Senaste kommentarerna i forumet

Du är i gott sällskap. Vi är många här på forumet som varit i liknande situationer med liknande tankar men med varierande resultat.

Det vi alla nog har gemensamt dock är att ingen av oss slutade direkt efter att vi fick första funderingen på att vi förmodligen borde ändra på våra alkoholvanor.

Jag hade en vit November förra året och tänkte som du att jag börjar dricka normalt efter det. Men det gick inte så bra. För mig tog det ända fram till augusti i år att förlika mig med tanken att jag inte kan dricka normalt utan måste sluta helt och nu är jag nykter sedan fyra månader.

Härligt att du har framåtanda. Ser du bara upp så blir din resa kanske inte lika guppig som många av oss andras blev. Det finns ett program här du kan gå igenom som i alla fall jag tycker att det hjälper mig. Fortsätt gärna att skriva här också, det tror jag också är bra. Både när det är uppåt och neråt. Det hjälper ju om inte annat dig själv kanske att identifiera vad det är triggers du har som gör att du får sug på alkohol och med tiden kan du hantera dem bättre och bättre.

Lycka till och hoppas vi ses fler gånger härinne!

Hej Frida!
Jag känner igen mig så väl i din text och startade igår min första tråd här på forumet. Förstår så väl känslan med fyllor som ständigt spårar ur och oroliga föräldrar och anhöriga som resultat. Jag har själv haft ett par sådana samtal med anhöriga den senaste tiden och det är så otroligt smärtsamt. Det är tufft att hamna i konflikt med anhöriga och inte minst när man i nyktert tillstånd inte vill dom annat än väl.

Bara att våga skriva ut om sitt problem här och faktiskt sätta ord på känslorna tyckte jag var en stor befrielse. Hoppas det känns så för dig också. Och även om jag är lika ny som dig här så säger jag välkommen :)

Heja dig! En dag i taget, du behöver inte tänka ”för alltid” om det känns övermäktigt, tänk bara att du inte ska dricka idag!

Levern är ju ett tåligt organ! Om du avstår alkohol helt i alla fall 3 månader borde dina värden normaliseras om de är höga! Förstår sin oro, jag känner likadant och vågar inte ens kolla mina värden, försöker minimera intaget sv alkohol och hopppas därmed att levern återhämtar sig om det behövs! En dag i taget! ?

Tack så mycket för svaren Jullan och Andrahalvlek, det värmde i känslostormen, kände mig verkligen så otroligt uppgiven och tom.
Efter det senaste inlägget tog jag mig ner till det lokala ICA och fick i mig blåbärssoppan. Lyckades till och med få en del arbete gjort och beställde hem en riktigt god hamburgare från favorithaket nu till eftermiddagen. Mår mycket bättre och tror nog att jag kommer kunna sova ikväll, vilket är välbehövligt.

Har läst mycket gott om mindfullnes här på forumet och ska läsa på lite mer om det, låter som en dröm att hitta ro.

Helt ny här men legat och läst en stund och bestämde mig för att skriva eget.
Har haft problem med alkoholen i stort sett från start... men senaste året har det börja eskalera, dricker så att jag får extrema minnesluckor.. hamnar i konflikter med familj och vänner. Skjuter på saker som anses viktiga, slutat ha energi till såsom längre promenader med vovven på kvällar och helger för att jag valt att dricka vin ist. Bestämde mig för att ha en vit månad i november! Det gick bra. Men trodde självklart att jag skulle kunna dricka normalt efter. Men nej, 2 fyllor redan varav 1 lett till 4 timmars telefonsamtal med min stackars mamma som är orolig och inte vet vad hon ska göra eller hur hon kan få mig att ta tag i livet!
Det tänker jag göra nu! Blir ingen ”vit månad” de blir en vit period och kanske till å med ett vitt liv!
Med vänlig hälsning, Frida

det är helt logiskt att jag har börjat dricka igen. jag har sett, känt och hanterat varningssignalerna. jag har varit duktig. och nu sitter jag ändå här, sjukskriven från jobb pga att jag drack fram till 08 imorse med en vän. det hände inte bara, jag valde det. fy fan vad jag förstör för mig själv. jag ville ju till jobbet? jag trivs ju sjukt bra och jag är stolt över det jag gör? så himla onödigt. livet skulle ju vara lättare om jag slutade fälla krokben för mig själv.

