@EsterHanna
Oj herregud. Måste återkomma med svar.
Sköt om dig. 💕

Ser ironiskt nog att jag varit medlem här i precis ett år... Ett år till av mitt liv har gått när allt kraschade... Mannen in på avgiftning och terapi i 3,5 månad. Jag sände pengar och drog runt allt här hemma. Kom hem. Kändes så där. Men gick bra tills efter 6 månader då söps det igen. Hittade honom med spritflaskorna i byxlinningen.

Försökte bryta men han ställde till sådant liv att jag valde att backa mycket för att få lugn och ro hemma pga dottern.
Han lovade såklart dyrt och heligt att inte supa. Ringde sin terapeut varje onsdag men tankarna har sakta förflyttats och jag har misstänkt att han dricker. Rastlösheten, personligheten byts och gör inget klart. Blir tveksam om han ens åkt i väg till jobb...
Jag har väntat... bidat tiden. Spelat ett spel. Vet att en dag kommer det spricka och då ska jag inte backa.

Vill åka till sitt hemland och ta "antabus" som piller i armen, finns det?
Bestämde helt plötsligt att åka en dag tidigare, tar ut 6000 kr på mitt kreditkort-jag hade kunnat vägra, varför får han ej betalt av killen han jobbar åt? Tänker långt bak i hjärnan att 6000 kr kostar det att bli fri...

Kompisen som alltid ställer upp,ordnar doktor-tid, privatsjukhus i covid-tider... I dag, kl 16 skulle han få sprutan i armen...
Kompisen ringde och berättade att han fått avboka, mannen super och där ryker 6000 kr igen.

Mannen ringer 18, hör att han druckit och jag säger att jag hör att han är full. Han nekar. Frågar om han varit hos doktorn men då lägger han på luren.

Pratar med besviken kompis och ber honom att inte hjälpa honom så han kan åka tillbaka hit. Sen börjar jag slänga och rensa-varför gör man alltid det? Alltid så börjar jag städa ut skåp, röja i ladan och städa askar osv...
Nu gäller det att ha stål i magen och hoppas de 6000 kr fort sups upp och att han inte nyktrar till nog för att ta sig hit igen. Sända in pappren och skiljas och sen meddela familj...som avgudar honom. Sorg.
Han kommer slåss för sitt liv när han är nykter nog för han kommer dö där nere.

Men nu räddar jag mig själv.

Gode gud gör så att detta går vägen nu! För så här orkar jag inte ha det mer!

Ja @Soffi , vi får dricka men vill inte det 🥳💚👌

Det är nog så att vi alltid kommer att vara "de konstiga". Som tur är så har jag två vänner som aldrig dricker och en som ska försöka ta en paus. Roligt att ha lite draghjälp under hösten 🥳💚🌸

Läst. Du skriver redigt och bra och har kommit på något väldigt bra, att du inte vill supa. Jag är ny här och har knappt något socialt nätverk och därmed inga suparkompisar. Det gäller att umgås med personer som är bra för en och rata resten. Jag har fått lov att vända ryggen åt mina syskon i processen.

@Liten tjej ja det är lite jobbigt. Kul att du hittat padel! Det gäller att hitta på nya grejer att göra. Tyvärr har jag haft problem med min nacke så tuff träning får bort. Det är synd för det hade varit perfekt för mig. Har dock smugit igång med löpningen. Lite tungt nu men jag vet att kondisen kommer tillbaka rätt snabbt.
Kram 💝

@miss lyckad skrev:"Försöker undvika det lite grann..😅..Om jag lyssnar på en podd går det nog fint. "
Haha 😂 jag känner igen mig i att undvika vissa saker. Förut hade jag alltid en städöl då gick det mycket bättre tyckte jag.
Numera lyssnar jag oxå på poddar eller ljudböcker när jag ska göra något tråkigt.
Då går det lite lättare iallafall.
💕sländan

@Torn skrev:"viktminskningen och flåset består hyfsat och skulle det bli värre så kör jag ett race igen."
Underbart, bra jobbat 👍🏻 Jag måste komma ner lite i vikt innan jag börjar springa. Jag får lätt ont i knäna så när jag gått ned 7-8 kg ska jag börja jogga.
Nu blir det mest stavgång, jag tycker det är skönt att få upp farten lite.
💕sländan

@Berra Hej, så bra att du skriver ner dina tankar och farhågor här. Det är bra att få dom svart på vitt. Jag känner igen det du säger. Drygt nio år för mej nu och ibland kommer just en längtan av att få stänga av surret en stund. Att få koppla bort. Ibland är jag trött på att inte få vara ”normal”. Men jag är övertygad om att du såväl som jag vet att det bara är tankar. Kostnaden skulle vara alldeles för hög. Och det vet vi mycket väl. Så vi fortsätter vårt nyktra liv som är värt så mycket och som vi nog har kämpat hårt för.
Det jag reagerar på är att du har väldigt mycket på gång. Det är svårt att slå av på takten med alla måsten. Men kan du delegera så gör det. När man kört för hårt för länge tar hjärnan stryk. Jag är pensionär nu men känner av hjärntrötthet och stresståligheten är borta. Det är svårt att stoppa karusellen men det tar på till slut.
Att ibland sakna flyktmöjligheten som alkoholen gav, till ett oerhört högt pris, är inte farligt. Inte så länge man vet att det inte går. Man behöver påminna sej om var man kommer ifrån och vart det skulle leda. Och det vet vi. Aldrig mer tar vi det första glaset. Och det är ok.

@trött_och_less_72
Välkommen hit! Din text är inte alls osammanhängande utan fullt begriplig! Bra att du tar tag i din situation. Det måste komma inifrån.
Jag har varit här sedan december 2020 och tillhör dem som envist håller fast vid att dricka måttligt. Trots det så vill jag ändå råda dig att ta en nykter period om minst 3 månader så att du får uppleva att vakna utan huvudvärk, få tillbaka minnet och öka på ditt självförtroende. Du behöver inte bestämma dig för mer än så just nu. Kanske måste du ta en dag i taget. Läs och fundera - det är det du kan sysselsätta dig med när du är ensam en fredag och inte dricker. Det är väl investerad tid - jag lovar.
Under Stöd hittar du programmet här på alkoholhjälpen och där får du även stöd av rådgivarna. Det har varit ovärdeligt för mig. Varför inte testa och se om det är något för dig! Läs i trådarna och skriv din dagbok - den är guld värd när du behöver se tillbaka och reflektera.
Lycka till!

@Miss Mary Poppins skrev:"Nu har jag säkert snurrat till det helt, är det någon som hänger med 🤣💚🌸"

Jag hänger med 😅😂.
Vi får ju dricka, men vill inte 😁.

Nu har ju jag fått tacka nej flera gånger, har gjort det på lite olika sätt.
Senast blev en lite lustig situation faktiskt, ska inte beskriva hela, men personen som bjöd blev så förvånad och orolig att jag fick en motfråga: Äter du medicin? Eller undviker du?
Jag såg hur personen ville bita sig i tungan för man ska ju inte ifrågasätta ett nej, men jag kände också omtanken. Så jag log bara tillbaka och sa att- jag mår fint 😊, jag undviker ändå 😊.
Senare tänkte jag att "undviker" är ju ett riktigt bra ord! För oss som inte vill ha förbud mot att dricka, som helt enkelt bara inte vill.

Kram 🧡

Måndag 2 augusti

Barn och barnbarn har åkt hem. Tvättmaskinen snurrar med lakan i och jag har varit på gymet. Solen skiner igen och jag loggar in på alkoholhjälpen. Det kommer att bli en helt vit augusti med träning och nytt arbete. Ska försöka lista ut vad som triggar min årstidsdepression…har gått av antidepressiva och först nu börjar min mage bli normal. Med en hälsosam kostplan tänker jag mig att jag kommer att bli helt bra under augusti. Huhuhu, inga mer experiment med läkemedel för min del.
Är mycket trött och lycklig. Sömnen har varit sådär med huset fullt av ungdomar och småbarn. Helt naturligt.

Registrerar 0 enheter och 0 sug i augusti så långt.

Tack för pepp! Jag kör vidare! Kan inte tänka mig att det blir något problem MEN ropar inte hej! Skönt att det fungerar för dig - jag ar nykter 3 månader sommaren 2020 men föll dit ändå när hösten kom. Har mycket att göra annorlunda denna hösten och det ser jag fram emot.
Hoppas höra av dig snart igen!

