Senaste kommentarerna i forumet

Jag klarade av att vara nykter i nästan en månad men tog ett återfall i helgen och senast igår så idag är ångesten total. Jag orkar inte leva såhär. Jag har i alla fall lärt mig att det inte går att dricka lite grann. Jag trodde verkligen att jag kunde det, att jag var annorlunda mot andra med alkoholmissbruk. Så nu börjar jag om på dag 1 igen och det måste bli den första dagen i mitt nyktra liv. Jag vet att jag klarar det, det gick lätt att avstå fram till denna helg och jag vet inte ens varför jag drack, jag var inte vidare sugen ens. Nu är jag bara besviken på mig själv och drunknar i ångest.

Hoppas du mår bra och kämpar vidare!

Oj, oj, oj vad jag känner igen mig. ”Måste bara göra det här först så att jag kan vila sen”. Det slutade med att jag faktiskt hällde i mig alkohol som bränsle för att orka hålla ut och jobba klart (och få avkoppling samtidigt). Tror på sätt och vis att det är det många av oss har lärt in som en reflex, när man får alkohol, då får man också vila.
AndraHalvlek har en så sund inställning till sig själv och livet, varför kan man inte vara lika klok. Hon jobbar förebyggande.

Jag försöker verkligen vara där nu och jobba förebyggande, få bort stressen inuti. Den har bott länge där. Sakta, sakta, sakta men säkert går det nu. Tror att min totala avhållsamhet (från alkohol ?)hjälper. När jag tidigare drack då och då, kunde jag känna hur stressad kroppen blir av alkohol. Alltså både lugn och stressad, konstigt.
Att leva med den stress du gör nu, även om det är roligt också det du gör, är nog inte så bra, men det är svårt att ta sig ur det. Jag började med att testa mediyoga- kan eg inte rekommendera det för jag gick ont överallt, kroppen var så trött, men den hade inte fått prata på länge. Men det du kan testa som jag testade efter en kort sjukskriven period var att verkligen sitta när jag sitter. Sitta på båda skinkbenen, sjukgymnasten som visade mig tryckte ner mig i stolen för att kroppen skulle få en signal om att nu var det vila som gällde, inte att vara beredd till strid. Passa på att andas lite medvetet när du är i en sån position, så har du en bra grund. Det jag inte har gjort nu heller är att starta några jätteprojekt. Lite i taget, överkomligt. Och då plötsligt infinner sig såklart lusten att dra igång något stort, men jag försöker tänka mer som din man nu. Jag har förresten två nära anhöriga som sällan vilar och som starkt bidrar till min stress, men vi har börjat prata mer öppet om det här nu (bland annat eftersom det blev uppenbart att jag drack). Så just nu känns det som om de projekt vi har framför oss kommer att kunna varvas med vila. Inte som förra sommaren. Det är kul att t.ex. måla men när det aldrig blir tid för det man tidigare gjorde för att koppla av (läsa, gå i skogen, sitta vid havet, eller ännu hellre ligga vid havet) då ska man nog tänka efter och lyssna lite på klokare människor. Man kan kanske låtsas att du vilar med din träning, men jag tror inte att din kropp och knopp vilar då. Din knopp vilar nog när du målar, men de kanske kan få vila tillsammans också, kropp och knopp.
Små små små steg framåt räcker långt tror jag.
Vi duger som vi är!

Är inne på min fjärde vecka utan alkohol. Mår bra och tycker just nu att det känns självklart att avstå.
Dock har jag tryckt i mig godis, chips och alkoholfri cider på kvällarna. Har alltid varit noga med kosten och det känns inte och mår inte alls bra med allt socker.
Så denna vecka får jag utmana mig själv med bättre kost.
Träningen har jag kommit igång med. Springer ca 5 km nästan dagligen. ?

Ni som mediterar.
När lägger ni in det under dagen?
Vid behov eller som en stående vana?
Morgonen känns fel eftersom jag redan känner mig avslappnad och på kvällen är jag trött.
Lite nyfiken.

