Senaste kommentarerna i forumet

Tack för kommentarerna! Jo, jag måste ta tag i det, jag inser det! Men hur var det; jag tyckte jag såg att det fanns något program att följa på den här sidan? Har jag sett fel, eller finns det inte längre?
Imorgon (eller rättare; senare idag) börjar jag att sluta! Tror jag!

Kommer gå bra, planering för aktivering är nyckeln till att låsa upp det vanliga ältandet som kommer lagom till tacosen.
Vet vad jag ska göra och det är att fortsätta med min 67 dagar gamla nya vana. Mår så mycket bättre nu!

Kan tänka klart (på riktigt)

Godnatt

Amen!

Dåså! Det är torsdag och kväll! Måste ändå säga att det går väldigt bra 8 dagar in :) jag mår som vanligt, ingen molande huvuvärk och är inte lika törstig längre hörrni! Bröt dock mot mobilregeln jag satt upp i sovrummet nu, men måste dela med mig!
Tänker följande just nu:1. HUR kunde jag leva på det sättet innan, att dricka varje dag? 2. Hur vill jag leva generellt? 3. Hur kommer framtiden bli? Är jag stark eller kommer jag att gå tillbaka till min negativa alkoholkonsumtion?

Känner ingen skam, är inte ledsen eller rädd fortfarande vilket är skönt. Är fortfarande nyfiken och vill liksom kika runt varje krön för att se vad som finns där, inte av rädsla utan av spänning typ...if that makes any sense!
Jag slogs av EN negativ tanke dock: tänk om mina nära och kära tycker jag är jobbig för att jag har informerat om mitt alkoholproblem??
Slog bort den så snabbt jag kunde. Om någon uttrycker sig dumt, så får jag bara förklara att jag blivit upplyst (brist på annat ord) av nykterheten, och att dom kan DRA ÅT SKOGEN (ni vet det andra ordet, men vill inte svära). Enkelt egentligen.
Summa sumarum: Det går bra nu! Tack för ert stöd ❤

Vad bra att du dricker mindre!

Kikar in och säger hej. Kan inte minnas att jag läst om någon som har sån kämparvilja som du. Och jag håller med flera som skriver, och senast Sisyfos ord om att tillåta dig själv att ta lite mer hjälp. Du är vråkstark Snusen. Du har krafter som knappt hälften av oss har. Jag är helt säker! Du stöttar andra, du är klarsynt. Ta till dig av att vi är många som tror att det kommer att bli bra, och vet att du är värd det. Stor kram ?

Vill bara skicka en kram och så bra kämpat. Sug kommer och går. Nu är det mer som en trött mygga som surrar förbi. Snart faller den död ner... att längta efter lite glömska kan jag känna ibland. Men det går väldigt snabbt över. Mycket snabbare än baksmällan efter en sån där glömska-kväll.?
Var stolt över allt fint du beslutat kring ditt eget liv. Det blir ännu bättre, jag lovar! ?

Jag varken kan eller vill förklara min insikt här på forumet. Det är för omfattande och helt säker kan jag ju inte vara. Men jag råder både dig (och mig själv) att forska vidare i litteratur och på youtube.

Detta är ett omfattande ämne. Det finns flera olika slags narcissister och vissa personer kanske bara har ett antal narcissistiska drag. Jag är ju själv helt novis i ämnet...

Jag tycker också det viktiga kanske inte är att hitta en stämpel utan se till helheten, konsekvenserna, sambanden. Om många pusselbitar verkar bilda ett visst mönster som ger en förklaring till hur vi mår så spelar det mindre roll exakt hur "sanningen" är. Men all kunskap är makt! Makt att förstå sig själv, ta hand om sig själv, växa. Befria sig från det förflutna genom att förhålla sig till det som är och vad som har varit. Tänk Sinnesrobönen. Förlåta och acceptera omständigherna i livet. Mod att släppa taget om t ex illusionen att kunna förändra det vi inte kan (dåtid, andra människor, osv). Och förstånd att lämna relationer som skadar oss och välja nya som får oss att må bra!

Vi kämpar vidare tillsammans! ?

