik och att någon som träffar en öm punkt "faktiskt inte vet ett skit om mig.." Du vet - it takes one to know one...

Ha en bra dag Sussie, och alla ni andra också så klart!

nja tp, präktig vetesjutton om du är.
Men jag har nog gett en felaktig bild av ex och mina förehavanden...
Jag är en ganska tyst kille som gärna lyssnar om någon har nåt klokt att säga, har heller inga problem med att erkänna när jag har fel.
Vad ex pysslat med sen skilsmässan är mer eller mindre en form av krypskytte mot mej genom barnen !!.
Hon pratar och kommenterar med ofta ganska grova ord inför barnen om vad hon tycker om mej och vad hon tycker om saker här hemma.
exempel, jag anser att barnen inte behöver salta frukostäggen typ 10 ggr,(barnen får i sej så vansinnigt med salt i den dagliga kosten så det behöver ändå begränsas) och har satt en bordsregel om att man får salta 3 ggr.
Detta kommenterade hon med att "pappa är så snål"....
En färd med cykel utan hjälm, renderade kommentaren "pappa är dum i huvudet"..
Hon har heller inte fattat att älste sonen (10) håller på att spela ut oss mot varandra fast jag talar om det alldeles uppenbara när jag ibland får höra vad som sägs, utan hon tar allt som sägs för absolut sanning.
Den ekonomiska biten behöver vi inte ta här, men man får inget för att va snäll kan jag meddela...

Men !!!, jag har aldrig och kommer aldrig prata skit om henne inför barnen, däremot har jag slutat berömma henne....
Några bråk och gräl har dom heller inte hört, har iofs inte varit så många att tala om heller..

S

Florida: Tänkte skriva, jag vet hur du känner det....men kom på att det börjar nog bli lite tjatigt ;). Du har så rätt i det du skriver angående relationer och allt annat (framför allt när du håller med mig ;). Hoppas att vi båda vågar släppa någon nära snart, för med tanke på vilka underbara människor vi är, så får vi väl ordna med kölappar när det är dags :)

Det är så intressant att läsa det ni skriver. Det är så mycket tanke och livserfarenhet bakom era ord, Jag känner att jag hela tiden lär mig något nytt och får nya sätt att tänka på och tackla saker i livet!

Hillbilly: Du får tycka att jag låter jävligt präktig nu, men för din egen och dina barns skull så försök att släppa ditt hat mot ditt ex.
Även om du aldrig talar illa om henne inför barnen så fattar de mycket mer än man kan tro. Jag vet med facit i hand att jag gjort mina barn illa på det sättet. I över tio års tid så hatade jag mitt ex så mycket att det inte går att beskriva.( Fortsätter att vara präktig) Försök att lägga fokus på DITT och barnens liv, för att gå och vara förbannad på någon tar betydligt mycket mer energi av dig än vad det gör av henne. Åh jag förmodar att du inte tycker hon är värd det! Testa nästa gång ni bråkar att hålla med henne i det hon säger (alltså inte vad som helst). Du kommer märka en sån enorm skillnad efter några gånger, plus att du kommer kunna lägga din energi på nått bättre. Hoppas du inte tar det jag skrivit på fel sätt! Jag känner mig så sanslöst fri och lugn när jag inte hatar någon eller något.

Vågar inte säga emot nubaskemig.... så det är väl bäst jag skriver ;)

Jag är född 72, har två fina barn! Arbetar med fastigheter och älskar mitt jobb. Jag ser också bra ut och är omtyckt av många!
Jag arbetar egentligen alldeles för mycket, men jag mår som bäst då. Drömmer om kärleken och att få mer tid till musiken.
Har det förbaskat bra egentligen, men grubblar för mycket....

Kram o godnatt :) /TP

människa när det handlar om alkohol... Jag glorifierar inte ett skit eller rekommenderar nån jävla kult grej"! Jag tänker ge er faktum!
1- Jag är jävligt attraktiv! Snygg , smal osv.
2. Adde,Victoria, mamma mu osv ni vet vilka ni är.
Jag har problem med alkohol. Trosts att jag är s. å jävla fin på alla sätt - ja - detta är mitt handikapp. Och jag skäms inte. Jag undervisar för sörens adhd, asbergers, damp osv och självklart finns det hjälp för mig också precis som jag hjälper mina elever.
Det skulle ta evigheter att nämna alla här. Och man vill ju säga så mkt? Sims- vill tillbtinga en hel kväll med dig och bara hålla om varann (nej inte lesbisk)

checkar av... kram

Vi skriver i början av kvällen och skulle någon falla allt eftersom - stackare! Vi börjar såklart om allihop!
Nu visade det ju sig att JAG tog en stor whiskey. Japp. stod helt still ett tag. Lyssnade på en (inget illament) så duktig, kunnig, erfaren man som visste allt vart jag gjprde fel. Ja jag var irriterad! Förbannad! Jävla besser wisser Adde eller hur??? Har ingen aning om hur satans jävla illa jag har det! Nä.................. Adde är (som människa med fel) så rätt... som Victoria.... och Mamma Mu... och Lilla Blå ...kah kan hålla på i evighet. Förundras hur rätt han har och ärligt talat avundas hans fru.

Vi andra : vi faller. nu kommer jag att göra njåt som säkerligen INTE passar måänga här... men skit samma ...

JAG: jag är född 75. Jag ör positiv, glad, ser bra ut, har två barn. jag är gymnasielärare och jävligt duktig på mitt jobb. Men vi är ett internat. Så mina elevers trasiga hemförhållanden tar jag ju självklart på mig............

Så nu snälla ni bygg på här?
Kram

Det är verkligen härligt att vara en del av detta forum. Jag känner mig som en del av er alla, i uppgång och fall. Några har gjort ett avbrott från nykterheten, men tänk på allt positivt ni har gjort under denna resa och att resan inte är slut, ni svängde av vid fel avfart men kan hitta rätt igen.

Jag tror TP (tror jag det var) har rätt i att när man är nykter och grundproblemen till man dricker börjar komma fram, då är det lättast att göra som man alltid har gjort dricka lite trots att man vet att man mår sämre dagen efter.

TP jag säger som du ofta säger: jag vet hur det känns. : ) Jag är ensam och har varit en stor del av mitt liv på grund av att jag inte vågar släppa in någon, skulle vilja säga att jag är livrädd, fast jag inte vill något hellre. Jag förstår nu bättre varför jag beter mig som jag gör (terapi) och att jag måste våga prova och inte vara rädd för besvikelser, men det är svårt när jag reagerar nästan instinktivt så fort jag känner minsta lilla vibb. Jag är så van vid att vara själv att jag är rädd att jag alltid kommer vara det, man vet vad man har....

Jag tror inte det är en slump att det blir prat om relationer här. Jag tror vi människor är beroende av våra relationer till andra människor. Jag vet att en stor anledning till att jag dricker är att jag är ensam. Det var också en anledning till att jag för snart två år sen mådde så pass dåligt att jag började gå i terapi, vilket jag verkligen kan rekommendera. Konkret hjälpte det mig i helgen när jag kännde mig riktigt deppig, ensamoch gråtfärdig. Istället för att fly från sorgen som jag gjort i hela mitt liv på olika sätt, har jag lärt mig att ta den till mig och gå in i känslan, och ju mer jag gör så, desto mer erfarenheter får jag av det inte är så farligt att vara ledsen, man överlever och det kommer kännas bättre.

För egen del går det bra, men jag jobbar in på sena kvällarna i en period nu, så jag har inte haft så mycket tillfälle att dricka. Kan erkänna att idag när det var soligt och jag hörde fågelkvitter kom lilla vinrösten fram för första gången på en dryg vecka.. Jag förknippar verkligen sol och fint väder med vin verkar det som.

Kram på er alla och godnatt!

min exfru förtjänar fan ringsignalen som är dedikerad enkom till henne :-( , baskans ragata....
Finns nog inget jag gör som inte hon "vet bättre" .... (iaf inte om man frågar henne..)

nbm , nej det var inget som saknades i texten ovan!, det var bara jag som råkade trycka "insert" på fel ställe, får skylla på att jag inte är så van vid den nya laptop:en än ... :-/

Vad starkt av dej att erkänna att du gjorde ett medvetet val !!!.
Det var ju faktiskt det jag gjorde själv också, dessutom påfallande aktivt iom att jag dels var tvungen att köpa då det inte finns nåt i huset, dels att stå fast vid beslutet genom att faktiskt öppna burkarna en efter en och dricka upp dom... buhuuuu va kass...

intressant att du lägger energi på att göra en avhandling om papper och dess smak !!, du är strong !!!! tufft att sluta snusa !!!!.
Slutade röka själv för 11 år sen, så jag vet lite vad du går igenom !!.

Fasen alltså!, helt seriöst ( lr ja.. nästan iaf...) om man nu har slutat röka , slutar dricka, vad mer finns det då kvar att synda med ??? (fniss)
förslag ?? =-)

hehehe Kul! ;)
Fast en del av texten fattas va Hillbilly? Eller gör febern det knas för mig att läsa?

Jahapp - Vi är några som fallit. Det är ju hemskt att man finner styrka i att falla, men så är det i mitt fall lite grann. För nu tänker jag säga nåt med handen helt på hjärtat :
Jag tror att jag planerade mitt återfall i viss mån. Vi åkte hem till kompisar som jag vet tar ett par öl om lördagskvällen (har inga problem med alkoholen) och vi satt där och drack kaffe och jag sa inget. Han hämtade en ny öl och satte en framför mig också - ingen fråga ens. JAG tog det beslutet själv, JAG trodde att det skulle gå bra att dricka utan att fortsätta när jag kom hem. Det funkade ju inte alls. Eftersom jag redan hade druckit en starköl så hade jag redan "syndat" ju så jag tog MEDVETET en jättewhiskey. Och direkt minnesförlust. Ingen susning om vad som hände.
Jag vet inte vem jag försökte straffa med det där - det gick inte ut över någon alls förutom mig dagen efter......... barnen sov ju sedan länge, samdum spelade och jag satt själv vid datorn. Snilleblixt va? :P Nåväl, samla ihop sig och jag var jävligt noga med att ta beslutet morgonen efter.