När folk beter sig puckat brukar jag tänka att det är den personen som har problem. Vaknat på fel sida, är stressad, ledsen whatever. Det är inte mig det är fel på. Så visst handlar det om bristande självkänsla hos dig själv i grunden. Grubbla inte på det, släpp det. Hänt har hänt och går inte att göra ogjort.

Kram ?

Ja, jag beundrar er som har familj och barn och ändå lyckas så bra!
Jag har inga barn med får ändå inte tiden att räcka till för avkoppling :-S
Fast, jag har ju en annan typ av "familj"...

Finns det en möjlighet att gå tillbaka till oregelbunden arbetstid, eller har du bytt jobb helt?

Du kämpar bra!
Önskar dig en bra nykter måndag!
Kram

Oj, jag smyger visst omkring och bara snor en massa idag :-S.

Hoppas okej att jag tar en kopia på dina tankar om söndagar. Det är ju så sant det du skriver. Att man vinner tillbaka söndagen när man inte dricker.

Önskar dig en bra nykter måndag.
Du är så bra!
Kram

Du formulerar det så bra!
"När känslorna tar överhanden så vill jag bara fixa till allting med en gång. Klarar inte att vänta, vill inte känna efter. För det kan ju göra ont. A hjälpte mig där. Trodde jag. Måste hitta annat sätt nu."

Jag skriver ju mycket för att jag behöver se tankarna svart på vitt för att reda ut dem.
Nu hjälpte du mig mycket genom att formulera något som "gnagt" i mig också.
TACK!

Ta hand om dig, du är så bra!
Kram!

AH, Citrus och Jempa, Tack!

Jag ska vara ärlig. När jag först läste era svar tänkte jag:
-Nej, det funkar inte...
-Nej, det går inte...
-Nej, jag kan inte, de känner inte mig, det passar inte mig...

Sedan kom jag faktiskt till ett "STOPP NU!"
Jag kan ju försöka.

Nattens funderingar.
"Det är inte svårt för en alkis att sluta dricka, det svåra är att inte börja igen".
Någon mer som har hört/läst det?
När jag dricker men inser att jag borde sluta har jag muttrat många gånger över det "Vaddå inte svårt att sluta?"
Natt ett som nykter (jag har ju varit igenom några sådana) så rent av svär jag över det medan jag ligger i fosterställning och svettas "De har f*n ingen aning..."
Nu vet jag att jag kan sluta dricka, det är inte lätt, men jag dör inte. Första veckan är hemsk, men jag kan ta mig igenom den - det blir bättre sedan, jag vet det nu.
"Det svåra är att inte börja igen" ... -Mmmm, ja....
Så länge jag inte förändrar mig så kommer jag högst troligt att trilla dit igen, förr eller senare.
Att förändra sig i grunden kräver arbete, lång tids arbete och väldigt mycket "trial and error". Prova sig fram helt enkelt, vad kan funka för mig? För att minska antalet "error" bör jag lyssna på dem som går före. Inte slå bort "omöjliga" förslag.
Jo, det ÄR svårare att förändra sig så att man inte får återfall än att "bara" stå ut den där första veckan.

Vilopauser.
Jag har absolut inga problem med (att andra tar) det.
Det är bara det att jag har, om möjligt, ännu svårare att se halvfärdiga saker än helt ogjorda saker. Paus kan jag ta när jag är klar.
Jag studsar på stolen av stress för att få komma igång och göra klart.

...det där höll på att kosta mig förhållandet i somras...
Att måla ett hus tar tid - veckor tom upptäckte jag...
Gubben tyckte att jag blev helt manisk, han blev arg, jag tror att jag stressade honom även om jag var noga med att inte driva på honom också, bara mig själv. Jag såg bara att jag måste bli klar så att jag kan få lite semester också.
Jag sa det aldrig till honom men - det går ju inte att lalla omkring och dricka kaffe titt som tätt om man ska få något gjort.
Han hade semester och målade. Jag målade för att kunna få semester. Vi gjorde samma sak men hade helt olika inställning till det.
Vem som fick mest gjort? Jag vet inte.
Vem som mådde bäst? Definitivt han.
Vem som dricker för att hantera sig själv? Definitivt jag.