@Andrahalvlek, tack 🙏
Jo, det funkar nog mot stress också, men skillnaden är att jag trots allt måste få ur mig lite arbete när jag börjar jobba. Nu kan jag stanna kvar under filten hela dagen om det behövs 😊

Jag är trött på att leva så här som jag gör och gjort så länge som jag kan minnas.
Redan som 14 år var vi ute och drack nästan varje helg och fick minnesluckor. Ha ha. Kul tyckte man då.
Sen fortsatte festandet. Som 18-åring var det standard att dricka varje helg. Det var alltid fest någonstans.
Det är väl kanske ganska vanligt och tillhör ungdomen. De flesta lägger ned det där sen och börjar ta ansvar när dom skaffar familj. Inte jag dock. Familj/jobb skaffade jag men mina vanor fortsatte och eskalerade.
Jag träffade en kvinna som drack lika mycket som jag. Vi har tre barn tillsammans. Vi höll ihop i 20 år innan vi skilde oss. Innan henne så drack jag aldrig mer än en gång per vecka men med henne blev det standard att dricka både fredag och lördag och det gjorde vi i alla år vi var tillsammans. Hon drack dock inget när hon var gravid.

De sista åren vi var tillsammans eskalerade drickandet från standard fre-lör till att bli en dag extra. Man började helgen på torsdag liksom. Sen blev det standard också. Sen fortsatte det.. På slutet av äktenskapet var det säkert 4-5 dagar i veckan. Jag skäms så otroligt mycket över detta. Att jag varit full inför barnen så många gånger.
Hursomhelst så träffade hon en annan, var otrogen och lämnade på ett vidrigt sätt som tog mig väldigt hårt. Jag svor då att jag aldrig skulle dricka för att bedöva smärtan. Det höll naturligtvis inte även om jag drog ned till att endast dricka på helgerna.
Min son som idag är 13 säger att han inte vill att jag ska dricka de helger dom är hos mig. ( vi har varannan vecka) men jag kan ändå inte hålla mig från att dricka. Jag dricker mig inte redlös men dricker ändå en 5-6 50 cl starköl varje fre-lör för att bli lite lugn. I söndags kraschade jag och började gråta i duschen. Jag skäms så otroligt mycket.
Jag vet att jag är en alkoholist men när helgen närmar sig så hittar jag alltid på ursäkter... Ni vet.. Det är ju fredag!! Jag har jobbat hela veckan och förtjänar en öl osv. Efter en öl som jag sveper från kylen till sopnedkastet är det kört.

Idag är jag 49 år. Fyller 50 nästa år. Det längsta jag hållit upp var i 3 veckor. Det var i vintras. Fick en impuls bara att ta en vit måndad. Det gick även om helgerna blev oerhört långa men jag minns att det kändes väldigt konstigt och att jag fick en väldig energi som jag inte känt på evigheter. Orkade t om städa ur källaren på en söndag förmiddag och sådana saker som jag skjutit upp. Det var när jag inte ens klarade en månad då som jag erkände för mig själv att jag behöver hjälp.
Jag vill ha hjälp!! Alkoholen har förstört så oerhört mycket i mitt liv men jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Jag har inga nära vänner kvar som man bara kan hänga med. Dom har flyttat långt bort och när vi umgås några gånger per år så dricker vi. De som bor i närheten är gamla par vi umgicks med som gifta. Träffar man dom ibland så dricks det. Jag träffade en kvinna ett år efter äktenskapet. Det var trevligt såklart. Hon bodde 20 mil bort. När vi träffades så dracks det. Vi blev mer polare som drack än ett par till slut.
Jag hatar det här. Det känns som att vad man än gör eller ska göra så måste det drickas. Hur står man ut ensam en fredag utan barn utan att sitta framför stereo/tv och dricka öl?

Det här är ju väldigt osammanhängande och det är nog ingen som läser det här. Jag får nog kanske göra det här till min egen dagbok. Hur som så är det nu iallafall den 2:a Augusti och jag har som första mål att jag ska vara nykter hela den här månaden. Det är 4 helger. 8 fyllor som jag vill slippa. Vill slippa den här huvudvärken. minnesförlusten man får om man är ensam och det spårar ur och blir upp mot 10 öl en kväll. Det dåliga samvetet. Jag har märkt att jag fått dåligt minne de senaste åren.. Disträ... Dåligt självförtroende mm mm.. jag tror att det är den där jävla alkoholen som ligger bakom nästan allt.

Hej @Maja71 jag känner igen mig i det du skriver och tycker det är lika jobbigt som du. Jag blir otroligt stressad av att tacka nej gång på gång när frågor om att träffas och dricka vin ständigt kommer. Jag har också börjat känna att vissa har jag inte så mycket gemensamt med förutom just dricka och äta för det är så vi har umgåtts. Jag tror det kommer bli så för min del att jag inte kommer hänga lika mycket med de personerna eftersom den aktiviteten inte passar mig längre. Jag har fastnat för padel och har som tur är några i min umgängeskrets som gjort detsamma och det mår jag så mycket bättre av😊 jag hoppas du hittar någon i din bekantskapskrets som också vill göra annat.

Kram💕

@Varafrisk Japp detta är första gången jag försöker mig på nykterhet. Jag jobbar inte inom socialtjänsten utan man kan se det mer som ett samarbete. Jag valde att sluta helt då jag inte klarar av måttligt drickande. Har testat mååånga gånger. Allt eller inget för min del. Åtminstone till en början. Jag är runt 35 årsåldern och har barn hemma. Vet inte hur det kunde bli såhär illa men så är det. Tog lång tid innan jag kunde erkänna eller säga det högt ens. Men vetat det länge. Har druckit i flera år men inte förrän senaste året har det blivit ett tvång. Gör det jag måste för att sen kunna dricka vin. Efter ett glas blir jag passiv. Sen fortsätter det. Glas efter glas. Ska sanningen fram så är det ångesten jg inte orkar med mer. Det ständiga dåliga samvetet. Att inte vara den mamma mina barn förtjänar. Så nu får det räcka. Hoppas du hänger på och kämpar för ett nyktert liv du med ❤️
Kram

Grattis till 31 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Och att du upplevt att en fåtölj, filt och djupandning lindrar oro, ångest. Funkar nog lika bra mot vardagsstressen. Tror jag. Försök att få till det som en daglig rutin, då funkar det nog förebyggande. Tror jag.

Kram 🐘

@Mammatill2
Hej! Tack för frågan ☺️. Det har gått hyfsat bra sedan jag skrev sist den 17/7. Han har ”skött sig” sen dess. Jag har blivit öppen med allt till alla som frågar hur det är och som jag har förtroende för. Då berättar jag, även om min man är med. Den som min man ser upp till mest förstod allvaret, att jag tänker lämna om det inte sker förändringar. Jag tror att han bearbetat honom sedan dess. Min man har druckit måttligt och enbart i sällskap med mig och andra. Det har funkat och känts som att nu, nu är allt som det ska igen! Men när jag läser här och ser att det faktiskt bara är två veckor sedan han drack varje dag känner jag mig korkad och otroligt blåögd. Dagar som dessa, trevliga och glada har vi haft förr efter att jag hotat med att lämna sedan har han ramlat tillbaka igen till ensam full i sällskapet och elaka ord.
Jag försöker ändå njuta av det som är nu. Det tar väl år att laga dessa brutna löften tänker jag. Närheten och intimiteten mellan oss är sedan länge borta.
Men jag är så otroligt trött och fortfarande oroande nedstämd inombords, känner mig otröstligt ledsen över att jag haft det så här i så många år men håller skenet uppe när han nu försöker ändra sig. Egentligen vill jag bara gråta, gråta och gråta…
När det gäller barnen har jag tänkt som du: tänk om de hittar en likadan som min man? Det vore fruktansvärt!

Känner att jag behöver skriva lite mer om det sociala. Vänner står nästan på kö för att träffa mig och "ta ett glas". Kul att ha vänner men jag blir så stressad att jag just nu säger nej till alla. Jag vill hitta annat att göra än att sitta och sippa vin. Är så fruktansvärt less på det. Som tur är! Det har varit min akilleshäl tidigare. Blir också så tydligt att vissa personer har jag inte så mycket gemensamt med än just alkohol. Den här biten är den absolut svåraste för mig. Jag vill gå vidare men just nu känner jag mig fast. Vet inte hur jag ska hantera mina vänner och bekanta.
Någon som känner igen sig?

Kände starkt sug idag. Planerade inköp och var på väg att handla med att lämna återvinning som ursäkt. Men på vägen kände jag den milda luften och de raska stegen, och tänkte att det ville jag inte förstöra, så jag vända och gick hem utan att köpa ut. Jag tänkte att jag får vara trött. När jag kom hem erbjöd min mor sig självmant att laga lunch. Det stärkte mitt beslut.