Jag kommer inte att kunna slappna av helt förrän vi sålt huset och jag slipper all ångest här hemma. Jag vet det. Så jag ska försöka hålla mig dag för dag, INTE bli övermodig och tro att jag fixar det hur lätt som helst och absolut inte låta de som får mig att må dåligt vinna. Ja jag var svag, man kanske såg det lång väg, jag gjorde fel, jag är kass, skäms. Jag vet att jag har problem. Jag kan inte dricka normalt utan jävligt noga planerande. Och jag har druckit 2 dagar i veckan flera veckor i rad i omgångar. 3 dagar också ibland. Och oftast blivit full en av dessa dagar.Och flera gånger fel full. Minnesförlust-full. Detta var år 2010. År 2011 ska bli annorlunda.

TACK för alla era värmande ord om att månaden inte är bortkastad osv - vad skulle jag gjort utan er? Och ja snuset ja - har abstinens såklart. Toalettpapper under läppen.......... toalett handdukar som finns på toaletterna på jobbet är skitäckliga förresten. Skrovliga och smakar kartong. Lambi är rätt mild. Men bäst är nog euroshoppers toalettpapper man köper i bal. Lagom tjockt när man vikt det, smakar inte så mkt och fastnar inte i läppen lika lätt som lambi gör.........Ja INGEN har sagt att något är tabu att diskutera här! Ni diskuterar förhållanden osv - jag diskuterar toalettpapper. ;) Jag har inte haft någon form av nikotin sedan i söndags morse (då åkte sista plåstret av). Och ja jag tränar. Jag har inte BARA gjort dumt - tack tack TACK för att ni påminner mig om det. :)

FACEBOOK! Det hade varit SÅ kul om ni skapade nåt anonymt konto där och gick med i alkohohjälpens grupp och kanske lägg till mig också? :) Hade varit roligt att kunna skicka meddelanden till var och en osv (neeeeeej, jag menar inte snusk :P )
nubaskemig@hotmail.se

Kram
Sussie

Skit och helvete !!!!!!...
Ramlade lite....
Sladdade in på närköpet efter jobbet för att handla lite, av nån anledning så slank det med ett par 2.8 också...
Smart va ?, är ju "bättre" med 2.8 än med 3.5 eller ?... fasen va kasst!!!!.Har ett

och ja, dom tog allt slut också !!.

Har tappat lite av motivationen känns det som !, strular en del med tjejen också...
Hon har sina egna problem att slåss med , hon är en väldigt skör person som fått många smällar i livet, finns några förhållanden i bagaget där killen inte varit speciellt snäll heller..., och lite lugnande på det :-/ .
Hon har liksom jag ett 10-årigt krachat äktenskap i bagaget med barn med sej.

"man kan inte vara tillräckligt noga i sitt val av ex"....
Man får väl bedöma om man vill ha sin tilltänkta som ett eventuellt ex också :-/
Har ju ett strulande sånt jag med, Har en ringsignal på ex som jag klippt ut från "sällskaps-resan" "måtte jävulen ta alla fruntimmer !!!" =-).

Ni blir bara mer mänskliga och levande när jag får följa er även i motgång och fall. De största är att resa sig ... Sorgen efter en nära - och en tvilling är ju ens andra halva, kommer alltid att finnas även om den ändrar färg. men, något som påminner och på en 100.dels sekund är man där. Så är det.
Jag är så tacksam att jag hittat detta forum som ger mig raft och styrka! Tack för allt ni delar! Allt gott idag till er mina vänner!

Åh! Så härligt att du är här igen! Saknat dig som bara den o trodde du försvunnit. Bra att du inte druckit mer. Tack TP jag behövde nog få släppa ut min frustration, min sorg över den förlust det varit för mig att mista min syster. Hon skulle ju ha varit här hos mig nu, men nej.

Sorg får inte ta över ens liv på detta negativa sätt, vem hjälper jag då? Nej, imorgon blir det ett nytt beslut: nykter. Detta återfall får beräknas som ett dumt mellansteg, men imorgon: nej, inget mer

Kram/ Sims

Ledsen att jag inte skrivit men jag är faktiskt sjuk : / Jag och sonen ligger i feber och huvudvärk så jag är inte så vidare aktiv vid datorn.

Har inte druckit mera men tycker att det är lite svårare nu än det var innan. kan vara inbillning eller kan vara pga snuset. Men det ordnar sig. Nej jag är fortfarande besviken på mig själv eftersom Adde faktiskt har helt rätt (fast jag blev lite sådär hmpf-ig när jag först läste det) mitt beslut var inte med i morgonbestyren. Jag slappnade av och tänkte inte ett enda dugg på det den morgonen.

Tack alla för era ord och tankar - ska läsa igenom det mer när jag mår lite bättre, och då kan ni få lite gladare text också kanske ;)

sov gott
Sussie

Sims: jag har inte sett någon regel om vad man får eller inte får ta upp här. Känns det rätt så är det väl bara bra att du öppnar dig och släpper ut det du känner. Sen finns det inte heller någon tidsgräns hur länge man får känna sorg.
Hoppas du tar till dig det jag har skrivit och att du får må bra snart!

TP

Uuuuuuh! Jag kände själv hur jag skapade "bad vibritions" förlåt! Klart jag fixar detta! Vill absolut inte dra ner er i depression! Jag mår bättre nu, jag lovar! Det där jag skrev om min syster borde vara ett passerat stadium nu. Jag mår bra, jag lovar! Råkade bara se ett program där någons syster blivit mördad och genast föll jag.Ta hand om er och era kära!

Kram sims

Sims: Jag vet att jag ofta skriver att jag förstår, men jag gör verkligen det. Visst är det så att vi skapar våra egna liv, men att förlora någon som står så nära är ingenting vi kan styra över. Det slår sönder hela ens tillvaro och det känns som om man inte kan härda ut smärtan. Jag har många gånger bara velat lägga mig ner och aldrig resa mig upp igen. Men är idag så enormt tacksam att jag kämpade vidare.

Sims, jag vet ju inte alls hur din arbetssituation ser ut, utbildning osv. Men det rådet jag kan ge dig är att om Arbetsförmedlingen så bara erbjuder dig en kurs eller en praktikplats. Så TA DET! Du behöver bryta din vardag, och få se något nytt. Vad man än gör så utvecklas man som människa, man måste ta det första steget för att kunna ta det andra.
Går du och pratar med någon och får hjälp att bearbeta din sorg? Gör du inte det så tycker jag att du ska ringa vården i morgon så att du får hjälp där! Det är en styrka att be om hjälp!
Åh när det gäller arbete så vet jag att jag har rätt i det jag skriver. Ring och kolla, du kommer att må bättre bara av att du ringt!

Kram TP

Jag har skapat detta liv själv. Men jag vet att jag alltid kommer att sakna, gråta, längta efter min kära tvillingsyster som dog 2008. Hon och jag var liksom ett, men nu är hon borta..Hur ska jag kunna gå vidare? Jag saknar henne, jag saknar ett jobb, jag saknar min man som är bortrest, mina barn som är hos pappan. Hur ska jag orka vara normal?....

Tack Adde!
Vill ju så innerligt gärna att det ska gå bra för oss alla här inne! Det gör riktigt ont i mig att se och höra när någon här inne har det jobbigt och mår dåligt. Har mått så oerhört dåligt själv tidigare i livet och känner att jag skulle vilja göra något för alla här inne som visat mig sån värme och omtanke. Ni berör mig allihop!

TP

Mr Dry: Du är stark som står emot såhär bra! Hoppas allt löser sig med både familjesituation och med jobbet. Med en bra dialog kan man komma jäkligt långt. Med andra ord öppna dig och säg hur du känner det. Nu är jag ju inte direkt någon relationsexpert som ni säkert redan förstått ;). Men att prata, släppa masken och visa vad man känner kan lösa väldigt mycket.

TP

Sims: Är ledsen för din skull, och förstår att du känner dig både bitter och ledsen.
Men inget blir bättre av att du skriver dåliga saker om dig själv! Du är en människa och att vara människa innebär att man gör fel val ibland. Vilket både du och jag gjort i och med att vi har druckit. Men att falla innebär inte att man är en dålig människa.
Vi som är inne här på detta forum har ju gått med för att vi vill förändra vårt drickande, och precis som med allt annat nytt man ska lära sig så går det åt skogen ibland. Men det är ju faktiskt så att man lär sig av sina misstag.

Även om vi är några som har fallit, så har vi ju likförbannat förbättrat oss! Vi reflekterar över vårt drickande, vi har insett att alkohol är ett problem, vi har berättat för andra om vårt beroende och framförallt så stöttar vi varandra. Varenda del av det jag räknade upp är ett stort framsteg. Se det vi har lyckats med och ta lärdom av det som inte gått så bra.

Jag brukar säga att det borde komma ut en insruktionsbok för livet med moderkakan när vi föds, men tyvärr gör det ju inte det.
Vi begår misstag, vi lyckas. Hur tungt det än känns ibland så har vi ju absolut lyckats med mer i livet än vi har misslyckats med.
Men konstigt nog så läggs fokus nästan uteslutande på det som inte gått så bra. Om vi matar oss själva med negativa tankar om oss själva, så är det ju klart att det blir vår sanning.

