Senaste kommentarerna i Alkoholhjälpens forum
Ge inte efter oavsett vad som händer.
Men hämta katten. Den vänjer sig o missbrukare ska ej ha djur.
Eller omplacera.
Använd den inte som en ursäkt för kontakt.
Och… var rädd om DIG oavsett dödsfall eller vad som.
Gå vidare ❤️
Hej,
Tack snälla för att ni delar med er och får mig att förstå att jag inte är ensam. Jag är dotter till en mamma som har varit alkoholist sedan jag var barn. Genom hela uppväxten fick jag ta ett ansvar som inte var mitt. Känslan av oro och rädsla som jag ständigt upplevde då lever jag med än idag. Samma sak med de nedvärderande saker som hon sa när alkoholen talade. Sådant sätter spår och gör att man även som vuxen tvivlar på sig själv, sina känslor och sin förmåga att fatta egna beslut. Jag är idag vuxen och har tre barn som samtliga närmar sig tonåren. Min mamma lever ensam och fortsätter med sin problematik vilken inkluderar svåra perioder med drickande och skuldbeläggnig av mig och min bror. För det är ju alltid vi som gör fel och är elaka när vi konfronterar henne... Precis som flera av er skriver trodde jag att jag var klar, att jag hade varit den starka som kunnat hanterat detta och att jag skulle ha förmågan att avskärma mig. I motsats till detta har jag nu, i takt med att mina egna barn blivit större, insett att mina upplevelser i stället kommer i kapp mig. Känslan av svek och besvikelse blir nu i stället större då jag förstår vilket svek min mamma har utsatt mig och min bror för. Jag skulle aldrig kunna göra mot mina barn vad hon gjorde mot oss! När man var barn så var detta vardag och man visste ingenting annat. Nu när man är vuxen och har egna barn, som behöver en oerhört mycket, så förstår man mer innebörden av det man själv varit utsatt för. Jag känner också väl igen känslan som vissa av er beskriver beträffande att man inte kan bli från situationen. Man oroar ju sig självklart fortsatt för den man älskar och bryr sig om. Senast i helgen blev jag och min bror fullständigt svikna igen till följd av hennes lögner. Skällde ut henne och försökte få henne att förstå hur detta påverkar oss. Som vanligt var det hon som var offer.... Känner mig bara trött och uppgiven och undrar hur jag ska vända mig i situationen.
Jo jag känner viss kontroll nu men idag är suget sjukt 😑...
Christian, börjar känna samma. Har vart rädd för att bli nykter. Nu när jag är det så känns det ganska bra.
Idag åker jag tåget hem, längtar till bistron.
Nu tog jag till drastiska åtgärder och betalade alla räkningar och slängde in nästan alla pengar på Avanza och låste dem i aktier 😅 lite fickpengar kvar bara.
@Varafrisk @Vinäger @Andrahalvlek @Torn @vår2022 @Sattva Varm i hjärtat av era ord och ert stöd❤️
@LauraE Blir närapå tårögd över dina vänliga ord. Tack. Får arbeta mig igenom skammen från helgen och behålla målfokus: att bli alkoholfri. Tänker att även om jag inte sticker dagligen så kan jag ändå använda mig av en dag i taget-strategin för att arbeta upp resiliens och någon form av tro på mig själv. Lika viktigt att min partner känner att jag vill och kan förändras. Tack igen, det betyder mycket.
Man vill gå in och skriva med jämna mellanrum men veckorna flyger fram och är begränsade av både tid och ork.
@Andrahalvlek grabbhänget gick "ok". Känslorna gick upp och ner och det var faktiskt ganska jobbigt till en början men det vände till en bättre kväll. Minns själv förväntningen inför en ölkväll som märktes på mina vänner och under den första timman kände jag mig lite utanför. Sen när man sitter bredvid blev det lika tydligt hur snabbt de första ölen vänder över till mindre energi och efter ett tag kände jag mig börja komma ikapp.
Efter lite matlagning tillsammans och middag hamnade vi i soffan och då kände jag mig betydligt positivare. Jag såg en kopia av mitt gamla jag i en av mina vänner som satt mitt emot och pinade sig för att kväva gäspningarna och hålla ögonen öppna vid 21-tiden. Istället kände jag en härliga känslan att vara aktiv i samtalen, intresserad av mina vänner och mådde prima. Enligt min plan fick vi dessutom planerat lite aktiviteter framöver! Jag tackade för mig vid 23-tiden och var nöjd med kvällen.
@Sisyfos ja det är verkligen intressant. Ändå blundade jag för sanningen den sista tiden trots att den var uppenbar. Varje helg jag drack så hade jag en oro och ångestkänsla på söndagskvällen som satt kvar i ett par dagar. Såna känslor äter energi, gör att du gör fel val och vill trösta dig på destruktiva sätt. Framåt onsdag lättade det och vid kommande fredag blundade jag igen och gjorde om proceduren. Denna karusell av bara två dryckesdagar i veckan.
Som du säger är jag också rätt säker på att många av andras reaktioner på din nykterhet är en förlängning av deras egna tankar om sin konsumtion, det är en skam att vara den i gruppen som tar bullen. Det märkliga är att jag ofta också känner en märklig skam över att vara den som avstår bullen. På samma sätt där är det lätt för de "i gruppen" att luta sig mot varandra, ifrågasätta och utstråla att det är du som är annorlunda. Men så länge du själv vet att du gör det du mår bäst av så spelar det väl ingen roll?
Har en tyngd i bröstet idag, situationen med min lillebrors alkoholproblem har eskalerat. Han har en relativt ny relation, de träffades förra året och har nu köpt hus för ett par månader sedan. Hon har nog inte sett eller velat se allvaret innan men nu har hon sökt sig till oss för att det börjar bli värre och hon behöver stöd.
Jag måste hjälpa honom på nått sätt innan det är för sent och vrider och vänder på tankar, han är blott 30 år gammal. Vi är ganska olika, jag skulle aldrig få med honom till gymmet eller ut på en löprunda så den vägen kommer inte fungera. Jag måste försöka använda min erfarenhet på ett annat sätt. Jag vet ju väl vad som inte fungerar. Att skuldbelägga, anklaga och säga saker som att "du måste sluta". Men var ska jag börja. Jag tog ju ett snack med honom för några veckor sedan och det var väldigt bra. Han är väl medveten själv om sitt problem och vill verkligen fixa det och kände med hus och sambo att det var dags för en nystart. Jag hoppades så att det gått framåt nu men detta var en kalldusch.
Som om inte den här grabbträffen räckte som utmaning för en tid kommer redan i veckan nästa superutmaning. Jag skall åka på skidresa med jobbet, -en kollega och två kunder. Det kommer gå bra, det är en aktiv resa och jag älskar skidåkning. Vi har planerat mat- och dryckesinköp så sent som idag och jag har klargjort för de andra var jag står så det inte är några frågetecken. Sen så sorglig som vår kultur är så log de och sa "det skall vi nog se till att ändra på". Jag tar det inte så illa som det låter men med nyktra öron så är det såna uppvaknanden var och varannan dag hur det står till i vår kultur. Jag matar mig just nu med motargument och vill se till att de har fel.
Blev mycket att skriva om idag av vilt och brett.
Dag 9 sedan det hemska.
Fortsatt mycket tankar kring det hela och min livssituation. Känner av emellanåt när autopiloten mot bolaget vill slås på. Försöker i nuläget att identifiera tankar och händelser som gör att autopiloten vill gå igång. Skriver ner en lista och kör nu en identifieringsperiod. Om några veckor/månad ska jag se över denna lista och analysera och sammanfatta vad det är för mönster som gör att jag vill ta till A. Därefter måste jag jobba med mönstret och bygga nya rutiner/tankar som gör att autopiloten sakta dör ut.