@FinaLisa go måndag 💧
Är lite nyfiken på hur det går för dig som dragit ner på alkoholen rejält?
Det var också mitt mål när jag började denna resa i våras. Men överallt känns det som att rådet är - drick inte!
Som jag känner nu så har jag gjort ett stort arbete med mig själv, speciellt mentalt. Har vin och bubbel hemma. Mitt gamla jag hade gjort slut på det i ett nafs 🙄 men jag har inte ens tänkt tanken att nalla på det. Vilket känns stort!
Du som verkar vara samma "typ" som mig. Ge mig gärna lite tips hur du började dricka med sunt förnuft igen. Då blir jag glad 😊☀️
Ha en fin dag 💝

@Sländan Riktigt härlig läsning! Jag känner igen mig grymt mycket i det du beskriver. 🤗 Även det med vikten, så jag tog tag i det efter förra semestern ( nykter 8-9 mån då). Jag ville gå ner ca 8 kg och få bättre flås. Det gick bra, och den största vinsten i sig var just det att konditionen blev snabbt så mycket bättre. Jag var helt chockad efter ett tag när jag klarade att springa 5 km utan att stanna.😂 Numera tar jag det lugnare, men viktminskningen och flåset består hyfsat och skulle det bli värre så kör jag ett race igen.

Ha det gott!

Ibland blir jag fast i tankar...eller inte bara ibland utan väldigt ofta....de tankarna är oftast inte tankar som bidrar till så mycket positivt eller konstruktivt...utan mer passivitet och kanske nedstämdhet. Tänker på det här med tillit till sig själv. Tron på sig själv. Har inte lyssnat färdigt på Niels van der Poel men lyssnade på honom när jag var ute och gick. Han har genomfört mycket av det han velat. Hoppa fallskärm. Springa 17 mil..men så kom tanken ..han hade kanske kunnat springa längre?

Ibland känns det som om jag är född rädd och försiktig....eller tja kanske inte riktigt..jag har ju skrivit tidigare om självkänsla och självförtroende. Mina föräldrar satte kanske inte hinder för mig men de pushade inte heller mig. Blev uppfostrad mycket till att inte ta plats. Man kan inte hela livet skylla på sin uppfostran men att inte förhäva sig, inte ta plats är ligger djupt förankrat inom mig. Och alkoholen har nog förstärkt den känslan. För inte känner man sig så himla bra med att vara beroende. Fast nu ska jag inte sänka mig själv....men det krävs lite jävlar anamma...och jag hittar inte den känslan inom mig nu. Och det känns så frustrerande...för jag skulle verkligen behöva den känslan nu!

Sovit uruselt i natt. Myrkryp från helvetet och tre timmars höneblund gjorde att nattsömnen blev lidande. Vaknade ändå pigg en kvart innan klockradion gick igång kl 6. Taggad.

Avverkat min morgonrunda och snart blir det lunchrunda. 12.000 steg/dag och ingen choklad är min blygsamma målsättning just nu. Trots att jag åt tårta och kanelbullar i samband med dotterns kalas så lyckades jag hejda impulserna dagen efter, och choklad har jag inte ätit sen chokladstoppet i mitten av juli.

Väl på jobbet blev jag varse att det fanns en flaska rosé till mig här på jobbet. Sommargåva från min chef. Den gav jag direkt vidare till en kollega som jag vet är ytterst sparsam med att dricka. Förbannat otyg att ge bort alkohol i present 😡

Rosévinet gav mig ett tillfälle på fikarasten att prata om mitt ickedrickande, helt odramatiskt. Det känns otroligt skönt att jag numer är enbart stolt över mitt beslut, all skam känns som bortblåst.

Kram 🐘

@Fiktiv Är det första gången som du försöker att bli nykter? Under hur lång tid har du druckit? Dricker både du och din sambo?

Jag är endast en medmänniska så jag skriver utifrån mina egna erfarenheter. Och jag är själv fast i beroendet men strävar att bli nykter. Jag tänker att om man inte klarar av att bli nykter på egen hand är antabus en stor hjälp så var det iaf för mig. Fast som jag har skrivit tidigare så kunde jag inte fortsätta pga höga levervärden. Att få stöd av en beroendemottagning kan också vara en bra hjälp. Det är ju alltid en läkare som skriver ut antabus. Tänker att det ser olika ut om det finns en läkare knuten till en beroendemottagning eller om det är läkaren på vårdcentralen som skriver ut. För min del var det läkaren på vårdcentralen.

Du frågade mig om jag har barn, jag har barn men de är vuxna och har flyttat hemifrån. De vet om mitt beroende. Fast det är endast det senaste året eller de två senaste åren som de har vetat om det. Det var skönt att berätta för dem. Så att de kunde förstå mina humörväxlingar. Vi har pratat om hur det var den sista tiden då de bodde hemma.

Du skrev att du jobbar inom socialtjänsten? Tänker du att du skulle förlora ditt arbete om någon gjorde en orosanmälan? Om det blir så att du ber om att få antabus tänker jag att det visar att du tar ett ansvar för ditt beroende. Att bli beroende kan man bli oavsett ålder, profession, kön, om man är förälder eller inte, små barn eller inte...jag listan kan göras lång. Det finns liksom inget skydd. Men eftersom du har barn så är ju viktigt att bli fri från detta beroende. Och du är inte ensam forumet finns...vi finns.

Kämpa på...och kram:)

@Lavendelblomman Grattis till 14 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Det är rätt skönt att börja jobba igen, återfå sina rutiner. Jag mår bra av rutiner.

Kram 🐘

Augusti
Om jag är rätt informerad döptes augusti från Kejsar Augustus som egentligen hette Octavius. Mycket finns att säga om honom och en spännande sak är att folket ”de få som ansågs vara folk” ville att han skulle regera så som sin företrädare Caesar. Dvs som en diktator. Han avböjde. Fortsatt med i stort sätt ensam rätt till makt men ändå…

Ord är inte oskyldiga.

Vi förminskar och vi förstärker och vi väljer dem ibland med omsorg i andra fall far de ur oss ogenomtänkta.
Att förändra sin livssituation kräver ofta att vi resonerar med oss själv och att då uppmärksamma vilka ord vi använder, och varför, kan var en nyckel.

Vad säger ni? Hur pratar ni med er själv? Vad har ni lärt av era inre dialoger?

Augusti, nu kör vi!
Li-Lo

@Sisyfos skrev:"Du fokuserar på de goda egenskaperna. Noterar de andra, men verkligen konkretiserar och beskriver framgångar hos dina nära och kära. Även hos dig själv faktiskt."

Du har kanske rätt 🤔 Jag är så hemmablind så jag tror att alla gör så - ser alla fördelar i första hand och accepterar nackdelarna.

Fast jag vet ju samtidigt att många i min omgivning har svart bälte i att gnälla om allt som är det minsta ”fel”. Inte så mycket i min närmaste omgivning tack och lov, men på jobbet tvingas jag dock konfronteras med dem ibland.

Den allra största fördelen med mitt positiva tänk är att båda döttrarna tack vare det har enormt god självkänsla. De vet båda två att de duger bra precis som de är. Fel, de är bäst! Bäst på att bara vara sig själva, oavsett vad de presterar.

Det finns inte heller tillstymmelse till avundsjuka eller rivalitet mellan syskonen, bara genuin syskonkärlek. Där tror jag att min fostran har varit avgörande. Deras pappa är mer snål med beröm, han gnäller en hel del. Äldsta dottern brukar säga att han visar sin kärlek i handling istället för ord. Hon är så klok ❤️

Kram 🐘

@Fiktiv Ser att du har en egen tråd. Jag tänker att jag fortsätter att skriva i den. Hoppas att det känns ok för dig.

Kram

@loztzoul Hur går det för dig med antabusen? Har du börjat ta medicinen?

Kram

Så underbart att komma hit och se att ni inte glömt mig
🌸💚🌸💚🌸
@Torn Tack, mitt liv är helt underbar. Jag besökte Kungsbacka och tänkte på dig 😊

Det har hänt nu par gånger att någon i min närhet har tagit upp deras eget drickande och sagt att de vill och behöver ta paus. Jag får höra hur "små problem" de egentligen har och de hintar att mina problem måste vara större än deras. Sedan när de dricker igen typ dag 6, så säger de att deras mål har aldrig varit total nykterhet, men vill bara minska.
Typ det som händer här hela tiden, men IRL. Det tär mer när det händer i riktiga relationer. Först blir jag glad över att ha någon att gå ut med utan A. Och sedan blir jag lite besviken (även om jag inte vill) när de inte klarar så mycket att några effekter kan ses. Det var nästan trevligare att vara den enda som provat istället att vara den enda som lyckas. För nu verkar det som att "jag är den enda som har ett problem" även om det är just jag som inte längre har ett problem!!