Från det att vi varit små så har vi blivit inpräntade hur viktigt det är att motionera och ha god fysik. Åh visst, det är jätteviktigt. Men jag skulle vilja att redan i skolan så skulle mental träning vara obligatorisk.

Jag har helt klart sett ett mönster här i våra inlägg, när vi varit nyktra ett tag så kommer de problemen som var anledningen till att vi började dricka tillbaka. Nu när vi ser allt i ett nyktert perspektiv så blir de problemen mer påtagliga.
Lösningen är ju då givetvis inte att börja dricka igen, utan att jobba med att lösa det som vi inte mår bra av.

En sanning som jag tycker är jäkligt jobbig är den "att bara jag själv kan ta beslutet om att förändra mitt liv". Hade varit så mycket enklare om någon annan fixade det åt oss. Men det finns mycket hjälp att få på vägen. Vänner, psykologer, familjeterapi etc...

Jag själv behöver stärka min självkänsla, någon har det kämpigt i sin relation, någon annan kanske bär på något sedan barndommen. Vi är alla olika, men har ändå så mycket gemensamt. Vi VILL förändra våra liv! Men jag tror att vi allihop har alldeles för bråttom, vilket inte är så jäkla konstigt. Men allt måste få ta sin tid och man måste börja i rätt ände och inte försöka lösa allt på en gång.

Det blev långt det här, åh kanske lite svamligt. Men hoppas att ni förstår vad jag menar.

Kram TP

...visst, visst...men om man inte fattar nu. TP har rätt...varför dricker man? Bara för att man tar bort drickat så är inte allt löst. Det gäller att hitta och förstå varför. Kanske är lika bra att gå tillbaka från grunden. Jag föddes...vad hände sen? Vilka situationer har påverkat? Vilka händelser? Vad har jag för egen delaktighet eller skyller jag bara på andra?

Kan jag inse, förstå. Ok! Kan jag komma till insikt med varför och det som varit har varit och nu börja om. Jag anser att det är först i graven som det är försent innan dess kan man börja om. Om och om igen. Hade man inte gjort sina misstag så kan man heller inte lära sig. Väx med varje erfarenhet, men lär dig också.

Släpp det gamla. Lev i nuet, försök att förändra det som går och sluta älta det som inte går och lär dig leva med det istället. Acceptera att jag är på detta vis. Tycker jag om mig själv. Vad kan jag ändra på, vad kan jag förbättra och vad är jag duktig på...

Visst låter det enkelt, men är det så? Det är bara man själv som kan påverka och förändra...Det är vad jag tror!

Kram

Sims, ledsamt att du känner som du gör. Själv har jag en av mina värsta och sämsta dagar någonsin idag. Det känns som om jag har allt att förlora. Det går åt skogen med jobbet, chefen är på mig, min fru sedan många,många år vill skiljas, har vissa problem med ett av barnen och så är jag alldeles förbannat trött på att inte få döva mig med alkohol. Hur ska detta sluta? Är väl dessutom för gammal för att få ett nytt jobb om jag får sparken? Det enda positiva är att ekonomin är relativt god. (Och att jag är snygg, he-he!)

Ge inte upp nu, Sims. Försök att se det positiva med att inte dricka och framför allt med de positiva effekter det har på tid och längd. Jag håller tummarna för att du ska må bättre och att du kan ta tag i nykterheten på nytt. Vi finns här som stöd för dig!

Mr. Dry

Neej, tänkte skriva nåt riktigt bra, men va fan, är man alkis så är man. Ingen tror på mig på allvar..Är så trött på aaaaaallllt!!!!!!

Återrrfall, återfall, återfall...Japp! Så ser det ut för mig. Dricker som värsta alkoholist jag är. Hoppas det går bättre för er andra. Jag tror jag skippar detta nu, det finns ingen återvändo. Godbay o lycka till mina friends.

Med önskan att det går bättre för er: / kram Sims

Fast det finns som sagt undantag.Jag somnade när jag var liten till tonerna av Evert Taube,de helgaftnar mamma o pappa hade fest.De plus deras vänner spelade o sjöng tillsammans o det var alkohol inblandat.Fortfarande idag när jag hör Evert taubes sånger på radion tex,får jag en stark trygghetskänsla i magen.
Det går att skilja på måttlighetsdrickande o alkisdrickande.

Nedanstående är kopierat från : Kampanjen INGEN ALKOHOL FÖRE 18 av Stockholms Läns Blåbandsungdom

Lyssna på barnen!

– en ny bok med barns funderingar kring
vuxna och alkohol

Blå Bandet har under många år arbetat med alkoholfrågan ur ett barnperspektiv. Nu låter vi barnen komma till tals med citat kring vuxna och alkohol. Det är tänkvärda funderingar fyndigt illustrerade av Ola Carlberg.

I förordet till boken skriver författaren och småbarnsmamman Hillevi Wahl bland annat:
Många föräldrar jag möter säger att ”mina barn har inget emot att vi tar ett glas vin eller har fest hemma då och då, de tycker bara att det är roligt”.
Jag trodde länge på det där. Jag trodde att man kunde dela in världen i två delar, alkisfamiljerna och normaldrickar-familjerna. Jag trodde att det fanns familjer som min, där både mamma och pappa var alkisar och där spriten var ett rent helvete, och så fanns det andra familjer där vinet, spriten och ölen var som vilken måltidsdryck som helst.

Men om man frågar barnen så får man höra sanningen om hur det egentligen känns i magen när föräldrarna dricker alkohol. Då kan man inte blunda längre.
Jag menar inte att alla barn far illa av att mammor och pappor tar sig ett glas vin då och då. Absolut inte. Men man ska inte heller lura sig själv och säga att barnen tycker att det är kul när föräldrarna dricker alkohol.
Barnen ser, känner och förstår mycket mer än vi tror. Den här boken visar det.

JA så var det då en Tisdagsmorgon i en vanlig vecka,arbetsvecka...

Min Måndag förflöt relativt smärtfritt, men jag är helt slut när jag kommer hem från jobbet, totalt urvriden av all "försvarsmekanisn"....
Jag och frugan skulle gå iväg på föräldramöte, och hon sa men du..? jag kan gå själv, i h*lvete heller, svarade jag, jag fixar det här...
Och det löste sig, jag tog på mig rollen som mötesordförande och var med och skötte en del av det öppna snacket,
tog en del duster med nya rektorn angående den dåliga skolmaten...

Så jag var VA?, ..inte söndermosad i själen ändå, jag kunde och hade ork att ta tag i en del viktiga spörsmål...
Så även när man känner sig helt sönderkörd, så finns det krafter kvar till annat, OM man byter miljö...
Jag kände mig oerhört stolt att jag vågade ta i, och det blev för mig ett väldigt bra föräldramöte, det bästa hittils...
Vad hade jag att förlora?, absolut ingenting, ingen heder inget dåligt samvete, jag bara var..

Så jag var väldigt nöjd med mitt "privatliv" på kvällen, så jag hade svårt för att gå och lägga mig..

Nu idag på morgonen så hämtade jag ut stora bilen från verkstaden, den har varit och fått en ny flygel, pappsen har varit lite ovarsam och tufsat till den lite..
25 tusen spänn!!!, tur att man har helförsäkrat, så det blev "bara" 3 lax, men jag mådde bra, fortsatt bra...ändå..

Så nu vill jag bara att allting ska återgå till det normala, fort, fort ska det gå, tillbaka till det vardagliga livet igen, utan en massa problem och mer rullande rutiner.
Och så tänker man så här...varför då?, varför ska man alltid vilja återgå till det som var, för att det känns tryggt, som med alkoholen då???
Nja, jag vill ju att det ska hända grejor, men helst bara positiva sådana, där jag fortfarande känner att jag har kontrollen...
Men när man inte känner till framtiden så känner man sig rädd och ängslig, och man väljer tyvärr oftast att tacka nej till äventyrligheter, bara för att man
inte vet vad som väntar en...
Har ni sett filmen YesMan med Jim Carrey?, den bygger lite på dessa ide'er, man borde anamma att våga säga mera Yes till olika förslag..
Men vad väljer man, att storma i ett vattenglas, lite av det roliga i små små omgångar..

Man knyter näven i byxfickan och vrålar (inom sig) JAG VILL!
men jag vågar inte...fan vad feg man är egentligen...

Men en sak vågade jag i alla fall, tacka nej till att fortsätta umgås med Herr Alkohol, och det är jag väldigt stolt och glad över...idag!

..en vanlig Tisdagsmorgon, i ett kallt vintersverige......lever jag?, ...Japp det gör du!

Mors Berra

Surran, jag känner så igen mig i det du skriver.. Jag trodde också att mitt drickande berodde på att jag gick omkring och mådde dåligt för att jag inte gjort upp med mitt bagage.
Så jag gjorde det, eller jag tog tag i en del av det iaf. Jag gick i terapi för att få bukt med min inneboende ilska mot min (död sedan 25 år) pappa som jag burit omkring mig i så många år. Jag skrev ett avskedsbrev till honom, där jag förlät honom och där jag sa farväl till honom. Efter det lättade det enormt, det kändes faktiskt som att ilskan var borta.

Jag känner fortfarande ingen ilska mot min pappa - jag har accepterat att det var som det var och jag inte kan göra något åt det. Men mitt destruktiva alkoholbeteende består.. det har jag ju bevisat för mig själv om och om igen.
Så visst kan man försöka intala sig att om man bara gör upp med sina inre demoner, så är alkoholproblemet väck.