Hej! Följer lite olika trådar! Ser att man eventuellt planerar att träffas, om jag inte har missuppfattat något så halkar jag väldigt gärna på! :)
@LauraE Precis så.❤️
Christian, jag kan förstå din ångest över det som hänt. Men tänk att alla är vi människor och ” felar ”/”skämmer ut oss” på ett eller annat sätt under en livstid. Jag kan lova dig att ALLA har gjort bort sig som man har ångest över. I många fall är det värre för individen själv i fråga än vad andra uppfattar det som. Tänk exempelvis Anders Borg och den snefyllan han hade för några år sedan, hela Sverige fick i princip reda på vad han gjort. So what!? Han är också människa, han hade bara oturen att han är såpass offentlig att det blir skriverier. Men han tog sig vidare. Du ser! Jag lovar att majoriteten på ditt arbete eller de som var med på festen någon gång hamnat i liknande situation, om inte alkohol är inblandat så har de flesta ändå gjort något inför andra som man ”skäms över”. Var inte så hård mot dig själv, du är mänsklig! Du har insikt! Du visar på att du är en människa med känslor och kan se över situationen! Du är ju grym! Värre hade det varit om du sket fullständigt i det som skett och bara ryckt på axlarna, då är det uppenbart något fel i knoppen… och det felet har inte du! 🍀
Hej @Amanda L,
Tack för ditt meddelande. Jag känner igen mig i dina dryckesvanor och har kommit till samma slutsats: det är inte värt det. Har heller inget sug på vare sig fest eller middag men när jag hamnar i en situation där jag har tillgång till alkohol så kan det spåra, precis som du säger, med tappad kontroll, luckor och fruktansvärd ångest. Helgen var så illa att jag hamnade här på forumet. Tänker att det kan hjälpa mig med att sluta helt. Finns liksom inget positivt med alkoholen för mig och har nog inte gjort det på ett bra tag. Sorgligt att jag inte tagit tag i det innan. Men så är det.
Bara ursäkter och varningstecken. Skulle säga att det tyder på att han kommer fortsätta som han har gjort även om han förstår att det blivit för mycket. Låter som att han inte har insikt om att det kanske aldrig blir lagom, ännu.
Jag kopierar in en text här som mitt ex skrev till mig häromdagen. Detta kan väl bara tolkas som ursäkter och varningstecken, eller?? Hjälp mig vad tycker ni?? Här kommer texten han skrev i sms:
Jag har bara hamnat i en ond cirkel med dumma vanor. Vet inte varför jag köpt så mycket hela tiden. Jag känner inget sug men tycker det är skönt att bli lite lullig (lagom) ibland. Det tycker väl du också?
Tack för pepp och vänliga ord. 💗
Varafrisk, förstår av dina bra förklaringar vad att vara "där" innebär. 💗 Tänker dock att jag varit just där varje gång jag helhjärtat slutat dricka. Övertygelsen har varit enorm. Märkligt att jag ändå överrumplat mig själv med att dricka.
Tänker mycket på det Anders Hansen sa om bristande impulskontroll när man är i en nynykter fas. Letar efter förklaringar, då det verkligen varit otäckt att som en blixt från klar himmel stå med flaskan i hand. Om någon tvivlat på min vilja kan jag garantera att jag inte planerat att greppa Alcogelen. Den är fruktansvärt äcklig att dricka. Svårt att beskriva, men inget annat har varit i närheten vad gäller smak och konsistens. 🤢
Har ibland funderat på om jag varit en så kallad periodare, men allt stämmer inte in. Kanske lite av allt möjligt.
Men, som sagt, nu är det över. Äntligen!
Jasmine, jag hänger kvar ett tag och "pratar" gärna med dig lite oftare. 💗
Knaskatten, som det känns nu kommer jag inte att radera tråden eller avsluta.
Kramar 💗
ursäkta många felstavningar, skrev på mobilen..☺️
@Christian Hej, jag dricker som flera här. Inte alls 7-10 dagar, sen kanske 2-3 glas vin och uppehåll 7-10 dagar, men sen plötsligt dricker jag allt och slutar inte flrrön allt är stängt o skut och jag får minneslucka och hemsk ångest dagar/vecka efter. Detta att inte kunna dricka lagom har kommit alltmer ofta och värre. En besatthet. Såklart har jag tänkt jättemånga ggr att nästa gång ska jag klara att dricka lagom. Men jag har ingen kontroll. Nu har jag äntligen insett att detta också är ett alkoholberoende, ser bara lite annorlunda ut. Nu försöker jag istöllet ändra mitt mindset. Istället för att tänka att det är synd om mig som inte kan dricka bara två glas ( vilket kan leda till nya försök), så tänker jag att det är bra och skönt att slippa. Eftersom det ändå inte ÄR trevligt eller avkopplande. Tvärtom. Och även de ggr det har funkat så är jag så upptagen med att tänka på att inte deicka mer, så det mest blir en kamp. När jag inte dricker A alls är jag lugn och avkopplad och har just bu inget sug alls på fest eller middagar. Men kanske just för att jag ändrat hur jag tänker på alkohol. Ingen fylla i världen ( som jag inte minns ändå) kan vara värd ångesten efter.. Starkt att ni tar tag i det ! ❤️🙏🏻
Sovit dåligt, många tankar och stor oro. Jag måste klara att komma ur detta helvetet som jag genom mitt missbruk orsakar. Supermycket att göra på jobbet vilket iofs är bra för då behöver jag inte tänka på mitt miserabla missbruk. Längtar till läkarbesöket senare i veckan. En positiv sak var iaf att kaffet smakade gott i morse. Och att jag vaknade nykter, än har den härliga känslan inte infunnit sig men jag vet ju av erfarenhet att det tar ca fem dagar att må lite bättre och efter 10 brukar jag må riktigt bra. Efter 30 dagar mår jag toppen osv. Låt denna gång bli den sista, jag orkar inte ha det så här, detta dubbelliv tar knäcken på mig.
@Varafrisk Underbar läsning! Jag är två månader efter dig alltså. Och denna gång klarar vi det🥰
@AstridK Grattis till 352 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 År två är magiskt, då har man gjort det mesta nykter en eller flera gånger och det är ingen big deal längre, varken för en själv eller andra 💁♀️
Kram 🐘
Kom på att jag hade överbliven penicillin hemma igår (och jag vet att man inte ska ta utan läkarrekommendation), men i alla fall. Inflammationen har nu dämpats men det gör fortfarande förfärligt ont (värktabletter verkar inte alls). Har en tid till vanliga kliniken strax innan lunch. Hoppas hoppas hoppas på riktig hjälp.
@lostmind Mått för uselt för att ta tag i något alls efter u lördags. Men ska göra det idag. Har en gymrutin så ska hoppa på den igen.
Har laddat ner två appar, Cairy and Sober Time. Känner att jag behöver göra något aktivt för att ta steg framåt snarare än att bara vänta på nästa tillfälle att inte dricka, så att säga.
Har du några andra tips på vad man kan göra? Hade jag druckit varje dag hade ju var dag utan alkohol varit en framgång. Men nu ser ju min situation inte ut så.
Tack för varma och stödjande ord. Det behövs verkligen just nu. Har precis träffat min hälsocentralsläkare och vi konstaterar att jag nog är på väg in i en depression. Det känns både som en lättnad, för att delförklara hur jag känner, och som en tyngd eftersom jag inte vill bli sjuk, igen. Nu blir fokus att vara extra klok och ta extra bra hand om mig. Dessutom att inte "tröstdricka" !!!!
