Senaste kommentarerna i forumet

Varafrisk, duktighet är ett svårt begrepp. Överdriven duktighet på bekostnad av sin egen vilja är, som vi alla vet, en väg till utbrändhet. Samtidigt behöver vi alla vara lagom "duktiga" och ha lite pliktkänsla för leva ett rimligt liv och delta i samhället.
MEN – nykterhet är ingen tävling, som vinns av den som har flest vita dagar i rad när hen dör.

Jag tänker att du kanske skulle försöka sortera dina tankar i det här.
Du behöver inte vara duktig för vår skull.
Du vill dra ner på drickandet för din egen skull.
Nykterhet är inte främst en prestation, det är en gåva som man kan välja att ge sig själv, om inte varje dag så istället så ofta som man vill, kan och orkar.

Som Seklart skrev så klokt någon annanstans - detta forum är inte livet. Det är en stöttning och en arena för utbyte av tankar, men livet pågår hos dig själv. Inuti dig själv. Det är där skillnaden mellan att dricka och att inte dricka spelar roll.

Kram!

Det luriga med alkoholen är att de destruktiva vanorna och beteendena smyger sig på.Lätt att tro att det ska gå att dricka mer kontrollerat som en gjort tidigare i livet. Känner igen mycket från hur mina mönster med alkohol blev i samband med en ohälsosam relation där jag försökte hjälpa mitt ex med hans problem. När jag ser tillbaka tänker jag att jag då grundlade mitt dåliga drickande. Så bra att du är uppmärksam och funderar över din situation. Det är vanligt att andra inte ser och håller med om att vi har problem. Men innerst inne vet vi själva. Att ta ett uppehåll med alkohol är en bra början. Du kommer känna och se fördelarna ganska omgående.För mig att det svåra då varit att inte börja igen efter ett tag. Lätt att tro att det kommer gå att hålla kontrollen. Håller därför med Kennie att det är bra med ett mål. För mig var det året ut och jag inledde nyktra banan i oktober. Har mått bättre än på många år. Lycka till och kram ?

Så bra du tänker Blanka. Det har hjälpt mig mycket, den där målbilden att jag ska må bättre, se fräschare ut och orka mer när världen öppnar upp igen. Det, tillsammans med en dag i taget. Det låter lite motsägelsefullt, men har funkat hyfsat hittills.
Rida ska du absolut ta upp igen. Det är underbart. Jag själv bytte från storhäst till islandshäst på äldre dar, en lite annan dimension men lika roligt. Har numera en egen sedan många år tillbaka. Kan rekommenderas :)

Godmorgon och hoppas du sovit hyfsat bra?

Vill bara säga att jag förstår dig när du pratar om den bristande "duktighetskänslan"...

När man är missnöjd med sig själv och dessutom jämför sig med andras framgång eller positiva berättelser så blir ens egen självbild ännu sämre tyvärr.?

Så på ett sätt är det kanske bättre att läsa de trådar som är på samma nivå som en själv.
Om man bara läser om alla glada, hurtiga och lyckade och mysiga nyktra och helvita dagar och kvällar jämnt och ständigt, medaljer, blommor och hejarop till höger och vänster...
Så kanske det inte är så konstigt att man känner sig nedslagen om man inte platsar i den ligan, ännu åtminstone..?

Så ge inte upp Varafrisk!
Du är en fantastisk person som kämpar och du ska vara nöjd med att vara på rätt väg.
Du borde inte jämföra dig med de som redan lyckats nå målet utan hellre med de som är på väg.
En vacker dag är du också i hamn och kan berätta för andra hur mödosamt och jobbigt det var att kämpa sig dit.
Men när du äntligen bestämde dig, då gick det till slut mycket enklare? och då kan du bli en jättebra förebild för andra som påbörjar sin resa mot nykterheten.

Jag tror på dig, Varafrisk ??

Kram ???

Insåg. Var att jag bar lika stor del i situationen som mitt ex.
Utan motspelare ingen dans.
Jag körde också hur många omtag som helst och nötte ner mig själv alltmer.

