Hej tack för de du delade. Du talar om en app, är det självhjälpsprogrammet här på sidan du menar eller finns det någon annan app? Tack och bra jobbat @Mirabelle G-S

Hej. Jobbigt idag. Tänker på exet och hans tillstånd, inte bra alls med honom. 😔 Jag är frustrerad över att jag dras med, att alkohol kan ha sånt grepp. Jag liksom skriker inombords och känner mig ledsen... Mitt grubblande löser inget, men man är ju inte annat än människa. Inte så lätt låta bli att grubbla.
Ha en bra kväll, och söndag. 🌷

Hej och tack! Grymt bra jobbat , kul att se att det funkar för andra då blir jag mer inspirerad! @Andrahalvlek

Vd skönt att middagen gick bra @kungslilja. Och visst blir man medveten om den ibland ganska låga nivå av samtal en nöjer sig med för att få vara med, vara en i gruppen. Men det viktigaste nu är ju att samla på sig erfarenheter av att det går bra att vara nykter. Räcker bra.
Jag tog tag i trädgården, när jag blev nykter. Liksom min garderob. Har lagt massor av tid på att plantera, sköta om, läsa på kring mina gamla torparrabatter- och även börjat odla i pallkragar. Det har blivit ett ljuvligt intresse som också tar en del tid. Och så har jag grejat, rensat, köpt nytt (fast begagnat) för att bygga en bra garderob. Har också tagit några timmar…
Nu längtar jag efter att komma igång ordentligt med träningen- och att meditera. Du ska se att du hittar nya spännande vägar tids nog. Kram 🥰

@Undrandegammaltant
Missade ditt inlägg i min tråd för några veckor sen, jag verkar inte ha fattat hur det går till här riktigt. :-)
Ville bara höra hur det går för dig. Skrev själv nyss ett nytt inlägg ifall du vill läsa.
Hälsningar från en annan gammal tant

Nu har det gått en dryg månad sen jag registrerade mig här. Förutom en utlandssemestervecka - inplanerad sen länge - har det gått bra att hålla mitt mål för måttligt drickande. För mig är det att fyra dagar i veckan ska vara helvita och de dagar jag dricker (vin i mitt fall) är 4 glas max, men totalt max 10 glas i veckan.
Men då har jag sett till att begränsa sociala kontakter (utetillfällen), vet att det kommer att vara min stora utmaning. Att träffa kompisar som också gillar att dricka vin. Tror ännu inte att jag är redo för att umgås på krogen och sitta med alkoholfri öl eller drink, mest för att jag är lite introvert. Jag gillar verkligen mina vänner, men egentligen räcker det för mig att träffa dem någon timme, sen är jag trött och vill hem. :-) Där behöver jag vin/öl som någon slags motor, för att orka vara social.
De gånger vi träffas dagtid, vilket är rätt sällan, t ex tar en långpromenad på en lördag, känns det helt annorlunda. Då tröttnar jag inte på samma sätt. Men att sitta vid ett krogbord i tre timmar och prata utan att dricka något känns efter en stund som att se målarfärg torka.
Jag har precis läst ut "Tänka klart". Vissa fakta var väldigt intressanta men jag märker ju att boken mest vänder sig till dem som väljer helnykterhet. Då blir den inte lika hjälpsam för mig. I stället läste jag sen "För mycket för ofta" av Hammarberg & Romberg, som talade till mig på ett hela annat sätt. Jag förstår att många av er här i forumet känner till den boken också.
Min känsla här i forumet är lite grann att helnykterhet är den "rätta" vägen och att jag som vill dricka måttligt bara anses lura mig själv. Annie Grace ställer frågan: "Om du bara vill dricka lite, varför dricka alls?" Men där är svaret från min sida att den avkoppling/välbehagskänsla som 2 glas vin (inte mer) ger är svårslagen. Och det är svårt att avstå från allt njutbart som är farligt - fet mat, godis, chips, bullar, bilkörning, ridning (i mitt fall). Inte mycket blir kvar till slut - känner jag.
Missförstå mig inte, jag är helt medveten om att många inte har något val. Bara i min nära omgivning har jag flera personer som drabbats hårt av alkoholen, det är utan tvekan ett farligt gift.
Men jag - som haft turen att inte behöva dricka ända in i kaklet, mycket sällan haft minnesluckor, aldrig skulle komma på tanken att dricka dagen efter eller gjort bort mig på fyllan - kanske faktiskt kan lyckas minska mitt drickande. Jag tror det.
För det behövs absolut, det Annie Grace skriver om att drickandet ökar hos de flesta stämmer bra på mig. Jag är dessutom nybliven pensionär och det är en fara i sig när vardag och helg flyter ihop.
Idag är lördag, min man är bortrest, och normalt hade jag gått till bolaget och köpt en halvflaska rött och två små goda ale. Och jag känner för första gången sen jag gick med här ett riktigt sug. Men jag bestämde mig för att gå på bio i stället och bokade en biljett till nya Bondfilmen. :-)
Önskar er alla en bra lördagkväll.

Kikar in på forum och lämnar spår i din tråd 🤗 Tänker på dig och hoppas att din frånvaro från forum fortfarande är av arten ”hälsan tiger still” 😘 Kram

@Rosa-vina Att bära skuld kring barnen är förjävligt. Alla tankar a’la ”Om jag bara vetat då vad jag vet nu…” Det kan gnaga på själen tills den är helt i trasor. Helt i onödan. Ingen ågren i världen kan ju ändra det som varit. Ångesten stjäl däremot den uppmärksamhet, tid och energi vi behöver i nuet, för att lyckas bättre här och nu. Man VET det så väl. Och ändå hamnar man där mellan varven. Man får kanske acceptera att så är det, och vara nöjd med att den där smärtsamma funken kommer med glesare mellanrum och ger med sig snabbare, ju skickligare man blir på acceptans och att styra om sitt fokus till nuet. Är man utsliten rämnar försvaren. Jag skulle absolut kunna finna mig i en likadan situation som du med starkölen då… Men vi har ingen alkohol hemma. Någonsin. Och jag har blivit skicklig på att känna igen min risk-funk och hålla mig långt bort från möjligheten att göra fel val just då. Nästa gång ångesten drabbar har du också en färdig strategi på lager. Det kommer gå bra 😊 ❤️

@Rosa-vina Att bära skuld kring barnen är förjävligt. Alla tankar a’la ”Om jag bara vetat då vad jag vet nu…” Det kan gnaga på själen tills den är helt i trasor. Helt i onödan. Ingen ågren i världen kan ju ändra det som varit. Ångesten stjäl däremot den uppmärksamhet, tid och energi vi behöver i nuet, för att lyckas bättre här och nu. Man VET det så väl. Och ändå hamnar man där mellan varven. Man får kanske acceptera att så är det, och vara nöjd med att den där smärtsamma funken kommer med glesare mellanrum och ger med sig snabbare, ju skickligare man blir på acceptans och att styra om sitt fokus till nuet. Är man utsliten rämnar försvaren. Jag skulle absolut kunna finna mig i en likadan situation som du med starkölen då… Men vi har ingen alkohol hemma. Någonsin. Och jag har blivit skicklig på att känna igen min risk-funk och hålla mig långt bort från möjligheten att göra fel val just då. Nästa gång ångesten drabbar har du också en färdig strategi på lager. Det kommer gå bra 😊 ❤️

@Donfrye Jag vet inte hur säkert självhjälpen här är, men jag tänker att det är så sjukt strikt med GDPR i alla sammanhang numer att det borde vara säkert. Jag har gått igenom självhjälpen. Den gav ett väldigt bra helikopterperspektiv. Man blir medveten om vilka val man gör och varför. Jag började med 100 dagar helvitt enligt rekommendation, och kände sedan att jag lika gärna kunde fortsätta. Nu har det enligt appen gått 2 år, 4 månader och 21 dagar… Välkommen hit!