Vi får se hur dessa tankar utvecklas. Redan nu känner jag mig lite mer envis och förstärkt.

🌸💚🌸💚🌸

En annan sak jag har tänkt är om jag ser mig själv som nykterist eller att jag dricker måttligt. Du dricker jag inte och har inga planer att förtära alkohol. Men fortfarande stör det mig om jag behöver bestämma mig och säga "Nej" till något. Det har inte hänt något på den fronten. Vi har flera gånger sagt att det är ett viktigt steg att identifiera sig som "en som inte dricker". Jag vet inte om jag lyckats med det. Jag är "den som älskar att vara nykter" och "hatar ångest jag får från A".
Kanske är det så att jag vill känna mig i kontroll. Att jag dricker måttligt för att jag kan. Men så dricker jag ändå inte.

Nu har jag säkert snurrat till det helt, är det någon som hänger med 🤣💚🌸

Kram
💚🌸💚🌸💚

@Sländan Nja, jag är nog inte tillräckligt strukturerad när jag skriver. Många ord blir det. Men det går kanske att styra upp och tajta till förstås. Har ingen aning om hur man skriver en bok. Kanske nästa sak att lära sig?

Kram 🐘

Tack @Lavendelblomman ❤️ Det glädjer mig att mina kommentarer hjälper dig.

Kram 🐘

Tack @Sattva ❤️ Att bara visa att det går att få ett bra nyktert liv tror jag hjälper många.

Kram 🐘

Grattis Sattva, det är mäktigt med 7 månader, mer än halva året! Och du gör det så bra och med omsorg om dig själv, så blir nykterheten självklar. Önskar dig en fin dag! Kram 🥰

Grattis till 7 månader 🥳💚🥳💚🥳
Surt att du har sura karameller att suga, men det är en bra påminnelse om hur svårt det är vi håller på med.
Ha en fortsatt fin semester vännen 💚🌸💚🌸💚🌸

@Arktos Jag är bara på dag 2 än så länge så avvaktar med att söka vård. Men om jag inte klarar det på egen hand så får jag ta det därefter. Man borde ju kunna få något utskrivet via beroendemottagning? Eller?

Nu är våran gemensamma 4 veckors semester slut.
Jag känner en slags lättnad och tacksamhet över att det har gått så väldigt bra.
Jag sa till min man igår kväll att det är den bästa semester någonsin, och han kunde bara hålla med.
Givetvis tänker man ibland, varför man inte slutade med alkohol tidigare i livet.
Men jag var väl inte mogen för de då, jag tror att det är något lättare när man är 50 år. Man har gjort sitt, suttit och gaggat på fyllan till långt in på natten. Hur kul är de?
Min tacksamhet till att få uppleva det riktiga livet är helt fantastiskt. Jag njuter av det varje dag.
Jag fick överta ett fantastiskt fint landställe för massor av år sedan. Det var mina föräldrars där jag upplevde alla mina lov och helger som liten.
De har jag mest använt som en tillflykts plats, för att dricka vin och göra så lite som möjligt.
Nu har jag äntligen förstått vilket paradis jag har fått av mina föräldrar.
Jag har börjat älska detta ställe, i sommar har vi fixat och gjort så fint där. Jag har även upptäckt efter alla år så mycket fint och roligt som finns i närområdet. Vi har åkt på utflykter varje dag den här sommaren. Jag har upptäckt att jag är intresserad av historien bakom allt, gamla byggnader, slott och kyrkor.
Jag köper även närproducerat direkt från gårdarna eller gårdsbutiker. Genom att jag blev nykter, började jag även titta på allt annat som jag vill ändra på. I januari slutade jag äta kött efter skandalerna på eko gårdar mm så fruktansvärt. Jag kallar det fabrikskött, med oerhört lidande och ångest för djuren.
Nu i sommar har jag börjat äta lite viltkött och lamm och kött från en gård nära oss på landet. De lever och slaktas på plats, ingen hemsk transport till något slakteri. Jag har fullt förtroende för paret som driver denna fantastiska gård, som man får besöka och köpa direkt ifrån dom.
De tyckte att det är jättebra med kunder som ställer krav på djurhållningen.
Jag äter bara lite av det fina köttet på helgerna. Det är dyrt men så värt de, man äter med andakt.
Det enda som jag inte är nöjd med är vikten. Det är mest för hälsan skull, så nu blir det vikt väktarna igen. Det har fungerat förut så det är bara sätta igång. Jag behöver gå ner ca 12-13 kg och träna mera.
Sedan är det som med alkohol, gå ner är en sak men sedan ska man hålla vikten.
Nu ska jag ta en stavpromenad, det tar emot men det är bara att göra.

@Körsbärsblomman Ja, jag har inte gett mig den valmöjligheten. Det finns barriärer att riva mot konstruktiva val, så människors valfrihet är ofta begränsad och många jag möter ser sig gärna som offer, så även mina syskon. Men jag vill inte vara ett offer, jag vill röra mig framåt, och för det är det nödvändigt att jag bryter med självömkande och destruktiva människor, och dit hör mina syskon. Jag har gjort det nu, och det känns befriande och låser samtidigt upp andra möjligheter och förbättrar mitt liv.

Ibland är det bra att inte stagnera, utan att röra sig framåt, även om man känner sig hotad av en orosanmälan. Visst, det känns som en kränkning, har varit där två gånger, men det gick bra. Om ett sätt att leva inte passar ens jobb kanske man bör sadla om. Jag har genom handikapp fått kämpa för jobb på grund av ovillig vård och myndigheter, men efter en lång och krokig väg har jag insett att kampen för jobb är förgäves. Det får gå som det vill, även om tanken är väldigt ovan och bidrar till suget. Min tillvaro är ännu inte ordnad.

@Andrahalvlek skrev:" Generellt har båda döttrarna blivit väldigt trevliga och sympatiska människor och det gör mig genuint glad och stolt ❤️"
Såna här texter gör mig glad på riktigt för det finns något så viktigt i dem. Det handlar tror jag också mycket om hur du ser på andra människor AH. Du fokuserar på de goda egenskaperna. Noterar de andra, men verkligen konkretiserar och beskriver framgångar hos dina nära och kära. Även hos dig själv faktiskt. Jag tror att det är så bra!
Har funderat mycket på det eftersom jag har två tonåringar och själv har växt upp i en rätt grälsjuk familj. När man grälar konkretiserar man andras tillkortakommanden. Det blir väldigt tydligt vad som inte är bra. Vi är sämre på att berömma och konkretisera de bra sakerna i min uppväxt familj. Jag gör det med mina tonåringar. Ofta har det varit för att jag inte har orkat gräla, men det känns också så meningslöst. Det leder aldrig framåt och de slår tillräckligt mycket på sig själva ändå. Jag kan konkretisera och tydliggöra det de gör som är bra. Funderar ibland på om jag borde göra annorlunda - de är ju inte helt perfekta 🤔 - men de gör så gott de kan (för det mesta).
Nog om det, jag tycker du är alldeles fantastisk i hur du engagerar dig på forumet. Undrar ibland om du har dubbelt så mycket tid som vi andra. Du hinner suppa, höneblunda i timmar och skriva en massa långa inlägg. Haha, såg ju förresten att du kanske inte lagade så mycket mat 🤪, så där tjänar du kanske in lite tid.
Håller med dig om att det är lite tråkigt när folk försvinner, eller kanske mest när de har skrivit ett långt fint inlägg och får svar och sen inte fortsätter. Det är gripande historier ofta och känns riktigt tråkigt när de inte fortsätter, men du gör ett fantastiskt jobb med dina inlägg.

@Varafrisk Man kan säga att jag också jobbar med socialtjänsten. Jag är inte ensam, har min sambo också. Vet inte hur starkt mitt beroende är än. Är bara på dag nummer två. Så vet ju inte om jag ens behöver antabus 😁. Tänkte mer ifall att... Har du barn?

Kram

@Sisyfos Tack för ditt inlägg.

Ang AA så har jag funderat på att vara med on line. Har googlat lite. Är inte redo för fysiska möten. Jo, om jag åker väldigt långt hemifrån. Min hemkommun samt samtliga grannkommuner har jag arbetat i eller kontakt med föräldrar. Att träffa en förälder på ett möte känns bara så fel.

