Senaste kommentarerna i forumet

Du behöver verkligen träna på ditt tålamod ? Jag lovar dig att ork och energi kommer tillbaka med råge när din kropp och hjärna har läkt alkoholskadorna.

Med din intensiva personlighet kommer du att bli som en Duracell-kanin - även utan alkohol i tanken. (Fast jag vet att Duracell är ett batteri så liknelsen haltar lite).

MEN, och det är ett viktigt MEN, du måste hitta sätt att pausa din intensitet för annars kommer du att springa in i väggen gång på gång på gång. Du behöver lära dig mini-pausa dagligen och total-pausa när det svajar rejält. (Det senare brukar jag kalla ”dra i handbromsen” och det brukar jag få göra någon-några gånger per år.)

För mig har djupandning varit en gamechanger. I kombo med sångmantra, yoga eller på skogspromenader. Med hjälp av andning och medveten vila dagligen ser jag till att mitt hamsterhjul har ett lagom och hållbart snurrtempo.

Kram ?

Jag mår verkligen bättre utan alkohol. Det är sanningen, även om jag glömde det i helgen.
Finns inget gott att söka efter på botten av ett vinglas.

..... Igår. Underbart väder och jag var ute på två långa rundor. Äntligen fick jag min varma choklad samt ostmacka serverad vid en frusen sjö i strålande solsken. Härligt!

Jag har funderat en hel del på Torns kommentar att det har gått snabbt för mig att hitta ett mycket större välmående i livet. Jag tror att det beror på att jag startade en process redan i januari 2020, alltså för drygt ett år sedan. Hela förra året så satsade jag mycket mer på träning, att äta nyttigare samt stresshantering med hjälp av ljudböcker/meditation. Dessutom så slutade jag med snus samt drog ner på kaffe till ett minimum. Snacka om att börja i fel ände.... alkoholen skulle givetvis haft prio 1, men det klarade jag aldrig av.

När jag nu 2021 äntligen klarade att vara nykter en tid så tror jag att jag stod på en väldigt stabil grund som gjorde att förbättringarna kom snabbare än de gjort annars. Dessutom är det lugnare på jobbet under vinterhalvåret, så mindre stress gör mycket för återhämtningen. Lugnt på hemmafronten också. Många på detta forum lever i en verklighet som är bra mycket tuffare än min så deras kamp är så mycket svårare.

Hoten som jag ser framför mig är:
Ökad stress på jobbet
Våren/sommaren, då gror min alkohol-gen som ett ogräs i min kropp och vill ha näring.
Någon större händelse som jag inte orkar tackla mentalt.

Tack för respons Torn och Se klart.

Ha det gott därute, så hörs vi. /

Också ett härligt inlägg. En "syster" med lika djupa tankar som jag, kanske lite röriga och jobbiga emellanåt men ändå tankar som då och då leder till nya kloka insikter. Jag ser många meningar jag fastnar i som flashbacks från egna inlägg, mycket bra saker.

"Vara här och nu... ...andas in och ut, slappna av"
"What you resist persist" (kanske det viktigaste av allt)
"Lat är fortfarande bättre än att vara full"
"Mycket har hänt de veckor jag varit nykter. Mycket mera kommer att hända. Vila i tanken om att jag inte vet"

"Riktningen är ett nyktert liv" ...ja där kanske jag kan tänka att den riktningen behöver bytas ut så småningom. Missförstå mig rätt, inte att du skall byta ut att var nykter, men att, när tiden är inne, välja en annan riktning som kan bli ett annat fokus än nykterheten och att "inte dricka".
Om du är som jag på det sättet också så kanske du känner att den där frågan är så stor nu. Vad ska bli min mening, min nya riktning i livet nu. En sån mening måste ju vara så bra på alla sätt. Stor, betydelsefull, allsmäktig.
Försök att inte tänka så stort. Välj nått litet, nått du vet att du uppskattar i vardagen. Laga mat, plantera blommor eller kanske måla. Prova om nått litet kan växa.

Kram

Skriv!!!
Hoppas allt är väl!

Tänker nu när du så smått smakat a igen...
Fortfarande glad i din nykterhet?