Det är roligare att vara helvit än halvgrå… I like it! 😊 Det är väl ungefär summa summarum av djupet i mina tankar kring alkohol också. Jag gillar identiteten att vara ”en sån som inte dricker”. Glasklart och enkelt. För mig. Dricka måttligt går säkert om man ger sig fan på det. Det känns ”meeeeh” bara. För mig. Välkommen tillbaka. Jag tillhör ju det gamla gardet som inte är så aktiva längre. Jag vet liksom inte vad jag ska skriva. Livet blev inte ett dugg mer fantastiskt av nykterheten. De skarpa kanterna skaver fortfarande rätt obarmhärtigt. Men ja… man lär sig att leva med skoskav också… Känns inte riktigt som att det är hejaropen de som går i blodig närkamp med alkoholdjävulen behöver höra 🤔

@Varafrisk Vill bara önska dig en skön och avkopplande helg!
Kram 🧡

Lördag
Dag 33. Tänk, det har gått ett par eller 3 dagar över en månad nu (beroende på vilken månad såklart ;p )
Hur som...
Arbetsveckan har varit katastrof. Några sömnlösa nätter. Har inte ens orkat logga in här. Men jag har hållit i, hållit ut och hållit avstånd till vinet.

@Sattva: Ja, ärligheten här på forumet får räcka för nu. Även för mig känns det så viktigt, även om jag inte talat med mitt barn rakt ut, att hålla nykterheten, inte tillfoga mer skada än den som redan skett. Kanske en privat fråga men har du talat mycket med dina barn?
Att suget gradvis minskar med tiden ger mig hopp =)

@Sisyfos: Du har en väldigt viktig poäng i det du skriver. En del av mina tidigare försök att avstå alkohol har fallerat just (inte enbart men delvis) för att jag tänkt/upplevt att andra har "behövt" att jag druckit. Jag vet också att jag varit i motsatt roll: Det varit lättare att dricka om någon annan också gjort det. Vad starkt att aktivt arbeta med att identifiera dina behov. Jag tycker det är svårt eftersom de varit undanryckta så länge. Känner mig lite som ett barn som vaknat upp i en helt nytt land/kontext utan både vuxen ledsagare eller språk. Däremot måste jag medge (och tror jag har skrivit det någon gång tidigare) att jag ändå glimtvis noterar att jag är tydligare både gentemot mig själv och andra och det har jag nykterheten att tacka =)

Middagen igår gick bra. Hade som sagt varslat särbon om att jag tänkt avstå alkoholen. Vid fördrinken blev jag inte serverad. Bad om ett fördrinksglas och fyllde med läsk. Under middagssittningen kom ett par gånger frågan om jag inte skulle smaka på det röda vinet som verkligen var så gott och passade utmärkt till huvudrätten. Första gången kom och gick konflikten, vid andra tillfället blev det bara ett "nej nej det är bra" och så flyttade jag fokus till den jag för tillfället satt och lyssnade på.
Det som gick att notera, tilläggas bör dock att jag ärligt var totalt slut efter arbetsveckan, var att jag knappt sa halv 7 under hela middagen. Lyssnade aktivt på andra. I vanliga fall, med lite vin i kroppen, bubblar jag på som tusan om allt mellan himmel och jord, interagerar på ett helt annat sätt. Jag vet inte om det som sagt var för att jag var in i märgen trött (kunde somnat där jag satt) eller om det är ´en annan jag ´som kommer fram men samtalsämnena kring bordet var inte så givande.
Jag märker att jag längtar efter någonting, någonting som genomkorsar min vardag. Kanske ett intresse vilket både utövas och sedan genomsyrar resten av tillvaron. Ex: människor som har hund, som tränar sina hundar tillsammans med andra och sedan umgås även rent privat och där inte enbart men bland annat samtalar om hundar (OBS! jag vill INTE ha hund *S*). Begreppet KASAM kanske passar in?
När jag var yngre var jag löst med i diverse föreningar och minns att det var en fröjd att gå på kurser, samlas och bara vara. Längtan efter syfte, mål, mening.
Blir en cirkel, tillbaka till Sisyfos kloka ord om att identifiera sina behov. Det känns lite svårt. Det är bara jag och barnet. Inget större skyddsnät så finns inte direkt utrymme för att prova på aktiviteter, utforska på egen hand.
Nu märker jag att tankarna börjar bli lite röriga och texten spretig. Kvällen blev, om än utan alkohol så väldigt sen. Sömn behövs (ett behov identifierat! ;) ).

Önskar alla en stund i solen och lite sparkande i höstlöven!
Kram
/KL

Lördag och ska strax iväg på jobb i några timmar. Det blev AW igår vilket var trevligt. Drack som jag brukar 3 glas vin och 5 öl. Åkte hem när jag kände att jag höll på att bli riktigt onykter. Känner såklart av det idag vilket jag visste innan jag drack första glaset. Behöver och vill hitta något som ger mig lika mycket som en kväll på puben. Försöker att inte vara så hård mot mig själv vilket jag ofta gör! Känns bra att skriva här, som en slags dagbok! Ha en fin lördag!

@Pianisten Ihop har jag och gubben ett antal bröder. Alla eviga singlar och utan familjeliv i horisonten. En av bröderna har idealiserat vårt äktenskap och vår familj sedan start, själv letat efter ”den rätta” med sikte inställt på egna barn. Men det händer inte för honom. Eftersom vi bott utomlands under många år (och när vi bor i Sverige bor vi i andra änden av landet) har sagd bror följt oss på lagom distans för att kunna sålla bort stressen, slitet, hundgörat, oron och allt annat som kommer med föräldraskapet. För några år sedan, då han uttryckte känsla av misslyckande och otillfredsställelse, bestämde jag mig för att vara brutalt ärlig. Äktenskap är inte meningen med livet. Det är lika mycket ett ok att bära, som korta glimtar av lycklig tvåsamhet. Enda anledningen att man står ut i perioder är att man trots allt bryr sig väldigt mycket om den här människan man gift sig med och är inställd på att uthärda det jävliga tillsammans. Barn är inte meningen med livet. All oro, stress och obetalt slavgöra som kommer med ungar klarar man sig igenom med nöd och näppe, av den enkla anledningen att moder natur har sett till att kärleken man känner till sin avkomma inte tillåter något annat. Vad meningen med livet är kan sagd bror berätta för mig när han som är fri och ledig har undersökt saken. Ok… litet dramatiskt tillspetsade resonemang kanske, men både gubben och jag var sjukt utslitna och modstulna då, så jag orkade inte bära någon idolstatus. Det gjorde iaf sagd bror gott. Han har verkat mycket mer tillfreds med sitt liv, sina intressen och sin självständighet sedan dess 😊

Äntligen så har jag slutat drömma om alkohol och känna mig bakfull och lätt ångest på morgonen. Vaknade kl 6 imorse pigg, synd att det bara är på helgerna jag vaknar pigg har fortfarande lite svårt att ta mig upp på vardagarna. Inte för att jag inte trivs på jobbet men nog känns sängen lite mer skön och lockande när man inte får ligga kvar.

Jag har fortfarande min craz som jag blåser i för att arbetsgivaren såklart vill kontrollera att jag är nykter, början så kändes det lite jobbigt nu är det jobbiga att jag börjar glömma bort den och att det kommer påminnelse sms. Sedan så är det inte jobbigt på vardagarna men på helgerna är det ibland lite svårt att planera in just den där timmen då jag måste blåsa men det har ju löst sig så här långt. Fick information i veckan av min chef att jag slipper den vid nyår, skönt kände jag först sedan så kom jag på att jag nog kommer sakna den lite till en början den är ändå en trygghet, men visst ska det bli skönt att slippa :) Jag kommer ju ändå ha eftervård tills september och slumpmässiga blodprov lika länge så nog kommer de ha koll på mig och jag på mig själv vilket känns skönt, inte för att jag har något sug eller lust eller ens behov av att dricka nu men det känns som en extra trygghet att ha om just den känslan kommer då vet jag att det kommer synas.