Det kommer alltid att finnas fler övertramp att göra och fler hårda ord och konflikter så länge du lever med din fru.

Det är du som ser och har fakta,inte hon.

Vad händer om du bara går?
Steppar till vc och börjar ta antabus.
Samarbetar med soc och börjar bygga upp ett nytt nyktert liv för dig och dina barn.

Jag tror såhär utifrån att ni är lika "sjuka" allihop.
Såklart med din fru som orkesterledare.
Lägg ner instrumenten och marschera ut.
Om du i detta läge skyddar dig själv och skapar en frisk miljö för dina barn så kommer det att ligga som plus för dig.

@charlie här på nattkröken.
Vi är olika men lever ju livet där ute i verkligheten med våra olika lyckanden och ”misslyckanden” som jag numera tänker på som i låten Both sides now, Joni Mitchell, har du lyssnat på den?
Lyssna, läs, (allt möjligt) och se om det kan vidga synen lite på det här med duktighet.
Jag vill ha ett bra liv för mig och mina nära. Här finns röster, varma tankar, goda personer! Stöd, energi. Fint. Men det är inte livet som levs här. Livet pågår i de flesta fall på andra platser, det gäller att leva det. ?

Tack så jätte mycket för svar.
Det känns skönt att jag inte är ensam (inte att jag önskar någon annan dessa problem) men att det finns andra som ligger i den kategorin som jag.

Ja det är exakt som du beskriver det med varningssignalen och den har blivit tydligare och tydligare.

Jag tänker bara på den personen jag var tidigare som inte drack så ofta utan var ute ändå och slog klackarna i taket med lite hjälp av kaffe? Att vakna upp dagen efter och tänka att visst jag är trött men jag hade en bra kväll igår och mår ändå bra idag.

Den personen var längesedan jag såg nu. Jag har strävat den senaste tiden att kunna vara som gemeneman som kan vara på bjudning och njuta av lite dricka i mer normala mängder, ibland går det men långt från alltid. Eftersom jag inte tidigare har varit en van drickare så har jag tänkt att jag inte riktigt har lärt mig det som alla andra lärde sig när dom var unga.
Men efter tre år och att det snarare har gått helt åt andra hållet att jag blir sämre och sämre på att dricka lagom så är det på stor tid att ta tag i det innan det går helt år pipan.

Det är som du säger att hålla upp med drickan är det bästa alternativet, att försöka dricka lite har inte fungerat hittills

Skönt att du är på plats. Det är Svårt att sätta sig in i hur det skulle kännas, men kan det inte vara bra att sikta på två månader. Ge det lite tid. Just för att avlasta dig litegrann. Få fokusera på att vila och läka. Inte gå igång på alla cylindrar över mat och annat utan ge dig själv lite ro. Ibland när jag har varit väldigt trött har jag längtat efter att någon ska ta hand om mig och bestämma allt. Skulle såklart inte stå ut med det i längden men en begränsad tid för att vila och orka med. Och det känns verkligen som om du behöver vila och slappna av ett tag. Hoppas så att du kommer til ro där du är nu så att du orkar det du har
påbörjat

Stort lycka till!

Hoppas John Blund kommer till dig snart, snusen. Håller tummarna för att detta blir bra för dig!

Har ingen aning om varför du känner att du "behöver vara duktig" när du skriver här. Väldigt många här skriver om misslyckanden, mindre och större återfall o.s.v. Ingen skiljer sig liksom från mängden utan alla lever med sina respektive utmaningar med den gemensamma nämnaren alkohol. Varför tror du att det är så, Varafrisk?

Så jobbigt för din dotter. Tur att hon har en fantastisk mamma (och pappa förstås).

Kram!