Ensamheten handlar mycket om relationer som har brutits eller förändrats på något vis. Gällande de vänner som jag har är de kanske de närmaste vännerna för mig men jag är inte det för dem även om vi är vänner det blir därför ofta jag som tar kontakten. Eller rättare sagt det är nästan alltid jag som tar kontakten. Jag har oftast varit den som tagit kontakten, initierat till saker och ting. Så jag kan sakna någon som hör av sig….

@sländan du gör verkligen rätt i att ta egen bil, man känner sig maktlös om man inte får bestämma själv, och vi har ju slutat dricka för att just återta makten över våra liv! 🌸

@andrahalvlek och @siyfos tack för klarhet 🥰
Igår lämnade vi det sociala livet och jag och min man spenderar sista kvällen ihop. Middag och hem ganska tidigt, passar mig. Nu kaffe och croissant (min franska drog) på terassen och ska gå och ta ett dopp. Idag åker vi hem. Jag börjar känna mig liiiite redo. Kram och njut av dagen!

@Fiktiv Har inte arbetat inom socialtjänsten men ofta kontakt med socialtjänsten i mitt arbete. Så när du nu berättar om anmälan gällande din vän så kan jag mer förstå den. Jag kan förstå att det känns som ett nederlag och att det är läskigt men det handlar mer om att hjälpa än att stjälpa.

Är du ensam med dina barn? Har du ett starkt beroende? Har du börjat med antabusen?

Kram

@Andrahalvlek skrev:"Sattva Nope, ingen bok. Än"
Vilken bra idé - du skulle verkligen kunna skriva en bok. Kanske en självhjälpsbok eller någon bok som visar hur livet från botten till livet kan se ut. Det är många som skulle vilja läsa och se att det går, men det är inte gratis. Du har så många tips och erfarenheter så det skulle kunna hjälpa många, och det är det du vill ❤️
💕 sländan

Dag 31. Oron och ångesten kan jag hantera via en fåtölj, filt och djupandning. Jag har nu verkligen insett att det släpper efter ett tag, faktiskt nästan lika snabbt som med vinet.
Så den självmedicineringen känner jag mig för tillfället skyddad ifrån. Tror som sagt det kommer att bli värre med behovet av raketbränsle när vardagen startar. Att dricka för att orka.
Men idag är idag, lever här och nu i semester ännu en vecka.

Igår var en märklig dag. Hade stunder när jag verkligen kände mig pånyttfödd och lycklig över nykterheten, och i dessa stunder kom nästan samtidigt starkt sug. På kvällens AA-möte vittnade en kille om exakt samma erfarenhet (han var fem veckor nykter). Vi fick åter repeterat den klassiska devisen:
När du mår dåligt - gå på ett AA-möte
När du mår bra - SPRING till ett AA-möte.
Dessutom påmindes vi om att sug kan kännas skrämmande men det är inte ett dugg farligt, så länge vi låter bli det första glaset. Så självklart, men så bra att få det inhamrat i skallen. Dessutom menade en kvinna (20 år nykter) att det vi känner som nyktra snarare är längtan efter alkohol, suget kommer först då vi har druckit det där första glaset, och DÅ är det ett farligt sug. Orden är viktiga, de får mig att reflektera inåt och det hjälper mig i min nykterhet.

Läste om att vikten att kommentera mer för att alla här på forumet (och kanske framför allt nya) ska känna sig sedda och mindre ensamma. Så känner jag också, men det känns övermäktigt. Läser i princip allt, scrollar genom "Senaste kommentarer" två gånger om dagen. Saknar funktionen som fanns förut med hjärtmarkeringarna jättemycket.

Önskar alla en fin start på en ny vecka.
Tro, Hopp & Kärlek

@Varafrisk Så som mitt liv ser ut just nu kan jag inte få en anmälan på mig. Kommer förlora jobb av visst slag. Vill inte säga mer än så. Sen hela känslan av att soc ska granska mina barn och mig som förälder känns som värsta nederlaget. 😭.
Ang vännen så förlorade hon sin man i en trafikolycka och skulle nu sköta allt själv med 4 barn.

@Varafrisk skrev:"Det är mer vanan....och då blir det en trigger."
Ja fy sjutton vad det har varit mycket vana för mig. Det handlar så mycket om att förändra sitt sätt att tänka också. När du bestämmer dig för att handla är du nykter och har ett val. Du kan välja alkoholfritt på konserten. Det är fortfarande lika festligt.
@Varafrisk skrev:"Nej, det handlade nog mer om att jag har svårt att stå ut med rastlösheten, oron, känslan av ensamhet."
Det handlar nog till viss del om att identifiera vilka känslor som man dricker på. De känslor som du beskriver ovan - det är de negativa effekter som jag får av att dricka. Det är säkert det här som gör det så svårt att bryta också. Från början medicinerar man något annat, men det kommer så mycket negativt på köpet med alkoholen och det medicinerar man också med alkohol. Det blir verkligen en ond cirkel.
Du skriver ofta om din ensamhet. Är AA helt uteslutet? För annars kanske du skulle kunna få stöd och gemenskap där. @Varafrisk skrev:" när motivationen tryter lita på disciplinen. När suget kommer lita på vad jag har bestämt..."
Det är en bra början. Tröttheten var nog min allra värsta fiende ändå -HALT (hungrig, arg, ledsen/ensam, törstig). Just när tröttheten kom och jag bara måste orka lite till, då handlade jag. Blev besatt av alkoholen som jag hade handlat och smygdrack = ingen vila.
När jag lät bli att handla kom vilan - men det tar ett tag tror jag innan man landar i vilan och kommer över den där rastlösheten som finns till en början. Den som ligger och skaver och grämer sig över att det inte finns nån alkohol. Att kunna vila är en av de stora skillnaderna för mig tror jag. När man är där på andra sidan vill man att alla ska komma med.
Första gången jag slutade hade jag försökt och tänkt länge att jag skulle lägga av. Jag var på en dålig arbetsplats med elaka damer, självförtroendet/självkänslan var i botten, jag vågade inte ens börja skriva på forumet för att jag visste inte om det skulle gå att hålla sig nykter. Och det gick ju inte. Jag höll upp några dagar, började igen. Jag hade inte uttalat att jag skulle sluta, men jag visste ju att jag ville. Sen hittade sambon min gömma och jag blev ”tvungen”. På sätt och vis var det en sån lättnad. Jag behövde inte förklara varför jag inte drack mitt helgvin. När jag hållit mig nykter ett par månader vågade jag skriva här. Vi var många härinne då som var på samma plats och det blev ett stöd. Jag fick ett antal nyktra månader då. Så nästa gång jag försökte visste jag att det gick. Det var ändå sjukt jobbigt och många misslyckade försök på vägen, men det går. Och varje nykter dag räknas. Fyll på din bok med framgång.

Hej! Vad skönt att du hittat en modell som fungerar! Jag gillar det du sa till sonen, att man inte behöver vin för att få fredags-feeling. Det känner jag är viktigt i relationen till mina barn, att visa att man kan njuta och fira utan alkohol.

Vaknade till dag 28 nykter idag, och har klarat 3 helger nykter det känns stort. Är också första semesterdagen och starten på det som ska bli min första hel nyktra semester sedan mmm någonsin skulle jag tro.

Hade en underbar helg var och hälsade på min bror med familj, var mycket lek och bus och god mat.. Jag drack inte senast vi träffades heller så de frågade bara om jag fortfarande inte drack alkohol och efter det var det inte några ytterligare frågor var så avslappnat och skönt, de andra drack väl något glas vin och någon öl men jag var otroligt nog inte sugen alls.
Min plan var att berätta om att alkoholen är ett problem för mig, men glömde bort det helt var så skönt att det kändes så naturligt och inte få några ytterligare frågor om varför osv nu misstänker jag att de vet eller misstänker ändå men ja var skönt att slippa tänka på det för 24 timmar och bara slappna av och njuta av trevligt sällskap och god mat :)

Idag är det dag nummer fjorton och dags att åka till jobbet för första gången efter några veckors semester. Skönt att inte behöva oroa sig för att åka fast för rattfylla.

@Renova Så roligt att höra från dig och att det går bra för dig med alkoholen. Bra jobbat!

@Andrahalvlek Jag vill bara att du ska veta att jag uppskattar de inlägg som du och alla andra skriver i min tråd. Jag är inte så bra på att uttrycka mig och skriva i andras trådar. Dessutom är jag rädd för att något ska missuppfattas och såra någon.
Kram på dig och lycka till på det nya jobbet!