Annars så sysselsätter jag mig rätt bra, hittar på små saker, tar promenader, försöker spela golf ;) Men mest så lyssnar jag på kroppen orkar jag inte så är det så och det är en sak i taget som gäller. Ibland så har jag också tråkigt men jag tänker att det är inte farligt att ha tråkigt ibland hur uppskattar vi annars när vi har roligt och det händer bra saker? Jag menar såklart inte att man ska isolera sig men ibland så är inte livet på topp det viktiga är att veta att just den känslan släpper och så är det med sug/ tankar på alkohol också de kommer och hälsar på men de försvinner också, vet man det så är det lättare att hantera eller iaf så är det så för mig.

@mikael69 Hej! Ny helg... Var är du??? Hoppas allt är väl! Jag fortsätter på det nyktra spåret... Hoppas du är med!
🤗

@Rosa-vina Jag brukar också trösta mig med den tanken att man är utbytbar. Tävlingsskalle som jag är blir nästa tanke genast ”Men den människan som ersätter mig skulle inte ens lyckas hälften så bra. Så det så!” 😁 Nu är iaf en riktigt intensiv period över för denna gång. Igår var liksom crescendot. Nästa vecka blir det mest nedvarvning, slutföra diverse, strö ut aptitretare och väcka nyfikenhet inför nästa period.

En spännande effekt av gubbens krisläge är att det kan leda till att vi emigrerar igen. Inte mig emot. Jag är skitless på Sverige. Det är bara ett par år för tidigt. Det är inte läge att flytta ungarna just nu. Men då får vi väl dela på oss ett tag. Inte idealt, men görbart. Livet består väl oftast mer av görbara omständigheter än ideala omständigheter.

@bananpannkaka jag kan bara svara från mina egna erfarenheter här men det är att otrevligheterna blir värre ju mer skam den som dricker känner. De försöker i det längsta hålla det ifrån sig och anfall är bästa försvar. För mig har det gått så långt att jag måste ta mig bort från situationen. För att skydda mig från fler tykna och otrevliga kommentarer. Det är psykisk misshandel och jag har äntligen förstått att det är det.

Jag hade en lugn och stillsam fredag. Inget sug, inga känslostormar. Emellanåt har jag upplevt en ganska ovan men mycket skön förnimmelse av eufori som jag inte förknippar med vardagslivet. Någon form av välmåendeboost sköljer över mig när jag befinner mig mitt uppe i vardagliga sysslor. Jag blir nästan lite fysiskt upphetsad, vilket känns ovant.

Igår hade jag ytterligare samtal med min son. Jag har missat mycket i hans liv och varje pratstund som är längre än 25 sekunder känns som ett steg framåt. Jag har undvikit kontakt eller att se mina nära och kära i ögonen i åratal nu. Att våga möta dem idag är ett steg framåt. Jag mår bra av det, och jag märker att min son slappnar av mer när vi pratar än på väldigt länge.

Jag samlar på mig positiva känslor och vill fokusera på dem, även om det finns massor av negativa upplevelser och minnen jag innerst inne har behov av att skriva av mig för att lätta mitt hjärta. Just nu i det här ögonblicket är det i alla fall inget jag tänker göra.

Jag önskar er alla en fin lördag! 💗

Kom på en annan sak. Min kompis berättade att hennes man gång på gång hade frågat: ”Du åker dit och äter god mat en fredagkväll och sen ska du KÖRA hem?” För honom var det arabiska. Äta gott en fredagkväll i trevligt sällskap = vin. Då fixar man skjuts eller håller sig på hemmaplan liksom. Men för henne kändes det helt naturligt att träffa mig och sedan köra hem tio mil.

Hennes man tillhör garanterat ”normaldrickarna”. Min kompis tillhör dem som kan dricka, eller inte. Det kvittar för henne. Hennes man däremot tycker att ett glas vin till maten varje dag ger livet en guldkant, och några fler glas på helgen. Jag tror att vårt prat om det gav henne en hel del att tänka på faktiskt.

Vi pratade om mitt ickedrickande också, på ett helt naturligt och givande sätt. Jag fortsätter hävda i sådana diskussioner att jag har valt bort alkoholen för att jag har upptäckt att jag mår SÅ mycket bättre psykiskt utan alkohol. Och det är mitt huvudsyfte faktiskt. Ungefär som att jag hade avstått från gluten om jag upptäckte att jag var glutenintolerant.

Kram 🐘

@Se klart @majsan_nu @torpet @Kennie Stort tack för era kommentarer! Ni hjälper mig massor! 🤗🤗🤗 Jag känner ert stöd och är tacksam för att ni bryr er!

@Sisyfos Jag förstår. Människor blir i allmänhet väldigt illa berörda när vi lärare vågar ta bladet från munnen och berätta om otillräckligheten och systemet som är felbyggt från början, och sedan lappat och lagat med helt fel byggstenar. Ihopfantiserat av ämnesfanatiska akademiker, utan en susning om barns faktiska kognitiva förmågor i olika utvecklingsfaser. Skrota hela skiten och börja om från början. Gör om och gör rätt. En grundskola som omfattar alla ska ALLA ha en rimlig chans att klara av. Så tänker jag.

Alkoholen får stanna vid rosaskimrande fantasier. Vi vet ju att verkligheten är kortvarig lättnad, följt av mersmak och så småningom kontrollförlust. Det finns liksom ingen annan utgång av experiment med vinflaskan.

@Andrahalvlek Du har så rätt, en tröskel jag behöver ta mig över + att det är många "måsten" som hänger över mig... Känns som om krafterna är slut sen... Men det är förstås som du säger, positiva aktiviteter ger också nya krafter! Ska försöka tänka så! Kram 🤗

@knickan Tack för trevligt inlägg i min tråd! Vi har verkligen många likheter. Det är väl våra beroendehjärnor som spökar när vi plötsligt inte kan motstå impulsen att dricka. Idén att öppna en flaska vin låter utmärkt och alla våra noga uttänkta strategier är som bortblåsta.
Ger upp är det sista vi gör. Nu kämpar vi vidare tillsammans och siktar på att må så bra som möjligt! Kram!

@Sisyfos Kloka synpunkter. Nej vanligtvis har jag inte vin hemma längre. Märkligt nog kan jag ha sprit, tex "Svenska nubbar", eller konjak eller whisky. Men det tycker jag inte om, så det är inget jag lockas av. Det är vinkänslan som är min fallgrop.

Så, nu är det nya tag igen. @Rehacer, jag hänger gärna med dig och peppar!

Välkommen hit! Här är vi ett gäng glada ickedrickare. Min app Nomo visar att jag idag har varit nykter 622 dagar, tjoho! Hurra för mig, och hurra för dig som har hittat hit till forumet!

Kram 🐘

@Rosa-vina Heja dig! Ett halvt glas som ”alibi” kan funka, men lite vanskligt är det ju förstås. En gång råkade en servitör hälla upp vin i mitt glas på en jobbkonferens med övernattning. En millisekund tänkte jag ”äsch, ett glas kvittar nog”. Men sen tog jag mig själv i kragen, sköt över glaset till min kollega och sa ”du får mitt vin också”. Sen gick jag till baren och bad att få en alkoholfri öl. Ingen kommenterade. Ingen märkte ens. Min kollega blev bara glad att få mer vin. För mig är det superviktigt att inte okeja ens ett glas, för jag vet att det väcker mersug hos mig. Det kan gå bra, bra, bra, och sen åt helvete 😞

Kram 🐘

@Rehacer har också lyssnat på den, bra bok!

