Senaste kommentarerna i forumet

Lycka till på din resa nu önskar jag dig. Och håller tummar och tår att det går vägen.

Återkommer igen. Haft en tråd tidigare men jag behöver en nystart. Det gick väldigt bra i några månader för mig sist. Lyckades hålla måttlighet, satte en budget jag lyckades hålla. Men sen drabbades jag av ett personligt trauma som jag inte kunde hantera. Jag återgick till att självmedicinera för mina psykiska besvär.

Har nu haft flera uppehåll under sommaren, som jag varit väldigt nöjd med. Men där emellan har jag inte klarat det. Jag har valt att återuppta kontakt med psykiatrin för att behandla mitt grundproblem. Och även informerat min familj om att alkohol triggar mina problem och att jag framöver kommer att avstå från det till dess att jag har ett stabilt mående. Dock utan att informera om att jag faktiskt har ett problem - men det är något som jag kommer att göra när (inte om) jag har tagit mig ur mitt missbruk (…det var jobbigt att skriva)

Nu är det dags att göra någonting åt det här. Och efter att ha läst på detta forum i flera månader och inspirerats (igen) så är det slut på detta. Jag har inte modet/styrkan att vända mig någonstans där jag inte kan vara anonym - men med det jag ser här så är jag övertygad om att jag kommer att klara det!

Jag har trappat ned i flera dagar nu men från och med imorgon så är det nyktra dagar som gäller för mig. Jag kommer ta en dag i taget. Jag är vet så väl att mitt psykiska mående triggas negativt av alkohol. Och jag är trött på panikångestattacker och att behöva låtsas mer. Hittills har jag svettats mig igenom abstinens och ångest och klarat mig - och jag kan klara det en sista gång innan jag vänder mitt liv och mående för att äntligen må bättre på alla plan. Jag ska börja med minst tre nyktra månader och sedan utvärdera. Men innerst inne känner jag att jag ska avstå helt och hållet.

Nu blev detta ett långt inlägg, men jag tänker att ju mer jag delar med mig av desto bättre stöd kan jag få. Önska mig lycka till!

@Vinägermamman Ja, det är tufft att bli nykter men det går. En dag i taget. Tänk inte massa tid i förväg som resten av ditt liv utan en dag i taget. Vägen t nykterhet är inte spikrak men till slut når man målet och dit kommer du också komma🙏🏻

Kramar 😍

@Vinägermamman Ny denna gång ska vi lyckas! Vi får kämpa gemensamt! Jag är så förtvivlad att läget inte kan bli värre känns det som. Vi får fölas åt. Idag somnar jag nykter. Skriv här igen ap vi kan följas åt m. Startade ny tråd och hoppa verkligen att med denna tråd ska jag vara fatta nya nyktra beslut, dag efter dag.

Jag försöker samla ihop mig för att ta nya tag. På allvar. Känner att det är mer än dags. Blir kanske så att jag skapar en ny tråd, för att få en tydlig nystart. Ska sova på saken. Läget är långtifrån bra. Sommaren har varit bedrövlig. Tänker varje kväll och varje morgon att NU, idag skall bli första dagen på en lång, helst livslång period utan alkohol. Men det går inte alls. Mina stackars signalsubstanser är rejält misshandlade. Värst är Gaba. Usch och fy. Jag vill ju må bra, tänka positivt och vara pigg. Sjutton att jag tillåtit hjärnan att bli så till den milda grad marinerad i alkohol att jag tappat kontrollen i princip totalt. Nu ska jag sova, och morgondagen hoppas jag kunna bli vändpunkten för mig.

Hej Slingshot! Hur går det för dig?

Det har nu nästa gått tre år och jag är kvar i detta. Familjen finns här, allt annat som "ska finnas" är kvar, men jag mår inte bättre och har inte slutat dricka. Tvärtom. Jag är otroligt skicklig på att dölja mitt missbruk. Det och i kombination med att jag jag har en fru som är väldigt konflikt-rädd och som kämpar med sina egna problem o demoner (ej missbruk)
Ja, jag förstår alltså att hon inte konfronterar mig. Förstår ju att hon ser det som händer, vilket känns väldigt jobbigt och gör att jag får ännu sämre samvete kring vad jag håller på med...