@Natalia @prinsessa Jag har alltid älskat måndagar och ny start på veckan. Idag drack jag mitt mesta kaffe ur en termos eftersom jag fick bråttom hemifrån. Det smakade gott i alla fall. Önskar er en god och glad nykter måndag. Fint att läsa om starka föresatser Natalia.
Dag 60. Helt underbart nykter i 60 dagar det är värt en klapp på axeln. Nu är det bara att kämpa vidare en dag i taget. Kämpa på alla ni som försöker det blir bättre och bättre ni är alla beundransvärda. Det är ett stort steg att erkänna för sig själv att man har problem. Ha en bra vecka.
Det är samma för mig. Försöker gå vidare i mina tankar men det går inte riktigt. Låter som en bra utmaning och jag kommer att köra på samma.
Har du vart iväg och tränat eller liknande för att komma på andra tankar? Jag tänkte testa det idag iallafall. Vi får hålla ut, det kommer att gå över. Just nu känns det dock riktigt hårt och svårt att fokusera på något positivt.. @Christian
@grusgrus jag ska försöka svara på din fråga utifrån mina erfarenheter. Jag tycker att de som vill diskutera SOC och anmälningsplikt ska starta en egen tråd för detta. Nu kapas den ena efter den andra tråden med samma diskussion och det är inte bra för trådstartartaren i respektive tråd.
Jag sökte hjälp på en beroendernhet i annan region. Jag fick ta prover initialt. Jag hade minderåriga barn, men ingen anmälde då till Soc. Jag hade då i och för sig inte ett aktivt beroende så kanske berodde det på det. Jag spärrade min journal där och kan inte ens läsa den själv nu. Min andra journal kan jag se loggar på, vem som går in och läser och när. Har inte settrar obehöriga läser den. Vissa regioner visar låsta journaler, men jag tror inte att den jag var i hör till dessa.
Nu vet man ju aldrig hur folk kommer att tolka olika saker, men anmälan ska ske om det finns risk för att barn far illa och om man själv söker sig till vården med ett missbruk görs säkert en bedömning från fall till fall också baserat på det sammanhang familjen befinner sig i. Finns det fler nyktra vuxna?
Samma sak med anmälan till transportstyrelaen, ska anmälas om det finns en osäkerhet i nykterhetssynpunkt och det kanske det inte gör om man aktivt söker hjälp och följer vårdplaner. Och som sagt behandlingen inleds säkert ofta och avslutas med blodprover och baserat på resultatet på dessa så görs sannolikt individuella bedömningar.
Men ni som påstår att sekretess inte finns, har ni kontrollerat era journslloggar? För jag ser alla som varit inne i min (tror jag) och har väl kanske vid endast nåt tillfälle undrat.
Jag låste den från beroendeenheten och jag tror ju inte att nån kan se den nu. Men kanske är jag naiv.
Vad gäller aäkerhetsklassat arbete har jag ingen aning, men jag tycker du ska söka hjälp. Fortsätter du att missbruka och blir påkommen är det alla gånger värre. Du verkar ju vilja sluta nu.
Och @Lora starta en egen tråd. Det jag tycker blir fel är att en som aktivt frågar om erfarenheter som inte liknar era i princip blir avrådda (avskräckts ) från att söka vård på grund av… ja, jag vet faktiskt inte.
På grund av att någon vid något tillfälle haft negativa upplevelser och blivit ofrivilligt anmäld, men i @Loras fall var det ju mannen som sökt sig till vården och även om du @Lora upplevde dig väldigt kränkt av det och det du utsattes för (med rätta), så är jag fortfarande imponerad av hur du tog dig an det och slutade dricka. Du vände detta till något positivt för dig och för din familj. Kanske hade det hänt ändå, kanske inte.
@Sorgsen-sorgsen Men så jobbigt det låter! Tandvärk är bland det värsta. Hoppas verkligen att du får riktig hjälp idag.
@Torn För mig låg rädslan i att avslöja för läkare (eller vem som helst) för att få hjälp i att då stänger jag dörren för att kunna dricka igen, avslöjar jag mig kan jag aldrig mer dricka och då har alla koll på mig!
Det är ett enormt steg att ta hjälp! Vansinnigt starkt! Tycker jag❤️Själv har jag inte vågat ta någon hjälp mer än av er på forumet, min man och en jädra massa nykter fakta, hjärntvättat mig med böcker som ”Tänka klart” av Annie Grace
Kram❤️
Godmorgon i stugan!
Inatt fick jag ordentlig sömn igen.
Ser fram emot att ta mig igenom en vecka helt utan A och vill se att både mindset och beslut ska bära.
Men börjar med att vara glad över att jag inte drack igår ❤
@Helahea Jag har också drömt några sådana drömmar, i en av dem tillät jag mig att dricka men efter ett glas kände jag att jag inte ville trots att jag hade tillåtit mig och det kändes skönt❤️
@Dags på riktigt
Hej l välkommen hit.
Det är bra att du tar tag i detta innan det går för långt.
Känner igen mig i det du beskriver.
Dricka för att döva ångest och fly bort ett tag fungerar ett tag. Alkohol leder till mer ångest så är karusellen igång. Mitt tips är att kolla på Youtube klipp om alcohol use disorder som det numera heter. Mycket lärorikt och inga pekpinnar sedan finns det ju AA grupper både fysiska och digitala.
Ha de bra✌️
Haft en lugn helg. Träffat min mamma och min yngsta dotter, gått på bio och årsmöte. Fick säga nej tre gånger på det mötet också. Ingen mer styrelsepost för mig, en förening i taget räcker det att engagera sig i. Vi såg filmen ”The Whale”. Den var bra, men inte wow. Hela filmen, två timmar, utspelade sig i ett hus och den bestod i dialoger mellan olika människor. Kändes nästan mer som en pjäs.
Huvudrollsinnehavaren fick en Oscar för sin rolltolkning, och han spelade sin roll väldigt bra. Även de andra spelade sina roller väldigt bra. Men jag vill ha mer sensmoral - och framför allt vill jag ha lyckliga slut. Om jag får välja. Lite barnslig på den punkten.
Årsmötet efteråt hölls i en lounge som ligger precis bredvid bion. De hyr ut loungen ihop med biobesök, till föreningar och företag. Otroligt häftigt inrett i art deco-stil. Har aldrig tidigare varit på ett årsmöte med liknande tjusig inramning.
Nu inleds snart en ny jobbvecka. Tre kvällar har jag kvällsaktivitet inbokad (tis, ons, tor). Två dagar behöver jag åka till kontoret och jobba (tis, ons). Artrosgympa två gånger (mån, tor) och jag jobbar hemifrån tre dagar (mån, tor, fre). Att jobba hemifrån just på fredagar tror jag är en bra idé. Då slipper jag gå till bilen och köra hem när jag är helt slut av trötthet. Jag slipper också utsättas för frestelsen fredagsfika, som är otroligt svår att motstå när jag är trött fredag eftermiddag.
Nu kör vi!
Kram 🐘
Godmorgon☀️Ny dag nya möjligheter👌🏼
För snart två år sedan klarade jag 58 dagar nykter med antabusens hjälp, det var min längsta nykterhet. Idag har jag 59 nyktra dagar och en helt annan känsla inom mig💪🏻Och räknar man månader har jag två nyktra månader (det blir ju så beroende på februari månad). Jag är tacksam och ödmjuk att jag har kommit så här långt🙏🏻Jag vet hur det är att börja om på dag 1 hundra gånger om. Så ni som är där ha förtröstan en dag kommer man vidare💪🏻
Ha en fin måndag Alla🥰
Kram🐬
@Jasmine Verkligen underbart att se livstecken från dig också plus alla andra som hängde här inne när jag också fumlade omkring. Hoppas allt reder upp sig så du kan börja må bättre! Kram
@Sorgsen-sorgsen Vi ska klara det här!