Jag drack 6-8 burkar 5.1 dagligen trappade ner under 2 veckor för att sedan sluta tvärt, så tror också att du kan sluta nu, men abstinensen kan såklart bli jobbig iaf men det går över :) Lycka till och kämpa det är värt det.

@ Peter på Landet och @Mrx Ni verkar båda ha landat i att fortsätta att dricka. Jag har landat i det flera gånger själv. Varje gång med mindre och mindre alkohol. Kanske slutar helt tillsist. Nu är det väldigt sparsamt.
Så nu ställer jag en fråga till er: Tillför alkoholen något för er? Vad är det egentligen som lockar så mycket? Jag har landat i att idén om vad alkoholen tillför för guldkant är så mycket större än alkoholen i sig. Belöningen finns liksom inte i alkoholen för mig längre. Det är säkert olika men det PPL skriver om sega helgdagar det är så mycket tråkigare än att vara pigg och sanningen är för mig att drickandet kvällen innan hade jag mått bättre utan. Jag menar inte att ifrågasätta era beslut, utan jag är mer genuint nyfiken på våra skillnader. Jag kan känna mig lite lurad av min egen glorifiering av alkohol. Den bleknar bort nu.

Låter bra att du bromsar och tar hand om dig. Visst är det så att de vi håller nära och kära betyder allt. Ett arbete är trots allt bara ett arbete, en försörjning. En av mina tidigare chefer sa alltid när något av kollegorna gick in i den berömda väggen, eller sa ifrån. -Kom ihåg att ni alla är utbytbara. Det gjorde mig så arg, men så insåg jag att det var ju bra. Då behövde inte jag känna det stora ansvaret, för jag var utbytbar.

Önskar dig en fin helg och massor av vila :)

Igår var jag på fest med ett helt gäng härliga kvinnor. Det var väldigt trevligt och ingen urartade och blev full. Jag tog ett halvt glas rött vin, men drack inte upp. Det var inte gott, smakade bara surt. Så jag var helt nykter och det var helt naturligt. Att jag hällde upp ett halvt glas var för att slippa frågor, då jag inte är redo att blotta mig än. Tänker att nästa gång är de mer vana vid att jag inte dricker. Men idag har tankarna gått till om jag skulla handla en flaska, men jag puttar bort den direkt.
Känslar och hur jag mår nu är så pass bra att jag inte vill ävertyra den. Jag saknar inte alkoholen, men man kan aldrig vara säker. Det kan svänga på en sekund. Idag skiner solen och vi har snö, så det är så ljust. Rena solterapin.

Efter att vi varit i stan och handlat, tänker jag ge mig ut på en längre promenad.
Önskar er en fin helg!

Det är den känslan som är den absolut värsta när man dricker… ”att man är ingen”, ”värdelös”, så besviken på sig själv. Du skriver att ditt liv inte är roligt utan alkohol, men sanningen är att ditt liv inte är roligt med alkohol heller, eller?
Hela belöningssystemet är kidnappat. Och det är så jäkla trist att inse att man har varit lurad att tänka att alkohol är bra.

Du klarade tre dagar utan den här gången. En jättebra början på en förändring. Och nu har du tagit tag igen. Sakta men säkert förändrar du. Du kanske kan börja med ett av programmen som finns. Nu har jag inte testat programmet här själv, men det det finns kanske andra som kan berätta mer.
Du tror det kanske inte nu, men det blir sannolikt bättre utan alkohol. Ge det tre månader, det är kort tid och tänk efter vad du hade för liv innan du började dricka. Vet inte hur du lever nu, men du skriver att du har två döttrar - känner du dig utanför?
Tränar du? Har du några intressen du kan återuppta? Vänner?
Alkoholen gör en extremt passiv och handlingsförlamat tycker jag. Så ta en vit månad. Är lite vitaminer, kom igång med träning, se dina fina döttrar och din fru och ta det första steget mot ett nytt liv. Det är så värt det.

Redan innan drickandet blev ett problem för mig konstaterade jag att jag ”saknade karaktär”. Jag var tvungen att köpa 1/2 flaskor annars gick 2/3 lätt åt och det var på tok för mycket. Såhär i backspegeln när jag sällan dricker inser jag att 1/2 flaska påverkar väldigt negativt det med. Jag blir seg.
Tänker att du ska se det som en lärdom. Har du alkohol hemma? Jag var till slut tvungen att alkoholsanera. Det ska inte vara för lätt att få den där ingivelsen. Som att ha en godispåse hemma för sockerälskarna. Besattheten som jag kunde drabbas av. Helt galet! Så ett tips är ju att inte ha det tillgängligt. Jag tror att man har låg tröskel när man är trött. Ungefär som när man handlar när man är trött och hungrig. Vilka dåliga beslut jag har tagit när jag kommer till kassan.
Så på’t igen. Andas, analysera och nya tag!

Ja jag tänker fortsätta med uppehållet. Kommer boka upp mig varje kväll vidare så jag har nåt att göra. Funderar på självhjälps programmet här på sidan. Men hur pass anonym är man egentligen, är det tvättsäkert?

Drack 6-8 burkar 7.0 per dag sen i somras och innan lite mindre . Du tror att det är lugnt att bara sluta 👍🏻

Ja, det är lätt att jämföra sig och tänka att så illa är det inte för mig tycker jag. Och läser man härinne så är det också lätt att hitta de som har det värre. Så jag tror ibland att jag har gjort just det, bagatelliserade mitt drickande för att andra drack mer. Samtidigt så har jag hängt härinne för att mitt eget drickande har skavt. Man hittar troligtvis inte det här forumet om inte man själv eller någon annan i ens närhet dricker på ett olämpligt sätt. Men det går ju alltid att hitta nån som dricker mer med större konsekvenser.
Suget går över och du kommer att hitta avkoppling i annat.
För jag tänker att det är just det du längtar efter där på eftermiddagen på jobbet. Avkopplingen. Håll ut nu! Den funkar så mycket bättre utan alkohol.

Saknar också ord, så fruktansvärt Gros19! Hoppas även jag att du får stöd i din situation nu, och att jag kunde säga något tröstande. Men orden räcker helt enkelt inte till. Tusen varma kramar, ni är i mina tankar <3 <3 <3

Låter sunt Mirabelle!
Jag kunde inte svara på ditt förra inlägg trots att det berörde mycket. Men skolsystemet och betygssystemet gör mig helt galen och du lyckades beskriva baksidan av det så att det känns än mer i själ och hjärta.
Skönt att svärföräldrarna kom upp. Tänk att kunna tanka trygghet.
Ha en fin helg och kom ihåg baksidan med alkohol. Det finns liksom ingen framsida med det heller.

Välkommen hit!
Låter som att du tänker fortsätta med uppehållet. Det är bra! Fördelarna du beskriver att du upplever nu är bara början tror jag.

Undrar vad som skulle hända om du sa just det till din bror… att du ibland är rätt avundsjuk på hans liv. Tänker att alla borde vara lite mer öppna om sina tillkortakommanden. Man vill hålla skenet uppe hela tiden. Tror att man skulle tjäna på att prata om det lite mer. Att livet har sina ups and downs och att man tidvis får kämpa lite och undvika quickfix. Men jag säger oftast inget jag heller, men jag beundrar de som pratar. För mig måste det mogna.