Det jobbiga med att vara i denna karusellen med vindrickande, några nyktra dagar sen på det igen är att jag inte kan lita riktigt på hur jag känner. Jag är mycket känslig, tar lätt åt mig, överreagerar och har nästan alltid en liten lätt ångest. Jag har innan hållit upp i ca två månader och märkte då hur stabil jag blev. Klarade av motgångar på ett helt annat sätt. Just nu är jag nedstämd fast jag vet att jag har inget att vara ledsen för tvärtom! Jag fullkomligt älskar julen och tycker att alla ljus och julbak med barnen är helt underbart. Därför är det också så viktigt att jag slutar helt med alkoholen. Jag kan inte njuta av livet om jag bara tänker på nästa tillfälle jag får dricka. Jag lever inte här och nu!

Fungerar bra, dricker betydligt mindre

Hoppas ditt inlägg inte var en engångsföreteelse. Det är ganska många som gör ett inlägg här i stundens ingivelse och sedan tystnar. Se till att du inte är en av dem. Kanske AA eller någon annan organisation kan hjälpa dig med känslan av ensamhet?
Ge oss ett livstecken och berätta hur det känns! Du är inte ensam, forumet finns alltid!
Från en gamling till en annan: Kämpa på!

Bra att du hittat hit till forumet. Och vad bra att du tagit tag i ditt drickande i så pass tidig ålder. Önskar att jag gjort detsamma. Själv är jag över 50 och har haft problem med alkoholen hela livet egentligen men insåg nog redan i din ålder att jag jag hade allvarliga problem men tog inte tag i det förrän för några år sen. Tror det var ca 5-6 år sen jag insåg att jag verkligen är alkoholist. Gick in här då och har varit kvar sen dess men under olika nicks.
Håller med dig när du skriver att det är svårt att begränsa drickandet. Och även om man lyckas med det och lyckas dricka kontrollerat och mer ”normalt” en tid så uppehålls ändå ens tankar av alkohol. Så är det för mig också, om jag nån kväll lyckas hålla mig till 2 glas så slits jag itu av tankar på att jag vill ha meeeer. Har försökt att dricka normalt 1000 gånger och misslyckats varje gång. Till slut blir det ett tillfälle där det går överstyr. Nu har jag varit utan alkohol i en dryg månad och börjar inkassera alla vinster!
Varje dag upplever jag nya fina vinster. Det är så härligt.
När du hållit upp ett tag kommer energin att öka. Det blir lättare att sätta upp mål och verkligen genomföra dem.
Hur ofta har man inte planerat saker och sen varit för bakis och trött för att genomföra planerna.
Tror att det är lättare att ta en dag i taget som du säkert läst här, än att tänka att man ska vara nykter för all framtid.
I början hade jag sorg och tänkte att livet kommer vara trist men det har börjat ändra sig nu redan efter en dryg månad. Håller med de andra om att det är bra att unna sig något annat istället för vin.
Jag äter massor med godis och dricker a-fri öl. Funkar bra för mig. Är inte rädd för att gå upp i vikt av godiset för jag tänker att det är nog nyttigare än allt vin och öl jag annars hade hällt i mig.
Ett tips till är att lyssna på olika poddar som tex. Fyllepodden och Alkispodden.

Heja dig!
Kram

Hillary?, ingen situation är sådan att den inte går att lösa. På ett eller annat sätt. Du ser på saken ur ett perspektiv idag, om två veckor ser det möjligen helt annorlunda ut, eller rentav kanske idag. Jag känner med dig och är helt förvånad över hur konstigt och fel vården behandlat dig. Men sannerligen finns det nåt du kan göra, som garanterat kommer förbättra dina odds, sluta drick helt. För alltid eller länge, länge. Kram Jullan

Varmt välkommen, hjärnan är en lurig rackare, och vi har matat den med felinformation och beroendeframkallande substanser länge. Det tar ett tag att återställa balansen och därmed förnuftet, vi får helt enkelt gå på envishet i början, de allra flesta av oss. Sedan lättar det som tur är, hjärnan går att lura tillbaka liksom, och man kommer på knepen vartefter. Smart är att ta rygg på andra som gått före, och om det ändå inte funkar....ta annan proffesionell hjälp i kampen. Lycka till

Nu tog jag den där förbannade BB och hällde ut skiten. Först stod jag och tvekade och kände att det var onödigt. Hur knäpp är inte hjärnan? Hur kan man vara så ambivalent? Hur kan tankarna ändra så från en sekund till en annan? Ut åkte det iallafall!

Välkommen hit! Häll ut vinet ja, väldigt riskabelt att ha alkohol hemma i början. Att ha något att sysselsätta sig med är också viktigt. Sedan tror jag det är bra att tillåta sig att ” njuta” av annat ät och drickbart. Tex godis eller chips om man känner för det. Och att läsa och skriva mycket här såklart!