@Amanda L
Ska leta upp det, tack.
Dag 2: svårt att sova. Skammen är förlamande. Mår fysiskt bättre men fortfarande påtaglig ångest. Kommer inte ha några problem med att inte dricka tills nästa festtillfälle. Det är min utmaning.
❤️❤️❤️ stor kram till dig, förstår att det är smärtsamt. Och kommer nog vara det ett tag, helt förståeligt. Men tänk vilken styrka du besitter, som vågat lämna och hittat ett nytt hem till dig och ditt barn. Var stolt över det och låt det ta tid att landa, och tårar och sorg behöver få plats innan man kan gå vidare.
Jasmine! Berätta om allt. Hur går det med nykterheten? Och med livet i övrigt? 😽💞
@Tröttiz det har gått bra. Har flyttat in i nya lägenheten nu. Men separationsångesten har slagit till utan dess like. Gråter hela tiden. Saknar exet något enormt trots allt. Vi var trots allt ihop i 14 år oskiljaktiga nästan dagligen. Vet inte när de här känslorna går över men vilken baksmäll
Wow, vilken dramatik. Och hurra och grattis till dig att du har klarat dig igenom och mår så bra nu! Så modigt och starkt.
Du och jag har tur som har så fina män vid vår sida, som hjälper och stöttar. Utan min man hade jag säkert supit ner mig totalt.
Ha kvar din tråd och kom in och skriv lite när du känner för det. Det är så fint med gamla ansikten (som man aldrig har sett 😸) och med folk som lyckats. 💞
Så glad för din skull!
@Jasmine ÅH heeeeej! Kul att se dig också. Eller vad man ska säga. 😸 Hoppas allt är bra? Hur går det för dig? Har tänkt på dig!
@Vinäger SÅ härligt att höra att det går bra!! Ska genast gå in och läsa i din tråd. Jag känner att det är sista gången nu. Att Herr Knaskatt sa att jag var alkoholist… det var liksom droppen (he he). Då KAN jag inte dricka. Det går liksom inte. Det är som att vara allergisk mot nötter, det går liksom inte att kompromissa. Tidigare har jag liksom lurat mig själv att jag kanske har lite ”problem” men jag är ju inte alkoholist, liksom? Men när han sa det var det som om allt förändrades. Den här gången ska vara den sista.
Dag 8 förlöpte utan några konstigheter. Jag sov över 10 timmar i natt men kände mig ändå trött när jag vaknade. Jag har nog lite att ta igen tror jag. Känns så skönt att vakna och veta att vad jag än känner i kroppen har det inte att göra med att jag har druckit. Känner mig liksom renare på något sätt. Det är otroligt skönt.
@Christian Ska finnas AA online.
@Vinäger du kan väl finnas kvar en stund till och hjälpa mig att bolla lite tankar. Vilken resa du har gjort. Kramar ❤️
Samma mönster ska det vara som det följer 😉
Nordäng, vad fint att läsa, du var en av dom jag tog rygg på och som förde mig framåt i min resa. Jag är ca 3 år efter dig och jag tycker stundtals att allt är sorgligt och förbannat orättvist att jag skulle drabbas av alkoholdjävulen i mitt liv, offerkoftan var bitvis tung att bära.
Just det ni skriver att man lär sig av erfarenheter och det gör en till en bättre människa, minns jag från den tiden och jag minns min inställning att just den här erfarenheten kunde jag vara utan, jag ser inte nyttan än men förhoppningsvis kommer den. Jag läser här inne ibland och jag känner en sorg för alla dessa dom som börjat sin resa bort ifrån, där drömmar och minnen ska börja blekna i kampen mot den sjuke, det är så märkligt att det följer ett mönster. Men vi Nordäng och många med oss är igenom och vi vet det blir bra till slut ❤️
@Vinäger Tänker också att vi behövs. Tillfrisknandet är inte svart el vitt utan kan innehålla lite blandfärg.
Vi som deltar i den behandling jag går i nu är i olika åldrar och våra bagage ser väldigt olika ut men det spelar ingen roll för den gemensamma nämnaren är beroendet.
Ses gärna på Västkusten i sommar👌🏼
Kramar 🥰
@Vinäger Tack för att du skriver och så naket beskriver din slutetapp i ditt tillfrisknande🙏🏻🥰
Nej, det finns inga bestämda vägar och vad som gör att vi till slut är ”där” som jag brukar säga är också svårt att säga. Det viktigaste är på något vis att få frid i sitt inre.
Hur du gör om du stannar kvar på forumet är ditt beslut men du tillför mycket❤️
Grattis till ditt goda liv och att du är du🌟💪🏻🥰
Varm innerlig kram❤️
@Vinäger saknar dig också! Det är sådär med mig, men det kanske blir bättre 💙
Vad härligt att läsa! Jag tror som du, allt man går igenom bidrar till den man är. Varje relation lär en något man behövde lära sig.
Grattis i efterskott, Mrx! 🌸 Hoppas att vi får tillfälle att träffas igen.
Kram kram
Åh, Majken, så oerhört sorgligt. 💗 Har nog inte skrivit hos dig tidigare, men vill visa min medkänsla och skicka många innerligt varma kramar.
Hej Knaskatt och välkommen tillbaka, även om det som vanligt är dubbla känslor där. Känner att jag vill använda det lite slitna uttrycket "någon gång är den sista". För mig tog det många år här, men jag skrev nyss i min tråd om hur det gick till när jag till slut blev nykter. Önskar dig lycka till.
Måste också säga hej till Jasmine! Så längesedan. Hoppas allt är bra med dig.
Kram till er båda
Varafrisk, du är ju bara bäst. 💗 Tack för att du svarar och förklarar. Känner lite som du, har varit här länge och det tog flera år innan jag blev helvit. Men jag tänker att vi behövs, vi som inte gjort allt förjobb innan vi började skriva här. Att andra får se olika processer. Det är inte "bara att bestämma sig". Har nyss skrivit ned avslutningen på min nykterhetsresa. Lite läskigt, men samtidigt skönt att få ett avslut.
Finaste du, tror att vi tar oss mot västkusten i sommar. Hör av mig i god tid i så fall. Vi är ju ett gäng som har pratat om att träffas och jag hoppas att flera vill och kan hänga på. Hur vi styr upp det får vi kika närmare på.
Kram kram 💗
Har ju länge tänkt berätta om hur det varit för mig sedan i somras. Läser hos både Varafrisk och andra om olika sätt att bli nykter på och blir så glad över att flera slår hål myten om uttrycket "man måste bara ha bestämt sig". Om det vore så för alla vore det inget större problem. Då var det ju bara att just bestämma sig. Så för att det funkar för en del, så gör det alltså inte det för alla. Tack alla ni som hjälper till att nyansera. 💗
Ja, tänk så olika vi är. Jag har ju haft en mycket annorlunda resa mot nykterheten än vad de flesta har. Visste redan för mer än fem år sedan, då jag började skriva här, att jag ville och skulle vara helvit. Helt övertygad om det.
Hade inga problem alls att sluta. Njöt av varje nykter dag och var hög på känslan. Glädje- och segerkänslor över att jag lyckats. Tills jag flera månader senare stod där med flaskan i handen - skräckslagen. Om och om igen.