Lögner tillhör missbruket, ärlighet tillhör nykterheten.

Du måste prata med din man, berätta hur illa det faktiskt är och vilket stöd du behöver av honom. Kan du ärligt inför oss uttrycka att du är alkoholist så har du slutat stoppa huvudet i sanden - och det är svinbra. Men för att lyckas med detta så måste du vara ärlig mot din man och kräva att han stöttar dig. Genom att inte ha alkohol framme, kanske till och med vara nykter ihop med dig första månaden etc. Den första tiden är man så skör, så det är viktigt att man inte utsätts för frestelse och prövningar.

Vad är det värsta som kan hända? Att han blir arg och skriker på dig? Att han vägrar vara nykter ihop med dig? Att han säger att han vill skiljas? Hur illa det än kan gå så är det nog tyvärr nödvändigt. Att bli nykter är inget man klarar helt på egen hand. Man måste ha stöttning i någon form. Av forumet, av närstående, av AA, av beroendecentrum etc. Något stöd måste man ha.

Kram ?

..och en sak som jag undrar är om du tidigare druckit periodvis eller om det varit utspritt på de flesta dagar?
Jag har läst/hört någonstans att man kan trigga ett periodiskt drickande genom att ta uppehåll utan att reda ut vad som ligger bakom själva drickandet.
Du skriver att du fick ett återfall och drack i fem dagar - var det mer intensivt än hur du brukar dricka?
Tänker att du såklart måste vara vaksam så du inte utvecklar ett periodiskt missbruk som verkar vara mycket mer intensivt under aktiva perioder.
Är det någon som vet mer om detta?
Stort lycka till med allt!

Har tagit ledigt några dagar för återhämtning och möjlighet t nyktra dagar.

Inget inbokat idag mer än promenad, läsa och äta bra ev se ngt avsnitt av ngn serie i repris.

@Torn ..vet vad du tycker...det är solklart??Tack?
@FinaLisa Tack?
@Miss Mary Poppins Tack?

Kram?

Då slipper jag iaf ens fundera på saken. Konstigt hur man har sådan vriden bild av ruset. Vi tror det är något helt magiskt ?? Men man blir bara full! Bra ord det där med "full!!!"

Nu har du testat. Inget för dig. Vi går framåt. Punkt!

?????

Du är och förblir en i gänget. En dag "fattigare" men en viktig erfarenhet rikare.

Vandringen fortsätter, idag är en bra dag att vara nykter.

Kram ?

Såklart, kom igen??

Har varit sjuk i två veckor. Hängig, förkyld och trött.
Klarade inte av tristessen och känslan av att alla de positiva vinsterna med att inte dricka försvann genom sjukdomskänslan. Drack vin i helgen. Inga stora mängder men det var ju inte vad jag planerat. Känner mig misslyckad och som om allt är förstört.
Det enda som var positivt var att jag passade på att känna efter hur jag egentligen upplever ruset. Det är inte speciellt kul alls. Blir bara avtrubbad och jättetrött.
Så jag fortsätter med er alla. Kan inte rekommendera alkoholintag om någon liksom jag glömt bort upplevelsen.
Nu är jag iallafall frisk och nykter.
Får jag fortsätta med er?

Kram Pixie

Det snurrar mycket där uppe i skallen nu. Var ska jag börja?
Allt som händer i mig, allt som jag hört eller läst senaste tiden. Framtid, dåtid, här och nu. Tips, råd och tekniker. Nederlag och framgång.
Nykter och må bra.