En paus och "tjöta lite". Ja, jag minns mitt första jobb. Där gjorde man så. Drack kaffe och tjöta. Löste många problem. Just det där att prata med kollegor och se att man kan lösa en del problem samtidigt som man kopplar av en stund, det gillade jag, det stressade mig inte. Det är många år sedan nu....

Motivation: Även om jag kopplar av ensam nu så kanske jag kan komma till en avkoppling där jag löser problem? Eller ännu bättre: Avkopplingen löser mitt problem med trötthet och ger därmed en stor fördel i nykterheten.

Japp, jag ska prova.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Jag är okej som jag är.

Ha en fin nykter måndag, alla!

Kram!

PS. TACK! igen för att ni hjälper mig med tips och med att starta lite nya tankeprocesser. DS

Då bockar jag av denna helgen . Vet inte vilken dag i ordningen. Men mer än två veckor iaf. Slutat räkna vita dagar och tänker verkligen ta 1 dag i taget o sluta upp att tävla mot mig själv. Jag drack inget idag och det är bara idag och i morgon som numera räknas . Trillar jag så trillar jag .. Styrka till er alla .

Tänkte bara skriva att jag tycker att din kollega verkar visa en ganska otrevlig sida när du går in och ber om ursäkt. Inte okej, så jag förstår om du kände dig ledsen. Jag tycker att det är modigt att ta ansvar för samtalet och ta tag i när en konflikt uppstår men blir man bemött som du blev då så blir man besviken.
Helt opartiskt efter att bara ha hört din sida, så anser jag att du har handlat helt riktigt och klokt och borde ha fått ert bättre bemötande. ?
Och alkohol på de här känslorna är ju inte så bra, men det vet du redan. Kramar

Knepiga grejer de där känslorna ?

Borde kanske prova meditation. När känslorna tar överhanden så vill jag bara fixa till allting med en gång. Klarar inte att vänta, vill inte känna efter. För det kan ju göra ont. A hjälpte mig där. Trodde jag. Måste hitta annat sätt nu. Igår rev ångesten i mig, men jag drack inte! Var tvungen att stå ut. Läste massor här, orkade inte skriva så mycket, men alla ni fina, kloka, varma själar hjälpte mig igenom dagen ❤️

Idag har varit lugnare. Försöker ta hand om mig själv. Vilar. Tänker. Försöker känna men är inte riktigt där än. Men kanske snart?

Ta hand om er! ❤️?

Ja, det där känns igen, och väldigt hög volym dessutom.? Låter som du har haft en bra helg! Hmm, en släpkärra borde jag skaffa.

Jag ser på mig själv i badrumsspegeln när jag borstar tänderna innan läggdags.
Jag har blivit morfar och åldern börjar ta ut sin rätt, jag börjar se sliten ut, ser trött ut.
Kanske ingen vacker syn, men jag accepterar den, det är ett ansikte och en kropp som har levt fullt ut.
Men jag ler, för inombords mår jag jättebra.
Utanpå skröplig, men inuti fortfarande ung.

Vid min ålder får man vara glad för det jag har, och inte vara missbelåten med det jag inte har.
Det viktigaste har jag säkert tjatat om tidigare, men det är min familj, det är mitt allt.
Barnen har flyttat ut och prövar sina egna vingar, och vi är tacksamma varje gång de vill besöka oss.

Igår lördags åkte jag och frugan med ett släpvagnslass till svågern och svägerskan.
Vi skänkte bort frugans motionscykel och gåband, men alldeles för fläskiga att ta i en bil, så vi bjuckade på leveransen också.
Som tack ville de bjussa på middag, en LCHF middag, och det tackade vi inte nej till.
Dottern fick reda på detta, och bjöd in sig själva, grabben fick också nys om det så han kom han också.
Deras dottern ställde in lördagsfirandet hon med för att umgås med oss alla.
Kvar var deras grabbar, men de fick inte plats, det var fullt runt bordet.
Och oj så trevligt vi hade det, alla var glada och uppåt, det pratades vid middagsbordet i flera timmar.
Så impulsivt och så bra det blev, vi kom hem väldigt sent på natten.