Men det vet ju både du och jag och alla andra - man lurar bara sig själv.
Det är en kronisk sjukdom vi har, och vi måste helt enkelt lära oss hantera den. När vi lärt oss det - DÅ kan vi bli lyckliga människor med ro i själen. Jag förstår att du är rädd, det skulle jag också vara. Men försök att släppa greppet och ge dig hän åt den hjälp du kommer få.. jag vet att du fixar detta!

Önskar dig ALL LYCKA, Surran.. kommer sakna dig.

Många stora kramar
Mamma Mu

Dessutom: lilla goa Sussie, alias nubaskemig, var är du, vännen? SAKNAR DIG OCH DIN HUMOR!!!!!!

Om du mår dåligt ska du ju skriva här, det är ju det vi finns för här: stötta varandra!! Kom tillbaka vännen, jag såg att du var inloggad idag. varför sa du inget?

Saknar dig!/sims

Ta ck, TP, inte menade jag nåt fult. Jag hoppas det går bra för dig och ja- det kanske blir bra för mig att gå in i fas3, som dom kallar det. Min goa granne kom in här o undrade hur det var o stöttade mig nyss. Jag ääär inte ful. det kommer att gå bra...yes, ..shore.

Tydligen har ens utseende stor vikt för att få jobb..men jag får inga jobb, trots att jag är snygg....

Jag är så rädd så jag stänger av just nu. Men det blir nog bra.

Vi hörs !!

Kram

Jag förstod att det var vänskapliga ord och inget annat :)
Kritik är alltid jobbigt, och speciellt när man inte mår bra.
Tycker du skrev en sak där som jag tycker att vi alla ska ta till oss! Alltså att vi ska hitta roten till varför vi en gång började överkonsumera alkohol. Det är kanske där vi ska börja allihop. För jag tror inte att det räcker med att vi bestämmer oss för att inte dricka utan att vi också arbetar med våra andra problem. För jag tror att vi allihop har våra egna tunga bitar i livet. I mitt fall så har det varit en oerhört låg självkänsla som givetvis inte blivit bättre av att jag dricker. Det har blivit till en ond cirkel.
Arbetslöshet och brist på pengar är oerhört tungt, det förstår jag mycket väl. Hoppas verkligen att du hittar något snart!
Jag fick börja på en praktik som jag till en början kändes förnedrande. Men idag drygt ett år senare så kan jag säga att det var en sån lyckoträff för mig! Har ett fast jobb som jag älskar. Vilket också förbättrat min självkänsla.
Håller tummarna för att du hittar rätt!

TP

När jag läser dina rader läser jag mellan raderna att du är LIVRÄDD!!!! nu.
De är ingenting farligt du har en chans till ett NYLIV <3....stor kram o lycka till...eller far i frid :)...o kom hem i frid åxå....allt kommer att bli bra o ge nu järnet o släpp alla dina försvar!!!!

OOhhps! Jag blev lite rädd att du skulle tro att jag var värsta "stalkern" eller nåt, nej det är jag inte. Jag vill bara alla väl, men har blivit å senaste tid så känslig för alll kritik att det snart inte går att leva längre. Alla i min omgivning frågar hur det går- är jag nykter? Det är huvudsaken. Ingen vill hjälpa mig med det som fick mig att börja dricka, min arbetslöshet,min dåliga ekonomi och samtidigt leva med en person som ständigt talar om att han har pengar, men jag aldrig har det. När HAN vill kan jag få precis vad jag vill, men emellan dess......

Mulletant ! Jag känner mig inte klokare än vad ni andra är utan mer som en vanlig alkis ! En nykter sådan.

Jag har läst boken för ett bra tag sedan när jag kände att jag behövde ha lite hjälp att utvecklas i min nykterhet. Jag tyckte den var bra. På Nämndemansgårdens hemsida, http://www.namndemansgarden-shop.se/ eller på http://www.mamut.net/scaa/shop/ finns massor av litteratur som behandlar vår sjukdom och även sådana som är riktade till anhöriga. Sen finns det mängder att läsa på nätet som tex http://www.fhi.se/Om-oss/Overgripande-mal-for-folkhalsa/11-Tobak-alkoho… , http://www.can.se/ som bla innehåller drugsmart och drogportalen, http://www.iogt.se/ mfl mfl.

Jag föredrar vatten, bubbelvatten och naturell helst, till maten. I vissa fall väljer jag alkoholfri cider tex ICA's "Dryck av ciderkaraktär" som jag faktiskt ringt och kollat om den är garanterat alkoholfri eller Coca-Cola framförallt om det är varmt ute och drycken iskall !

Och jag håller absolut med om att det är ingen konst att sluta dricka, det har jag gjort mängder med gånger tidigare. Det är när beslutet och önskan om att vara nykter som jobbet börjar. Det ÄR ett heltidsjobb att vara nykter i början, det fungerar INTE att dela uppmärksamheten med något annat som andra relationer, fotboll eller nöjen. Jag var tvungen att göra en total förändring av mitt liv, att ändra alla mina vanor och mitt sätt att vara. Och det är väldigt viktigt att vara ödmjuk för min situation, att inte ta min nykterhet för given. Jag kommer alltid att vara en alkoholist och jag kommer alltid att ha precis lika långt till alkoholen som en nynykter dvs en armlängd bort. Min nykterhet är en färskvara som jag alltid måste vårda och sköta om och det gör jag genom att påminna mig genom att läsa era berättelser här och gå på AA.

Jag är tacksam för att forumet och att alla ni som skriver här finns i mitt liv, ni hjälper mig till ett bra, nyktert, liv.

Tack !

Sims. Det var ju inte så jag menade så klart!

.... jag läste en bok om återfallsprevention, Vid sunda vätskor, verkade bra. Där stod att det är ingen konst för en alkoholist att sluta supa, det har han/hon gjort många gånger. Konsten är att hålla sig nykter. Känner du till boken? Vad tycker du? Ha du andra goda råd att ge? Vad dricker man i stället för vin till en god köttbit?
Välkomna tillbaka till nykterheten ni som snavat. Det går!

Dessutom har jag inte klarat att vara nykter, jag är ett fyllo nu.

Återkommer när jag blivit normal igen.

/Sims

!! Vad menar du? Jag menade inte att jag sökte relation till dig. Jag har min underbara man och hos honom vill jag stanna. Jag menade att du skulle kunna få en underbar kvinna om du bara vågade. Sorry om jag skämtade över gränsen, det var inte min mening...

Vet ju egentligen ingenting om dig så jag ska sluta säga någonting om nåt.

Kram o lycka till! / Sims

Tack :). Du kan väl skicka hit några ;). Hoppas du har rätt att det är nu livet börjar, för det känns verkligen som om det är dags för ett nytt liv. Känner att det inte räcker att hålla mig nykter för min skull, utan oxå för att jag ska kunna få ett bra liv ihop med någon jag älskar och som älskar mig.
Sorry, jag har visst förvandlat den här sidan till en relationssida! Ska försöka hålla mig till ämnet.

Kram TP

Hej Sussie. vart är du? Jag har fått ett så starkt band till er på denna tråd och nu är jag så orolig för dig, Sussie. Var är du? Såg att du var inloggad. Jag vet att du klarar detta! Ditt snedsteg är ingen fara: snälla inse det! Du fixar det, bara du inte ger dig själv skuldkänslor. Snälla underbara människa:: förstå detta!

Många kramar: Sims

Uuuuuuh! Hade du skrivit adressen hade jag satt mig i bilen och kört direkt! Jag lovar! Japp, nu kör vi igång med nya tag, eller hur? Herregud, 39 år? Du är ju bara barnet, pojk! Inte är livet slut än, det har bara börjat. Ok, vi ligger i samma ålder, så - hm..vad säger du..? Nej, jag bara skojar, fast det där om att vilja krama och ta hand om dig var inte skoj. Jag tror att om du vågade satsa lite skulle du kunna hitta världens gulligaste kvinna. Som sagt, vi är många kvinnor som bara lääängtar efter att få ta hand om gulliga män som du :-)

Vad väntar du på? Kram/sims

Sinnesro: jag beundrar din styrka! Själv vägrar jag att gå till läkare, jag vill inte veta sanningen om hur min kropp mår. Om jag tycker att jag mår bra fysiskt, så gör jag det, men prover kan säkert visa det motsatta, jag törs inte veta.

Att gå på en fest bland vindrickande tjejer och vara nykter är också strongt gjort. Jag tror du har alla chanser att klara dig ur det här. Var inte bekymrad om vad läkarens tester säger; mår du bra fysiskt är det nog ingen fara. Eller: vad du inte vet, det har du inte ont av, eller hur? Det som komma skall, gör det ändå den dagen det är dags...

Många kramar och beundran från Sims

Tack Sims!! Lät så lockande att jag nästan skrev min adress här :). Skönt att ni finns mina vänner. Jag ska klättra uppåt igen, tänker inte ge upp! Längtar så enormt efter att få leva ett nyktert och kärleksfullt liv. Jag är faktiskt värd att få träffa någon med hjärta i kroppen denna gången! Livet är väl kanske inte slut vid 39 trots allt.

Kram på er alla TP

Det känns bra. Jag är bara rädd att känslan ska försvinna och att jag faller dit igen. Allt jag vill är att må bra och det gör jag inte näs jag dricker...men visst sug finns förtfarande där. men men jag är STOLT över mig själv och jag blir väldigt inspirerad av att läsa om er andra...

Vad tråkigt att höra att du är nedstämd. Varför??

Jag var på en läkarundersökning, berättade om mitt alkoholintag och att jag är orolig för kroppsliga men. Läkaren sa att det psykiska kommer först i ett missbruk. Det visste ni säkert. Ofokuserad, stressad, nedstämd, påverkar relationer negativt, ekonomiskt och så vidare. Allt stämde in på mig. Det känns enkelt. DRICK INTE!

men varför är det så svårt? Om man väger alla de negativa delarna mot de positiva som man faktiskt får ut utav att inte dricka och ändå väljer man fel...