Borde sova vid de här laget ska upp strax efter 7 men nä är klarvaken och hjärnan går i 180. Ska jag verkligen bo här, har jag de inte bättre hemma. El ska jag bo hos vännen istället. Retar mig på allt här äcklig mat, för mjuka sängar, mat på fel tider, ventilationen låter för högt, för kallt på rummet, natt personalen hälsade inte ens så ingen aning om vad de heter osv. Men fick bytt rum här nu på sen kvällen höll på bli tokig sa till dag personalen men de bara “inget att göra åt” just där och då tog jag inte diskussionen för då hade jag fullständigt exploderat. Men kvällspersonalen sa vi byter rum direkt insåg nog de va de lugnaste alternativet när jag kom ner ilsk som ett bi håret stod åt alla håll och kanter såg nog rätt galen ut ? och med det löste sig även värmeproblemet. De som bor här verkar ok, alla har hälsat på mig och välkomnat mig. Så de känns bra, är ju ändå dom man kommer tillbringa störst tid med. Känner mig ensam och övergiven, skulle haft terapi idag hade behövt det men nu ju hon sjuk så bara gilla läget har soc men nja mina absolut innersta känslor vill jag helst ta med terapeuten. Ska lyssna på lite hypnos nu och försöka sova.

Jag lever också ensam, så det fanns liksom inga hinder till att dricka. Behövde inte smyga för någon, så fort jag kom hem efter jobbet hällde jag upp vinet, somnade typ plakat vid 9. Inte jättekul liv precis. Slutade för 13 dagar sedan, det upptäcktes insjukvården, hade så dåliga världen och som tog ett b-Peth prov på mig. Sen har jag fått god hjälp att sluta av vården och än så länge går det bra. Lycka till ?

Vad bra att du kom tillbaka! Det finns fler här som upplever att hemmajobb och ensamhet har lett till ökad alkoholkonsumtion. Du är med andra ord inte ensam. Inte på något sätt. Läs runt i våra olika trådar och skriv i din egen så hjälps vi åt!

Du kommer att ta dig tillbaka till ditt nyktra liv. Du vet ju hur bra nykterheten är efter dina tre år. Häng här med oss, vi hjälps åt!

Välkommen hit, hoppas du tar tag i ditt drickande med eller utan man. Här är du inte ensam, så skriv och läs ofta. Inget blir bra eller bättre av drickandet, och med tiden kommer du känna att det var mödan värt.

Vi är många som är eller har varit i din sits. Att skriva och läsa här har hjälp mig denna gång. Vi stöttar och hjälper varandra. Kan du prova några dagar utan alkohol och känna efter hur du känner dig? Kram ?

Känns så bra med det här forumet, att ni finns och har så stor kunskap.
Idag har jag kunnat känna glädje över att jag faktiskt kan börja göra saker när kroppen är i bättre balans. Köra bil utan att oroa mig för om jag är nykter ännu. Gå nerför trappor utan att hålla mig i ledstången, ta på mig kläderna utan att tappa balansen. Det betyder ju att jag kan göra roliga saker sen när jag blir piggare. Kanske börja rida igen? Ser så fram emot att mitt nyktra pigga jag ska komma. Där jag kan finnas på riktigt för mina barn och barnbarn. För som det har varit så satte jag ju alkoholen före dom. Smärtsamt men sant.
Så skönt med ett forum att vara ärlig och känna igen sig i. ??

Så bra att du inte köpte vin idag! Hoppas du hittar tillbaks till nykterheten. Det skulle göra dig gott.

Kram

Hej alla tappra!

Jag gick in här i somras för att ta tag i mina problem. Gick alldeles strålande första perioden. Sen kom hösten och corona slog till på allvar igen.

Jobbar hemifrån och lever ensam. Så alla tips om att mysa med familj osv finns inte hos mig.

Sista månaden har jag druckit mängder av vin. Har unnat mig, ”efter” jobbet. Allt hemma själv. Typ när klockan blir 18.00 åker vinet fram och inga små mängder.

Det enda jag fortsatt göra är att skriva i loggen så jag ljuger vilket fall inte för mig själv.

Finns det någon annan i samma situation? Hur hanterar du/ni läget?

Kram

Tack så hjärtligt!

Jag uppskattar det verkligen.