Kram ?

Hon var oproffsig redan när jag var hos henne som patient. Jag jobbar med rehabilitering, och när vi var klara med undersökningen började hon ställa frågor om sina egna krämpor. Den gången var jag ganska omtumlad eftersom jag just hade berättat om mina alkoholproblem, vilket var jättejobbigt. Så jag svarar på hennes frågor men känner även då att det inte känns rätt.
Borde ha reagerat redan då.
Ja jag ska faktiskt kontakta kliniken.

När man vaknar upp och inte är bakis är just morgonen den allra bästa stunden på dagen. Kaffet smakar bra och man får en bra start på dagen.
Jag ska försöka hålla mig sysselsatt. Ibland vet jag att det går bra iallafall om jag lovat nån annan att ses exempelvis, annars är jag bra på att avboka inplanerade grejer för att dricka istället.
Jag har fortfarande lite vin kvar i en BB. Detta måste jag hälla ut. Att ha vin hemma när suget kommer är ingen bra idé! Jag kan verkligen vara helt övertygad om att jag inte ska dricka och sen ändrar jag mig på mindre än en timme. Helt plötsligt är jag påväg mot bolaget. Jag har alltid en ursäkt om att vi ska laga en god middag hemma och då är det ju festligt med vin. Det spelar ingen roll om det är helg eller vardag. Tack återigen för era kommentarer. Känns bra att få dela med mig här!

Jag hade nog inte kunnat hålla tyst. Jag hade skällt ut vb där och då. Och anmält skiten ur hen. Så otroligt oproffsigt.

Kram ?

Går det att fråga överläkaren om du kan få ta ett nytt test innan hen skickar in?
Du har haft ett tufft år bakom dig och sökte hjälp för att komma ur missbruket. Det var ju själva upprinnelsen till det här. Trist om det ska leda till negativa konsekvenser. Håller tummarna för att du faktiskt kan argumentera dig ur det här.
Annars får du rikta fokus framåt åt ett annat håll. Du låter inte som någon som ger upp och du har dina barn att tänka på. Plötsligt tar livet en ny riktning.
Här finns ett rättsfall som du kanske kan ha användning av:

https://www.indraget-korkort.se/medicinskt-hinder-indraget-korkort-ater…

Går det att fråga överläkaren om du kan få ta ett nytt test innan hen skickar in?
Du har haft ett tufft år bakom dig och sökte hjälp för att komma ur missbruket. Det var ju själva upprinnelsen till det här. Trist om det ska leda till negativa konsekvenser. Håller tummarna för att du faktiskt kan argumentera dig ur det här.
Annars får du rikta fokus framåt åt ett annat håll. Du låter inte som någon som ger upp och du har dina barn att tänka på. Plötsligt tar livet en ny riktning.

Förstår att du är kanske lite rädd och tycker att det går fort. Samtidigt så har du kommit så långt nu redan av dig själv och duvor medveten om att du behöver hjälp. Det känns som att du är mogen för att släppa lite på kontrollen och faktiskt ta hjälp även via ett boendeLäskigt men det blir bra tror jag. Tycker att du ska vara så oerhört stolt över dig själv som har bett om hjälp och kämpar på som du gör.

Oj så oprofessionellt! Vilken åkomma man än har sökt för kanske man inte vill stå och prata om det utomhus sådär. Hur kan man inte förstå det som vårdgivare.
Och hon borde ha märkt att du blev illa till mods och obekväm. Sanslös omdömeslöshet. Träffar du på henne nån gång mer så får du vara beredd att säga ifrån, för hon behöver ju förstå att man inte konfronterar nån sådär. Ja, jag tycker att du borde påpeka det för kliniken du går hos.

Hej och välkommen hit. Jag har försökt sluta i nästa fem år från och till och nu verkar det lyckas. Drygt två månader nykter. Att ha någonting att pyssla med har hjälpt mig i början. Vet inte vad du gillar att göra. Jag promenerar läser lagar grejor bakar mm mm. Lycka till och ge inte upp. Livet får så många fler färger utan alkohol. Kram

Fyller själv 61 i mars och känner mig i känslan. Skit i att springa! Powerwalk eller cykling är det som gäller för oss gamlingar. Det är bättre för kroppen! Låt inte känslan av uppgivenhet över. Min största skräck ligger i att bara ge upp och supa ner mig när jag går i pension. Det är vad som väntar om jag själv inte slutar dricka!