”Bara” en timmes övertid idag och vi kan lägga jobbveckan från helvetet bakom oss. Vi fixade det! Och vi höll oss på benen. Och vi gjorde det väldigt tydligt tillsammans, vår jobbrelation blir allt tajtare. Jag har jobbat till 80 procent självständigt de senaste 15 åren, och jag har verkligen saknat det självklara samarbetet. Att hjälpas åt. Att vi både sitter kvar en timme istället för att en av oss ska sitta över två timmar.

Direkt efter att jag stängt av jobbdatorn bytte jag om och promenerade till en restaurang i stan där jag skulle träffa min före detta chef. Hon slutade för fyra år sedan, efter att vi hade jobbat cirka 10 år tajt ihop, och när hon slutat tog jag kontakt och sa ”nu när du inte är min chef längre så kan vi ju vara kompisar”. Och hon blev jätteglad. Sen dess har vi träffats en gång i halvåret, men nu var det 1,5 år sen senast pga corona. Hennes man är krasslig och hon har därför varit väldigt försiktig med att träffa folk.

Jag är fortfarande proppmätt flera timmar senare, det var så gott 😍 Den indiska restaurangen vi har i stan är verkligen topnotch. Precis när vi hade ätit upp vår mangoglass med kokos sa de plötsligt högt ”nu stänger vi”. Kl 21 en fredag? Okej, vi var ändå rätt trötta efter jobbveckan och två timmars nonstop tjatter i munnen på varandra.

När vi skulle betala upptäckte jag att killen bakom kassan var rejält onykter. Han sluddrade och svor högt ”fan” på bruten svensk-indiska medan han hamrade på touchskärmen. Så jävla pinsamt. Och oproffsigt. Vi skrattade så vi tjöt när vi kommit ut genom dörren. Men egentligen var det ju bara sorgligt. Jag såg de oroliga blickarna från killarna i köket när de tittade ut i restaurangen.

Blåsta på pengar blev de dessutom eftersom jag i den pinsamma stunden helt glömde bort att jag hade beställt naanbröd också. Men han får skylla sig själv som var full och inte hade koll, han slog bara in det jag sa att jag hade ätit.

Imorgon ska jag och äldsta dottern besöka ett naturreservat, och på kvällen ska hon bjuda mig och sin farmor på middag. (Alla andra i familjen också givetvis.) Jag fyller år på måndag och ex-svärmor på tisdag och vi brukar alltid fira ihop på något sätt. Själv önskar jag mig alltid samma sak - att bli bjuden på middag 😍

Kram 🐘

@Ture Grattis till 18 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Och två avklarade kurser! Bannemej att det händer stora grejer i nykterhetens spår. Det är klokt att ge medicinen en rejäl chans att verka, det tar nog ett tag innan det stabiliserar sig. Man får skynda långsamt.

Kram 🐘

@jojje1970 Jag vet förstås inte, men jag gissar att du kan sluta direkt. Den nivån av alkoholmängd borde inte ge abstinensbesvär alls. Hade du druckit ren sprit i stora mängder hade du nog behövt vara mer vaksam. Symtom som skakningar, illamående, rastlöshet och ångest är helt normal abstinens som går över när alkoholen går ur kroppen helt efter cirka 10 dagar. Dag 10 som nykter är lite av en milstolpe faktiskt. Även om varje dag känns som en milstolpe i början.

Du jobbar på jättebra, heja dig! Tänk inte för långt framåt - ta en enda dag i taget och det är perfekt att du sysselsätter dig så du distraherar dig. Och välkommen hit!

Kram 🐘

@majsan_nu Du behöver aktivera dig också - hitta på roliga saker! Även om det känns motigt vid tanken så blir det mesta kul när man väl gör det. På samma sätt som man aldrig ångrar en promenad, hur jobbigt det än är att ta sig ut. Hitta en ny hobby, hitta tillbaka till en gammal hobby, utforska din omgivning - börja samla på nyktra upplevelser.

Kram 🐘

Ojdå, du ska krya på dig. Jag fick oxå covid efter vaccinering och som du säger fick jag en mild variant. Att vara snäll mot sig själv är svårt, jag jobbar på det😃. Stor kram Jullan

Se klart; tänker oxå att så illa är det inte med mig. Jag dricker inte så mycket som hon gjorde. Men tror det bara är självförsvar. För jag dricker mycket i mina mått mätt, alldeles för mycket. Å jag märker ju att jag blir mer och mer tålig mot alkohol. Läskigt. Dags att sätta ner foten!
Ha en fortsatt fin kväll! ⭐️

Hej Knickan,
Ett litet hack i kurvan, så kan det gå. Svårt när suger kommer och man resonerar med sig själv att man kan ta ett glas utan att det är någon fara. Allt låter rätt och logiskt just då. Att man ska dricka.
Men det är bara att ta nya tag. En dag i taget, tar gärna sällskap med dig på denna bergådalbana.
🤗

Bra! En gång är den sista.
Häng lite mer här om det passar dig, här finns inspiration och knep att fixa första tiden! 💪🏻

Vad mysigt att umgås med barnen- då blir nykterheten extra bra! Håller med om att Rebeckas bok är fantastisk. Sträckläste den. Och då hade jag inte ens börjat tänka på långsiktig nykterhet. Jag kunde tänka ”skönt, så illa är det inte för mig”
Tills jag insåg att det troligen var en tidsfråga. Progressiv och dödlig är denna sjukdom. Heja heja dig!

Jag klarade av att vara nykter tre dagar. Sen av många dåliga anlednigar var jag tillbaka igen. Nu är det Fredag igen men jag har inte haft någon alkohol idag. Jag är så besviken på mig själv. Men utan alkohol är mitt liv så tråkigt. Nu försöker jag igen. Idag är dag nummer ett igen

Vill bara instämma i @kennies inlägg som är så bra formulerat. ”Just nu klarar vi” 💕

@Se klart du har klockrena liknelser, precis så jag känner. Som en inlagd skrumpen gurka. 😊
@Majsan_nu tack för uppmuntran! Idag har jag uppskattat dagen som varit såå mycket lättare än gårdagen. Har haft noll sug idag! Min äldsta dotter kom hem idag & stannar över helgen, hon studerar på annan ort långt härifrån i vanliga fall och vi ses inte så ofta som vi vill. Därför är det extra mysigt att ha henne hemma.
Tror morgondagen oxå blir lättare då min andra dotter oxå kommer hem. Familjemys med god mat, promenader, skratt mm Vem behöver alkohol då?!
@Majken_r Vi kämpar på, helt rätt! Jag är inne på dag 4 nu. Känns bra och jag njuter av den känslan just nu.

Har börjat lyssna på ”Jag som var så kul att dricka vin med” av Rebecka Åhlund.
Riktigt bra, underhållande och hög igenkänningsfaktor!
Ha det gott!

@majken_r Det gick bra för mig med! Hade riktigt kul 😊.

@Ase Det gick bra för mig! Hoppas du får en fin kväll o helg 🤗

Dagens notering. Kort. Har jobbat sedan tidig morgon. Nu helt slut. Ska bli skönt att vakna i morgon. Ren i blodet och med en kopp kaffe i fåtöljen. Allt fortsätter. Styrka till alla här. Kram.

Ja, ibland ingriper visst ödet...Och jag tror du har så mycket fint framför dig. Så häng i för allt du är värd och stå ut med känslorna. Jag tror oron man känner är ett maskerat sug efter att dricka. Beroendet börjar förstå att vanligt sug inte räcker och tar till nya metoder, utnyttjar vår rädsla för hur det ska gå. Men vi kan hålla oss fast i just nu. Just nu klarar vi.