@Torn Tack för tipset! Det ska jag testa att säga nästa gång 😊

@Andrahalvlek Håller med Gullranka, dina engagerade inlägg hjälper, hjälpte mig! Men att du orkar så långa o så informativa inlägg varje gång👍.
Jag vet aldrig riktigt vad jag ska skriva. Men antar att ett ord eller två är bättre än inget. Bara vittna om att det GÅR att bryta med det destruktiva, men att det inte kommer gratis.
🧚‍♀️💫🎈

@Tröttiz Hej, tack för ditt meddelande.
Det går upp och ner. Jag är väldigt trött men ser nog saker klarare än tidigare.
Min hälsa har tagit märkbart stryk efter alla år av medberoende och därför har jag inget val annat än att lyssna. Jag är tacksam att kroppen säger ifrån, förståndet verkar ju inte riktigt fungera när det gäller medberoendet.
Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva så jag skriver det rakt upp och ner: det är tufft men nödvändigt att sätta stopp tröttiz, för att överleva själv. Så länge missbruket är aktivt eller till nyktrande inte sker så bryts man sakta men säkert ner. Det finns ingen möjlighet till en frisk relation.
Stor kram och ta hand om dig själv.
/ Nora

@pappatill2 Det verkar helt klart vara ett beroende. Din sambo prioriterar alkoholen, det framgår tydligt av det du beskriver.
Hur mår du under hela?
Du får ta ett allt för stort ansvar med barnen, ekonomin osv. Var rädd om dig och ta hand om dig själv och din hälsa. Tillslut blir man själv utbränd när man tar allt ansvar själv, det orkar man inte hur länge som helst.
Med vänlig hälsning Nora

@Se klart Tack snälla, det värmer att höra. Kram

Hej!
Jag och min sambo har varit tillsammans i 9 år nu och har 2 små knattar som nu är 2 år (tvillingar)

Jag skriver då jag är orolig för min sambo och hens alkoholvanor och undrar om det är något jag ska va orolig över eller om jag bara överreagerar

Jag har alltid tyckt min sambo inte riktigt haft kontroll över sitt drickande tidigare, dvs hur mycket och när en gräns att sluta nås, men de senaste 4 åren och speciellt nu de sista två sen vi fick barn har hen börjat dricka varje dag, dvs 7 dagar i veckan

Nu är det så att min sambo dricker inte mycket och sig redigt full varje dag utan tar oftast 1 vinglas oftast ibland 2 varje dag. Men efter förlossningen med kejsarsnitt fick hen ont bra länge efter och det jag började reagera var när hen blanda sina smärtstillande med alkohol och sa att hen tyckte alkohol hjälpte bättre än medicinen. Jag förklara min oro och även att blanda alkohol och medicin och ville gärna hen skulle försöka sluta dricka varje dag. Hen sa då hen förstod och hen skulle göra det men det slutade alltid med att hen drack ändå. Hen dricker aldrig när barnen är vakna utan alltid på kvällen när de sover.

Det som gör mig orolig över att hen har ett beroende är just de gånger jag frågar om hen inte kan avstå sitt vin. Hen kan säga ja men gör det aldrig ändå. Hen är även sjukskriven och jag betalar de mesta hemma som hen inte har råd med men hen ser alltid till att ha råd att åka till systemet och köpa sina boxar vin.

Tycker det är jobbigt när vi får över vänner och hen tar fram vinet gärna och då blir de oftast mer än 2 glas utan då är de full som gäller. Och mina vänner känner inte till detta men tycker det är kul när hen super, blir ju aldrig aggressiv utan mer glad eller känslosam. Det jobbiga är att jag själv tycker de blir en triggar för hen när vänner bjuder in för alkohol tex ska du inte ha en shot till osv.

Sista nu är att min sambo blivit tröttare på morgonen, speciellt när hen druckit sent, är alltid jag som tar barnen på morgonen medans min sambo sover, och det är blivit som en grej att hen kan sitta uppe länge både själv och med vänner sent utan att känna att det är en morgondag med att barnen går upp tidigt, blir att jag får ta den delen helt enkelt.

Är detta ett beroende? Eller är det bara jag som är för överdriven. Vore skönt att veta andras tankar så jag kan lätta på denna oro

Mvh

@Kennie Hurra vad du är bra! Du resonerar väldigt klokt tycker jag. Kruxet för mig är att jag bara orkar vara strikt ett kortare tag. Det gäller mat och godis också. När jag kommer in i stressigare perioder kan jag överäta allt för att det synd om mig, sannolikt även dricka.

Så för mig är det bäst att det alternativet inte ens finns längre, då slipper jag förhandla med mig själv. Men jag tror att mitt missbruk hade eskalerat längre än ditt. Det är så skönt att det faktiskt funkar att bromsa i tid tycker jag, det borde fler göra. Innan riskbruket ens har blivit ett missbruk.

Kram 🐘

Tack @Gullranka ❤️ Att välkomna nykomlingar är ett bra sätt att påminna sig själv om vart man aldrig vill hamna igen. Det gör nästan ont i mig när jag ser att några har skrivit och inte fått ett enda svar 😢 Min välkomst-ork går i vågor, men det känns förstås mer givande även för mig om jag märker att det jag skriver uppskattas och att det sker någon form av utveckling, även om jag vet att det är skittufft i början.

Jag minns ju hur tufft det var, även om det idag mer är en vet-känsla än känn-känsla. Ungefär som med mina depressioner - jag vet ju hur dåligt jag mådde, men det är ingen känsla jag kan uppamma längre. Tack och lov.

Kram 🐘

Kan verkligen förstå att orken tryter när man är inne och hejar på så många nya som du gör, det är dränerande att försöka hjälpa och mötas av tystnad. Men vill bara säga att många av oss ju verkligen _blir_ hjälpta av ditt (och andras) engagemang, särskilt i början. Tänk att du är en del i så mångas fortsatta nykterhet, det är ju en svindlande tanke egentligen! Jag ska försöka bli lite bättre också på att hälsa nykomlingar välkomna också, det får bli ett av mina månadsmål för augusti. Kram 💜

@Fiktiv Jag tog antabus under två månader. Innan jag började hade jag något förhöjda levervärden, till början hände inget med värdena men efter ca sex veckor var jag tvungen att sluta. Klarade av att vara nykter ytterligare ett par veckor då jag hade vetskapen att antabusen fanns kvar i kroppen. Efter det har jag haft några nyktra dagar då och då. Jag blev verkligen ledsen när jag inte kunde fortsätta med antabusen. Det var verkligen en räddning för mig. Jag var väldigt trött av antabusen men jag tänker att jag även var trött pga jag hade druckit under en evighet.
Fick gå till rådgivningscentrum tre dagar i veckan och ta medicinen. Så för mig var det endast positivt!

Är du rädd att läkaren ska göra en orosanmälan? Och om hen gör en orosanmälan vad är du mest rädd för då?
Ang din vän så tänker jag att det måste funnits ngt mer som gjorde att psykologen anmälde?

🤗

@gladpålåtsas
Hej hur går det för dig? Lever i samma skräck sambo som dricker och blir otroligt elak.Det värsta är att ibland säger han dumma saker framför barnen… jag vet att det inte är ok och jag har slutat älska honom för länge sedan men så svårt att gå 😟 Jag vill vara glad och slippa tassa på tå,vill ju stå upp för mig själv visa att detta är inte ok! Även på ett sätt visa barnen att så här ska man inte bli behandlad av någon. Vad tänker dom? Ska dom i framtiden träffa någon som behandlar dom såhär skulle jag bli så ledsen och verkligen försöka tvinga dom därifrån

@gladpålåtsas
Hej hur går det för dig? Lever i samma skräck sambo som dricker och blir otroligt elak.Det värsta är att ibland säger han dumma saker framför barnen… jag vet att det inte är ok och jag har slutat älska honom för länge sedan men så svårt att gå 😟 Jag vill vara glad och slippa tassa på tå,vill ju stå upp för mig själv visa att detta är inte ok! Även på ett sätt visa barnen att så här ska man inte bli behandlad av någon. Vad tänker dom? Ska dom i framtiden träffa någon som behandlar dom såhär skulle jag bli så ledsen och verkligen försöka tvinga dom därifrån

@Onkel F Tänker att de kommer göra en orosanmälan då jag har barn. Det skulle knäcka mig helt om det hände. Vet att en vän till mig gick till psykolog pga depression och psykologen var tvungen att göra en orosanmälan då hon också har barn.