Det som har hänt senaste året är att jag mer känner av fysiska besvär och jag har också ökat på min konsumtion. Det går sakta men säkert uppåt. Det kan nu vara kvällar o nätter där jag kan sätta i mig 8-9-10 små (6-7%) öl. Aldrig två dagar på raken, men nästan alltid varannan dag. Hade ett uppehåll i somras, vilket gick bra, men lätt att falla tillbaka.

Jag är säker på att detta kommer att sluta illa, men just nu vet jag inte riktigt hur jag ska sätta stopp. Har funderat en hel del, och känner mig väldigt osäker på det stöd jag kan få från primärvården. Ärligt talat känner jag mig misstänksam. Kommer tester leda till att det första som händer att mitt körkort ryker?

Hoppas att någon vill svara här. Behöver tips och råd och allt är välkommet. Om @andrahalvlek finn kvar här får du gärna svara också! Har läst dina tidigare inlägg igen och är tacksam för det!

Tror att jag behöver någon med samma problem att prata med och bolla.
Tack för att ni läser!

Är det någon som har testat att trappa ner på drickandet tills man når sitt mål? Har det funkat?

@Adde PS intressant det där du skrev om att kemiska preparat inte hjälper.
Jag försökte med Antabus för en herrans massa år sedan. Hjälpte ett litet tag, sen drack jag ändå och sedan slutade jag ta tabletter. När jag bestämde mig för att sluta helt för 1,5 år sedan hade jag ingen tanke på Antabus.
Jag ville verkligen sluta. Jag tror iaf att när man kommit så djupt ner är viljan starkare än alla tabletter. Så starkt kändes det för mig iaf.
(Men om de hjälper någon så är det såklart bra…)

@Adde Hej, jag håller med dig om att det är lite svårt att få översikt. Själv tittar jag på ”Nya kommentarer, men ibland verkar inte svar dyka upp där heller?
Kanske skulle det kunna finnas en ”följafunktion” så att man lättare kan följa dem man brevväxlat med?
Jag tycker också att det blivit jobbigare att scrolla bakåt. Känner på mig att jag redan svarat någon samma sak tidigare, men orkar inte alltid backa tillbaka…
Fint att du verkar ha det bra ändå. Med i polisens nykteralkislista och allt👍❤️

@@alli Suget går över. Men bara om man inte dricker alls…
Att alkoholen finns överallt stör mig inte längre. Det är ungefär som att inte röka. Andra röker, men det stör bara om de röker på mig:)
Alltså går jag på middag och fest utan ångest eller oro.
Jag pratar med folk, dansar gärna, när jag är trött går jag hem. Sover gott…
Jag ger mig rätten attt ha kul och vara närvarande utan alkohol. Dessutom har jag upptäckt att det var nog jag som drack mest i mitt umgänge.
Många är väldigt måttliga, fast jag aldrig märkte det.
Hur som helst: du kommer inte att bry dig om alkoholen som du gör nu. Visst, A finns i många sammanhang men det kommer inte att förhindra dig att delta!
Ta tag i saken nu, du kommer inte att ångra dig!
❤️👍

@slingshot Hur går det för dig? Missade ditt svar och såg det först nu!🤗
Så fint att du har dina hundar så att du kommer ut på promenad, 10000 steg är verkligen bra!
Att du är långtidssjukskriven kan ju verkligen satt käppar i hjulet för dig. Kanske har du inte riktigt haft orken att ta tag i det sociala?
Berätta gärna mer om du vill. Ibland blir det klarare för en själv också när man berättar.
Du får gärna berätta om dina vanor för mig iaf.
Kram ❤️🙏🏻

@Nixon Ja, jag har använt SSRI i snart tre månader nu...och det har verkligen förändrat både mig och mina förutsättningar :) Tack snälla, det betyder mkt :)

Tack för ditt svar :)
Min sambo hade ett långt utlägg för mig igår kväll. Jag förstår precis vad han vill säga. (Han dricker inte alls.)
Jag vill ju givetvis behyålla honom, den ända som är i min ringhörna.
Sug efter alkohol har jag hela tiden fast jag inte druckit varje dag på snart 2 år.
Tyvärr så finns ju alkoholen överallt och är en del av allt umgänge, vi ska på kalas på lördag och kommer inte dricka något. Det som också blir jobbigt är att se när alla blir fulla.

