Senaste kommentarerna i forumet

Tack snälla ni! 💗 Ja någon form av fysisk träning för att uppnå samma ”urladdning” skulle nog behövas... ska försöka ta tag i det... är tyvärr inte så uthållig med att hålla i med sådant, ger så lätt upp och slutar träna när man gjort det några veckor. Ironiskt nog är jag väldigt ihärdig när det gäller att få dricka, gör allt för att smussla, bota hemska bakfyllor och hitta tillfällen att dricka. Sjukt. Jag börjar så sakteliga känna ett litet sug, jag kommer troligen inte dricka än på ett tag- har vare sig möjligheten riktigt eller tycker att det är värt det. Men när den där soliga eftermiddagen kommer när det ”är tillfälle” så kommer jag troligen göra det. Sjukt nog dricker jag allra helst själv, ensam hemma. Strosar runt, nätshoppar, fyller på glaset gång efter gång och ”unnar mig” att släpp allt för en stund, drömma mig bort liksom. Hatar att jag älskar det så mycket, det är så härligt om jag ska vara ärlig. Varför minns jag den känslan så mycket bättre än den där fruktansvärda bakfyllan och ångesten efter en riktig snedfylla....? Jag är hopplös

Måste medge... Pausen höll inte. Jag är så besviken på mig själv!!! Samtidigt som jag är de jämt när jag dricker, och när jag inte gör det överväger jag att ta en resa till bolaget.
Jag bröt mitt löfte och åkte och köpte en dunk vin i torsdags, lördag var den slut. Igår köpte jag en till dunk men på 1,5 liter.
Nu sitter jag här och frågar mig själv vad F*N håller jag på med? Hur ska jag bryta detta mönster? Jag vill, men hur fan ska jag gå tillväga? Jag är så rädd, just nu känns det som att rädslan för att ta en paus är den som gör att jag fortsätter...
Visst, jag är inte redlös när jag dricker, jag "däckar" inte, jag kan fortfarande vara relativt "normal" men samtidigt är det ju skrämmande. Det är ju inte så här jag vill leva. Hur ska jag lösa detta?
Jag blir rädd eller bara uttråkad men främst rädslan, då hjälper vinet och tar bort det. Men samtidigt så mår jag så dåligt när jag väl gjort det, för då står jag där igen.... Klankar ner på mig själv, vafan håller jag på med?!?

@Sisyfos Vet inte hur mycket jag gömt... Vinglasen lite här och var. Vinboxarna där min man frågat: Är den redan slut? Jag: Nej den har jag ju haft så länge, flera veckor.. Eller: De var ju personerna vi bjöd på middag som drack så mycket. Fast jag innerst inne vet att det är långt ifrån sanningen. Hur blev de så här? Försöker reflektera och tänka igenom allt.. Jag har gått från att vinet blev gammalt för att jag inte drack det så det behövde kastas. Till att idag snitta på 8 l i veckan kanske?

Tack AH för bra tips! Ja, att bli arg hjälper ju inte... Och inte heller att gå undan o låtsas som ingenting. Ska försöka vara tydlig med att om samarbetet ska fungera kan hon inte ta kommandot o freebasea. Hon vet ju inte ens studentens kursplan eller lärandemål, och verkar inte ta dem på allvar heller när jag försöker förmedla dem...

@Farzan Skönt att inte jobbet är förknippat med alkohol för dig. Bo på hotell och äta affärsmiddagar brukar ofta vara förknippat med just alkohol. För mig i alla fall.

@Sattva En sak till. Jag har väldigt svårt för kollegor som gnäller. För en del är det liksom livsluft. Jag får ståpäls av obehag och vill skrika på dem. Tills min psykolog sa ”tänk att gnället egentligen är uttryck för engagemang”. Och sen rådde hon mig att bjuda in personer som gnäller i leken. ”Du får ansvar för det här, och det här är dina ramar”. Funkar ibland. En del bara gnäller men tycker att ”någon annan” ska fixa.