Jag saknar ord ! Vad ni får gå igenom❤️
Hoppas du kan få stöd i din svåra stund.
Ber om mirakel för er❤️
Du verkar vara en så fin mamma . Ingen ska behöva gå igenom detta!
Önskar jag kunde säga något tröstande !
Kram❤️❤️❤️

Jag saknar ord ! Vad ni får gå igenom❤️
Hoppas du kan få stöd i din svåra stund.
Ber om mirakel för er❤️
Du verkar vara en så fin mamma . Ingen ska behöva gå igenom detta!
Önskar jag kunde säga något tröstande !
Kram❤️❤️❤️

@TappadIgen Tack till dig också! Hoppas, hoppas att jag får uppleva detsamma... En vändning till det bättre ser jag framemot!!! 😒

@Torn Tack för att du svarar, det är bara att ligga lågt o vänta ut... Du har ju varit med ett tag o har bra koll! Hoppas bara att det går över fort... 😒

@Maja71 Håller med majken_r, bra beslut! Du verkar ju ha goda erfarenheter sedan tidigare. Skönt att kunna ta hjälp av Antabus när man försöker och försöker, men inte riktigt får till det. Man har ju inget val då.
Har själv tagit Antabus, men inte provat medicin mot sug. Hoppas den fungerar bra för dig!

@majsan_nu Som @Torn säger så verkar det vara något med 50 dagar. Egentligen finns det ingen magiskt med den siffran och alla är såklart olika, men min ångestproblematik kulminerade på precis dag 50. Jag räknade ut det just för att någon på forumet var på dag 50 och hade sjukskrivit sig.

För mig var det i alla fall vändningen den dagen. Efter det blev det bara bättre och bättre. Det betyder ju såklart inte att det är en garanti att det fungerar så för alla.

Det är så illa det kan bli med min son. Frågan är om han överhuvudtaget överlever. Han har haft två infarkter, flera blodproppar i både hjärtat och hjärnan och det är risk för fortsatta proppar. Skallbenet är bortopererat för att minska trycket. Han kommer inte att kunna gå och troligen inte kommunicera. Han finns helt enkelt inte längre så känns det. Så stå på er i sjukvården, jag litade på dom och så gick det så här. Ett värdigt och proffesionellt bemötande på psykakuten kunde troligen minimerat skadorna.

@Jullan65 Skönt att läsa att det går bra för dig. Det du beskriver stämmer ganska bra med hur jag upplevde min senaste längre nyktra period (länge sedan). Livet blir inte alldeles fantastiskt utan alkohol, bara så ohyggligt mycket bättre. Tack för påminnelsen om varför jag skall fortsätta!
Lev fortsatt väl!

@Sisyfos Järnbrist får jag emellanåt, men en djävulsk depression och livskris ger inte med sig bara för att kroppen får det den behöver! Det är på en djupt själslig nivå! Jag tror på reinkarnation och har fått bevis på att det stämmer.. blivit så brutalt misshandlad av samhället i liv efter liv! Det är inget man bara skakar av sig, och inget som järntabletter eller annat rår på.

@Sisyfos Jag tyckte väl att hen mest svävade ut i illusioner och att allt blir bättre bara jag skaffar ett gymkort. Vilket jag gjort nu, men jag är snarare mer nedstämd efter träningen än uppåt! Tror att känslor lagras i kroppen och kommer ut när man tränar.

@majsan_nu Hej! Du är på runt dag 50 nu. Det är märkligt, men det verkar vara jättevanligt med en liten dipp just då. Det brukar gå över rätt snabbt. Det här baserar jag på egen erfarenhet, mina forumskompisars erfarenheter, och vad jag har sett på många andra som har skrivit här de senaste två åren. Att inte oroa sig för saker långt framåt i tiden är bra. Liksom att inte älta/grubbla på saker som har hänt förr. Och att vara stolt, tacksam och glad för att du har klarat av över 50 dagar gör susen också. Bra jobbat! 🤗

Dag 6 och jag har tappat 2 kg i vikt 😅 trots att jag inte är storkonsument så gör sannerligen alkohol något med kroppen.

Någon skrev här på forumet något i stil med att alkohol bara är skönt de första 20 minutrarna , det håller jag nog med om. Nu ligger jag och slappar i soffan och njuter av att inte ha sug och av att vara trött. Skönt att veta att jag inte kommer vara vaken onödigt länge för att jag hällt i mig vin😴

Plötsligt är det fredag igen… Vi är inte lika stukade längre. Gubben lyfte blicken och undersöker några olika spår som kan vara vägar framåt. Det ser rätt lovande ut. Svärföräldrarna reste upp över ett par dagar. Deras emotionella stöd betyder mycket. Det är lustigt det där… hur den trygga förvissningen om villkorslös kärlek från någon som alltid är på din sida kan göra det möjligt att förflytta berg.

Jag är överjävligt sugen på vin just i skrivande stund. Ett tydligt tecken på att jag behöver bromsa. Så jag bromsar. Efter jobbet åkte jag hem och tog en långpromenad i solskenet. Nu har jag självdött i soffan med ett glas kall ginger ale. Det kanske låter helt normalt. Men det normala för mig är att åka hem för att sätta mig vid datorn och fortsätta jobba till sisådär midnatt. Men just idag skiter jag högaktningsfullt i allt jag inte hann med den här veckan. Good enough.

På söndag är det 18 månader, alltså ett år och 6 månader.
Klarat de två första kurserna och är en bit in på tredje.
Medicineringen är lite lurig, diverse biverkningar. Tror det
sätter sig ändå, avbryter inte. Får ångest när substansen går
ur systemet, men jämfört med alkoholångest, helt lugnt!
God helg alla nyktra och kämpar!

Post akut abstinens... Är så trött o dyster, mår just nu inte så bra. Så svårt att fatta varför mina känslor är så svajiga, det har inte hänt något speciellt... Det är bara jobbigt o jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig. Förklaringen kanske är det som kallas post akut abstinens??? Hur överlever jag den? Ska i alla fall börja med en kopp te o något att äta. Kanske nån har andra tips??? 🤔

Det blev tre glas vin i kväll, hade tänkt mig ett eller två............är ändå nöjd och måttligheten fortsätter. Har resonerat med mig själv i kväll och nykterheten och mitt mående blev valet. Ska ta en cykeltur i morgon och då funkar det inte att dricka i kväll!

Då vet jag........saknar mina i programmet.@majken_r

Liten tanke ? Tänkte ju trappa av med lite folköl för jag var så nojig för abstinensen . Har gjort det nu i 3 dagar Två till tre öl per dygn. Har väll mått granska bra . Lite skakig illa mående i mellan åt . Svårt och sova . Men har någon en tanke på hur länge jag ska göra det ?

Ingen trevlig känsla ❤ kan du prata om erat med nära och kära? Söka upp alanon och få stöd. Det behövs en massa kraft för att gå, så hitta på något att fylla på energi med.
Ett sätt för mig var att visulera det nya boendet, drömma om hur det skulle bli. Den där friheten man är påväg mot. Sen måste sorgen få finnas, för det är en massa sorg, för det var inte såhär det skulle bli. Tänker på dig, kram!