nu sitter jag här, bakfull och extrem kemisk ångest. jag vet att den går över. jag ska andas mig igenom det. inte fastna i självömkan och självhat. för det är så motsägelsefullt egentligen, att tycka synd om sig själv och avsky sig själv samtidigt. det är ångestens svar på att ha kakan och äta den också. och den hjälper ingen. men vad fan hjälper då? jag vill bara försvinna ur min kropp och begrava den här dagen under en sten. radera allt från första glaset fram tills nu. jag behöver inte fler sånna här dagar. jag vill inte ha fler sånna här dagar. jag ska inte ha fler sånna här dagar.

så vad hjälper? jo att faktiskt ändra mitt beteende. inget kommer ändras om jag inte ändrar mitt beteende. ångest eller inte, jag ändrar mitt beteende nu.

nu klättrar jag upp ur hålet bit för bit.

Varmt Grattis till 10 månaders nykterhet! En Dag i Taget... ?

?️?️?️?️?️ ?????

Visst har jag tänkt på det, men samtidigt är det inget jag har behov av att rota i. Det som varit har varit, och nuet och framtiden är viktigast. Bitterhet är inget som ligger för mig.

Mycket har säkert sitt upphov i min barndom. Ensambarn i dysfunktionell familj med alkoholiserad pappa. Började festa rejält redan på högstadiet, och sen höll det på. När jag drack blev jag festens medelpunkt.

Att få ett svårt sjukt och handikappat barn var nästa smäll. Lägg till det ett inlärt medberoende som gör att alla andras behov går före mina behov. Jag anpassar mig så mycket att jag begår våld på mig själv.

Jag behöver prioritera mig själv och mitt eget mående, och inte anpassa ihjäl mig i nästa kärleksrelation. Jag måste stå upp för mig själv och mina behov, och inte bara ta andras strider.

I samtalet med min chef häromdagen blev jag hjärtinnerligt glad, att jag faktiskt upplevs på jobbet så som jag vill vara. Empatisk, lyhörd, noga med att förankra, inkluderande, tydlig, tillitsfull, pedagogisk och peppande. Jag har fan kommit långt i min personliga utveckling ?

Kram ?

Vi har ju räknat vita dagar tillsammans tidigare. Har ett svagt minne av att du också plockade fram din soda stream eftersom det blev jobbigt att släpa hem bubbel vatten. Jag är ej helvit nu för tiden. Jag har valt att dricka kontrollerat och det funkar rätt bra för mig. Jag håller fortfarande på med öl och rödtjut. Jag har jobbat hemifrån sedan pandemin bröt ut och känner mig uttråkad. Min fru jobbar så jag är mycket ensam. Vi kan inte ens besöka barn och barnbarn. Du verkar ju ha det jobbigt med sjukdomar i din familj. Vi får stötta varandra här på forumet. En dag i taget ?
/Mrx

Och där kom den- katatefyllan som jsg så länge fruktat. En aw med en vän som gärna dricker slutade i väldigt mycket alkohol även för min del. Har inte ställt till med något pinsamt vad jag vet men jag blev snorfull och har minnesluckor. Kan inte minnas att jag tog mig hem, fast hem kom jag ju. Ångesten är paralyserande nu, drabbas av någon slags konstig trötthet och paralys såhär dagarna efteråt. Kan inte göra någonting förutom att stirra om i väggen typ. Mår piss verkligen. Och jag dom aldrig skulle dricka på det här sättet! Och jag som intalat mig att jag hade kontroll och kunde dricka normalt. Oftast går det bra och känns helt okej att dricka normalt, sådär 1-3 glas. Men blir det mer än så blir det kaos och inget stopp på mig.

Så vad ska jag görs nu då? Nolltolerans? Känns så definitivt och tråkigt men jag vet inte längre.... tänker att jag inte ska dricka eller självmant ta intiativ till aktiviteter som innefattar alkohol men ev dricka 1 glas om jag ”måste”. Inte mer.