Igår när jag la mig försökte jag verkligen vara här och nu, känna hur kroppen var tung, sjunka ner i madrassen, andas in och ut, slappna av. Låta tankarna komma och gå. Jag har haft en riktigt bra och skön helg. Ändå så fanns där en riktigt ettrig och envis tanke. En tanke som fortsätter envisas nu på morgonen.
"Det här är inte hållbart, så här funkar inte att leva i längden"
Okej, hjärnan är kroppens alarmsystem vars huvuduppgift är att varna för faror, hjälpa oss att överleva.
What you resist persist.
Tacka för tanken/varningen. Välja en ny positiv tanke.
Ja, det är ju sant. Även om jag mådde bra och kände mig lugn och tillfreds igår så är det inte hållbart i längden att leva så. Att "vara lat och göra ingenting". All den tid, massor av timmar sammanlagt, som jag lägger på att vila, lära mig bara vara, hänga i soffan och lyssna på podd, tillåta mig att känna all tidigare uppdämd trötthet, låta den komma. Allt för att hålla mig nykter. Nej, så kan jag inte leva. Det funkar inte. Tack för tanken!
Jag har ingen aning om vad jag ska göra istället, hur jag ska få fart på mig själv nykter. Men, det finns INGEN anledning att ta till flaskan redan nu, bara för att jag ser en risk att "jag kommer ändå att göra det" när jag lackar ur på min egen lathet.
Lat är fortfarande mycket bättre att vara än full. Mycket har hänt de veckor jag varit nykter. Mycket mera kommer att hända. Vila i tanken om att jag inte vet, att ingen vet, hur framtiden kommer att bli. Jag kan välja riktning men jag kan inte bestämma vad som kommer att komma.
Riktningen är ett nyktert liv. Jag fortsätter att göra vad jag kan och vet funkar just nu för att hålla mig nykter. Skit samma att det inte är hållbart i längden! Lita på att någonstans runt kröken finns fler verktyg och nycklar som kommer att hjälpa mig.
Det här kommer att bli bra. Nej, det här ÄR bra.
Livet är här och nu. Just nu mår jag bra - alltså är livet bra.

Släpp taget!

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Dags att starta dagen.
Utan att ha en aning om vad den kommer att innehålla så vet jag att idag är en bra dag att vara nykter - inte illa va', jag har blivit "lite synsk" ?.

Önskar er alla en bra måndag!
?Kram!

I år är det första gången min mor inte får en ros på alla hjärtans dag.
Tack för det Coronan, men hon undslipper inte blommor och presenter under veckan då hon fyller 89 år.
Vi lär få stå på två meters håll i dörröppningen, vi är båda dessutom förkylda som vårat barnbarn så vänligt bjussat på.
Hon har verkligen varit instängd sedan mars förra året, ett tag var jag orolig för att hon skulle bli rejält deppig.
Men hon har repat sig, och som allt annat det går upp och ner.
Jag pratade med henne nyligen, men det hamnar mest runt att hon pratar om sjukdomar och att hon känner sig rädd inför det samhälle som har utvecklats på sistone, vilka som har dött osv.
Tröttsamt men jag härdar ut, säger jaja då och då och bara inväntar på att hon ska avsluta samtalet.
Hon är min mor och man får ta allt det onda med det goda, mest rädd är man väl att man själv ska låta så om några (många) år.
Men min fru, min dotter och son har fått sina rosor, denna gång köpte jag de i affären när vi handlade i lördags.
Var osäker på om blomsterhandeln skulle ha öppet på söndagen, dessutom är de så fruktansvärt dyra.

Denna helg har inte skilt sig så väldans mycket mer än andra, vår dotter har bott här under helgen med barn och hundar då hennes sambo jobbat hela helgen, och det är väldigt mysigt.
Barnbarnet har varit morfar väldigt tillgiven, suttit i knät när hon behöver tröst, skrikit i höga skyn då jag har busat med henne, hon är outtröttlig och det har tagit på mina krafter ordentligt, så jo jag är nog en morfartyp.
Hundarna har konkurrerat om min uppmärksamhet och den stora jycken vet att det alltid finns lite godis i förrådet under trappen och hon sätter sig vid soffan och sätter sina framtassar i mitt knä samtidigt som hon slickar sig runt munnen med ett högt smackande.
Hon har lärt sig ordet godis och även om man försöker bokstavera det med g-o-d-is.
Jo det är alltid jag som skämmer bort dem under matbordet med en liten smakbit, och ja, jag vet, det binder ris till min egna rygg, de följer mig troget vart jag än går, om jag än så bara ska gå på muggen.