Åh Berra, Berra… hoppas du kryar på dig och återfår hälsa och välmående snarast! Inlägget väcker minnen, många barnbarn men inga hundar i vår familj.
Önskar dig ro och vila i exakt lagom mängd🧡 / mt

@majken_r Jag ska också på AW ikväll. Lite jobbigt känns det för fredagar är svårast. Men vi fixar det😊.
Trevlig helg

@jojje1970 Hej o välkommen! Så bra att du börjat skriva här på forumet! Finns mycket här att läsa, ta del av, ta hjälp av rådgivare o gå med i... Läs under rubriken stöd finns mycket att ta del av. Förutom alla inlägg att läsa, ta del av o kommunicera med! Ser fram mot dina fortsatta inlägg. 🤗

@Andrahalvlek, @Sysifos, tack så väldigt mycket för era eftertänksamma svar. Ni har så många bra poäng och en dag som idag kan jag se dem tydligt. Det var uppenbart att jag hade en riktigt dålig dag sist och ja, det är så livet är, upps and downs men den dagen var lite som en käftsmäll från klar himmel, jag kunde inte se varför eller varifrån den kom. Saker blir väldigt stora en sån dag och jag behöver fortsätta påminna mig om att hålla ut. Redan dagen efter var en mycket bättre dag.
Ang relationen så tog jag faktiskt upp det i princip rakt uppochner kvällen efter, typ "du får ta det här hur du vill nu, det är aldrig rätt läge men jag känner att den senaste tiden har vi inte..." osv. Det togs faktiskt emot över förväntan. Tror det är ett vinnande koncept att kommunicera med min fru när jag tänkt efter, rakt och enkelt, hon är ju inte som jag där, vrider och vänder på saker.
Det är inte lätt att få in allt, vi har verkligen byggt upp ett intensivt liv nu. Vi tränar varannan dag hela veckan. Vi har projekt, vi jobbar heltid, vi har barn som man aldrig känner att man räcker till för. Problemet är väl att nånstans mitt upp i allt detta mår vi ändå ganska bra nu. Båda har hittat intressen som gör att vi känner större mening i vardagen, något som vi saknat tidigare. Priset är väl att tid, ork och lust för kärleken hamnar för långt ner på priolistan. Generaliserat har man väl dock som Man ganska kort startsträcka till lusten medan kvinnan behöver komma i mer rätt sinnesstämning. Det är knepigt att hantera, när en annan tycker att en halvtimmes oplanerad lucka vilken tid som helst på dygnet räcker för lite speed dating med happy ending…
Tror du slår huvudet på spiken @Sysifos ang min bror. Vi är ju fyra bröder, jag är äldst, han är näst yngst. En liten uns av stor- och lillebror kommer väl aldrig försvinna. När vår yngsta broder blev pappa för nått år sedan så var det nått uppgivet som kom över honom. Ensam kvar av bröderna utan flickvän, inget permanent boende, så långt ifrån det liv som vi andra. Det är ändå ett liv som i mina ögon bitvis verkar så enkelt. Fest, fart och fläkt året om. Inga måsten, inget ansvar för någon annan. Nackdelen är ju att t.ex för mig hade ett sådant liv, i kombo med svaghet för alkohol varit ödesdigert. Nu börjar det bli detsamma för min bror och det är så jäkla jobbigt att känna sig så maktlös och inte kunna nå honom genom det som räddade mig.
Likväl är jag jätteavundsjuk på honom ofta på den friheten han har men att erkänna som förälder och make att man längtar bort och tycker familjelivet då och då är rent av pest och pina är inget som de flesta skulle våga erkänna runt fikabordet. Man fortsätter framstå som att familjelivet är det alla strävar åt, som den självklara slutdestinationen. Så att han inte är jätte sugen på att stå och lyssna på fler pekpinnar från sina bröder även om vi vill honom det bästa, det är ju ganska enkelt att förstå.
Apropå just det du också sa @Sysifos så är det jag i ett nötskal att vända allt till att handla om mig när någon annan beter sig annorlunda. På något vis verkar man tro att just jag har en så stor del i alla andras liv. Självklart är det skillnad på människa och människa, om en familjemedlem beter sig annorlunda är det ju en betydligt större sannolikhet att du kan ha en del i det men den där föräldern man mötte en minut i hallen när man lämnade på förskolan som inte log och hälsade hade antagligen 100 andra orsaker än att hen skulle ha något emot dig.

Vi fortsätter vandra på livets snirkliga stig och kommer till små nya insikter dag för dag...

Tack för gulliga hälsningar!
Jag har en superdeal med min närmsta medarbetare som messar om det är något jag måste veta. Det kan vara det och jag har en del i mitt uppdrag som juridiskt inte går att vara sjukskriven från. Så jag kan inte stänga av allt. Men däremot kan jag med varm hand överlåta små och mellanstora saker till andra duktiga och kompetenta medarbetare.
Idag mår jag inte alls bra.
Men det är som det är. Skönt med fredag trots allt. Kram på er. 😷

@Jullan65 Så inspirerande att läsa i din tråd, har läst en del i alla fall! Jag är ju i början av min resa o har kommit en bit på väg... Värdefullt när ni "gamlingar" tittar in, då förstår vi som är nyare att det går att komma så långt som vi vill o önskar! Bara hänga i o inte ge sig!!! Och att uppskatta de lugnare dagarna...
Önskar dig en fin fortsättning i ditt a-fria liv!!! 🤗

Har varit ofantligt trött, och har lyssnat och vilat. Snart ska jag på aw. Första efter pandemin bröt ut. Det blir alkoholfritt bubbel för min del och en tidig kväll. Vet att det skulle kännas trevligt med lite vin ikväll men det är inte aktuellt! Behöver sömn och ha en skön helg. Trevlig fredag till er 🥰

@Jullan65 Va kul att du hälsar på ! 🤗 Jag tänkte faktiskt på dig häromdagen. Jag tänkte att Jullan mår säkert bra, hon har garanterat inte börjat dricka igen.😍

Jag läste på forumet att några här har åkt på influensan av olika slag. Och då slog det mig att jag har inte varit krasslig en enda gång sedan jag blev nykter för snart två år sedan. Inte ens lite snuvig. Vad sjutton kan det bero på.😅 Brukade alltid åka på åtminstone en förkylning ett par gånger om året förr. Det kan ju såklart bero på att jag har varit noga med att hålla avstånd och så nu under coronan. Eller så är det att jag numera aldrig stressar upp mig, oroar mig i onödan, sover när jag är trött och sköter mathållningen. Jag tar hand om mig själv helt enkelt. Eller så är det ren tur. Skit samma, jag får vara glad så länge det varar. 😂 Förövrigt är allt lugnt, ska installera solceller om ett par veckor. Ska renovera köket, och byta några fönster. Kul när huset blir mer miljövänligt och köket lite snyggare. Ha det bra!

Hej! Strongt att boka tid och ta hjälp! Vin är även min akilleshäl. Har minskat drickandet rejält men.. berg-och-dalbana åker även jag i för ofta

Jag tror på dig! Vi fortsätter tillsammans här!
Imponerad av din beslutsamhet. 🤗

Sov ganska ok 👍🏻 Men nu kommer första lediga helgen för mig . Känns konstigt att man inte ska till systemet. Men har full bokat schema hela helgen . Så hoppas att det håller Mitt huvud sysselsatt . Trevlig helg

@Sisyfos Det bästa i det läget upplevde jag var att skicka ett sms. Väldigt kort. ”Jag vill hjälpa dig med det här”. Sen kan vb ringa eller maila instruktioner. Prata i telefon är jobbigt, samma sak att uppleva att man känner sig jagad. Mail och sånt vill man helst inte starta. Samtidigt vill man ju att det ska funka på jobbet även när man är borta. Det gnager oerhört att man har ”svikit” sina kollegor. Så det är befriande skönt när någon säger ”jag gör det här, men behöver info om xx först”.

Min chef var totalt okänslig när jag var sjukskriven 2018. Hon ringde mig oavbrutet. ”Hur tänkte du med det här, hur gör jag med det här?” Jag fick ont i magen bara jag såg telefonen. Det påskyndade inte min läkning kan jag säga.

Kram 🐘

@Jullan65 skrev:"Men nu blir jag bara så tacksam att just jag fick och tog chansen till nykterheten."

Så tänker jag också 😍 SÅ roligt att få en hälsning från dig ❤️

Kram 🐘

Ett sjukt liv vi lever…..