Du tänker helt rätt, och din psykolog också. Ibland är det viktigast att GÖRA och inte ge plats för alla om och men och kanske.

Bra att du kunde bidra med viktig kunskap på din arbetsplats!

Kram ?

Grattis AndraHalvlek till 10 månader.
Och tack för att du finns här, muntrar upp och delar med dig av dina insikter.
Funderar på om jag ska ge dig några tankar eller inte...
men nu gör jag det. Jag har skrivit tidigare att jag tycker du är så häftig för att du gick ”all in” med att testa att dra ner först och sen när det inte gick så bra ”all in” med nykterheten. Jag tror verkligen du gör så mycket rätt med dina reflektioner över de här situationerna du brukade dricka i. Nu reflekterar du över varför din metod fungerar bra för just dig. Också det ett framgångsrecept tror jag. Som du vet är jag ingen expert på varaktig nykterhet, men nu dristar jag mig ändå till att ge dig en tanke eftersom jag är övertygad om att man precis som du gör behöver jobba med sig själv för att inte riskera att braka ner i diket igen. Har du funderat på varför du från början hamnade där du var? Det kanske du redan har gjort i du tråd, men jag tror att det är rätt viktigt. Har ju hängt här rätt länge och det känns som om några av oss som återvänder åter har drabbats av livets vedermödor och då trots alla tidigare framgångar och övertygelse kör rakt i diket igen i ett gammalt beprövat spår. Tänker att det kan vara bra att fundera över och du verkar vara en sån som vill ha mycket kunskap.

Är ledig idag. Min plan är att inte åka iväg någonstans utan endast ta en lång promenad med vår hund. Var kopiöst trött igår kväll. Har sovit mellan 22 och 9.30 förutom ett toabesök. Tröttheten tänker jag beror på flera saker bla på mitt alkoholberoende, sömnapnén, pandemin och mycket att göra på jobbet. Dessutom tänker jag att jag har haft en omedveten anspänning av att inte veta hur det blir med min anställning som nu har släppt. From februari är jag en av två ordinarie kuratorer på jobbet. Har sju år kvar till pension kanske jag inte stannar på samma jobb tills dess men det känns ändå betydligt lugnare och jag trivs. Kan även ha järnbrist men det är ett tag tills jag ska ta prover. Har börjat med en egen liten kur mot trötthet.

Det är ju några månader sedan då jag var på rådgivningscentrum här i min stad då kuratorn där sa att just nu handlar det inte om att fokusera på anledningar utan bara GÖRA....att komma till handling! Jag tänker att jag har kommit till ett stadie där jag är beroende av alkohol både fysiskt och psykiskt. Så vad jag behöver göra är att så fort jag tänker alkohol behöver jag välja en nu fil....jag behöver också påminna mig om att de stunder då jag tidigare har tyckt att det är mysigt att dricka alkohol...att de stunderna tillhör det förflutna för nu för tiden blir det aldrig mysigt....så jag tänker ...att jag hela tiden behöver påminna mig att det finns inget med alkoholen nu som var som det var förr då det var gott och mysigt...den tiden är för länge sedan förbi!!

Jag tänker att att kunskap kring alkoholberoende hos den breda allmänheten kan vara ganska bristfällig. Ibland kan det tyckas som om det är endast de som arbetar professionellt med alkoholism samt vi som har ett beroende eller som gått från ett beroende till nykterhet som har kunskapen/insikten. På min arbetsplats har jag kollegor som jag tänker är otroligt kloka, smarta och är allmänbildade men man upphör aldrig att bli förvånad.
Vi hade ett möte där en förälder var med samt professionella från olika verksamheter samt jag och några till från mitt arbete. Föräldrarna är separerade men båda brukar komma men igår kom endast den ena för att den andra hade ett återfall i sitt missbruk. Den föräldern arbetar tydligen på ett behandlingshem, vet dock inte inriktning. Jag förstår att mina kollegor tycker att det är konstigt att föräldern har tagit ett återfall när hen har det arbete som hen har. Och, jag tänker för mig själv...men kära vänner...vad är det som är konstigt?!? Så jag berättar att de flesta/många som har ett alkoholberoende är människor som har ett "människorelaterat arbete" som tex socionomer, lärare osv...och som kvinnor i min ålder. Å de blir lite förvånade...å på mitt jobb känns det verkligen som om att de är andra som faller dit...inte att det finns någon hos oss som har ett beroende. Känslan inom mig känns knepig...skuld och skam...lite lögnare...å ja...det var liksom ingen bra känsla...och det känslan kan jag endast få bort genom att bli fri från alkoholen.