Den här veckan har absolut inget med alkohol serverats, frugan som brukar vara lite sugen på ett glas vin till helgen har helt enkelt inte varit sugen, sonen eller svärsonen inte heller.
Det går åt desto mer läsk, köpte fyra flaskor med lite olika cider, alla var slut ikväll efter två middagar med mellan 5-6 personer, okey socker är inget bra, men alkoholen mycket värre, så man får helt enkelt ta det...

Jag och frugan tog antikroppstest på Coronan i veckan, redan dagen efter kom resultatet, positivt!
Jag visste det, har känt mig på det hela tiden, jag som är både snusare och nagelbitare har fingrarna i munnen mer än hundra gånger per dag, skulle ha torskat för länge sedan.
Så det tester jag gjorde i mellandagarna stämde nog, jag hade redan haft den, om än i en liten omfattning.

Har startat upp ett nytt pillemoj projekt, svärsonen släpade hem ett par gamla ebersprakare från skroten.
De har legat i flera år i garaget men nu när det är kallt i uterummet så behöver vi lite extravärme.
En ebersprakare har ett annat namn som påminner om den men det är en diesel/bensin-driven bilvärmare.
Rev upp härvan med sladdar och började klia mig i skallen...
Så nu behöver jag leta upp en begagnad bilkylare med 20mm slanganslutning och en 12volts fläkt, den ska klara 4,6 kw värme, ett 12volts aggregat som kan leverera ca 25 ampere eller sätta ett blycell som klarar det höga strömstötarna, 20 mm kylarslang ca fem meter och sedan en låda att bygga in den i.
Jo jag vet jag låter som Sickan i Jönssonligan, jag har en plan, utarbetad in i minsta detalj...
Men känner jag mig själv så plöjer jag ner en massa pengar i den och så kommer den ändå inte att funka som jag hade tänkt mig, så jag lägger lite band på mig själv, men samtidigt så vill jag överträffa mina förväntningar.
Först måste jag få den att fungera, provkoppla innan jag lägger ner en massa energi.
Den är smutsig och rostig efter att ha suttit i ett motorutrymme.
Huvudet är fullt av en massa idéer och jag hinner starta fler innan de tidigare är avslutade, suck!

Klockan närmar sig ett på natten och jag har ett bokat pcr-test på jobbet imorgon, ett krav från arbetsgivaren att göra detta var 14:e dag, oavsett om man redan har antikroppar.
Jag är ju lite förkyld och de säger att testet kan slå på andra infektioner också, så har jag otur blir jag hemskickad i 11 dagar, jag som har tre grejer bokade under morgondagen, bland annat en ergonomiutbildning.
Jag har ett annat stort projekt som jag är ensam om, jag sköter installationen av en herrejösses utrustning där installatören inte kan komma och installera och starta upp den, pga ja...Coronan.
Så jag ska sitta med datorn och FaceTime’a med tyskarna på torsdag, vad händer om jag har kopplat fel och eldar upp 4,7 millar?
Jo jag har hängt över axeln på installatörerna förut och sugit åt mig bara för att jag har varit intresserad, och utan att skryta så är jag nog bäst på att laga dem också, vi har ett tjugotal av dem och chefen sätter alltid mig på dem när de andra killarna har misslyckats.
Jag har ett logiskt tänkande och är fruktansvärt envis, en bra kombo ibland...
Lika envist som jag har hängt kvar här på forumet under alla år....
Men inte lika logisk till en början innan jag fattade vad alkoholen förstörde för mig.
Den har satt krokben för mig tidigare, nu vet jag var fällorna finns och de är i mitt undermedvetna.
Det är i hjärnan alla fallgropar ligger, lömska tankar som att ett glas skadar väl inte..
Och det kanske det inte gör, utan det andra, tredje och så vidare.
Problemet är att jag alltid tog ett glas åt gången, och då nollställdes ju räkneverket, en, en en ...

Ett annat logiskt tänkande borde ju vara att somna här i sängen, men natten är min när jag ligger ensamt vaken och har all tid för mina tankar, och de är så många så de står på kö...

Jag är nöjd med helgen, absolut, jag har fått tid för återhämtning och fått umgås med de jag älskar.
Mitt hjärta är fyllt av värme och det är väl så det ska vara på alla hjärtans dag.