@Sattva Tydlighet är viktig, både uppifrån och från din sida. ”Om vi ska samarbeta på ett bra sätt vill jag att vi gör så här xx. Mitt uppdrag är yy och ditt uppdrag är zz. Är vi överens?” Framhåll att du gärna diskuterar, men att hon inte kan ha en åsikt om allting för då drar allt ut på tiden - och hon får inte gjort det hon ska göra. Man kan vara tydligt utan att vara otrevlig. När du väl har varit tydlig kan du referera till det varje gång hon ”återfaller”. Så skulle jag ha gjort.

@fredde-s Välkommen tillbaka! Du vet tydligt vad du vill uppnå, och jag tänker att den bakfylleångesten inte är värd kvällarna på krogen, eller? Du måste hitta andra sätt att ha riktigt roligt 🤩

Kram 🐘

@Andrahalvlek 🥰

@Sisyfos Tack! Nej, jag får verkligen inte ut något av drickandet längre mer än ångest. Mina värden är bra för övrigt så mest troligt är det abstinens/ångest. Ett annat bekymmer är att jag knappt kan sova, varje gång jag är på väg att somna så börjar hjärtat rusa, har någon varit med om det innan?

Sist höll jag uppe i 2 veckor..

Tack för fint svar 💞

Hej Alla...!

Mitt första inlägg i detta forum var i början av 2011, dvs mer än tio år sedan. Under den perioden har jag haft två längre uppehåll, på nästan 2 år vardera. Och ett tiotal uppehåll på 2-3 månader. Ett tämligen tydligt mönster med andra ord.

Och det kanske bästa, varannan vecka har alltid varit helt vit, utan undantag, då jag har haft barnen hemma då.

Jag har under mina längre uppehåll lärt mig hur jag mår bra och har kul utan alkohol, så vardagen utan konsumtion är inte konstig eller främmande. Jag vet att jag mår bra över lag, men även hur när jag mår som bäst också får känslan av att jag borde festa.

Men som sagt, nu skriver jag här igen.

Mina perioder med alkohol handlar mycket om att gå på krogen och äta ute. Jag börjar tidig kväll med mat och öl, och fortsätter sedan till sen natt med olika barer och restauranger. Inga problem att gå ut flera dagar på raken. Jag hamnar aldrig i några problem, men bränner så sjukt mycket pengar på krog och taxi...

Men det är inte det värsta. Det är bakfyllorna och ångesten. Jag dras med sån galen bakfylleångest, svettningar, handlingsförlamning, osv. Det tar alltid 2 dagar av panik, och över en vecka att bli helt återställd efter en fylla.

Så, ett nytt uppehåll. Efter förra krogrundan fick jag den klassiska känslan "aldrig mer", och den sitter fortfarande i. Nu startar jag en ny period, och skriver här både för att få motivation, och få ventilera lite.

Dag 15 idag.

Kram och kärlek

Och det är Admin Magnus som retas med mig genom att lägga in Seabee som profilbild :-) Jag tro han blev så avundsjuk på mig när han fick veta att jag minsann flugit med en sån :-)))
Men jag svävar ju ofta ute i det blå så det är väl ok :-))))
Och nej !! Jag tar inte illa upp ! Skämt är alltid välkomna !

Hallå ?

Påfrestande kollega.
Helt off topic från alkoholen. Har en nära kollega som jag har så svårt för. Det brukar gå bra när vi inte måste samarbeta. Nu närmar sig en period när vi måste det. Jag har huvudansvaret för detta projekt, men hon lägger sig i allt möjligt som faktiskt inte är hennes att ha en åsikt om. Hon är väldigt stark i sina åsikter. Detta stör mig enomt. Känner att jag blir arg o irriterad. Detta projekt återkommer med jämna mellanrum o det är samma visa varje gång (handlar om att student kommer. Jag är den enda studenthandledaren o HAR huvudansvaret men hon anser uppenbarligen något annat?). Detta ger mig stress!!
Har inte pratat m chefen om det. Har sett det som att det är något som brister hos mig. Men det kanske är så att det behöver klargöras "uppifrån" hur rollerna ska fördelas?

