Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror du har svaret själv. Du har druckit ohälsosamt och känner att det varit bra år som nykter. Varför utmana ödet, tänker jag. Har du problem med a, har dessa inte försvunnit under din nyktra tid, utan ligger bara och lurar, för att ganska snart utvecklas till samma situation som du var i då, med för mycket drickande och svårigheter att stoppa. Idag är det oxå mer vedertaget att inte dricka a alls, och borde respekteras på samma sätt som om man inte röker. Jag tror inte på att anpassa sig till andra som dricker och vill diskutera saken, eller att man ska börja försvara eller förklara varför man inte dricker. Sånt kan man möjligen tala om i ett senare skede av ett förhållande....ett moget beslut verkar du redan ha tagit, för 4 år sedan. Jullan

Det är väl inte så att alkoholen är något som behövs introduceras igen. Är väl mer av en "lättnad" för vissa sociala situationer. Försöker träffa nytt folk och börja dejta mer, och då har hela grejen med att introducera att jag inte dricker varit en antingen varit en "turn off" eller en rejäl frågestund. Jag har inga problem med att prata om varför jag slutade. Men börjar kännas ganska repetitivt att alltid prata om det. Så har nu på senare tid tänkt att det hade varit lite "enklare" med det hela om jag skulle börja dricka igen. Kanske bara jag som inbillar mig att det är så. För det blir att jag "måste" försöka hitta människor som är okej med att jag inte dricker. Jag vill absolut inte att någon annan ska känna sig tvingad till att inte dricka i min närhet. Jag har jobbat som bartender när jag var nykter och har absolut inge problem med att vara kring folk som dricker.

Men med att sluta dricka var nog det bästa beslutet jag någonsin gjort. Har ingen riktig "längtan" efter det alls. Så mycket saker i mitt liv har blivit så mycket bättre. Tror inte att mina 4 år hade fungerat bättre om jag hade försökt fått kontroll över drickandet. Men känns som att det kanske vore ett mognare beslut att försöka få en hälsosam relation till alkohol.

Få som klarar det på sikt! Men det är upp till dig och din vilja och det krävs nog mycket disciplin samt att omdömet inte blir så kasst så du tappar kontrollen ifall du börjar igen. Måste du börja igen då? Alkoholfri öl är i mitt tycke lika gott och man slipper känna sig seg. Men visst, saknar man de där stunderna när man vill varva ner eller bara försvinna för att man inte orkar tänka eller vad det nu beror på - då "krävs" ju alkohol. Hur tycker du de här fyra åren har varit då? Är alkoholen verkligen något som skulle förbättra den bilden?

Halli hallå!
Vet inte hur många som läser på detta forum. Men jag är lite efter råd. Jag har nu varit nykter i över 4 år. Jag bestämde mig för att sluta dricka alkohol för det tog över mitt liv. Jag kunde i princip inte vara social utan alkohol. Vilket förstörde mina relationer, plugg och hälsa. Jag gick "cold turkey" när jag slutade dricka, då menar jag att jag bara slutade utan någon övergång eller liknande. Men nu efter 4 år så har jag tänkt mycket på att kunna ta en öl eller ett glas vin till maten eller vid sällskap med vänner och liknande. Men har rädslan att det kommer bli som förr. Jag har väl en ganska dålig relation till alkohol, var alltid något jag såg framemot och var alltid höjdpunkten för mig. Vilket var nog därför jag drack så mycket innan jag slutade. Men nu vill jag bara framstå som en normal hälsosam person som kan ha ett moget förhållande till alkohol. Vet inte riktigt hur jag ska börja.

obs

Min upplevelse efter några månader här på forumet är att ”all in” är en gemensam nämnare hos många av oss.

Vad det beror på vet jag faktiskt inte. En inneboende rastlöshet, nyfikenhet på nya saker kanske. Och det är ju inte negativt.

Negativt blir det först när vi häller alkohol på det beteendet för att stanna upp ett tag. Vi måste hitta andra sätt att stanna upp.

Jag har varit hjälpt av yoga och mindfulness, att bli bättre på att vara här och nu. Men jag lever inte alltid som jag lär, ibland snurrar hamsterhjulet på lite väl snabbt. Som nu typ.