För att göra en lång historia (lite) kortare:
Efter flera år bestämde jag mig till slut för att använda min näst-bästa-strategi: dricka en gång i veckan för att inte supa ihjäl mig. Så kändes det. På något konstigt sätt funkade det. Jag blev en som inte dricker - i smyg.
Efter närmare två år som främst lördagsdrickare tänkte jag testa helvitt igen. Detta var efter vår första semesterperiod i somras, då vi druckit några öl lite nu och då. Ingen fylla eller några skandaler. Men så himla onödigt. Sagt och gjort. Jag var otroligt peppad och lika övertygad som alltid. Inte en jobbig stund. Efter ett par månader stod jag och halsade Alcogel - igen. Helt utan planering och totalt skräckslagen.
Involverade min man som först och främst såg till att jag slutade med handspriten. Efter några veckor med den mådde jag inte bra (dagens underdrift...). Fy f-n så sliten jag var. Halsen värkte och ångesten gick att ta på. Mannen var förstås förtvivlad och förstod att det var extra allvarligt med mitt missbruk. Jag drack då whisky under ett tag för att överhuvudtaget kunna reda ut min situation.
På jobbet höll jag på att avsluta ett jätteprojekt som jag arbetat med mer eller mindre i flera år. Kände hur nära en total kollaps jag var. Tog till slut kontakt med min husläkare, samma som räddade mig när jag senast kravlade på botten i slutet av november 2018. En helt fantastisk man. Han sjukskrev mig på deltid under en period mot att jag lovade att sluta dricka. Då hade han ingen aning om att jag drack från morgon till kväll och gjort så under en längre tid. Självklart betättade jag inget om handspriten heller. Jag sa att jag ibland lugnade mig med ett par glas whisky någon dag i veckan.
Helgen efter sa jag till min man att nu dricker jag för sista gången. Jag hade en vilopuls på nästan det dubbla mot vad jag brukade ha. Jag sjukskrev mig heltid en vecka och för första gången hade jag riktig abstinens. Sedan jobbade jag på och rodde allt i land. Nykter, förstås.
Detta är nu flera månader sedan och jag vet inte vad som hände. På ett sätt ingen skillnad mot mina tidigare övertygelser. På ett annat, kanske ett totalt lugn. En positiv tomhet. Antagligen blev jag livrädd över att dricka Alcogel i flera veckor. Det är ju liksom farligt på riktigt. För att inte tala om hur alkoholiserad man är om man gör det. Det finns liksom ingen fundering över detta. Det hade jag i och för sig erkänt mig redan för många år sedan, men det blev ändå ett steg till.
Jag har ju aldrig skilt på vilken alkohol jag hällt i mig. Gjort häxblandningar på alla slattar jag fått tag på. Har på egen begäran inte haft tillgång till någon alkohol hemma, sedan jag 2017 berättade om mitt smygdrickande, då den varit inlåst. Men steget från att halsa ljummen vodka direkt ur flaskan till att dricka handsprit blev ändå ett verkligt uppvaknande. Som sagt, det är ju farligt på ett annat sätt.
Utan att informera om vad som föregick min totala nykterhet berättar jag gärna för andra om att vi kör helvitt sedan en förhållandevis lång tid. Mannen hänger på trots att inte har alkoholproblem. Jösses, vad har jag gjort för att förtjäna denna man sedan mer än 35 år... 💗 Jag använder bland annat min panikångest som en av orsakerna till att jag slutade, vilket iofs också stämmer. Slutade med koffein i samma veva av samma orsak och visst mår jag bättre psykiskt. Lite instabil någon dag här och där, men det är ju inget mot veckorna före stoppet. Allt, precis allt, bleknar i jämförelse med detta.
Herregud, jag höll på att bokstavligen supa ihjäl mig på kort tid.
Sedan vi slutat dricka har vi varit på både semester, hotellweekend och kryssningar. Inga problem alls. Vi myser dock mest här hemma och gör helgen festlig när vi känner för det.
Nu blev det här lite svamligt, men jag kände att tiden nu var inne för att berätta slutet på min nykterhetsresa. Skammen har jag släppt helt här på forumet. Annars hade jag inte vågat skriva om det onämnbara, vilket Alcogelen definitivt tillhör i normala fall.
Är det någon som funderar över något, är det helt ok att fråga.
Jag brukar säga att min tråd ger en riktig berg- och dalbaneläsning. Så mycket hopp och förtvivlan, glädje och sorg, humor och allvar, toppar och dalar. Det känns därför oerhört skönt att få sluta på topp/toppen.
Ha det gott och tack till alla er som funnits med mig genom åren. 💗 Har ännu inte bestämt mig för att sluta skriva helt. Vi får helt enkel se.
Kram kram
@Framtid2.0 Jag är likadan. Alltid fullast på stället. Festens centrum och det var kanske okej för typ 10 år sedan men jag har inte lyckats släppa det vilket är så sorgligt och har kostat och fortsätter kosta så mycket. Jag måste acceptera att jag inte kan dricka och helt "enkelt" avstå. På tok för skadligt för mig och jag kan inte dricka och ha kontrollen samtidigt så jag måste välja det senare.
God kväll @LauraE,
Det låter hemskt. Känner för dig. Det känns så bottenlöst att man vill kliva ur sitt eget skinn. Fångad i sin egen kropp. Jävligt svårhanterat med så starkt självhat.
Vad bra att du gick på mötet - och att det kändes så bra! Känns som att det kan bli det verktyg du behöver för att fortsätta ditt tillfrisknande. Tror jag hade reagerat likadant i den miljön, börjat gråta direkt. Tyvärr finns inget AA där jag bor. Kanske hade gått om det funnits men svårt att säga om jag vågat. Modigt och starkt av dig att agera och gå dit! Men jag behöver nog prata med någon professionellt. Ska kanske försöka hitta någon online för jag kan inte tillåta mig själv att fortsätta så här.
Hej @lostmind,
Ja det är ju rent ut sagt en form av självplågeri, som i mitt fall också går ut över min partner. Jag förstår precis hur jobbigt det måste varit på jobb och dessutom att få det påtalat. Har hänt mig också. Mer än en gång. Det river i själen.
Ja spriten är en stor bov i dramat. Det som ger mig minnesluckor även om tonvis med öl kan göra det samma. Men dricker jag inte öl dricker jag inte sprit så får sluta med det helt. Vilket jag "försökt" innan.
Jag mår rätt kasst fortfarande. Bakis illamående men också så fruktansvärt att tänka på vad folk säger om mig idag efter min karatefylla igår. Imorgon är en annan dag. Den blir nykter - dag 2!
Tack för inlägg men eftersom det är min tråd tänker jag att vi kan avsluta den här diskussionen nu gällande mitt ”vara där”.
Jag är förmodligen unik på så vis att jag har skrivit här under dryga tre år när jag har varit aktiv men inte mer unik än alla som försökt sluta dricka innan man började skriva här på forumet.
När det gäller behandlingen som jag går så är det statistiskt sett så är det så att fyra av tio blir nyktra genom denna behandling. Vet inte riktigt hur man räknar men om jag förstått det hela rätt så är det inte så att det är endast fyra stycken i min grupp som kommer lyckas. Det finns några i min grupp som inte ville vara i gruppen från första början utav av olika anledningar. Vi har alla väldigt olika bakgrund men en sak gemensamt, beroendet. Både i behandlingen och på de möten som jag har deltagit i är det flest män. Jag har endast stött på någon enstaka kvinna i min ålder. När jag har kommit mycket längre i min nykterhet så jag är stabil vill jag på något ideellt vis arbeta för att det inte ska vara så stigmatiserande att vara alkoholberoende.