Under dagen hade släpvagnen gått hårt, kört sopor till återvinningen med alla kartonger från julas, en styckad gran och några tomma färgburkar, jag är så nöjd med mitt nya släp.
Så även idag söndag så körde vi över grabbens grejer ifrån garaget, vi kan inte husera alla hans fotbollsmål, bollar och hans uppblåsbara ö.
Nu kan jag nästan backa riktigt bra med den också, några trottoarkanter i hörnen får sig en törn med det är trångt.

Under veckan tittade jag ut på baksidan när vi skulle gå och lägga oss, och utryckte mig....
Nä men vad f-n!
Frugan frågade vad är det nu då?
Ser du vad jag ser frågade jag henne?
Hon kikade ut i mörkret, men såg ingenting speciellt.
Ser du inte att taket på paviljongen saknas frågade jag henne?
Näääh, kommer ur hennes mun, men vad fasiken...
Snön hade blivit för tung och den klena aluminiumkonstruktionen hade givit vika för tyngden.
Alltihopa hade rasat ner ner i kuben, ett stort svart hål vittnade om att här var det raka rör rakt upp i himlen.
Och idag tillverkade jag min första takås av lite överblivna reglar som vi hade när vi flyttade på spa`et.
Inte vackert men funktionellt.
Nu kan man ju fråga sig varför lämnade vi tygtaket kvar på paviljongen under vintern?
Helt enkelt därför att vi inte hade någon annanstans att ställa/gömma utemöblerna under vintern efter alla ombyggnationer, och vi chansade, och vi misslyckades..
Paviljongen är gammal och vi har tänkt byta ut den till ett marknadsparasoll runt tre meter i diameter.
Så det gjorde inte så mycket, och jag fick öva mig att bygga en takås, material hade jag ju.

Till lunchen bjöd dottern in sig med familj på våfflor, och det blev ett mysigt avbräck i byggandet.
Vid frukosten hade jag redan förberett Croc-Pot’en med söndagsmiddag, Buef bourgogne.
Och hela dagen har vi känt doften av den annalkande goda maten, så vi var rejält hungriga till middagen.
Vi vräkte in oss med frugans hemmagjorda potatismos, så vi lade oss på golvet för att smälta den.
Timmen senare stod en kolasmakande paj som frugan gjort till kaffebordet, och vi tvingade i oss den, för den var så god med glass och vispgrädde, och sedan orkade vi inget annat än att frusta i soffan, stinna om magen.

Min vecka på jobbet var spännande, var lite orolig att jag inte skulle ha återhämtat mig efter sjukdomen.
Måndagen var rejält fysisk och min kropp sade ifrån, den var helt orkeslös.
Jag förvarnade chefen om att jag skulle ta någon timme off på eftermiddagen för att orka med allt.
Men det blev inte så, tvärtom så fick jag en massa övertid för att komma ifatt allt jag missat under tre veckor.
Nu börjar kroppen så smått komma igång igen, jo jag känner även idag av lite av att kroppen säger halt.
Men det är en rejäl skillnad nu mot då.

Under lördagsmiddagen fyllnade svågern till ordentligt innan han somnade i soffan.
Vi kom till att diskutera min nykterhet mera öppet i resterande grupp, han hade hört det till leda, men inte de andra på samma sätt, så ja jag blottlade mig ännu mer än tidigare, men jag kände mig stark i detta.
Frugan tyckte det var obehagligt så hon dukade av i all hast och höll sig i bakgrunden.
Han tyckte jag hade blivit mer arrogant i min nykterhet, att jag kunde sitta med mobilen och inte vara intresserad jämt när de andra krökade till.
Jaha!, tänkte jag, och av vilken anledning tror han egentligen?
Tror han att det alltid är så himla intressant att lyssna på en massa fyllpladder med hack i skivan hela tiden.
Lite blind och inte speciellt vidsynt skulle jag vilja påstå, ser det bara ur sitt egna perspektiv.
Och nej, jag tänker inte göra honom sällskap i hans fylla, det får han ha för sig själv.
Jag somnar inte i soffan när jag har gäster hemma som ett exempel, inte numera.