Jag behöver bli bättre på att säga ”jag hinner/klarar inte av allt det här, jag behöver er hjälp”. Och sen behöver jag acceptera att jag inte hinner allt. Jag är bra ändå.

Man kan bara göra sitt bästa, och det är alltid tillräckligt. Skriver det hos dig som en påminnelse till mig själv.

Plus och minus. Vågskålarna måste väga hyfsat jämnt.

Kram ?

Många är ju kassa på att hantera alla sina känslor och då är dricka ett bra alternativ. Vi är även många som är allt eller inget här inne! Hamnar vi rätt är vi oslagbara, men vi är även oslagbara i att dricka, om vi nu inte träffas allihopa här då lär bara en vara bäst :) Jag har sökt balans hur länge som helst men det är nog inget man bara uppnår utan måste kämpa med hela livet ut!

Jag har också erfarenheter av tidigare terapi, men aldrig med fokus att förstå vad som ligger till grund för mitt drickande.
Så det är verkligen viktigt att det personliga mötet känns bra.
Har ett exempel på en psykolog som tyckte att jag mest var en härlig människa, när jag berättade om min impulsivitet, kreativitet och att gå " all in" i allt.
För mej är det ju ett problem, att det blir för mycket av det mesta som jag tar mej för.
Perioder av träning, shopping, äta onyttigt, dricka alkohol, fritidsintressen ( olika över tid )
Så, jag hoppas förstå...
Kan det vara känslor som jag flyr ifrån?

På tal om hamsterhjul, hur mår du? Snurrar ditt hjul fortfarande i 200 knyck, eller har du till och med ramlat ur hjulet och ner i diket?

Vi saknar dig ❤️

Kram ?

Har varit utmattningsdeprimerad två gånger (2007, 2018). Blir aldrig lika tålig som jag har varit innan dess, och det vet jag. Och jag känner igen symtomen. Tidigare och tidigare tack och lov ??

Tror inte att det är någon större fara, jag behöver ”bara” dra i handbromsen lite. Sakta ner tempot på hamsterhjulet. Imorgon bitti ska jag prioritera hårt - vad måste absolut göras?

Ingenting egentligen. Allt löser sig på något sätt. Och gör det inte det är det också en lösning.

Folk runtomkring misslyckas med att leverera i tid hela tiden, och skyller konstant på ”har inte hunnit”. Det svarar min chef hela tiden.

Men jag ska piska mig själv. Tvinga mig mot en deadline som det bara är jag som känner till. Att jag ens sätter upp egna deadline i mitt arbete är ju för att det inte ska hopa sig mot slutet.

Men min hälsa är viktigast. Och min nykterhet vill jag inte riskera. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Ja Charlie, det gäller att vara beredd på suget. Det är här jag kan bli rädd för mig själv eftersom suget kan uppstå plötsligt ur tomma intet, även om det ofta kommer i samband med en viss situation när jag brukar dricka, tex efter jobbet. Jag är så tacksam över att jag inte längre kommer åt nån alkohol hemma så där är jag safe.

Ikväll ska jag på aa igen. Börjar kännas bekant och tryggt. Ingen skam eller osäkerhet. Alla i samma båt och alla vill sluta dricka. Hjälper mig verkligen att hålla mig borta från a.

Det låter verkligen som att du behöver en timeout. Många varningssignaler som ska tas på allvar.

Tinnitus är ett helvete. Själv har jag bara ett hanterbart ljud som brukar öka under vissa perioder som jag kopplar till stress. Min sambo har innan sina utmattningsdepressioner alltid fått en tinnitushöjning som han beskriver som outhärdlig. Kroppen säger uppenbarligen ifrån...

Tror det är viktigt att du tar ett steg tillbaka och sätter ditt välbefinnande först och inte riskera nykterheten som du lyckats så bra med?

Nej, det går inte. Jag kan inte tvinga mig att jobba mer när hjärnan skriker ”nej”.

Att vakna kl 5 av att hjärnan är igång och faktiskt jobbar är en varningssignal. Det vet jag. Ibland är inte lösningen att jobba mer utan att jobba mindre.