Berra

Du kan, du vill, du törs!!
Kram ???

Känner jag är i samma läge som i tisdags när jag drog nu. Men nu har jag berättat det för personal för de kommer bara bli skit om jag dricker nu. Känns som jag kommer krascha när som helst och då kommer jag explodera har så mycket ilska inom mig som jag inte får ur mig. Alltid haft lätt visa ilska och plocka fram den men nu går de inte, vänder den bara inåt mot mig själv istället. Är nog därför jag är så himla trött, går åt så mycket energi också.
Sen är jag ordentligt stressad över mötet i mån men de försöker jag bara låta bli tänka på. Kan ju inte påverka mötet nu ändå.

Magen dålig annars ok. Jag blir inte sugen när jag återhämtar mig. Blir sugen när jag mår som bäst.

Gick in här för att tacka och för att försöka beskriva den lycka jag känner när jag läser era svar.

Men så tappade jag greppet och snubblade...
Ja, alltså, jag tappade greppet om datorn i knät och snubblade med fingrarna på tangenterna...
och ???
Av en slump upptäckte jag att det går att infoga emojis!! Jag trodde att jag var tvungen att skriva på telefonen för att komma åt dem och jag skriver (nästan) alltid på datorn för att jag tycker det är enklare.
Nu kan jag dekorera min tråd litegrann. Ge er varsin blomma. Tänk att jag kan bli glad över sådana små saker när jag är nykter och mår bra ?.

Tack Mary ?!
Ja, nu ska vi ta hand om och vara snälla mot oss själva. Det är verkligen dags!

Tack Sattva ?!
Ja, jag ska fortsätta vara jag och jag vill gärna fortsätta skriva. Så sant att det finns de som tycker om mig som jag är och resten kan man ju strunta i.

Tack AH ?!
Skrivande som självterapi, ja så är det verkligen. Terapi där jag slipper någon som lägger huvudet på sned och säger "jag förstår" när det är uppenbart att hen aldrig kan förstå... Istället möter jag er, som verkligen förstår för att ni varit i liknande tankar och situationer, och får tips och stöd. Befrielse, lycka!

Tack Sisyfos ?!
Visst är det lättare att visa upp sina bra sidor när man mår bra! Och så sant att det "skaver" när man känner att man inte passar in - stenåldershjärnan igen, livsfarligt att inte tillhöra gruppen... Det behöver vi inte bry oss om idag, vi kan välja att vara med människor vi tycker om och mår bra av att umgås med. De får oss att växa. Det är vi värda!
Jag har inga egna barn och borde därför inte yttra mig om barnuppfostran, men nu kan jag inte låta bli!
"barn som det tjatas på blir mer lyckade" Nej! Det kan inte stämma! Jag tror absolut mer på uppmuntran och positiv förstärkning, tror på att visa på bättre sätt att göra/hantera saker hellre än att skälla ut någon som "gör fel".

? Till er alla!

Så som jag har väntat på att du ska yttra de där orden! ? Titeln på min tråd dessutom! Jag tycker som du vet att du borde ha fått nog för länge sedan, men nu har du fått det. En gång för alla! Och den där sabla sömnmaskinen förresten. Den kan du skrota om tag. Och din lever kommer tacka dig, som slutar må sämre och sämre.

Vilken fin dag det har varit, jag och frugan har också varit vid isen och njutit av det fina vädret. ☀️

Kram

Till att du vågar!! Skitläskigt ju! Men också super kul! Jag är så glad för din skull ???

Nu har det gått nästan två timmar sen jag skrev förra inlägget.
Jag sitter på rötterna till en tall. Har druckit kaffe och ätit äggmackorna? Framför mig ligger Vänern. Isen är alldeles blank. Min man åker skridskor. Jag ska gå ner t isen ..närmare. Men först vill jag bara säga att jag vågar!! Nu får det vara nog!!!

Tack Soffi!

Kram?

Började skriva ett långt inlägg, men... Vad ska jag svara på alla dina funderingar. Du har redan alla svar tror jag!