Nja jag förlorade dagens förhandling idag med mig själv, drack lite vin, men jag har ett mål i sikte. Det tänker jag sikta på. Det är svårt att bryta vanor direkt men jag är stolt över att jag försöker iallafall. (Försöker peppa mig själv istället för att klaga på mig själv)

Massa värme
Jazzkatten

Skönt att du ändå känner att du kan hålla i det! Jag vet precis hur det är när det känns tungt är det så enkelt att dränka sina sorger. Man skapar bara fler sorger, såklart dock, men det känns skönt för tillfället.

Det är många av oss här som har påverkats negativt av vårt drickande. Men vi kan inte göra något åt det som varit. Bara det som blir.

Har du några planer på hur du ska gå till väga? Forumet här är ju en bra början och kan absolut vara till hjälp, men kommer det räcka för din del? Det kan vara bra att ha en plan. Det kommer ju att komma dagar då det känns bättre, men det kommer såklart att vara motiga dagar också och då kan det vara bra att vara förberedd. Att du funderar på det och är här och diskuterar hjälper ju bara det, förstås.

Varför har jag alltid en känsla av att jag behöver vara duktig när jag skriver ett inlägg här? Alltid en önskan om att kunna skriva... nu har jag varit nykter i fyra dagar, fem dagar eller allra helst fler dagar....men inte ska jag väl behöva känna så? Men likväl så känner jag så...

Igår kväll var jag så oerhört trött...jag kände att jag kommer inte orka kliva upp ur sängen. Efter jobbet igår så hämtade jag min dotter och vi gick ett varv i elljusspåret....beställde pizza...jag frågade henne då hur hon mår...och hon svarade mig att hon känner liksom ingenting...hon berättade även om känslan över att slippa hitta ett kuvert från Kronofogden i brevlådan....å jag är så himla glad över att vi kan vara tillsammans...att vara så närvarande i varandras liv. Men det gör mig SÅ otroligt ledsen att hon ska behöva känna som hon gör...behöva må som hon gör...det smärtar i mitt hjärta ....att min älskade dotter ska behöva må så här...och att jag inte kan göra så mycket åt hennes känsla...bara finnas bredvid som ett stöd.

Har känt mig så otroligt stressad...pga mycket att göra på jobbet...pandemin...nu ska även vi kuratorer ha visir och munskydd...det är liksom inget problem med det...bara att det är så läskigt att smittspridningen ökar....

Stressen beror även att jag ska använda ortos, CPAP...och att jag har problem med mina ögon...det är en skitsak för de flesta....men för mig blir det för många saker på en gång...

Men idag har jag försökt att bena upp det....det ena efter det ena....och jag hoppas att det ska lugna sig:)

Kram:)

Behöver du lite externt pepp är på så får du det här?
Klarade du av dagens förhandling ?

Kämpa på!
Kram⚘

Tack för fin kommentar. Jag kommer hålla i min plan. Nu eller aldrig. Känns ju som om jag kommer sabba alla mina relationer framåt om jag inte gör det.

Jag förstår att han känner sig sviken av lögnen. Hade nog hoppats på mer empati från hans sida men.... Vi får väl se vad som händer. Känner mig ensammast i världen. Inget blir ju heller lättare av att jag bor ensam och jobbar hemifrån. Känner mig så isolerad med mina tankar. Superjobbigt.

Välkommen hit, du är inte ensam om att bara dricka för mycket ibland. Och anledningen till att man söker sig hit med det är att man förstår att det är en varningssignal som ofta är början på ett beroende . Det låter som att ditt grundproblem kanske främst är utmattning efter att ha levt i en komplicerad relation länge. Mitt tips är det som jag själv blev rekommenderad av alkoholhjälpen, att ta en längre paus från alkoholen för att låta kropp och hjärna hitta balans. Under tiden kan du kanske reda ut annat som du behöver hantera. Tre månader började jag med, och det var så skönt. Sen kände jag att jag inte hade någon lust att börja igen, upplever lugn, värdighet och glädje utan alkoholen. Ta hand om dig!