Onkel F - jo tanken var att få flera dagar utan alkohol än med under november månad men lyckades tyvärr inte fast det blev bättre än tidigare. Målet är kvar för december även om det kommer bli svårt med alla helgdagar och i dessa tider. Var dock nykter under förra julen eftersom det inte fanns någon alkohol hemma och systemet var stängt. Men vill förlänga den nykterheten i år...så är det.

Kram:)

Att dricka alkohol under en längre tid gör att upptaget av många näringsämnen hämmas. B-vitaminspruta har du fått och det är ju bra. En annan sak kan vara magnesium. Jag vet inte om det är något du har fått? Men det är också en sak som du kan ha brist av som gör att du blir trött.

Det kommer dock ta ett tag att återhämta dig. Din lever är förmodligen en aning trött på dig. Min rekommendation är att tillåta dig att vila så mycket som kroppen vill. När du är uppe, försökt att få lite lättare motion som promenader t.ex. Stressa inte angående hur lång tid du behöver utan ha tålamod. Se även till att du får i dig minst två liter vätska om dagen samt ät mycket grönsaker och fibrer och lagad mat utan tillsatser.

Angående tillskott är det väl bäst om du pratar med sjukvården om hur de ser på det och hur det reagerar med de läkemedel du har fått men ett mangensiumtillskott eller eventuellt en multivitamin kanske skulle kunna hjälpa dig så här att komma i balans igen i början också.

Jag har också haft mycket ångestproblematik och depressioner. Sjukskriven för utmattningsdepression två gånger. Först nu har jag fattat att det var alkoholen som skapade ångesten. Nu är jag nykter sen 10 månader och trots att det är mörkt, grått, blött ute så mår jag bra. Sover bra och mår bra. Tack vare nykterheten ?

Medveten andning kan du googla på. Andning och mindfulness/meditation är viktiga verktyg för att få bukt med ångesten, ihop med nykterheten.

Kram ?

Hej Blanka, tröttheten beror garanterat på din a konsumtion över lång tid. Kroppen behöver tid för att läkas. Bra mat, lugna promenader och mycket vätska, samt vila är att rekommendera. Kanske du kan be om, om du inte redan gjort det, en hälsoundersökning med prover, så att du kan ringa in vad din kropp behöver. Antabus kan ge en lite trötthet, men jag upplevde inte det som så svår. Hoppas du snart blir piggare. Kram

Väldigt många beskriver att ångesten håller i sig i flera dagar efter en fylla, innan de på allvar inser att det är dags att sluta dricka. Det är alkoholen som skapar ångesten, den vill att du ska dricka igen. Typisk abstinens. Skulle du dricka nu hade ångesten gått över. Kortvarigt. Sök på ”alkohol och hjärnan” på youtube så får du lära dig hur alkoholen fuckar upp hjärnan. Professor Markus Heilig är duktig tex.

Det bästa du kan göra nu är att vara snäll mot dig själv. Använd pulshöjande motion för att mota ångesten. Sjukskriv dig några dagar så att du får fokusera på nykterheten. Försök att inte just nu tänka på allt som hänt i helgen, gjort är gjort och går inte att göra ogjort. Du har tagit ansvar för ditt beteende genom att ta beslutet att sluta dricka. Det ska du vara stolt över!

Kram ?