Men demonen som jag har i mig får inte komma ut mer, har skämt ut mig tillräckligt för en livstid....
Har också slutat att röka efter 43 år. Det känns bra så hgoppas när tiden går att det kommer att kännas lika.

@@alli Välkommen hit! Det låter som en bra idé att du tar tag i drickandet innan du förlorar dina närmaste. Jag drack som du, ofantliga mängder, men sedan upphåll däremellan. Men det är också ett beroende, kallas kontrollförlust.
Jag höll upp helt i tre månader och upptäckte hur härligt det är att slippa vara bakfull eller ha fruktansvärd ångest… Nu utan alkohol i 1,5 år.!
Det är enklare att sluta helt eftersom suget somnar in efter ett tag. Och när man inte kan kontrollera alkoholen är det mest bara något hemskt och inget att sakna.
Ta hjälp av alkoholprogrammet här, ring alkohollinjen så får du ngn att prata med, läs o skriv nkt här. Det är mina råd.
Men ta framförallt chansen att sluta. Du kan må så mkt bättre.
Kram❤️

Imorgon tar jag tillbaka min morgon meditation rutin ,i den finner jag ro och stabilitet för dagen.IFradags efter jobbet noterade jag att mitt jobb startar stress i min kropp som får mig att tänka på vin och jag vet att jag behöver varva ner då så imorgon då kör jag.. Annars kommer tankar om man måste gå ett tolvstegsprogram för att finna den behagliga vägen.Jag vet att på forumet är det inlägg om att man kan klara resan själv💪Jag fortsätter att känna mig frisk och ren
Från Pilla

@Sisyfos Hej! Jag är också här för tredje gången nu, skapade en ny tråd i forumet vara alkoholfri. Det är dit jag ska gå för att lyckas! Önskar dig Jahopp all lycka-kanske är det tredje gången gillt för oss båda?

Hej,
Jag mår jättedålig för igår. Firade min sons födelsedag och givet så drack vin mm.
Förlorade min man för snart 4 år sedan och då blev det en vändpunkt med mitt drickande.
Drack varje kväll tills jag deckade. Dricker inte lika ofta idag, men när jag gör det blir det ofantliga mängder. Oftast är jag glad och pigg, men ibland blir det som det bor en demon i mig som tar över. Blir först väldig ledsen och tårarna rinner, sen blir jag arg och skriker och gapar på alla.
Min son har sett mig genom de senaste åren och självklart vill jag inte att han ska se mig såhär, ingen annan heller för den delen.
När "demonen" tar över blir det som jag är med i en skräckfilm. De jag har omkring mig står eller sitter bara helt stilla. Som de har frusit i tiden.
Då blir jag rädd för dem och vill bara fly.
Min partner är arg och besviken på mig och min son och hans flickvän tyckte det var otäckt att bevittna.
Vet ej om jag har kvar min sambo......
Det känns som jag inte passar in i livet längre. (inga självmordstankar)
Jag måste ta tag i detta nu innan alla försvinner ur mitt liv.
Ibland mår jag dåligt och gråter när ingen ser.
Pratade i 2 års tid men en präst det var bra. Försökte få stöd från sjukvården men de ville bara stoppa i mig tabletter vilket jag inte vill.
Googlade runt på nätet och hittade denna sidan, läst många trådar och kände kan ni skriva om era problem så kan jag med det fast det tar emot och blotta sig.
Alkoholen intalar man sig att det är en vän vilket den absolut inte är.

@Snoffsan tack snälla för svar! Du tycker det hjälper mot suget?

@Toogoodformy o… För mig var också psykofarmaka (SNRI) en game changer. Det jämnade ut mitt mående så jag slapp djupa dalar och gjorde mig tillräckligt stabil att ta tag i drickandet.