Blir så berörd när jag läser och inväntar själv att våga ta mod men så svårt… Stor lycka till. Så svårt att ta steget och verkligen lämna jag har funderar så länge och bestämt mig i huvudet men längre än så kommer jag tyvär inte

Blir så berörd när jag läser och inväntar själv att våga ta mod men så svårt… Stor lycka till. Så svårt att ta steget och verkligen lämna jag har funderar så länge och bestämt mig i huvudet men längre än så kommer jag tyvär inte

Behöver du fortfarande personer eller är du klar?
@JosefineB

@Se klart skrev:"Lärdom: jag bestämmer över mig själv."
Det har jag oxå precis lärt mig, efter en jobbig kväll i sommar när alla var berusade. Då har man som nykter ingen glädje alls av sällskapet. Jag var chaufför till min Man och 2 st till.
De tyckte nog att jag var tråkig när jag ville åka hem vid 22. Men jag stod inte ut längre.
Nästa middag med vänner tog jag en egen bil så jag slapp känna att jag förstörde för de andra. De fick ordna med sina egna resor.
Problemet är att alla ska åka hem tidigt innan de har druckit alkohol 😂 sedan vill dom inte åka hem längre när de druckit 🤪
Så skönt att bara åka hem när man vill
💕 sländan

@Körsbärsblomman Om du känner dig redo så kan du börja säga typ: Jag tog en vit månad för att jag märkte att jag mådde inte bra av alkohol. Nu mår jag så himla bra av att inte dricka alls så jag kör vidare tillsvidare. Då slutar folk tjata om att du ska dricka+ att din stolthet och ditt självförtroende ökar mer och mer. Man ska vara stolt för att man har klarat av att vara utan alkohol, och inte skämmas ett dugg. 😎

@miss lyckad skrev:"749:- för havskräftor"
Oj, det var nog det dyraste jag har hört talats om.😅 Det får bli annat käk.

@Andrahalvlek, så du har varit på Ven! Härligt! Whiskeystället skippar jag,😖 Men det ska tydligen finns en del annat att kika på, bla ett museum av något slag. Då får du ha det så bra på jobbet. ( du också Se klart)😍 Coolt med flera nyktra semestrar på rad avnjutna nu! Nåja, 2 st är ju trots allt ”flera”😎

Det blir antagligen en kraftig tillströmning av nya kämpar här vad det lider. Har för mig att det var så efter förra semestern i alla fall.

Kram

Funderar en hel del på alkoholens plats i samhället… Att den är så självklar i allas ögon och i nästan alla tillfällen. Samtidigt så är det så tabu och skambelagt att inte kunna hantera den.
Jag har under denna semester vara på en hel del middagar/sammankomster där alkohol funnits. Har testat de mesta ursäkterna (äter medicin, har jour, ska skjutsa dottern ikväll) och de godtas men den enda gången när jag bara tackade nej blev det ett väldans trugande…. Ska du inte ha ett litet glas ialla fall.
Tror det kan vara så att om jag ”frivilligt” avstår så väcker det kanske jobbiga tankar hos andra om att de nog också borde avstå (då de har ett riskmissbruk).
Jag blir i alla fall mer och mer övertygad för varje dag som går att alkoholen inte får plats i mitt liv. Jag har inte tid för all ångest, misär och bakfylla den medför!
Och by the way…. Jag har inte IBS (som jag trott i flera år), jag har bara hinkat alldeles för mycket vin för vad min mage kunde klara av.
Nu ska jag landa i tv-soffan och mentalt förbereda mig för jobb imorgon.

@VaknaVacker tack snälla 🌺
Bra att du har insikten, med den kommer man långt!
Jag har lovat mig själv att fixar jag inte att dricka kontrollerat, ja då får jag bli nykterist. Skum känsla men nu känner jag verkligen att det är helt okej. Ser så många fördelar med att inte dricka. Det som är synd är att nu har det blivit tydligt att många aktiviteter kretsar runt A. Så det gäller att ställa om livet. Men det är spännande!
Heja dig oxå 🤗❤

Hej Fiktiv,
Håller med onkel F. Det finns så bra hjälp att få inom vården. Ta den! Jag lovar att du inte kommer att ångra dig. För mig har det bara varit positivt, vet faktiskt inte om jag fixat det på egen hand. Tar man Antabus så får du regelbundet ta blodprov. För medicinen kan påverka levern.
Vill också säga att jag gick på beroendecentrum i grannkommunen. För det kändes mer bekvämt, mindre risk att träffa någon jag känner.
Ring redan imorgon ⭐

@Fiktiv Antabus är ett receptbelagt läkemedel med allt vad det innebär. Samma sak med Naltrexon och Campral. Om du känner att du behöver något av dem, tveka inte att söka hjälp! Jag har bara erfarenhet av Antabus, men det har varit en ovärderlig hjälp för mig. Vårdpersonal har tystnadsplikt, varför vill du vara anonym? Oavsett, lycka till med ditt arbete med alkoholen.

@pandis86 Hej! Hur gick det med ditt provsvar? Hoppas det gick bra! Jag är också gbp opad sen 7 år och började väl dricka strax därefter. Idag är jag fullfjädrad alkis men bestämt mig idag för att sluta. Kram

@Sisyfos @Tofu @Se klart Varmt tack:)

För någon vecka sedan så...jag tror det var Futurista eller om det var Lavendelblomman som frågade om någon vill hänga på resan med nyktra dagar? Jag tänkte att jag skulle hänga på för jag kände att det vore skönt att någon befann sig där jag befann mig men jag vågade inte riktigt. Eller var det kanske inte vågade utan var det mer att jag inte ville? Det var kanske så att jag ville dricka någon dag...och för min del så är det nog inte så himla mycket för mysets skull....ibland kanske det är mysigt....men nja..jag har nog druckit både för mycket och för länge för att det ska vara mysigt. Nej, det handlade nog mer om att jag har svårt att stå ut med rastlösheten, oron, känslan av ensamhet. Men det funkar ju inte. Det handlar ju om att stå ut. Fast det var nog av den anledningen som jag inte hängde på.

Nästan sedan jag gick på rådgivningscentrum första gången så har jag vetat om att jag behöver vara helvit men då hade jag svårt att tänka mig det. Men det har ju gått många år sedan dess och beroendet har blivit svårare därför tänker jag att helvit är den enda vägen. Jag tänker som så att om jag exempelvis har varit nykter i fem dagar och vet att jag får dricka den sjätte dagen då är risken väldigt stor att jag faller. Naturligtvis gäller det även min planering för denna veckan. Om jag klarar av att vara nykter fyra dagar och tillåter mig att dricka den femte ja då kan fallet bli lika stort. Anledningen till att jag planerade så var att slippa ha det där hjärnspöket som håller på hela tiden..dricka inte dricka...ja ni vet. Så om jag klarar fyra dagar då kanske jag är nykter även dag fem. Och...jag behöver egentligen inte dricka alkohol för att kunna gå på konsert..så är det inte. Det är mer vanan....och då blir det en trigger.

Givetvis är det så att det är jag och endast jag som kan staka ut vägen...ingen annan. När jag säger att behöver jag att andra ska tro på mig för att jag ska lyckas så menar jag nog att det vore ju inte konstigt om man ledsnade på den som fortfarande dricker. Idag är jag väldigt låg...och min känsla från igår...att nu så ska jag...den är inte lika stark idag...jag har inget jävlar anamma i mig idag...och har nog inte riktigt haft det på ett tag. Förnuftet säger mig att jag kan bli nykter lika väl som någon annan....men min tillit till mig själv...den är lite skavd. Så...det kommer bli en tuff resa! Behöver nog anamma vad Andrahalvlek brukar säga...det där var bara en känsla...och släppa den direkt. Som Nils van den Poel sa i sitt sommarprogram (läste det i en annan tråd minns inte om det var Futurista eller Lavendelblomman) när motivationen tryter lita på disciplinen. När suget kommer lite på vad jag har bestämt...dessa ord knycker jag också från den tråden. Men det var himla bra.

Nu blir det kaffe och knäckemacka och en bok därefter "Morden i Helsingör".

Kram till er alla som kämpar och till alla andra också:)

Någon som vet om man kan få hjälp med exempelvis antabus fast vara anonym?

Godkväll @andrahalvlek, även för mig drar det ihop sig till jobbstart (tisdag) men ska försöka vara småledig en vecka till eftersom jag småjobbat när jag eg skulle varit ledig. Så är mitt jobbliv just nu och det är okej. Jag minns ALV från när barnen var små- men lite för stora för alla attraktioner.. vi bodde i något konferens-hotell? och allt kostade en miljon eller iaf kändes det så. Vi hade ont om pengar och varenda semester var en prövning. Men vi hade mysigt. Låter som dina veckor varit bra, glad att läsa dina inlägg. Jag håller med om att det är svårt att hålla energin uppe inför alla nya som kommer (och går). Se till att behålla kraft till dig.
Jag kan tänka mig att aktiviteten ökar stort efter semestrarna, själv tycker jag ur nykterhets-perspektiv att det blir lite bra med vardag igen. Har inte haft något sug att dricka denna sommar alls, men vardagen- och morgnarna- passar mig fint!
Kram 🥰

Måste ändå säga att det känns bra denna första dag. Anmält mig till programmet. Plockat undan all vin o sprit. Plockat kantareller i skogen. Gjort en deliciös svamprisotto. Nu sippar jag på en kopp kaffe. Men... Tänken far ändå bort mot alkohol.