Idag ska jag INTE dricka. Idag har jag sinnesro! Hoppas på att resultatet från läkaren är bra!

Kram

TP: jag önskar jag kunde vara hos dig, då skulle jag krama om dig och ta hand om dig. Jag skulle se till att du fick vara liten och ledsen..Önskar verkligen det. Du utstrålar sån värme, förnuft och allt, så varför, varför kan du inte våga släppa in någon i ditt liv? Vem skulle vilja dig illa? Alla kvinnor är inte ute efter att såra sina män..

Tänker på er alla!/ kram sims

Kom ihåg Nubaskemig och TP (och om det var någon mer jag missade) att kampen är inte över för att ni druckit några whisky, öl eller annat. Det är som de djupa svackorna i börskurvorna då och då. Jämför man index under lång tid ter sig de djupa svackorna endast som svaga hack i en uppåtgående kurva. Tänk på alla de dagar som ni faktiskt varit nyktra den senaste tiden. De är betydligt många fler än de dagar som ni druckit. Ta till er att ni uppenbarligen kan låta bli om ni bestämmer er för det. En svacka får inte hindra den långsiktiga kampen, eller hur?

Jag håller tummarna för er, vänner. Kämpa på!

Mr. Dry

vad ska man säga...?
Jag säger det till dig som jag skulle behöva höra själv...
Ibland känns jag som min egna mentor, jag skriver till dig, men jag slukar informationen också...
Vill ha det på pränt, så att jag kan återkomma till mina tankar...

Brukar tänka, varför mår jag inte bra?
Vad gör jag för fel?
Och så analyserar jag mitt tillstånd, som om jag var någon "utifrån", jag KBT'ar mig själv...

Har bara hittils upptäckt att man lägger alldeles för mycket krut...på fel saker...
Irriterar sig på en massa prylar som är "fel"...
När jag borde koncentrera mig på det som gör mig gott...

I mitt försvar ingår också att peta bort alla energiutsugare (lite som Ove i programmet Solsidan..), det kryllar av dem,
och jag har tidigare låtit dem hållas, men nu ska de hållas på ett betydligt större avstånd, låångt bort!

Den här måndagen har varit halvbra, jag har lyckats hålla ryggen fri rätt så hyggligt, men också lagt ut en krok...
En kollega frågade om den var en "jävla Måndag idag"?
Och jag svarade att de kunde ju vara bättre utan de dära "f*ttiga" måndagsmöten också...
Så nu ska vi se om det tar snurr (dvs förflyttar sig till chefen..)
Det finns tre par öron som hörde det, och det var de tre allra värsta paren också, så det ska bli spännande också..!
(ordet är "f*ttiga", och då vet jag att det har substans...)

Ja jag är väl lite stöddig också, men jag älskar att avslöja läckorna inom firman...
Min kollega nr 2 fick tillbaka i ansiktet vad han hade sagt i förtroende till en annan kollega, nu håller han på att fiska till vilken han sade det till..

Som sagt detta är fel saker att lägga min energi på, men
jag vill veta vilka som är mina vänner, verkliga vänner..

å så är det lite spännande också...

Lycka till med DIN månad Helene, låt ingen ta den ifrån dig...

/Berra

Sinnesro: Vill bara säga grattis till dig! Tycker det var jättestarkt av dig att klara av att gå på fest och att låta bli vinet. Trots att jag själv är väldigt neråt just nu så glädjs jag enormt att läsa att det går bra för er andra!

Sims: det som hände var att tristessen slog till med full kraft. Tyckte jävligt synd om mig själv och gick ut och festade på krogen. Vilket i sig resulterade i en enorm ångerst efteråt. Saken är den att jag har absolut inte några problem att träffa någon, problemet är ju att jag inte vågar släppa in någon i mitt liv. Så det är ju tyvärr jag som förstör för mig själv genom att vara skiträdd. Vill dela mitt liv med någon, men släpper inte in någon.... hur smart är det?!

Jag vill kämpa vidare, men orkar inte ta det beslutet idag. Vet inte vart mitt liv är på väg, är så rädd att livet inte blir bättre än såhär. Är så trött på att hela tiden behöva kämpa för att ha en bra tillvaro.
Just nu önskar jag bara att någon kunde hålla om mig, är trött på att alltid behöva vara den starka trygga pappan som tröstar och stöttar. Menar inte att jag inte vill finnas där för mina barn, men jag skulle behöva få vara den som blir tröstad någon gång.
Är så själsligt trött just nu, vill ju få känna mig lycklig så att jag inte behöver döva sorgen med sprit.

Förlåt alla för att jag är så negativ just nu, är bara så less!

TP

Tack min vän.

Du har än en gång hjälpt mig i mina trassliga tankar och omständigheter. Fattar inte hur du gör med hjälper mig gör du varenda gång!!

Håller på att packa nu. Kändes mycker roligare för en månad sedan när jag skulle till Egypten. Tur man inte är där nu i alla fall. Ja det har problem i mitt ex familj. Ett stort problem. De är spelmissbrukare på nätet. Fråga mig inte hur jag vet, jag bara gör det. Och det är inte inbillning utan finns på papper, men jag kan inte säga hur jag vet det. Och det är ju ett missbruk som vilket annat som helst. Påverkar hela familjesituationen. Men inte mina problem nu.

Min BP (har du hört det förut) min beroende person som jag har inneboende hos mig...hehe. tycker just nu att allt är väldigt löjligt att jag ska åka iväg på behandling. Det enda problemet jag har är ju män som gillar att bjuda mig på alkohol...Håller jag mig bara från dem så löser sig allting av sig självt. fniss....Ja jag ser ju hur sjukt det är när jag skriver det. Jag tänker att om två veckor kommer de att ringa in arbetsgivare och undra varför de skickat mig dit?? Jag har ju inga problem. hahaha.Det är sant, jag tänker så. Det jag har problem med är relationer och stress och no more....Och då använder jag alkohol som en ventil och det är ju faktiskt sant att jag gör det.
Så om jag får hjälp med det så är mina alkoholproblem över....Har du hört något så jävla dumt? Men så tänker jag nu och jag gissar väl att det finns en sanning i det hela men att jag blivit beroende av alkoholen just på grund av dessa saker och att jag inte kan dricka mer. Och då börjar min BP (jävla roligt uttryck tycker jag) att tänka att det kan ju vara rätt skönt att vara utan alkohol i ett år. Sen kan man ju börja dricka normalt igen...

Alltså jag fattar inte varför jag tänker så här?? Jag har inte druckit på snart fjorton dagar och då är jag redan frisk och känner att det är gäller ju inte mig, va fan, Berra är det sjukt eller?? Min BP (haha) har fått för sig att det är mina ungar som satt igång det hela med behandling och sånt. Och mitt ex som är nynykter ringde till mitt jobb bara för att han är svartsjuk på den mannen jag var med när han hämtade mig och vill göra allt för att sabba mellan oss. Gud i himlen....Han tror att vi ska bli nyktra båda två och hitta tillbaka till varandra. Så blir det inte...

Vet inte om jag kommer kunna skriva något mer på nån månad eller så, men kanske en stund i kväll.

Ha det gott Berra och hoppas din måndag varit bättre än de brukar vara.

Kramisar
Helene

Nej, inte du också..Det är dags att vi tar tag i det där beslutet vi hade får någon månad sen. Vad hände? På något sätt måste vi hitta den känslan av kämparglöd igen. Vi får inte gå tillbaka till den där skiten igen. Jag vet, det är så svårt när livet inte vill gå den väg man själv vill och det där tunga kommer över en: en känsla av hopplöshet och tankar om att saker aldrig kommer att lösa sig. Fast vi vet att det bara blir värre när vi dricker, så gör vi det ändå. Det är ju den där djävulen som sitter i huvudet som lurar oss! Den som får oss att tänka: fan jag orkar inte kämpa mer och vips! Då kommer han fram och kapar våra hjärnor!

Vi börjar om från början nu, eller hur? Vi letar upp den där kämparviljan som sprang och gömde sig, den finns någonstans, det vet jag. Någon gång kommer det att vända för oss också och din kommande tjej vill ha en nykter TP.

Kramar från Sims <3

Nubaskemig - du har varit jätteduktig! Du har ju till och med slutat snusa och börjat träna. Du råkade bara ut för ett litet snedsteg och det gör vi alla någon gång. Huvudsaken är att du fortsätter som förut, med samma stenhårda vilja. Du klarar det! Har du beställt någon tid hos en familjerådgivare? Det är så viktigt att man har stöd från den man lever med och om din man inte förstår hur du kämpar, så är det dags att han vaknar nu. Det är ju nu, eller aldrig han ska finnas vid din sida! Vad ska vi annars leva med varandra för?

Tusen kramar från Sims!

Hej Mulletant. Det är inte så bra här tyvärr. Jag föll hårt i helgen och drack igen. Känner mig så genomledsen och besviken på mig själv. Vad gör jag av mitt liv?! Sover bort hela helgerna och slänger bort mina pengar på skit! Orkar inte ha det såhär mer!!!!
Ensamheten är så tung just nu, behöver någon att luta mig emot ibland!

Kram från ledsen TP

I ett sådant där läge, så skulle jag ha valt att helt enkelt låta henne få det ur sig, eftersom hon har svårt att kontrollera sina känslor...
Och du skulle inför dig själv tänkt medan du tittade på hennes arga läppar ..." vilken bitter kvinna!, det är ju nästan synd om henne.."