Speciellt när man verkligen är sjuk, och så är det, för mig…
Efter att ha stängt stugan för säsongen i iof.s vackert väder men blåsigt och kyligt, så åkte vi hem med alla varor som inte inte skulle överleva en vinter därute.
Vi ordnade med familjemiddag som vi alltid gör på söndagar, numera när dottern bor hemma så är det bara grabben som behövs lotsas hem.
På kvällen kände jag en retning i halsen, och det kanske inte var så speciellt, vi hade stått ute i kylan och blåsten hela dagen och slitit med tunga saker, kroppen var ju utmattad.
Fötterna var iskalla så det var skönt att krypa ner i sängen.
På måndagsmorgonen vaknade med en hemsk smärta i halsen, hade jag snarkat sönder halsen?
Ringer och sjukskriver mig till morgonskiftet nu när t.om chefen är sjukskriven så är det inte så lätt att veta vem man skall ringa, men säger att det är nog över till morgondagen, HA!
Det bli bara värre för varje dag, och igår nådde jag kulmen, så idag känns det lite bättre.
Influensan som fick mig i sitt järngrepp, halsont, förkyld, huvudvärk deluxe, och sist men inte minst en enorm ledvärk, lite läskigt hur otroligt dålig man blir nu för tiden.
Förr varade en förkylning 2-3 dagar, nu en vecka och precis som de säger, inget slår en manlig sjukdom, har inte känt mig så ynklig som jag har gjort de senaste gångerna.
Jo i och för sig, förra gången var det ju coviden och det var i mellandagarna förra året.
Jag försökte lindra huvudvärken med att tvinga i mig en kopp kaffe, inte lätt när man är skinnflådd i halsen, det lindrade något, glassen fick halsen att jubla för en stund.
Med tanke på hur halsen känns just nu, så kommer jag nog att hosta upp lossläppta skinnflagor från halsen under morgondagen.
Det enda och första sättet en sjukdom kan penetrera min kropp så är det via halsen.
Det är heller inte lätt att vara sjuk när huset är fullt av andra, dotter, måg och på dagen en halvåring samt två hundar som helst ska ligga på mitt bröst eller i nacken.
När eftermiddagen kommer så kommer tvååringen hem ifrån dagis, hon är uppspelt och håller igång, inget som en trött, gammal och numera också sjuk morfar uppskattar.
Jag flyttar mig till mindre skrikiga rum, och för det mesta förföljs jag av barn och hundar.
Mitt huvud håller på att explodera så jag har för det mesta bott i sovrummet, hela veckan.
Jag sover mycket mellan host och snörvelatackerna, är ständigt trött men kan inte alltid sova när jag så önskar, ledvärken gör att jag inte finner några sköna liggställlningar.
Tänk för tjugo-trettio år sedan ignorerade man alla gamlingar som klagade på sin ledvärk speciellt min pappa som var reumatiker, nu sitter jag själv där och känner mig ynklig och grinig, och gammal.

Huset ser ut som skit med en inneboende barnfamilj, leksaker, hundhår och lerfläckar på golven.
Men jag orkar inte ta tag i det, och inte heller ta dusten med dottern hon som jagar runt med de små barnen och hundar till bristningsgränsen.
Det får se ut som skit tills dess de har flyttat i mitten på Januari, vi får göra en rejäl sanering efteråt.
Jag känner mig ömklig när jag inte kan göra något, min mentala hälsa är inte gjord för att vara kroppsligt sjuk, det blir en inneboende och groende stress och jag kan inte riktigt slappna av och låta mig få vara sjuk.
Inte heller låter de mig från jobbet vara helt bortkopplad, jag får fjärrstyra dom via telefonen.
Men min hjärnkapacitet är just nu som seg kola, ingenting är som det brukar.

Är jag sugen på alkoholen då?
Nej inte alls, när svärsonen kommer med nya produkter ifrån bolaget som han stolt visar upp, så vet jag, någonstans där finns en tunn nästan osynlig gräns för varför man dricker alkoholen.
Nu när det finns så pass mycket bra alkoholfri öl så kan man ju undra varför man då väljer den med alkoholen i, kan det bero på att det är berusningen man vill åt?
Jag vet att mitt drickande bara hade ett syfte, att dricka mig berusad, det där med smaken var bara en bortförklaring, likaså sällskapet, tillfälligheten eller orsak.
Jag minns att jag tyckte det var tråkigt att alltid dricka på kvällarna, man skulle ju ganska så snart gå och lägga sig, men skulle ju få så mycket mer roligt av alkoholen om man drack den redan på dagen, redan där ett alkoholistist tänk.

Nu ska jag gå ner på undervåningen och skälla på dobbermannen som står i vardagsrumsfönstret och skäller på alla som går förbi utanför.
Hon gör ju bara sitt jobb, hon vaktar, och jag gillar inte att vara arg, allra minst mot djur.

Mors Berra

Nu har jag bestämt mig och ska boka om min tid på beroendecentrum. Antabus 1 månad sedan medicin mot sug.

Är så less denna berg-och-dalbana 🙄

Hej Guldlock100!

Välkommen hit till forumet. Att döma av det du skrev i onsdags mådde du inte så bra då. Fint att se att du såg det som ett alternativ att ringa Alkohollinjen. Hur känns det nu några dagar senare? Har du fått någon typ av stöd?

Vill du får du gärna skriva lite mer och berätta om hur du har det och vad du tänker, det finns mycket stöd och klokskap att ta del av här på forumet.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

Vill skriva några rader i min tråd,är hemma med lite halsont.Och känner mig mindre energisk när mörkret kommer,det är mer kännbart nu när den andra hösten är här,utan bedövning av vin.Förr tröstade jag mig när känslan av trötthet kom på hösten,med vin.Nu har jag lyssnat och stannar hemma och vilar.Jag märker att det är svårt för mig att acceptera att energin är lägre på hösten i mörkret.För mig räcker det inte att"det är så fint på hösten med alla färger"Jag är trött och blir orolig när jag inte är alert.
Sköter mig med maten och motionen och det är bra gjort av mig.Hör runt mig att det är många som känner som mig.
Ibland kommer tankar på vin tillbaka,det verkar som det hör till.Kan inte låta bli att tänka framåt,hur tänker jag vidare ?och hur vill jag må.?Jag har inte satt något mål i att jag aldrig mer ska dricka vin,mitt mål är att må bra och ha energi,känna mig glad,vara ärlig,känna mig ren och frisk.Just nu är det inte så,
Jag vet att detta går över.
Ville bara skriva lite om "skitkänslan"
Kram Pilla

@Axianne Önskar dig en fin dag! Läser allt du skriver, du har en chans nu o jag är säker på att du kommer att ta den!
Kram🤗

Livet traskar på, mycket händer i mitt liv just nu. Nästan bara positivt . Det som består är nykterheten, det känns så bergfast och stabilt på nått sett, så självklart. Jag har fortfarande tankar på a , varje dag faktiskt. Men nu blir jag bara så tacksam att just jag fick och tog chansen till nykterheten. Fortfarande tar jag endast en dag i taget, och jag får dricka om jag vill, men jag vill inte, genuint, vill inte. Alla dagar är inte roliga, det minns jag att det inte var när jag drack heller, verkligen inte…. jag lär mig varje dag om mig själv och hur jag agerar, reagerar. En både spännande, jobbig, rolig resa med mig själv är jag på, med 1,5 år nykter. Prova det fungerar. Kärlek till er som kämpar. Jullan

Kikar in här oxå. Glöm inte att se till de dagar som gick bra, vi har en förmåga att klanka ner på oss själva och det hjälper oss föga. Kan en tid med antabus hjälpa? Hursom grattis till dina nyktra dagar, och fortsätt kämpa, en dag i taget. Jullan