I helgen har min man och jag varit bortresta och idag satt vi utomhus och drack kaffe. Det kommer en man i 30-årsåldern som sätter sig bredvid oss. Han har i sitt sällskap en yngre kvinna och två kvinnor i min ålder. Han hälsar artigt och växlar några ord, plockar upp en liten starköl och ett ölglas ur ryggsäcken. Säger till mig och min man att en öl måste man ju få unna sig i det här vädret. Han säger ”Swedish fika” t sitt sällskap. Min man och jag säger bara ”ja”. Jag orkar inte kommentera mer men det skulle varit intressant om jag hade svarat”jag är alkoholberoende så jag dricker inte öl..deltar dessutom i en behandling”. Om det händer igen kommer jag göra det tror jag.
Kram t Er alla här på forumet❤️🐬
@Christian Tack snälla för ditt svar! Ja det är så himla tråkigt att man skall ha det problemet. Hade önskat att jag var som dom flesta av mina vänner. Dom känner när det är för mycket och slutar dricka och går hem!🙏🏻
@@JoLi Tack för ditt svar. Låter som att det kanske kan funka för mig med. Det gäller nog att se till att ha kontroll hela tiden men det är inte lätt. Det är så märkligt att när man vet att man kommer få den fruktansvärda ångesten efteråt så gör man det igen?😮
@@JoLi Tack för ditt svar. Låter som att det kanske kan funka för mig med. Det gäller nog att se till att ha kontroll hela tiden men det är inte lätt. Det är så märkligt att när man vet att man kommer få den fruktansvärda ångesten efteråt så gör man det igen?😮
@Varafrisk Grattis till nykter tid! Jag bryr mig inte om hur och varför, huvudsaken är ATT det fungerar. Du fick möjlighet till behandling och var modig nog att ta den chansen. Gott så!
Jag blir glad när någon har hittat en väg som fungerar för dem, särskilt om det är någon av oss som har haft lite svårt "att få till det" ( för tydlighetens skull: med nykterheten 😇).
🤗👏
@Vill Bara Sluta, egentligen vill vi ju. Jag vill jättegärna och du med. Sen är det ju till att hålla i det där jag-ska låtabli-tänket när suget slår på och tankarna upplevs verkningslösa.
Mot en ny vecka ✊️
Jag kan förstå vad Varafrisk menar med att ”vara där”. Innan mitt ”vara där” hade jag mycket av ett undvikande beteende. Med ett undvikande beteende avfärdar man känslomässig information och koppla bort sig från det som skapar det känslomässigt laddade känslorna. Ett undvikande beteende innebär att man undviker eller blundar för sina problem och istället tar till andra strategier; som att helt förneka att problemen finns eller att ta till alkohol för att få glömma dem en stund. Jag visste att jag hade problem sedan länge, men undvek det.
Denna gång är också mitt enda riktiga försök att sluta helt, jag ”var där”, stjärnorna kanske stod rätt😂 och jag undvek inte längre de känslomässiga laddade känslorna. Jag hade motivation och en styrka att orka försöka sluta dricka. Värdet av att sluta hade blivit så mycket större än att fortsätta dricka. Det fanns en större vinst i att sluta och det var värt kampen. Mitt att ”vara där” innehåller något slag andligt, en styrka och en andlig kraft, en tro på sig själv och sin förmåga😁
@Ny dag Vi gör så🙏🏻❤️
@majken_r Åh, så otroligt sorgligt 😢 Bortom allt förnuft, jag förstår att du inte alls kan ta in hur illa det är. Tack och lov att du är nykter och närvarande i nuet. Nu, nu, nu. Vara tillsammans så mycket som möjligt, impregnera er i varandras kärlek.
Tack för att du berättar. Ingen lovade oss evigt liv och hälsa när vi blev nyktra, inte heller våra anhörigas. Men att uppleva glädje, ilska, vanmakt, sorg utan filter är så viktigt mitt i det svåra.
Kram 🐘
@Charlie70 Hm, det är faktiskt bara av rent intresse, inga baktankar alls som jag frågar Vara frisk detta. För mig är hon lite unik, just i detta att det varit så svårt att "nå fram", eftersom hon inte "varit där". Jag är bara helt genuint intresserad av vad som hände. Jobbar med människor i förändringsprocesser o tänker att jag kan lära mig från detta.
Gällande mig själv, blev jag medlem här redan 2015. Min resa finns att läsa. Haft samma nick i alla år.
@Varafrisk
Men för mig handlar det inte så mycket om ” oro att någon tar barnet ”. I mitt och mångas fall handlar det om en annan vårdnadshavare som utövar psykisk/fysisk misshandel (ej öppet förstås). Jag vill INTE att den andra vårdnadshavare ska få kännedom om mitt tillstånd för det leder till större stress för barnen när ens ex trakasserar en för detta (när ingen hör). Jag har varit där. Soc lyssnar ju inte när jag ber om ” kontakta inte den andra vårdnadshavaren för det leder till större helvete!!!”. Hade jag haft genuin oro kring mitt barn i min närvaro så hade jag tveklöst gett bort barnet till pappan och sökt vård/soc. Men nu handlar det om att jag på mina barnfria veckor dricker allt för mycket alkohol, detta hör varken till mitt barn eller mitt ex. Men ändå likt förbannat ska den andra vårdnadshavare informeras om mitt privatliv och tillstånd så att han kan gotta sig i detta. Nej tack! Är det inte bättre att man ser över dessa brister så att fler vågar söka och bli friska istället =mindre oro för barnen i det långa loppet!? Självklart är det bra att soc finns, MEN jag upplever att orosanmälan slängs till höger och vänster hur lätt som helst, det är fel det med. Jag är knappast ensam om detta.
@majken_r Låt aldrig hoppet försvinna. ❤️❤️❤️
@Charlie70 Tjenare! Jag läste om din skidåkning förresten! Riktigt härligt! 🤗 Det var samma här, typ i 20-årsåldern. Jag visste väl i säkert 30 år att jag var beroende, men viljan till att sluta helt och hållet satt hårt åt. Mitt första seriösa försök att sluta helt och hållet var ju då när jag gjorde det för drygt 3 år sedan. Jag började skriva på forumet ca 30 dagar efter att jag hade slutat.
Kram
Tack fina @majken_r❤️. Ja, det är ett slitigt tillstånd och imorgon ska jag ta upp det med chefen igen, får se vart det leder. Han får hitta en lösning, hans jobb. Det som hjälper mig nu är att jag känner att jag har ett val, jag är inte tvungen att vara tyst för att jag ev har en chans på vidare tjänst. Jag väljer mitt liv och tänker stå upp för det. Jag kan bara göra det jag kan och sedan får det gå som det går. Det är min låsning, som jag känt, som gör mig knäckt, men när jag låst upp läget och bara säger som det är känns det lättare inom mig och i magen. Jag har slutat försöka göra underverk, det är totalt lönlöst. Jag har också kollegor som stöttar mig, men de blir inte utsatta som jag och det är chefen som bestämmer nästa steg, även om de skulle vilja annorlunda.
Massor av kramar till dig, din dotter och din familj. Ta hand om varandra❤️
@Varafrisk Ja allt är ju inte lätt att förklara. Kanske kommer längre in i behandlingen. Eller så är det som med Axianne, hon kan inte heller säga vad det var som gjorde att hon vände på sitt liv.
@sattva @Torn Jag tänker att Varafrisk har haft en lång resa här på Forumet men min var väldigt lång innan jag kom hit. Ända sedan 20-årsåldern funderade jag över mitt drickande. Jag gjorde det alltså i 30 år innan jag "var där" och det var den natten jag uppträdde påtagligt berusad inför min son. Där var droppen för mig men innan dess. Jisses så vankelmodig jag varit. Jag kunde ju dricka normalt många gånger. Andra gick det inte så bra och dessa gånger kom tätare och tätare. Jag läste artiklar om vad som var normalt att dricka och förra veckan drack jag ju normalt, jag kan ju. Jag är inte alkoholist osv osv. Jag kan skriva spaltkilometer om alla tankar jag haft genom åren...