När någon går i attackställning så kan man vara i två lägen, undergiven och vara tyst, eller delaktig och käfta emot...
Jo jag vet, det kränker en att inte vilja försvara sig, men om det inte blir en debatt så är det ju hon som utmärker sig, hon som tappar ansiktet...
Men medans du är tyst så tänker du inför dig själv lugnt och sansat..."vilken liten kvinna hon visar sig vara"...
Att våga tänka stort i trångmål är faktiskt ganska så häftigt, och att du visar att jag tänker inte flyga i luften, inte nu i all fall...
Att behålla lugnet när någon annan tappar fattningen behövs, annars blir det lätt kaos...

Jag kan tänka mig att X'et ditt bara stog där passiv och lät henne hållas, han ville inte ta parti för någon av er, och hans nya kände sig nog väldigt övergiven.
Och bara där får man extra-poäng i sin explosivitet...
Sedan kanske han kände att han var tvungen att ge sig in i debatten, men om du nu är "död" för honom, ja då måste han ju ta vårdnaden om sin unge.

Men nog om grälet nu, hur kändes det?,... tappade du alla dina "återhämtningspoäng", ville du ge upp allt och bara åka till systemet om de hade öppet?
Du gjorde det inte, du såg inte möjligheten, alltså nya "poäng" för dig Surran, du verkar vara ganska så beslutsam just nu...
Låt inte alla omständigheter få dig på fall nu, du har ett mål just nu, och inget ...absolut inget ska hindra dig från din målgång...
Sätt det som prio ett, och sedan kan det finnas ett tjog av bitterf*ttor runtomkring dig, du ska gå i hamn med detta..OK?

Sedan för att att komma till fakta runt utskällning, fanns det någon substans i detta, stämmer det...
Eller hade hon missuppfattat dialogen med soc?, eller hade hon förvrängt den till sin fördel...
Tänk så här, stämmer det hon sa?, inte?, ja då behöver du inte ikläda dig rollen som offer, det är ju hon som tänker fel..
Hon är problemägaren, inte du...

Sedan tycker jag att barn i övre tonåren visst kan delges familjeolägenheter, så länge man avlastar deras skuldkänsla att det inte är deras fel...
Det bekommer ju dom i allra högsta grad, och att de inte behöver ta ställning till vilken förälder de gillar mest, de kan de ha för sig själva anser jag.
De är små vuxna, och kan behöva kontronteras lite av de vuxnas bekymmer.., kanske kan de komma på en bra lösning...
Och att de inte vet om någon vuxen krökar, det tror jag absolut att de vet, men de väljer att skydda "sin flock", alla gånger..

Så traggla inte runt i dina "externa" problem, utan fokusera på dig själv...
Du kan inte bära all världens problem, om du inte står på fast mark först, en sak i taget, såsom en dag i taget..

Du har en styrka inom dig, lägg inte den på fel saker...

Berra

Tack for ditt inlagg Adde! Det var precis det jag behovde lasa i dag!

Segaletta.

.... allt väl? Saknar dej här på Forumet!

Hej Berra min vän.

Hände något hemskt idag. som bara inte går att tackla. Jag gjorde det enda jag kunde. Jag var passiv. Jag skulle lämna av min son hos sin pappa. På tisdag ska jag iväg på behandling i en månad så det kändes ju lite jobbigt men vi hade kommit överens om tider jag skulle ringa o lite ditten o datten. Kändes väl i alla fall ok när jag skulle släppa av grabbben.
Vad händer??
Jo mitt ex nya tjej kommer ut knackar på rutan eller öppnar dörren (kommer inte ihåg faktiskt). Ställer sig på gatan och skriker att jag har snackat skit om henne, kallat henne hora och att jag var den sämsta mamman i världen och att mina barn skulle vara tvungna att gå hos psykolog i flera år för att kunna hantera att de har mig som mamma. Sen ville hon att jag skulle komma in och diskutera saken. Alltså jag trodde hon skulle slå ihjäl mig. Och där står min son och hör och ser allting.....Mitt ex stod 3 meter bakom och när hon skrikit klart sa hon att han också hade några saker att säga till mig. Han kommer fram till mig och säger att han inte längre har någon mamma till sina barn och att han aldrig mer vill ha kontakt med mig. Jag är död för honom. Sonen står fortfarande och lyssnar.
Jag vet att jag gjort fel som lämnat ungarna och inte kommit hem på flera dagar för att jag inte kunnat. Jag har varit för full och jag vill inte vara full inför barnen. Det har jag gjort tre gånger på de senaste 3 månaderna. Det är ju för jävligt men var verkligen min son tvungen att höra detta??
Jag bara satt och tog emot. Sen åkte jag ut i skogen och rökte två cigg och blev så där äckligt apatiskt. Så där så det känns att allting kvittar. Och på tisdag ska jag iväg till skåne.

Jag har inte kallat henne för hora. Och visst jag har sagt till soc att det bästa för sonen är att han får bo hos sin pappa eftersom han har sina kompisar i den hålan och även tränar där. Och jag sa att jag tyckte soc kunde ringa henne och försöka få henne att inse det också.
Och vad gör människan? Jo hon flyttar ifrån honom. Om min grabb ska bo hos sin pappa på heltid så drar hon.
Så du kan ju tänka dig hur det får alla att må....Jag lider så med min son och det hade inte hänt om jag inte flyttat till en annnan stad. DÅ hade min 16 åriga tjej fått pendla istället. Nu bor hon hos mig på heltid.

Jag bara säger vilken härlig underbar eftermiddag jag hade. Men jag är glad att jag inte slog ihjäl henne för det var faktiskt nära att jag bara fick en blackout.

Tack för att du läst min hemska text. I morgon har jag varit nykter i 13 dagar. Tur att jag var så stabil som jag var i alla fall. Men när jag åker på behandlingen kommmer jag att balla ur, tänker inte hålla innne med alla mina tårar längre. Kämpar hela tiden för att inte visa barnen hur ledsen jag är.

Kram
Surran

..tror jag kommer inneifrån....!

Har jag sagt förut, och tror jag på ännu mer idag...

Varför?, för att jag slutat leva det där "arbetsmyrelivet", och har börjat tänka lite på mig själv...

Vad är sann lycka, ja inte är det detsamma för alla, utan olika från person till person...
Vissa ger sken av att vara lyckliga, är de det, eller är det en falsk förespegling, ett skådespeleri?
Eller är det "avundsjukan" i oss som vill tävla mot alla de andra, ska de få vara lyckligare än jag, jantelagen..

För mig gick inte ekvationen ihop...2 timmars lycko-rus, 2 dagars ovälmående ångest, typ 900% ränta eller nå't...
Nä, tiden har också en kvalite', inte bara kvantitet, visst tiden löser alla problem...eller?
Men om en hel arbetsvecka åtgår till att må dåligt, för att man hade det roligt i helgen, är det rätt??
Köp två, betala för fem, inget bra säljargument....heller...

Vad är sann lycka då?...för mig....

Att inte ödsla en massa tid på skit, eller skitsaker, skitångest...
Att ta itu med sådana saker som gör mitt liv mera värt att vilja fortsätta leva det liv jag redan har...(lät omständigt va?)...
Okej, så här då...att vara nöjd med mitt liv då'rå!
Sätt inga "omöjliga" mål, sluta tävla mot mig själv och andra, täpp till avundsjuke-nerven...

Grannen har råd att tjacka en Ferrari som gnistrar i solen på garageinfarten, men så roligt för honom då, hoppas han trivs med den...(rätt).
Själv behöver jag en fläskig familjekombi, och eftersom Ferrari inte tillverkar sådana, så är det inte ett mission för mig..

A'men den girige jävlen har lyckats fipplat till sig nya svarta stålar, och nu svider det i mina ögon och själ..(fel)
Jag ska så fanimig ringa och tipsa skattmasen..(felfelfel)

Årets semesterdrömmar sträcker sig till en tältsemester med familjen, inte till de "omöjliga" drömmarna, Thailand...
..och så får det vara, jag ska vara fortsatt nöjd med mitt mål, trots mygg, regn och ett tjurigt Trangiakök..
Det kommer att bli en upplevelse, och kanske kommer vi hinna med att ta in den också..
Det kan bli ett dåligt väder, men lika stor chans till ett bra sådant...
Alltså så håller jag båda vägarna öppna, och kommer förhoppningsvis att acceptera båda lägena..(..det jag inte rår på..ni vet..)

Men har jag i förväg bestämt mig för att det ska gå åt he...(ett varmare ställe), så skulle jag ju nästan bli förbannad om det INTE blev det...
Då har jag ju gått och grämt mig i onödan...då var det ingen glädje med den sorgen, sa kärringen som hade gråtit vid fel grav..

Sååå?, vad blev en sann lycka den här helgen då?
Att jag fick tid att vara med mig själv, satt inte upp nya (..och gamla) mål om att hinna med så mycket som möjligt...
Men hade heller ingen tid till att ha det långtråkigt, dvs jag har fortfarande tid kvar (på kontot) att umgås mer med mig själv, och trivas med det..
Så jag planerar in ÄNNU mera tid...till att göra ingenting...
Låter det slappt?, nej det är tid för återhämtning, att ladda själens batterier, att bygga upp en psykologisk ork...

För i morgon har jag veckans domedag, Måndagen...
Den kan bli bra, ...eller dålig, och ...
"Alltså så håller jag båda vägarna öppna, och kommer förhoppningsvis att acceptera båda lägena..(..det jag inte rår på..ni vet..).."

Mindfulness, är för mig att ha sinnet fullt....av möjligheter, inte o-möjligheter...
Dock en sak som i stort sett är omöjlig, att fortsätta dricka alkohol...
Men andra möjligheter som går att dricka, och köra bil på..t.ex...