Om du tänker "bara just nu" - vad har du att förlora på att vara nykter just nu, i denna stund?
Vågar du satsa det?
Då vågar också prova att vara nykter - ett ögonblick i taget.

Du kan om du vill!
Jag tror på dig!

Har lyckats med konststycketet att hålla mig nykter i en dryg vecka nu på många, många år vilket känns jäkligt bra. Jag har inte slutat tvärt men minskat alkoholintaget rejält. Från att ha druckit ca: 1bag in Box nästintill dagligen i kanske 2år har jag druckit en i veckan de senaste 2månaderna, har dock inte druckit "sunt" utan när jag väl druckit har jag druckit tills jag stupat och fortsatt omgående dagen efter.

Är fast besluten på att klara mig fram tills åtminstone midsommar men hoppas såklart att tankarna kring alkohol ska vara borta tills dess. Även om det var länge sedan har jag trots allt haft tidigare uppehåll på ca: 1,5år och vet därmed att jag kommer må bättre.

Har ett suveränt stöd omkring mig och går på behandling samt AA och NA möten åtminstone 2ggr i veckan.

Kom precis på att jag har både Campral, Naltroxen och Antabus hemma. Att jag skulle ta Antabus på egen hand är uteslutet. Men funderar på att börja med Campral eller Naltroxen igen och undrar därför kring dessa läkemedels olika funktioner samt vilka ni andra tycker är bäst?

Som jag fattat det när jag samtalat med läkare är Campral främst till för att motverka sug medans Naltrexon mer tar bort de euforiska känslan man får bod alkoholintag.

Vore tacksam för svar!

Ska kanske tillägga att jag fick naltrexonet utskrivet för drygt ett halvår sedan och Campralen för ca: 2år sedan, de har dock inte gått åt som det var tänkt av någon underlig anledning.. ?

Hur vet man när känslan kommer eller kommer den komma? Det vill säga den känslan som säger att nu är det nog!! Jag har i och för sig känt det i åratal att nu är det nog men ändå händer det inte? Eller vad är det jag tror ska hända? Jag har aldrig trott att jag kommer kunna ha ett kontrollerat drickande efter alla dessa år med alkohol i synnerhet inte så som det är nu. Tror jag att någon ska stå där och mota mig och bara säga STOPP eller vad är det jag tror?!?!? Här om dagen när jag stod i kassan på Systembolaget kom det in en ung man, han hade en burk i handen som han ställde på kassadisken därefter gick han in i butiken. Då sa expediten "men du får egentligen inte komma in" fast han var redan inne i butiken. När jag kom hem sa jag till min man att jag skulle också behöva bli motad på det viset fast i och för sig...den unge mannen fick ju handla...jag ska ju inte handla.
Väntar jag på att någon annan ska ta beslutet åt mig??

Som jag har skrivit tidigare vill jag inte så gärna lämna ut min man. Min man är väldigt snäll, har mycket svårt att hantera konflikter, försöker gärna gå med, vara följsam. Jag minns när jag träffade honom. Han hade varit gift tidigare och mina svärföräldrar hade kvar hans gamla bröllopsfotografi. Jag sa till honom att kan inte hans mamma ta bor det där fotot. Men det gick liksom inte att säga till min svärmor..då hette det "att hon kunde hamna på psyket"..och jag sa att då får hon väl göra det. Min svärmor var inte alldeles enkel..och väldigt gammaldags. Jag tänker att hade det varit min man som hade haft mina problem hade jag gjort det besvärligt för honom och jag hade försökt stötta. Min man stöttar mig så länge jag tar beslutet att inte dricka men om jag dricker blir han medberoende. Kanske dricker en öl el ibland inget alls men gör inget mer. Så när det gäller själva alkoholen så behöver jag ha den styrka att inte dricka och då har jag stödet.