Du är i gott sällskap med att oroa nära och kära, för att inte tala om hur man oroat sig själv med sitt maniska drickande. Av min erfarenhet blir det först värre, sen bättre. När sanningen går upp för en känner man sig inte särskilt stor. För att inte tala om skammen som ligger som en blöt filt kring en. Till min egen nykterhet kan jag bara säga att ju fortare jag förlät mig själv och insåg att jag drabbats av ett beroende, ju fortare kunde jag börja läka. Ångest och psykisk ohälsa kan mycket väl ligga till grund för att man druckit, vi dämpar ju ångest om än kortsiktigt med a. Jag själv lider av gad och har medicin som hjälper till för den åkomman. Innan man kan bena ut vad som är vad tror jag att man behöver vara nykter en längre tid. Men är det så att man mår så dåligt så man inte står ut, kan man söka akut hjälp på psykakuten. Kanske även vc, jag är osäker. En tids sjukskrivning till att börja med, kan väl vara en bra idé. Ta hand om dig o du ska se att det vänder. Kram Jullan

Är nu onsdag förmiddag och jag borde arbeta med min rapport. Kan just nu bara inte.

Som jag tidigare skrivit så blev det mycket dricka i helgen, kanske mer än någonsin sett över tre dagar. Har under denna fylleepisod varit i kontakt med flera vänner, familj, grannar etc. inte bråkar och varit elak, men säkert jobbig och gjort mina nära oroliga.

I min vanliga rytm brukar söndag och måndag kunna vara ångestladdade, men inte så här och inte hela vägen fram till onsdag. Är riktigt förtvivlad och fysiskt slut.

När jag har min ångest får jag alltid svårt att äta, så även nu. Har inte ätit mer än en pizza sen i söndags kväll och mår riktigt illa, har dock sett till att få i mig mycket vatten. Vet att jag borde äta, borde gå ut på en promenad och antingen göra mitt jobb eller bara sjukskriva mig. Men orkar inte med något av det. Har haft ångestproblematik hela livet, även utan alkohol. Funderar på om man ska ringa vårdcentralen, men vet också att man bara kommer att bemötas av väntetider följt av ännu mer väntetider.

Ska stålsätta mig för en sväng till ICA och inhandling av blåbärssoppa och sedan ge rapporten ett ärligt försök, skulle vara skönt att få något gjort, att vinna en seger, hur liten den än må vara.

Kram ?

Bra jobbat med 10 månader! Hurraaaaa!!!!

Ni som är nya - läs min tråd från början. Kan jag - så kan ni! Men jag förstår om ni inte orkar ? 1.565 inlägg tar sin tid sannolikt. Men ni får skumma lite, och hålla utkik efter alla tips om böcker, poddar och Youtube-klipp. Jag har verkligen marinerat mig själv i nyktra fakta. Det finns inte en cell i min kropp som har kommit undan.

Jag tror verkligen på faktametoden, att hjärntvätta mig själv med nyktra fakta. Och jag har har kommit på varför just den metoden funkar så bra för mig. Jag behöver lust och nyfikenhet som drivkraft. Jag verkligen älskar att lära mig nya saker. Vill du få mig på gott humör - skicka mig på kurs!

Varje dag är en bra dag att sluta dricka. Och varje dag är en bra dag att fortsätta hålla sig nykter. Jag sörjer inte ens alkoholen längre, var sak har sin tid. Jag är glad att slippa dricka. Jag är glad att jag har självkänsla nog att avstå och att jag struntar fullständigt i så kallat grupptryck. Jag vill inte dricka alkohol, lika lite som jag vill dricka bensin. Det är Annie Grace som sagt så, och det är mycket bra uttryckt! Hon och Craig Beck tillhör mina husgudar.

Kram ?

Här är du bland vänner, vi ska göra allt vi kan för att stötta och peppa dig. Jag tror som Tröttiz att ett brev kan vara en bra start. ”Läs det här först, så pratar vi sen”. Dina barn älskar dig, tveka aldrig om det ? De vill stötta dig till hundra procent, och vi också.

Kram ?

De flesta av oss är eller har varit både trötta och jättetrötta i början av nykterheten. Alkoholen påverkar dina signalsubstanser jättemycket (den där känslan av upp som en sol och ner som en pannkaka). Nu när du är nykter, ska balansen återställas och det är en stor orsak till tröttheten i början. Kroppen håller på med ett stort reparationsarbete. Vila så mycket du bara kan!