Just nu så ser jag en annan möjlighet, att gå och sova...
Det är det "slutna sinnets" sätt att ladda batterierna på...

Go'natt moder jord, i morgon är det en annan dag, hoppas den kan få bli min..

/Berra

Hej alla, vill bara förmedla den känsla av hopp jag har just i dag. Klarblå himmel, solen lyser, jag känner mig utvilad och är nykter. Har börjat nysta i mitt nystan till hjärna med hjälp av en shrink, och det börjar göra verkan på ett omedvetet plan. Hade i natt en enorm dröm, med en uppgörelse med min mor som hette duga. Inför alla vi känner i stort sett, och äntligen stod jag på mig för fullt och vek mig inte trots att hon spelade ut alla knep och nästan dog inför mina ögon. Hon dog på riktigt för ett år sedan, och jag känner att det är först nu jag kan göra mig fri från alla dåliga strategier jag utvecklat sedan jag var liten för att slippa direkta konflikter. Inser att det pågår mycket inom en som man inte har någon koll på. Att ta till alkohol börjar få en förklaring, och det ska bli spännande att se hur jag ska få ihop kropp och själ framöver.
En bra söndag till alla goa kämpar, och Nubaskemig och Mamma Mu, hoppas ni inser att era åtefall är följden av att följa strategier som en gång i tiden var nödvändiga, men som inte längre fungerar. Jag ser fram emot att vi hittar nya och mycket bättre strategier att hantera livet i fortsättningen!
Kram
/Fenix

"När jag inte dricker längre har jag ett val.När jag drack hade jag inte det för alkoholen tog död på drömmarna,dvs tog energin jag hade behövt till att förverkliga mina drömmar."

Vana, där satte du ord på precis det jag känner! Dessa rader hamnar i min mapp "livsviktigt"...
.

NBM.. du har inte slängt den första månaden i slasken.. du har den fortfarande kvar.. glöm inte det. Gräv inte ner dig för ett litet snedsteg, vi har alla gjort dom. Det viktigaste är att du tar ditt beslut idag.

KRAM
Mamma Mu som tagit beslutet av vara nykter idag

Tack Adde för att du ger mig hopp om framtiden..

Tack Victoria o Adde för att så framtidshopp.Så positivt.Ni skriver på ett sätt så man känner själva våren är i antågande.
Jag kände lite som Adde häromkvällen.Jobbade kväll,det var en helgkväll och jag stod på balkongen o tittade ut mot gatan.En kvinna kommer gående därnere o vinglar lite på stegen.O jag fick en flashback till jag för ett par år sen.Vet inte varför,men jag kände sån sorg i den stunden,i igenkännandet.
För de va inte kul.
Annars känner jag en målmedvetenhet i livet jag inte hade förut.Jag fortsätter min fotoutbildning på KOMVUX o just nu är det så svårt att jag känner ibland att jag vill hoppa av.
Det kan jag iofs göra om jag fortfarande tycker så om några veckor,o att uppgifterna (läxa) vi får blir så svåra att de tar för mkt energi.Eller så kan jag gå igenom det o det jag klarar klarar jag o det jag inte klarar släpper jag.Jag behöver inte få mvg på den här kursen åxå.Det viktigaste är att utvecklas o lära mej något.O det gör jag alltid,om inte allt så en del.
När jag inte dricker längre har jag ett val.När jag drack hade jag inte det för alkoholen tog död på drömmarna,dvs tog energin jag hade behövt till att förverkliga mina drömmar.

... det där känner jag igen! Jag har många gånger känt att man blir lite obekväm, för andra, när man väljer att vara nykter. Grattis din härliga erfarenhet. Njut av dagen! Kram <3

... det är så fint att du finns kvar och förmedlar livslevande hopp och förtröstan! Ha en bra dag!

... det är så fint att du finns kvar och förmedlar livslevande hopp och förtröstan! Ha en bra dag!

Jag gick på en utav de där tillställningarna... Tjejer, vin, babbel...men jag drack inte en droppe alkohol. Det var riktigt trevligt!

Och helt ok att tacka för mig när jag märkte att samtalsämnena började glida ut i oförståligt dravel!

Helt ok att vakna upp idag och må som en mört! Och helt ok att veta att jag hade fullständig koll på läget igår och att jag inte missade något när jag inte drack... Tvärtom...jag var nog den som skrattade mest!
Jaaaaa, det här kan jag göra om!

Nu söndagsmys/städ!

Kram på er!

Vad glad jag blev av att läsa ditt inlägg ovan, Adde. Så fullt av livslust och sunda reflektioner. Tänk att du skapat dig ett så fantastiskt liv utan alkohol: ) Det är så skönt att du finns kvar här på forumet trots din långa nykterhet. Det gör mig trygg på något vis. För mig gör det stor skillnad, tack för det min vän<3

Här hos mig flyter livet lungt och skönt just nu. Har börjat nytt jobb från årsskiftet och det känns lustfyllt att vakna varje morgon. Jag vill saker igen : ) Yogar och tar långa promenader, tar hand om mig själv så gott jag förmår. På onsdag har jag första träffen hos en kurator, får se om det kan lösa några knutar jag inte får upp själv.
Nya människor har kommit in i mitt liv, dessa känns välgörande och behandlar mig annorlunda än gamla bekantskaper - förmodligen för att vi träffats i ett skede där jag utstrålar något helt annat än för tio år sedan (eller ett år sedan för den delen).
Hemma är det bättre än på flera år. Vet inte hur det kommer att bli med alkoholen för min man, men det går längre och längre mellan gångerna. Vårt delvis nya umgänge påverkar detta i rätt riktning, de har inte samma dryckesmönster som vårt "gamla" gäng, vilket inte verkar störa maken nämnvärt - förvånande nog.
För första gången på väldigt länge törs jag ha en plan för framtiden. Hur jag vill att mitt och vårat gemensamma liv ska ta form framöver. Framtidsplaner! Drömmar har jag alltid haft, men samtidigt har jag varit så övertygad (medveten?) om att de mest troligt inte varit genomförbara. Vi söp ju bort all vår tid och ork. Drömmarna har funnits, men någon riktig plan för att nå målet har liksom inte kännts som någon idé att göra upp. Nu känns det realistiskt att genomföra en del av drömmarna, det är bara modet som sviktar ibland, men det ska jag jobba på.
Jag är så fantastiskt glad över att jag tog beslutet, och tog den hårda kampen det faktiskt var, att lämna alkoholen bakom mig. Det har gett mig tillbaka livet - ett liv jag hade glömt hur det kändes och såg ut.

Nu - söndagspromenaden
Varma kramar Victoria (Ja, kramarna blir mindre och mindre motvilliga : )

Åh, jag vet hur ångesten känns.

Spendera lite tid här nu, så att imorgon kan få bli en möjlighet till dag 2.

Många kramar!

beslut var inte helhjärtat eller fanns inte med i morgonbestyren alls ?
Har du gjort ditt val idag !

som tidigare var den värsta morgonen känns idag befriande enkel och njutbar.

På en av våra tidiga morgonpromenader under vår semester gick vi förbi en man som var i det där stadiet när det är svårt att fokusera blicken och omöjligt att få tungan att uttala orden han ville ha sagt. Han sitter på muren vid strandpromenaden alldeles utanför några hotell och vi funderar över om han hör hemma där eller bara blivit dumpad där? Det är stört omöjligt för honom att stå upp.

Han är en spegelbild av mig.

Jag fylls på några få korta millisekunder av all smärta och ångest som väller in och påminner mig om hur det en gång var.Skam och skuld kommer ifatt på nolltid, känslor som jag trodde var färdigbearbetade sticker återigen upp sitt fula tryne.... Jag lyckas fånga hans simmiga blick en kort stund och jag vet inte om det är inbillning men nog tycker jag att igenkännandet blixtrar till nånstans i våra hjärnor och vi förenas i vetskapen att vi båda är alkisar och att vi har ett val att göra.

Jag vill gärna tro att den vetskapen ger honom insikt att förändra sitt liv. Vi ser inte till honom något mer men han har fastnat i mitt sinne och jag önskar honom lycka till.

Vi ser också att alkoholen flödar betydligt mer i byn vi bor i och att karaktären på turisterna förändras varje år. Till det sämre, tyvärr. När vi började åka till Thailand var alkoholen dyr och otillgänglig, numera säljs den överallt, fortfarande förhållandevis dyr men ständigt närvarande. När vi äter middag får vi väldigt ofta glada tillrop från personalen när vi inte beställer öl !! Och när hustrun beställer en Singha och jag Coke så serveras nästan alltid ölen till mig ! Och det blir glada fniss när vi överdrivet tydligt byter flaskor med varandra!! Äter vi fler gånger på samma restaurang så de känner igen oss så kommenterar personalen väldigt ofta " no alcohol" redan innan vi hunnit beställa !! Och fnissar hejdlöst !! "Sanuk mai"(skojigt vad) frågar vi och de svarar, våldsamt fnissande, "sanuk"(skojigt) !!

Det känns väldigt bra att bli kommenterad av personalen av den anledningen !

Så har det inte alltid varit !!

Jag har inte riktigt koll på vad jag förväntar mig av det nya året ? Ibland vill jag ha lite förväntningar att se fram emot, trots mitt tjat om en dag i taget ! Ett besök i min hemstad av en vän från alkohohjälpen lyser som en morgonstjärna och att jag kanske kan få träffa en annan vän irl framåt maj är verkligen något jag ser fram emot. Gamla i Gården på Nämndemansgården, landsmötet i Malmö och naturligtvis Gullbranna i höst !! Sedär !! Helt plötsligt så har jag en massa positiva saker att se fram emot !!

Vilken skillnad mot mitt gamla liv !

Allt detta enbart för att jag inte tar det första glaset och att jag gör saker som är bra för mig.