Hej. Drack tyvärr lite på förmiddagen på lördagen. Är på resa nu och har hållt mig helt nykter sedan lördagen, så snart är i alla fall 3 dagar nykter avklarade. Förutom ångest så har jag klarat mig helt utan abstinens än så länge. Håller tummarna för att det fortsätter så.

Är borta tom fredag kväll, så nästa helg blir första stora prövningen. Jag har ingen alkohol hemma så målet är att inte ta mig till systemet på lördagen. På så sätt blir även söndagen nykter. Vi alla får kämpa på 💪😊

Välkommen tillbaka! Var snäll mot dig själv och försök att vila, promenera och äta bra mat. Tänk att du beter dig mot dig själv som du skulle bete dig mot en god vän som mår dåligt. Imorgon mår du lite bättre, och sen mår du sakta lite bättre dag för dag. Skriv och läs mycket här på forumet.

Kram 🐘

Det enda sättet att reparera är att göra annorlunda tror jag. Ord betyder inget utan handling. Och handling tar tid. Det har du gott om. Typ hela livet framför dig. Om man börjar där i handlingen och också äger och ansvarar för sina misstag. Då tror jag man kan komma långt i reparationerna.
Att börja med att förlåta sig själv. Annars är det lätt hänt att projicera sina egna negativa tankar på andra och känna sig anklagad och misslyckad.

Nu vet du det. Just det som du gör nu att reflektera över känslan som kommer efteråt är klok tror jag. Mer sug. Ja, då vet du det. Om man har haft de här problemen (och även annars) är det bra att reflektera över vad som händer i kropp och knopp. Alkoholen fyller ju nån funktion, täpper igen ett hål, skapar energi, lugnar tankar etc. Att lära sig leva med sig själv utan är viktigt och nyttigt. Du är på god väg!

Bra att du kommer tillbaka!
Jag är ingen expert på abstinens men det du beskriver låter väldigt likt vanlig ångest. Men man ska vara vaksam. Det finns information (fakta) här på alkoholhjälpen tror jag.
Hur står det till med dina värden i övrigt? När man druckit så länge och mycket som du har gjort är det lätt att få olika brister.
Alkoholen får effekter på både kropp och knopp. Hur länge höll du upp sist? Du har verkligen allt att vinna på att lägga av en längre period. Det kändes i dina inlägg som att du verkligen inte verkar få ut nåt av det längre. Då är det hög tid att sluta. Välkommen tillbaka!

@Sattva skrev:" Ta ett steg tillbaka så att jobbet inte tar för mycket energi..."

Håller med Sattva! Ta inga förhastade beslut. Försök att backa så mycket du kan och låta andra ta sitt ansvar. (Om du inte är vd förstås, då måste du ju agera.) Om du kommer på bra förändringsidéer i stort och smått så ska du presentera ett förslag till 100 procent, se till att få klartecken från chefen, och sen bara köra. Men just nu ska du ägna mesta energin åt att må så bra som möjligt. Och jag vet att jobbet är en del av det, men genom att medvetet ge jobbet en lägre prio just nu så kan man ändå lyckas att verkligen känna ”som de håller på, som yra höns - jag vägrar springa runt i den flocken.”