@tofu tack för det fina kloka inlägget här ovan. Det berörde mig starkt och gav mig mycket att tänka på! Kram.

Hej
Jag har själv inte så hemskt mycket erfarenhet av att dricka måttligt- eller det gjorde jag under många år men så småningom blev det oftare och mer.
Jag började min resa här den 6 januari 2020. Mitt mål var att vara nykter 3 månader för att få en omstart. För mig är rädslan kring vad alkohol skulle kunna göra med mitt liv alldeles för stor, jag vill inte dricka mer. Vill verkligen inte.
Men det finns många sätt att förhålla sig, testa dig fram men börja med de där tre månaderna så kan du känna efter efter det?
Välkommen hit!

Hej!
Jag kan varmt rekommendera ett uppehåll, precis som Amanda skrev. Jag har nu klivit över tre månader och inte druckit EN droppe, fast jag nu "får". Det är det absolut bästa jag har gjort. Rensar kropp och själ, fått tillbaka sömnen, blivit gladare, ser livet med nya fräscha ögon, längtar INTE tillbaka när jag var bakis var och varannan dag. Jag har ätit Antabus större delen av tiden. Det har varit min räddning, för i början var det tufft. Bryta invanda rutiner och massor av tid! Kändes först lite skämmigt men det struntade jag i.
Stort lycka till med nya livet ⭐❤

@Renova låter som att det går bra för dig ⭐ Härligt!
Jag ska också försöka hitta min balans men har inte tagit det där första glas vinet ännu ... Har nollat över tre månader nu. Är sjukt stolt! Trodde aldrig det skulle gå. Har iof "fuskat" och ätit Antabus mesta delen av tiden. Min räddning men nu är jag lugn och har inte sug efter a.
Bästa är ju att vakna fräsch och äta en god frukost 🥖🍪🫖
Ha en fin fortsatt fin söndag ☀️🌺

@Andrahalvlek Har faktiskt undrat om du skriver "live" varje gång du skriver till nya, eller om du har en grundtext som du klistrar in o ändrar lite i utifrån personen. Förstår nu att du skriver "live" varje gång. Jäklar, att du orkar💪. Men förstår också att du blir dränerad när det engagemanget bara rinner ut i sanden hos mottagaren.
Ladda gott inför morgondagen! 😍💫🧚‍♀️

@Strulan65 Klokt att bromsa, och strongt att du klarar av att göra det, som vård-anställd i de tider vi lever i… Du har hittat din väg 😊

@Sisyfos Tack 😊 Just i början är utmaningarna inte så lagom, utan rätt överväldigande. Men ett par månader in i gamet kommer utmaningarna ligga på en nivå som förhoppningsvis håller mig alert och intresserad. Jag är en sådan där som fort blir passé om jag inte är litet lagom nervös… Egentligen kanske jag inte skulle ägnat så mycket av semestern åt jobb, men en god grundstruktur kommer spara mig åtskilliga timmar planeringstid varje vecka sedan under terminen. Så jag investerar egentligen i min framtida stressnivå 😊

@Andrahalvlek Jag har alltid älskat hösten, just för att det ger en känsla av nystart, nya möjligheter och utmaningar. Även under åren jag varken gick i skola eller jobbade i skola nalkades jag hösten med ivrig förväntan. Jag har mött få som är lika förtjusta i hösten som jag. De flesta brukar gilla våren. Jag ger inte mycket för våren. Den är ett race mot klockan för att knyta ihop alla lösa ändar och manglad, tumlad och tilltufsad kräla över målsnöret till semestern 😂 Lycka till med återerövrandet!

@Torn Ven är jättefint! Som en sandö som bara har rest sig ur havet. Vi har cyklat tandem där och gjort studiebesök på whiskydestilleriet. Men det sista intresserar ju dig föga 😉

Självklart kan jag fortsätta suppa även i augusti. Sommaren är inte slut för att man börjar jobba. Jag har ingen söndagsångest alls faktiskt, det känns helt okej. Man kan inte ha semester jämnt och jag har haft fyra bra semesterveckor, eller tre åtminstone för den fjärde sjuka hade jag gärna sluppit. Men nu blev det så och det är okej, okej, okej.

Jag ser fram emot att åka TILL jobbet och börja hänga med mina kollegor till vardags. Först är det en massa sommarvikarier som jag behöver snabblära känna och sen kommer de andra tillbaka på löpande band. Och jag ska sakta fasa ut mitt nuvarande jobb och börja jobba med något helt annat och det ska bli SÅ roligt 😍

Jag tänker också ta ut fler semesterdagar i anslutning till helger i aug-sep. Mina chefskollegor väljer att vara borta i sex veckor i sommar, men det kan inte jag eftersom jag måste attestera löner. Men jag kanske kan vara ledig tex tor-fre kommande vecka om jag blir klar med det jag ska göra och om vädret ser ut att bli bra igen.

På mitt nya jobb blir jag mer bunden dagligen, det är nackdelen. Just nu gör jag lite som jag vill förutsett att jag gör det jag ska, och jobbet har olika tydliga jobbcykler. Mitt i sommaren går det inte att påbörja något helt nytt.

Kram 🐘

Åh Ensam ❤️ Tråkigt att höra att all denna fantastiska utveckling leder till ångest… Utvecklingskris, tänker jag. Man pratar mest i de termerna när det gäller barn och ungdomar, men nog går vi vuxna också igenom utvecklingsfaser vars takt och intensitet lämnar oss vilsna och sökande. Definierande variabler i livet ändras och man undrar Men, vem ÄR JAG nu och vad är egentligen meningen med allt när inget är beständigt? Finns det alls någon mening, eller är det något jag bara inbillar mig för att… Ja varför? Jag är också där nu, i den existentiella krisen. Men jag har varit med tillräckligt länge, genom tillräckligt många stora livsomvälvningar för att ta det med ro, i vetskapen att ”the big picture” klarnar så småningom. Plötsligt skingrar sig den grå dimman och man ser meningen med allt klart och tydligt. Tills dess får man förankra medvetandet vid små, vardagliga, beständiga detaljer och vila i det. Min turkosa muminmugg fin. Min filt är mjuk och go. Jag gillar spaghetti med ketchup. Svårare än så gör jag det inte för mig själv just här och nu 😊

Torn om du åker till Kosteröarna, så är skaldjuren svindyra. 😬..749:- för havskräftor, och snäppet mindre för räkor. Mina barn köpte till mig utan att jag visste om det, för att jag var barnvakt. Dom smakade bra, men inte godare än för 249:- som dom kostar hos mig. 🤗🤗

@FinaLisa tack snälla ❤
Ja det känns verkligen bra i livet just nu. Hoppas det går bra för dig oxå 🤗☀️🌺

@Andrahalvlek tack för både pepp och tips ❤ Det är ju rätt spännande det här, när man ställer om livet. Mitt fokus nu är att hitta på roliga och energigivande aktiviteter. Det blir så tydligt att mycket snurrar runt alkohol. Börjar min semester del 3 imorgon, ska boka kajak och ev ta en sväng upp till fjällen. Nu ska livet levas 🥳
Önskar dig en riktigt härlig söndag 🤗☀️

@Andrahalvlek Så du börjar jobba igen på måndag! Jäklar vad fort tiden går, jag tycker det var alldeles nyligen du gick på semester.🥰 Jag kollar vädret och regnradar ganska ofta. ( skadad av mitt fiskeintresse😅) och tänkte på dig när jag såg att det drog över riktigt mycket regn i trakterna av ALV när du var där. Härligt att du kunde hålla ett gott humör trots allt, och att det blev lyckat!

Du får väl fortsätta att paddla SUP när tillfälle ges. Augusti har ju just börjat. Vi ska åka till ön Ven på tisdag, cykla runt lite och käka god mat. Jag verkar ha fått dille på att åka till olika svenska öar som jag aldrig har varit på i år.😂 Det måste vara nykterheten som har fått mig att vilja upptäcka nya ställen. På Torsdag blir det antagligen en fisketur till Kosteröarna.😂

Kram

Hur mår du? Skriv oavsett. Vi finns här ❤️

Kram 🐘