Jaja, från barn och fyllgubbar får man höra sanningen, säger de.
Inte alltid det man vill höra.

Men jag lever mitt liv efter mina egna ideal, i den finns inte berusningen längre.
Jag mår bra, och det tänker jag fortsätta med.

Mina helger är perfekta och jag är nöjd med hur de avlöper, jag har mer att säga till med när alkoholen inte bestämmer över mig.

Jag kan med gott samvete lägga mig i min säng, det finns inga troll som kryper upp under sängen och säger...
”Har du koll på vad dom hände under helgen, allt du sagt och gjort?”
Jahadå, säger jag högt för mig själv.
Gruff hörs det ifrån frugan som vaknar ur sin sömn, hon säger va?
Nä jag sa ingenting säger jag, sov vidare du!

Jag ler när jag tänker på helgen som gick, jag mår bra nu!

Berra

Det borde du kunna ändra ditt nick till om du kämpar på som du gör. ? För min del var det viktig att vara riktigt bestämd i början. Hur tufft det än var, så var det prio 1 att absolut inte dricka. Efter två veckor var det värsta över. Och nu efter drygt ett år så trivs jag med det nyktra livet som fisken i vattnet. Det har jag gjort länge nu. Tack för din kommenterar i min tråd förresten! Du kan också må som jag gör, det tror jag helt säkert. Det gäller bara att ha viljan, bestämdheten, tålamodet och tron på sig själv. Positivt tänkande och humor har varit viktigt för mig med.

Bra jobbat!

Kram ?

Prioritera nykterheten nu och ta tag i det andra sen, det springer inte ifrån dig. Om det inte är akut förstås, då får du köra parallellt. Men det är nog bra att landa i sig själv, vid sina sinnen fullt ut, innan man fattar livsavgörande beslut som får stora konsekvenser. Risken är annars stor att det blir en annan form av flykt.

Jag har varit utmattningsdeprimerad två gånger och då är man inte heller vid sina sinnens fulla bruk. Man får lätt tankar om att säga upp sig, skilja sig och så vidare. Man mår ju så dåligt, det måste bero på någon annan eller något annat. Man vill fly från sig själv. Samtidigt är det helt fel sätt att kraftsamla till en skilsmässa just då. Just då behövs all energi för att bli frisk. Och nu behöver du all energi för att bli nykter.

Sen hittar man nästan alltid något ruttet under alkoholen som behöver åtgärdas, eftersom alkoholen oftast är symtomet och inte grundorsaken. Men en sak i taget är mitt tips! Och viktigast först är alltid - att vara nykter!

Kram ?