Kram 🐘

Ja ibland kan man snurra in sig i tankar. Jättejobbigt att känna att man inte räcker till på jobbet. Om jag ska ge ett spontant råd, så tror jag att du ska vänta ut läget lite. Både gällande corona och din egen rehabilitering. Som jag har uppfattat dig har du en otrolig förmåga att sammanfatta en situation, vända o vrida på perspektiven, och lyckas alltid hitta något positivt i alla lägen. Nu har jag ingen aning om vad du jobbar med, men jag tror på dig och din kapacitet!
Sedan kanske verksamheten i sig har nåt som inte fungerar, och då är jobbet ev inte för dig. Men vänta o se. Ta ett steg tillbaka så att jobbet inte tar för mycket energi...

Du är bra!!!!!Du är fullt tillräcklig precis som du är!!⚘🌼🌷😍

Klart du ska vara stolt Sattva! Det är ju heller inte en känsla man fick så mycket av när man drack. Just stolthet. Det är rätt angenämt.
Intressant med din godiskänsla. Minns den där känslan av när vinet var slut. Nån gång när jag var tillräckligt desperat kom jag på den geniala idén att jag kunde ”låna” av mina föräldrar fast de inte var hemma. Typ 30 min enkel resa med bil. Å sen skulle det såklart återställas. Det finns ingen stolthet i såna ögonblicksbilder.

Ja, just det där att inte skämmas, inte känna att det syns rakt igenom vilken hemligt skamfyllt liv jag lever, tror jag är jätteviktigt! Ta plats i sig själv, i sin kropp!

Det är klart att du ska vara stolt!!!
Utseendet förändras till det bättre, men framför allt utstrålning och hållning tror jag. Vi behöver ju inte gå omkring och skämmas och "gömma oss" längre.
Rakryggade och stolta med klar blick och hy, samtidigt ödmjuka och omtänksamma.

Om jag möter en riktigt attraktiv snygging idag så kommer jag nog att i hemlighet undra - är det en av er?

Kram!🧡

Tack!
Du har rätt Torn. Acceptera och släppa.
AH, lika rätt har du. Vissa saker får man träna mycket på.
Och Sisyfos, ja vi kan enas!

Dagen börjar med djupandning. Nej, inte på grund av pipande apparater, det är tyst och lugnt än så länge. Det är därför jag gillar tidiga mornar.
Tankarnas terrorism. Bengt Renanders liknelse med en tornado av tankar är bra.
Andas för att vara här och nu. Här och nu är bra. Jag sitter i en skön fåtölj i mitt underbara hem, en plats där jag mår bra, skriver här, också en plats där jag mår bra och där jag får hjälp att må ännu bättre. Min viktigaste plats för att bli nykter.
Så sugs jag ut i virvelstormen av tankar igen. Det var ingen bra dag på jobbet igår - heller. Vad f*n ska jag ta mig till? Vad ska jag göra? "På pappret" är det ett drömjobb. Men, jag får inte till det. Hur mycket handlar om hur jag hanterar "allt", min inställning? Hur mycket handlar om att ingenting är normalt i coronatider? Hur mycket handlar om att jag fortfarande är så förtvivlat trött att jag har svårt att "ha koll"? Hur mycket handlar om att jobbet kanske inte är det rätta för mig iaf?
Ja, idag har jag ångest, stark ångest. En känsla som är "perfekt att dricka på". Men ... jag kan inte ens det, jag har inte lärt mig att stå på huvudet än...
Tillbaka till här och nu. Jag sitter fortfarande i morgonrocken när jag borde vara påklädd och klar att åka.
Ups and downs. Det växlar fort i början. Höga berg och djupa dalar. Känna tillit till att det planar ut med tiden, eller att jag kommer att få "muskler" för att klara att vandra över de höga bergen och genom det djupa dalarna utan att det känns lika ansträngande.

Tänker på er, mina vänner här. Så många som har det tuffare än jag. Jag har det ganska bra ändå. Tänker också på alla som lämnat. Jag hoppas, vill så gärna, att de hittat en annan väg bara och mår bra. För tanken att de fortfarande är fast i träsket gör ont.
Med det i tanken - Jag har det helt okej!
Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram!🌸🌸🌸