Ta hand om er alla som har era val att göra just idag !!

utan en stor fet whiskey eftersom jag inte hade nåt annat hemma (tog sambons). Blev full och somnade tvärt. Jahapp, en månads kamp i slasken tydligen. Usch vad knäckt jag är nu. :(

Sussie - på dag 1 :(

hej lilla vän
gör mig ont att läsa om hur du mår
men ge inte upp ,skickar alla mina månstrålar för att lysa upp din väg,,
men själen värker såå förbaskat när man sviker sina barn
det som är det enda som betyder något
men nu har du tagit ytterligare ett kliv,,
djupt den här gången,arb kamrater
chefen,likabra att lägga alla kort på bordet
visa sig som den lilla människa man är
sårbar,vilsen,sargad,
o därifrån välja
livet eller mörkret
jag valde livet
men gudarna ska veta att mörkret ändå förföljer mig
psykiskt jobbigt,now and then
men nykter,
så jag håller mig borta från botten
är lite sorgsen i själen
so let me
så här är det
så här är jag
känner frid i naturen,kramar från barnen
fast gud vad det tjafsas i detta hus !!!
de kommer sällan överens med varandra
värst är de två äldsta
tål inte se varann
o jag o maken som inte hittar fram till varann
jag försöker,men finner mig ändå avlägsen från honom
vad hände
jag har blivit en djupare människa
på så sätt att jag söker ro inåt
trivs med att vara själv,kräver det,,
lilla surran,du måste hitta dig själv igen
liksom jag
jag lyssnar gärna

ett frö för vinden
en tår längs min kind
en gång för länge sen
min själ var trind
numera sargad av åren
händelser som ej går att sudda ut
det enda att göra,gå framåt,livet får inte vara slut
för bortom sorg och ångest
leda och smärta
om så bara en bråkdels sekund
jag skönjer ett hjärta
där ljus och kärlek
finns
lever hand i hand
på hoppets strand
väntar på att vi ska gå iland
,,,,,,

oj,nu måste jag käka frukost,arbdag idag
massor av kärlek till dig surran
o ALLAni andra
Måne

och jag är så fäst vid er alla ....... men tyvärr tar jag nog ett steg bakåt nu... drack en öl och ärligt talat var det inga problem konstigt nog? ville inte ha mer utan drack mer kaffe och tackade för mig, har fått annan längtan och det är jobbigt : / Så nu har jag blivit av med alkohol längtan, är på dag 6 utan snus och det går bra MEN - jag har seriös längtan efter nån.... känner inte ens personen irl.... Nej jag föll nog här... en månad nykter på dagen faktiskt....

Nej nu har jag skrivit en massa i en halvtimma och suddat ut det. Summa summarom = tydligen vill jag inte ha alkohol - tydligen vill jag ha ER. Jag VILL vara här. Är så trött och ledsen. Jag blir så glad när det går bra för nån av er och så ledsen när ni far illa. Jag mår bra ihop med er och vill aldrig lämna....... men när jag gör så blir det skit. Jag saknar, tänker, oroar och vill! Alkohol är underbart- men inte en flugskit jämfört med er!!!!! Jag har nu kämpat tillräckligt för ett tag och behöver känna mig fin för en gångs skull - så jag tänker lägga mig och sova. Drömmar kan ingen ta ifrån en.

Sov gott alla, tänker på er alltid

sussie

Jag har den senaste veckan fått 5 inbjudningar till olika fester/vinkvällar med olika jättetrevliga människor.

Jag ska inte gå... skittråkigt! men jag är inte redo...jag känner att nu har det gått relativt lång tid sen sist, ca 3,5 månad, att jag mycket väl skulle kunna tänka mig att ta ett glas. Men som min sambo sa, att ändra på mitt beteende som pågått i åratal går inte att ändra på 3,5 månad. Men jag vill också kunna dricka normalt...
Jag vill bara radera det som varit och låtsas som inget och dricka när jag vill och känner för det.

Jag är sugen på att gå och sugen på att dricka, men jag kommer inte att göra det. Jag har en trumpen min när jag tänker på det :-(.
Fasiken...kommer detta alltid vara ett problem?

Nu ska jag ha en alkoholfri fredag och det känns just nu som om jag inte har ett val och inte för att jag vill det.

/inte sinnesro för tillfället

Hej alla,

Hinner inte gå in här så mycket som jag skulle vilja men idag kändes det att det behövdes. Imorgon är det tre veckor utan alkohol, och hittills har det kännts helt ok faktiskt. Har inga problem med suget, men idag känner jag mig otroligt nere. Ingen särskild anledning som jag kan komma på, men sitter här helt gråtfärdig.

Sen kom jag att tänka på att några av er kände er lite nere för ett tag sen, kan det vara något som brukar dyka upp efter en tid i nykterhet? Det kan ju bero på helt andra saker men det vore skönt med en förklaring, det känns lättare att vara deppig när man vet varför..

Kul att läsa om er andra, känns som jag känner er och jag hejar på er alla och önskar er en trevlig och nykter helg.

Kram!

oj..vad glad jag blir när du säjer att du vill vara en Berra, ja förutom mina Hatedays-Mondays..

Ja livet har sina kantigheter, och mitt beslut om att quit'a sponken har hittils hållit i sedan Lördagen den 23:e Nov 2008...
Tredje helgen i elfte månaden 2008, så kommer jag ihåg det...Julfesten med herrföreningen...
Inte var det just Julfesten som blev problemet, inte kamratskapen med gubbarna heller, utan det låg enbart hos mig själv.

Mitt egna drickande som gick över stöpet, jag hade nått min emotionella botten, jag var helt sönder i själen...
Och för varje gång trodde jag att jag skulle kunna "lämna" alla problem bakom mig, bara jag drack lite till..
Det blev precis tvärsom, det eskalerade till någonting som jag inte längre hade kontrollen över...

Mitt liv var helt enkelt slut, det fanns ingenting kvar att bygga på, that's it, finito...
Mitt flamsande som "kul" kille var slut, det fanns ingen grund kvar att stå på..

Att gömma sig bakom sina problem och försöka låta alkoholen lösa det åt en, fungerar inte...

Så vad blev det?..., sluta gömma mig i alkoträsket, och börja ta tag i mitt liv...

Bygga upp det från början, vem är jag?, vad vill jag?, vart ska jag?..

Vad som än hände så fanns det för mig inte någon retrettväg tillbaka till alkoholen, jag måste bara framåt...

Så antingen ta tag i det, eller helt enkelt ta livet av mig, båda sög, men det ena alternativet var ju så slutgiltigt...

Finns det något som jag vill uppleva innan jag lägger locket på och går ner 6 feet under...?
(Betänk nu att detta är en desperat tanke hos en djupt deprimerad man..)

Jo, det enda bra'iga jag har lyckats åstadkomma här i livet.... är faktiskt mina barn, mina gener lever vidare i dem...
Att lämna dem vind för våg och låta frugan ta allt ansvar är en väldigt självisk tanke, det skulle ju försvåra för dem...
Det är nog ännu mera elakt än de fäder som bara sticker därifrån, de finns ju kvar i alla fall, någonstans..

Och för min egna del, så ville jag ju se en generation till, mina barnbarn..

Och där finns en del av gnistan till att vilja fortsätta, sätta kraven på att bygga upp ett nytt liv, ..utan alkoholen...

Om det sedan blir "samma" Berra igen, ja det vet bara gudarna...

Förkroppsligat är jag samma person,...men har öppnat mig för annat här i livet....
Livet är så dråpligt, det kan inte förutses, och istället för att försöka styra det...så kanske man ska följa det...
Jag är känsligare, ja mycket känsligare (eller på ett annat sätt..), och jag skiter i om det är omanligt...

Det är ingen som sätter reglerna för mitt liv, hör ni det!

Jag har försökt följa alla livets krav hittils, men nu är det kanske dags för mig att ställa upp lite för mig själv...

Jag skiter fullständigt om det bryter mot alla andras vanor, det här är mitt liv,och nu bestämmer jag...

Okej ALLT kan jag inte bestämma, vi måste ju ha mat på bordet och tak över huvudet, så det krävs ett arbete för att finansiera livet också..
Det ställer jag upp för, men inte för det sätt man hanterar människorna i det, det finns spelregler för detta också..
Folk som inte har några egna liv, försöker förverkliga sina drömmar genom sitt arbete, jag kallar dem sadister och psykopater!

I mitt inre försöker jag älska alla, alla har rätten till ett människovärdigt liv...
Men för de som leker att vara andras gudar, ska någonstans få sina straff, jag försöker utfärda dem på plats...

Kanske är jag dum i huvudet, men ...det är ju det som ger Berra sin personliga prägel...

Jag är den jag är, inte mer ...inte mindre...

/Berra

Hej lillablå

Det är härligt att läsa dina texter, så ser livet ut ju, upp och ner. Det där att "rena" saker känner jag igen, jobbar för fullt med samma som du. Det är ett bra sätt att ta tillbaks livsutrymmet. Och du, jag tar gärna emot en kram och skickar samtidigt en till dig

Märta

Hej Berra, låter som om du jobbar på DO, diskrimineringsombudsmannen, efter vad man lästa den senaste tiden:-)
I går skrev jag att jag ville bli en Berra, och det står sig bra även i dag. Har börjar hos en samtalsterapeut, och insåg att det är nog precis vad jag behöver för att förstå mitt agerande, även när det gäller annat än alkohol. Din resa inspirerar!
/Fenix

hej
bara att fortsätta
det kommer nya faser o upptäckter
du är väl nyfiken?
förnekelse är nogon stark kraft vet inte hur det fungerar
den intalar oss allt möjligt
denial