Idag har jag varit på ett läkarbesök på sjukhuset. Ett efterlängtat läkarbesök eftersom det är svårt att få tid. Ett läkarbesök som alltid känns som ett lotteri eftersom det är olika läkare varje gång. Olika bra läkare. Ett läkarbesök som jag nog haft större anspänning inför än jag trodde. Undermedvetet.

Läkarbesöket gick bra. Jag kände mig lyssnad på, tagen på allvar. Allt var så bra som det kan vara, och jag fortsätter på utstakad väg och får ett nytt läkarbesök om ett år.

*baaam*

Efter anspänningen, som jag inte ens visste att jag hade, är det som om jag blir klubbad i bakhuvudet. Återgår inte till jobbdatorn när jag kommer hem, stupar i säng istället.

Ligger fortfarande kvar i sängen och funderar på om jag ska jobba några timmar till eller inte.

Ännu ett varningstecken har gett sig tillkänna. Jag har alltid tinnitus, men nu har den ökat i volym några snäpp.

Tinnitus är ett märkligt fenomen. Tonen är så hög att den bara borde höras i hela rummet liksom. Samtidigt känns det som alla andra ljud också har förstärkts. Bussarna utanför fönstret, ungar som skriker, fiskmåsar som vrålar. Portdörren slår igen väldigt hårt.

Jag hatälskar den här tiden på året. Flera månaders jobb ska sys ihop. Folk är lättretliga och längtar efter semester. Folk glömmer vad de sagt och har plötsligt ångrat sig så nya problem måste lösas.

Själv ska jag klistra på leendet och ta emot nykomlingar på löpande band med start på måndag. Välkomna dem in i gemenskapen, som i år till stor del består av ett mer än halvtomt kontorslandskap.

Jag ska tålmodigt svara på tusen frågor, hantera allt tekniskt strul som jag inte förstår mig på ett dugg och försöka få andra kollegor att bete sig åtminstone lite civiliserat och hälsa på nykomlingarna.

Samtidigt tycker jag om den energi som nykomlingarna kommer med. De har vunnit högsta vinsten på sommarjobbslotteriet. De kastar sig in i allt med liv och lust. Då är det roligt att handleda, även om det är tids- och energikrävande.

Just nu skulle jag behöva ha fyllda energidepåer, men den här coronavåren har tömt depåerna. Problemen har varit för många och för stora, kommit slag i slag.

Just idag behöver jag inte jobba mer, utan jobba mindre. Inte jobba mer alls idag. Stänga av datorn. Senaste tre-fyra dagarna har jag inte ens hunnit kolla igenom alla mina mail, vilket är en stressfaktor i sig.

Solen går upp imorgon också. Imorgon ska jag orka. Idag ska jag vila och hoppas på att tinnitustonen dämpar sig lite.

Kram ?

PS. Tack gode gud att jag inte har ett studentfirande att rodda med den här försommaren också som lök på laxen.

Så är det nog....och jag har en strategi....

"Till snickerboa ränner jag,
när det är nåt jag gjort.
Men farsan löper också bra
fast inte lika fort.

Snickerboa hopp fallera,
å snickerboa hopp fallerej,
är bra att ha hopp fallera,
för stackars mig,
hopp fallerej "

Ja, det är bara upp på hästen igen och de två nyktra månaderna har du ju med dig i bagaget! Bara att kämpa och ta en dag i taget! Försök ha någon strategi i hur du ska hantera eventuella stunder då du känner för att dricka.

Tack Charlie70?

Dina ord värmde??

Kram??

Jag har haft två alkoholterapeuter och de har varit väldigt bra. Även gått hos en specialistpsykolog under 4½ år vilket var bland det bästa jag gjort. Men allt handlar ju om personkemi. När min första alkoholterapeut slutade så fick jag en ny. Tackade för mig direkt då hon och jag aldrig skulle kunnat fungera. Gillade inte alls hennes attityd även om hon säkert hade rätt i det hon sa, men man kan inte styra mig på det sättet!

Ja, den tanken ska jag bära med mej.
För inte mår man bra!

Ja, den tanken ska jag bära med mej.
För inte mår man bra!