Hur var det för er? Hur länge innan ni kom till Forumet fanns era tankar på osund alkoholkonsumtion?
@majken_r Försöker finna ord, men finner dem liksom inte. Så obegripligt och svårt att ta in även för mig, det går inte. Jag känner så oerhört mycket med dig❤️. Tankar är på hur man kan ta vara på tiden som är här och nu, en dag i taget med kärlek, omtanke och medkänsla. Hur stark du är och den tacksamhet du ändå kan känna för allt gott du har. Att alkohol inte är en tröst ens i detta läge och inte i något läge. Att du känner dig stabil även i denna oerhörda utmaning. Du finns ofta i mina tankar och jag sänder en varm stor kram till dig genom cyberspace❤️❤️❤️
@Varafrisk Ok, där ser man.😃 Alla är olika. För egen del fick jag den där genuina viljan att sluta för gott, typ två veckor innan jag bestämde mig för att sluta. 😅
@Sattva Absolut, jag förstår. Men det var liksom en känsla…är inte religiös och har inte blivit frälst men kan det vara lika svårt att förklara😂 Tänker att min socialsekreterare är en del i detta …🙏🏻
@Torn Då måste jag berätta att där hade du helt fel. Det var väldigt många år sedan som jag tyckte att det var mysigt.
🤗🐬
@Varafrisk Du hade nått vägs ände o hade en stark inre motivation? Och såg behandlingen som livsavgörande?
Tror vi som följt dig länge helt enkelt bara är nyfikna på vilka faktorer som gjorde att du steg för steg gjorde det som krävdes för att bli nykter!
Jag har verkligen funderat mycket över den här diskussionen som pågått här. Jag vill gärna skriva hur jag tänker och göra mitt bästa för att inte skuld- eller skambelägga någon. Vill respektera vad som skrivits för jag förstår att saker och ting inte kan ha gått rätt till. Verkligheten är ju att även om det är myndigheter och vården så kan det bero mycket på vem man möter…den mänskliga faktorn. I min värld vill jag tro att soc/vården bemöter människor på rätt sätt och att man kan sin lagtext men jag är fullt medveten om att det inte alltid sker. Något som jag har med mig från min socionomutbildning är de ord som min lärare i socialrätt sa ” om Janne Josefsson från Uppdrag granskning kommer ska du kunna stå för din bedömning och att du gjort rätt”.
I mitt arbete har jag anmälningsplikt, tvekar inte att anmäla vid oro. Men om det inte är våld med i bilden pratar jag med föräldern varför jag anmäler, jag kan även följa med förälder t socialtjänsten om hen vill. När det gäller föräldrar som har ett missbruk el alkoholberoende omhändertar inte Socialtjänsten ett barn det första dem gör. Soc jobbar ju alltid för att barn ska ha kontakt med sina föräldrar men beroende på situation kan barnet behöva placeras i ett annat hem antingen frivilligt el med tvång. Det krävs ju väldigt mycket för att omhänderta ett barn och det är ju Förvaltningsrätten som avgör det. Jag tänker även att allt är ju inte svart eller vitt. Barn som har föräldrar med missbruk/föräldrar med alkoholberoende blir inte alla kriminella osv en del blir maskrosbarn/många sköter sig bra.
Innan jag blev alkoholberoende tänkte jag att det är väl för sjutton bara att sluta dricka om man har barn men så enkelt är det ju inte. Jag vill med det sagt förtydliga att barnens behov kommer först. Kan man inte sluta dricka på egen hand är det ju viktigt att få hjälp för sin alkoholproblematik.
@Natalia jag började dagen mycket uppgiven och låg, så jag började gå igenom gamla dagböcker för att få något slags perspektiv och kanske hitta någon orsak till varför det har tagit en sån sväng in i det värre på senaste två åren främst och det känns som om jag åtminstone har börjat få grepp om det som hänt och bara det gjorde faktiskt att mådde lite bättre. Jag har ingen aning om hur jag ska kunna åtgärda problematiken men det är i alla fall en liten början. Det är väldigt mycket som spökar i huvudet och jag vet - till 99% - att alkoholen inte är ett mål, utan snarare ett medel att få tyst på babblet i huvudet. Jag tycker ju egentligen att alkohol är äckligt!
Känner också mycket mer taggad än tidigare att avstå inför veckan. Men jag säger som dig, det behöver nog bli ett slut på dom här tvångstankarna att "jag MÅSTE" det är dags att börja tänka JAG VILL istället.
Söndagskram🤗
@Varafrisk Hejsan! Tidvis tycker jag ha sett detta. Typ att du liksom inte ”led” jättemycket av ditt drickande, utan tyckte det var lite mysigt. 🤔 Men inte hela tiden såklart. Men ett antal perioder under de drygt tre åren som jag har varit på forumet. I vilket fall som helst så är det ju jättebra att du nu äntligen har blivit nykter! 🤗
@Sorgsen-sorgsen ja ha koll på feber,,har det rotats runt får en se upp med infektioner..
Håller tummarna för dig
@lostmind Tack 🙏 Ja söndagen har gått bra, några folköl ihop med städning och pyssel i huset. 15 cl vin till en fantastiskt god söndagsmiddag, men inget i källaren, fast tanken slog mej. Ha de jättebäst och vi kämpar på 💪
@Milady Det låter hoppingivande. De senaste två veckorna har jag i stort sett hållit mig till min plan och det känns väldigt bra. Vi klarar detta!
@Surkärring Tack för omtanken. Det är minst lika illa fortfarande (eller kanske ännu värre). Försöker hålla ut till imorgon och förhoppningsvis kan jag ”knö” mig in på min vanliga klinik. Har sagt till sambon att om jag får hög feber får han lov att köra mig till sjukhuset :) Känns som om trillingnerven nu också är involverad: Har ont i halva underkäken ända bak till örat, kindknotan och upp i pannan. Så frustrerande!
Fina @Vill Bara Sluta, nej jag har inte lyckats bättre. Den här gångna veckan har tvärtom blivit fler dagar med A än vanligt. Kanske inte orimligt höga mängder och även i helgen släppte jag garden och släppte in A. Att mitt drickande tycks eskalera och suget upplevts starkt fick mig dock redan före fredagen att skifta mindset och tagga till och därav släppte jag garden under helgen som i ett Tack och Hejdå. Har funderat mycket likt dig, att vad ska egentligen behöva ske och det skrämmer mig.
Upplever mig förankrad i en bättre förändring från idag och jag har inget annat val just nu. Besväret måste bort.
Men... så har jag kännt och sagt många gånger och vill egentligen inte uttala på annat sätt än att vi får väl se.
Passerade iaf startskottet idag. Känner mig taggad, fokuserad och redo.
Hur går dina tankar idag?
Stor kram
@Sattva @Torn
Ska försöka svara på frågan vad att vara ” där” innebär för mig. Det är en väldigt stark känsla inom mig som kom till mig. Jag tänker att vi som skriver här på forumet ser väldigt olika på det här med att bli nykter, vad kan man styra över och inte och är alkoholberoende en sjukdom.