Jag har läst så ofta jag kommit åt i allas resor här på forumet och blir imponerad över så många kloka och fina människor som skriver här. Tänker ibland att det är konstigt att så smarta människor någonsin haft problem med A.
Själv har jag alltid varit öppen och insett att jag inte har ett sunt förhållande till alkohol.
Jag har haft en fördom tidigare att de som har ”riktiga” alkoholproblem inte själva inser ( eller vill inse ) sina problem. Att det är väldigt känsligt för personen ifråga samt finns mycket förnekande och ilska mot omgivningen som ser problemet.
Därför tänkte jag ofta att jag nog inte har så mycket problem eftersom jag vet om och är medveten om mina.
Det jag upplever av det jag hittills hunnit läsa här, är att flera har liknande historia som min och att alla är så väldigt medvetna. Där rök alltså min teori...
Skrattar igenkännande åt att efterfråga kvitto på systemet för att verka köpa till ”en fest” o inte till sig själv. Byta SB ofta för att undvika igenkännande, panta och slänga flaskor så familjen man inte ser, ha en extra flaska som man fyller på i smyg.
Jag inbillar mig att jag varit bra på att dölja och har nivån sjunkit i en flaska i barskåpet har jag sett till att den fyllts på igen. Jag blir sällan full men blir liksom inbäddad i bomull och tycker mig lyckas vara gladare och roligare.
Det är bara det att det krävs rätt mycket och jag förstår att det inte är ok att dricka en flaska vin varje dag och lite mer på helgen.
Jag kan på helgen ibland också starta dagen om jag har gäster med ett glas vin före frukost för att orka med att vara glad o självsäker o god värdinna.
Kan också efter en pressad helg med mycket service och gäster känna att jag vill dricka mig full för att bara försvinna från allt när gästerna åkt hem om jag är ensam.
Jag tror också att jag dricker för mycket för att jag har ett dåligt förhållande och förstår nu att jag måste utvärdera om det beror på mig och A eller på min man. Jag förstår att jag måste vänta ett tag tills alla känslor som kommer efter att sluta använda A har lagt sig.
I vårt hem har vi druckit vin dagligen men idag lät jag bli.
Jag hoppas jag orkar klara fler dagar.

Det är med alkoholen som en mångårig relation. Så länge fördelarna överväger så stannar man. Men när nackdelarna överväger är det dags att ta ut skilsmässa. Tror jag. Men jag vet också att det kan ta lång tid att komma till skott.

I mitt fall fanns det inga fördelar alls på slutet. Möjligen några glas i goda vänners sällskap, men det skedde väldigt sällan tyvärr. Nästan alla fyllor slutade med minnesluckor, kräkningar och bakfyllan från helvetet. Plus att jag generellt hade svår ångest och svåra sömnstörningar.

Det var till slut inte värt att utstå så mycket misär för så lite. Och jag har i nykterheten kommit på att jag kan ha precis lika roligt med goda vänner även om jag har alkoholfritt i glaset. Jag har nästan roligare.

Lista dina nackdelar och fördelar med alkoholen. Då vet du om det är dags att ta ut skilsmässa på allvar. Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig, och det beslutet måste mogna fram.

Kram ?

Jag trodde att extroverta skulle lida av att inte komma till jobbet och tjöta med folk, medan de introverta skulle trivas med att kunna jobba i lugn och ro hemma vid köksbordet. Jag saknar jobbet, men det är inte lönt att åka dit eftersom det nästan är folktomt.

Jag saknar mina rutiner, men nu har jag börjat skapa nya rutiner på hemmaplan istället. Jag har inget stort nätverk privat, men jag har i nykterheten lärt mig att trivas bättre i mitt eget sällskap. Jag är extrovert. Jag är den som börjar tjöta med folk i affären, bara för att tillfälle ges. Och kan ha ett givande samtal.

Jag är så svältfödd på att prata att jag tjatar sönder öronen på de få jag jag träffar ? Men jag kan inte påstå att jag lider av distansarbetet. Snarare vet jag inte om jag någonsin kan vänja mig vid att åka till jobbet VARJE dag igen? Imorgon ska jag åka till jobbet och vara på plats kl 8. Minns inte när det hände senast, brukar åka dit kring lunchtid annars när jag åker dit och printar och postar.

Kram ?

Ditt inlägg andas hopp! Det tar vi med oss framåt!

Härligt att läsa din tråd, det är som om det är helt rätt tajmat på något vis, ja att stjärnorna står rätt på himlen. Hoppas du hänger i lite till, själv bestämde jag mig för pension från vinet efter mina ursprungliga 3 månader. Ha en fin kväll ?

Fint att se det så. Och livet blir inte ett dugg tråkigare tvärt om. Vi forsätter tillsammans och stöttar varandra när det blir svåra tider. Kram ?

Vad bra det gått för dig, det riktigt sprakar. Ta du en månad till, eller forever. Hursom så ångrar man aldrig en nykter dag. Kram Jullan

Tack ? Dina ord ger mig hopp. Och lite mer push att ta steget på riktigt.