Jag köpte inget vin, men hittade flera gömmor med nästan fulla flaskor som jag drack i smyg.
Sista flaskan som jag tog var en present som jag redan slagit in och lagt i bilen.....
Vilken skam, vilket nederlag, vilken ångest.
Jag kastades mellan lyckan över att hitta vin hemma, till att skämmas och må dåligt i både kropp och själ.
Efter mitt första samtal med alkoholterapeuten belönade jag mej med vin.
Jag har börjat behandling med Campral och samtal 1ggr/vecka.
Vi pratar inte direkt om alkoholberoende utan mer om olika områden i livet där jag är mindre nöjd och upplever svårigheter. Vi har ett tydligt upplägg vilket jag gillar.
Du som har erfarenheter av terapi med alkoholterapeut- hur tyckte du att det var?
Nu åker min man iväg till systemet för att köpa vin till sej själv. Han är fullt medveten om min behandling. Skulle väl själv behöva detsamma, vilket inte jag kan påverka.
Jag har köpt 2 flaskor alkoholfritt vin, trodde att vi tillsammans skulle vara alkoholfri. Men nu har han ändrat sej.
Måtte jag nu kunna stå emot. Även om han gömmer sitt vin så triggar det mej. Jag kan leta som en galning! ( förr)
Hur ska min strategi vara?
Jag vill verkligen vara stark och hålla mej alkoholfri.

En vecka sen sist och allt känns faktiskt bra! Var tom nere på jobb idag ett par timmar och hade ingen ångest eller konstigheter. Ska ner imorgon igen ett par timmar.gäller att bryta mönster så man inte isolerar sig. Har dock fått en sjuk nackspärr. Troligtvis från att jag suttit konstigt o jobbat hemma men men det går över! På lördag ska vi bort på grill. Trevligt ska det bli och jag kör. Kram?

Som svar till ovan: Jag kollar så smått på andra lösningar. En tanke är att skaffa en nyare lägenhet, fyra eller femma och ha en medsökande. Då når vi de ekonomiska kraven för en sådan stor lägenhet. Sen är det jag som är hyresvärd inom kollektivet och kan styra upp det på ett sätt som jag vill, men där samtliga ändå måste ha sina åsikter och där vi tar gemensamma beslut om saker. För mig är det t ex obegripligt att vi inte har en gemensam kassa där vi lägger typ 100 kronor i månaden för inköp av gemensamma artiklar som vi alla förbrukar. Svaret blev att det fungerar inte då alla inte lägger där. Nähe, men lösningen nu att vi köper när vi känner för det kommer fungera bättre? Enda skillnaden är att vi slipper se att just x inte betalat eller köpt något. Vi kan låtsas att allt fungerar perfekt och bara traska vidare som en flock zombier.

Annars trivs jag ju månadskostnaden och mitt rum. Läget är bra och så. Men vi får se. Framtiden blir bra på något sätt om jag bara följer rätt stigar, vägar och motorvägar!

Ja, citron och salt är ju smakhöjare. Koriander använder jag inte så ofta men en av kryddorna som ska köpas in. Tänkte ha en liten låda med massa färska örter utanför lägenheten nu över sommaren!

Och tack för alla era kommentarer!

//hälsar en allt eller inget människa :D

Det blir min belöning när den här arbetsuppgiften är slutförd. Ett besök hos guldfiskarna på lördag. Har halva frysen full med korvbröd, en del ska jag ta med mig dit ?

Döttrarna får följa med som sällskap, även om jag vet att det är jag som är mest intresserad egentligen ?

Kram ?

Ps. ”En stund på jorden” ska jag genast spara ner på min AH-låtlista!

Hur konstigt det än låter så tycker jag om begravningar. Helst med någon form av samkväm efteråt. Det är fint att få minnas och sörja gemensamt. Väldigt skönt att ni kunde umgås avslappnat.

Kram ?

Idag begravdes svärfar i en borgerlig ceremoni i ett kapell. Det var mycket fint och värdigt. Det var bara vi i familjen. Sedan fick vi umgås en stund i avslappnad miljö hos min svåger och hans familj. Med tanke på att vi inte umgåtts på tjugo år tycker jag det var en fin eftermiddag. ?