Funderade på vad Charlie70 skrev här om dagen huruvida det är arv eller miljö som bidrar till att ens barn får problem med alkoholen. Om jag hade vetat vad jag vet idag om alkoholen hade jag nog inte druckit alkohol när barnen var med under sin uppväxt. Det var väldigt viktigt för mig att ha ett kontrollerat drickande (då menar jag innan det blev ett problem för mig), att inte bli berusad, att inte tappa sin personlighet osv. fast när vet man att man har kontrollen och när man har tappat den. Oavsett vad så växte ju barnen upp i en slags värld där det här med vin och öl var något positivt så varför skulle dem inte pröva själva när de kom upp i tonåren. Min son som hade en taskig skolgång och låg självkänsla/självförtroende började dricka tidigt. Jag har hällt ut många burkar med öl och flaskor med importerad vodka "Jeltsin". Varit skogstokig på langare. När han blev äldre och kunde gå på krogen tjänade mycket pengar som snickarlärling då spenderade han otroliga summor på dyr skumpa, bjöd alla och köpte dyra märkeskläder. Som tur var träffade han sin nuvarande sambo och nu blir det kanske en öl på helgen. Han hade väldigt dåligt ölsinne och blev många gånger inte så trevlig vilket han idag är medveten om.
När det gäller min dotter upplever jag att hon började inte dricka lika tidigt fast det är ju vad jag tror men det var ju ändå under gymnasiet. Och det var ju då förmodligen hennes bipolaritet började...och allt med henne är antingen svart eller vitt. Så att dricka måttligt har ju i princip aldrig varit aktuellt. Så mycket oro som jag har haft pga denna alkohol att mina barn ska bli liggande ensamma, hamna i slagsmål, bli utsatta för övergrepp.. Båda barnen alltid så orädda...inte så följsamma. Och jag kan ibland tänka...om vi inte hade haft det är kontrollerade drickandet ...hur hade det varit för våra barn då? Inte för att skydda mig själv men jag tror att de ändå hade druckit pga osäkerhet, inte känna att man duger osv. Mina barn är ju adopterade så därför tror jag även att miljö har en stor inverkan på våra barn i mångt och mycket inte endast alkohol.

Så hur tänker jag då? Vågar jag ta de stora orden i munnen och säga NU ÄR DET NOG eller vågar jag inte? Vad är jag rädd att förlora?? Jag har ju så mycket att vinna. Har jag inte tillbringat tillräckligt tid med alkoholen nu?? Jag märker att jag börjar gå upp i vikt igen. För nu när jag tycker att livet är trist så hur gott är det inte att köpa en "Take away lunch"?? Även om jag försöker inrikta mig på de mer nyttiga alternativen så är det ju lätt att det ändå blir extra kalorier. Dessutom blir det extra kostnader förutom alla de pengar som jag lägger på alkoholen. Vågar knappt tänka på hur mycket pengar jag har spenderat på alkoholen sedan jag blev beroende! Hemska tanke!!

Det är underbart vackert väder ute...jag går ut.. jag älskar det ...men jag känner den dåliga konditionen...min stela kropp....så vad väntar jag på???

För några dagar sedan skrev jag saker som jag vill med mitt liv....jag vill ytterligare några saker som kanske är mer materiella men ändå...

Jag vill kunna bära mina vigselringar igen...tänk om jag kunde bära dem på vår 30-åriga bröllopsdag!!

När man väger lite mycket är det svårt att hitta bra överdragsklädsel som nu när man vill gå ut. Så jag vill bli lättare för att kunna köpa bra kläder att gå ut i så att inte kläderna blir hindret.

Jag har även svårt att hitta kläder i min storlek som är min stil men i några storlekar mindre så hittar jag dem.

Jag vill orka mer...jag börjar med promenader men sedan vill jag även pröva annan träning...jag vill inte att kroppen ska vara ett hinder.

Så vad väntar jag på??Ska jag våga ta steget att säga att nu är det nog?? Tror ni att jag vågar det mina vänner? Jag är så rädd att jag inte ska klara det för det känns som om jag inte kan stå emot någonting just nu. Eller är det så att där jag befinner mig just nu är det bara snärjigt, snårigt, träskigt att jag faktiskt inte kan se att jag skulle klara av det?? Det kommer ju inte bli klarare om jag fortsätter...så är det just nu jag ska säga att nu är det nog!!!
Och stänga av mina tankar kring alkoholen...liksom mota Olle i grind??

Kram:)