Jag hejjar på dig!

@Maja43 Blev berörd av dina inlägg. Hur går det?

@Friluftstok wrote:"Tänk så mycket som ändras utan att man egentligen inte tänker på det. Nånstans 2020-2021 så hade det varit helt otänkbart att spendera en sådan här kväll utan vin. Sen kom helomvändningen 2022 och allt kändes läskigt. Hur skulle jag tacka nej? Vad skulle folk säga? Och nu är vi här, 2024, och det är självklart att säga att "nej, jag vill inte dricka idag" Vet inte vart det ändrades men jag är glad"

Hög igenkänning på ovanstående.

Innan jag slutade dricka så var jag orolig för vad andra skulle säga. Helt galet när jag kikar i backspegeln efter 1,5 år nykterhet. Majoriteten bryr sig knappt. De som möjligtvis undrar varför man inte dricker - verkar vara de som själva har problem.

Som många av er redan skrivit så blir man mer uppmärksam på andras drickande. Jag försöker inte visa det, för jag vill inte att någon ska känna sig obekväm.

Idag är sista dagen på min ledighet för den här gången.Har haft det fint och känner mig utvilad.Positiva tankar idag för mig själv och mitt beslut idag/Från Pilla

Dags för en update :) Jag har fått slita och har inte kunnat vara helt alkoholfri....det är tråkigt men sant...dock har jag lyckats hålla mig till små mängder och inte tappat kontrollen vid något tillfälle. Så mitt drickande är förändrat men det räcker inte. Jag har fått hjälp av sjukvården och påbörjat medicinering med antidepressiva. Jag vill inte göra reklam för psykofarmaka men för mig har det gjort stor skillnad. Min personliga upplevelse är att efter en diagnos (medelsvår depression) och en medicin som fungerar väldigt bra så är arenan annorlunda för mig. Jag har fortfarande ett destruktivt beteende....men inte alls i paritet med min historik. Nu vill jag återigen påbörja en helt vit period och känner mig så positiv inför att få vara fri. Som vanligt är det dag för dag, det har vart ett så trösterikt förhållningssätt....
Så hejja mig, detta är dag 1! Nu kör vi! :)

Välkommen hit Jahopp!
Det är tredje gången du skriver nu. Tredje gången gillt kanske. Jag tänker att alla de saker som du skriver - psykologer på nätet, aa och liknande kan vara till hjälp om man vill bli nykter. Nu skriver du att du inte är redo ännu för att a har en så stor del i ditt liv, samtidigt är du här för tredje gången och är bekymrad för dina alkoholvanor. Och du bör vara det, bekymrad. Alkoholism är en progressiv sjukdom och risken är att den tar över mer och mer. Du dricker dessutom sprit. Sluta med det så fort som möjligt, tycker jag. Det är farligt.
Flera av oss som skriver härinne har också haft a som bästis. Svårt att tänka sig att leva utan, men när man slutar förstår man att det var en illusion. Det är bättre utan a i livet. Man fuckar upp det naturliga belöningssystemet och blir trött och seg och har inte så kul i övrigt.
Som du skriver nu har du blivit moster och det är ju en annan typ av kick att umgås med en bebis. Du har inte skrivit så mycket om ditt liv i övrigt, men du trivs med jobbet och det är bra. Kan du försöka hitta något på fritiden som är kul? Träning? Konst? Dans? Yoga? Många som slutar dricka ersätter det med något annat. Det bästa är att ta ett rejält uppehåll, 3 månader, men är du inte där ännu, kanske du kan sluta ha alkohol hemma och dricka ensam?
Jag fattar att det kan kännas svårt, men vi som faktiskt har kommit dit att vi slutar, ser i efterhand att den relation som fanns med alkoholen i princip bara var negativ. Det är svårt att fatta det när man är aktiv för då känns det nödvändigt och som en snuttefilt. Men det är en illusion. Ge det ett uppehåll och fundera över vad du har tyckt om/tycker om utan alkohol. Ge detta en större plats i ditt liv.
Lycka till!