Som jag skrivit länge på forumet har jag velat bli nykter men det räcker ju inte endast med viljan för alla. Kanske nådde jag min botten..jag vet inte….men jag var väldigt sliten. Men känslan kom att jag kände väldigt starkt att jag ville påbörja min behandling och för att kunna göra det var jag tvungen att vara sjukskriven och därmed berätta för min chef. Jag visste även att berättar jag för min chef då är det slutdrucket och den känslan var befriande. Blev då även mycket motiverad. Vet inte om det var ett förståeligt svar men det är nog det svar som jag kan ge.
Måste fråga dig @Torn tänker du på riktigt att anledningen till att jag fortsatt att dricka var att jag fann att fördelarna var fler än nackdelarna?
Kram🐬
@Andrahalvlek Det är som om hjärnan vaknar lite i taget❤️
Söndag och den sena lunchen är avklarad. Vi har båda röjt och städat under dagen, så inget latande. Några folköl, närmare bestämt 3 stycken har det blivit, tog den första vid 12,30. 15 cl vin till maten, men trots att jag funderade på att ta en sup i källaren så stod jag emot. Känns så bra 💪 Kanske man sakta men säker reder upp detta 🙏
@Dags på riktigt Hej! Är i samma situation som du. Dricker för mycket och för ofta. Mina barn har ställt ultimatum (de är vuxna med egna barn), vet att jag kan vara utan dricka typ ett halvår men sedan börjar jag igen,helknäppt. Jag brukar äta godis kke inte nyttigt men bättre. Nämndemannagården ska visst ha bra program. Skönt att veta att man inte är ensam i eländet
Jag mår pyttelite bättre för var dag som går. Dock kan ångesten slå till emellanåt. Försöker att inte tänka allt för mycket på vad som skedde förra helgen. Jag var hos en barndomsvän, våra mammor var bästa väninnor sedan innan vi ens föddes. Vi har växt upp ihop. Men nu senaste 2-3 åren blivit lite mer än vänner och fattat tycke för varann. Så jag blev bjuden på middag förra veckan. Han blev full (hade dock kontroll) och mig ska vi inte prata om. Resten är historia och vi lär nog aldrig mer höras. Jag har råkat ut för ”värre” / mer riskabla saker innan. Sker inte ofta, men när det sker så mår jag fruktansvärt dåligt. Förra veckan var nog droppen för mig. Jag var så otroligt desperat och hade akut livsleda över hela situationen, över mig själv. Vilken skam jag är osv. Så jag tog mig in här och startade en ny tråd. Fick tips om att söka vård och/eller aa. Vård är helt uteslutet för min del. Och desperat som jag var så sökte jag omgående upp ett aa möte , det fanns en vars tid och plats passade mig. Jag kände mig så enda i mitt elände och hela situationen. Kändes som att allt är mitt fel och att jag inte var värd att leva. Jag hade spytt ned dejtens / kompisens soffa, matta, säng och gud vet vad mer jag hade gjort. Han var så jävla förbannad på mig dagen efter att jag trodde han skulle ge sig på mig. Så arg var han. Och självklart mådde jag dåligt över att ha gjort någon arg. I vilket fall, jag hade inget annat val än att ta mig till det där aa mötet, för mitt liv hängde i en skör tråd. Jag ville se vad det var för människor som kom dit och vad de hade att berätta. Det som gjorde mig trygg var att man var fullt anonym. Men jag var så nervös! När jag kom dit, och det var folk som var så otroligt varma och vilket mottagande! Jag började direkt att gråta, det var en sån lättnad. Människorna som var där såg ut som vilka som helst! Och så började mötet, vi hade lite fika till. Lite lätt nedsläckt, tända ljus. Och vi gick bordet runt. De som ville berätta, de berättade. Vissa ville inte. Men det var såååååå skönt att höra andras erfarenheter kring denna sjukdom. Jag var inte ensam längre. Där och då, accepterade jag att det inte var mitt fel. Jag har inte aktivt valt att göra någon arg, utan jag lider av en sjukdom som dessutom är botbar om man jobbar på det. Så jag har bestämt mig för att fortsätta med aa och längtar redan till nästa möte 🍀
Tack själv. Jag kände direkt att jag ville skriva. Det är lättare att hantera dessa situationer om man kan prata med någon som har liknande problem.
Jag kan verkligen relatera till skammen. Jag vill inte ens tänka på allt jag har sagt och gjort på fyllan, jag känner mig nästan psykiskt instabil när jag tänker på vilken motsats mitt ”fulla jag” är till mitt ”nyktra jag”.
Den senaste fyllan (alltså nu i fredags) ledde till att jag fick gå hem ifrån jobbet igår morse, jag klarade inte av att vara kvar pågrund av att jag var så bakis. Skämdes ihjäl men det var outhärdligt. Nu är jag riktigt nervös över att gå tillbaka till jobbet ikväll men jag har ju inget val, det snackas säkerligen bakom min rygg osv men det får vara så. Det är utom min kontroll. De som spenderade kvällen med mig talade givetvis om för mig hur packad jag var vilket inte gjorde saken lättare. Det gick så bra att dricka vin och bubbel men sedan kom spriten in i bilden och då var det helt kört. Jag känner mig kanske 75% återhämtad psykiskt nu.
Starkt att du valde att skriva här och du ska veta att du kommer att klara detta! Vi får sluta kasta skit på oss själva nu och göra det bästa vi kan av situationen. Nu kör vi läsk istället för alkohol när tillfälle ges och så får vi påminna oss om vad som annars kan ske.
Hur mår du nu??✨
@Lora Som sagt, jag har ingen egen erfarenhet. Men jag har sett hur min fru som är lärare har stora problem med flera barn där föräldrarna har missbruksproblem. Det mynnar ut i att barnen inte klarar av skolan och hamnar i kriminalitet och andra bekymmer. Dessa föräldrar klarar helt inte av att ta hand om sina barn på ett bra sätt, och då är det bra om Soc kan rycka in.
Om mitt beroende hade inneburit att mina barn for illa så hade det varit jättebra om Soc hade blivit involverade. Då hade jag säkert fått en ordentlig tankeställare och sett till att bli nykter direkt. Nu fick jag tack och lov nog av alkoholen innan det gick så långt och mina barn klarar sig exemplariskt bra i skolan.
Frugan har även berättat om vilken positiv vändning det har blivit för barn som har kommit ifrån en missbrukande förälder.
... och du får gärna berätta lite mer om din erfarenhet med AA. Kanske är något för mig också.
Hej LauraE,
Tack snälla för ditt meddelande.
Det är ett sådant mörker dagen efter en sådan bläcka. Känner för dig. Jag befinner mig där precis exakt just nu. Ångesten sliter i mig. Egentligen är det märkligt att jag klarat mig undan större skandaler eller konsekvenser än vad jag har råkat ut för med tanke på mitt sinnessjuka drickande. Dricker mycket och snabbt, en usel cocktail.
Och precis som du säger går det inte att veta när det spårar. Man förråder sig själv.
Gillar vad du skriver om acceptans. Måste acceptera att det är så här. Precis som att jag inte kommer bli svensk mästare i trestegshopp kan jag inte heller dricka alkohol. Dålig liknelse men du förstår poängen.
Hur mår du efter förra helgen? Hur tänker du kring det?
@majken_r Men åh, kan inte föreställa mig ens hur du har det. ❣️❤️❣️
@Torn För mig har det inte varit skammen. Det är sättet man gått på som gjort att de låst sig för mig. Jag tror inte jag kan förklara det bättre här tyvärr. Hela mitt system låser sig vid påhopp. Det blir tilt i skallen. Jag känner mig kränkt.
Något att tänka på om man ska prata med en beroende kanske? En sådan som mig hade det varit kört med här. Ridån hade gått ner. Ingen hade nått mig iaf. Det kanske fungerar på andra men mig hade det inte gått med.
@Kärringen